Gasterosteus
NE
NA
Fiskar
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning: Gasterosteiformes (spiggartade fiskar), Familj: Gasterosteidae
(spiggfiskar), Släkte: Gasterosteus Linnaeus, 1758 Synonymer:
Kännetecken
Släktet Gasterosteus finns representerat i Europa, norra Asien och norra Nordamerika. Kännetecknande är de tre
eller fyra taggarna som sitter framför den mjukstråliga ryggfenan samt de vanligen välutvecklade benplåtarna, som
löper i en rad längs sidan. Alla arter i släktet är bobyggande.
Det finns olika uppfattningar om hur många arter som ska urskiljas inom släktet Gasterosteus. I östra Nordamerika
finns en distinkt art, svartfläckig spigg Gasterosteus wheatlandi. De övriga formerna i släktet Gasterosteus
(storspigg/storspiggar) delades traditionellt ofta in efter benplåtarna på sidorna. Former med benplåtar ända ner till
stjärtspolen (”trachurus”) dominerar bland marina och anadroma bestånd, och de förekommer även i många
sötvatten (t.ex i Östeuropa). I sötvatten, särskilt där rovfiskar saknas, har det många gånger oberoende av varandra
utvecklats populationer med få eller inga benplåtar, utan köl på stjärtspolen och ibland även med reducerade taggar
och bäcken (benämningarna Gasterosteus gymnurus, G. hologymnus, G. leiurus, G. microcephalus och G.
williamsoni har använts/används om dem). Sådana former finns bl.a. i sötvatten i södra Sverige och även i Väst- och
Sydeuropa, och de urskiljs ibland som Gasterosteus gymnurus. Storspiggarna i Östersjön består av en blandning av
individer som har benplattor hela vägen och (oftast) ett naket avbrott mellan sidoplåtarna och kölen (”semiarmatus”).
På Island finns en halvnaken sötvattensspigg med en inskärning i bukgördeln, som fått namnet Gasterosteus
islandicus. Arten Gasterosteus crenobiontus fanns förr i sötvattenskällor i anslutning till saltsjön Techirghiol intill
Svarta havet i Rumänien, men den är numera utdöd på grund av hybridisering med storspigg. Längst kusterna av
norra Stilla havet har man urskiljt reproduktivt och morfologiskt distinkta former, och möjligen kan ytterligare arter
urskiljas i både Nordamerika och Eurasien. Storspigg används i stor utsträckning i forskning kring beteende,
beteendeekologi, genetik och fysiologi.
Övrigt
Namngivning: Gasterosteus Linnaeus, 1758. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 295.
Etymologi: Gasterosteus = med benig buk; gaster (gr.) = buk; osteon (gr.) = ben. Syftar på bukgördeln, som är
sammanhängande och endast täckt av tunn hud runt buken.
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
1
