stalins general
Geoffrey Roberts
Stalins general
Georgij Zjukov
Översättning
Claes Göran Green
historiska media
Historiska Media
Box 1206
221 05 Lund
www.historiskamedia.se
[email protected]
© Geoffrey Roberts 2012
© Den svenska utgåvan Historiska Media 2012
Originalets titel: Stalin’s general
This translation published by arrangement with Random House,
an imprint of The Random House Publishing Group,
a division of Random House, Inc.
Översättning: Claes Göran Green
Omslag: Jacob Wiberg
Omslagsbild: AKG-Images/Scanpix
Sättning: Stilbildarna i Mölle/Frederic Täckström
Tryck: Scandbook AB Falun 2012
Tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9
ISBN: 978-91-87031-29-8
Till Celia
Innehåll
Kartor och diagram
8
Kronologi. Georgij Zjukov – hans liv och karriär
9
Förord och tack
15
1.Sic transit gloria. Marskalk Georgij Zjukovs uppgång och fall 19
2.Mytomspunna ungdomsår. Bondpojken blir kommunistisk
soldat, 1896–1921
29
3.Soldatliv. Utbildning till röd befälhavare 1922–38
44
4.Chalchin-Gol, 1939. En general fläckar sina händer med blod
67
5.I Kiev. Krigsspel och förberedelser, 1940
86
6.Katastrofens arkitekt? Zjukov och 22 juni 1941
106
7.Stalins general. Leningrad och Moskva räddas, 1941
142
8.Segerns arkitekt? Stalingrad, 1942
174
9.Na zapad! Från Kursk till Warszawa, 1943–44
198
10.Röd storm. Tyskland besegras, 1945
233
11.Förvisad till landsorten. Onåd och upprättelse, 1946–54
265
12.Försvarsminister. Triumf och parodi, 1955–57 281
13.Slutstriden. Kampen om historien, 1958–74
316
14.Segerns marskalk 335
Diagram347
Noter och förkortningar
349
Källor och litteratur
385
Register397
Kartor
Karta 1: Slaget vid Chalchin-Gol, 2–30 augusti 193977
Karta 2: Kriget mellan Sovjetunionen och Finland, 1939–4087
Karta 3: Det första krigsspelet, 2–6 januari 1941103
Karta 4: Det andra krigsspelet, 8–11 januari 1941104
Karta 5: Den sovjetiska planen för en offensiv mot Tyskland, maj 1941113
Karta 6: Operation Barbarossa, juni–december 1941122
Karta 7: Gränsstrider, 22 juni–9 juli 1941126
Karta 8: Jelnjaoffensiven, augusti–september 1941136
Karta 9: Den tyska framryckningen mot Leningrad, juni–september 1941147
Karta 10: Slaget om Leningrad, september 1941152
Karta 11: Slaget om Moskva, oktober–december 1941162
Karta 12: Zjukovs motoffensiv vid Moskva, december 1941166
Karta 13: Operation Mars, den tredje Rzjev-Vjazmaoperationen,
november–december 1942168
Karta 14: Den tyska offensiven i söder, sommaren 1942176
Karta 15: Slaget vid Stalingrad, september–november 1942186
Karta 16: Operation Uranus, november 1942190
Karta 17: Operationerna Mars, Jupiter, Saturnus och Uranus193
Karta 18: Zjukovs plan för operation Polstjärnan194
Karta 19: Operation Zitadelle, juli 1943209
Karta 20: De sovjetiska motoffensiverna vid Kursk, juli–augusti 1943210
Karta 21: Slaget om Ukraina, 1943–44214
Karta 22: Planen bakom operation Bagration, juni 1944221
Karta 23: Den sovjetiska framryckningen mot Warszawa, sommaren 1944228
Karta 24: Framryckningen från Wisła till Oder, januari–februari 1945238
Karta 25: Framryckningen mot Berlin, april 1945244
Karta 26: Ockupationszoner i Tyskland253
Diagram
Militärt och politiskt beslutsfattande i Sovjetunionen under det stora
fosterländska kriget
347
Kronologi
Georgij Zjukov – hans liv och karriär
1896 1 december Georgij Konstantinovitj Zjukov föds i byn Strelkovka,
i den ryska Kalugaprovinsen
1903 Börjar skolan
1908 Flyttar till Moskva för att bli lärling hos en körsnär
1914 augusti Första världskriget bryter ut
1915 augusti Inkallas som värnpliktig i tsarens armé och placerad vid
kavalleriet
1916 oktober Såras under strid och får en utmärkelse för tapperhet i
fält
1917 mars Tsar Nikolaj II abdikerar efter att de egna trupperna har
gjort myteri i Petrograd
november Bolsjevikerna störtar den provisoriska regeringen och
tar makten
1918 1 oktober Ansluter sig till Röda armén
1919 mars Blir kandidatmedlem i Kommunistpartiet
oktober Såras under strid i ryska inbördeskriget
1920 Gifter sig med Aleksandra Dijevna
mars Deltar i de röda befälhavarnas kavallerikurs i Rjazan
maj Blir fullvärdig medlem i Kommunistpartiet
oktober Befordras till plutonchef och kort därefter till skvadronchef
1921 Fadern avlider
Tilldelas en utmärkelse för tapperhet i fält
1922 juni Utnämns till skvadronchef vid 38. kavalleriregementet
1923 mars Befordras till ställföreträdande chef vid 40. kavalleriregementet
juni Utnämns till chef för 39. Buzulukkavalleriregementet
10
stalins general
1924 Skrivs in vid kavallerihögskolan i Leningrad
1928 Dottern Jera föds
1929 Dottern Margarita föds
Genomgår kurs vid Militärakademien M. V. Frunze
1930 maj Befordras till chef för 7. Samaradivisionens 2. kavalleribrigad
1931 februari Utnämns till assistent åt Röda arméns kavalleriinspektör
september Japan invaderar Manchuriet
1933 januari Hitler kommer till makten i Tyskland
mars Utnämns till chef för 4. kavalleridivisionen (uppkallad efter
Kliment Vorosjilov)
1935 Tilldelas Leninorden
1937 Dottern Jella föds
maj Marskalk Tuchatjevskij arresteras och avrättas en kort tid
därefter, utrensning inom krigsmakten inleds
juli Japan invaderar Kina
juli Utnämns till chef för vitryska militärområdets 3. kavallerikår
1938 mars Övertar befälet för 6. kosackkåren inom samma militärområde
juli Utnämns till ställföreträdande chef för vitryska militärområdet
1939 maj Kommenderas till gränsen mellan Mongoliet och Manchuriet
juni Utnämns till chef för 57. specialkåren i Chalchin-Gol
juli 57. specialkåren omvandlas till 1. armégruppen, med Zjukov
som befälhavare
20 augusti Offensiv mot de japanska styrkorna i Chalchin-Gol
inleds
23 augusti Nazityskland och Sovjetunionen undertecknar en
nonaggressionspakt
30 augusti Tilldelas titeln Sovjetunionens hjälte som en belöning
för segern i Chalchin-Gol
1 september Tyskland invaderar Polen
17 september Sovjetunionen invaderar östra Polen
december Sovjetunionen anfaller Finland
1940 mars Fredsfördrag sluts mellan Sovjetunionen och Finland
maj Utnämns till chef för Kievs särskilda militärområde
kronolo gi
11
maj Titlarna general och amiral återinförs inom Sovjetunionens
väpnade styrkor
2 juni Första mötet med Stalin
5 juni Befordras till armégeneral
22 juni Frankrike kapitulerar
28 juni Leder den sovjetiska ockupationen av Bessarabien och
norra Bukovina
18 december Hitler utfärdar direktiv om operation Barbarossa
25 december Håller ett föredrag på temat ”Den moderna anfalls­
operationens karaktär”
1941 januari Deltar i generalstabens krigsspel
14 januari Utnämns till generalstabens chef
februari Utses till kandidatmedlem i centralkommittén vid 18:e
partikongressen
15 maj Planer görs upp för ett sovjetiskt anfall mot Tyskland i
förebyggande syfte
22 juni Tyskland invaderar Sovjetunionen
30 juni Minsk faller
10 juli Högkvarteret (Stavka) inrättas
30 juli Entledigas som chef för generalstaben och utnämns till
befälhavare för reservfronten
8 augusti Stalin blir överbefälhavare
augusti Zjukov leder en motoffensiv vid Jelnja
september Kiev faller och belägringen av Leningrad inleds
11 september Utnämns till befälhavare för Leningradfronten
11 oktober Utnämns till chef för västra fronten
5 december Motoffensiv vid Moskva inleds
1942 januari Första framryckningen mot Rzjev och Vjazma
juni Tyskland inleder en sydlig offensiv mot Baku och Stalingrad
juli Andra framryckningen mot Rzjev och Vjazma
17 juli Slaget om Stalingrad inleds
28 juli Stalin tillkännager order 227 – Ni sjagu nazad! (Inte ett
steg tillbaka)
26 augusti Utses till Stalins ställföreträdare som överbefälhavare
12
stalins general
november Tredje framryckningen mot Rzjev och Vjazma (operation Mars)
9 november Operation Uranus – Röda arméns motoffensiv vid
Stalingrad
1943 januari Leder operationer avsedda att bryta tyskarnas belägring
av Leningrad
18 januari Utnämns till marskalk
februari Tyskarna kapitulerar vid Stalingrad
juli Slaget vid Kurskbågen
november Kiev befrias
1944 Modern dör
juni Operation Bagration inleds
augusti Upproret i Warszawa
september Leder den sovjetiska invasionen av Bulgarien
12 november Utnämns till chef för 1. vitryska fronten
1945 januari Framstöten mot Wisła och Oder inleds, Warszawa erövras
18 februari 1. vitryska frontens framryckning mot Berlin avbryts
16 april Anfallet mot Berlin inleds
25 april Sovjetiska och amerikanska trupper möts vid Elbe
maj Röda armén erövrar Berlin och Zjukov tar emot Tysklands
kapitulation
30 maj Utnämns till chef för de tyska ockupationsstyrkorna i
Tyskland
24 juni Leder segerparaden på Röda torget
juli–augusti Närvarar vid Potsdamkonferensen
1946 februari Väljs in i Högsta sovjet
22 mars Utnämns till överbefälhavare för de sovjetiska markstridskrafterna
juni Avskedas som överbefälhavare för de sovjetiska markstridskrafterna och kommenderas till Odessa
1947 februari Utesluts ur partiets centralkommitté
1948 januari Blir tillrättavisad efter att ha fört ut krigsbyte från Tyskland
februari Förflyttas till chefsposten i Uralbergens militärområde
1950 Återinväljs i Högsta sovjet
Träffar Galina Semonovna i Sverdlovsk
kronolo gi
13
1952 oktober Deltar i 19:e partikongressen och återinväljs i centralkommittén
1953 mars Återvänder till Moskva och utnämns till biträdande försvarsminister
juni Arresterar Berija
1954 Systern Maria dör
september Närvarar vid kärnvapenprov i Totskoje
1955 februari Utnämns till försvarsminister
maj Warszawapakten inrättas
juli Deltar i toppmötet i Genève och träffar Eisenhower
1956 februari Inväljs i partipresidiet vid 20:e partikongressen
november Följer som försvarsminister den sovjetiska militära
interventionen i Ungern
1957 januari–februari Besöker Indien och Burma
juni Leder försvaret av Chrusjtjov vid ett kuppförsök av ”den partifientliga gruppen”
juni Dottern Maria föds
oktober Avskedas som försvarsminister av centralkommittén med
motiveringen att han har skapat en klyfta mellan armén och partiet
1958 februari Lämnar som pensionär krigsmakten
1959 Attackeras vid 21:a partikongressen av försvarsministern Malinovskij
1961 Attackeras vid 22:a partikongressen av Chrusjtjov
1964 oktober Chrusjtjov faller
1965 Skiljer sig från Aleksandra Dijevna
1966 Gifter sig med Galina Semonovna
november Tilldelas sin femte Leninorden
1967 Aleksandra Dijevna avlider
1968 januari Drabbas av hjärnblödning
1969 april Första upplagan av Zjukovs memoarer publiceras
1973 november Galina Semonovna avlider
1974 18 juni Avlider på sjukhuset i Kreml
Andra upplagan av memoarerna publiceras
Förord och tack
Om Ryssland har en hjälte framför alla andra är det Georgij Zjukov –
mannen som besegrade Hitler, bondgrabben som reste sig ur fattigdom
och blev andra världskrigets störste general, den färgstarka personligheten
som kom på kant med både Stalin och Chrusjtjov men höll sig vid liv
och kämpade vidare. När Jonathan Jao på Random House föreslog att
jag skulle skriva en biografi om Zjukov blev jag mycket lockad. Under
arbetet med min bok Stalin’s Wars hade jag utvecklat en kritisk syn på
Zjukovs roll i den sovjetiska segern över det nazistiska Tyskland, inte
minst på grund av den mytologi som hans självförhärligande memoarer
utstrålar. Mitt arbetsnamn på det nya projektet var ”Zjukov – en kritisk
biografi” och tanken var att teckna ett avslöjande porträtt: jag skulle
lyfta fram de många myter som omger hans liv och karriär, jag skulle
fånga den dramatik som hans militära framgångar och bakslag innehåller, jag skulle berätta om hans resa i den politiska berg-och-dalbanan.
Men ju längre jag kom in i arbetet med biografin, desto större sympati
utvecklade jag för dess föremål och hans agerande. Denna medkänsla,
kombinerad med en kritisk hållning, hoppas jag har resulterat i en
balanserad omvärdering av Zjukov som slår hål på de myter han omges
av samtidigt som den fullt ut ger erkänsla åt hans bedrifter.
Detta är inte den första engelskspråkiga biografin om Zjukov: Albert
Axell, William J. Spahr och i synnerhet Otto Preston Chaney har gjort
banbrytande insatser på det här området. Svagheten i deras arbeten är
dock att de i alltför hög grad har förlitat sig på Zjukovs memoarer, en
oumbärlig men ändå problematisk källa. I den här biografin har jag
kunnat dra nytta av ett stort ryskt arkivmaterial som först på senare tid
har blivit tillgängligt, bland annat Zjukovs personliga dossier i Statliga
ryska militärarkivet. Jag har även haft hjälp av många ryska forskare, i
synnerhet V. A. Afanasjev, V. Daines, A. Isajev och V. Krasnov som alla
16
stalins general
har skrivit värdefulla biografier inriktade på Zjukovs roll under andra
världskriget. Min biografi är dock heltäckande och ger plats åt såväl
Zjukovs ungdomsår som hans politiska karriär efter kriget.
I Moskva underlättades mina efterforskningar i hög grad av mina
vänner vid den ryska vetenskapsakademins institut för allmän historia,
i synnerhet Oleg Rzjesjevskij, Michail Mjagkov och Sergej Listikov. Professor Rzjesjevskij var vänlig nog att ordna ett möte för en intervju med
Zjukovs äldsta dotter, Jera. Nikita Maksimov och Aleksandr Pozdejev
gjorde mig sällskap vid ett fascinerande besök i Zjukovmuseet i den by
han föddes i, som nu är en stad och bär hans namn. Jag delar inte den
fientliga inställning Boris Sokolov har till Zjukov, men Sokolov tipsade
mig generöst nog om Irina Mastykina och hennes arbete om Zjukovs
familj och privatliv.
Evan Mawdsley hade vänligheten att läsa ett första utkast till manu­
skriptet och kom med värdefulla påpekanden samtidigt som han rättade
felaktigheter. Det festligaste av de senare var min övertygelse om att
Zjukov hade förälskat sig i en ung gymnast och inte i en skolflicka (på
ryska gimnazistka). Evans egna studier av kriget mellan Sovjetunionen
och Tyskland har varit till mycket stor nytta, liksom arbeten av Chris
Bellamy, David Glantz, Jonathan House och framlidne John Erickson.
Mina viktigaste vägvisare när det gäller Zjukovs tjänstgöring i Röda
armén före andra världskriget har varit arbeten av Mary Harbeck, Mark
von Hagen, Shimon Naveh, Richard Reese och David Stone.
Jag är skyldig ambassadör John Beyrle ett tack för att han hittade
en lucka i sin välfyllda almanacka för att berätta för mig om sin pappa
Josephs slumpartade möte med Zjukov 1945 och för att han överlämnade material som gjorde det möjligt för mig att rekonstruera det som
då hände.
Möjligheter att få presentera mina studier av Zjukov tillhandahölls
av Society of Military History, Irish Association for Russian and East
European Studies, Society for Co-operation in Russian and Soviet Studies i London, Center for War Studies vid universitetet i Maynooth och
Department of Politics and International Studies vid universitetet i Hull.
De många månadernas faktainsamling i Moskva och de ännu fler
förord o ch tack
17
månaderna med manuskriptarbete hade inte varit möjliga utan tjänstledighet och ekonomiskt stöd från min arbetsgivare, University College
Cork i Irland.
Under arbetet med den här boken hade jag turen att få värdefulla
synpunkter från inte bara en utan två redaktörer: min livskamrat Celia
Weston – som boken är dedicerad till – och Jonathan Jao, som gav mig
en mästerlig lektion i hur man skriver en populär men ändå forskningsbaserad biografi. Jag har även haft privilegiet att bistås av min agent,
Andrew Lownie, som även sporrade mig att anta utmaningen att skriva
för en bred läsekrets.
Slutligen vill jag rikta ett tack till Nigel Hamilton och hans bok How to
Do Biography. Det var först när jag läste den en andra gång – efter att ha
avslutat arbetet med den här boken – som jag insåg hur många av dess
värdefulla tankeställare jag hade tagit till mig. Varken Nigel Hamilton
eller någon annan som nämnts i det här förordet kan dock klandras för
eventuella defekter, för dem svarar jag själv helt och hållet.
kapitel 1
Sic transit gloria
Marskalk Georgij Zjukovs uppgång och fall
Marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukovs liv innehöll många triumfer,
men ingen kan mäta sig med den som infann sig en dag i juni 1945 då
han gjorde honnör inför den stora segerparaden på Röda torget. Uppsutten på en ståtlig vit arab vid namn Tspeki red Zjukov in på torget
via Spasskijporten, på sin högra sida hade han Kreml och framför sig
de berömda lökkupolerna på Vasilijkatedralen. I samma ögonblick tog
en fjortonhundra man stark orkester upp Glinkas Var ärad (du ryska
fosterland). Regementen som representerade alla vapengrenarna inom
den sovjetiska krigsmakten stod uppställda i kolonner och väntade på
honom. Mitt på torget mötte han marskalk K. K. Rokossovskij som
beordrade givakt till de paraderande soldaterna och sedan ledsagade
Zjukov när denne red förbi och gjorde honnör.
När hälsningsceremonierna var avslutade gjorde Zjukov den sovjetiske
diktatorn Josef Stalin sällskap uppe på Leninmausoleet och höll ett tal där
han hyllade Röda arméns seger över Nazityskland. Moln täckte himlen
och förmiddagens duggregn hade tilltagit i styrka. Zjukovs uniformsmössa blev så våt att han frestades att ta av sig den och torka av skärmen,
men han avstod när han såg att Stalin inte gjorde någon sådan ansats.
Som före detta kavallerist uppskattade Zjukov den del av arrangemanget
som handlade om hälsningsceremonier, men att hålla ett tal som kunde
höras och ses av miljontals människor runtom i världen var en annan
sak. Tanken på det hade gjort honom nervös och han förberedde sig så
väl han kunde, han till och med repeterade inför sina två döttrar, Jera och
Jella, som blev så imponerade att de svarade med spontana applåder. När
han ställde sig upp hade han i handen ett manuskript med markeringar i
marginalen som visade var han skulle tala lågt, var han skulle höja rösten
20
stalins general
och var han skulle använda en allvarlig ton. Hans nervositet var påtaglig
men han gjorde ändå ett imponerande framträdande. Även om han ibland
stakade sig talade han med bestämdhet i rösten. I den sista meningen
stegrade han tonen till ett crescendo: ”Ära till vår vise ledare och befälhavare, Sovjetunionens marskalk, den store Stalin!” I det ögonblicket sköt
artilleriet salut och orkestern tog upp den sovjetiska nationalhymnen.
När talet var avklarat inspekterade Zjukov de defilerande trupperna
stående vid Stalins sida. Efter en stund gjordes ett avbrott i förbimarschen
och till ackompanjemang av trumvirvlar kastades tvåhundra erövrade
nazistiska standar i en hög vid Leninmausoleets fot. Scenen liknade den
som spelades upp när marskalk Kutuzovs soldater slängde franska standar
framför fötterna på tsar Alexander I efter segern över Napoleon 1812.
När paraden var över avslutades dagen med ett överdådigt fyrverkeri.1
Stalins beslut att Zjukov skulle ta emot paraden väckte inga kommentarer. Han var trots allt Stalins ställföreträdande överbefälhavare och vida
sedd som arkitekten bakom den sovjetiska segern över Hitlers Tyskland,
en seger som hade räddat såväl Europa som Ryssland från förslavning
under nazisterna. Journalfilmen om segerparaden visades runtom i
världen, vilket förstärkte Zjukovs ställning som den störste sovjetiske
generalen under andra världskriget.
När den tyska armén invaderade det sovjetiska Ryssland sommaren
1941 var det Zjukov som ledde Röda arméns första framgångsrika motoffensiv, han tvingade Wehrmacht till reträtt och visade för hela världen
att Hitlers krigsmaskin inte var omöjlig att besegra. När Leningrad
inringades av tyskarna i september 1941 skickade Stalin dit Zjukov för
att rädda staden från en hotande kapitulation. En månad senare kallade Stalin tillbaka honom till Moskva och satte honom som ansvarig
för försvaret av den sovjetiska huvudstaden. Zjukov stoppade inte bara
den tyska framryckningen mot Moskva, han startade även en mot­
offensiv som drev bort tyskarna och gjorde därigenom slut på Hitlers
förhoppningar om att tvinga Röda armén till underkastelse och erövra
Ryssland i ett fälttåg som bar Blitzkrieg som förtecken.
Sex månader senare försökte Hitler än en gång tilldela Röda armén
