Att göra biologin lite mer (själv)lysande!
Charlotta Bergman
För att kunna förstå och kartlägga de många olika biologiska processer som sker inom en
organism, måste man nu studera enskilda proteiner inom en cell. Studierna ger kunskap om
vilken betydelse det enskilda proteinet har för cellerna och organismen som de bygger upp.
Det finns en mängd olika sätt att studera proteiner på. Ett relativt nytt sätt är att använda ett
grönt självlysande protein (GFP) som upptäcktes genom att det ger maneten Aequorea
victoria ett självlysande band runt kanten av sin klocka (kropp). GFP-DNA sammanlänkas
med DNAt till det proteinet som man vill studera och detta sammansatta DNAt sätts in i en
cirkulär DNA-molekyl (vektor) som innehåller det som krävs för att de hopsatta generna ska
producera ett protein. Denna vektor kan man föra in i levande celler. När cellen översätter sitt
eget DNA till proteiner, översätter det vektorns DNA samtidigt och det sammansatta proteinet
produceras. Om man studerar dessa celler i ett mikroskop som har en speciell sorts ljuskälla
kan man se proteinet genom att det blir självlysande. Med den här metoden kan man studera
hur proteiner förflyttar sig i levande celler under olika omständigheter. Man kan även få hela
djur att bli självlysande genom att sätta in vektorn i de allra första cellerna som bildas under
utvecklingen. När djuren sedan föds kan man
belysa dem med det speciella ljuset och djuren
blir då självlysande.
Mitt projekt var att sammanlänka en variant av
GFP som kallas EGFP och en 11-kedja från
en integrin. Integriner är proteiner som är
uppbyggda av en -kedja och en -kedja.
Integrinen är en länk mellan cellen och dess
omgivning. Den förankrar och förflyttar
cellerna, men de sköter även signalering in till
och ut från cellerna. Projektet lyckades och jag
såg var integrinerna hamnade när de hade
förflyttat sig till ”sin” plats i cellen.
Examensarbete i biologi, 20 p, VT 2000
Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala Universitet
Handledare: Donald Gullberg och Carl-Fredrik Tiger
