Elizabeth Huynh
Generna som avslöjar risk för cancer?
I alla kroppens celler uppstår det ständigt skador på DNAt, men i de flesta fall kan cellerna
reparera dessa. Om cellerna har en nedsatt förmåga att reparera skadat DNA kan detta leda till
mutationer som i sin tur kan orsaka cancer.
Många genetiska analyser har visat att olika cancertyper uppvisar omfattande förlust av
heterozygositet ”LOH” (genetisk variation). Detta fenomen har tolkats som ett uttryck for
ökad genomisk instabilitet i tumörcellen. LOH kan uppkomma vid homolog rekombination,
en process där genetiskt material utbyts mellan de homologa kromosomer eller kromatider. En
väldigt hög frekvens av systerkromatidutbyte ses vid ett ovanligt syndrom vid namn Bloom
syndrom. Patienter med detta syndrom har en kraftigt ökad cancerrisk för cancerformer som
ses hos allmänbefolkningen. En gen (BLM) har funnits muterad hos Bloom syndrompatienter
och funktionella studier tyder på att genen är enzym involverat i homolog rekombination.
Mängden homolog rekombination tycks variera mellan friska individer vilket indikerar att det
finns genetiska faktorer som kan påverka denna process.
En polymorfi är variationer i den genetiska koden, som förekommer hos minst 1 procent av
individerna i en befolkning. Totalt innehåller vår arvsmassa flera miljarder baser, och man
räknar med att varje människa har 15-20 miljoner sådana polymorfier. Oftast ger polymorfier
ingen påverkan, men ibland kan de resultera i förändringar i t.ex. enzymaktivitet eller i vilken
utsträckning ett protein uttrycks. Om proteinet är aktivt i viktiga processer som DNAreparation så kan en förändrad aktivitet leda till att bäraren av det förändrade enzymet har
svårare att reparera DNA-skador, vilket i sin tur kan leda till en ökad sjukdomsrisk.
Målet med mitt examensarbete var att undersöka om 26 polymorfier i
rekombinationsrelaterade gener har samband med ökad cancerrisk hos leukemi, malignt
melanom och blåscancer. Utifrån kriterierna att en polymorfi skulle vara associerad med ökad
eller minskad risk i två eller tre av cancertyperna samt att den uppvisade en liknande
fördelning av riskallelen i kontrollgrupperna, så valdes fyra markörer ut. Vidare analyseras
dessa markörer för risk för att få bröstcancer. Resultatet tyder på det finns en ökad cancerrisk
för bärare av två av de valda polymorfier för bröstcancer liksom för de andra cancertyperna.
Starkare samband sågs när fall och kontrollgrupper från dessa fyra cancertyperna slogs
samman. Mitt examensarbete visade att genetisk variation i rekombinationsrelaterade gener
har påverkan på cancerrisk. Detta ger ökad möjligheten till en tidigare diagnos i livet.
Handledare: Karin Broberg
Examensarbete 30 hp i biologi. Hösten 2007.
Institutionen för cell- och organismbiologi, Lunds universitet
Institutionen för yrkes- och miljömedicin laboratorium, Lunds universitet
