Västerbottens vildlaxälvar

Västerbottens vildlaxälvar
Meddelande nr 2 • 2015
Ansvarig enhet: Naturvård
Författare: Stefan Larsson, Länsstyrelsen i Västerbotten,
[email protected]
Omslagsfoto: Smoltfälla vid Fäbodforsen, Rickelån, 2014. Foto: Stefan Larsson
© Länsstyrelsen Västerbotten, www.lansstyrelsen.se/vasterbotten
Förord
Projekt ”Levande laxälvar” samordnar och genomför naturvårdsåtgärder i två nationellt särskilt
värdefulla skogsälvar, Lögdeälven och Sävarån. Återställning av flottledspåverkade miljöer kommer att
genomföras i älvarnas huvudfåror och i viktiga biflöden. I detta restaureringsarbete återskapas
naturliga miljöer i syfte att vattendragen skall återfå sina naturligt fungerande ekosystem.
En annan viktig pusselbit i projektet består av utveckling av älvsvisa förvaltningsplaner för lax och
öring. I dessa knyts åtgärdsbehov såsom förbättrade lek- och uppväxtmiljöer samman med långsiktiga
förvaltningsmål för laxen och öringen. Arbetet med förvaltningsplanerna skapar möjligheter till lokalt
engagemang kring miljömålsarbetet. Utvecklingen av älvsvisa förvaltningsplaner ger dessutom
underlag för ekosystemtjänster av mycket stort värde både för rekreation och friskvård liksom för
fisketurism-utveckling. Denna rapport sammanställer biologiska data för länets alla laxälvar, vilket
utgör ett viktigt underlag för det fortsatta förvaltningsarbetet.
Projekt ”Levande laxälvar” (2014-2017), som finansieras av Havs- och Vattenmyndigheten, leds av
Länsstyrelsen i Västerbotten i samarbete med ett flertal andra aktörer (fiskevårdsområdena,
kommunerna, trafikverket, vattenråden, skogsbolagen, skogsstyrelsen m.fl.)
Stefan Larsson
Länsstyrelsen i Västerbotten 2015-04-09
2
Innehållsförteckning
Inledning .................................................................................................................................... 5
Datainsamling ............................................................................................................................ 6
Elfiske...................................................................................................................................... 6
Lekvandring ............................................................................................................................ 8
Smoltutvandring ................................................................................................................... 10
Yrkesfiske .............................................................................................................................. 12
Fritidsfiske ............................................................................................................................ 13
Övergripande resultat för älvarna i länet ............................................................................... 14
Elfiske.................................................................................................................................... 14
Lax .................................................................................................................................... 14
Öring ................................................................................................................................. 16
Lekvandring .......................................................................................................................... 17
Smoltutvandring ................................................................................................................... 19
Yrkesfisket ............................................................................................................................ 20
Resultat älv för älv ................................................................................................................... 22
Åbyälven ............................................................................................................................... 22
Byskeälven ............................................................................................................................ 26
Kågeälven ............................................................................................................................. 31
Rickleån ................................................................................................................................ 35
Sävarån ................................................................................................................................. 39
Vindelälven ........................................................................................................................... 42
Öreälven ............................................................................................................................... 46
Lögdeälven ........................................................................................................................... 50
Bakgrund - mänsklig påverkan då och nu ............................................................................... 54
Flottningsepoken .................................................................................................................. 54
Vattenkraftsutbyggnad ........................................................................................................ 55
Vandringshinder ................................................................................................................... 55
Skogsbruk ............................................................................................................................. 56
Försurning............................................................................................................................. 56
Miljögifter ............................................................................................................................. 57
M-74 ..................................................................................................................................... 57
Yrkesfiske .............................................................................................................................. 58
Fritidsfiske ............................................................................................................................ 60
Laxälvarnas status enligt ICES (2012) ...................................................................................... 61
3
Laxens och öringens biologi .................................................................................................... 63
Förkortningar och begrepp...................................................................................................... 64
4
Inledning
I Sverige finns 16 älvar som klassas som vildlaxälvar med naturligt reproducerande
laxstammar. Utöver de 16 vildlaxälvarna finns även 8 älvar där ca 1.7 miljoner odlade
laxsmolt och ca 0.5 miljoner öringsmolt årligen sätts ut som kompensation för den
förlust av vild lax och öring som orsakats av vattenkraftsutbygganden. Åtta av
Sveriges vildlaxälvar ligger i Västerbottens län och består, från norr räknat, av
Åbyälven, Byskeälven, Kågeälven, Rickleån, Sävarån, Vindelälven, Öreälven och
Lögdeälven (Fig. 1). I alla laxälvarna finns även havsvandrande öring vars livscykel i
stora delar liknar laxens. Därför ingår även öringen i alla övervakningsprogram
riktade mot lax och naturvårdsåtgärder som gynnar laxen kommer också öringen
tillgodo. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att all naturvård och skötsel
riktad mot våra laxälvar inte skall begränsas till att innefatta endast lax och öring utan
beakta att alla älvens arter är beroende av god habitatstatus. Under lång tid har ett
flertal projekt genomförts i syfte att stärka laxälvarnas status, t.ex. ”Laxprojekt BD-AC
län, 1985-1988”, ”Projekt Västerbottenslax, 1988-1994”, ”Fiskeprojekt VindelälvenLaisälven, 1981-1991” och ”Fler laxar i våra laxälvar, 1995-1999”. Ett antal stora
restaureringsprojekt har också genomförts, t.ex. ”Miljöåterställningsprojekt
Vindelälven/Piteälven, 2002-2005” och ”Vindel River LIFE, 2010-2014”.
Under 2014 påbörjades ett arbete med att omforma Sveriges laxälvsförvaltning.
Målet är att införa älvsspecifika förvaltningsplaner för varje laxälv där hänsyn tas till
varje älvs unika förhållanden och där syftet är att ”skydda svaga stammar och nyttja
starka”. För detta arbete har en nationell samarbetsgrupp skapats kallad ALF
(Adaptiv Laxälvsförvaltning). I denna grupp ingår representanter från Havs- och
Vattenmyndigheten (HaV), Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), länsstyrelserna med
laxälvar samt Östersjölaxälvar i samverkan (ÖIS). ÖIS är en ideell organisation som
företräder fiskerättsägarna i älvarna. Dessutom genomför länsstyrelsen i
Västerbotten projektet ”Levande laxälvar” under 2014-2017. I detta projekt skall
flottledspåverkade miljöer i Lögdeälven och Sävarån återställas och älvsvisa
laxförvaltningsplaner för båda älvarna utformas.
En mycket viktig komponent för förvaltningen av vildlaxälvarna är god kunskap om
lax- och öringstammarnas status över tid. Därför samlas årligen data in från flera
delar av laxens och öringens livscykel (t.ex. yngel, smolt och lekfisk). Denna rapport
utgör ett försök till att samla all tillgänglig information om öringen och laxen i
Västerbottens laxälvar och sprida den informationen till samtliga intressenter.
Informationen skall sedan uppdateras årligen och fortsatt göras tillgänglig.
5
Figur 1. Västerbottens laxälvar.
Datainsamling
Under lång tid har Länsstyrelsen med prioritet arbetat med åtgärder för att stärka
fiskbestånden i länets laxälvar genom bland annat direkta fiskevårdsåtgärder,
förvaltning av fisket i vattendragen och genom att skapa en nationellt och
internationellt förändrad syn på förvaltning av Östersjölaxen. En mycket viktig
pusselbit i förvaltningsarbete utgörs av datainsamling. Årligen följer Länsstyrelsen
m.fl. utvecklingen i naturlaxvattendragen genom att bland annat utföra
elfiskeundersökningar och räkna upp- och utvandrande fisk där detta är möjligt. I
nationell regi räknas även utvandrande smolt i utvalda vattendrag (t.ex. i Vindelälven
och i Sävarån). Vidare är yrkesfiskets fångster mycket väl kända, detta till skillnad
mot den fisk som fångas inom fritidsfisket där en strukturerad insamling av statistik i
stora delar saknas idag.
Elfiske
Standardiserat elfiske* har genomförts i Västerbottens laxförande vattendrag (Figur
1) sedan 1980-talet. Fisket har f.f.a. fokuserats på s.k. ”monitoring-lokaler”, men även
andra lokaler har fiskat med varierat antal under åren. Monitoring-lokalerna har valts
med tanke på deras lämplighet som laxyngelhabitat samt att de skall vara praktiskt
möjliga att fiska. I regel elfiskas lokalerna årligen en gång under augusti – september.
Lokalernas fiskade yta har under åren varierat mellan 300-1000 m2, och på senare
har lokalerna sällan varit större än 500 m2. Elfisket fångar inte alla yngel på en lokal
utan de fångade antalet yngel multipliceras med en faktor (s.k. fångsteffektiviteten).
Faktorn beräknas med hjälp av data från lokaler där man elfiskat samma yta tre
gånger under samma elfisketillfälle. Resultaten från elfisket redovisas i form av antal
6
lax (0+ och >0+) och öring (0+ och >0+) per 100 m2. Alla fiskar som fångas vägs och
mäts varefter de delas in i åldersklasser baserat på deras längd. Ett sommargammalt
yngel betecknas som 0+, vanligtvis i storleken 45-75 mm, medan större och äldre
fiskar betecknas >0+. I denna rapport redovisas endast resultat från Västerbottens
laxälvar och de s.k. ”monitoring-lokalerna”.
I korthet går elfiske till så att ett elektriskt spänningsfält skapas i vattnet så att fisken
bedövas varvid elfiskaren kan håva den för räkning, vägning och mätning. Vid elfiske
i älvar används vanligtvis en motordriven elgenerator som placeras på vid
strandkanten. Från generatorn dras en kabel (katod) ned i vattnet. En annan kabel
ansluts till en elfiske stav (anod) som elfiskaren bär i en hand. Fiskaren går sedan i
slag (uppströms) över den yta som skall fiskas. I andra handen håller fiskaren en håv
för att kunna håva fisk som bedövas. Håvad fisk läggs i en hink med vatten och förs
efter avslutat fiske till stranden där den artbestäms, vägs och mäts, varefter den
återsätts i älven. För att få utföra elfiske krävs förutom utbildning ett tillstånd som
utfärdas av länsstyrelserna.
Elfiske i Rickleån. Elfiskaren bär en stav med ring (anod) och en håv. Genom ett
tryck på en knapp på staven skapas ett elektriskt fält runt stavens ring. Detta fält
bedövar fisk i närheten vilket gör den lätt att håva. Assisteneten bär den kabel som
förbinder staven med den moterdrivna elgenerator som står på stranden (ej i bild).
Ett antal faktorer påverkar elfiskeresultaten varför t.ex. tätheter av 0+lax i en älv kan
variera stort mellan olika år. Därför är det vanskligt att uttala sig om en laxstams
status genom att endast titta på enskilda år. I stället skall elfiskeresultaten användas
till att studera trenden för en stams status över tid, då flera år inkluderas. Hur många
lax- eller öringyngel som föds och överlever till hösten då elfiskena genomförs i en
älv beror på flera bilogiska faktorer som t.ex. hur många honor som vandrade upp för
lek året innan och om förhållandena i älven varit gynnsamma eller dåliga under
sommaren. Därför kommer tätheten av yngel variera mellan år även om elfisket
skulle kunna genomföras med ”perfekt” resultat. Till detta tillkommer faktorer som
påverkar hur väl elfisket kan genomföras. I detta sammanhang är det framför allt
vattenståndet som har stor inverkan på hur resultatet från elfisket blir. I högt
7
vattenstånd är det svårare att elfiska då ynglen kan bli svårare att se och
vattenströmmen gör det besvärligare att vada. Ibland bedöms vattenståndet vara för
högt varför fisket vissa år måste flyttas i tid eller helt ställas in. Vattenståndet
påverkar också den yta som skall fiskas på så sätt att en given lokal ett år kan hålla
ett lämpligt vattendjup för yngel medan det ett annat år med ett annat vattendjup
råder ogynnsammare förhållanden. Beroende på vattenstånd kan alltså platserna
ynglen uppehåller sig på variera mellan år. Därför kan det t.ex. ett år vara mycket
yngel i älven men de ytor som elfiskas just det året vara ogynnsamma som
yngellokaler p.g.a. högt (eller lågt) vattenstånd, varvid låga tätheter noteras trots
mycket yngel i älven. Följaktligen kan det motsatta också ske, d.v.s. goda
yngeltätheter noteras då det egentligen inte finns så mycket yngel i älven. Andra
faktorer som kan ”störa” resultatet är om fisket måste flyttas till en annan tidpunkt.
Vanligtvis eftersträvar man att fiska en given lokal under samma tid på hösten varje
år, men om vattenståndet är för högt kan ibland fisket flyttas till en annan tid under
hösten. Då ynglen växer kommer de gradvis utnyttja andra platser i älven varför en
flytt av fisket i tid kan påverka elfiskeresultatet. Även vattentemperaturen kan påverka
resultaten då fisken i kallt vatten kan ändra beteende och därmed blir svårare att
fånga. En annan faktor som kan påverka resultaten av elfisket är de
flottledsrestaureringar som genomförs i älvarna. Dessa restaureringar kan förändra
miljö och vattenstånd i elfiskelokalerna så att resultaten före och efter restaureringen
inte är möjliga att jämföra.
Elfiskeprogrammet visar endast hur tätheterna av lax och öring förändras över tid i de
utvalda lokalerna. Om och när antalet lekfiskar ökar i en älv kommer konkurrensen
om lekplatserna att öka, varför det är mycket troligt att nya leklokaler kommer att
nyttjas då lekbiomassan ökar. I det scenariot ökar inte längre medeltätheterna av
yngel i de lokaler som elfiskar trots att antalet uppvandrande lekfiskar ökar. Det är då
viktigt att lägga till nya elfiskelokaler i programmet och då särskilt högre upp i
vattensystemen för att ”fånga in” den ökande yngelproduktionen. Länsstyrelsen har
därför under de senaste åren prioriterat elfiske av nya lokaler i syfte att följa laxens
utbredning i älvarna.
* En manual med praktiska råd över standardiserat elfiske i vattendrag kan hittas på:
http://www.slu.se/sv/institutioner/akvatiska-resurser/databaser/elfiskeregistret/
Lekvandring
I dagsläget räknas lekvandrande lax och öring i Lögdeälven, Vindelälven, Rickleån,
Byskeälven och Åbyälven. Räkningen sker i anslutningen till fiskvägar där fiskräknare
har installerats. Var räkningen sker varierar mellan de olika vattendragen vilket måste
beaktas vid nyttjande av statistiken. För flera av älvarna sker räkning långt från
mynningen och i dessa finns betydande lekområden nedströms räkningsplatsen,
varvid hela älvens lax- och öringuppvandring inte inkluderas. Vidare är flera av
fiskvägarna inte optimalt utformade varför data från räknare inte avspeglar det
faktiska antal lax och öring som skulle passerat givet att vandringshindret och
fiskvägen inte fanns, eller fungerade optimalt. Tillförlitligenheten i
uppvandringsstatistiken är periodvis undermålig i vissa älvar. Exempelvis har
räknaren i Lögdeälven varit ur funktion på grund av åsknedslag under ett antal
tillfällen och i Åbyälven finns osäkerhet kring fiskvägens funktionalitet vid olika
vattenstånd. Ovanstående faktor måste beaktas i förvaltningen och i dagsläget kan
8
uppvandringsstatistiken i vissa älvar endast användas som ett index över stammens
status över tid och inte som ett mått på det faktiska antalet vandrande fisk.
De räknare som används idag i Västerbotten är alla utom en av modellen Vaki
(räknaren i Rickleån är en ombyggd Poro). Vaki-räknaren består av två
skannerplattor monterade i en ram. På plattorna finns lysdioder som skickar infraröda
ljusstrålar från den ena plattan till mottagare på andra plattan. När en fisk simmar
genom dessa ljusstrålar skapas en silhuettbild av fisken som lagars på en hårddisk.
Siluettbilderna används sedan för att räkna hur många fiskar som simmat upp- eller
nedströms förbi räknaren och för att beräkna längden på varje enskild fisk. Genom
siluettbilden går det, med viss osäkerhet, bestämma vilken art som passerat. Vakiräknaren kan dock kompletteras med en traditionell kamera som ger möjlighet att
med hög säkerhet artbestämma varje fisk. Samtliga Vaki-räknare i drift i Västerbotten
har kamera för artbestämning.
Vaki-räknare installerad vid en damm. Den röda stålkonstruktionen hör inte till själva
räknaren utan utgör platsbyggda ledarmar. Foto: Fiskevårdsteknik AB
Under de senaste åren har en ny typ av räknare börjat användas i Sverige. Dessa
räknare består lite förenklat av ett ekolod som scannar älven horisontalt. Fisk som
passar ekolodets ”stråle” registrerars i form av ekon vilka sparas i form av ”filmer” på
en hårddisk för senare analys. Genom analys av ”filmerna” kan man beräkna antalet
fiskar som passaerat uppströms (eller nedströms) och deras längd. Det går dock ej
att se vilken art ett givet eko kommer ifrån. Dock kan man i vissa fall med
lokalkännedom göra kvalificerade gissningar om vilken/vilka arter det är som vandrar.
En i huvudsak riktad vandring uppströms av stora fiskar t.ex. är med största
sannolikhet lax eller öring och inte t.ex. gädda som inte lekvandrar på det sättet.
Fördelen med denna typ av räknare gentemot Vaki-räknaren är att man inte blir
begränsad till en fiskväg (eller någon annan smal passage) utan räknaren kan
placeras där älven är upp till 40m bred. Nackdelen är att det inte går att till fullo
artbestämma vandrande fisk. Under 2015 kommer en ekolodsräknare för första
gången testas i Lögdeälven.
Lekvandrande lax och öring i Lögdeälven räknas årligen i Fällfors, ca 40 km från
älvens mynning. I Fällfors finns ett naturligt vandringshinder i form av ett vattenfall
där det sedan 1992 finns en fiskväg installerad. I slutet av 1990-talet installerades en
automatisk Vaki-fiskräknare i fiskvägen som 2007 byttes mot en modernare och
9
bättre fungerande räknare Vaki-räknare. Denna räknare driftas av Lögdeälvens FVO
med ekonomiskt bidrag från Länsstyrelsen i Västerbotten.
I Vindelälven räknas uppvandrande lax och öring i fiskvägen vid Stornorrfors
kraftverksdam, ca 30 km från älvens mynning. Fram till 2009 gjordes detta manuellt
men fr.o.m. 2010, när en ny fiskväg togs i bruk, sker räkning automatiskt via en Vakiräknare.
Under 2002 byggdes fiskvägar förbi kraftverksdammarna inne i Robertsfors
samhälle. Vid Fredriksfors och Bruksfors, ca 14 km från havet, finns fiskräknare som
registrerar varje uppvandrande fisk.
I Byskeälven finns en fiskräknare installerad i en av de två fiskvägarna i Fällfors, 28
km uppströms från havet. Räknaren, som är utrustad med kamera för bedömning av
art och storlek, driftas av Skellefteå kommun med ekonomiskt bidrag från
Länsstyrelsen i Västerbotten. Fisk kan passera oräknade förbi Fällfors om de väljer
att vandra i den fiskväg som saknar räknare. Dock vandrar sannolikt merparten av
fisken i den fiskväg där räknaren finns.
I Åbyälven finns en fiskväg vid Hednäs kraftstation, ca 30 km från mynningen Sedan
1996 finns där en fiskväg där uppvandrande fisk räknas.
I övriga älvar, Öreälven, Sävarån och Kågeälven, räknas inte uppvandrande fisk
idag. I Öreälven installerades en fiskfälla vid dammen i Håknäs 1979, där en andel av
uppvandringen räknas (all uppvandrande fisk fångades inte i fällan). Under vårfloden
år 2000 raserades en del av dammen och några år senare togs delar av dammen,
inklusive fällan, bort. Därefter har ingen räkning av uppvandrande fisk utförts i
Öreälven. I Sävarån finns en fiskväg vid Krokbäcksfallet, ca 42 km från älvens
mynning i havet. Här har uppvandrande räknats manuellt men denna räkning har inte
genomförts under de senaste åren. Ingen räkning av uppvandrande lax och öring
sker i Kågeälven (Tab. 1).
Tabell 1.
Älv
Räkning Typ av räknare
Lögdeälven
Vindelälven
Rickleån
Byskeälven
Åbyälven
Öreälven
Sävarån
Kågeälven
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Nej
Nej
Nej
Vaki + kameraa
Vaki + kamerab
Ombyggd Poro
Vaki + kamerac
Vaki + kamerad
Manuell räkning
Manuell räkning
Avstånd från
mynning (km)
Ca 40
Ca 30
Ca 14
Ca 28
Ca 30
Ca 7
Ca 42
Period
1992 1961 2002 1993 1996 1979 - 2000
1998 - 2010
a
Vaki sedan 2007, bVaki sedan 2010, dessförinnan manuell räkning, cVaki sedan 2013, dVaki sedan XXXX
Smoltutvandring
God vetskap om hur mycket smolt som vandrar ut ur älvarna utgör viktigt information
då en lax- eller öringsstams status skall analyseras. Särskilt intressant är det att
kunna koppla elfiskeresultat (yngelprodukton) mot hur många smolt som lämnar
10
älven. Överlevanden för yngel till smolt ger bra information om hur förhållandena har
varit under ynglets tillväxttid fram till smoltstorlek (2-3 år). Med gedigna data på hur
yngeltätheterna i elfisket generellt förhåller sig till antalet smolt som lämnar älven
finns möjlighet att göra relativt goda uppskattningar av smoltproduktion i älvar även
om smoltdata saknas. I Sverige har framför allt s.k. ”smolthjul” (rotary screw fish
traps) använts för att skatta antalet utvandrande smolt ur älvar. I vissa fall har också
ryssjor använts (t.ex. i Vindelälven). I båda fallen fångar fällorna endast en mindre
andel av den utvandrande smolten varför ”fångst-återfångst”-metodik måste
användas för att skatta den totala produktionen av smolt. Den smolt som fångas
märks varefter de sätts ut igen uppströms fångstplatsen. Efterföljande dagar noteras
proportionen mellan antal märkta och omärkta smolt i fällan varvid fällans
fångsteffektivitet (%) kan beräknas (den andel av den totala smoltutvandringen som
fällan fångar). När fällans fångsteffektivitet är skattad kan detta sedan används för att
skatta den totala smoltproduktionen uppströms fällan. Om få smolt fångas i fällorna
blir skattningarna osäkra. I denna rapport redovisas därför endast data för laxsmolt,
då fångsterna av öringsmolt har varit för låga för att göra bra skattningar.
Smoltproduktionen har med hjälp av smoltfällor skattats i följande älvar i
Västerbotten:
Vindelälven:
I Vindelälven har smoltutvandringen skattats varje år sedan 2008, detta med hjälp av
en fälla i form av en ryssja med långa ledarmar. Stora driftsstörningar under perioder
av höga vattenflöden har försvårat skattningarna och i denna rapport redovisas bar
skattningar för åren 2010-2012.
Sävarån:
Mellan åren 2005 och 2013, undantaget 2012, har ett ”smolthjul” inklusive ledarmar
varit installerat under smoltutvandringsperioden i Sävarån, strax nedströms
Pålböleåns utlopp (ca 13 km från havet). Fällan har i stort fungerat mycket bra, även
om installationen varit arbetskrävande.
Rickleån:
Under 2014 installerades för första gången ett smolthjul i Rickleån (samma fälla som
tidigare användes i Sävarån). Fällan placerades strax nedströms gångbron vid
Fäbodforsen, ca 2.4 km från åns mynning. Fällan förankrades på var sida av ån med
hjälp av vajrar och inga ledarmar, annat än nedhängande vajrar, användes. All
fångad smolt märktes med PIT-tags och släpptes uppströms fällan för återfångstsoch fångsteffektivitetsberäkningar.
I ingen av de andra laxälvarna har antalet utvandrande smolt skattats. Planer finns
dock för att placera en smoltfälla i Lögdeälven 2015 och 2016, och senare flytta den
till de andra älvarna. I ambitionen att skatta produktion av lax och öring i älvarna kan
bara ett eller två årssmoltdata, i kombination med de årliga elfiskena, stärka
analyserna avsevärt.
11
Smoltfälla i Rickleån, maj 2014. Fällans roterande trumma som fångar smolten är
150 cm i diameter varv ca 70 cm befinner sig undervattenytan. Fällan hänger i
strömmen från vajrar fästade på var sida om älven. Från vajrarna hänger korta
kättingar med jämna mellanrum ned i vattnet och bildar en ”gardin” som styr smolten
mot fällans ingång. Bakom trumman hamnar smolten i en sump som vittjas dagligen.
Foto: Stefan Larsson
Yrkesfiske
Alla licensierade yrkesfiskare är skyldiga att rapporetera sina fångster till HaV via
loggböcker eller fiskejournaler. I dessa redovisar yrkesfiskarna hur stor kvantitet av
varje fiskart som fångats och med vilken insats fisket utförts, t.ex antal meter
nät/dygn. Dock finns idag inget bra system för att avgöra hur många laxar som
fångas av respektive laxstam i yrkesfisket. Då målet med införandet av älvsspecifika
förvaltningsplaner är att varje laxstam skall förvaltas var för sig kommer det bli viktigt
att kunna avgöra hur yrkesfiskets laxfångst är fördelat mellan olika stammar. Idag
känner vi till att vissa stammar är svaga och att andra är starka. För att skydda de
svaga stammarna sätts därför ICES fångstkvoter med beaktande att en del av
fångsten utgörs av lax från svaga bestånd. Den potential för uttag ur starka bestånd
som finns blir därmed inte fullt utnyttjad, då kvoten för dessa skulle kunna sättas
högre under förutsättning att alla stammat var starka. Under de senaste åren har
genetiska prover från laxfällor längs hela Bottniska vikens kust tagits i syfte att se av
vilka proportioner av laxstammar yrkesfisket laxfångst består av. Resultaten visar
hittills i grova drag att ju närmare en älvs mynning en laxfälla är placerad desto större
andel av just den älvens laxstam finns i fångsten. Önskvärt vore att så god kunskap
uppnås om var och när olika stammar i huvudsak fångas så att en kvot kunde sättas
för varje enskild stam i framtiden.
12
Vittjning av ryssja modell ”push-up”
Fritidsfiske
Idag finns inte faktiska data baserat på fångsrapporter på hur mycket fritidsfisket
fångar utan fångsterna uppskattas genom återkommande enkätundersökningar.
Senaste undersökningen utfördes 2013 och omfattade utskick till ca. 8400 slumpvis
utvalda personer. Skattningarna är behäftade med stor osäkerhet varför inga resultat
visas i denna rapport. Resultaten finns redovisade i rapporten* ”Fritidsfisket i Sverige
2013”. Utöver spöfisket i älvarna och längs kusten och i havet fångas även lax och
öring längs kusten med mängdfångande redskap (nät och ryssjor) i ett s.k.
husbehovsfiske. I alla älvar uppmanas sportfiskare att rapportera sina fångster men
utfallet varierar stort mellan älvarna, allt från några få procent rapporteringar vissa
älvar till betydligt högre i andra älvar. I Byskeälven och Kågeälven t.ex., där man varit
mest offensiva i att få in rapporter, anges inrapporteringen överstiga 90% (90% av de
sålda fiskkorten åtföljs av en fångstrapport). I dessa båda älvar åläggs sportfiskaren
som inte fångstrapporterar en kontrollavgift på över 1000 kr. I andra älvar är
återrapporteringen under 5%. Idag har HaV inte mandat att föreskriva om obligatorisk
fångstrapportering i älvarna utan ansvaret vilar på fiskeförvaltarna i respektive älv.
* Havs- och vattenmyndigheten, ISSN 1654-417X Serie JO – Jordbruk, skogsbruk och fiske.
https://www.havochvatten.se/download/18.203ea9d8149410b71c2c7c54/1416390851137/officiellstatistik-JO57SM1401.pdf
13
Blanklax på kroken!
Övergripande resultat för älvarna i länet
Elfiske
Lax
Elfisket i form av tätheter av lax (yngel och ungar) uppvisar ett likande mönster över
tid i alla åtta laxälvar. Under 1980-talet och fram till slutet av 1990-talet har tätheterna
varit mycket låga i alla älvar; generellt under 5 yngel/ungar per 100m2 och under
vissa år och i vissa älvar fångades inga yngel/ungar alls (t.ex. Öreälven och
Rickleån). Därefter har tätheterna stadigt ökat i alla älvar och 2014 var tätheterna
generellt högre än under något tidigare år då elfiske genomförts. Dock är skillnaderna
mellan älvarna stora. Under perioden från 2000 till 2014 är t.ex. medeltätheterna av
0+ lax i Byskälven och Vindelälven 20.9 och 12.7 0+-yngel per 100m2 men endast
2.4 och 4.6 yngel per 100m2 för Rickleån respektive Öreälven. Högsta täthet under
ett enskilt år för 0+ noterades till 39.3 0+ per 100m2 i Vindelälven under 2014. Under
1990-talet fiskades många lokaler utan att ett enda laxyngel fångades. Därefter har
andelen lokaler i elfisket där lax fångas stadigt ökat och under de senaste åren
fångas generellt lax i mer än 80% av lokalerna i samtliga älvar, utom i Rickleån. I
Rickleån är variationen stor och vissa år fångas fortsatt inga laxungar alls (ex. 2007
och 2011). Elfisken som utförts i lokaler utöver de som ingår i ”monitoringprogrammet” visar att laxen börjat nyttja nya områden för lek. I Vindelälven t.ex.
fångades under 2014 för första gången lax i Giertsbäcken, uppströms Sorsele.
Liknande mönster har även noterats i Lögdeälven, Rickleån och Öreälven där
laxyngel idag fångas högre upp i systemen än tidigare. Sammantaget visar elfisket
14
en positiv trend för samtliga älvar men tätheterna för särskilt Rickleån och Öreälven
är så låga att utvecklingen i dessa båda älvar bör följas extra noga (Fig. 2 & 3).
Figur 2. Beräknade tätheter av 0+ lax i Västerbottens laxälvar, 1980-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna av elfiskelokalerna i respektive
älv.
Figur 3. Figur X. Beräknade tätheter av lax större än 0+ i Västerbottens laxälvar,
1980-2014. Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna av
elfiskelokalerna i respektive älv.
15
Öring
Tätheter av öring (yngel och ungar) visar ett mer varierat mönster över tid än laxen.
Endast i Sävarån har tätheterna tydligt ökat och i Vindelälven syns en tydlig
minskning över tid. Även i Rickleån är tätheterna lägre under senare år. I övriga älvar
har tätheterna generellt inte förändrats även om variationen mellan år är stor. De
högsta tätheterna har uppmätts i Rickleån och i Sävarån 2014, med ca 15 yngel per
100m2. Detta är betydlig lägre än för lax, vilket sannolikt förklaras med att
elfiskelokalerna valdes med fokus på laxen. Det är känt att öringen ofta väljer andra
miljöer än laxen, t.ex. biflöden i större utsträckning, varför de lägre tätheterna för
öring inte är så anmärkningsvärt. Trenderna i tätheter avspeglas till viss del i andelen
lokaler i elfisket där öring fångas. Här syns en minskning i Vindelälven och i
Byskeälven medan inga större förändringar noteras i övriga älvar (Fig. 4 & 5).
Figur 4. Beräknade tätheter av 0+ öring i Västerbottens laxälvar, 1980-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna av elfiskelokalerna i respektive
älv.
16
Figur 5. Beräknade tätheter av öring större än 0+ i Västerbottens laxälvar, 19802014. Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna av elfiskelokalerna i
respektive älv.
Lekvandring
Dataunderlaget vad gäller lekvandring hos lax och öring i länets älvar är inte lika
omfattande som för beräkningarna av yngeltätheterna (elfisket) och skillnaden i
datakvalitet mellan älvarna är stor. I de älvar där god information om uppvandringen
finns (Vindelälven, Byskeälven) liknar trenderna de för yngeltätheterna (Fig. 6 & 7).
Under 1980-talet och fram till sluter av 1990-talet har antalet uppvandrande lekfiskar
av lax varit mycket låga. Exempelvis passerade endast lite drygt 400 laxar
Stornorrfors kraftverksdamm under 1991 och 1992, varav ca hälften var honor.
Därefter har uppvandring stadigt ökat i Vindelälven och 2013 noterades det högsta
antalet lax (14 904) i fiskvägen i Stornorrfors sedan räkningen startade under början
av 1960-talet. En liknande trend ses i Byskeälven, där ”nytt rekord” sattes under 2014
med 5 888 uppvandrande laxar. För övriga älvar är siffrorna betydligt lägre (och
osäkrare av nämnda skäl) men trots det verkar antalet leklax ha ökat under senare år
i länets alla älvar (se figurer under respektive älvs i Appendix). Vad gäller öringen är
antalet uppvandrande lekfisk mycket låg i samtliga älvar i länet, särskilt med tanke på
älvarnas storlek. En liten ökning kan dock skönjas i Vindelälven och Rickleån.
17
Figur 6. Antal uppvandrande laxar i Byskeälven och Vindelälven. Laxen i Byskeälven
registreras ca 28 km från mynningen varför det totala antalet för hela älven i
praktiken är större. Siffrorna för Vindelälven inkluderar även odlad lax (se Fig. 36 för
vild lax).
Figur 7. Antal uppvandrande öringar i Byskeälven och Vindelälven. Öringen i
Byskeälven registreras ca. 28 km från mynningen varför det totala antalet för hela
älven i praktiken är betydligt större. Siffrorna för Vindelälven inkluderar även odlad
öring (se Fig. 37 för vild öring).
18
Smoltutvandring
I Vindelälven har skattningar gjorts för 2010, 2011, 2012. De två första åren
skattades smoltutvandringen till ca 200.000 laxsmolt per år och för 2012 var
skattningen ca. 350.000 smolt (Fig. 8). Den beräknade smoltutvandringen av lax
baserat på smoltfällan i Sävarån har varierat mellan ca 2000 – 4000 smolt per år med
högsta notering 2008 (drygt 4500 smolt), medan antal smolt i Rickleån skattades
under 2014 till drygt 2000 smolt (Fig. 9). Skattningarna av smoltutvandringen är inte
exakta varför de vanligtvis presenteras som ett medelvärde eller medianvärde (som i
figurerna nedan) plus ett mått på hur osäker skattningen är (visas inte i figurerna
nedan).
Figur 8. Skattat antal utvandrande laxsmolt i Vindelälven.
19
Figur 9. Skattat antal utvandrande laxsmolt i Sävarån och Rickleån.
Yrkesfisket
Svenska yrkesfisket efter lax har under stora delar av 1990-talet och fram till 2011
aldrig fiskat upp hela den totala tillåtna fångstkvoten efter lax (TAC). Det är först
under senare år, då kvoten har sänkts markant, som yrkesfisket fångar hela kvoten
och kvoten därmed utgör en reell begränsning av fisket (Fig. 10). Det svenska
fångstuttaget av lax i Östersjön idag är ca 28.000 fångas (knappt 100.000 totalt för
alla Östersjöländer). Av den svenska kvoten fångas ca 20.000 (10.000 vilda och
10.000 odlade) i Bottenviken. I länet fångas mest lax i området kring Holmsund och
Obbola medan minst antal laxar fångas i området ”mellanbygden” (områden kring
Lövånger) och norr om terminalfiskeområdet i Skellefteälven (Fig. 11).
140000
Laxfällor
120000
Krokfiske
100000
Drivgarn
Svensk kvot
80000
60000
40000
20000
0
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
2015
Figur 10. Den svenska fångsten av lax i Östersjön (staplar) fördelat på olika typer av
redskap mellan åren 2006 och 2014. Trianglar och linje visar Sveriges TAC under
samma år. Från 2008 förbjöds drivgarnsfisket i hela Östersjön och från 2013 införde
Sverige ett nationellt förbud mot krokfiske.
20
Figur 11. Fångst av lax (antal) i olika områden i Västerbotten 2007-2014.
21
Resultat älv för älv
Åbyälven
-
-
Längd: 173 km
Avrinningsområdets yta: 1 344 km2
Medel-högflöde: 128.9 m3/s
Medel-flöde: 15.4 m3/s
Medel-lågflöde: 3.2 m3/s
Förvaltningsorganisation: 2 st. Åbyälvens nedre FvO och Åbyälvens övre FvO.
Antal fiskerättsägare: n.a.
Potentiell smoltproduktion: 19.000
Reproduktions-areal (hektar): 84
Potentiell smoltproduktion per hektar: 226
Beräknad smoltproduktion (2013): 14.000
Status gällande MSY-målet: Över 50%, målet ej uppnått.
Elfiskelokalernas samt fiskräknarens ungefärliga positioner i Åbyälven. Observera att
alla elfiskelokaler ligger nedströms fiskräknaren.
22
Sammanfattning av resultat i Åbyälven
Tätheten av lax, både 0+ och >0+, har ökat successivt sedan slutat av 1990-talet och
under 2014 noterades den högsta tätheten av 0+ sedan elfisket startade (29
yngel/100m2) (Fig. 12). Även tätheterna av öring har ökat något, dock inte alls lika
tydligt som för laxen (Fig. 13). Andelen elfiskelokaler med lax varit generellt hög i
Åbyälven under hela mätperioden och under de senaste 10 åren har 90% eller mer
av lokalerna innehållit lax (Fig. 14). Antal uppvandrande vuxna lax har legat relativt
konstant under 2000-talet (ca 50-100/år), bortsett från 2008 och 2009 då nästan 200
laxar per år räknades. Uppvandrande öring har ökat något i antal under de senaste
åren med toppår under 2012 och 2013 då det räknades fler öringar än laxar i Hednäs
(Fig. 15). Tillförlitligheten i funktion för fiskvägen i Hednäs är dock osäker och siffror
om antal uppvandrande fisk måste ses i ljuset av detta. Fiskvägen färdigställdes
1996 och innan detta år kunde ingen lax passera Hednäs, vilket måste beaktas t.ex. i
analyser av hur yngeltätheterna i älven utvecklats över tid.
Figur 12. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Åbyälven, 1996-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
23
Figur 13. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Åbyälven, 1996-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
Figur 14. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Åbyälven.
24
Figur 15. Antal uppvandrande lax och öring genom fiskvägen i Hednäs i Åbyälven.
25
Byskeälven
-
-
Längd: 228 km
Avrinningsområdets yta: 3 662 km2
Medel-högflöde: 235.1 m3/s
Medel-flöde: 42.5 m3/s
Medel-lågflöde:11.2 m3/s
Förvaltningsorganisation: 2 st. Byskeälvens FvO (Västerbotten), Byskeälvens
övre FvO (Norrbotten).
Antal fiskerättsägare: 316
Potentiell smoltproduktion: 160.000
Reproduktions-areal (hektar): 560
Potentiell smoltproduktion per hektar: 286
Beräknad smoltproduktion (2013): 133.000
Status gällande MSY-målet: Över 50%, målet ej uppnått.
Elfiskelokalernas samt fiskräknarens ungefärliga positioner i Byskeälven.
26
Sammanfattning av resultat i Byskeälven
Med start i mitten av 1990-talet, ses en positiv trend för laxen i Byskeälven, för både
tätheter av yngel och uppvandrande vuxen lax. För båda dessa noterades de högsta
resultaten under 2014; 38 0+/100m2 respektive 5888 uppvandrande laxar. Detta
avspeglar sig också i antalet fångade laxar i sportfisket där nytt rekord slogs under
2014 (nästan 1200 st. fångade), varav merparten återutsattes. Även antalet
elfiskelokaler med lax har ökat under 2000-talet och nu fångas lax i över 90% av
lokalerna. Däremot ses ingen positiv trend för öringen. Jämfört med 1990-talet har
tätheterna av yngel varit något under 2000-talet högre, dock med något sjunkande
siffror under senare delen. Även antalet uppvandrande öring har sjunkit från ca 70100 st. under början av 2000-talet till ca 20-60 st. de senaste åren. Fångsterna av
öring har dock legat relativt konstant kring 200-400 st. per år, varav ungefär hälften
har återutsatts.
Figur 16. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Byskeälven, 1989-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
27
Figur 17. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Byskeälven, 1989-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
28
Figur 18. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Byskeälven.
Figur 19. Antal uppvandrande lax och öring genom fiskvägen vid Fällfors i
Byskeälven.
29
Figur 20. Antal fångade och av dessa avlivade laxar och öringar i sportfisket i
Byskeälven.
30
Kågeälven
-
-
Längd: 90 km
Avrinningsområdets yta: 909 km2
Medel-högflöde: 85.3 m3/s
Medel-flöde: 10.8 m3/s
Medel-lågflöde: 2.7 m3/s
Förvaltningsorganisation: 2 st. Kågeälvens nedre FvO och Storfallets FvO.
Antal fiskerättsägare: 517
Potentiell smoltproduktion: 50.000
Reproduktions-areal (hektar): 96
Potentiell smoltproduktion per hektar: 521
Beräknad smoltproduktion (2013): 10.000
Status gällande MSY-målet: Under 50%, målet ej uppnått.
Elfiskelokalernas ungefärliga positioner i Kågeälven.
31
Sammanfattning av resultat i Kågeälven
Sedan återintroduktion av lax i Kågeälven med start i slutet av 1980-talet har
tätheterna av laxyngel i elfisket ökat. Ökningen skedde snabbt under 1990-talet
andra hälft och därefter har tätheterna av yngel legat ganska konstant, bortsett från
två toppår; 1999 och 2006. Dock verkar tätheterna ha ökat ytterligare under de tre
senaste åren. Ett liknande mönster kan ses för öringen (dock generellt lägre
tätheter), med relativt sett höga siffror under mitten av 2000-talet och med en tydlig
ökning igen under 2014. Antalet elfiskelokaler med lax har stadigt ökat och under
2014 fångades lax i 100 % av lokalerna. Sportfiskefångsterna av lax och öring har
ökat under 2000-talet och 2014 slogs nytt rekord för både lax och öring med 67
respektive 322 fångade fiskar, varav alla utom tre öringar återutsattes.
Figur 21. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Kågeälven, 1987-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
32
Figur 22. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Kågeälven, 1987-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
Figur 23. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Kågeälven.
33
Figur 24. Antal fångade och av dessa avlivade laxar i sportfisket i Kågeälven.
Figur 25. Antal fångade och av dessa avlivade öringar i sportfisket i Kågeälven.
34
Rickleån
-
-
Längd: 140 km
Avrinningsområdets yta: 1 648 km2
Medel-högflöde: 64.0 m3/s
Medel-flöde: 16.6 m3/s
Medel-lågflöde: 5.1 m3/s
Förvaltningsorganisation: 2 st. Rickleå byamän och Rickleåns övre FvO.
Antal fiskerättsägare: 73
Potentiell smoltproduktion: 10.000
Reproduktions-areal (hektar): 15
Potentiell smoltproduktion per hektar: 667
Beräknad smoltproduktion (2013): 700
Status gällande MSY-målet: Under 50%, målet ej uppnått.
Elfiskelokalernas samt fiskräknarens ungefärliga positioner i Rickleån.
35
Sammanfattning av resultat i Rickelån
De i elfisket noterade tätheterna av lax- och öringyngel i Rickleån varierar kraftigt
mellan år. Sammantaget har tätheterna av lax ökat och tätheterna av öring minskat
under perioden 1988-2014. Jämfört med andra älvar är de uppmätta tätheterna av
laxyngel låga (ca 3 st. 0+/100m2) medan tätheterna för öring liknar de i de andra
Västerbottensälvarna. Det är stor variation mellan år också vad avser antal
elfiskelokaler där lax fångas. Dock ses entydligt skillnad i en jämförelse mellan 1990talet med perioden därefter med fler lokaler där lax fångas under den senare. År
2000 och 2011 fångades det lax i samtliga (100 %) elfiskelokaler. Uppgången av
öring i fiskvägen i Fredriksfors har ökat under 2000-talet. Inga eller mycket få
uppvandrande laxar har registrerats i räknaren men noterbart är att 27 st. passerade
trappan under 2014. En smoltfälla installerades i Rickleån under 2014 och baserat på
fångster i den uppskattades antalet av utvandrande laxsmolt till ca 2000 (se Fig. 9 på
sidan 19).
Figur 26. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Rickleån, 1988-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
36
Figur 27. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Rickleån, 1988-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
Figur 28. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Rickleån.
37
Figur 29. Antal uppvandrande lax och öring genom fiskvägen vid Fredriksfors i
Rickleån.
38
Sävarån
-
-
Längd: 142 km
Avrinningsområdets yta: 1 161 km2
Medel-högflöde: 98.5 m3/s
Medel-flöde: 12.4 m3/s
Medel-lågflöde: 3.3 m3/s
Förvaltningsorganisation: 1 st. Sävaråns FvO
Antal fiskerättsägare: 350
Potentiell smoltproduktion: 5.000
Reproduktions-areal (hektar): 21
Potentiell smoltproduktion per hektar: 238
Beräknad smoltproduktion (2013): 4.000
Status gällande MSY-målet: Under 50%, målet ej uppnått.
Elfiskelokalernas ungefärliga positioner i Sävarån.
39
Sammanfattning av resultat i Sävarån
Sävarån är den enda älv i Västerbotten där tätheterna av både lax och öring tydligt
ökat under mätperioden. Särskilt tydlig är ökningen under de tre senaste åren. Dock,
likt förhållandet i de andra älvarna, är tätheterna av lax betydligt högre än för öring.
Andel lokaler där lax fångats i elfisket har stadigt ökat under hela perioden och under
de senaste åren fångas lax i ca 80 % av lokalerna, vilket indikerar att laxen hittat nya
områden i älven. Med hjälp av smoltfällan som var placerad i ån under perioden
2005-2013 uppskattades laxsmoltutvandringen har legat kring 2000-4000 smolt per
år (se Fig. 9 på sidan 19).
Figur 30. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Sävarån, 1989-2014. Varje enskild
datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i
laxmonitoring-programmet för älven. Under 2014 genomfördes flottledsåterställningar
som medförde att elfiske-undersökningarna försvårades och sannolikt påverkade
resultatet negativt.
40
Figur 31. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Sävarån, 1989-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
Figur 32. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Sävarån.
41
Vindelälven
-
-
Längd: 452 km
Avrinningsområdets yta: 12 650 km2
Medel-högflöde:
Medel-flöde: 190 m3/s
Medel-lågflöde:
Förvaltningsorganisation: Ume-Vindelälvens Fiskeråd
Antal fiskerättsägare: 4500
Potentiell smoltproduktion: 346.000
Reproduktions-areal (hektar): 1242
Potentiell smoltproduktion per hektar: 279
Beräknad smoltproduktion (2013): 271.000
Status gällande MSY-målet: Över 50%, målet är ej uppnått.
Elfiskelokalernas samt fiskräknarens ungefärliga positioner i Vindelälven.
42
Sammanfattning av resultat i Vindelälven
Tätheterna av lax i elfisket hat tydligt ökat i Vindelälven fr.o.m. mitten av 1990-talet.
Ett nytt tydligt rekord slogs under 2014 då den genomsnittliga tätheten av lax i de 19
elfiskelokalerna var 39 0+/100m2. Detta avspeglar sig också i att antal lokaler där lax
fångas har ökat och under de senaste åren fångas lax allt som oftast i alla lokaler.
Förra året (2014) fångades dessutom lax i ett test-elfiske för första gången i
Giertsbäcken, ca 20 km uppströms Sorsele. Dessutom har laxungar fångats i elfiske i
Övre Vindelälven mellan Storvindeln och Ammarnäs under senare år. Det indikerar
att laxen nu vandrar högre upp i Vindelälven än tidigare år. Utvecklingen av
resultaten för öring har varit de motsatta med en minskning i tätheter och 2014
fångades i genomsnitt bara 0.5 yngel per 100 m2. Dock har under vissa år stora
mängder öringyngel satts ut i Vindelälven vilket gör elfiskeresultaten svårtolkade.
Antalet uppvandrande lax och öring har ökat stort under senare år och 2013 slogs
nytt rekord då över 13 500 laxar och nästan 1000 öringar noterades i fiskvägen i
Stornorrfors. Smoltutvandringen i Vindelälven har skattas, med hjälp av smoltfällan
som varit placerad i Spöland, till ca 200.000 smolt under 2010 och 2011 och ca
350.000 under 2012.
Figur 33. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Vindelälven, 1981-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
43
Figur 34. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Vindelälven, 1981-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
Figur 35. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Vindelälven.
44
Figur 36. Antal uppvandrande lax i Vindelälven. ”Lax Total” inkluderar både vild och
odlad lax. MSW = Multi Sea Winter (lax som spenderat mer än en vinter i havet innan
de återvänder till älven.
Figur 37. Antal uppvandrande öring i Vindelälven. ”Öring Total” inkluderar både vild
och odlad öring.
45
Öreälven
-
-
Längd: 190 km
Avrinningsområdets yta: 3 029 km2
Medel-högflöde: 272.2 m3/s
Medel-flöde: 33.9 m3/s
Medel-lågflöde: 5.7 m3/s
Förvaltningsorganisation: Öreälvens FvO
Antal fiskerättsägare: n.a.
Potentiell smoltproduktion: 22.000
Reproduktions-areal (hektar): 105
Potentiell smoltproduktion per hektar: 210
Beräknad smoltproduktion (2013): 5.000
Status gällande MSY-målet: Under 50%, målet ej uppnått.
Elfiskelokalernas ungefärliga positioner i Öreälven.
46
Sammanfattning av resultat i Öreälven
Tätheterna av laxyngel i Öreälven är låga jämfört med flera andra älvar i länet men
en tydlig ökning kan ses med start under början av 2000-talet. Under samma period
verkar också tätheterna av öring ha ökat något. Antalet lokaler där lax fångats under
elfisket har ökat tydligt, från att ha fångats i endast ett fåtal lokaler under senare
delen av 1990-talet till att fångas i nästan alla lokaler under 2010-talet. Detta är
kanske det tydligaste tecknet på att laxens status i Öreälven verkar öka.
Figur 38. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Öreälven, 1980-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
47
Figur 39. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Öreälven, 1980-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
Figur 40. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Öreälven.
48
Figur 41. Antal uppvandrande lax i Öreälven fram till 1999.
49
Lögdeälven
-
-
Längd: 200 km
Avrinningsområdets yta: 1 608 km2
Medel-högflöde: 123.4 m3/s
Medel-flöde: 18.5 m3/s
Medel-lågflöde: 3.8 m3/s
Förvaltningsorganisation: 5 st. på sträckan upp till Lögdasjön; Mo-Lögde FVO,
Lögdeälvens FVO, Lögdeälven-Västanfjällets FVO, SCA samt Sveaskog.
Antal fiskerättsägare: n.a.
Potentiell smoltproduktion (×1000): 33.000
Reproduktions-areal (hektar): 104
Potentiell smoltproduktion per hektar: 317
Beräknad smoltproduktion (2013): 10.000
Status gällande MSY-målet: Under 50%, målet ej uppnått.
Elfiskelokalernas samt fiskräknarens ungefärliga positioner i Lögdeälven.
50
Sammanfattning av resultat i Lögdeälven
Täthetera av lax har ökat starkt från slutet av 1990-talet fram till idag och nytt rekord i
elfisket slogs under 2014 med nästan 15 st. 0+/100m2 i genomsnitt. Även antalet
lokaler där lax fångas i elfisket har ökat och under de senaste 15 åren har lax fångats
i alla lokaler under merparten av år. Tätheterna av öringyngel har legat relativt
konstant ända sedan 1980 men en svag minskning kan möjligen skönjas under de
senaste åren. Det är bara under de tre senaste åren som något sånär tillförlitliga data
har erhållits från Fällfors där antalet uppvandrande lax och öring räknas. Åtminstone
ca 300 uppvandrande laxar och 100-200 öringar samt ca 100 obestämda fiskar (lax
eller öring) har noterats i räknaren i Fällfors under dessa år.
Figur 42. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Lögdeälven, 1980-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
51
Figur 43. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Lögdeälven, 1980-2014. Varje
enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler
ingående i laxmonitoring-programmet för älven.
Figur 44. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Lögdeälven.
52
Figur 45. Antal uppvandrande lax och öring samt obestämd fisk (lax eller öring) i
Lögdeälven.
53
Bakgrund - mänsklig påverkan då och nu
Flottningsepoken
Alla länets laxälvar är eller har varit svårt påverkade av tidigare flottledsrensningar.
För att underlätta transporten av timmer från inlandet till kusten omformades älvarna
genom att block och stenar som hindrade timrets väg, manuellt eller med
schaktmaskiner, togs bort. Stenhällar sprängdes och sidokanaler stängdes. På vissa
platser byggdes stenkistor, träkistor och riskistor för att kanalisera vattnet. Vissa
slingrande sträckor rätades ut och flottningsdammar byggdes för att kunna reglera
vattenflödet och därmed underlätta flottningen. De historiska flottledsrensningarna
omformade älvarna till miljöer med mycket lägre heterogenitet och komplexitet än
tidigare. Sammantaget har detta haft negativ effekt på många arter i älvarna.
Rätningar och bortagande av sten och block har lett till att lekgrus för lax och öring
har spolats bort. Stängda sidoarmar har minskat lämpliga uppväxtområden för
fiskyngel. Flottningsdammar har hindrat passager för vandrande fisk.
Flottningsingreppen har gjort att naturligt förekommande strandvegetationen har
minskat eller helt försvunnit. I rensade vattendragen har risken för översvämningar
ökat, framför allt långt ned i systemen. Då vattendragen har blivit mer kanaliserade
och med färre stenar och block i strömfåran har deras förmåga att kvarhålla organiskt
material (löv, kvistar etc.) minskat. Organiskt material är en viktig komponent i ett
fungerande ekosystem då t.ex. många insekter är beroende av materialet som föda.
För att motverka de skadliga effekterna av flottningsepoken på vattendragen har
långa sträckor i flera älvar återställts i syfte att efterlikna den naturliga miljö som
fanns där innan flottledsresningarna startade. I stort innebär detta att återföra bortfört
material till älvarna igen, d.v.s. block, stenar och grus som tidigare sprängdes bort
eller schaktats upp längs stränderna. Många gånger användes det bortförda
materialitet till andra syften och finns därför inte kvar i anslutning till vattendragen och
i dessa fall måste material hämtas från annat håll. De allra största stenblocken (flera
kubikmeter), som hindrande timrets väg och därför sprängdes bort, är dock mycket
svåra att återföra. Dessa har sannolikt haft en viktig effekt på vattendragen, då de
vara permanenta strukturer som inte flyttats av t.ex. höga vattenflöden och is. Arbetet
med att restaurera vattendragen utförs oftast med bandgående grävmaskiner men
inte sällan måste vissa moment utföras med handkraft, t.ex. då lekbottnar skall
återskapas. Den biologiska återställningen i form av flottledsrestaurering har genom
åren visat sig vara en god fiskevårdsåtgärd. Några av länets laxälvar har i stora delar
restaurerats men ännu återstår mycket arbete med att återsälla de påverkade
miljöerna till mer naturlika förhållanden. Delar av tidigare utförda
restaureringsarbeten i länets älvar, som utfördes med den tidens kunskaper, kräver
idag ytterligare restaurering då kunskapen om hur återställningarna bör göras ökat.
Idag t.ex. återförs betydligt mer material till älvarna än vad som var fallet förr.
54
Vattenkraftsutbyggnad
I flera stora älvar i Sverige är vattenkraften utbyggd till den grad att de vilda
laxstammarna som en gång fanns där har slagits ut. I Västerbotten är det Umeälven
och Skellefteälven som är helt utbyggda. I de utbyggda älvarna kompenseras
förlusten av vildlax genom att odlade laxsmolt årligen sätts ut. Dock är även vissa av
de älvar som är klassade som vildlaxälvar i varierande grad påverkade av vattenkraft.
Också flera av länets åtta är mer eller mindre påverkade av vattenkraftsutbyggnad.
Vindelälven, som trots att den inte är utbyggd, är negativt påverkad av vattenkraft då
lax och öring som skall vandra upp för lek samt vandra ut som smolt eller som utlekt
vuxen fisk måste passera Stornorrfors kraftverksdam och dess fisktrappa samt
tunnelutlopp i nedre delen av Umeälven (Vindelälven rinner ihop med Umeälven
uppströms kraftstationen). Utförliga studier har utförts i syfte att beskriva hur och i
vilken grad dammen och tunnelutloppet påverkar fiskvandringarna och fiskvägen har
nyligen byggts om för att förbättra dess funktion. I Rickleån, Åbyälven och Öreälven
finns också kraftverksdammar som försvårar fiskvandring. Vid samtliga av dessa
dammar finns fiskvägar installerade. I Sävarån finns två kraftverk (varav det i
Kroknäs inte är i drift) men det finns inga vattenreglerande dammar i anslutning till
dessa verk, varför de inte utgör några större hinder för fiskvandring. I Lögdeälven,
Byskeälven och Kågeälven finns inga vattenkraftverk.
För att kompensera för bortfallet i produktion av vild lax- och öringsmolt orsakad av
vattenkraftsutbyggnad är kraftbolagen ålagda att kompensera bortfallet genom att
årligen sätta ut odlad smolt. Lekfisk som återvänder till området kring kraftdammen
fångas in och kramas på ägg och mjölke. Fisken kramas och äggen befruktas och
kläcks, varefter ynglen de tas in i fiskodlingar där de odlas under 1-2 år till en storlek
av ca 20 cm. Under våren (maj) sätts den odlade smolten ut nedströms
kraftverksdammen (Tabell 2). All odlad smolt fenklipps innan den sätts, vilket gör att
det lätt går att avgöra om en fångad lax eller öring är odlad eller vild. Den odlade
smolten har generellt sämre överlevnad än den vilda varför ungefär dubbel så många
smolt sätts i förhållande till det beräknade bortfallet av vild smolt. M.a.o. den vilda
smolten anses ha dubbelt så hög överlevand som den odlade.
Tabell 2. Årligt antal (ca) utsatt odlad lax- och öringsmolt i Västerbotten.
Älv
Kraftstation/odling Laxsmolt
Öringsmolt
Skellefteåälven Kvistforsen
118.000
24.000
Umeälven
Stornorrfors
95.000
20.000
Vandringshinder
Utöver vattenkraftsdammar som försvårar fiskvandring finns även andra hinder som
försämrar vandringen för t.ex. lax och öring. Många viktiga biflöden och mindre
bäckar korsas av vägar av varierande storlek. Vid vägövergångar över vattendrag
finns vägtrummor av olika slag installerade men många gånger är dessa inte
designade på rätt sätt och hindrar eller försvårar därmed fiskvandring. Dessutom
finns på många ställen flottningsdammar eller andra typer av dammar, av vilka
många inte längre fyller någon verksamhetsfunktion, som utgör vandringshinder. Ett
stort projekt, Remibar, pågår fram till 2016 där hindrande dammar och vägtrummor i
55
bl.a. Lögdeälven och Sävarån skall åtgärdas i syfte att underlätta fiskvandring och
därmed åter göra stora arealer tillgängliga för produktion av vandrande fisk.
Felaktigt installerad vägtrumma (till vänster) och samma trumma efter åtgärd (till
höger).
Skogsbruk
Utöver flottningens negativa effekter har skogsbruket inverkan på laxälvarna på fler
sätt. Inom skogsbruket anläggs skogsbilvägar och dessa korsar ofta vattendrag
varför övergångar, t.ex. vägtrummor, måste installeras. Om dessa designas på felsätt
kan negativa effekter på djurlivet i vattendraget uppstå (se ”Vandringshinder” ovan).
En annan stor källa till negativ påverkan på vattendragen från skogsbruket är det
slam och andra partiklar som frigörs hamnar i intilliggande vattendrag. Slammet
grumlar vattnet och försämrar miljön för organismer till exempel insekter och musslor
som filtrerar vattnet för att hitta föda. När slammet sjunker till botten lägger det sig
över insekter, fiskrom och andra bottenlevande organismer, vilket leder till att dessa
får svårt att överleva. Skogsbruket kan dessutom öka risken för att kvicksilver
kommer ut i sjöar och vattendrag. En ökad risk för att slam transporteras ut i
vattendragen följer också med den dikning som görs eller har gjorts inom
skogsbruket. Dikningen utförs för att öka produktiviteten i skogsbruket.
Försurning
Försurning av länets vattendrag orsakas främst av luftutsläpp av svaveloxid och
kväveoxider från sjöfart, vägtrafik, energianläggningar och industri. En liten del av
dessa utsläpp kommer från lokala verksamheter medan majoriteten av
utsläppskällorna är utländska. I Västerbottens kusttrakter förekommer även en
naturlig källa till försurning i form av jordar bestående av gammal havsbotten och
som innehåller sulfidleror (svartmocka). För att motverka försurningsskador på djur
och växter kalkas många försurade sjöar och vattendrag i Västerbottens län. I länet
har kalkning pågått sedan början av 1980-talet. Minskad försurning tillsammans med
förbättrad kalkning har inneburit att kalkningsbehovet har minskat. År 1994 spreds
drygt 40 000 ton. Nu uppgår förbrukningen till knappt 10 000 ton. Alla biflöden i
länets laxälvar kalkas, förutom i Vindelälven där ingen kalkning sker.
56
Miljögifter
Metaller och miljögifter sprids till sjöar och vattendrag genom direktutsläpp eller via
luft och nederbörd. I Västerbotten sker provtagningar sedan 2002 och omfattar sju
sjöar där halter av metaller och miljögifter i abborre och röding undersöks.
Undersökningarna visar att halterna av f.f.a. kvicksilver och cesium i vissa prover
ligger över uppsatta gränsvärden. Fet fisk i Östersjön, som t.ex. lax, öring och
strömming, innehåller idag onaturligt höga halter av miljögiftet dioxin. Dioxin bildas i
spårmängder vid tillverkning av klororganiska föreningar som klorfenoler, fenoxysyror
och PCB. Dioxiner bildas också vid t ex vid sopförbränning och järn- och
stålproduktion. Då dioxin är fettlösligt anrikas det i näringskedjan och särskilt feta
fiskar i Östersjön innehåller därför högre halter. Dioxin är mycket giftigt och
cancerogent och livsmedelverket har infört kostråd vad gäller feta fiskar från
Östersjön. Inom EU finns gränsvärden för dioxin i fisk och enligt livsmedelsverket
innehåller vildfångad fet fisk, som strömming och lax, från Östersjöområdet, ofta
halter som överskrider dessa gränsvärden varför dessa fiskar inte får exporteras från
Sverige till andra EU-länder. Sedan 2002 har dock Sverige haft ett tillfälligt undantag
från EU:s dioxingränsvärde som innebär att Sverige får sälja fisk som överskrider
gränsvärdena på den svenska marknaden. Detta undantag permanentades 2012.
M-74
En miljörelaterad sjukdom som upptäcktes 1974, därav benämnd M74, har under
vissa år drabbat laxen i Västerbotten mycket hårt. Orsaken till sjukdomen är ännu
inte helt känd men de drabbade fiskarna lider av brist på vitamin B12, vilket gör
laxynglens förmåga att tillgodogöra sig näringen födan försämras. Under mitten av
1990-talet var upp till 80% av laxhonorna i Sveriges kompensationsodlingar
drabbade av M74 (Fig. 46). Honorna med M74 överför sjukdomen till ynglen, vilka
sedan dör. Det finns inget skydd mot M74 för den vilda laxen medan lax i odlingar
kan behandlas med tillsats av vitamin B12 i vattnet. Under de senaste åren har dock
dödligheten orsakad av M74 varit låg i odlingarna. Det finns studier som pekar på att
M74 hos laxen är kopplad till hög konsumtion av skarpsill i Östersjön.
57
Figur 46. Andel laxhonor drabbade av M74 i svenska kompensationsodlingar under
1974-2013.
Yrkesfiske
I Västerbotten har ett småskaligt yrkesmässigt kustfiske bedrivits under lång tid. För
att få bedriva yrkesfiske krävs fiskelicens. I dagsläget finns ca 35 aktiva yrkesfiskare
verksamma längs Västerbottens läns kust. Antalet fiskare har i stort inte förändrats
sedan 1980-talet men medelåldern har ökat och är idag över 60 år. Licenserna
expedieras av HaV och i beslut om att bifalla licenser beaktas både det
marknadsmässiga utrymmet för ytterligare fiskare och den långsiktigt ekologiskt
hållbara utvecklingen för de fiskarter som fiskas. I fisket utgör lax den ekonomiskt
viktigaste fisken, tätt följt av sik, men även strömming, öring, abborre, gädda, siklöja
och lake fångas regelmässigt. Fisket bedrivs i huvudsak med bottensatta nät och
ryssjor (i huvudsak s.k. ”push-up-fällor”). Under de senaste 20 åren har de negativa
effekterna av det växande sälbeståndet på fisket successivt ökat. Detta har tvingat
fiskarna att anpassa sitt fiske i syfte att minska sälskadorna. Näten sätts idag under
kortare tid under dygnet och fällorna har modifierats för att försvåra för sälen att ta
del av fångsten, förstöra redskapen och minimera risken för att de drunknar i
redskapen.
58
En så kallad ”pushup-fälla”, utvecklad för att minska sälskador i ryssjefisket.
Laxfisket i Östersjön är kvoterat. Kvoten sätts genom ett politiskt beslut, där ICES råd
om hur stort uttag laxen tål beaktas. Den totala laxkvoten för Östersjön har sänkts
från ca. 600.000 laxar i mitten av 1990-talet till strax över 100.000 idag. Under många
år fiskades dock inte hela den tilldelade kvoten upp. Av Östersjöns laxkvot tilldelas
(enligt den s.k. ”relativa stabiliteten”) Sverige, Finland och Danmark merparten av
laxarna: Sverige ca 28%, Finland ca 26% och Danmark ca 21%. Övriga länder som
fångar lax i Östersjön är Estland, Lettland, Litauen, Tyskland och Polen.
Under 2008 förbjöds användningen av drivgarn i hela Östersjön och från och med
2013 är dessutom det svenska fisket med långrev på öppet hav förbjudet. Samma år
beslutade HaV även att hela den svenska kvoten skall fiskas upp i kustfisket. Detta
eftersom det tidigare havsfisket omöjliggjorde ett riktat fiske mot enskilda bestånd då
alla stammar befinner sig i södra Östersjön under deras gemensamma tillväxttid och
då är mer eller mindre blandade med varandra. I andra länder pågår dock fortfarande
ett havsfiske på blandade bestånd.
Den svenska kvoten om ca. 28.000 laxar (28% av 100.000) delas i sin tur upp av
HaV i tre delar; Södra Östersjön (ICES delområde 22-29), Bottenhavet (ICES
delområde 30) och Bottenviken (ICES delområde 31) (Fig. 47). I dessa områden var
kvoterna för lax under 2014: 400 laxar, 8.500 laxar och 20.000 för Östersjön,
Bottenhavet respektive Bottenviken. Som ett led i Sveriges strävan att en stor andel
av laxen som fångas skall vara av odlat ursprung delas dessutom kvoten om 20.000
laxar i Bottenviken i två delar, där hälften av fångsten skall utgöras av vild lax och
hälften av odlad.
59
Figur 47. Fördelning av svenska kvoten av lax i yrkesfisket under 2014. Hela kvoten
fångas i ett kustnära fiske.
Fritidsfiske
Allt fiske, utom det som bedrivs med fiskelicens, klassas som fritidsfiske i Sverige,
t.ex. husbehovsfiske med mängdfångande redskap och sportfiske med handredskap.
Fisketrycket på lax och öring i älvarna (hur många personer som fiskar) är väl känt då
det är obligatoriskt att lösa fiskekort. Även fisketrycket från husbehovsfisket med
fasta redskap (ryssjor) är relativt väl känt då återkommande redskapsinventeringar
görs längs kusten. Dock är kännedomen om uttaget av fisk (fångsten) i både
sportfisket och husbehovsfisket undermålig. Sedan 2010 är det förbjudet för icke
licensierade fiskare att sälja fisk fångad på kusten och i havet, vilket sannolikt
minskat uttaget något. I två älvar, Byskeälven och Kågeälven, har det gjorts stora
ansträngningar på senare år för att öka antalet fångstrapporter. I dessa älvar har
kontrollavgifter införts för de som efter tillsyn visats sig inte ha fångstrapporeterat.
Detta har lett till att rapporteringsfrekvensen (andel av de som löst fiskekort som
rapportererar fångst/inte fångst) ökat och anges nu vara över 90%. Fångsterna från
60
Byskeälven och Kågeälven redovisas i appendix för respektive älv. Rapporteringen
från övriga älvar är bristfällig och inga siffror redovisas i denna rapport.
Att fiska enligt modellen ”Catch & Release” (C&R) har blivit allt vanligare i älvarna.
C&R innebär att man återutsätter den fisk man fångat och då med avsikt att fisken
inte skall påverkas av hanteringen. Mycket forskning har utförts vad gäller C&R effekt
på fisk men ännu råder osäkerhet om hur stora effekterna är. I de allra flesta studier
visar resultaten att överlevnaden hos fisk som återutsätts efter fångst varierar men att
den generellt är hög på kort sikt, så vida vattnet inte är för varmt och att fisken
hanteras varsamt. Däremot finns fortfarande kunskapsluckor vad gäller indirekta
effekter (t.ex. att de väljer att inte leka eller att de dör av efterföljande svampangrepp)
på fisken på längre sikt. En mycket viktig faktor i sammanhanget är
vattentemperaturen där nyttjande av C&R vid höga vattentemperaturer visat på hög
dödlighet hos fisk. Viktigt för överlevanden är också hur fisken behandlas i samband
med C&R, t.ex. att undvika långdragen drillning och att lyfta fisken över vattenytan
vid avkrokning. Vissa FVO:s ger därför råd till fiskekortsköpare i hur C&R skall
bedrivas på skonsammaste sätt.
Laxälvarnas status
Dagens förvaltningsmål för Östersjöns laxälvar är ställda i förhållande till beräknad
maximal smoltproduktion (Tab. 5) i respektive älv. Uppskattningen av älvarnas
maximala smoltproduktion sker med hjälp av habitatkarteringar, elfiskeresultat,
resultat från smoltfällor och till viss del expertutlåtanden. Det råder osäkerhet i flera
av dessa faktorer varför skattningarna sannolikt är behäftade med fel, vilket det
faktum att skattningarna har räknats upp i flera älvar under flera år då ytterligare
kunskap har ernåtts tyder på. Detta visar också på att nyttan av att räkna
utvandrande smolt med hjälp av fällor är stor. Målet är att älvarna skall uppnå
”Maximum Sustainable Yield” (MSY) (ungefär ”Maximalt Hållbar Avkastning”) senast
2020. Analyser har visat att MSY motsvarar en smoltproduktion på 75 % av den
maximala. I Västerbottens uppnår ingen älv detta mål. Åbyälven, Byskeälven och
Vindelälven ligger över 50 % men under 75 % och övriga älvar ligger under 50 %
(ICES WGBAST 2014) (Fig. 48).
61
Tabell 5. Beräknad reproduktionsareal, potentiell smoltproduktion och
smoltproduktion per hektar i länets vildlaxälvar (enligt ICES WGBAST).
ReproduktionsPotentiell smoltÄlv
areal (ha)
produktion (×1000)
Smolt/ha
Åbyälven
84
19
226
Byskeälven
560
160
286
Kågeälven
96
50
521
Rickleån
15
10
667
Sävarån
21
5
238
Vindelälven
1242
346
279
Öreälven
105
22
210
Lögdeälven
104
33
317
Figur 48. Status i länets vildlaxälvar vad gäller MSY-målet om 75 % smoltproduktion.
62
Laxens och öringens biologi
Laxen och öringen tillhör de s.k. anadroma arterna, d.v.s. de som äter och växer i
havet och sedan vandrar till sötvatten för lek. I havet vandrar alla laxar ner till
Egentliga Östersjön, söder om Åland, medan öringen stannar nära sin hemälvs
mynning. Vissa öringar vandrar aldrig ut till havet under sitt liv och kallas då för
stationär öring. Laxen stannar normalt i havet 1-4 år och öringen normalt kortare tid
än så innan de återvänder till sötvatten för lek. Både laxens och öringens ägg, som
honan grävt ner i bottengruset under hösten, kläcker under våren och ynglen stannar
sedan nere i gruset tills de förbrukat gulesäcken, varefter de kryper upp. Ynglen
börjar då äta mindre kräftdjur, blötdjur och insekter. Under denna tillväxtperiod i älven
kallas öringen och laxen för stirr och de har då s.k. stirrfläckar längs sidorna av
kroppen, lite likt abborrens mörka sidoband. Efter normalt 2-3 år börjar laxen och
öring förbereda sig för utvandringen till havet. De genomgår då en fysiologisk
omvandling för att klara havets saltare vatten. Ryggen mörknar och sidorna och
undersidan blir silvrig vilket gör dem mer svårupptäckta för fåglar uppifrån och fiskar
underifrån när de når havet. Under denna period kallas de för smolt. Väl i havet
består födan i början fortsatt av kräftdjur och insekter men även små fiskar blir nu en
del av födan. Allt efter att de växer övergår de allt mer till att äta fisk och då framför
allt strömming och skarpsill. Tillväxten i havet är mycket snabb och efter endast tre år
kan en lax ha nått en längd av ca 110 cm och vikt av ca 10-12 kg.
63
Tre årsklasser med laxstirr med tydliga stirrfläckar.
Förkortningar och begrepp
ICES - The International Council for the Exploration of the Sea/Internationella
havsforskningsrådet är en global organisation som genom vetenskap och rådgivning
verkar för hållbart nyttjande av haven.
WGBAST - Assessment Working Group on Baltic Salmon and Trout. Arbetsgrupp
som bedömer status och trender för lax och havsöring samt ger årliga fångstråd
angående laxen i Östersjön.
TAC – Total Allowable Catches/Totalt tillåten fångstmängd (TAC) eller fiskemöjlighet
är en fångstbegränsning (uttryckt i ton eller antal) som bestäms för de fiskbestånd
som har högst kommersiellt värde.
MSY – Maximum Sustainable Yield/Maximalt hållbart uttag: den största fångst som
kan tas från en arts bestånd utan att beståndet minskar över tid.
HaV – Havs- och Vattenmyndigheten är en nationell myndighet som arbetar på
regeringens uppdrag och i medborgarnas tjänst med bevarande, restaurering och
hållbar användning av sjöar, hav och vattendrag i Sverige.
SLU – Sveriges Lantbruksuniversitet ett universitet med samlad kunskap om ett
hållbart nyttjande av de biologiska naturresurserna, inom miljö och inom
livsvetenskaperna. Får uppdrag från HaV att genomföra utredningar och ge
förvaltningsunderlag.
Stirr – Laxynglets älvsstadium som föregår smoltstadiet. Kännetecknas av
stirrfläckar på kroppssidorna.
Smolt – den period då laxen förbereder sig för att vandra ut i havet. Ryggen mörknar
och sidorna och undersidan blir silvrig. Under laxens första tid i havet den post-smolt.
0+ - Den tid då laxen eller öringen ännu inte ”fyllt” 1 år.
>0+ - Tiden efter det att laxen eller öringen är äldre än ett 1 år, men före den blivit
smolt.
Vildlaxälv – Sverige har 16 vildlaxälvar, enligt kriterier definierade av ICES.
64
Fenklippt – I Sverige (och Finland) fettfeneklipps all kompensationsodlad lax som
sätts ut. Detta gör att dessa går att skilja från vilda laxar. Fettfenan är ingen egentlig
fena (saknar fenstrålar) och sitter på ovansidan av laxen mellan ryggfenan och
stjärtfenan.
FVO – Fiskevårdsområde. Fiskevårdsområde kan bildas av fiskevatten som tillhör två
eller flera fastigheter. Det förvaltas av en fiskevårdsområdesförening där
fiskerättsinnehavarna är medlemmar. I Sverige finns ca 2000 fiskevårdsområden
som utgör grunden för svensk fiskeförvaltning i sötvatten.
Yrkesfiske – Kräver fiskelicens som utfärdas av HaV
Fritidsfiske – Enligt svensk fiskerilagstiftning är allt fiske som inte sker med stöd av
fiskelicens eller enskild rätt att beteckna som fritidsfiske. Detta fiske
kan bedrivas med såväl handredskap som en begränsad mängd redskap
av annan typ, i första hand nät och burar. Sedan 2011 är det förbjudet att sälja
fritidsfångad fisk från havet.
Sportfiske – Fiske som i huvudsak bedrivs med handredskap och i rekreationssyfte.
Husbehovsfiske – Bedrivs oftast med mängdfångande redskap såsom t.ex. nät och
ryssjor men även med handredskap. Huvudsyftet är att fånga fisk för konsumtion i
det egna hushållet.
65
Länsstyrelsen Västerbotten
Storgatan 71 B, 901 86 Umeå
www.lansstyrelsen.se/vasterbotten
[email protected]
010-225 40 00
ISSN 0348-0291