Text: Gunilla Henningsson
© PennFilm Studio 2011
J
Ibland, ja ganska ofta, behöver jag
bli påmind om vad det är som är de
verkliga skatterna. Jag behöver lämna vardagen en stund, sitta bredvid
Elvira Fattigan och se och höra henne öppna den verkliga skattkistan.
Gudstjänsten är mitt berget Jorm.
Där öppnas skattkistan, den verkliga. Och den innehåller inte
pengar, inte anseende, inte villan, inte semestern, inte jobbet.
Den innehåller glädjen över allt
som finns. Jorden och himlen. Fåglarna, skogarna och sjöarna. Haven
och de mognande sädesfälten.
Den innehåller det goda du och
akten på
skattkistan
J
ag har en gammal favoritfilm,
Dunderklumpen. Den kom när
jag befann mig i glappet, mellanrummet mellan barndom och
vuxenhet då man söker, mer än annars kanske, efter ideal, äkthet och
värde. I filmen jagas både Dunderklumpen, som har lånat (?) skattkistan från barnen Jens och Camilla,
och Enöga som stjäl den från Dunderklumpen, som…. Ja, du förstår. I
filmens slutscen, ganska dramatisk
för ett barn, öppnas så till sist skattkistan av den gamla kloka gumman Elvira Fattigan på berget Jorm.
Den innehåller inte pengar, som
Enöga trodde. Elvira Fattigan lyfter upp och berättar på sin breda
jämtländska vad den innehåller:
en liten fågelfjäder, en liten vacker
sten och frihetens luft, som blåser och gör alla mänskor glada.
Jag tänker ofta på Dunderklumpen. Filmen rymmer livskunskap på hög nivå. Och jag tänker
ofta på vår jakt på ”skattkistan”.
Vad är det vi jagar och letar efter? Vilka är skatterna i livet?
jag gör och vill göra mot varandra, mot alla människor på jorden.
Här hittar vi varann igen som syskon och vänner. Här lyfts kärleken
upp, den som finns och vill växa.
Den innehåller det jag annars gömmer; dumma saker jag sagt och
gjort, liksom överraskande godhet jag inte kunde ta emot. Som
en klump i halsen låg det tills
jag förflyttade det till magen eller den sömnlösa nattens stora
mörker.
Men nu lyfter
Elvira Fattigan, som
jag ibland kallar Gud,
upp det och säger, vet du, Gunilla,
du är älskad ändå och jag förlåter
dig. Är det inte dags du börjar älska och förlåta dig själv också snart?
Så blåser hon på mig och skrattar och
säger, här kommer frihetens vind!
Och jag tror henne när orgeln brusar
och dopvattnet skvalpar och Jesus i
taket sträcker sina armar emot mig
och alla, ja alla i kormålningen där
längst fram, är barfota! Frihetens
vind som gör alla mänskor glada!
Text & bild: Peter Ljung
D
et är inte
lätt att vara
människa
Där i kafferummet på Huskvarna frågade min arbets-
kamrat från Irak om hon fick be för mig. Det fick hon.
Hon tog mina händer i sina och bad. Tårarna strömmade nedför mina kinder. Från den stunden var mitt
liv förändrat.
A
nn-Louise Klint berättar att
det var oro och problem i
vardagen som ledde fram
till bönestunden där på fabriken.
Allt sedan dess ber hon regelbundet och upplever att Gud hör hennes böner. Inte alltid som hon vill
men som hon säger på sin klingande finlandssvenska, ”Gud är god
och vill att allt ska bli bra”.
Från Österbotten i Finland
1993 kom hon till Sverige då arbetslösheten i Österbotten var svår. En
moster jobbade på Huskvarna och
tipsade.
”Svenskarna var trevliga och vi
fick även bra kontakt med människor från andra länder”. Hon trivs
och bor numera här i Bankeryd.
”Här finns så många möjligheter”.
Bön en livlina
Ann-Louise ler med hela kroppen.
Poeten skulle säkert skriva att solen
skiner genom henne som den gör
då jorden väcks till liv om våren.
Finladssvenskan ger goa och varma
associationer till Mumin-mamman.
Livet har dock inte alltid varit en
fantastisk vårdag. Hon berättar om
tunga dagar då oron vänt henne till
Gud i böner. Hon vet vad det är att
vara ny i vårt land, ensamstående,
under några år på 90-talet, med två
barn och släkten på andra sidan
Östersjön.
”Bönen har blivit en livlina”, säger hon och tillägger att ”de ensamma promenaderna ner till Vätterstranden eller de regelbundna
joggingturerna skapar den ro som
behövs”.
Gud är med
”Det är skönt att få be för barn och
familj. Be om hjälp där jag inte själv
räcker till” berättar Ann-Louise och
förklarar ”att det hela tiden finns sådant i livet som är skrämmande och
som man inte kan råda över men då
finns Gud där. Å andra sidan finns
också de stunderna, oftast då jag är
ensam ute i naturen, då tacksamheten och glädjen inte vet om några
gränser. Både i sorg och glädje är
Gud med och delar livet”.
Gud blev en del av livet
Ann-Louise har vuxit upp med
kyrklig verksamhet från sin barndom fram till konfirmationen. Därefter blev det ett långt uppehåll.
Hon har därför alltid haft en gudstro. Det var dock bönestunden på
Huskvarna fabriken som förändrade livet. ”Gud blev då så personlig
att han blev en del av mitt liv!”
I Bankeryds kyrka är Ann-Louise kyrkvärd. Med ett glatt leende
säger hon välkommen till alla oss
som kommer.
Kyrkan en plats för ro
I gudstjänsten finns det ofta något
som berör och ger kraft. ”Det kan
vara en sång, predikan, nattvarden
eller ett möte med en annan besökare som gör gudstjänsten värdefull”.
Gudstjänsten är en plats för ro.
En plats för bön och meditation.
”Det är en stund, en motvikt mot
all den stress jag lever med”.
Det är för sin egen skull hon går
dit som besökare ”annorlunda då
jag är kyrkvärd” sägen hon, ”då är
man ju till för de som kommer”.
Ann-Louise gillar Bankeryds ljusa och enkla kyrka. Men hon hoppas att församlingsgården kommer
att användas till fler gudstjänster.
Församlingsgården är enklare och
vardagligare” förklarar hon.
Vart vänder man sig?
Tipsar om gudstjänster på vardagar och andra tider, då t ex barnpassning kan kombineras med en
stunds samtal/andakt.
”För frågorna om livet har vi alla.
Oron finns där liksom ilskan över
orättvisorna. Vart vänder man sig
med allt detta då vi människor är
för svaga att bära allt själv?” I dessa
stunder är det lätt att uppleva både
sina egen kraftlöshet som ensamhet.
Erfarenheten av en god Gud
som vill människan väl delar AnnLouise gärna med sig till den som
behöver.u
Text & foto: Magnus Lönnberg Kyrkoherde
udstjänsten
-alla tiders
kraftkälla
G
Här finns inte mycket av sådant,
som idag fångar uppmärksamheten och intresset för att i morgon vara bortglömt. Satsar vi
emellertid tid och eftertanke, så
öppnar sig mässan för oss och
blir en omistlig del av livet.
Kyrkoherde Magnus Lönnberg
skriver här om gudstjänstens,
ursprung, syfte och betydelse
K
idag
ristenhetens klassiska tro
och övertygelse är att Gud
i Jesus Kristus har trätt in i
världens kaos för att frälsa och befria mänskligheten. Detta skedde
när tiden var fullbordad. Den första julnatten fick mänskligheten
höra den himmelska budbärarens
högtidliga kungörelse: ”Idag är en
frälsare född”.
Alla löften, som Gud under det
gamla förbundets tid gett sitt folk,
fick sitt ”ja genom honom”.
(2 Korintierbrevet 1:20)
Nu möter han oss med samma
frälsande gåva i sin kyrka. Där är
han mitt ibland oss enligt sitt löfte:
”Jag är med er alla dagar till tidens
slut”(Matteusevangeliet 28:20). I
kraft av hans makt både över livet
och över döden är detta möjligt. Så
finns i kyrkan - i det nya förbundets
gudstjänst – rötterna, som binder
oss samman med Jesu Kristi gärning och med Guds frälsningsplan
från tidernas morgon.
Ursprunget
Guds frälsningsplan
I Guds frälsningsplan – av aposteln
Paulus kallad ”Guds hemlighet”,(1
Korintierbrevet 2:1) – kan vi urskilja
tre faser. Under den första – gamla
förbundets tid – ser vi hur Gud ut-
valde ett folk att utföra en bestämd
historisk uppgift för mänskligheten
(1 Moseboken 12:1-3).
Denna första fas i frälsningsplanen var en förberedelse, ett preludium till det unika tillfälle i historien,
när Gud sände sin Son till världen.
Denna andra fas i frälsningsplanen började ”när tiden var inne”
(Galaterbrevet 4:4). Kristus
steg ned från himlen som
fridsfurste och frälsare och
levde som en av oss. Genom
påskens mysterium, där
hans lidande, död och uppståndelse är hörnstenarna,
fullbordades hans livsuppgift att försona mänskligheten och ge Gud all ära. I detta nya
förbund är den uppståndne Herren
överstepräst och medlare mellan
Gud och människa. Genom honom
får Gud alla ära och mänskligheten
blir helgad.
Den tredje fasen i Guds frälsningsplan sträcker sig in i vår egen
tid. Den är knuten till den kyrka,
som låg innesluten i hela Jesu
verksamhet och som tog gestalt på
pingstdagen. Genom kyrkan, som
är Kristi kropp, sker ett fullföljande
av hans frälsningsgärning på jorden. I sin kyrka är han nu närvarande i gudstjänst, undervisning,
mission och diakoni. Men främst är
det i kyrkans liturgiska handlande
(gudstjänsten), som han är närvarande. Där utövar Kristus sin prästerliga funktion att ära Fadern och
hela människorna. Eftersom mässan på detta sätt är en handling,
som utförs av Kristus, vår himmelske överstepräst, och av hans
kropp, som är kyrkan, så är den all
gudstjänsts höjdpunkt, hjärtat utan
vilket kyrkan inte kan leva.
Genom att deltaga i kyrkans liturgiska liv – fira gudstjänst – blir
vi ett med Kristus. Hans påsk blir
vår påsk. I påskens mysterium får
vi dö på nytt med Kristus och uppstå med honom till nytt liv. Det är
därför som påsken också är dophögtiden framför andra. Genom
dopet dör vi med honom, begravs
vi med honom och vi uppstår med
honom. Och i mässan är Kristi försoning – vunnen en gång för alla i
hans lidande, död och uppståndelse – närvarande i sakramentet.
Vi möter Kristus i
gudstjänsten
I kyrkans liturgiska liv möter vi
Herren Kristus. Det är han som där
samlar, undervisar och ger försam-
Att leva i liturgin är att i sitt
andliga liv befinna sig mitt i
Kristi församlings outtömliga
rikedom av vishet och kunskap
lingen andlig näring. Han nalkas i
det talade ordet, ty det är han själv
som talar, när de heliga skrifterna
läses. Han kommer i församlingens
bön och lovsång, ty ”där två eller
tre är samlade i mitt namn är jag
mitt ibland dem” (Matteusevangeliet 18:20). Han möter i nattvardens
sakrament under bröd och vin, ty
”detta är min kropp…detta är mitt
blod”, säger han (Markusevangeliet 14:22ff).
Han är i dopets sakrament, ty det
är Kristus själv som där inlemmar
oss i ”kyrkan, som är hans kropp”
(Efesierbrevet 1:22-23, Första korintierbrevet 12:13).Så är gudstjänsten det medel, med vars hjälp vår
Frälsare och Herre kommer till oss.
Gudstjänsten – liturgin – är det
mål, mot vilka alla andra aktiviteter är riktade. Samtidigt är liturgin
den källa, ur vilken alla goda krafter flyter fram. Att leva i liturgin är
att i sitt andliga liv befinna sig mitt
i Kristi församlings outtömliga E
Foto: Hanna Åberg
rikedom av vishet och kunskap (Romarbrevet 11:33), att leva tillsammans med och komma allt närmare
Herren Jesus Kristus, som själv är
Guds mysterium, Guds hemlighet,
i vilken alla vishetens och kunskapens skatter finns gömda (Kolosserbrevet 2:2-3,6). Det är i honom
som vi har vägen till livet i frihet,
nämligen syndernas förlåtelse; och
där den blir verklig och verksam,
där är också liv och salighet (1878
års katekesutveckling nr 255-258).
Måltiden att minnas det
närvarande
Det nya förbundets stora måltid är
en åminnelsemåltid. ”Gör detta till
min åminnelse”. Vad vi i den minns
är Jesu liv, död och uppståndelse.
Måltiden är inget minne av något
förflutet, avslutat och därmed passé. Det vi minns är närvarande och
visar oss vägen in i framtiden för
att förändra och förvandla oss och
vår tid. Åminnelsen förenar oss här
och nu med Kristus, som accepterade lidandet men genom sin seger
fråntog det dess hopplöshet och
bitterhet. Därigenom får vi kraft att
acceptera vårt eget lidande och vår
död.
Nattvarden förenar oss med Kris-
tus men också med varandra i ett
ömsesidigt ansvarstagande. Guds
försoning får därmed konsekvenser för våra inbördes relationer och
sociala förhållanden.
Mässans fokus är således påskens
mysterium.
Mässan en ädelsten
Högmässan, som den firas i Svenska kyrkan idag, är uppbyggd kring
läsningen och utläggningen av
Guds ord samt kring måltiden,
instiftad av Herren Kristus och firad i enlighet med hans befallning.
Detaljutformningen har bestämts
av grundstrukturen och genom
århundradens anpassning till den
verklighet i vilken mässan firas.
Kvalitetskravet gör att mässan
inte är så alldeles lättillgänglig. Här
finns inte mycket av sådant, som
idag fångar uppmärksamheten
och intresset för att i morgon vara
bortglömt. Satsar vi emellertid tid
och eftertanke, så öppnar sig mässan för oss och blir en omistlig del
av livet (Apostlagärningarna 2:4142). I den söndagliga mässan får vi
hämta ny glädje och kraft i väntan
på den dag, när Gud slutgiltigt i
evighetens stora påsk skall befria
sitt folk från döden och föra det till
livet (Uppenbarelseboken 7:9-17)
u
Text: Eva Hellsmark. Församlingens Diakon
T
ill de
som inte
kunde komma
Redan i den tidiga kyrkan hade diakonin en viktig
plats i gudstjänsten. Vid mässan var diakonen med och
hjälpte till. När mässan var över tog diakonen brödet
och vinet och gick till sjuka, ensamma och till alla som
av olika anledningar inte kunde komma till mässan.
G
udstjänsten och diakonin
är två av kyrkans grundläggande uppgifter. Gudstjänsten är en stor kraftkälla. När vi
får fira gudstjänst hämtar vi kraft
att möta vardagen.
Ömsesidighet
Det är viktigt att diakonen finns
med i Högmässan. Vi synliggör diakon på det sättet. Kyrkans förbön
är även det
en uppgift
för diakonen
i gudstjänsten. Gudstjänster som
präglas av ömsesidighet och delaktighet motverka glappet mellan
diakoni och gudstjänst.
bönen ber vi för mäniskor som har
det svårt, för världen, för kyrkan
m.m.
Gemenskap
Vi har alla i skapelsen fått uppdraget att ta hand om det skapade och
leva i gemenskap med varandra
som Guds medarbetare. Jag tror
det är viktigt att göra som Jesus
gjorde att anförtro uppdraget åt
dem du möter. Att hjälpa
människor
som bär på
en längtan
och att få uttrycka sin tro i handling.
En evangelisk grundsyn
binder samman tjänster för
medmänniskan och altaret
Förbönsgrupp
När jag började mitt arbete som diakon i här i Bankeryds församling
startades en förbönsgrupp. Denna
förbönsgrupp ansvarar för förbönen i söndagens gudstjänster. I för-
Vilja
Se jag vill bära ditt budskap, Herre,
av hjärtat sjunga ditt lov och pris.
Med glädje vill jag ditt ord förkunna
som gör den svage vis
Gud, låt ditt ord i mitt liv få råda,
att andra där din kärlek kan se.
Ja, låt ditt ord i mitt liv få råda,
då kan din vilja ske. (Psalm 89) u
r
a
h
n
e
k
i
s
u
s
t
i
n
n
u
f
d
i
allt
M
,
ängteorin
r
t
s
m
o
t
de
iken talas
a
s
y
f
a
n
r
e
lra minst
d
l
o
a
s
m
n
n
e
i
e
r
d
e
I
at
eskriva m
b
är
l
l
i
v
m
so
ngteorin
l
ä
l
r
e
t
d
s
o
m
m
o
in
en
stenarna
h
g
g
y
B
.
r
a
rängar oc
t
S
.
r
a
g
byggsten
n
trä
rerande s
b
att
i
v
a
l
l
e
n
io
. Tanken
s
k
i
n
s
e
u
m
i
m
d
l
l
ti
en
tankarna
är
r
ö
f
r
e
n
o
gynnelse
e
b
a
vibrati
n
r
e
n tid
nits seda
ke.
n
u
f
r
a
h
rimlig tan
o
n
e
musik
g
n
i
således
Text:
Gunilla Hammarlund & Peter Ljung
”Musiken är ett arv vi bär med oss.
Den har alltid funnits och kommer
alltid att finnas”, påpekar Gunilla
Hammarlund församlingens kantor, och lägger till.
”Bibeln är full av musik och lovsång”. Som exempel nämner Gunilla Davids psalmer i gamla testamentet skrivna för över 3000 år
sedan.
Ett annat exempel på musikens
betydelse är alla de som finner
glädje i att sjunga i kör. De flesta
körsångare i vårt land sjunger i en
kyrkokör. Därför kan vi säga att
kyrkokörerna är en av landets stora
glädjekällor.
Gudstjänst utan musik
är fattig
Med tanke på musikens stora betydelse som både förmedlare och förstärkare av budskap har musik en
stor betydelse i gudstjänsten. Lovsången och bönen är ofta klädda i
sjungbara melodier.
”En gudstjänst utan musik skulle
upplevas fattig” menar Gunilla.
På frågan om det finns mer eller
