Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar vid årsskiftet 2013/2014.
Rapporterna om öarna i Oceanien kan
bara ge en översiktlig bild av läget
för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör också sökas
från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Kiribati 2013
ALLMÄNT
Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
De medborgerliga och politiska rättigheterna respekteras överlag i Kiribati.
Kroppsstraff används dock i lokal rättsskipning och korruption är ett stort
problem i landet.
Våld och diskriminering mot kvinnor, samt misshandel av barn förekommer i
stor omfattning. Kiribati är enligt FN är en av världens minst utvecklade
ekonomier och är till stor del beroende av bistånd.
Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Kiribati har ratificerat tre av FN:s centrala konventioner om de mänskliga
rättigheterna.
-
-
-
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against
Women, CEDAW, 2004, men inte det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt 2004, men inte tilläggsprotokollet om enskild klagorätt.
Kiribati har aldrig lämnat in rapportering under konventionen.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child,
CRC, 1995, men inte de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi. Endast
en rapport har skickats in under konventionen, år 2005.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD, 2013.
2
År 2010 genomgick landet FN:s råd för mänskliga rättigheters universella
granskning av respekten för mänskliga rättigheter, Universal Period Review, UPR.
Landet rekommenderades då bland annat att avkriminalisera homosexualitet,
att införa en kommission för mänskliga rättigheter samt att ratificera de
centrala konventioner som landet inte redan tillträtt. Kiribati avvisade
rekommendationen om att ratificera fler konventioner men skulle studera de
två förstnämnda rekommendationerna.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Det finns inga uppgifter om försvinnanden med politiska motiv.
Fängelset på Kiribati uppfyller grundläggande internationella krav men det
finns uppgifter om överbeläggning. Regeringen har tillåtit besök av oberoende
granskare som exempelvis Internationella Rödakorskommittéen, International
Committee of the Red Cross, ICRC. Fångar kan ta emot besök och utöva sin
religion i fängelset. Offentliga klagomål från interner tillåts men det finns
uppgifter om att de har censurerats. Det finns ingen ombudsman för
internerna att vända sig till.
Ungdomar i åldrarna 16 och 17 kvarhålls vanligen maximalt en månad på
samma anstalt som vuxna, såvida det inte handlar om grova brott såsom mord.
I samband med den UPR som genomfördes 2010 fick Kiribati kritik för att
män, kvinnor och barn inte hölls åtskiljda i landets fängelser, vilket regeringen
lovade att åtgärda. Inga rapporter finns om dödsfall i landets fängelser.
Lagen förbjuder all form av tortyr och inhuman behandling eller bestraffning.
Användandet av kroppsstraff för vissa kriminella handlingar samt som
disciplinär metod i fängelser har dock fortsatt.
Dödsstraffet avskaffades enligt Amnesty International år 1979.
Det finns inga uppgifter om politiska fångar.
Grundlagen garanterar fri rörlighet, utlandsresor, emigration och migration,
och generellt sett respekteras dessa rättigheter. Dock kan byråden i praktiken
begränsa individers resor och rörelse.
Rätten till en rättvis och öppen prövning finns inskriven i grundlagen.
Civilrättsliga frågor och kränkning av mänskliga rättigheter kan tas upp i en
oberoende domstol. Den som blivit frihetsberövad har rätt att omgående bli
informerad om anklagelserna och garanteras medel för att förbereda sitt
försvar. Den som blir åtalad för särskilt allvarliga brott har rätt till
försvarsadvokat utan kostnad.
3
På vissa av de avlägsna öarna förekommer att lokala byråd utdömer bland
annat kroppsstraff. Detta är något som inte uppmuntras av det ordinarie
rättssystemet.
Det finns inga regler för redovisning av medel inom statsförvaltningen.
Resurser saknas för att utföra effektiva kontroller men regeringen har gjort
ansträngningar för att öka transparensen.
Korruption bedöms enligt Transparency International vara utbredd på Kiribati.
Organisationen rankade landet på plats 95 av 182 länder år 2011. Polisen och
tullväsendet bedöms vara de två institutioner där korruptionen är störst.
Politisk korruption bedöms vara ett svårt problem, och har inte alltid lett till
straffpåföljd. Viss nepotism eller särbehandling baserad på stamtillhörighet
eller religiösa- eller familjeband förekommer.
Medborgarnas och medias tillgång till myndighetsinformation är bristfällig.
Regeringen distribuerar sin planerade budget till allmänheten vid förfrågan.
Den bristfälliga telekommunikationen underminerar dock möjligheten att ställa
frågor eller framställa begäran till regeringens representanter.
Det finns inga uppgifter om myndighetskontroll på internet med övervakning
av e-post eller av forum online. De flesta lokala nyhetsmedier ägs av regeringen
eller av ett mediebolag som i sin tur ägs av en person som även är
parlamentsledamot. Kiribati är ett av världens dyraste länder vad gäller
internetuppkoppling, då ett företag har monopol på marknaden. Endast 0,5
procent av befolkningen har tillgång till internet.
Det finns inga rapporter om att mötes- och föreningsfriheten inskränks.
Civilsamhällesorganisationer behöver dock registrera sig för att kunna verka.
Religionsfrihet råder i landet. Lagen kräver dock att religiösa samfund har en
viss procentuell andel av befolkningen som medlemmar innan det kan
registreras officiellt.
Kiribati är en konstitutionell republik med ett flerpartisystem. Presidenten har
den verkställande makten och allmänna val äger rum med fyra års mellanrum.
Sedan Kiribatis självständighet från Storbritannien 1979 är parlamentet
centrum för det politiska beslutsfattandet. 44 av de 46 ledamöterna tillsätts
genom demokratiska val för en period på fyra år. De övriga två ledamöterna
består av en representant från området Banaban samt överåklagaren.
Presidenten, som är både statschef och regeringschef, väljs av parlamentets
ledamöter och utnämner själv sin regering.
I det senaste valet i januari 2012 omvaldes president Anote Tong för en tredje
period, men kan inte omväljas en fjärde gång. Valet 2012 bedöms ha
genomförts på ett fritt och rättvist sätt.
4
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
Lagen tillåter anställda att organisera sig i fackförbund, delta i strejk och föra
gemensamma förhandlingar kring arbetsvillkor. Lagen förbjuder diskriminering
av anställda på politiska grunder.
Regeringen begränsar inte fackförbundens aktiviteter men kräver en formell
registrering. Löneförhandlingar förekommer i ett fåtal statliga verk och
organisationer, liksom inom den privata sektorn.
Lagen förbjuder anställning av barn under 14 år. Barn under 15 år får inte
arbeta i tillverkningsindustrin eller i varvsindustrin. Arbetsgivaren är ansvarig
för skador under arbetstid. Det finns inga rapporter om genomförda
arbetsinspektioner och inte heller rapporter om olyckor på arbetsplatser.
I juli 2012 rekommenderade FN:s sändebud för tillgång till rent vatten och
sanitet att Kiribatis regering omedelbart vidtar åtgärder för att säkra tillgången
till rent vatten samt gör insatser för att förbättra de sanitära förhållandena i
landet. Dessa åtgärder uppgavs vara särskilt viktiga för att stävja
barnadödligheten. År 2012 var barnadödligheten för barn upp till fem år 60
dödsfall per 1000 barn. Sjuk- och tandvård är generellt sett undermålig i
Kiribati och vårdplatserna är begränsade. Det är också svårt att få tag i
receptbelagd medicin.
Spridningen av infektioner och sjukdomar kan ske snabbt i städernas trånga
bostadsområden. Tuberkulos förekommer, troligen på grund av bristen på rent
vatten. Rökning liksom övervikt är ett växande hälsoproblem i landet.
Förekomsten av sexuellt överförbara sjukdomar är relativt hög. Det finns inga
rapporter om diskriminering av personer med hiv/aids. Det finns ett visst
socialt stigma som kan påverka viljan att anmäla och rapportera detta.
Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp för dessa frågor.
Skolgången för barn mellan 6 och 15 år är i teorin gratis och obligatorisk.
Kostnader för skoluniform, böcker, transporter och mat uppskattas emellertid
halvera skolnärvaron. Vidareutbildning drivs främst av de olika kyrkorna, men
då mot förhållandevis höga avgifter. Kiribati har ökat tillgången till skolor även
utanför städerna men kvaliteten är låg.
Kiribati placerade sig på plats 121 av 186 år 2012 i FN:s utvecklingsindex,
Human Development Index, HDI.
5
Arbetslösheten är hög, enligt den senast tillgängliga statistiken från 2010
uppgick arbetslösheten till 31 procent medan ungdomsarbetslösheten låg på 54
procent. Den offentliga sektorn utgör 80 procent av BNP och står för
majoriteten av arbetstillfällena i landet.
Kiribati är helt beroende av livsmedelsimport för sin livsmedelsförsörjning.
Detta medför att landet är extra sårbart för prisvariationer för de livsmedel
man tvingas importera. Landets geografiska läge bidrar också till höga
transportkostnader. Speciellt drabbade är invånarna på de mest avlägsna öarna
där uppemot 50 procent av inkomsten spenderas på matinköp.
BNP per capita uppgick till 1 743 USD år 2012. Bland de få exportprodukterna
kan nämnas kopra (för produktion av kokosfett) och fisk. En stor del av
landets inkomster kommer från försäljning av fiskelicenser, turism och bistånd.
Även penningförsändelser från medborgare utomlands har stor betydelse för
landets ekonomi.
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
Våld mot kvinnor är ett betydande problem på Kiribati. Enligt en studie från
2008 hade 68 procent av kvinnor mellan 15 och 49 år upplevt fysiskt eller
sexuellt våld. Större delen av dessa övergrepp ägde rum i hemmet eller i nära
relationer. Trots motstånd mot att anmäla dessa brott är våldtäkt och våld i
nära relationer de mest anmälda brotten på Kiribati.
Våldtäkt, inklusive våldtäkt inom nära relationer, kan ge livstidsstraff, men de
utdömda straffen är i praktiken betydligt kortare. Straffen för misshandel är
mellan sex månader och fem år beroende på allvarsgraden på brottet. Det finns
inget förbud mot sexuella trakasserier, men sexuella trakasserier bedöms vara
ett stort problem i landet.
Regeringen har lanserat en nationell plan för att stoppa könsrelaterat våld och
polisen har infört en särskilt enhet för utredningen av dessa brott. Katolska
kyrkan har öppnat ett center i huvudstaden med syfte att skydda kvinnor och
barn som utsatts för våld.
Under 2013 behandlades ett lagförslag i parlamentet om förbud mot
diskriminering på grund av kön när det gäller anställning och arbete.
Kvinnor har enligt lagen rätt till utbildning som är likvärdig den män erbjuds
samt tillgång till samma äganderätt som män, men få kvinnor kan i praktiken
åtnjuta dessa rättigheter, på grund av svårigheten att få ett arbete och därmed
inkomst, samt på grund av diskriminerande arvsrätt. Det saknas tillförlitlig
lönestatistik för att kunna jämföra män och kvinnors inkomster.
6
Under 2012 fanns flera kvinnor i parlamentet och två i regeringen.
Lagen om medborgarskap innehåller diskriminerande regler, till exempel blir en
utländsk fru till en manlig medborgare i Kiribati automatiskt medborgare i
landet, medan en utländsk man gift med en kvinnlig medborgare inte blir det.
Amnesty International välkomnade under 2010 landets ansträngningar för att
hantera våld mot kvinnor samt arbetet för att etablera en nationell kommission
för mänskliga rättigheter. Kvinnor har tillgång till preventivmedel, mödravård
och eftervård.
Den lägsta lagliga åldern för giftermål är 21 år, eller 16 år med förmyndares
tillstånd. Pornografi är förbjuden och det finns ingen särskilt lagstiftning för
barnpornografi.
Barn utsätts för fysiskt och sexuellt våld. Bruket av alkohol uppges förvärra
barns situation i landet. En särskild avdelning inom polisen hanterar våld mot
barn och våld inom familjer.
Grundlagen förbjuder diskriminering på basis av etnisk tillhörighet eller
nationalitet men endast medborgare med etnisk tillhörighet från Kiribati får
äga land.
Sexuella relationer mellan män är olagliga på Kiribati och straffen uppgår till
mellan 5 och 14 år. Det finns dock inga rapporter om åtal mot personer på
grund av sexuell läggning. Det finns inget förbud mot diskriminering på basis
av sexuell läggning.
Det finns inget formellt system för att skydda flyktingar och 2013 fanns inga
uppgifter om asylsökande i landet
Infrastrukturen är inte anpassad till personer med funktionsnedsättning. Det
finns inga särskilda insatser eller boendemöjligheter för personer med
funktionsnedsättning. Med stöd av hjälporganisationer, bland andra
internationella röda korset, drivs en skola för barn med funktionshinder. Det
finns ingen särskild myndighet för hantering av dessa frågor.
ÖVRIGT
Det finns inget förbud mot att bilda frivilligorganisationer i landet. Ett flertal
oberoende organisationer som arbetar med bland annat mänskliga rättigheter
verkar fritt i landet.
Australien och Nya Zealand är de största biståndsgivarna till landet. Australien
fokuserar sitt bistånd mot förbättrad utbildning, kompetensbyggande och
stärkande av den inhemska ekonomin. Sedan 2012 finns det också ett avtal
mellan länderna om att öka tillgången till kommunikation och
sanitetsfaciliteter.
7
Kiribati omfattas av EU:s partnerskapsavtal med Afrika, Karibien och
Stillahavsområdet (Cotonouavtalet). Avtalets syfte är att främja hållbar
ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning i AVS-länderna. Avtalet
lägger stor tonvikt vid mänskliga rättigheter, demokrati, rättstatsprincipen och
god samhällsstyrning.
Kuba har bidragit med läkare till landet och stipendier till medicinstudenter.
Kiribati har också fått bidrag från Världsbanken för att säkra tillgång till mat
och vatten.
