Skatter i Torahn Bibelstudium nr 11, A Sabbaten den 11 december 2010 Vayigash – ”Steg… fram” – vG¾YIw" Torahtext: 1 Mos 44:18 – 47:27 Haftarah: Hes 37:15-28 Apostoliska skrifterna: Matt 23:1 – 25:46 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, jag ger akt på din Torah. Det har förunnats mig att akta på dina befallningar. (Ps 119:55, 56) ò Vi har nu kommit fram till den fantastiska upplösningen av berättelsen om Josef och hans bröder. Den är fylld av dramatik och är utan tvekan en utav Bibelns mest spännande, innerliga och vackra berättelser. I den sista akten av detta mäktiga drama kommer Josef att avslöja för sina elva bröder, vem han egentligen är och han kommer även att få träffa sin far igen. Josef ser sedan till, så att hela hans familj får ett tillfälligt hem i Egypten under tiden som den fruktansvärda hungerkatastrofen härjar i västra Mellanöstern. Veckans torahkommentar kommer att fokuseras på tre ingredienser som ingår i denna så känsloladdade upplösning av händelserna i Josefs liv. I våra kommentarer ska vi stanna inför följande tankar: · Reparation av ett förhållande · Bevarandet av en kvarleva · Förberedelser för befrielse Reparation av ett förhållande Berättelsen om Josefs liv innehåller så många djupa känslor som nu är på väg att komma upp till ytan. Först måste vi tänka på Jakob. Han är nu en gammal man. I 1 Mos 47:9 berättar han för farao, att han är 130 år gammal. Under många år hade han levt med den intensiva sorgen efter den älskade sonens – Josefs – död och trots att han hade elva andra söner, kunde han inte låta sig tröstas. Han var i mycket stort behov av att få bli återförenad med sin son. Sedan har vi Josefs elva bröder. Hur kände de sig? Det är främst det Josef ville utforska, med alla de olika svårigheter han utsätter dem för. Han ville veta, hur de reagerade med tanke på, att de sålde honom till Egypten och om de ångrade, vad de gjort. Vi vet inte, hur de kände det, men texten ger oss åtminstone några antydningar. Den första finner vi i 1 Mos 45:3, där Josef avslöjar för sina bröder, vem han är: ”Men hans bröder kunde inte svara, så förskräckta blev de för honom.” Varför blev de så rädda? Även om texten inte säger det, så är det inte svårt att föreställa sig, att de blev rädda för, vad Josef nu skulle kunna göra med dem. Framför dem stod den man som näst efter farao ägde all makt i hela Egypten. Och här var de, skyldiga till att på grund av avundsjuka vilja mörda sin egen bror! Vad hade de att vänta sig? De kände inte Josef och de hade därmed all anledning att vara förskräckta. I ett tidigare torahavsnitt har vi sett, att de måhända ångrade vad de gjort med Josef. I kapitel fyrtiotvå såg vi, hur de diskuterade med varandra och undrade, om allt det som nu hände dem möjligen kunde ha något samband med vad de gjort med Josef. ”Vi bär på skuld för det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom. Därför har vi själva kommit i denna ångest.” (1 Mos 42:21) Bröderna var helt klart i behov av att så fort som möjligt bli försonade med Josef! 2 Slutligen har vi då Josef. Hur kände han sig? Redan i tidigare torahavsnitt har vi fått några glimtar av, hur Josef reagerade. När hans bröder kom till Egypten första gången, berättas det, att när han hörde deras samtal, vände han ”sig bort från dem och grät”. (1 Mos 42:24) Vid brödernas andra besök efter det att Josef såg Benjamin för första gången, sedan han kom till Egypten, säger texten, att ”djupt rörd av kärlek till sin bror skyndade Josef sig ut och letade efter en plats där han kunde gråta. Och han gick in i sin kammare och grät där.” (1 Mos 43:30) Slutligen – i veckans textavsnitt – finner vi Josef åter igen i tårar, i samband med att han talar med sina bröder (1 Mos 45:2) och när han återförenas med sin pappa (1 Mos 46:29). Josefs tårar var en signal till bröderna, att de inte hade något att frukta och att de snart skulle bli försonade med varandra. Att få till stånd en fullständig försoning innebar emellertid en utveckling och inte bara något som var ett ögonblicksverk. Vissa villkor måste först uppfyllas och vissa frågor var tvungna att redas ut. Ärlighet. Direkt efter det att Josef sansat sig, efter det att han avslöjat för sina bröder, vem han var (1 Mos 45:3), så talar han till bröderna igen. Denna gång refererar han till sig själv, inte endast som deras bror, utan till den ”som ni sålde till Egypten”. Varför sade han så? Jag tror, att Josef kände till en viktig del i det som behövs i en försoningsprocess – ärlighet. Redan från början i deras förnyade förhållande till varandra så visste Josef, att om det skulle bli en verklig försoning dem emellan, så måste denna försoning vara grundad på ärlighet och uppriktighet. Josef påminner därför bröderna om, vad de gjort sig skyldiga till. Han talar klarspråk och varken överdriver eller förringar vad som skett. Detta är alltid det första steget till försoning mellan människor som blivit främlingar för varandra. För att bygga upp goda relationer krävs det ärlighet och uppriktighet angående sådant man är oense om. 3 Uppmuntran. Nästa steg i den fö försoningsprocess som Josef genomförde var att upp uppmuntra sina bröder. Vi läser om detta i 1 Mos 45:5: ”Men var inte bedrövade och sörj inte över att ni sålde mig hit…” Josef visste, att bröderna just nu var i en mycket pressad situation och därför ville ha han förvissa dem om, att de för hans skull inte behövde känna sig olyckliga. Detta är ett mycket viktigt steg i alla sammanhang, där människor behöver försonas. När relations relationsproblem uppstår människor emellan, är det alltid förenat med starka känslor. Ibland är det känslor av bitterhet och ibland är det ångerkänslor och samvetskval som i fallet med Josefs bröder. Josef förringade inte vad de gjort, han försökte i stället övertyga dem om, att man kunde se saken ur andra synvinklar. Detta leder oss till nästa steg… Sök Guds vilja! Från de namn Josef gav sina två söner som föddes i Egypten, vet vi, att han hade funderat en hel del över den smärta som han upplevt i samband med, hur han hanss bröder hade behandlat honom. Det är en av anledningarna till, att en av hans söner fick heta Manasse. När Josef gav sin pojke detta namn sade han: ”Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus.” (Se 1 Mos 41:50-52!) 52!) Detta namns betydelse antyder, att det fanns en tid i Josefs liv, då han funderade över allt elände som hade drabbat honom. Men det kom en dag, då han inte längre tänkte på allt detta, utan då han i stället fokuserade sig på Gud och hans vilja och försökte se en mening med all allaa dessa prövningar han varit med om. Därför kunde han tala om för sina bröder, att anledningen till att det var så lätt för honom att förlåta var, att det var ”för att bevara liv som Gud sände mig hit före er” er”. (1 Mos 45:5) Det finns åtminstone två bet betydelsefulla ydelsefulla tankar i detta märkliga uttalande. För det första var Josef medveten om, att Gud hade 4 fullständig kontroll över hela händelseförloppet. Visserligen hade bröderna sålt honom till slav, men de var inte medvetna om, att det var Gud som ledde dem. Det var något de inte då kunde förstå. Vad de hade gjort var skamligt och fult, men Josef hade förmågan att se, att det var Guds hand som ledde dem. En gudsman är alltid beredd att se, hur Guds allsmäktiga hand styr människors liv i både ont och gott. Detta var något Josef var väl medveten om. För det andra var Josef medveten om, vad Gud höll på att göra. Det är en sak att veta, att Gud håller på att göra något speciellt och en annan att veta, vad han gör. Josef hade tydligen tagit tid till att fundera över, hur Gud samordnade allt det han varit med om och därför kände han en djup tillförsikt inför Guds plan. Genom att förstå vad Gud gjorde, så blev det mycket lättare för Josef att försona sig med dem som hade behandlat honom så illa. Han kunde ha överseende med det som var fel, genom att se på det som Gud gjorde. Kanske att vi skulle ta mer tid till bön och bibelläsning, när vi blir illa behandlade. Det skulle hjälpa oss att slippa eventuell bitterhet och att i stället komma dithän, att vi upptäcker allt det underbara som Gud gjort och gör. Bevarandet av en kvarleva Historien om Josef slutar som alla riktigt lyckliga berättelser brukar göra: ”Och de levde lyckliga i alla sina dagar…” – åtminstone för en tid framöver! Josef och hans bröder var nu försonade med varandra. Jakob och Josef skulle till sist få återförenas och det rann glädjetårar överallt! Nu var det dags att ta itu med dagens stora problem – hungersnöden! Bröderna återvände till Jakob med ett kungligt påbud i handen och berättade vad som hade hänt dem i Egypten. Förmodligen var 5 bröderna ivriga att berätta om, att de varit inför faraos tron och framförallt om, att de återförenats med Josef. De hade mycket att berätta, men det var bara en sak som intresserade Jakob och han avbryter dem därför och säger: ”Det räcker. Min son Josef lever än. Jag vill ge mig av så att jag får se honom innan jag dör.” (1 Mos 45:28) Jakob längtade efter att få möta sin så länge förlorade son och efter att få audiens hos den mäktige farao och tala, så att han och hans familj skulle kunna få stanna en tid i Egypten. Men gudsmannen Jakob behövde få en bekräftelse från Gud, så att han visste, att det han planerade att göra var rätt och riktigt. Herren uppenbarade sig därför för tredje gången på ett alldeles speciellt sätt för Jakob. (Se 1 Mos 46:1-4!) Varje gång Gud talade till Jakob, så stod Jakob inför viktiga vägskäl i livet. Gud talade till honom, när han skulle lämna Kanaan för att fly ifrån Esau och likaså när han återvände till landet. Nu när han ska ge sig iväg till Egypten, uppenbarar sig Herren ännu en gång. Vid varje sådant tillfälle stod Jakob i begrepp att göra saker som var av avgörande betydelse för de förbundslöften, Gud gett till Abraham. En av anledningarna till att Jakob sökte Herrens ledning inför resan till Egypten kan vara de förhållningsorder som Gud gett till Isak i 1 Mos 26:2: ”Drag inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig.” Kanhända att Jakob kände, att han överträdde detta Guds påbud genom att ge sig av till Egypten. Herren talade emellertid till honom och sade: ”Var inte rädd för att resa till Egypten.” (1 Mos 46:3) Gud visste exakt, vad Jakob behövde och han gav honom det i rätt tid. Texten säger, att det var sjuttio personer som kom till Egypten. Men det finns några frågetecken i samband med denna siffra. För det första är det två tal som är aktuella. I 1 Mos 46:26 får vi veta, 6 att det var sextiosex personer som kom till Egypten och sedan räknas Josefs två söner med (v 27) och så sägs det att det de totala antalet var sjuttio. Enkel matematik talar om för oss att sextiosex plus två inte blir sjuttio! Dessutom säger Stefanus i sitt tal i Apg 7:14, att det var hela ”sjuttiofem personer… [som] drog ner till Egypten”.. Hur många var det egentligen? Låt åt oss börja med siffrorna i Torahn. Man kan komma fram till siffran sextiosex genom att ta de uppräknade sjuttio personerna minus Josef, Manasse och Efraim som redan fanns i Egypten. Drar man sedan bort Jakob själv som var pappan, så får man sextiosex personer som ”kom med Jakob till Egypten, de som var hans ättlingar”. (1 Mos 46:26) När Stefanus talar om ”sjuttiofem personer” i sitt tal i Apg 7:14, citerar han helt enkelt vad som står i Septuaginta.1 Apostlagärningarna återger exakt vad han sade, me menn det behöver för den skull inte innebära, att det han sade behöver stämma överens med andra delar av Bibeln. Vad som är viktigt att veta är, att Bibeln noggrant återger, vad han sade. Problemet med det antal personer Stefanus talar om är inte, att det skulle lle finnas felaktigheter i Apostlagärningar Apostlagärningarna, utan problemet finns snarare hos de sjuttio rabbiner som översatte det hebreiska Gamla testatesta mentet till grekiska ungefär 250 år före det att Stefanus höll sitt tal! Det är intressant att lägga märke till, att det var just sjuttio personer som skulle påbörja Israels vistelse i Egypten. Det finns många andra exempel på ”sjuttiotal” i Bibeln. Se till exempel 4 Mos 11:16; 2 Krön 36:21; Dan 9:24 9:24-27; Luk 10:1! 1 Den äldsta översättningen av Gamla testamentet till grekiska. Övers. anm. 7 Förberedelser för befrielse Ironiskt nog förde Herren Israel till Egypten, så att han skulle kunna föra dem tillbaka till Löfteslandet! Herren talade om för Abraham i 1 Mos 15, att hans avkomlingar skulle ”bo som främlingar i ett land som inte är deras” och att han sedan skulle föra dem tillbaka igen. Här i 1 Mos 46 ger Herren återigen ett löfte, denna gång till Jakob, och han säger: ”Jag skall själv följa med dig till Egypten och jag skall också föra dig tillbaka därifrån.” (v 4) Herren sade, att vart Israel än skulle gå – så skulle han gå med dem! Herren lovade, att han skulle infria löftena som han gett till Abraham angående vistelsen i Egypten. (1 Mos 15:13, 14) Även om namnet ”Egypten” inte omnämns här, så visar historien, att det var just Egypten som omtalades. Gud sade, att Abrahams avkomlingar skulle vistas i detta främmande land i 400 år och att han sedan skulle döma den nation som de varit bosatta i och att de dessutom skulle lämna landet med stora ägodelar. När vi ser på alla dessa löften, förstår vi, att Gud inte bara skulle vara nära Israel i Egypten, han skulle även forma dem, göra dem starka och göra det möjligt för dem att lämna Egypten som ett mäktigt folk. Gud talade alltså om för Jakob, att han skulle följa med honom till Egypten. Guds mål med den här vistelsen var, att han skulle kunna forma Israel till en nation och att han dessutom skulle kunna få genomföra den fantastiska befrielsen från Egypten, så att de kunde återvända till sitt hemland. I planerna för den här vistelsen ingick naturligtvis även, att folket för en tid skulle bli slavar. Men Gud planerade detta så, att när tiden var inne, skulle han genomföra en mäktig befrielse från Egypten – en befrielse där han för all framtid skulle få äran av att vara sitt folks Förlossare och Frälsare. Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem ã Föreningen Shabbat Shalom Mer info nästa sida! 8 Mersmak? Du kan också få ”Shabbat Shalom” hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel… Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms ”Torah”Torah pyssel”!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: [email protected] 9