Skatter i Torahn
Bibelstudium nr 11, A
Sabbaten den 11 december 2010
Vayigash – ”Steg… fram” – vG¾YIw"
Torahtext: 1 Mos 44:18 – 47:27
Haftarah: Hes 37:15-28
Apostoliska skrifterna: Matt 23:1 – 25:46
Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE,
jag ger akt på din Torah.
Det har förunnats mig att akta på dina befallningar.
(Ps 119:55, 56)
ò
Vi har nu kommit fram till den fantastiska upplösningen av
berättelsen om Josef och hans bröder. Den är fylld av dramatik och
är utan tvekan en utav Bibelns mest spännande, innerliga och
vackra berättelser. I den sista akten av detta mäktiga drama
kommer Josef att avslöja för sina elva bröder, vem han egentligen
är och han kommer även att få träffa sin far igen. Josef ser sedan
till, så att hela hans familj får ett tillfälligt hem i Egypten under
tiden som den fruktansvärda hungerkatastrofen härjar i västra
Mellanöstern.
Veckans torahkommentar kommer att fokuseras på tre ingredienser som ingår i denna så känsloladdade upplösning av
händelserna i Josefs liv. I våra kommentarer ska vi stanna inför
följande tankar:
· Reparation av ett förhållande
· Bevarandet av en kvarleva
· Förberedelser för befrielse
Reparation av ett förhållande
Berättelsen om Josefs liv innehåller så många djupa känslor som
nu är på väg att komma upp till ytan. Först måste vi tänka på
Jakob. Han är nu en gammal man. I 1 Mos 47:9 berättar han för
farao, att han är 130 år gammal. Under många år hade han levt med
den intensiva sorgen efter den älskade sonens – Josefs – död och
trots att han hade elva andra söner, kunde han inte låta sig tröstas.
Han var i mycket stort behov av att få bli återförenad med sin son.
Sedan har vi Josefs elva bröder. Hur kände de sig? Det är främst
det Josef ville utforska, med alla de olika svårigheter han utsätter
dem för. Han ville veta, hur de reagerade med tanke på, att de sålde
honom till Egypten och om de ångrade, vad de gjort. Vi vet inte,
hur de kände det, men texten ger oss åtminstone några antydningar.
Den första finner vi i 1 Mos 45:3, där Josef avslöjar för sina
bröder, vem han är: ”Men hans bröder kunde inte svara, så
förskräckta blev de för honom.” Varför blev de så rädda? Även om
texten inte säger det, så är det inte svårt att föreställa sig, att de
blev rädda för, vad Josef nu skulle kunna göra med dem. Framför
dem stod den man som näst efter farao ägde all makt i hela
Egypten. Och här var de, skyldiga till att på grund av avundsjuka
vilja mörda sin egen bror! Vad hade de att vänta sig? De kände inte
Josef och de hade därmed all anledning att vara förskräckta.
I ett tidigare torahavsnitt har vi sett, att de måhända ångrade vad
de gjort med Josef. I kapitel fyrtiotvå såg vi, hur de diskuterade
med varandra och undrade, om allt det som nu hände dem möjligen
kunde ha något samband med vad de gjort med Josef. ”Vi bär på
skuld för det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när
han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom.
Därför har vi själva kommit i denna ångest.” (1 Mos 42:21)
Bröderna var helt klart i behov av att så fort som möjligt bli
försonade med Josef!
2
Slutligen har vi då Josef. Hur kände han sig? Redan i tidigare
torahavsnitt har vi fått några glimtar av, hur Josef reagerade. När
hans bröder kom till Egypten första gången, berättas det, att när
han hörde deras samtal, vände han ”sig bort från dem och grät”.
(1 Mos 42:24) Vid brödernas andra besök efter det att Josef såg
Benjamin för första gången, sedan han kom till Egypten, säger
texten, att ”djupt rörd av kärlek till sin bror skyndade Josef sig ut
och letade efter en plats där han kunde gråta. Och han gick in i sin
kammare och grät där.” (1 Mos 43:30) Slutligen – i veckans
textavsnitt – finner vi Josef åter igen i tårar, i samband med att han
talar med sina bröder (1 Mos 45:2) och när han återförenas med sin
pappa (1 Mos 46:29).
Josefs tårar var en signal till bröderna, att de inte hade något att
frukta och att de snart skulle bli försonade med varandra. Att få till
stånd en fullständig försoning innebar emellertid en utveckling och
inte bara något som var ett ögonblicksverk. Vissa villkor måste
först uppfyllas och vissa frågor var tvungna att redas ut.
Ärlighet. Direkt efter det att Josef sansat sig, efter det att han
avslöjat för sina bröder, vem han var (1 Mos 45:3), så talar han till
bröderna igen. Denna gång refererar han till sig själv, inte endast
som deras bror, utan till den ”som ni sålde till Egypten”. Varför
sade han så? Jag tror, att Josef kände till en viktig del i det som
behövs i en försoningsprocess – ärlighet. Redan från början i deras
förnyade förhållande till varandra så visste Josef, att om det skulle
bli en verklig försoning dem emellan, så måste denna försoning
vara grundad på ärlighet och uppriktighet. Josef påminner därför
bröderna om, vad de gjort sig skyldiga till. Han talar klarspråk och
varken överdriver eller förringar vad som skett.
Detta är alltid det första steget till försoning mellan människor
som blivit främlingar för varandra. För att bygga upp goda
relationer krävs det ärlighet och uppriktighet angående sådant man
är oense om.
3
Uppmuntran. Nästa steg i den fö
försoningsprocess som Josef genomförde var att upp
uppmuntra sina bröder. Vi läser om detta i 1 Mos
45:5: ”Men var inte bedrövade och sörj inte
över att ni sålde mig hit…” Josef visste, att
bröderna just nu var i en mycket pressad
situation och därför ville ha
han förvissa dem om, att de
för hans skull inte behövde känna sig olyckliga.
Detta är ett mycket viktigt steg i alla sammanhang,
där människor behöver försonas. När relations
relationsproblem uppstår människor emellan, är det alltid förenat med
starka känslor. Ibland är det känslor av bitterhet och ibland är det
ångerkänslor och samvetskval som i fallet med Josefs bröder. Josef
förringade inte vad de gjort, han försökte i stället övertyga dem
om, att man kunde se saken ur andra synvinklar. Detta leder oss till
nästa steg…
Sök Guds vilja! Från de namn Josef gav sina två söner som
föddes i Egypten, vet vi, att han hade funderat en hel del över den
smärta som han upplevt i samband med, hur han
hanss bröder hade
behandlat honom. Det är en av anledningarna till, att en av hans
söner fick heta Manasse. När Josef gav sin pojke detta namn sade
han: ”Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars
hus.” (Se 1 Mos 41:50-52!)
52!) Detta namns betydelse antyder, att det
fanns en tid i Josefs liv, då han funderade över allt elände som hade
drabbat honom. Men det kom en dag, då han inte längre tänkte på
allt detta, utan då han i stället fokuserade sig på Gud och hans vilja
och försökte se en mening med all
allaa dessa prövningar han varit med
om. Därför kunde han tala om för sina bröder, att anledningen till
att det var så lätt för honom att förlåta var, att det var ”för att
bevara liv som Gud sände mig hit före er”
er”. (1 Mos 45:5)
Det finns åtminstone två bet
betydelsefulla
ydelsefulla tankar i detta märkliga
uttalande. För det första var Josef medveten om, att Gud hade
4
fullständig kontroll över hela händelseförloppet. Visserligen hade
bröderna sålt honom till slav, men de var inte medvetna om, att det
var Gud som ledde dem. Det var något de inte då kunde förstå. Vad
de hade gjort var skamligt och fult, men Josef hade förmågan att
se, att det var Guds hand som ledde dem. En gudsman är alltid
beredd att se, hur Guds allsmäktiga hand styr människors liv i både
ont och gott. Detta var något Josef var väl medveten om.
För det andra var Josef medveten om, vad Gud höll på att göra.
Det är en sak att veta, att Gud håller på att göra något speciellt och
en annan att veta, vad han gör. Josef hade tydligen tagit tid till att
fundera över, hur Gud samordnade allt det han varit med om och
därför kände han en djup tillförsikt inför Guds plan. Genom att
förstå vad Gud gjorde, så blev det mycket lättare för Josef att
försona sig med dem som hade behandlat honom så illa. Han
kunde ha överseende med det som var fel, genom att se på det som
Gud gjorde.
Kanske att vi skulle ta mer tid till bön och bibelläsning, när vi
blir illa behandlade. Det skulle hjälpa oss att slippa eventuell
bitterhet och att i stället komma dithän, att vi upptäcker allt det
underbara som Gud gjort och gör.
Bevarandet av en kvarleva
Historien om Josef slutar som alla riktigt lyckliga berättelser
brukar göra: ”Och de levde lyckliga i alla sina dagar…” –
åtminstone för en tid framöver! Josef och hans bröder var nu
försonade med varandra. Jakob och Josef skulle till sist få
återförenas och det rann glädjetårar överallt! Nu var det dags att ta
itu med dagens stora problem – hungersnöden!
Bröderna återvände till Jakob med ett kungligt påbud i handen
och berättade vad som hade hänt dem i Egypten. Förmodligen var
5
bröderna ivriga att berätta om, att de varit inför faraos tron och
framförallt om, att de återförenats med Josef. De hade mycket att
berätta, men det var bara en sak som intresserade Jakob och han
avbryter dem därför och säger: ”Det räcker. Min son Josef lever
än. Jag vill ge mig av så att jag får se honom innan jag dör.”
(1 Mos 45:28)
Jakob längtade efter att få möta sin så länge förlorade son och
efter att få audiens hos den mäktige farao och tala, så att han och
hans familj skulle kunna få stanna en tid i Egypten. Men
gudsmannen Jakob behövde få en bekräftelse från Gud, så att han
visste, att det han planerade att göra var rätt och riktigt. Herren
uppenbarade sig därför för tredje gången på ett alldeles speciellt
sätt för Jakob. (Se 1 Mos 46:1-4!)
Varje gång Gud talade till Jakob, så stod Jakob inför viktiga
vägskäl i livet. Gud talade till honom, när han skulle lämna Kanaan
för att fly ifrån Esau och likaså när han återvände till landet. Nu när
han ska ge sig iväg till Egypten, uppenbarar sig Herren ännu en
gång. Vid varje sådant tillfälle stod Jakob i begrepp att göra saker
som var av avgörande betydelse för de förbundslöften, Gud gett till
Abraham.
En av anledningarna till att Jakob sökte Herrens ledning inför
resan till Egypten kan vara de förhållningsorder som Gud gett till
Isak i 1 Mos 26:2: ”Drag inte ner till Egypten utan bo kvar i det
land som jag säger dig.” Kanhända att Jakob kände, att han
överträdde detta Guds påbud genom att ge sig av till Egypten.
Herren talade emellertid till honom och sade: ”Var inte rädd för att
resa till Egypten.” (1 Mos 46:3) Gud visste exakt, vad Jakob
behövde och han gav honom det i rätt tid.
Texten säger, att det var sjuttio personer som kom till Egypten.
Men det finns några frågetecken i samband med denna siffra. För
det första är det två tal som är aktuella. I 1 Mos 46:26 får vi veta,
6
att det var sextiosex personer som kom till Egypten och sedan
räknas Josefs två söner med (v 27) och så sägs det att det
de totala
antalet var sjuttio. Enkel matematik talar om för oss att sextiosex
plus två inte blir sjuttio! Dessutom säger Stefanus i sitt tal i Apg
7:14, att det var hela ”sjuttiofem personer… [som] drog ner till
Egypten”.. Hur många var det egentligen?
Låt
åt oss börja med siffrorna i Torahn. Man kan komma fram till
siffran sextiosex genom att ta de uppräknade sjuttio personerna
minus Josef, Manasse och Efraim som redan fanns i Egypten. Drar
man sedan bort Jakob själv som var pappan, så får man sextiosex
personer som ”kom med Jakob till Egypten, de som var hans
ättlingar”. (1 Mos 46:26)
När Stefanus talar om ”sjuttiofem personer” i sitt tal i Apg 7:14,
citerar han helt enkelt vad som står i Septuaginta.1 Apostlagärningarna återger exakt vad han sade, me
menn det behöver för den
skull inte innebära, att det han sade behöver stämma överens med
andra delar av Bibeln. Vad som är
viktigt att veta är, att Bibeln noggrant
återger, vad han sade. Problemet med
det antal personer Stefanus talar om
är inte, att det skulle
lle finnas
felaktigheter i Apostlagärningar
Apostlagärningarna, utan problemet finns snarare
hos de sjuttio rabbiner som översatte det hebreiska Gamla testatesta
mentet till grekiska ungefär 250 år före det att Stefanus höll sitt tal!
Det är intressant att lägga märke till, att det var just sjuttio
personer som skulle påbörja Israels vistelse i Egypten. Det finns
många andra exempel på ”sjuttiotal” i Bibeln. Se till exempel
4 Mos 11:16; 2 Krön 36:21; Dan 9:24
9:24-27; Luk 10:1!
1
Den äldsta översättningen av Gamla testamentet till grekiska. Övers. anm.
7
Förberedelser för befrielse
Ironiskt nog förde Herren Israel till Egypten, så att han skulle
kunna föra dem tillbaka till Löfteslandet! Herren talade om för
Abraham i 1 Mos 15, att hans avkomlingar skulle ”bo som
främlingar i ett land som inte är deras” och att han sedan skulle
föra dem tillbaka igen. Här i 1 Mos 46 ger Herren återigen ett löfte,
denna gång till Jakob, och han säger: ”Jag skall själv följa med dig
till Egypten och jag skall också föra dig tillbaka därifrån.” (v 4)
Herren sade, att vart Israel än skulle gå – så skulle han gå med
dem! Herren lovade, att han skulle infria löftena som han gett till
Abraham angående vistelsen i Egypten. (1 Mos 15:13, 14) Även
om namnet ”Egypten” inte omnämns här, så visar historien, att det
var just Egypten som omtalades. Gud sade, att Abrahams
avkomlingar skulle vistas i detta främmande land i 400 år och att
han sedan skulle döma den nation som de varit bosatta i och att de
dessutom skulle lämna landet med stora ägodelar.
När vi ser på alla dessa löften, förstår vi, att Gud inte bara skulle
vara nära Israel i Egypten, han skulle även forma dem, göra dem
starka och göra det möjligt för dem att lämna Egypten som ett
mäktigt folk.
Gud talade alltså om för Jakob, att han skulle följa med honom
till Egypten. Guds mål med den här vistelsen var, att han skulle
kunna forma Israel till en nation och att han dessutom skulle kunna
få genomföra den fantastiska befrielsen från Egypten, så att de
kunde återvända till sitt hemland. I planerna för den här vistelsen
ingick naturligtvis även, att folket för en tid skulle bli slavar. Men
Gud planerade detta så, att när tiden var inne, skulle han genomföra en mäktig befrielse från Egypten – en befrielse där han för all
framtid skulle få äran av att vara sitt folks Förlossare och Frälsare.
Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom
Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem
ã Föreningen Shabbat Shalom
Mer info nästa sida!
8
Mersmak?
Du kan också få ”Shabbat Shalom”
hemsänd i din brevlåda helt utan
kostnad.
Utöver kommentarerna till veckans
textavsnitt kan du bland annat läsa en
aktuell artikel…
Önskar du ett provnummer? Skicka oss
ett mejl med namn, adress och
telefonnummer, så kommer intressant
läsning i din brevlåda om några dagar!
Barn eller barnbarn?
Då kanske du är intresserad av ett
nummer av Shabbat Shaloms ”Torah”Torah
pyssel”!?
En liten pysselsida för varje vecka i
anslutning till veckans textavsnitt!
Mejla till:
[email protected]
9
