Vad är osteoporos?
(benskörhet)
Broschyren är framtagen för dig som äter Calcichew ®-D3
Vad är benskörhet?
Benskörhet eller osteoporos är ett
tillstånd med minskad benmassa, vilket
leder till reducerad hållfasthet av skelettet
och ökad risk för benbrott. Benet är en
levande vävnad som ständigt byggs om
för att kunna anpassa sig till kroppens
aktuella behov. Vid benskörhet har
benet rätt sammansättning men
jämvikten mellan uppbyggande och
nedbrytande celler är rubbad. Det
bryts ner mer ben än det byggs upp,
dvs mängden benvävnad blir för liten.
Är benskörhet vanligt?
Förekomsten av benskörhet har ökat kraftigt de senaste åren, särskilt
i Nordamerika och Europa och i synnerhet i Skandinavien. Benskörhet
är något som drabbar alla med stigande ålder och eftersom vi lever
längre nu för tiden ökar också antalet personer med benskörhet.
En annan orsak till ökningen kan vara att vi de senaste decennierna
påtagligt ändrat vår livsstil med bland annat mera stillasittande och
minskad fysisk aktivitet. Skelettet behöver nämligen belastas genom
fysisk träning, till exempel gående
och stående, för att benmassan
skall bibehållas. Risken för att en
50-årig svensk kvinna skall drabbas av en benskörhetsfraktur
någon gång under resten av sitt
liv är cirka 50%. För en man
i samma ålder är risken 25%.
2
Varför blir man benskör?
Skelettet byggs upp under barn- och ungdomsåren och den maximala
benmassan nås vid 20–30-årsåldern. Därefter minskar benmassan för
varje år med 0,5–1%. Olika faktorer under uppväxtåren, t ex kost och
motion, påverkar vilken maximal benmassa man får. Ärftligheten har
också stor betydelse. Den naturliga benminskning som sker efter att
den maximala benmassan uppnåtts kan ibland accelerera. Riskfaktorer
som påskyndar benförlusterna är inflammatoriska sjukdomar, ämnesomsättningssjukdomar, en del mediciner (t ex kortison), rökning, hög alkoholkonsumtion, låg kroppsvikt, fysisk inaktivitet samt lågt intag av kalcium
och vitamin D. Kvinnor drabbas oftare än män av benskörhet. Det beror
bland annat på att produktionen av kvinnligt könshormon (östrogen)
avtar efter klimakteriet. Östrogen behövs för benuppbyggnad och benmassan minskar därför under en period med 2–4% årligen.
Män
Kvinnor
Ökad frakturrisk
Benmassa
Maximal
benmassa
Klimakteriet
0
50
Ålder
3
100
Hur kan man veta att man
är benskör?
Man märker inte att man har benskörhet förrän den förorsakat en
ihoptryckning av en ryggkota (kotkompression) som ger smärta eller
man drabbats av ett benbrott. Har man flera riskfaktorer (se sid 3) för
utveckling av benskörhet finns det anledning att göra en bentäthetsmätning. Detta är en speciell röntgenundersökning där man tidigt kan
se om man är benskör. Metoden är smärtfri, ofarlig och tillförlitlig.
Några riktigt bra blod- eller urinprov finns ännu inte för att bedöma
benmassa.
För att mäta bentätheten används en
DXA-maskin. Under mätningen ligger patienten på en brits och en rörlig mätarm
registrerar bentätheten.
4
Förebyggande åtgärder
och behandling
Kost
Det är viktigt att man äter en fullvärdig kost
så att kroppen får tillräckligt med energi, kalcium
och D-vitamin. Magerlagdhet och låg kroppsvikt är
ogynnsamt för skelettet. Vissa magtarmsjukdomar kan
försämra näringsupptaget och leda till brister på viktiga
ämnen (t ex vitamin D).
Motion
Fysisk aktivitet är av stor betydelse. Den skall vara belastande, dvs
skelettet ska utsättas för tyngdkraften. Med andra ord är promenader,
dans och jogging bättre än
simning i detta fallet.
Styrketräning är också bra,
då muskelträning påverkar
skelettet gynnsamt.Träning
av balans är av betydelse
för att undvika fall. Det är
viktigt att motionsformen
är regelbunden.
5
Rökning
Att minska eller helst sluta röka är gynnsamt för
skelettet. Kvinnor som röker har lägre halter av
östrogen och kommer 2–3 år tidigare in i klimakteriet, vilket medför att benmassan minskar. Rökare
har ofta låg kroppsvikt som också är en riskfaktor
för att utveckla benskörhet.
Förebygga fall
Vanligen behövs ett fall för att få ett
benbrott. Balans- och muskelträning
gör att falltendensen minskar och att
man kan parera fall bättre.
I vardagsmiljön kan man försöka undvika saker som gör att man lättare ramlar, till exempel hala mattor och
golv, sladdar och trösklar. Bra belysning är också viktigt.
Kalcium (kalk)
Kalcium behövs för att bygga upp skelettet. Dagsbehovet
är 800–1200 mg och det mesta får vi ifrån mjölkprodukter (1 liter mjölk = 1200 mg kalcium,
se sidan 10).
Ett tillräckligt intag är viktigt
under hela livet men dagsbehovet varierar med
ålder och livssituation. Behovet ökar t ex i puberteten, vid graviditet, amning och när vi blir äldre
då kroppens förmåga att omsätta kalcium blir
sämre. Om vi får i oss för lite kalcium med kosten
behöver vi ett kalciumtillskott.
6
Vitamin D
Vitamin D deltar i uppbyggandet av skelettet och ökar upptaget av
kalcium från tarmen.Vi tar upp vitamin D från kosten men den främsta
D-vitaminkällan utgörs av att det bildas D-vitamin i huden av solens
ultravioletta strålar. I kosten finns vitamin D främst i feta fiskar (t ex lax,
makrill och strömming). Det dagliga behovet är 400–800 IE (en portion
lax motsvarar ungefär 625 IE, se sidan 10). Man bör vara utomhus
15–30 minuter dagligen för att huden skall bilda D-vitamin. När vi blir
äldre försämras både tarmens och hudens förmåga att ta upp och bilda
vitamin D. Äldre äter ofta mindre och vistas allt kortare tid utomhus
och många äldre behöver därför ett D-vitamintillskott.
7
Kalcium- och vitamin D-innehåll i olika livsmedel
Livsmedel
Portion
Kalcium (mg)
Vitamin D (IE)
Mjölk
2 dl
240
30
Filmjölk
2 dl
240
30
Yoghurt
2 dl
240
30
Ägg
1 st
30
35
(1 skiva)
110
–
100 g
170
–
Vitkål
70 g
30
–
Apelsin
1 st
50
–
100 g/påse
45
–
Räkor
100 g
60
–
Lax
125 g
–
625
Strömming
125 g
–
460
Torsk
125 g
–
50
Ål
125 g
–
1500
Ost 15 g
Spenat (fryst)
Aprikoser (torkade)
Kalcium- och vitamin D-behov
Ålder
Kalcium (mg/dag)
Vitamin D (IE/dag)
10–17
900
300
18–
800
300
>60
800
400
>70
1200
400
Gravida
900
400
Ammande
900
400
1500
400–800
Osteoporotiker
1200 mg kalcium = 1 liter mjölk eller cirka 11 skivor ost
Vitamin D 300–800 IE (= 7,5–20 µg)
(Källa: Svenska näringsrekommendationer 2005, SOS 2002)
8
Övrig behandling
Om undersökning har visat att man är benskör och i synnerhet om
man haft något benbrott, finns anledning till behandling med ytterligare
läkemedel, förutom kalcium och vitamin D.
Bisfosfonater: De bennedbrytande bencellerna hämmas av bisfosfonater, som är det osteoporosläkemedel man idag använder i första
hand. Både kvinnor och män kan behandlas med bisfosfonater, som
ökar bentätheten och minskar risken för frakturer. Bisfosfonater ges
vanligen som en veckotablett.
Östrogen: Behandling med östrogen (kvinnligt könshormon) har
rekommenderats till kvinnor i och efter klimakteriet för att förebygga
eller behandla benskörhet. Då kvinnan kommer i klimakteriet, dvs då
produktionen av östrogen markant avtar och menstruationerna upphör,
minskar benmassan och risken för benbrott ökar. Under senare år har
det publicerats studier som visar på att östrogenets risk för biverkningar
(t.ex. bröstcancer) är större än östrogents positiva effekter, varför man
nu anser att östrogenbehandling endast ska ges till kvinnor med klimakteriebesvär, t.ex. svettningar och vallningar och att behandlingstiden ska
vara tidsbegränsad. Kvinnor utan klimakteriebesvär som behöver medicinering mot benskörhet ska erbjudas annan behandling.
SERM: Östrogenliknande substans, som har östrogenets positiva effekter på skelettet, men inte ökar risken för bröstcancer.
Bisköldkörtelhormonliknande substans (PTH): Stimulerar de benuppbyggande bencellerna och kan övervägas till kvinnor efter klimakteriet med mycket svår osteoporos som haft minst en benskörhetsfraktur.
Ges som dagliga subkutana injektioner.
Basbehandlingen vid osteoporos är alltid kalcium (1000–1500 mg dagligen) och D-vitamin (400–800 E /10–20 µg dagligen).
Om du behöver ytterligare medicinering är det viktigt att du får diskutera
med din läkare om för- och nackdelar med de olika läkemedlen, så att
du får en behandling som är lämplig just för dig.
9
Tips på kalcium- och vitamin D-rika recept
Hummerpasta, 4 port
200–300 skalade räkor
(ca 500 g oskalade)
1 msk vetemjöl
2 dl mjölk
2 dl matlagningsgrädde
2 msk hummerfond
1–2 vitlöksklyftor
1 tsk pressad citronsaft
1 krm svartpeppar
Vispa ut mjölet i mjölken i en kastrull.
Tillsätt grädde, hummerfond och pressad
vitlök. Låt såsen koka 3–5 min. Lägg i
räkorna och låt dem bli varma.Tillsätt
citronsaft och svartpeppar och smaka av.
Blanda såsen med färsk pasta och lättkokta sockerärtor.
Kalcium/port: 200 mg
Vitamin D/port: 35 IE
Hallon och yoghurtdrink, 2 port
2 dl frysta hallon
2 dl vanilj yoghurt
juice från en lime
1 msk honung
1 dl lättmjölk
Mixa ingredienserna i en mixer/matberedare och kör till en slät och luftig konsistens (ca 1 minut). Häll upp i glas och
servera genast.
Kalcium/port: 230 mg
Vitamin D/port: 8 IE
10
Laxsoppa, 4 port
300–400 g lax
1 msk tomatpure
1 morot
1 tsk svartpeppar
1 gul lök
7 dl vatten
1 purjolök
1 fiskbuljongtärning
2 tomater
1 msk dill
2 msk olivolja
1 dl rödvin
1 msk mjöl
1 dl matlagningsgrädde
Skär laxen i kuber och grönsakerna ansas
och skivas. Fräs grönsakerna i olivoljan
utan att de tar färg. Strö över mjölet och
tillsätt tomatpure och svartpeppar.Tillsätt
vatten och fiskbuljongstärningen och låt
koka i 15–20 minuter. Låt soppan svalna
och kör den sedan i en mixer/matberedare. Koka upp på nytt. Låt laxen sjuda i
soppan 5–6 minuter.Tillsätt dill grädde
och rödvin. Soppan får inte koka mer.
Kacium/port: 80 mg
Vitamin D/port: 440 IE
Egen aprikosmarmelad
Lägg 1 paket torkade aprikoser (100 g)
i blöt över natten. Häll av så att endast
2 dl vätska finns kvar. Skåra en vaniljstång
och tillsätt 2 msk strösocker och 5 hela
nejlikor. Koka upp och låt koka i 5 minuter.
Fiska upp nejlikorna och släng. Mixa
aprikoserna med en skvätt konjak till en
härlig marmelad. Håller sig ca 1 vecka
i kylen.
Kalcium/matsked: 10 mg
Testa ditt dagliga intag av kalcium och vitamin D
Använd en nål eller annat lämpligt verktyg. Stick ett hål genom pappret där det
motsvarar ditt dagliga intag av respektive livsmedel.Vänd på papperet och addera
Livsmedel
Mjölk
ihop summ
rekommen
Mitt dagliga intag av kalcium
1 glas
2 glas
3 glas
Filmjölk
1 portion
2 portioner
3 portioner
Yoghurt
1 portion
2 portioner
3 portioner
1 ägg
2 ägg
3 ägg
Ägg
Ost
Spenat
1 skiva
2 skivor
3 skivor
4 skivor
1 portion
2 portioner
3 portioner
Vitkål
1 portion
2 portioner
3 portioner
Apelsin
1 apelsin
2 apelsiner
3 apelsiner
100 g/påse
200 g/påse
300 g/påse
100 g
200 g
300 g
(fryst)
Aprikoser
(torkade)
Räkor
11
morna för kalcium respektive vitamin D vid hålen. Når du upp till
nderade nivåer eller behöver du ändra lite på dina matvanor?
Livsmedel
Mitt dagliga intag av vitamin D
1 glas
2 glas
3 glas
Filmjölk
1 portion
2 portioner
3 portioner
Yoghurt
1 portion
2 portioner
3 portioner
Ägg
1 ägg
2 ägg
3 ägg
Lax
1 portion
2 portioner
3 portioner
Strömming
1 portion
2 portioner
3 portioner
Torsk
1 portion
2 portioner
3 portioner
Ål
1 portion
2 portioner
3 portioner
Mjölk
Hur mycket kalcium och vitamin D får jag i mig?
Tala med din doktor om resultatet.
12
Hur mycket vitamin D får jag i mig? Tala med din doktor om resultatet.
Vitamin D (IE)
Livsmedel
90
60
30
Mjölk
90
60
30
Filmjölk
90
60
30
Yoghurt
105
70
35
Ägg
1875
1250
625
Lax
1380
920
460
Strömming
150
100
50
Torsk
4500
3000
1500
Ål
Totalt vitamin D-intag:__________ IE
Varje dag behöver vuxna få i sig 300 IE vitamin D, personer över 60 år 400 IE och
osteoporotiker 400–800 IE. En stor del av dagsbehovet får man genom solen. När man
blir äldre försämras dock denna förmåga avsevärt varför behovet av tillförsel via kosten
eller kosttillskott ökar.
Ref. Svenska näringsrekommendationer 2005
13
Hur mycket kalcium får jag i mig? Tala med din doktor om resultatet.
Kalcium (mg)
Livsmedel
720
480
240
Mjölk
720
480
240
Filmjölk
720
480
240
Yoghurt
90
60
30
Ägg
440
510
330
220
340
110
170
Ost
Spenat
(fryst)
90
60
30
Vitkål
150
100
50
Apelsin
135
90
45
Aprikoser
(torkade)
180
120
60
Räkor
Totalt kalciumintag: _________ mg
Tänk på att man som vuxen varje dag ska få i sig 800 mg kalcium,
personer över 70 år har ett ökat behov ca 1200 mg och osteoporotiker 1500 mg.
Ref. Svenska näringsrekommendationer 2005
Anteckningar
Denna informationsbroschyr är producerad i samarbete med
Dr B-M Nyhäll-Wåhlin, överläkare vid Reumatologiska kliniken i Falun,
Dr Jaro Ankerst, överläkare på allergimottagningen vid Medicinkliniken vid
Lunds Universitetssjukhus och Dr Lars Gottberg, överläkare vid Lung- och
Allergimottagningen vid Huddinge sjukhus.
Anteckningar
2006
Nycomed AB. Box 27264. 102 53 Stockholm.Telefon 08-731 28 00.
www.nycomed.se
