POPULÄRVETENSKAPLIG
SAMMANFATTNING
Munhålan är en mycket komplex miljö som vi inte reflekterar över så ofta.
Många viktiga funktioner i munnen kan vi till stor del tacka saliven för. Saliv
består av 99 % vatten, och den resterande delen består av en mångfald av
komponenter, såsom proteiner, kolhydrater, fetter och salter, som har viktiga
funktioner. Denna avhandling har främst fokuserats på den viktiga roll som
salivens proteiner utgör.
I saliven har man hittills hittat över 1000 olika proteiner och dessa har
många varierande funktioner, varav en del överlappar varandra. Exempel på
viktiga funktioner är antimikrobiell aktivitet som påverkar den mångfald av
bakterier som också finns i saliven, smörjande egenskaper som underlättar tal
och när vi tuggar, samt att motverka syra-angrepp från bakterier.
Protein består av små beståndsdelar som kopplas samman till långa kedjor.
De små beståndsdelarna, s.k. aminosyror, kan ha olika struktur och därmed
olika egenskaper. Exempelvis kan de vara laddade/hydrofila (älska vatten)
eller vara hydrofoba (dvs. sky vatten). Aminosyra-kedjans uppbyggnad; hur
lång den är samt hur den veckar sig, har stor betydelse för proteinets funktion
och egenskaper. De hydrofoba och hydrofila aminosyrorna i proteinet leder
till att proteinet dras till gränsytor där båda sorter av aminosyror trivs,
exempelvis mellan tandytan och saliven. Proteinet har då adsorberat; dvs. fäst
vid, en yta.
I munnen finns många olika typer av ytor, exempelvis slemhinnan, tandytan
samt även material som används för dentala rekonstruktioner. På dessa ytor
fäster salivproteinerna och den film som då bildas kallas pellikel. Pellikeln har
många viktiga funktioner; bl.a. har den en inverkan på vilka bakterier som
fäster till ytorna som senare bildar plack. Plack kan, om det inte tas bort,
orsaka hål i tänderna eller tandlossning. Genom att förstå och kunna förutspå
pellikelns sammansättning och uppbyggnad samt hur komponenterna i filmen
växelverkar med varandra vore det möjligt att utveckla nya och bättre
metoder för plackkontroll.
I denna avhandling undersöks pellikel-bildningen i olika nivåer av
komplexitet. Dels har inbindningen från enskilda salivproteiner undersökts för
att förstå vilka grundläggande krafter som är viktiga vid filmbildningen.
Därtill har system bestående av flera komponenter undersökts för att ge insikt
i samspelet mellan olika proteiner under filmens uppbyggnad. I studierna har
ytans egenskaper, på vilken komponenterna binder, visat sig ha stor inverkan
på filmen som bildas; dels med avseende på hur mycket protein som fäster på
ytan men även på hur hårt proteinerna sitter fast. På liknande sätt som
pellikeln byggs upp kan man bygga en film bestående av flera proteinlager
(multilager). En sådan multilager-uppbyggnad påverkas av egenskaperna hos
de samverkande komponenterna, samt av ytan. Hur de adsorberade filmerna
påverkas av en tensidlösning (SDS; en typ av tvättmedelsmolekyl som finns i
tandkräm) har också undersökts. Man fann då att delar av de adsorberade
proteinfilmerna lossnade från ytan. Man kunde även se att genom att
adsorbera flera komponenter efter varandra på samma yta, kan man minska
fraktionen av enskilda proteiner som lossnar från ytan vid exponering för
SDS. Detta kan bidra till att styra sammansättningen hos filmen till exempel
öka relativa andelen av speciella proteiner i filmen och därmed få en ökad
effekt av deras funktioner.
För att kunna undersöka pellikelns sammansättning krävs att man kan få
hela filmen att lossna från tandytan. För att möjliggöra detta har det visats att
genom att gnugga tandytan med en liten fiber-kudde indränkt i 0.5 % SDS
lösning kan man få hela pellikeln att lossna från tandytan. Dessutom kunde
man se att sammansättningen på pelliklar från olika dentala material (emalj,
titan-implantat och akryl-plast) skiljer sig åt, vilket därmed även kan leda till
skillnader i sammansättningen av placket och därmed utvecklandet av orala
sjukdomar.
