Sida
1 (3)
Bilaga 5
Organisering av sjukvården
I Sverige finns det 21 landsting och regioner inklusive regionerna Gotland,
H alland, Skåne och Västra Götaland. En av deras viktigaste uppgifter är
hälso- och sjukvården.
I det svenska sjukvårdssystemet är ansvaret för hälso- och sjukvården delat
mellan stat, landsting (region) och kommun. De mest betydelsefulla lagarna
är hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och patientlagen (2014:821). I hälsooch sjukvårdslagen regleras vad som är landstingens ansvar. Lagen ger
landsting stor frihet vad gäller organisering av hälso- och sjukvård. Staten är
ansvarig för den övergripande hälso- och sjukvårdspolitiken och bidrar med
generella statsbidrag till landstingens hälso- och sjukvård. Lagstiftning
ställer många krav på sjukvården, bland annat att man ska arbeta med att
förebygga ohälsa samt att ge patienter och närstående tillräcklig
information.
På nationell nivå styrs även sjukvården genom särskilda satsningar. Som
exempel kan nämnas ett regeringsuppdrag som VIN N OVA har, vars syfte är
att öka antalet samverkansmiljöer som stimulerar kommersialisering av
innovationer inom hälso- och sjukvården genom att finansiera ett antal
innovationsslussar inom sjukvården.
Politiker på regional nivå, det vill säga politiker i landstingsfullmäktige,
ansvarar över budgeten för hälso- och sjukvård inom respektive landsting
(region). Den dagliga hanteringen av verksamheten sköts av tjänstemän.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska det finnas någon som svarar för
verksamheten, det vill säga en verksamhetschef.
Det kommunala självstyret gör att landsting och regioner kan anpassa
verksamheten till de regionala förutsättningarna. Skatten finansierar i stort
sett hela verksamheten. Den gemensamma finansieringen ska garantera att
alla Sveriges invånare får samma tillgång till vård av hög kvalitet. Varje
landsting och region har rätt att själv besluta om hur stor skatten ska vara
och hur man fördelar sina resurser. Därför kan resurser inom vården
variera.
Sjukvården i Sverige är uppdelad i tre nivåer:
•
•
•
primärvård
länssjukvård
regionsjukvård
Sida
2 (3)
Primärvården
Det finns över tusen vårdcentraler, distriktssköterskemottagningar och
andra husläkar- och familjeläkarmottagningar runt om i landet. Tillsammans
utgör de primärvården som är basen för den svenska hälso- och sjukvården.
På vårdcentralerna samarbetar olika yrkeskategorier, till exempel läkare,
sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och kuratorer. Läkarna på
vårdcentralen är utbildade i allmän medicin och sjuksköterskorna har ofta
en specialistutbildning.
Primärvården kan erbjuda den vård som de allra flesta patienter har behov
av. Vårdcentralerna tar hand om medicinsk behandling, omvårdnad,
förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver sjukhusens tekniska
och medicinska resurser. Ä ven personer med kroniska sjukdomar till
exempel diabetiker, besöker vårdcentralen för regelbundna kontroller.
Vid allvarligare åkommor är det ofta läkaren på vårdcentralen som ställer
den första diagnosen. Om patienten inte kan få den behandling eller diagnos
som krävs på vårdcentralen, skriver husläkaren en remiss till en lämplig
specialistmottagning.
Länssjukvård
I Sverige finns över tjugo länssjukhus och ett fyrtiotal länsdelssjukhus.
Länssjukhusen har kompetens och medicinsk utrustning som täcker i
princip alla sjukdomsområden. Länsdelssjukhus är mindre och har inte
alltid alla typer av specialistmottagningar. En stor del av sjukhusens
verksamhet är sluten vård, vilket innebär att patienterna läggs in på en
avdelning i ett eller flera dygn. I många fall erbjuder sjukhusen numera
öppenvård. N ya behandlingsmetoder och avancerad teknik gör att
kirurgiska ingrepp kan göras som dagoperation.
Regionsjukvård
Det finns nio regionsjukhus i Sverige. Där behandlas alla sällsynta och
komplicerade sjukdomar och skador. Regionsjukhusen kallas också
universitetssjukhus eftersom de har ett nära samarbete med de medicinska
högskolorna kring utbildning och forskning.
Landsting och regioner som inte har ett eget regionsjukhus har avtal med ett
annat landsting eller en region som kan ta emot patienter till den
högspecialiserade vården. Den mest avancerade och dyraste tekniska
utrustningen finns bara på några få sjukhus. Uppsala A kademiska Sjukhus
tar till exempel emot patienter med mycket allvarliga brännskador från hela
landet och Universitetssjukhuset i Lund har barnhjärtkirurgi som
riksspecialitet.
Genom att läkarna och sjuksköterskorna på de här sjukhusen kontinuerligt
opererar eller behandlar ett tillräckligt antal patienter med ovanliga eller
komplicerade skador och sjukdomar garanterar man att de behåller sin
kompetens och skicklighet.
Personalen i sjukvåden
Det arbetar omkring 250 000 människor i landstingen och regionerna. Bland
personalen finns idag fler läkare och sjuksköterskor än tidigare. Drygt fyra
av fem som arbetar inom vården är kvinnor. A v de som arbetar inom svensk
Sida
3 (3)
hälso- och sjukvård har fler än hälften en högskoleutbildning. A v dem som
inte har högskoleutbildning har de flesta en avslutad gymnasieutbildning.
Privata aktörer
Det har blivit allt vanligare att landsting och regioner köper tjänster från
privata vårdgivare. I upphandlingen sluter man alltid ett avtal som
garanterar att patienterna omfattas av samma regler och avgifter som gäller
inom den landstingsdrivna vården.
