bibliska ord
Bibliska ord
Olle Bergman
historiska media
Historiska Media
Box 1206, 221 05 Lund
www.historiskamedia.se
[email protected]
© Historiska Media och Olle Bergman 2012
Faktagranskning: Bo-A. Wendt
Layout: Stilbildarna i Mölle, sbmolle.com
Inlagebilder: Clipart
Omslag: Maria Jörgel Andersson
Omslagsbild: Jesajarullen från Qumran, © Bridgeman/IBL Bildbyrå
Tryck: Bookwell Oy, Borgå, Finland 2012
Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
ISBN 978-91-87031-06-9
Till Helmer Lång som trodde på mig som
skribent långt innan någon annan gjorde det.
Innehåll
Förord 9
Om Bibeln 13
Bibelns böcker 13
Bibelns geopolitiska karta 13
Bibelns språk 14
Svenska bibelöversättningar 16
Bibelns historieskrivning 17
Bibliska ord 19
Bibliska uttryck 111
Referenser 127
Förord
Jag måste ha tillhört en av de sista årskullarna som började
skoldagen med att sjunga morgonpsalm och som då och då
bjöds på högläsning ur evangelierna – ett faktum som kan
låta märkligt för yngre förmågor idag. Tydligast minns jag de
fromma ritualerna under adventstiden då vi i princip förberedde
oss för Frälsarens ankomst på min semimoderna lilla byskola.
Då var det tidigt 1970-tal och vi befann oss i en sällsam
brytningstid. Utanför vår fridfulla, välordnade och ack så
oskuldsfulla klassrumsmiljö genomgick världen en oåterkallelig
förvandling där det mesta som var gammalt och traditionellt
skulle släpas fram, ställas på ända och byggas om – försåvitt det
inte bara skulle begabbas och förstöras.
I stormens öga fortsatte vår fröken undervisa som hon alltid
hade gjort. Det är möjligt att hon då och då tvivlade på sina
gamla beprövade värderingar när de utsattes för den ideologiska
10
elitens förakt, men det var inget som hon visade
för oss barn. Istället trampade hon på den
andfådda lilla klassrumsorgeln och så sjöng
vi – eller snarare jag och tjejerna – med våra
förpubertala röster: ”Bereden väg för Herran!
Berg, sjunken, djup, stån opp.”
Redan vid denna tid hade kristendomskunskapen ersatts av religionskunskap enligt 1969
års läroplan för grundskolan, men som jag
minns det lärde vi oss trots allt en del bibelkunskap. Denna omfattade allt från vardagslivet
i Bibelns länder till kristen troslära och etik.
Särskilt minns jag de kubiska små vita husen
där man kunde sova på taket, under stjärnorna,
samt herdens krökta stav med vilken han varsamt kunde lyfta upp lamm som fallit ner i en
klyfta. Sen fanns ett litet knubbigt troll i en av
böckerna – det var EGOISTEN.
Sedan dess har det gått snart fyrtio år, och
svenskarna har fortsatt att tänja sina kristna
rötter mer och mer. För vissa handlar det om
aktivt avståndstagande, för de flesta andra bara
om ointresse. Rottrådarna bakåt blir längre och
längre, tunnare och tunnare, men de brister
inte och den som skärskådar vår kultur ser
dem slingra överallt.
Ja, genom livets alla faser påverkas vi av de
värderingar, tankesätt, berättelser och sedvänjor
som utgår från denna stora, tjocka lunta – en
boksamling som skrevs och sammanställdes av
anonyma författare och redaktörer för tusentals
år sedan. Dess texter, översatta från hebreiska,
arameiska och grekiska, utgör en hörnsten
för våra moderna värderingar, definierar vår
årsrytm, påverkar kulturen och genomsyrar
politiska ideologier till höger och vänster (även
dem som inte vill kännas vid den).
Det är därför det är viktigt att ta del av Bibelns
11
berättelser, även om vi inte är troende själva.
Genom att studera dess innehåll och hur den
har påverkat individer, folk och samhällen kan
vi bättre förstå vår omvärld och mänsklighetens historia.
Därvidlag är boken du håller i dock inte
den tyngsta kunskapskällan. I likhet med föregångarna Krigiska ord och Kulinariska ord är
den främst inriktad på att med nyfikenhet
undersöka hur språk, kultur och historia hör
ihop, och på att följa de associationsbanor
som intresserar mig. De flesta ord och uttryck
hänger direkt ihop med bibeltexten, men jag
har även tagit upp vissa som har uppstått inom
de kristna kyrkorna (dessa är markerade med
asterisk, *). Kort sagt: Jag fortsätter att väva min
kunskapsväv där allt och alla som någonsin funnits har sin plats på varpen. Det jag framför allt
vill visa är hur kulturer, händelser och personer
är förbundna genom historiens trådar. Därför
kommer jag inte att brodera ut de mest kända
bibliska berättelserna särskilt mycket (däremot
en och annan av de mindre kända). För den
som är intresserad av att studera Bibelns berättelser närmare rekommenderar jag webbplatsen
bibeln.se, Alf Henriksons Biblisk historia – eller
varför inte en kondenserad bibelutgåva för
ungdomar?
Slutligen: Är jag troende själv? Om man
med tro menar en förundran och hängivenhet
inför Varats och Skapelsens ofattbara väldighet och härlighet? Ja, då räknar jag mig till de
förundrade och hängivna. Om man med tro
menar en insikt om och ett accepterande att
livet kan vara både en välsignelse och en stor
tragedi? Ja, då räknar jag mig till de insiktsfulla
och accepterande. Eller om man med tro menar
ett hopp om att människor på vår jord trots
12
olika livshållningar och ideologier en dag kan
försonas och leva fredligt, sida vid sida? Ja, då
räknar jag mig till dem som hoppas – inte minst
när det gäller de platser vid östra Medelhavet
som är heliga för tre världsreligioner. Eller
som den amerikanske singer-songwritern Steve
Earle uttrycker det – lika naivt som rörande:
”I believe that one fine day all the children of
Abraham / Will lay down their swords forever
in Jerusalem.”
Tack till min trevligt nördiga familj i Gula
Huset för tålamod, intresse och nybryggt te
samt till Gunilla Bergman, Gustav Bergman,
Helena Ekhem, Dina G-David, David HeithStade, Erik Hjalmar Emillon, Martina Finnskog, Katarina Lindve samt alla andra som
bidragit med råd och synpunkter. (Om något
har blivit tokigt ska det dock endast skyllas
på mig som författare.) En särskild eloge till
Bo-A. Wendt vid Lunds universitet som har
gjort ett strålande jobb med den språkhistoriska
granskningen. Slutligen en tacksam tanke till
Nationalencyk­lopedin från vilken jag plankat
en och annan definition i de fall som jag har
haft svårt att svänga ihop en själv.
Olle Bergman
Eskilstuna, sommaren 2012
PS 1: Som sagt – uppslagsord som inte är hämtade ur
själva bibeltexten är markerade med en asterisk (*).
PS 2: Med denna bok avser jag inte att förmedla några
som helst värderingar i religiösa frågor. Om någon
uppfattar saken så, är det oavsiktligt från min sida.
Min utgångspunkt är framför allt kristen kulturhistoria, vilket bland annat yttrar sig i att den muslimska
synen på gestalter i den kristna Bibeln, till exempel
Abraham eller Jesus, inte kommer att beröras.
[email protected]
www.historiskaord.se
Om Bibeln
Innan du börjar bläddra bland uppslagsorden
föreslår jag att du läser följande anteckningar
som innehåller lite av varje som jag tycker är
värt att känna till för den som vill sätta sig in
i Bibelns värld. Det finns så mycket som vi
moderna människor inte känner till.
Bibelns böcker
Det svenska ordet Bibeln kommer, via latinet, från grekiskans ta biblia vilket är plural
och betyder ”böckerna”; det rör sig alltså om
en boksamling snarare än om en enda bok.
Exakt vilka böcker som ingår i Bibeln bygger
på tradition, teologi och historiska överenskommelser, och skiljer sig åt mellan olika
kristna grupper. Här utgår vi från den svenska
Bibel 2000 vilken är den översättning de flesta
kristna samfunden i
Sverige använder.
Den kristna bibeln
består som bekant av
två delar: Gamla Testamentet (vilket motsvarar den judiska
bibeln) och Nya Testamentet. De äldsta förlagorna av Gamla Testamentet skrevs förmodligen ned på 900-talet f.Kr., medan de yngsta
delarna av Nya Testamentet nedtecknades
senast 100 e.Kr. Bibeln utgör med andra ord ett
textprojekt som sträcker sig uppemot 1 000 år!
Bibelns geopolitiska karta
Det är ingen slump att tre världsreligioner
– judendom, kristendom och islam – har uppstått i Mellanöstern. Området har nämligen
14
sedan förhistorisk tid varit en etnisk, kulturell,
ideologisk och politisk smältdegel som omfattat både stambaserade småriken och väldiga
imperier. I den så kallade bördiga halvmånen, som sträcker sig från Persiska viken upp
genom Mesopotamien (landet mellan Eufrat
och Tigris), utmed Medelhavets östra kust och
ner längs Nilen i Egypten har ett stort antal
kulturer fötts, blomstrat, idkat handel, utbytt
idéer och influerat varandra konstnärligt och
tekniskt, utövat diplomati, krigat samt krossat varandra. Bland de folk vars liv och öden
är hoptvinnade med Bibelns folk, det vill säga
israeliterna och de första kristna, kan nämnas
sumerer, egyptier, fenicier, assyrier, babylonier,
perser, filistéer, greker, perser och romare.
När Palestina nämns i texten avses ett om­­
råde, inte den stat som utropades 1988 (och
som ännu inte erkänts av många länder). Det
sträcker sig, schematiskt beskrivet, mellan Libanon och norra Sinaihalvön i nord–sydlig riktning respektive Medel­havet och Jordanfloden
i väst–östlig riktning.
Bibelns språk
Grundtexterna till den kristna bibeln är författade på tre språk:
Hebreiska (Gamla Testamentet)
Hebreiska är ett semitiskt språk, äldst belagt
i Palestina. Intressant nog är språket i Gamla
Testamentet ganska enhetligt, trots att böckerna skrevs under loppet av nästan ett årtusende. Den moderna hebreiskan, det vill säga
det officiella språket i Israel, skiljer sig dock
ganska mycket från bibelhebreiskan.
Värt att veta är att bibelhebreiskan är ovokaliserad, det vill säga den saknar vokaler. Detta
15
faktum ligger bakom många översättnings- och
tolkningsproblem samt att det förekommer
flera uttalsvarianter.
arameiska är delar av Esra, Jeremia och Daniel.
För övrigt är dagens syrianska/assyriska en
variant av arameiska.
Arameiska var förmodligen det språk som
Jesus växte upp med och som han använde i
sin vardagskonversation. Några arameiska ord
förekommer även i Nya Testamentet där de
återges oöversatta i citat i de grekiska texterna
i Nya Testamentet, se >abbot.
Arameiska (Gamla Testamentet)
Grekiska (Nya Testamentet)
Arameiska är ett semitiskt språk vars äldsta
bevarade inskrifter börjar dyka upp tusen år
före vår tideräkning. Det kom efter hand att
utvecklas till ett lingua franca i den bördiga
halvmånen och angränsande områden. Bland
annat var det ett av de officiella språken i perserriket från 500-talet f.Kr. och framåt. De
texter i Gamla Testamentet som är skrivna på
Nya Testamentet är i sin helhet skrivet på
grekiska – ett språk som under många sekler
var vida använt för interkulturell kommunikation, framför allt i östra delen av medel­
havsområdet. Den form av grekiska som
användes kallas koine – en standardform som
i samband med Alexander den stores världserövring spreds över medelhavsområdet och
16
Mellanöstern. Koine är en förenklad
form av den grekiska som talades
i Athen på 300-talet f.Kr. Själva
ordet koine kommer för övrigt
från det grekiska uttrycket hē
koinē dialektos ’det gemensamma
samtalsspråket’.
Svenska bibelöversättningar
Bibeln översattes första gången i sin helhet till
svenska (vad vi vet) i samband med reformationen – följande utgåvor är värda att känna till:
Gustav Vasas bibel 1541
När den lutherska reformationen genomfördes i Sverige behövde man snabbt få fram en
svensk bibelöversättning och man valde därför att utgå från reformatorn Martin Luthers
(1483–1546) tyska översättning från 1534.
Titeln på försättsbladet är Biblia,
Thet är: All then Helgha Scrifft,
På Swensko.
Karl XII:s bibel 1703
En reviderad version av 1541 års
översättning. På försättsbladet stod BIBLIA,
Thet är All then Heliga Skrift På Swensko; Efter
Konung CARL then Tolftes Befalning.
1917 års Kyrkobibel
Även kallad Gustaf V:s bibel. Bibelkommissionen för denna utgåva tillsattes av Gustav
III 1773, men arbetet tog 144 år! I motsats
till sin moderna efterföljare är denna ”gillad
och stadfäst av Konungen”.
17
Bibel 2000 (Nya Testamentet låg färdigt
redan 1981)
Denna officiella nyöversättning – på byråkratspråk SOU 2000:100 – engagerade teologer,
språkforskare och författare mellan 1973 och
2000.
Utöver dessa finns det en hel flora av bibelutgåvor och även andra översättningar. De
bibelformuleringar som lever kvar i det svenska
allmänspråket är ofta hämtade ur äldre bibel­
översättningar – inte minst Karl XII:s bibel,
1917 års bibel samt de översättningar som
gjordes däremellan, de så kallade normalupplagorna.
Bibelns historieskrivning
Är Bibelns böcker skönlitterära berättelser eller
faktabaserade historiekrönikor? För den historiskt intresserade reser den bibliska historien
stora problem, eftersom den ur akademisk
synvinkel vilar på ett väldigt fragmentariskt
fundament. Ofta är denna enda skriftliga källa
allt som finns att tillgå och den övervägande
delen av påståendena i Bibelns texter går därför
varken att belägga eller vederlägga. Arkeologiska fynd kan ge konkreta svar om platser och
föremål, men bara mer svävande besked om
människor och deras handlingar – försåvitt
man inte hittar nya texter eller gör genombrott i tolkningen av det material man har.
Men banbrytande fynd är sällsynta och hos
de skrivande folken runtomkring – hettiter,
assyrier, babylonier, egyptier etcetera – har
israeliterna lämnat väldigt få spår.
Generellt är det så att ju djupare man skärskådar Bibelns berättelser med kritiska glasögon,
desto svårare blir de att belägga som historiska
fakta. Det är därför helt uppenbart att i takt
18
med att arkeologisk och källkritisk forskning
fortskrider så är det allt mindre av Bibelns
innehåll som kan tas bokstavligt, även när det
gäller sådant som inte inbegriper gudomliga
ingripanden. Om man tänker sig den historiska forskningen som ett stort pussel så utgör
Bibelns berättelser bitar som inte kan läggas där
de borde ligga. Till exempel går det knappast
att knyta ihop berättelsen om Mose, israeliternas fångenskap och uttåget ur Egypten med
skrivna egyptiska källor. Och så vidare. Man
skulle kunna jämföra med till exempel Iliaden
som forskarna idag betraktar som en fiktiv
och anakronistisk mosaik av historiskt faktabaserade skärvor från olika platser och epoker.
a
abbot
adamsdräkt
advent (*)
amen
andreaskors
apokalyps
apokryfisk
apostlahästar
20
abbot En abbot är den man-
lige föreståndaren för ett munkkloster. Titeln förknippas framför allt med klosterordnar som
följer den så kallade Benediktinregeln, till exempel benediktiner, kartusianer eller cistercienser. Den kvinnliga motsvarigheten heter abbedissa.
Ordet abbot kommer, via
medeltidslatinet, från arameiskans abba som betyder ’fader’.
Jesus använder ordet när han ber under sin
ångestfyllda vaka i trädgården Getsemane, natten före avrättningen på korset:
”Han sade: ”Abba! Fader! För dig är allting
möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte
som jag vill, utan som du vill.” (Mark. 14:36)
Engelskans abbey betyder ’klos­ter som leds av
abbot eller abbedissa’. På Abbey
Road i sydöstra London ligger
fortfarande den världsberömda
EMI-studion Abbey Road Studios
vilken grundades 1931 och där
The Beatles tillsammans med
producenten George Martin
1962–1970 skapade en hel rad
legendariska inspelningar. Gatan
har fått sitt namn av att den bitvis följer en gammal väg som
ledde till det medeltida nunneklostret Kilburn Priory.
a d a m s d r ä k t När vi springer runt i
adamsdräkten så är vi klädda som Adam och
Eva, det vill säga utan en tråd på kroppen (det
parallella uttrycket evakostym förekommer
också ibland). Adam känner de flesta som ett
