Kyrkoboksdatabasen – församlingsinformation

Kyrkoboksdatabasen – församlingsinformation
En beskrivning av de regioner och församlingar som finns registrerade i
kyrkoboksdatabasen POPUM vid Demografiska databasen.
Kontaktuppgifter:
Demografiska databasen
Forskarserviceansvarig Carin Hedlund
Umeå universitet
901 87 Umeå
(MJW/2011-10-04)
Telefon: 090-786 57 65
E-post: [email protected]
www.ddb.umu.se
2
Innehåll
KYRKOBOKSDATABASEN POPUM – EN UNIK HISTORISK KÄLLA ........................................................................ 5
URVAL AV REGIONER OCH FÖRSAMLINGAR – EN KORT HISTORIK ........................................................................................ 5
REGIONER, FÖRSAMLINGAR, TIDSPERIODER OCH MATERIAL ........................................................................... 6
NORRA INLANDSREGIONEN ............................................................................................................................. 6
FÖRSAMLINGAR I NORRA INLANDSREGIONEN ................................................................................................................. 7
INREGISTRERADE TIDSPERIODER FÖR NORRA INLANDSREGIONEN ...................................................................................... 10
SKELLEFTEÅREGIONEN ................................................................................................................................... 11
FÖRSAMLINGAR I SKELLEFTEÅREGIONEN ..................................................................................................................... 12
INREGISTRERADE TIDSPERIODER FÖR FÖRSAMLINGAR I SKELLEFTEÅREGIONEN..................................................................... 14
SUNDSVALLSREGIONEN ................................................................................................................................. 15
FÖRSAMLINGAR I SUNDSVALLSREGIONEN ................................................................................................................... 15
INREGISTRERADE TIDSPERIODER FÖR FÖRSAMLINGAR I SUNDSVALLSREGIONEN ................................................................... 19
LINKÖPINGSREGIONEN .................................................................................................................................. 20
FÖRSAMLINGAR I LINKÖPINGSREGIONEN .................................................................................................................... 21
INREGISTRERADE TIDSPERIODER FÖR FÖRSAMLINGARNA I LINKÖPINGSREGIONEN ................................................................ 27
ENSTAKA FÖRSAMLINGAR ............................................................................................................................. 29
INREGISTRERADE TIDSPERIODER FÖR DE SEX ENSTAKA FÖRSAMLINGARNA .......................................................................... 30
3
Re
gio
nN
or r
lan
d
s in
lan
d
Inregistrerade regioner och församlingar i den historiska befolkningsdatabasen POPUM
Nedertorneå
Region Skellefteå
Icke territoriella
lappförsamlingar
i NIL-regionen
Region Sundsvall
Svinnegarn
Trosa LF
Gullholmen
Region Linköping
Locknevi
Fleninge
4
Kyrkoboksdatabasen POPUM – en unik historisk källa
Demografiska databasen (DDB) är en särskild enhet vid Umeå universitet som producerar
och tillgängliggör befolkningsdatabaser. En av DDB:s databaser, den historiska
kyrkoboksdatabasen POPUM, är en av världens mest informationstäta demografiska
databaser. I denna databas finns individdata länkat från olika kyrkregister från i huvudsak
1700-talets första hälft och fram till sekelskiftet 1900. I detta dokument kommer de regioner
och församlingar som finns registrerade i kyrkoboksdatabasen POPUM att beskrivas.
Dessutom presenteras en tabell över vilka tidsperioder olika kyrkregister finns registrerade
för respektive församling.
Urval av regioner och församlingar – en kort historik
Av olika skäl har 1800-talet valts som den centrala perioden för Demografiska databasens
registreringsarbete. Källornas information är mer detaljerad och standardiserad vilket
underlättar datoriseringen. 1800-talet är också en central epok i ett historiskt perspektiv. Här
sker övergången från ett traditionellt jordbrukssamhälle till en industrialiserad och
urbaniserad nation, samtidigt som de norra delarna av vårt land präglas av en pågående
kolonisation. Befolkningstillväxten intensifieras till följd av snabbt sjunkande dödstal och
höga födelsetal. Den sociala differentieringen ökar dramatiskt som en följdeffekt.
Valet av församlingar kom till en början att avse sex enstaka församlingar. De representerar
sinsemellan skilda näringsmässiga och sociala miljöer. De sex församlingarna är:
Nedertorneå, Svinnegarn, Trosa, Gullholmen, Locknevi och Fleninge. Genom 1800-talets
omfattande befolkningsrörlighet blev emellertid bortfallet av kompletta livsbiografier
betydande: människor flyttade ut och ströks därmed ur församlingsregistren. Nästa steg för
Demografiska databasen blev därför att registrera information för hela regioner. Dessa
regioner är Norra inlands-, Skellefteå, Sundsvalls- och Linköpingsregionen och kommer att
beskrivas mer utförligt på de kommande sidorna.
5
Regioner, församlingar, tidsperioder och material
Norra inlandsregionen
Norra inlandsregionen är till ytan den
största inregistrerade regionen och
består av femton länkade församlingar i
Region Norrlands inland
Norrbotten, Västerbotten och Jämtland.
Det speciella med denna region är att
KARESUANDO
den inkluderar så kallade
JUKKASJÄRVI
lappförsamlingar. Detta var
GÄLLIVARE
benämningen på en icke-territoriell
JOKKMOKK
församling för den samiska
befolkningen. Dessa församlingar
dominerades av en samisk befolkning
under 1700-talet, men kom under de
följande seklen att koloniseras. Småbruk
VILHELMINA
FROSTVIKEN
med boskapsskötsel och skogsbruk i
HOTAGEN
form av timmerhuggning, tjär- och
pottaskebränning, jakt och fiske,
präglade tillvaron och livsvillkoren
FÖLLINGE
UNDERSÅKER
Icke territoriella
lappförsamlingar
under kolonisationen, samtidigt som
regionen utmärktes av samisk kultur
och renskötsel. Här ges därmed
möjligheter att studera såväl den
samiska kulturen som kolonisationsprocessen samt mötet mellan ursprungsbefolkningen och
nybyggarna. För Norra Inlandsregionen (NIL) finns det ca 105 000 inregistrerade individer
och ungefär 400 300 individnoteringar.
6
Församlingar i norra inlandsregionen
Karesuando omfattar Sveriges nordligaste hörn och bildades 1813 av den efter freden 1809
i Sverige kvarvarande delen av Enotekis församling, övriga delen hamnade på den finsk-ryska
sidan. Karesuando hette också Enotekis fram till 1907. Huvudnäringen var renskötsel,
jordbruket var obetydligt, och fiske och jakt var mycket viktigt för försörjningen. Den första
kolonisationen började på 1600-talet. Vid sekelskiftet 1900 utgjordes befolkningen av nästan
60 % samer, ca 40 % finnar och drygt 3 % svenskar.
Jukkasjärvi gränsar till Norge och landskapet präglas dels av det lappländska platålandet
(230-600 m.ö.h), och dels av fjällområden där Sveriges högsta fjäll är belägna. I Jukkasjärvi
återfinns arkeologiska spår från stenåldersboplatser och fångstgropar, liksom lämningar av
äldre rennäring och samiska offerplatser. Tidigare dominerade renskötsel och handelsutbytet
med Norge var utpräglat. Vid 1800-talets början tog kolonisationen fart. Malmbrytning
startade här redan i slutet av 1600-talet men näringen expanderade kraftigt i slutet av 1800talet. Malmbanan mellan Luleå och Narvik stod färdig 1902 och 1913 blev Kiruna centralort.
Gällivare, precis som Karesuando,
Jukkasjärvi och Jokkmokk nedan,
ligger i Norrbottens län, landskapet
Region Norrlands inland
Lappland. Även i Gällivare har
försörjningen präglats av renskötsel
KARESUANDO
och skogsbruk men framförallt av
JUKKASJÄRVI
brytningen av järnmalm som
inleddes under första hälften av
GÄLLIVARE
1700-talet. De första nybyggena
JOKKMOKK
härrör från mitten av 1600-talet.
Den stora befolkningsökningen
hänger dock samman med
tilltagande malmbrytning och
byggandet Malmbanan i slutet
VILHELMINA
FROSTVIKEN
av 1800-talet.
Jokkmokk utmärks i väster
HOTAGEN
(gränsen mot Norge) av ett landskap
med storslagna fjällområden, och i
FÖLLINGE
UNDERSÅKER
Icke territoriella
lappförsamlingar
öster av de lappländska platå- och
skogsområdena. Däremellan
återfinns ett område med stora sjöar
7
och lågfjäll. Samisk renskötsel, jakt och fiske har historiskt förekommit. Från 1700-talets
andra hälft påbörjades kolonisationen och nybyggen etablerades efter Stora Luleälvens och
Lilla Luleälvens dalgångar och sjösystem. Det samiska inslaget bland befolkningen övervägde
dock långt in på 1800-talet. Från andra hälften av 1800-talet ökade skogsbruket i betydelse
och tillsammans med småjordbruk och boskapsskötsel blev skogsarbete och timmerflottning
en viktig del i försörjningen. Befolkningstillväxten tilltog under samma tid.
Kvikkjokk var egen församling under perioden 1696-1923. Före och efter denna period
tillhörde den Jokkmokks församling.
Kvikkjokk var egen församling under perioden 1696-1923. Före och efter denna period
tillhörde den Jokkmokks församling.
Vilhelmina ligger i Västerbottens län, landskapet Lappland, och präglas av fjällområden i
väster och skogslandskap i östra delarna. Ångermanälven med flera större biflöden, Vojmån
och Kultsjöån, rinner genom Vilhelmina församling. Samer har funnits här under lång tid och
spår av offer- och kultplatser finns kvar. Nybyggen fanns i området redan under tidig
medeltid men dessa övergavs och det var vid mitten på 1700-talet som kolonisationen och
etableringen av nybyggen på nytt tog fart. Vid slutet på 1800-talet anlades nybyggen allt
närmare fjällen. Befolkningen ökade framförallt i slutet på 1800-talet då skogsbruket,
framförallt skogsavverkning och timmerflottning, expanderade och blev en viktig näring och
försörjning.
Frostviken tillhör Jämtlands län och präglas i väster av fjällområden och i sydöst av
lågfjälls- och skogslandskap. Ett av Ångermanälvens större bivattendrag, Faxälven, rinner
genom området och här bildar Ströms Vattudal ett stort sammanhängande lugnselsområde.
Intill detta vattendrag återfanns vid mitten av 1700-talet de första nybyggena. De första
kolonisatörerna kom från Norge och handelsutbytet över gränsen förekom i relativt stor
utsträckning. Gäddede är största orten i området. Samisk renskötsel, liksom jakt och fiske,
har varit viktig för försörjning.
Frostviken lappförsamling grundades 1842 då den bröts ur Föllinge lappförsamling.
Samtidigt byggdes en ny kyrka i Gäddede och ett årligt bidrag på 200 riksdaler från
Lappmarkens ecklesistik-fond skulle bekosta en särskild lapp-predikant.
Hotagen ligger söder om Frostviken och öster om norska gränsen. Historiskt sett har de
viktigaste näringarna även här varit renskötsel, fiske och jakt. Kolonisation och etablering av
nybyggen tog sin började vid mitten av 1700-talet och småjordbruk anlades med inriktning
mot boskapsskötsel. Skogsbruket ökade i betydelse under andra hälften av 1800-talet.
8
Hotagen lappförsamling uppfördes 1852 och var även det en utbrytning från Föllinge
lappförsamling.
Föllinge församling ligger söder om Hotagen, några mil norr om staden Östersund. Här
återfinns spår och fornlämningar efter fångstkultur, sten- och bronsålder. Liksom övriga
församlingar i området har samiska kultur och rennäring förekommit. Den första fasta
bebyggelsen härrör från senmedeltiden och några få byar tillkom under 1600- och 1700-talet.
Befolkningsökningen blev märkbar från 1700-talet och framåt. Jordbruket var viktig näring,
och fäbodkulturen levde länge var. I slutet av 1800-talet kom skogsbruket och träindustrin
att bli den betydelsefullaste näringen.
Föllinge lappförsamling grundades 1746 och upphörde 1866. Detta var den allra första
lappförsamlingen i vårt land och omfattade till en början hela Jämtlands och Härjedalens
lappmark. Denna lappförsamling kan därför liknas vid ett slags ”moderförsamlingen”:
Frostvikens, Hotagens och Undersåkers lappförsamlingar är nämligen alla sprungna från
Föllinge lappförsamling.
Undersåker var troligen egen församling redan på 1200-talet. Landskapet präglas av stora
fjällområden och vattendrag, framförallt Indalsälvens övre delar som rinner genom området.
Relativt goda möjligheter till odling har funnits efter älvdalen och de flesta byarna
etablerades redan under medeltiden. Jordbruk, hantverk och handel, framförallt med Norge,
var ursprungliga näringar. Skogsbruket expanderade i samband med att Mellanriksbanan
längs Indalsälven byggdes 1880. Norrlands andra massafabrik anlades vid Järpen, liksom
fyra exportsågar. Sågverken lades ner redan vid sekelskiftet 1900 på grund av begränsade
tillgångar på sågtimmer medan massafabriken drevs till 1960-talet.
Undersåker lappförsamling var den första att bryta sig ur Föllinge lappförsamling 1758
och blev därmed Sveriges andra lappförsamling. Delar av Undersåkers lappförsamling kom
redan efter tio år att delas i och med bildandet av Hede lappförsamling.
Hede lappförsamling bildades redan 1768 och bestod i huvudsak av de delar av
Undersåkers lappförsamling som återfanns i Härjedalen. Grundandet av denna
lappförsamling kan förklaras av geografiska faktorer. Härjedalens samiska befolkning
återfanns i bl.a. Hede vilket ligger söder om det stora Helagsfjälls-massivet. Hede låg därmed
svåråtkomligt till och det blev strävsamt för den stationerade prästen i Undersåker att
regelbundet försöka ta sig hit.
9
Inregistrerade tidsperioder för norra inlandsregionen
Material/perioder:
Husförhör
Födelse
& Dop
Lysning
& Vigsel
Död &
Flyttning
begravning
1813-1901
1841-1901
1842-1900
1842-1901
Länkade församlingar
Frostviken
Frostvikens
1842-1900
1842-1900
1842-1900
1842-1901
lappförsamling
1858-1900
1)
1861-1900
2)
1861-1890
1)
1892-1900
1)
1863-1899
2)
Föllinge
1693-1898
1737-1899
1736-1898
1737-1899
Föllinge
lappförsamling
1746-1798
1804-1866
1746-1853
1746-1849
1746-1852
Gällivare
1758-1905
1759-1903
1742-1903
1744-1903
1865-1894
Hede
Lappförsamling
1826-1898
1851-1894
1851-1894
1851-1894
1880-1894
Hotagen
1801-1895
1846-1894
1846-1894
1846-1894
1855-1894
Hotagens
Lappförsamling
1867-1895
1867-1895
1855-1898
1855-1898
1860-1893
Jokkmokk
1758-1780
1782-1897
1701-1895
1701-1895
1701-1895
1868-1895
Jukkasjärvi
1763-1900
1719-1901
1720-1751
1792-1900
1719-1742
1792-1901
1861-1895
Karesuando/ Enotekis
1816-1895
1813-1923
1814-1897
1813-1897
1855-1895
1781-1878
1880-1897
1784-1897
1784-1894
1784-1897
1829-1837
1862-1894
Undersåker
1784-1894
1689-1894
1688-1894
1688-1894
1859-1894
Undersåkers
1821-1867
1757-1781
1784-1846
1780-189 5
1880-1895
1)
1783-1895
1878-1895
1879-1895
2)
Kvikkjokk
3)
lappförsamling
Vilhelmina
1780-1792
1804-1896
1786-1895
1814-1895
1790-1895
1862-1898
1829- 1837
1862- 1894
Anmärkning:
Inflyttning.
2)
Utflyttning.
3)
Kvikkjokk var egen församling perioden 1696-1923.
Före och efter denna period tillhör den Jokkmokks församling.
1)
10
Skellefteåregionen
Skellefteåregionen består fram till sekelskiftet 1900 av sammanlagt fem församlingar vilka
ligger efter Skellefteå och Byske älvdalar. Denna region bär kännetecknen av relativt liten
befolkningsrörlighet och en småbrukarmiljö med självägande bönder där jord- och skogsbruk
var den huvudsakliga näringen. Flera ansenliga laxfisken förekom också i församlingen.
Industrialiseringen kom sent och var inte särskilt omfattande. Vid kusten och efter
vattendragen fanns sågverk och mindre industrianläggningar, exempelvis glas- och
tegelbruk, kvarnar, stampverk och varv.
Skellefteå stad, som bildades 1845, hade en
jämförelsevis svag befolkningsutveckling
ända fram till 1900-talets första decennium
Region Skellefteå
och blev inte egen församling förrän 1913.
Vid inregistreringsperiodens start bestod
JÖRN
BYSKE
regionen av ett enda stort pastorat,
NORSJÖ
Skellefteå församling, vilket under en tid
var ett av Sveriges största
landsbygdspastorat. Den första
SKELLEFTEÅ
BURTRÄSK
församlingsdelningen inträffade 1834 när
LÖVÅNGER
Norsjö och Jörn blev egna församlingar
(Norsjö kapellförsamling från och med
1811). Byske blev egen församling 1875. I Skellefteå fanns även Ytterstfors bruksförsamling,
omfattande befolkningen vid Ytterstfors glasbruk och sågverk i Byske, med egna
husförhörslängder för tidsperioden 1838–1874. Kyrkobokföringen i Byske har dock
registrerats tillsammans med Skellefteå fram till registreringsslut, åren kring sekelskiftet
1900. Skellefteå stad ingår även som en del i den stora Skellefteå församling fram till
registreringsslut. Tilläggas ska att viss information även finns för församlingarna Burträsk
och Lövånger. Sammanlagt finns drygt 120 000 individer inregistrerade från
Skellefteåregionen, ca 600 000 individnoteringar.
11
Församlingar i Skellefteåregionen
Jörn blev eget kapellag 1834 i Norsjö församling och fick egen kapellpredikant 1848. Det
dröjde tills 1892 innan Jörn bildade eget enförsamlingspastorat. Lanskapet präglas av
kuperad skogsmark där tre större vattendrag rinner fram, Byskeälven, Kågeälven och
Skellefteälven. Den äldsta dokumenterade bebyggelsen är från 1500-talet och under 1600talet uppfördes flertalet nybyggen i samband med gruvbrytningen i uppe vid Nasafjäll
(Arjeplog). Enklare vägar anlades genom Jörn för transporter till och från Nasafjäll och
statsmakten uppmuntrade nybyggen efter dessa vägar. Kolonisationen tog dock fart vid 1700talet. Under 1830-talet påbörjades gruvbrytning i Näsberget, en verksamhet som pågick till
1905. Under andra hälften av 1800-talet ökade skogsbrukets avverkningar och
timmerflottning i betydelse. Stambanan byggdes och drogs genom Jörn i början 1890-talet.
Norsjö bildades som kapellförsamling 1834 genom utbrytning från Skellefteå och blev eget
pastorat 1834. Från 1892 blev Norsjö ett enförsamlingspastorat. Norsjö är en utpräglad
skogsbygd genombruten av Skellefteåälven, Malån och flertalet större sjösystem.
Kolonisationen började under 1700-talet och jordbruk och fiske hade stor betydelse för
försörjningen. Under 180-talet ökade skogsbruket alltmer i betydelse och blev dominerande
näring. I början på 1890-talet drogs Stambanan genom församlingen och Bastuträsk blev
viktig järnvägsknut och stationssamhälle.
Byske blev egen församling 1875. Innan dess hade församlingen brutits ur Skellefteå 1838
och då som bruksförsamling under namnet Ytterstforst. Namnet Byske togs när församlingen
bildades (1875). Byske ligger vid kusten och två större vattendrag, Byske- respektive
Åbyälven, passerar genom församlingen. Huvuddelen av den uppodlade marken ligger
mellan dessa två dalgångar och här återfinns spår från fångstkultur, stenålder liksom samisk
kultur. Jakt och fiske har varit av betydelse, speciellt laxfisket efter Byskeälven. Skogsbruket
har varit av dominerande betydelse, redan från mitten av 1700-talet, då två större
vattensågar anlades efter Åby- respektive Byskeälvens utlopp. Vid den senares, intill
Ytterstfors, återfanns perioden 1837-76 ett glasbruk och fyra ångsågar etablerades efter 1870.
Även export av tjära från de båda älvdalarna var betydelsefull under 1800-talet.
Skellefteå framträder första gången som sockennamn i en handling 1327, då socknen sattes
som gränspunkt för det område som av regeringen fritt uppläts åt nybyggare. Då
samfundsbildningen här uppe har gått hand i hand med införandet av en kyrklig
organisation, är det inte osannolikt att Skellefteå redan på 1320-talet fått överta rollen att
vara ärkestiftets nordligaste pastorat. Annexet Lövånger blev egen församling redan på 1400talet. Nästa utbrytning ägde rum 1606 då Burträsk avskildes från Skellefteå. Sedan dröjde det
12
ända till 1800-talet innan nya omändringar kom till stånd. Norsjö och Jörn avskiljdes 1834
och Byske senare. Skellefteå stad avskiljdes år 1913 och Bureå församling 1918. Jordbruket
blev tidigt en viktig näring och vid kusten och vattendragen fanns talrika sågverk och andra
industriella anläggningar t.ex. bruk, glasbruk, varv, kvarnar, stampverk, garveri. Flera
ansenliga laxfisken förekom också i församlingen.
Burträsk bröt sig ur Skellefteå 1606 och bildade egen församling. Landskapet kännetecknas
av skogsmarker med bergkullterräng och ansenliga sjösystem, framförallt Bygdeträsket och
Burträsket. Två större vattendrag rinner dessutom genom församlingen, Rickleån respektive
Bureälven. Den uppodlade marken återfinns efter dessa vattendrag. Skogsbrukets
avverkningar och timmerflottning kombinerat med jordbruket har dominerat försörjning och
sysselsättning. En viktig binäring har varit tjärbränning, men även jakt och fiske. Det
inregistrerade kyrkoboksmaterialet är endast födelse- och dopböcker och någon länkning
förekommer därmed inte.
Lövånger blev egen församling redan på 14oo-talet. Ligger intill kusten och under den s.k.
högsta kustenlinjen vilket inneburit goda förutsättningar för jordbruk på de stora områdena
av finsedimenten. Den största delen bebyggelse återfinns här. Även fiske och jakt har haft
stor betydelse för försörjningen, liksom binäringar i form av tjärbränning, salpetersjudning
och hantverk. Från andra hälften av 1800-talet etablerades ett antal mindre sågverk. Precis
som i fallet med Burträsk församling är kyrkoboksmaterialet inte länkat eftersom det
inregistrerade materialet endast är födelse- och dopböcker.
13
Inregistrerade tidsperioder för församlingar i Skellefteåregionen
Material/period:
Husförhör Födelse &
Dop
Lysning & Död &
Flyttning
Vigsel
begravning
1871-1897 1875-1894
1875-1894 1875-1894
1875-1894
Jörn
1831-1901 1849-1895
1869-1895 1855-1895
1855-1894
Norsjö
1831-1899 1811-1895
1811-1895 1842-1895
1720-1900 1699-1899
-1901
1801-1894 1815-1821
1831-1894
Länkade församlingar
Byske
1)
Skellefteå
2)
Ytterstfors
1846-1870 1838-1869
3)
1838-1869
1831-1894
1846-1866
Olänkade församlingar
Burträsk
1740-1894
Lövånger
1691-1894
Anmärkning:
1)
Egen församling från 1875.
2)
Många brandskadade böcker.
3)
Återfinns i Lysning & Vigsel för Skellefteå församling.
14
Sundsvallsregionen
Databasen rymmer Sundsvalls stad med 16 omkringliggande församlingar. I denna region
stod Sveriges industriella vagga med en omfattande skogsindustri. Här flyter två av Sveriges
största älvar, Indalsälven respektive Ljungan vid vilkas mynningar sågverksindustrin
etablerades och expanderade kraftigt under 1800-talet. Resultatet blev en mycket kraftig
befolkningstillväxt under 1800-talets senare del och en ovanligt hög social och geografisk
rörlighet. Speciellt perioden 1870–1890 var Västernorrlands glansperiod med en stark
ökning av sågverksrörelsen och en befolkningstillväxt, liksom giftermåls-, födelse- och
dödstal dessa årtionden översteg rikets genomsnittliga värden. Sundsvalls stad fungerade
som ett handelscentrum för all denna aktivitet och tiodubblade sin befolkningsstorlek under
perioden. När det gäller själva Sundsvall stad tillika församling ska det påpekas att den
drabbades tre gånger av omfattande bränder, 1721, 1803 och 1888. De två senare orsakade
stor skada på kyrkoarkivet, bland annat saknas kyrkoböcker före 1860. Studier av spädbarnsoch barnadödlighet, flyttningar m.m. blir därför osäkra i just den här församlingen för den
tidigare perioden. I många fall används kompletterande källor för de som försvunnit och
förstörts, exempelvis med mantalsregister (Galtström församling) och uppgifter från SCB
(Svartvik församling). Det finns även viss information för församlingarna Graninge,
Häggdånger och Liden. I databasen finns det för Sundsvallsregionen inregistrerat ungefär
230 600 individer och drygt 900 000 individnoteringar.
Församlingar i Sundsvallsregionen
Skön utgör tillsammans med Alnö och Timrå socknar Sköns tingslag som var Sveriges mest
utpräglade industribygd, med fler än 70 % sysselsatta inom industrin och en
befolkningstäthet på över 100 invånare per kvadratkilometer år 1900. Socknarna blev så
småningom "förstäder" till Sundsvall, ett enda stadskomplex med ca 30 000 invånare kring
sekelskiftet. Området karaktäriserades av emigrationsutredningen som "ett litet Amerika" i
Sverige. Skön hade flera sågverk och också ett glasbruk.
Skönsmon bildades 1883 men först 1905 fick Skönsmon egen kyrkobokföring.
15
Alnö utgörs av Alnön med närliggande holmar och skär. På den västra stranden liksom på
det motliggande fastlandet (Skön) fanns otaliga sågverk med tillhörande brädgårdar och
lastageplatser. De viktigaste industrierna var sågverken Gustavsberg, Gista, Johannesvik,
Eriksdal, Nyvik, Rödestrand och Alvik
Timrå är belägen vid Indalsälvens nedersta lopp och omfattar större delen av dess delta i
Kringelfjärden. Bebyggelsen var tätast i det industriområde som låg vid Kringelfjärdens och
Alnösundets stränder. Trävaruhanteringen hade sitt huvudkvarter i Timrå. Den viktigste
industrin var Vifsta varf, anlagd år 1793 med skeppsfart, rederi och trävarurörelse. År 1851
anlades en ångsåg. Utförseln skedde från Vifsta varvs hamn och lastageplats.
Ljustorp var en skogsrik glesbefolkad socken med odlingsjord bara i dalgångarna.
Lagfors bruk anlades 1742. I augusti 1790 flyttades en hammare och en härd till Lagfors.
Verksamheten skars ned ytterligare och nedlades helt 1877.
GRANINGE
Region Sundsvall
LIDEN (Y-län)
LJUSTORP
INDAL
HÄSSJÖ
HÄGGDÅNGER
TIMRÅ
SÄTTNA
TYNDERÖ
SKÖN
SELÅNGER
ALNÖ
SUNDSVALLS GUSTAV ADOLF
TUNA (Y-län)
ATTMAR
NJURUNDA
Lögdö bruk har anor från 1600-talet då en masugn anlades där. På 1700-talet blomstrade
verksamheten upp efter att ha legat nere under ett antal år. Man undgick med knapp nöd
ryssens härjningar 1721. Masugnsdriften upphörde på 1870-talet.
16
Hässjö är ett kuperat kustland. Här fanns under 1800-talet ångsågar och lastageplatser och
flera bruk, bl.a. Åvike bruk.
Tynderö bildar ett framskjutande näs i Bottenhavet. Några större egendomar eller någon
industri förekom inte i socknen. Här fanns Skeppshamns fiskeläge.
Indal är belägen kring Indalsälven och Sulån. Bygden är belägen i dessas dalgångar. För
övrigt upptas socknen av skog och bergshöjder. Här fanns Sulå bruk.
Sundsvall ligger vid Selångeråns utlopp i Sundsvallsfjärden. Sundsvall är en gammal
handelsplats som år 1684 erhöll stadsrättigheter. Rörsmeder utgjorde då kärnan i
befolkningen. Sundsvall utvecklades sedan till en handelsstad. När omlandet expanderade
från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet växte befolkningen. Hamnen kom att få en
avgörande betydelse. Sundsvall blev medelpunkten i ett av rikets största
trävaruindustriområden. I och med den uppväxande trävaruindustrin på 1850- och 1860talet började stadens egentliga uppsving, vilket bl.a. visade sig i en hastig folkökning.
Sundsvall drabbades tre gånger av omfattande bränder, 1721, 1803 och 1888. Vid de två
senare åsamkades kyrkoarkivet betydande skador, bland annat saknas ministeriallängder
före 1860. Studier av spädbarns- och barnadödlighet, flyttningar mm blir därför osäkra för
den tidigare perioden.
Njurunda industrialiserades redan tidigt under 1800-talet. Kring Ljungans mynning
anlades ett stort antal sågverk bland andra Svartvik 1820. År 1874 anlades en ångsåg som
senare utvidgades och så småningom en trämassefabrik. I Njurunda tingslag fanns också
Galtströms bruk som anlades på 1600-talet, utvidgades under 1700-talet och som ännu 1880
var rätt betydande. Såväl Svartvik som Galtström utgjorde kapellförsamlingar och hade även
egen kyrkobokföring. Njurunda, Svartvik och Galtström uppvisade en mycket kraftig
folkökning med bland annat stor inflyttning från Finland. Emigrationen var under 1800-talet
den största inom länet.
Selånger omfattar en del av Selångeråns dal med tämligen stora jordbruk. Församlingen
saknade industrier förutom ett antal tegelbruk.
Sättna utgjordes av en gles och spridd bygd. Norafors bruk anlades här på 1890-talet och
utvidgades sedan under början av 1800-talet.
Tuna ligger i Medelpad i ett skogsland med jord- och skogsbruk som huvudnäring. Tuna
påverkades starkt av framväxten av sågverksindustrin i slutet av 1800-talet. Tuna hade
bygdens största industri, Matfors bruk, som anlades 1833 som stångjärnsbruk av James
17
Dickson & Co. Järnhanteringen minskade från 1800-talets mitt och nedlades så småningom.
Från 1870-talet fick sågverksrörelsen en betydande omfattning. Efter anläggningen av
Svartvik i Njurunda gick emellertid även denna tillbaka. Järnvägen går genom Tuna med
Matfors som station.
Attmar ligger i ett starkt kuperat område med bebyggelsen i dalgångarna och vid sjöarna.
Socknen saknar järnväg och de industrier som fanns var i mindre skala. Under 1700- och
1800-talen fanns här ett antal smärre bruk samt ett större, Sörfors bruk, som anlades och
utvidgades flera gånger under 1790-talets senare del.
Liden ligger intill Indalsälven och fick sin första fasta bebyggelse under 1500-talet och delar
av församlingen koloniserades av finnar vid början på 1600-talet. Jordbruk med
boskapsskötsel och laxfiske var länge dominerande näringar. Under 1700-talet ökade
skogsbruket i betydelse, redan vid 1660-talet anlades en grovbladig sågkvarn i Sillre och 1756
ersattes den av en finbladig såg, den första i Medelpad. Församlingen är inte länkad då det
inregistrerade materialet endast utgörs av födelse- och dopböcker.
Graninge fick sina första nybyggen under 1400-talet. Vid 1670-talet togs ett järnbruk i drift
och det drevs fram till sekelskiftet 1900 då verksamheten övergick till att såga trävaror. Då
det inregistrerade materialet endast utgörs av födelse- och dopböcker är inte församlingen
länkad.
Häggdånger ligger vid kusten. Församlingen bildades redan under 1300-talet och var då ett
enförsamlingspastorat. Under 1500-talet blev det ett annex till Säbrå. 1817 blev Häggdånger
återigen ett eget pastorat. De dominerande näringarna har varit fiske och jordbruk.
Församlingen är inte länkad.
18
Inregistrerade tidsperioder för församlingar i Sundsvallsregionen
Material/period:
Husförhör
Födelse &
Dop
Lysning &
Vigsel
Död &
begravning
Flyttning
1803-1894
1780-1895
1803-1895
1803-1894
1850-1895
1814-1896
1770-1894
1814-1894
1814-1894
1869-1897
1780-1894
1803-1891
1807-1891
1862-1891
Länkade församlingar
Alnö
Attmar
1)
2)
Galtström
1807-1891
Hässjö
1814-1901
1780-1895
1814-1895
1814-1895
1850-1894
Indal
1814-1900
1780-1894
1814-1894
1814-1895
1861-1894
Ljustorp
1803-1901
1780-1794
1803-1894
1803-1894
1845-1894
Njurunda
1816-1891
1780-1894
1816-1892
1816-1892
1852-1892
Tynderö
1811-1900
1780-1894
1811-1894
1811-1894
1861-1894
1860-1891
1862-1895
1846-1860,
1863-1897
1862-1898
1861-1891
Lögdö
1819-1892
1766-1895
1819-1895
1819-1896
1861-1880
Selånger
1813-1894
1803-1894
1803-1894
1812-1894
1858-1894
1803-1893
1784-1894
1803-1894
1803-1894
1850-1895
Skönsmon
1882-1893
1890-1894
1890-1895
1890-1894
1890-1895
Sundsvalls stad
1803-1892
1860-1894
1803-1820
1860-1894
6)
1860-1894
1839-1849
1872-1894
Svartvik
1860-1900
1860-1895
9)
Sättna
1806-1899
Timrå
1803-1895
Tuna
Material/period:
Lagfors
Skön
3)
5)
8)
1860-1895
9)
1860-1895
9)
7)
Saknas
1780-1794
1806-1894
1806-1894
1858-1894
1783-1895
1803-1895
1803-1895
1850-1895
1804-1896
1780-1898
1804-1894
1804-1894
1822-1895
Husförhör
Födelse &
Dop
Lysning &
Vigsel
Död &
begravning
Flyttning
10)
4)
Olänkade församlingar:
Graninge
1780-1892
Häggdånger
1780-1894
Liden
1780-1895
Anmärkning:
1)
Dålig bokföring 1860-68.
7)
Endast utflyttning.
2)
Kompletterat med mantalsregister 1846-62.
8)
Begränsad information.
3)
Allt före 1860 skadat av brand.
4)
Flyttning saknas 1872-77.
Uppgifter bygger på data från
SCB vart 10:e år.
5)
Skönsmon separat församling från 1883, ingår i Skön.
9)
6)
Endast lysning.
10)
Dito, från SCB årliga uppgifter.
Mantalsregister 1852-65.
19
Linköpingsregionen
Denna region representerar något av en konstrast till de övriga (norrländska) regionerna
genom sin karaktär av gammalsvensk kulturbygd. Den saknade en motsvarande
industrialisering som den relativt kraftiga i Sundsvallsregionen. I Linköpingsområdet
dominerade åkerbruk och boskapsskötsel men även skogsbruk förekom, liksom
småindustrier i form av kvarnar, bruk och exempelvis brännvinsbrännerier. I själva
Linköping påverkades samhällsutvecklingen under 1800-talet av främst förbättrade
kommunikationer i form av kanal- och ångbåtstrafik genom och vid intilliggande bygder,
nämligen Motala ström, Göta- och Kinda kanal. Detta resulterade i uppsving för industri och
handel: Östergötlands sockerfabriks aktiebolag, Tekniska Fabriken Gripen, Svenska
Järnvägsverkstäderna i Tannefors är exempel på några industrier som var verksamma under
denna tid. Det återfinns 36 inregistrerade församlingar i Linköpingsregionen. I de
församlingar där individuppgifter hitintills är länkade (kopplade) finns sammanlagt drygt
200 000 individer och ca 2,6 miljoner individnoteringar inregistrerade.
Region Linköping
LJUNG (E-län)
STJÄRNORP
LILLKYRKA (E-län)
FLISTAD (E-län)
ÖSTRA SKRUKEBY
VRETA KLOSTER
ÖSTRA HARG
LINKÖPINGS DOMKYRKO RYSTAD
BJÖRKEBERG
TÖRNEVALLA
KAGA
LEDBERG
RAPPESTAD
VÅRDSBERG
KÄRNA
ASKEBY
ÖRTOMTA
LINKÖPINGS SANKT LARS
SLAKA
SJÖGESTAD
LANDERYD
VIKINGSTAD
BANKEKIND
BJÖRSÄTER (E-län)
SKEDA
GAMMALKIL
VIST
GREBO
VÄRNA
NYKIL
VÅRDNÄS
ÅTVID
TJÄRSTAD
ULRIKA
KÄTTILSTAD
20
Församlingar i Linköpingsregionen
Gullbergs härad ligger på gränsen mellan skogsbygd och slättland; skogsbygd i norr och i
söder trånga dalgångar med åkrar och vattendrag, bl.a. Svartån och Motala ström som här
rinner ut i sjön Roxen. Landet vid Motala ström är en bördig lerslätt. Det finns också en
skogsplatå i söder. Jordbruk med boskapsskötsel var huvudnäring i alla socknar. Inom Wreta
klosters och Ljungs socknar fanns en del industrianläggningar.
I Ljungs socken förekom utom huvudnäringen även skogs- och bergsbruk, kolning, någon
fabriksrörelse samt smidesslöjd och fiske. Vid gården Ljung fanns ett av länets största
brännvinsbrännerier. På ägorna fanns också kalkstens- och marmorbrott samt tillgång till
skiffer och bränntorv. Församlingen är inte länkad.
Stjärnorps näringar var utom åkerbruk och boskapsskötsel; brännvinsbränning, kolning,
slöjd i trä och järn samt fiske och sjöfart på sjön Roxen. I socknen fanns åtskilliga kvarnar
och sågar. Vid Sandvik fanns ett garveri och vid Rodsta en bergsmanskammare. Mantalet
tillhörde till större delen ståndspersoner. Församlingen är inte länkad.
Flistads enda näringar var åkerbruk med boskapsskötsel och brännvinsbränning. Den
största delen av hemmanstalet ägdes av bönder. Församlingen är inte länkad.
Vreta kloster: norr om sjön Roxen fanns skog som gav tillfälle till kolning och slöjd. Sjöfart
bedrevs på sjön Roxen och på kanalen. I socknen fanns också sågverk och kvarnar. Vid
gården Sjögestad fanns en lantbruksskola. Klostret för Benediktiner- och
Cisterciensernunnor stiftades år 1128. Församlingen är inte länkad.
Björkeberg hade åkerbruk med boskapsskötsel och brännvinsbränning som enda näringar.
Mantalet ägdes till större delen av bönder. Församlingen är inte länkad.
Valkebo härad utgörs i norr av en bördig, uppodlad slätt och i söder av en kuperad, karg och
berglänt skogsbygd. Socknarna Ledeberg, med Svartån som nordgräns, Rappestad och Kärna
i norr är flacka slättbygder. Socknarna Sjögestad, Vikingastad och norra delen av Gammalkil
tillhör övergångsbygden, men är till större delen flacka slättbygder med inslag av kullar och
skogspartier. Socknarna Nykil och framför allt Ulrika längst i söder är starkt kuperade. Åarna
Lilllån och Kapellsån rinner norr ut i Svartån. Huvudnäringen var jordbruk. I söder förekom
även skogsbruk. Industrin var obetydlig.
21
Hela Ledeberg är en slätt och jordbruk, boskapsskötsel och brännvinsbränning var de enda
näringarna. Största delen av hemmanstalet ägdes av ståndspersoner eller förmögna bönder.
Församlingen är inte länkad.
Rappestad är en utpräglad slättbygd med åkerbruk och boskapsskötsel och
brännvinsbränning som enda näringar. Ungefär hälften av mantalet ägdes av självägande
bönder.
Sjögestad är en utpräglad slättbygd med åkerbruk, boskapsskötsel och brännvinsbränning
som huvudnäringar. Större delen av hemmanstalet ägdes av självägande bönder.
Församlingen är inte länkad.
Vikingstad hade åkerbruk med boskapsskötsel som nästan enda näring. Ett gästgiveri fanns
i Bankeberg. Större delen av hemmanstalet tillhörde ståndspersoner som bodde inom eller
utom socknen.
Gammalkil tillhör övergångsbygden mellan slätt och skog. Trots detta förekom skogsbruk
endast i mindre utsträckning. Åkerbruk med boskapsskötsel och brännvinsbränning var
huvudnäringar. Större delen av hemmanstalet ägdes av bönder. Församlingen är inte länkad.
Nykil tillhör övergångsbygden med tillgång till skog. I socknen finns vattendrag och vid
dessa fanns små kvarnar och sågar. Fisket var av mindre betydelse. Huvudnäringar var
åkerbruk och boskapsskötsel och brännvinsbränning. Församlingen är inte länkad.
Ulrika är en utpräglad skogsbygd med skogsbruk och försäljning av byggnadstimmer,
bräder, plank, ved, kol, tjära och beck. Boskapsskötsel, brännvinsbränning och något fiske
förekom också. Åkerbruket gav inte tillräcklig avkastning för socknens behov. De flesta
hemmanen var små till mantalet och ägdes i huvudsak av bönder. Församlingen är inte
länkad.
Hanekinds härad ligger på Östgötaslätten vid Linköpings stad och består av socknarna Vist,
Landeryd, Skeda, Slaka, Kärna och Kaga. Den sydligaste delen av häradet, socknarna Vist och
södra delen Skeda upptas av en högre belägen, kuperad skogsbygd. I övrigt är häradet ett
utpräglat slättland; åkerfält och ängar någon gång avbrutna av mindre backar och åsar eller
av jämna skogsmarker. Åkerbruk och boskapsskötsel var huvudnäringar. En stor del av
jordbruksproduktionen avsattes i Linköping och andra orter.
Landeryd ligger på slätten sydost om Linköping och Kinda kanal går genom församlingen,
som mestadels består av åker- och skogsmark.
22
Kaga som är en av länets äldsta socken är en nästan oavbruten slätt. Åkerbruk med
boskapsskötsel och brännvinsbränning var nästan enda näringar. En kvarn fanns vid ån.
Gårdarna ägdes av självägande bönder förutom ett par gårdar som tillhörde ståndspersoner.
Kärna är till övervägande delen en slätt med åkerbruk och boskapsskötsel som nästan enda
näringen.
Slaka: socknen är huvudsakligen slättland. Nästan enda näringar var jordbruk med
boskapsskötsel och brännvinsbränning. Jorden ägdes till stor del av herrgårdar och därunder
lydande mindre hemman.
Skeda är till större delen slättland med jordbruk och boskapsskötsel som viktigaste näringar
och med något litet skogsbruk. Här fanns en del herrgårdar av mindre betydelse samt mindre
hemman och hemmansdelar, en del under herrgårdarna. Församlingen är inte länkad.
Vist: förutom huvudnäringarna, jordbruk med boskapsskötsel och brännvinsbränning,
bedrevs vid herrgårdarna trädgårdsskötsel och fiske. Även bergsbruk med kopparmalm
bedrevs vid Långnäs. Ett par mindre järnverk, två kvarnar och sågar fanns vid Stångån. Det
mesta av jorden ägdes av herrgårdar. I socknen finns två slott; Sturefors och BjärkaSäby. Vid
det senare låg glasbruket Cedersberg. Församlingen är inte länkad.
Linköpings stad Domkyrkoförsamlingen: Linköping vid Motala ström mitt i
landskapet blev tidigt Östergötlands främsta ort. Men först under senare delen av 1800talet
blev handeln betydande. Med de förbättrade kommunikationerna, Göta kanal, Kinda kanal
och reguljär ångbåtstrafik till Stockholm fick handel och industri ett uppsving. Dessa
näringar var till stor del grundade på traktens produkter, t.ex. sockerbruk och kvarnindustri.
De största fabrikerna var Östergötlands sockerfabriks aktiebolag, Linköpings Litografiska
aktiebolag, Svenska Järnvägsverkstäderna vid Tannefors, Tekniska Fabriken Gripen och
Nykvarns Bindgarnsfabrik. Församlingen är inte länkad.
St:Lars socken är sannolikt en av de äldsta i länet och dess kyrka är belägen inom
Linköpings stad. Stångån flyter genom socknen och bildar flera vattenfall som skapande
binäringar i form av fabriksrörelse. I socknen fanns många kvarnstenar och några mindre
vattenverk, de flesta vid Tannefors som var en av länets största kvarnbyar. Två hälsobrunnar
fanns; Ekkällan och Ladugårdskällan. De flesta hemman bestod av mer eller mindre
utskiftande byar, de övriga av herrgårdar.
Åkerbo härad ligger till största delen söder om sjön Roxen. En mindre isolerad del av Östra
Hargs socken ligger norr om sjön. Detta isolerade parti är skogigt och bergigt. I övrigt är
23
häradet beläget på den bördiga Linköpingsslätten. Ett par åar rinner genom häradet ut i sjön
Roxen. Åkerbruk med boskapsskötsel var huvudnäring med en produktion som översteg
konsumtionen inom häradet.
Rystad socken är till övervägande delen bördig slätt. Jordbruk med boskapsskötsel och
brännvinsbränning var huvudnäring. Hemmanen var små; hälften ägdes av bönder, hälften
av ståndspersoner. Avsättningsort för socknens produkter var förr Norrköping men senare
Linköping. Vid Näsby och Tuna finns lastbryggor för ångbåtstrafiken till Linköping. I
socknen förekom fiske i någon mån och i Tvärskogen bröts kalksten.
Större delen av Östra Hargs socken är slätt. Huvudnäringar var åkerbruk med
boskapsskötsel och brännvinsbränning. Nära hälften av hemmanstalet bildade godset
Idingstad. Församlingen är inte länkad.
Östra Skrukeby, socknen är huvudsakligen slätt. Huvudnäringar var åkerbruk med någon
boskapsskötsel och brännvinsbränning. Endast få hemman hade skog. Mindre än hälften av
hemmanen ägdes av ståndspersoner, resten av bönder. Församlingen är inte länkad.
Lillkyrka socken är en slätt med spridda kullar och skogsbackar. Huvudnäring var åkerbruk
med någon boskapsskötsel. Hälften av hemmanstalet tillhörde Frövi säteri. Församlingen är
inte länkad.
Törnevalla är en slätt med spridda kullar och skogsbackar. Huvudnäringar var åkerbruk
med boskapsskötsel och brännvinsbränning. Endast få hemman hade skog. Åkerboskogen
och den södra f.d. allmänningen var uthuggen. Endast en mindre del av hemmanstalet ägdes
av ståndspersoner. Församlingen är inte länkad.
Bankekinds härad är beläget söder om Åkerbo och öster om Hanekinds härader och med
östgräns mot norra Tjust i Småland. Den nordligaste delen; socknarna Vårdsberg, Askeby
och Örtomta samt delar av Bankekinds (eller Svinstads) socken är huvudsakligen slättbygd
med spridda kullar eller backar. Längre mot söder ändras landskapet; åsar och höjder och
mellan dem dalar och långsträckta sjöar. Två större åar, Vårdsbergsån (eller Svinstadsån) och
Örtomtaån rinner mot norr ut i sjön Roxen. Huvudnäring var åkerbruk med boskapsskötsel.
Skogsbruket var inte utan betydelse. Mer omfattande industriell verksamhet bedrevs i Åtvids
och Värna socknar, de övriga var rena jordbrukssocknar. Församlingen är inte länkad.
Vårdsberg: socknen består huvudsakligen av slätt. Huvudnäringar var åkerbruk med
boskapsskötsel och brännvinsbränning. De flesta hemmanen ägdes av bönder. Några få
gårdar lydde under herresäten i andra socknar. Ett säteri fanns i Vårdsbergs kyrkby.
24
Huvudnäringen i Bankekind (senare Svinstad) var åkerbruk med boskapsskötsel.
Brännvinsbränningen var i avtagande. Tre kvarnar och två sågar fanns. Större delen av
hemmanen lydde under säterier inom eller utom socknen. Här fanns också livgrenadjärer.
Askeby är slätt med spridda kullar och backar. Huvudnäring var åkerbruk med
boskapsskötsel. Skog saknas nästan helt. Askeby förekom först som kloster för nunnor av
Cisterncienser eller Bernhardinerorden. Församlingen är inte länkad.
Norra delen av Örtomta är slätt, i söder är det något mer bergigt. Huvudnäringarna var
jordbruk med boskapsskötsel. I södra och östra trakterna fanns skog kvar och här förekom
tillverkning av laggkärl. Tre fjärdedelar av mantalet tillhörde fyra säterier inom socknen;
Ekenäs, Mauritzholm, Svinneby och Sörby. Församlingen är inte länkad.
Grebo socken är skogig och en del hemman hade ganska mycket skog. Huvudnäringar var
jordbruk med boskapsskötsel och brännvinsbränning. I socknen har bedrivits bergsbruk
under Åtvidabergs bergslag. Ungefär hälften av hemmanstalet tillhörde herregods i andra
socknar, en fjärdedel ägdes av bönder.
Värna socken är kuperad med skog i sydväst och där bedrevs kolning för Åtvidabergs
kopparbruk. Även bergsbruket var betydande. I Bersbo fanns ett gruvfält som sysselsatte två
tredjedelar av socknens befolkning. På Herrsäters ägor fanns en mineralkälla.
Huvudnäringar var åkerbruk med boskapsskötsel och brännvinsbränning. En fjärdedel av
hemmanstalet var delat mellan säterierna Wärsnäs och Adelsnäs i Åtvids socken.
Björsäter socken ligger i en kuperad skogs- och bergstrakt. Näringarna var åkerbruk med
boskapsskötsel och brännvinsbränning, kolning för Bohults- och Åtvidabergsverken,
tjärbränning och laggkärlstillverkning.
Åtvid socken är bergig och rik på skog och små sjöar. Den viktigaste näringen var kolning
och forsling av ved och virke för Åtvidabergs kopparbruk. Inom socknen förekom även
tillverkning av åkdon, träkärl, möbler och takspån. Den största delen av hemmanstalet
tillhörde kopparbruket och säteriet Adelsnäs. Församlingen är inte länkad.
Kinda härad, den sydligaste delen av regionen med gräns mot Småland, bildar ett av de
naturskönaste områdena i Östergötland. Leende dalar och små sjöar inramade av vidsträckt
björkskog omväxlande med mörka, högt belägna barrskogar. Häradet ar en starkt kuperad
skogsbygd genomdraget av breda dalgångar med sjöar. Huvudnäringar var jord- och
skogsbruk. Brukningsdelarna var små. Två tredjedelar av arealen ägdes av självägande
bönder. Industrin var obetydlig.
25
Vårdnäs socken tillhör gränsbygden mellan skogs och slättmark. Huvudnäring var åkerbruk
med boskapsskötsel. Brännvinsbränningen var av liten betydelse. Något mer än hälften av
hemmanstalet tillhörde två större gods; Brokind och Västerby. Församlingen är inte länkad.
Tjärstad hade åkerbruk med boskapsskötsel som huvudnäring. Kolning förekom för
Åtvidaberg. Binäringar var tillverkning av laggkärl och annan slöjd, vävning och fiske. Några
kvarnar och sågar fanns inom socknen. Församlingen är inte länkad.
Kättilstads näringar var åkerbruk och boskapsskötsel, skogsbruk med tillhörande bisysslor
såsom tillverkning av laggkärl, redskap, åkdon, tjärbränning samt försäljning av ved och kol
till Åtvidaberg. Även fiske och vävning förekom. En del av mantalet hörde under Adelsnäs
säteri men det mesta ägdes av bönder. Församlingen är inte länkad.
26
Inregistrerade tidsperioder för församlingarna i Linköpingsregionen
Material/period
Husförhör
Födelse
& Dop
Lysning
& Vigsel
Död &
begravning
Flyttning
Länkade församlingar:
Björsäter
1792-1896
1633-1894
1792-1894
1603-1895
1821-1895
Grebo
1795-1896
1661-1894
1795-1894
1661-1895
1816-1895
Kaga
1808-1899*)
1694-1894
1808-1894
1694-1894
1813-1894
Kärna
1807-1894
1695-1894
1807-1894
1695-1894
1812-1894
Landeryd
1789-1895
1635-1894
1789-1894
1635-1895
1811-1895
Rappestad
1797-1895
1656-1899
1797-1889
1677-1889
1831-1904
Rystad
1788-1895
1629-1895
1788-1895
1629-1895
1832-1895
Slaka
1788-1896
1633-1894
1788-1894
1635-1894*)
1801-1894*)
Vikingstad
1737-1897*)
1633-1895
1737-1895
1633-1895
1738-1901*)
Vårdsberg
1788-1899
1656-1894
1788-1894
1656-1894
1805-1894
Värna
1802-1895
1657-1894*)
1802-1894
1661-1895*
1802-1895
Sankt Lars
1789-1900
1633-1895
1789-1894
1633-1894
1801-1895*)
1700-1895
1796-1894
1700-1895
1815-1894
Olänkade församlingar:
Askeby
1796-1895
Björkeberg
1635-1894
1747-1894
1747-1895
Flistad
1694-1895
1809-1895
1831-1895
Gammalkil
1756-1895
Kättilstad
Ledberg
Lillkyrka
1747-1890
*)
1634-1894
1756-1894
1634-1894
1813-1894
1695-1894
1789-1894
1750-1894
1825-1894
1635-1894
1747-1894
1635-1895
1747-1895
1667-1895
*)
1744-1750,
1806-1894
Anmärkning:
*)
Luckor, kontakta Forskarservice, DDB, för mer information.
27
Material/period
Husförhör
Olänkade
församlingar:
Linköpings
1774-1895
Domkyrkoförsamling
Ljung
1791-1894
Nykil
1789-1900
Sjögestad
1797-1895
Skeda
1747-1896
Stjärnorp
1811-1894
Svinstad
1807-1894
10)
12)
15)
Tjärstad
Törnevalla
Födelse
& Dop
Lysning
Död &
& Vigsel
Flyttning
begravning
1664-1899
1774-1894
1664-1895
1788-1894
1694-1894
1791-1894
1694-1895
1801-1895
1634-1899
1789-1894
1645-1814
1803-1894
1656-1889
1797-1889
1679-1889
1754-1894
1640-1895
1754-1894
1760-1895
1811-1895
1815-1895
1815-1895
1688-1894
1768-1894
1703-1894
1768-1894
1791-1895
1825-1895
1693-1894
13)
1639-1894
1793-1900
Ulrika
11)
1831-1898
1633-1894
1793-1894
1633-1894
1793-1894
1737-1895
1788-1894
1788-1895
1816-1895
Vist
1792-1899
1640-1894
1792-1894
1640-1895
1809-1894
Vreta kloster
1751-1896
1633-1894
1751-1894
1633-1895
1751-1894
Vårdnäs
1812-1823
1696-1894
1822-1895
1781-1895
Åtvid
1790-1896
1638-1894
1790-1894
Örtomta
1712-1895
1633-1894
1712-1894
Östra Harg
1763-1788,
1821-1835,
1858-1860
1871-1899
Östra Skrukeby
20)
16)
17)
18)
1811-1894
19)
1633-1895
1741-1895
20)
1635-1894
1760-1894
1763-1764,
1817
1833-1894
1630-1894
1848-1895
1789-1895
1695-1894
20)
19)
14)
Anmärkning:
10)
Luckor 1791-1795.
15)
Luckor.
11)
Luckor.
16)
Luckor 1768-1769.
12)
Luckor 1768-1787.
17) 18)
13)
Luckor 1718-1754.
19)
Luckor 1791.
14)
Luckor 1772-1806.
20)
Luckor.
-
Luckor.
28
Enstaka församlingar
När Demografiska verksamheten startade sin verksamhet och inregistrering kom valet att
falla på sex enskilda församlingar, ett slags försöksförsamlingar. Sinsemellan skilde de sig
från varandra, det handlade om olika socioekonomiska och geografiska förutsättningar och
villkor. Samtidigt, ett gemensamt drag var att de olika församlingarna uppvisade en
omfattande befolkningsrörlighet under 1800-talet, och genom att befolkningen flyttade och
lämnade församlingarna ströks de ur de församlingsregister som kyrkoböckerna utgjorde.
Det blev alltså svårt, för att inte säga omöjligt, att följa fullständiga livsbiografier hos de olika
individerna. Av den anledningen blev nästa steg för Demografiska databasen att registrera
data för hela regioner för att lättare kunna fånga in befolkningsrörligheten.
Nedertorneå ligger i Norrbotten vid Torneälvens utlopp i Bottenviken på gränsen mot
Finland. Huvudsaklig näring var jord- och skogbruk med fiske som binäring. Haparanda,
som blev stad 1842, anlades för att ersätta Torneå som avträddes till Ryssland 1809. I
databasen finns det inregistrerat nästan 16000 individer och ca 68000 individnoteringar.
Svinnegarn är en församling som präglas av slättområde med goda betingelser för
jordbruk, vilket var den huvudsakliga näringen under 1800-talet. Ligger i södra Uppland vid
en Mälarvik kallad Svinnegarnsviken. Storgodsen dominerade. Inom storgodssystemet
utvecklades det s.k. statarsystemet som var ett system med helårsanställda, gifta arbetare,
som hade eget hushåll. Sammanlagt finns det drygt 6000 individer inregistrerade från
Svinnegarn, ca. 28500 individnoteringar.
Trosa är en landsförsamling som ligger i Södermanland. Församlingen ligger vid kusten,
präglat av en vidsträckt skärgård och fastland kring Trosaån. Större delen av
jordegendomarna var under 1800-talet samlad under storgods som t.ex. Tureholm. Gårdarna
låg spridda från dessa. Torpen hade fasta dagsverken under godsen. Fiske och skeppsfart
utgjorde binäringar. För Trosa finns det nästan 9000 inregistrerade individer och ungefär
43000 individnoteringar.
Gullholmen ligger beläget på öarna Gullholmen och Hermanön väster om Orust i mellersta
Bohuslän, och utgörs av ett tätbebyggt fiskeläge. Av den anledningen var fiske och fraktfart
under 1800-talet de viktigaste näringarna. Sammanlagt finns nästan 3000 individer och ca.
12000 individnoteringar inregistrerade för Gullholmen.
Locknevi församling ligger i skogslandet i Tjustbygden, Småland. Under 1800-talet fanns
där några större gods men jorden brukades till större delen av självägande bönder. Skogsoch järnbruk var binäringar. Unikt för Locknevi är att det finns koordinater på boställesnivå.
29
I databasen finns det inregistrerat drygt 12000 individer och nästan 80000
individnoteringar.
Fleninge ligger i Skåne nordöst om Helsingborg, i ett utpräglat jordbruksland. Där fanns
under 1800-talet inte några binäringar av vikt. Jorden brukades till största delen av
självägande bönder med små eller medelstora gårdar. Sammanlagt finns det nästan 7000
individer och ca 39 000 individnoteringar registrerade i Fleninge.
Inregistrerade tidsperioder för de sex enstaka församlingarna
Material/period
Husförhör
Födelse &
Dop
Nedertorneå
1818-1896
1818-1896
Svinnegarn
1817-1895*
1817-94
Trosa
1799-1895*
1799-1895
Gullholmen
1794-1899,
1837-1922
1800-1900
Locknevi
1821-1899
1821-1899
*)
Fleninge
1819-1890
1819-1890
*)
Lysning &
Vigsel
Död &
begravning
Flyttning
1783-1895
1814-1895
1820-1895
1803-1894
1803-1894
1841-1894
1817-1894
1817-1895
1861-1895
1802-1900
1800-1900
1838-1900
1821-1899
1821-1899
1821-1899
1819-1890
1819-1890
1820-1890
Länkade församlingar:
*)
*)
*)
Anmärkning:
*)
Informationen kompletterad från tidigare källor, kontakta Forskarservice, DDB, för
ytterligare information.
30
MER KÄLLMATERIAL – EXEMPEL PÅ ANDRA DATABASER VID
DEMOGRAFISKA DATABASEN
Tabellverksdatabasen
Innehåller, sett ur ett internationellt perspektiv, ett unikt material med statistik om församlingarnas
befolkning, som prästerna fyllde i på särskilda formulär och sände in till Tabellkommissionen i
Stockholm under perioden 1749 till 1859. Denna statistik är den tidigast förda befolkningsstatistik i
världen. Databasen innehåller uppgifter om födda, döda, vidga, flyttningar, yrkesuppgifter och även
uppgifter om de fyra stånden. Det finns årliga uppgifter om fruktsamhet, dödlighet och giftermål och
även under 1800-talet om flyttningar. För vart femte år finns det uppgifter om kön, ålder, civilstånd,
yrken och uppgifter om stånd.
Folkmängdsdatabasen
Databasen innehåller information om den lokala befolkningsutvecklingen i Sverige under perioden 1810
till 1990. Dessa uppgifter har samlats in av Christian Svärd, som sedermera överlåtit sitt material till
Demografiska databasen som registrerat in dessa uppgifter. Folkmängdsuppgifterna är huvudsakligen
hämtade från SCB:s historiska publikationer. Kompletterande uppgifter har hämtats från tabellverkets
folkmängdsformulär. Det är möjligt att själv söka information ur denna databas genom att använda sig av
det sökverktyg som DDB utvecklat.
Linnédatabasen
Innehåller en nyskapad forskningsdatabas och det krävs särskilt tillstånd för att nyttja den. Den
innehåller information från redan befintliga forskningsregister, som Västerbottens hälsoundersökningar
(VHU), BETULA, kompletterade med utvalda data från SCB och Socialstyrelsen (LISA-databasen), data
ur Folk- och Bostadsräkningarna, Flergenerationsregistret, Dödsorsaksregistret och Patientregistret. Av
integritetsskäl innehåller Linnédatabasen inga id-nummer, namn eller adressuppgifter som kan kopplas
till enskilda personer. Demografiska databasen administrerar och ansvarar för databasen som befinner
sig bakom skalskydd och utan kontakt med externa nätverk och övriga omvärlden. Linnédatabasen är
endast tillgänglig för forskare som är på plats vid DDB och som är verksamma inom
forskningsprogrammet ALC.
Databasen POPLINK
Detta är en ny forskningsinfrastruktur, som för närvarande byggs upp av Demografiska databasen med
stöd från Riksbankens Jubileumsfond och Umeå universitet. Databasen omfattar individdata från 1700talet fram till ca 1950 och blir en forskningsresurs som är helt unik i sitt slag och har stor relevans för
många vetenskapsområden.
31
DEMOGRAFISKA DATABASEN (DDB)
DDB är en statlig infrastruktursatsning vid Umeå universitet vars uppdrag regleras i
förordningen SFS 1990:8. Redan 1973 startade emellertid verksamheten och det med
Riksarkivet som huvudman. 1978 inrättades DDB som en särskild enhet vid Umeå
universitet. Då var syftet med verksamheten att datorisera innehållet i äldre
kyrkböcker för att göra dessa tillgängliga för forskning. För Riksarkivet var det
betydelsefullt att skydda det oersättliga arkivmaterialet från fortsatt slitage. Sedan
dess har verksamheten utvecklats till att bli såväl en nationell som internationell
forskningsresurs. DDB har både utvecklat internationellt konkurrenskraftig
historiedemografisk forskning och gett Umeå universitet en framträdande plats inom
det befolkningshistoriska forskningsfältet. Till Demografiska databasen och Centrum
för befolkningsstudier har två excellensbidrag tilldelats från Vetenskapsrådet, vilka är
Starka Forskningsmiljöer 2005–2010 och Linnéstöd 2006–2016.
DDB:s verksamhet är i huvudsak inriktad på två huvudområden; dataproduktion och
forskning. Dataproduktion omfattar insamling, registrering och systemuppläggning av
historiskt demografiskt forskningsmaterial i större relationsdatabaser.
Forskningsdelen inkluderar forskning men även metodutveckling, forskarservice,
seminarier, gästforskarverksamhet, konferenser m.m.
På uppdrag av rektor är även ett tredje område under uppbyggnad, som är inriktat på
registersamordning och långsiktig förvaltning av forskningsdatabaser. Denna del av
verksamheten går under namnet DORUM – Databaser och Register för forskning vid
Umeå universitet.
Demografiska databasen bedriver verksamhet på fyra orter i Sverige. Dataproduktion
sker i Haparanda, Jörn och Karesuando. Verksamhet knuten till upparbetning,
datauttag och forskning sker i Umeå. Vid enheten i Jörn finns även mikrofilmat
kyrkboksmaterial från hela Sverige och personalen kan där utföra
släktforskningsuppdrag på beställning. DDB har cirka sjuttio personer anställda i
verksamheten.
CENTRUM FÖR BEFOLKNINGSSTUDIER (CBS)
CBS är en del av Demografiska databasen vid Umeå universitet. Det är ett
tvärvetenskapligt forskningscentrum och en av de mest framgångsrika
forskningsmiljöerna vid Umeå universitet och i Sverige. Vid CBS arbetar svenska och
internationella forskare med bakgrund inom bland annat historia, kulturgeografi,
medicin och statistik. Forskarna undersöker olika aspekter av befolkningsstudier inom
tre huvudinriktningar: Historisk demografisk forskning, Åldrandeforskning och
Pandemiforskning. Vid CBS finns också forskarskolan i Befolkningsdynamik och
offentlig politik, som liksom centrets åldrandeforskning har blivit möjlig genom
finansiering från Vetenskapsrådets så kallade "Linnéstöd".
32