Nationella medicinska riktlinjer vid ryggmärgsbråck
Ätförmåga och nutrition vid
ryggmärgsbråck
Margareta Dahl
Nutritionsproblem är vanligt förekommande hos barn med ryggmärgsbråck.
Flertalet vetenskapliga rapporter har tidigare varit fokuserade på övervikt.
På senare år har dock flera bredare nutritionella undersökningar
presenterats på barn med MMC. I dessa har man funnit att ätsvårigheter är
mycket vanligt i alla åldrar, att undervikt fr.a. förekommer hos de yngre
barnen och att övervikt blir vanligare ju äldre barnet är.
Ätsvårigheter
Åtskilliga barn uppvisar ätsvårigheter under spädbarnsåret. Barnen är
mycket känsliga för olika konsistenser och kväljs och kräks lätt. Måltiden
tar lång tid. Symtomen kan många gånger härröras till den s.k. ArnoldChiari-missbildningen. Barnet utvecklar en nedsatt oral-motorisk förmåga.
Oralmotorisk störning kan också förekomma trots att föräldern ej upplever
något direkt problem i matsituationen. Även om Arnold-Chiaris
missbildning ofta är den primära orsaken till ätsvårigheterna kan ett flertal
sekundära orsaker bidra till förloppet, såsom störd shuntfunktion, somatisk
sjukdom, aptitreducerande medicin, kronisk förstoppning, stress och
psykologiska mekanismer.
Hos äldre barn med MMC är det dominerande nutritionsproblemet övervikt.
Flera undersökningar tyder på att orsakerna till övervikt hos barn med MMC
är en kombination av låg aktivitet och minskat energibehov. Övervikt är
vanligare hos barn, som inte kan gå. Vidare är övervikt vanligare hos barn
med shunt och särskilt hos de barn, som tidigt haft ett högt intrakraniellt
tryck, vilket kan tyda på att barnen fått en tidig skada på hypofyshypothalamus.
Barn med MMC och fetma har ofta en normal eller låg vikt i förhållande till
åldern eftersom deras kroppslängd är reducerad. I de fall kroppslängden är
svårt att mäta, rekommenderas att man i stället använder mätning av
hudveck, vilket visar sig korrelera väl med BMI. Barn med MMC har från
tre års ålder högre kroppsfett och lägre lean body mass än friska barn.
I flera undersökningar har man visat att barn med MMC, framför allt de som
inte har gångförmåga, har ett reducerat kaloribehov jämfört med
rekommendationerna för barn (RDA). Många barn med MMC, som intar
100 % av rekommenderat energiintag för åldern, löper därför risk att
utveckla övervikt.
Ätförmåga och nutrition vid ryggmärgsbråck 2011-12-01
sidan 1(2)
Nationella medicinska riktlinjer vid ryggmärgsbråck
Sammanfattning och rekommendationer
·
Alla barn med MMC bör följas regelbundet med avseende på
uppfödnings- och näringssituation (föräldraintervju, vikt och längd
samt armspann). Vid risk för utveckling av övervikt bör
energiintaget reduceras. Vid uträkning av energiintaget bör man ta
hänsyn till barnets kroppslängd.
·
Ätsvårigheter är vanliga och leder ofta till dålig viktökning under det
första levnadsåret. Hos en del barn kvarstår ätproblemen i högre
åldrar. Samlad utredning bör göras av nutrition- och matsituation.
Vid svåra ätproblem bör utredningen göras av ett erfaret
habiliteringsteam med närhet till sjukhusanknutna konsulter.
·
Barn med övervikt bör utredas och följas regelbundet av ett
nutritionsteam. Behandlingen inriktas framförallt på att reducera
energiintaget och öka den fysiska aktiviteten. Indirekt kalorimetri
kan vara till hjälp när det gäller att bedöma barnets energibehov.
Motivationssökande beteendeterapi kan prövas.
·
Kortvuxenhet bör utredas för att påvisa/utesluta bakomliggande
kronisk sjukdom, nutritionell störning eller hormonell avvikelse.
Armspann rekommenderas att användas som mått om barnets
kroppslängd är svårbedömd.
Referenser
Jacobs RA, Blyler E, Baer T. Nutrition risk factors in Children with myelomeningocele.
Eur J Pediatr Surg I (1991) 22.
Fiore P et al. Nutritional survey of children and adoloscents with myelomeningocele
(MMC): overweight associated with reduced Energy Intake.Eur J Pediatr Surg 8, Suppl I
(1998) 34-36.
Mathisen BA, Shepherd K. Oral-motor dysfunction and feeding problems in infants with
myelodysplasia. Pediatr Rehabil 1997: 117-22.
Rosenblum et al. Assessment of stature of children with myelomeningocele and usefulness
of arm-span measurement. Dev Med Child Neurol 1983; 25: 338 – 42.
Engström et al. Differences between arm-span and stature in white children. J Adolosc
Health Care 1981; 2: 19-21.
Dahl M, Gebre-Medhin M. Feeding and nutritional problems in children with cerebral palsy
and myelomeningocele. Acta Paediatr 1993; 82: 816-20.
Ekvall S. Myelomeningocele. In: Ekvall S. Pediatric nutrition in chronic diseases and
developmental disorders, 1993: s.106-13.
Skicka gärna synpunkter och förbättringsförslag till redaktörerna/
[email protected] inför kommande revideringar.
Ätförmåga och nutrition vid ryggmärgsbråck 2011-12-01
sidan 2(2)
