Stalin förberedde sig för krig
Anders Frankson
Den 22 juni 1941 inleddes historiens största fälttåg då
den segerrika tyska krigsmakten invaderade Sovjetunionen. Stalin hade haft sedan 23 augusti 1939, dagen
då Tyskland och Sovjet tecknade en icke-angreppspakt med varandra, på sig att förbereda för denna
kraftmätning med Hitler som alla såg som oundviklig.
Frågan var när den skulle komma. Vad hade Stalin och
Sovjetunionen gjort under dessa nästan två år?
en lång gemensam gräns när Polen emellan dem försvann och styckades upp, Polen som buffertzon skulle
inte finnas mer. Molotov-Ribbentrop avtalet reviderades
efter kriget i Polen så att Litauen också hamnade i den
sovjetiska intressesfären. Stalin tog alla möjligheter som
fanns att flytta den sovjetiska gränsen längre västerut.
Det förändrade geografiska läget gjorde att en ny krigsplanering behövdes och den arbetades fram av ställföreträdande generalstabschef Alexander Vasilevskij och
godkändes av generalstabschefen Boris Sjaposjnikov.
Vasilevskij noterade följande:
Avtalet mellan Hitler och Stalin den 23 augusti 1939,
som brukar omnämnas som Molotov-Ribbentrop-avtalet, efter respektive utrikesminister, innehöll också hemliga tillägg om hur de två despoterna delade upp central- och östeuropa mellan sig. Stalin hade sett att de
allierade (Storbritannien och Frankrike) ställde sig på
Polens sida i den diplomatiska konflikt som blossade
upp mellan Tyskland och Polen. Både de allierade och
Tyskland närmade sig Stalin i syfte att få Sovjet att ta
ställning. Hitler hade inga skrupler, han gav Stalin ett
lukrativt erbjudande och fick på så sätt möjlighet att
agera mot Polen. Stalin skulle få halva Polen och rätt att
agera mot Baltikum (förutom Litauen), Finland och Rumänien utan att tyskarna la sig i. Stalin såg möjligheter
att återupprätta Tsarrysslands gamla gränser men det
fanns en stor nackdel som borde ha avskräckt honom.
Nackdelen var att Tyskland och Sovjetunionen skulle få
Tyskland var huvudfiende med hjälp av Italien, Finland och Rumänien samt möjligen också Ungern.
Planeringen räknade också med att Japan skulle
agera i fjärran östern. Tyngdpunkten på tyska anfallen skulle ligga i Vitryssland.
Och gränsen mellan Tyskland och Sovjetunionen förlängdes ytterligare när alla tre baltiska länderna tvingades in i Sovjet som sovjetiska republiker 1940.
Finska vinterkriget (30 november 1939–13 mars 1940)
var ett enormt bakslag för Stalin och det kom att innebära flera stora ändringar inom Röda Armén. En av de
viktigaste var tillsättandet av en ny försvarsminister.
Röda Armén hade lidit av att deras högsta chef under
Att Röda armén segrade mot japanerna vid Chalchin-Gol
maj–september 1939 var det många som inte tog större
notis om men deras nederlag mot finnarna i vinterkriget
1939–1940 fick Hitler att tro att det vara bara att sparka in
dörren (invadera) så skulle hela strukturen rasa samman.
1
många år varit marskalk Kliment Vorosjilov, Stalins vän
sedan länge, som inte hade höga tankar om militär träning och utbildning. Han trodde mer på revolutionära
ideal och kampvilja. Vorosjilov fick gå som försvarsminister efter fiaskot i det finska vinterkriget men efterträdarens, marskalk Semen Timosjenkos, reformer fick för
lite tid på sig att genomföras innan den 22 juni 1941.
Fram till våren 1940 fanns inte graderna generalmajor,
generallöjtnant, generalöverste och armégeneral inom
Röda Armén utan det hette istället brigadbefälhavare,
divisionsbefälhavare, kårbefälhavare och armébefälhavare. Detta ändrades under perioden med förändringarna efter vinterkriget då revolutionären hade ersatts av
yrkesmilitären. 982 generaler utnämndes mellan maj
och juni 1940. Detta system utan generalsgrader hade
varit lite opraktiskt då en utnämnd kårbefälhavare kunde föra befäl över en armé i fält. Det har dessutom lurat
en del vad gäller utresningarna 1937–1938, det skrivs
ofta 14 av 16 arméchefer, 60 av 67 armékårschefer, 136
av 199 divisionschefer och 221 av 397 brigadchefer rensades ut. Vid denna tidpunkt hade Röda Armén ett arméhögkvarter, 38 kårer och drygt 100 divisioner. Stalins
utresningar i Röda Armén i slutet av 30-talet tas ofta
upp som orsak till att Röda Armén hade brist på kompetenta officerare och att många befälhavare var nya på
sina poster när tyskarna anföll den 22 juni 1941, Operation Barbarossa. Men egentligen hur omfattande var
utresningarna? Många har skrivit att ca 35 000 avrättades och att halva officerskåren därmed försvann.
Ryska forskare har att tittat närmare på detta och kommit fram till att det var 35 000 som avskedades under
åren 1937–1938 men att hela 11 000 officerare återanställdes under åren 1938–39. Så alla kan inte ha avrät-
Molotov-Ribbentrop-avtalet, namngivet efter respektive
utrikesminister, innehöll också hemliga tillägg om hur de två
despoterna delade upp central- och östeuropa mellan sig.
På bilden sitter den sovjetiska utrikesminister Molotov vid
skrivbordet. Bakom honom står en munter Stalin och en lite
mer allvarlig tysk utrikesminister Joachim von Ribbentrop
i mörk kostym. På hans högra sida står Boris Sjaposjnikov.
Bakom honom längst bak står SS-officereren Richard SchulzeKossens, Ribbentrops adjutant. Han skulle senare bli Hitlers
SS-adjutant under många år.
2
De sovjetiska trupperna tog över Baltikum 1940,
på bilden i Riga. Detta hade varit en del av Tsarryssland och nu skulle det åter, enligt Stalin.
tats! Det har också funnits en missbedömning på hur
stor Röda Arméns officerskår var 1937. Den var inte 70
000 till 80 000 officerare utan snarare 110 000. Utrensningarna innebar visserligen att ett flertal av Röda Arméns frontfigurer kom att avrättas, vilket kan ha inneburit att effekten av vad som skedde har överskattats.
Många strök med men Röda Arméns huvudproblem var
att det ständigt fanns en brist av officerare och utresningarna gjorde att bristen förvärrades. En viktig orsak
till rekryteringsproblem var att det pågick en enorm expansion av den sovjetiska industrin. Här fanns det ett
stort behov av chefer på olika nivåer under hela 30-talet
och man kunde erbjuda bättre betalt samt förmodligen
ett bekvämare boende för familjen. Stabsofficeren Sjtjemenko som arbetade tillsammans med Stalin under
kriget beskriver sitt första boende i Moskva:
de gav mig ett rum som mätte nio kvadratmeter och
jag tog upp min familj från Kiev. Mor sov på sängen,
min fru och jag på golvet och vår babyflicka bredvid
oss.
Senare fick familjen en större rum i ett hus som de var
med och hjälpte till att bygga. Dessutom är det värt att
notera att de samhällsklasser som före första världskriget och revolutionen som de flesta officerarna hämtades ifrån var utestängda från Röda Armén. Officersyrket
hade öppnats upp för grupper som förr inte hade haft
möjligheten.
En mycket viktig orsak till brist på officerare i Röda
Den sovjetiska generalen Kirill Meretskov dekorerar en soldat
före kriget mot Tyskland. Meretskov gjorde bort sig under
vinterkriget mot Finland men skulle visa sig vara en stabil
frontbefälhavare under kriget på östfronten.
Ledningen för den Sovjetiska krigsmaskinen
1939–1941
Försvarsminister (försvarskommissarie)
Kliment Vorosjilov 1925–maj 1940
SemenTimosjenko maj 1940–30 juni 1941
Stalin tar över
Sovjetisk generalstabschef
Boris Sjaposjnikov 1937–augusti 1940
Kirill Meretskov augusti 1940–januari 1941
Georgij Zjukov januari 1941–juli 1941
Boris Sjaposjnikov juli 1941–
Det sovjetiska flygvapnet höll på att få flera moderna jaktplan, som Jak-1, i tjänst när tyskarna anföll sommaren 1941. Stalin hade
fått köpa tyska Messerschmitt Bf 109 innan operation Barbarossa och det sovjetiska flygvapnet visste vad tyskarna hade och vad
man kunde vänta att möta. Det sovjetiska överkommandot insåg att behoven var stora.
armén och att många var nya på sina poster den 22 juni
1941 var att Röda Armén växte enormt från den 1 september 1939 till den 22 juni 1941. Antal förband växte i
en extremt hög takt till exempel från 2 till 20 armékommandon, från 25 skyttekårer till 62 och från 96 skyttedivisioner till 196 skyttedivisioner på mindre än 22 månader.
Sedan ska inte det stora antalet mekaniserade förband
som sattes upp glömmas bort. Inte konstigt att många
sovjetiska befälhavare var nya på sina poster när tyskarna inledde Operation Barbarossa! Röda Armén hade
vuxit från 1,5 miljoner man från 1 september 1939 till
5 miljoner man den 22 juni 1941, vilket också gjorde
att det behövdes betydligt fler förbandschefer på olika
nivåer (se tabell på Röda Arméns expansion).
Förväntningarna inför det kommande kriget bland högre sovjetiska officerare var höga. De kände tillförsikt i
den krigsmakt som hade byggts upp, som generalen
Kirill Meretskov skrev i sina memoarer:
Den beryktade Stalinlinjen som kom att hamna snett. Stalin
expanderade Sovjet under åren 1939–1941, vilket gjorde att
gränsen flyttades västerut samtidigt som Stalinlinjen med
sina bunkrar låg kvar vid den gamla gränsen. På bilden syns
utslagna bunkrar, tyskarna hade inga problem med denna
försvarslinje. Foto: Bundesarchiv
grads militärdistrikt. I januari 1941 samlades de högsta
militära ledare i Röda Armén för krigsspel i Moskva där
alla visste att Tyskland var motståndaren i scenariot. I
detta krigsspel fanns flera felaktiga parametrar samtidigt som flera felaktiga slutsatser drogs av resultatet
vilket kom att påverka den sovjetiska krigsplaneringen
negativt. Stämningen bland de medverkade var inte heller den bästa. Till exempel generalen Georgij Zjukov
som då var befälhavare för Kievs militärdistrikt sa att de
nya gränsbefästningarna i Västra militärdistriktet (Vitryssland) byggs för nära gränsen. Det fick befälhavaren
för Västra militärdistriktet, generalen Dmitrij Pavlov, att
reagera en aning upprörd:
– Är det inte så också i Kievs militärdistrikt?
Till vilket Zjukov svarade:
De flesta trodde att kriget skulle bli ett totalt fiasko
för Tyskland och vi skulle med små egna förluster
föra över kriget till fiendens territorium och med en
mäktig motstöt tvinga till kapitulation.
En avgörande geografisk faktor i all sovjetisk planering
var Pripjat-träskområde som delade gränsområdet i
mitten, vilket innebar svårgiheter för en anfallare och för
den del en försvarare att skifta styrkor från norr till söder
eller omvänt. Krigsplaneringen som Vasilevskij och Sjaposjnikov stod bakom ansåg att tyngdpunkten skulle
ligga i Vitryssland, dvs. norr om träsket, men det fanns
andra som menade att den skulle ligga i sydväst, i
Ukraina. I augusti 1940 tog general Kirill Meretskov över posRöda Arméns expansion åren 1939–1941
ten som generalstabschef och i
Typ av förband
1 september 1939
den nya planeringen som godArméhögkvarter
2
kändes av Stalin och försvarsmiSkyttekår
25
nister Timosjenko flyttades
Skyttedivision
96
tyngdpunkten från Vitryssland till
Motoriserad skyttedivision
1
Ukraina i sydväst. Det var nog
Kavalleridivision
30
mer Stalins och Timosjenkos
Stridsvagnsdivision
4 (kårer)
åsikt än Meretskov, som tidigare
Luftlandsättningsbrigad
6
hade varit befälhavare för LeninRöda armén hade fler och tyngre stridsvagnar
än någon annan krigsmakt. Det fick tyskarna
uppleva, här undersöker några tyska soldater en
erövrad KV-2, beväpnad med 15,2 cm haubits och
vägde 52 ton. Det kan jämföras med att tyskarna
vid denna tid inte hade en vagn som vägde över
25 ton. Foto: Bundesarchiv
4
22 juni 1941
20
62
196
31
13
61
16
Förändring
+ 900%
+ 148%
+ 104%
+ 3000%
– 57%
+ 1425%
+ 167%
fram till den 22 juni 1941 fortsatte den sovjetiska styrkeuppbyggnaden i de västra militärdistrikten. Den 13
maj 1941 till exempel gavs det order om att fyra arméer
med 28 skyttedivisioner skulle flyttas från de inre militärdistrikten till gränsdistrikten. Dessa nya styrkor kom
att grupperas längs en linje från Pskov i norr till Tjerkassy i söder. I slutet av maj började 800 000 reservister
att kallas in för att fylla upp divisioner i gränsdistrikten.
Stalin visste att kriget med Tyskland skulle komma men
han hoppades få mer tid för att förbereda Röda Armén.
Av Röda Arméns 301 divisioner i juni 1941 höll 81 stycken på att formeras. Ett stort antal nya förband hade
satts upp under första halvåret och det sovjetiska pansarvapnet höll på omorganiseras igen. Många stridsvagnsförband hade visserligen sin utrustning och personal medan andra saknade både stridsvagnar och
personal.
Stalins Röda Armén växte från 1,5 miljoner man vid
andra världskrigets utbrott i september 1939 till 5 miljoner man den 22 juni 1941, vilket visar att Stalin förberedde sig redo för krig men formeringen av styrkorna var
inte klar. Den sovjetiska krigsmakten beräknades vara
klar till våren 1942. Stalin hade hoppats att Hitlers krig
mot Frankrike 1940 skulle vara längre en sommar och
ge honom andrum att bygga upp sin krigsmaskin. Hitler
anföll ett år för tidigt.
– Det har inte varit mitt beslut och jag anser också att
här borde det byggas längre från gränsen.
Vorosjilov såg då en möjlighet att ge den forna generalstabschefen Sjaposjnikov en pik och inlindad kritik:
– De är byggda enligt godkända planer som har tagits
fram under ledning av Sjaposjnikov.
Dagen efter detta krigsspel tog Stalin beslutet att ersätta Meretskov som generalstabschef med Zjukov.
Han hörde också till dem som trodde på sydväst och
Timosjenko hade lyft fram hans namn för Stalin. Zjukov
kom från posten som befälhavare för Kievs militärdistrikt i söder som var det starkaste distriktet i Sovjetunionen den 22 juni 1941.
Det uppges ofta att Stalin inte reagerade på varningar om Hitlers anfall den 22 juni 1941. Stalin reagerade,
men han hade grovt missbedömt situationen. Han trodde att det var de tyska generalerna som sökte krig och
inte Hitler. Stalin var därför noga med att inga åtgärder
som kunde uppfattas som provocerade för tyskarna
skulle genomföras. De tyska generalerna skulle inte få
argument för att starta ett anfall, dvs. kriget. Nu var det
Hitler som sökte krig så försiktigheten motverkande sitt
syfte. Hitlers generaler var inte negativa till Hitlers anfallsplaner men hade de upptäckt att Röda Armén visste
vad som var på gång och att det genomfördes tydliga
motåtgärder så kanske hade de ändrat åsikt och försökt
argumentera mot Hitler. De fruktade nämligen ett utdraget tvåfrontskrig, likt första världskriget, och Storbritannien var inte besegrat. Hitlers plan och bedömning var
att vinna kriget mot Sovjet i en snabb kampanj, d.v.s.
under 1941 innan vintern kom, vilket inte skulle ge Storbritannien tid att etablera en ny front. De motåtgärder
som Stalin ändock gav klartecken till var kraftfulla och
Visste du att
Stalins krigsmakt den 22 juni 1941 hade fler stridsvagnar än resten av världen tillsammans. Röda Armén
hade ca 23 000 stridsvagnar varav 1863 av dem var
dåtidens bästa vagnar, den medeltunga T-34 och
tunga KV-1.
Den tyska pansargeneralen Heinz Guderian på besök hos ett av sina förband. Den snabbhet som de tyska pansargrupperna kunde rycka fram med sommaren 1941 överraskade Röda armén och detta har av många tolkats som att Röda armén
inte var redo. Snarare hade Röda armén missbedömt tyskarnas förmåga och kapacitet. Foto: Bundesarchiv
5
