Predikan i S:t Hans kyrka Apostladagen den 8 juli 2012
Hesekiel 1:26-2:3,8-10 * Första Timotheosbrevet 1:12-17 * Lukas 5:1-11
fångar fisk för att äta dem, och, om man är
M anfiskare,
tjäna pengar på att sälja dem.
Fast det var ju inte så Jesus menade att Petrus
skulle göra med människor, utan dem skulle han
”fånga” för att rädda, undan undergången, den eviga
döden och den yttersta domen, undan kaos och
ondskans alla makter, in i det eviga livet och dess
glädje och den bättre måltiden där (Uppenbarelseboken 19:9).
Om detta himmelska fiskafänge handlar denna
predikan, i två delar, den ena ur fiskens perspektiv,
den andra ur fiskarens.
Just fisken var en tid i början på kyrkans historia
en hemlig symbol, en slags kod, för de kristna. Det
började kanske med en lek med bokstäver, ty om
man tar den första bokstaven i varje ord i bekännelsen till Jesus Kristus som Guds Son och vår Frälsare,
på Bibelns språk grekiska ”Ίησοῦς Χριστός θεοῦ Υἱός
Σωτήρ” och låter begynnelsebokstäverna bilda ett
eget ord, så blir det ἰχθύς och det betyder just fisk.
Fast lite mer allvarligt anspelar symbolen nog snarare
på den stora fisk som Jona blev räddad av (Jona 2),
fisken som fångade Jona när han blev vräkt i det
vredgade havet, en bild för dödsriket (Jona 2:2-3),
och som sedan räddade upp Jona på land. Jesus
blev fisk, för att rädda oss fiskar, det är hemligheten;
Jesus blev människa och kom till världen för att rädda
syndare, som Paulus skrev i episteln, och när vi
fångas av Honom slutar det med att vi kastas in i
himlen, det goda landet på den andra stranden. Att
vara frälst och kristen är att vara fångad av Jesus,
räddad av Honom och Hans fångstnät.
Det Jesusnätet håller alltså Petrus i, eller, rättare
sagt, apostlarna då och den kristna kyrkan nu, den
kyrka som trosbekännelsen säger är apostolisk, ”en
enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka”. Apostolisk betyder att den har sitt ursprung hos Jesu tolv
apostlar, Petrus och de andra, och utgår från dem
och medvetet håller fast vid det som Jesus gav dem
då, den ”tro som en gång för alla har anförtrotts de
heliga”, som det heter (Judas 1:3). Uppgiften att
fånga människor åt Jesus, till deras frälsning och
salighet anförtros den apostoliska kyrkan. Annorlunda
uttryckt: det vi och världen behöver för att bli räddade
undan döden och domen, ondskan och kaoset in i
livet, saligheten, skönheten och de goda krafterna
finns i det som Jesus anförtrodde Petrus och nu finns
i den kristna kyrkan. Det är framför allt förlåtelsen,
den Helige Andes livgivande gåvor, det eviga livets
bröd och Kristi försonande blod i nattvarden och
Guds kraftfulla och skapande ord i Bibeln, allt sammanhållet och genomsyrat av bönen. Att i hjärtat och
själen och det vardagliga livet låta sig vara fången,
bunden, eller, om ni så vill, buren, livad, ledd och
präglad av det livet, det allmänneliga, apostoliska
kyrkans liv, det är att vara räddad. Utanför kyrkan
finns inte frälsningen.
Petrus blev alltså antagen som människofiskare,
anförtrodd att hålla i nätet. Det är den kristna kyrkans
uppgift, eller i alla fall ett sätt att beskriva den uppgiften på. Målet är människors frälsning och salighet,
ytterst att vi alla ska komma till himlen och leva det
himmelska livet i all dess salighet. Målet för apostlarna var inte att de skulle bli många, än mindre att de
skulle bli rika och mäktiga, utan målet var alla människors frälsning och salighet. Så är det också för den
apostoliska kristna kyrkan.
Vilka är då de/vi? Jo, dem Jesus kallar att vara
Hans fiskare. De finns av olika sorter. Somliga kallar
Han till biskopar, typ Petrus, andra till präster och
diakoner. Somliga kallar Han kallar till profeter, typ
Hesekiel i dagens gammaltestamentliga läsning, eller
till missionärer, typ Paulus. De flesta kallar Han kallar
till att vara kyrkfolk som ber och firar gudstjänst och
till vardags finns mitt i det mänskliga livet. Han kallar
somliga att vara extra goda kanaler för Guds nåd
med Andens olika gåvor. andra till att berätta, andra
att hela och bota.
Människofiskarna är alltså inte bara präster och
kyrkoarbetare utan alla som Jesus säger ”Följ mig” till
och som gör så genom att be och fira gudstjänst och
ta tron och sin uppgift på allvar. Antalet fiskare är inte
så viktigt. Jesus antyder flera gånger att vi kan räkna
med att vara få. De var inte så många den gång
evangeliet berättade om; det viktiga var mängden
fiskar som fiskarna fångade. För där är uppgiften
tydlig: vi har ansvar för alla människors frälsning och
eviga salighet, vi fiskare i Guds nådebåt som Jesus
städslat för den saken. Och få förmår fånga många.
Vi är levande människor. Kyrkan är ingen apparat,
utan levande, bedjande, troende människor.
Det händer att vi bävar, likt Hesekiel, Paulus och
Petrus, och säger: Detta är inget för mig. Min tro är
för klen, och förresten är jag en syndare. Men Jesus
säger: ”Var inte rädd, följ mig”.
Och det är klart: det berodde inte på Petrus’, Jakobs och Johannes’ skicklighet att de fick så mycket
fisk den dagen evangeliet berättade om, utan på Jesu
ingripande och på att de gjorde som Han sade. Den
kristna kyrkans framgång beror inte på vår skicklighet
utan på vår trohet att göra som Jesus säger. Vi behöver inte förfäras över att vi är få eller inte begriper
hur vi ska lyckas; det enda är att vi gör som Han säger och kastar ut det himmelska nätet så som apostlarna lärt oss. Det som räddar människor in i himlen
är Kristi försoningsdöd på korset och Hans uppståndelse från de döda. Det som väcker tro och ger
den himmelska saligheten är inte vi utan den Helige
Ande. Men det är vår sak att göra Kristi död och uppståndelse närvarande på jorden och att ta ned den
Helige Ande – vilket vi gör när vi ber och firar gudstjänst. Då sänker vi näten.
Det är nog ingen slump att Jesus vid alla bespisningsundren delar ut bröd och fisk. Eller att det Petrus
och några andra apostlar får se när de möter Jesus
efter uppståndelsen är en glödhög och fisk som ligger
på den och bröd (Johannes 21:9). Glödhögen är
Andens eld, fisken är bilden för frälsningen och brödet är Kristi egen kropp, givet till oss i nattvardens
sakrament. Så möter den Uppståndne sina apostlar,
så förnyar Han ständigt uppdraget Han gett oss och
så verkställer vi det.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
