EUROPAPARLAMENTET
24 januari 2000
ARBETSDOKUMENT
om att utarbeta en stadga om grundläggande rättigheter i Europeiska unionen
Utskottet för konstitutionella frågor
Föredragande: Andrew Duff och Johannes Voggenhuber
DT\387263SV.doc
PE 232.651
Del B
Unionens syften
1. Europeiska unionen "bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen" (artikel
6.1 i EU-fördraget). Den skall främja allmän respekt för och iakttagande av de mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter som FN:s generalförsamling slog fast 1948. Genom
att befästa skyldigheten att visa solidaritet, slår EU vakt om medborgarnas rätt till
fred. Ett av EU:s främsta politiska och ekonomiska mål är att möjliggöra fri rörlighet för
personer mellan medlemsstaterna. Diskriminering på grund av nationalitet är förbjuden
(artikel 12 i EG-fördraget) och EU kan "vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa
diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse,
funktionshinder, ålder eller sexuell läggning" (artikel 13 i EG-fördraget).
Brister i det nuvarande systemet med rättigheter
2. Den nuvarande situationen är dock otillfredsställande i minst tre avseenden. För det
första är EU:s rättighetssystem inkonsekvent i fråga om innehållet, och genomförandet och
nivån på upprätthållandet av rättigheterna varierar mellan medlemsstaterna. Exempelvis har
inte alla medlemsstater undertecknat och ratificerat alla protokoll till Europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna
(nedan kallad Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter) från 1950, trots att denna
konvention är gemensam för alla medlemsstater. Variationen är ännu större när det gäller
Europarådets och Internationella arbetsorganisationens konventioner på det socialpolitiska
området.
3. För det andra skall EU som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera
grundläggande rättigheter såsom de garanteras i Europeiska konventionen om de mänskliga
rättigheterna och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella
traditioner (artikel 6.2 i EU-fördraget), trots att unionen själv inte är avtalspart i denna
konvention, vilket medför en egendomlig situation när det gäller förhållandet mellan EU och
dess medlemsstater. Meningsskiljaktigheter om EU:s befogenheter bör dock inte få hindra
insatser för att motverka en ytterligare försämring av människorättssituationen i Europa. EU
behöver en människorättsstrategi för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet, förbättra
behandlingen av flyktingar och avskaffa diskriminering.
4. För det tredje har den europeiska integrationen under femtio år genomgått en kontinuerlig
men komplicerad utveckling som lett till att förhållandet mellan medborgaren och EU:s
myndigheter brister i tydlighet och exakthet. Frågan om medborgarnas rättigheter har
anknytning till frågan om demokratisk legitimitet. Europaparlamentet tror att en
konsolidering av den ena frågan medför förstärkning av den andra.
Medborgarskap i Europeiska unionen
5. Behovet av att definiera och garantera respekten för unionsmedborgarnas grundläggande
rättigheter har fått ett allt större erkännande i de unionsfördrag som är bindande för såväl
unionens institutioner som dess medlemsstater och i EG-domstolens rättspraxis.
Amsterdamfördraget går så långt att det medger indragande av medlemskap i EU för en
medlemsstat som "allvarligt och ihållande åsidosätter" mänskliga rättigheter (artikel 7 i EUfördraget).
PE 232.651
2/7
DT\387263SV.doc
6. I och med Maastrichtfördraget infördes unionsmedborgarskapet, vilket definieras som
nationellt medborgarskap i en medlemsstat. "Unionsmedborgarskapet skall komplettera och
inte ersätta det nationella medborgarskapet" (artikel 17.1 i EG-fördraget), men i artikel 18
ges möjligheter att i framtiden utvidga begreppet unionsmedborgarskap för att underlätta fri
rörlighet. Detta visar på hur viktig subsidiaritetsprincipen är för utveckling av
unionsmedborgarskapet.
Subsidiaritet
7. Tillämpningen av subsidiaritetsprincipen på EU-stadgan förhindrar inblandning i
förbindelserna mellan nationella medborgare och deras eget lands statliga myndigheter i
frågor som inte rör genomförandet av EU:s lagstiftning och politik. Det är dock svårt att göra
så tydliga distinktioner inom EU. Att befogenheter och ansvar delas mellan EUinstitutionerna och medlemsstaternas regeringar är vanligare än att de uteslutande tilldelas
EU-institutionerna. EU har inte någon rätt till allmänna behörigheter, och alla ansträngningar
för att upprätta en slutgiltig förteckning över befogenheter i traditionell federalistisk
bemärkelse kommer sannolikt att vara gagnlösa.
8. Den federalistiska subsidiaritetsprincipen är inte helt lätt att förena med begreppet
grundläggande rättigheter. Å ena sidan har de som utarbetar stadgan laglig rätt att beakta
subsidiaritetsprincipen, men det är även berättigat att hävda att subsidiaritet endast skall vara
en av de många allmänna principer som styr unionen. Subsidiariteten bör inte betraktas
som en förhärskande begränsning av EU:s centralmakt och bör inte heller upphöjas
över sin ställning, så att den blir ett hinder för den grundläggande karaktären hos EU:s
rättighetssystem.
Stadgan som ett redskap för reformer
9. Den grundläggande karaktären hos de rättigheter som fastslås i stadgan är avsedd att bli en
ny drivkraft för EU. I viss mån ändrar införandet av bindande rättigheter den europeiska
integreringens struktur. Stadgan är ett dynamiskt projekt som kommer att innebära en ny
definition av maktfördelningen. Stadgan kommer att få konsekvenser för fördelningen av
befogenheter inom EU. Stadgan är ett redskap för ytterligare politiska reformer i EU.
10. EU har ännu inte införlivat alla de ändringar som utarbetades vid den senaste översynen av
fördraget i Amsterdam, i synnerhet när det gäller utvecklingen mot inrättandet av ett område
med frihet, säkerhet och rättvisa. Men i och med den nära förestående utvidgningen av EU
och misslyckandet med att i Amsterdam lösa EU:s alla särskilda konstitutionella problem,
har en ny regeringskonferens blivit både oundviklig och önskvärd. Europaparlamentet
bekräftar sin övertygelse om att det ligger i alla nuvarande och framtida medborgares intresse
att EU nu samlar in, ser över, sammanfattar och på ett enkelt och elegant språk skriver
ner en uppsättning europeiska grundläggande rättigheter i form av en stadga.
11. Det beslut om att utarbeta en stadga om grundläggande rättigheter som fattades av
Europeiska rådet i Köln i juni 1999 och som parlamentet välkomnar bör inte betraktas som
ett försök att undergräva medlemsstaternas nuvarande konstitutionella ordning, utan
snarare att stärka EU:s identitet. Stadgan kommer att bidra till definitionen av det
kollektiva arv av värden och rättigheter som förenar européerna och ligger till grund för all
gemensam politik.
DT\387263SV.doc
3/7
PE 232.651
12. EU:s nära förestående utvidgning till länder som har en kortare demokratisk historia än de
nuvarande medlemsstaterna gör det ännu viktigare att ge EU en starkare profil när det
gäller demokrati, social rättvisa, miljöfrågor och mänskliga rättigheter. Stadgan
kommer att göra detta, även om det innebär att den slutgiltiga tröskeln för medlemskap höjs.
Detta ingår i den process som skall förbereda EU för utvidgningen.
Obligatoriska effekter
13. EU är inte en stat, utan en kraftfull union av stater med maktbefogenheter över människor
vars rättigheter kräver trovärdigt och fullständigt skydd. Därför insisterar parlamentet på att
stadgan slutligen skall införlivas med EU-fördraget, så att det blir juridiskt bindande
för EU:s institutioner och organ. Det finns olika sätt att åstadkomma ett sådant
införlivande, och de skulle alla få olika rättsliga följder. Parlamentet vill återkomma till
denna fråga när konventionen och regeringskonferensen börjar göra framsteg.
14. Men vi kan inte se några verkliga fördelar med en stadga om rättigheter som endast
föreskriver en befintlig uppsättning rättigheter. Vi misstänker rent av att allmänheten kan
reagera ganska cyniskt på ännu en EU-retorisk text, hur välformulerad och välmenande den
än är.
15. En icke-bindande stadga skulle inte heller få någon betydelse för tredje land vad gäller
dessas förbindelser med EU.
16. En stadga som bara var en icke-bindande förklaring skulle inte heller lyckas upphäva
en av de nuvarande allvarliga motsägelserna i EU:s konstitutionella utveckling. EU
skulle hävda grundläggande rättigheter på unionsnivå, trots att den i strid med de
konstitutionella traditioner i medlemsstaterna som den är förpliktad att upprätthålla inte
skulle införa några åtföljande rättsmedel. Verklig översyn av rättsväsendet och förmåga att
kräva upprättelse är en väsentlig del i medlemsstaternas rättighetssystem. Vill vi verkligen att
EU skall vara mindre än summan av sina medlemmar när det gäller medborgarnas
rättigheter?
17. Därför föreslår vi, utan att motsätta oss ett slutgiltigt beslut om stadgans rättsliga karaktär, att
konventet i sitt arbete skall utgå ifrån att stadgan blir bindande.
18. Parlamentet är också angeläget om att garantera så nära samarbete som möjligt mellan
konventet och regeringskonferensen. En bindande stadga kommer att kräva många
anpassningar av fördraget och andra reformer på lägre nivå än fördragsnivå
Respekt för gemenskapens regelverk
19. EU-stadgan får inte begränsa rättigheterna för någon nuvarande medborgare. Den får
inte heller undergräva Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.
Tvärtom bör den uttryckligen skydda varje medlemsstats bestämmelser rörande mänskliga
rättigheter, på det sätt som föreskrivs i artikel 53 i ovannämnda konvention, utan att
undergräva gemenskapslagstiftningens viktiga allmänna princip om enhetlig tillämpning.
Stadgan måste leda till maximal rättslig säkerhet i samtliga fall.
Gemenskap eller union?
PE 232.651
4/7
DT\387263SV.doc
20. När det gäller avgränsningen mellan Europeiska gemenskapen och Europeiska unionen, har
Europeiska rådet föreslagit en unionsstadga. Som tidigare nämnts har ett
unionsmedborgarskap införts genom bestämmelserna i Fördraget om upprättande av
Europeiska gemenskapen, och för närvarande fungerar endast Europeiska gemenskapen som
juridisk person i internationell rätt.
21. När Amsterdamfördraget får verkan och EU får en tydligare internationell framtoning, blir
avgränsningen mellan de tre pelarna i Maastrichtfördraget mer och mer teoretisk.
Samverkan mellan de tre vore en naturlig följd om alla berörda parter antog ett mer
heltäckande och samordnat angreppssätt. Skillnaderna mellan pelarna är i vilket fall som
helst inte lättförståelig för medborgarna, som otvivelaktligen skulle uppskatta en enda stadga
med rättigheter som täcker all EU:s verksamhet. Detta gäller även utländska företag som
verkar inom EU och för vilka stadgan kan få långtgående följdverkningar.
22. Många av de känsligaste frågor som rör grundläggande rättigheter ligger inom andra
och tredje pelaren. Det är en stor utmaning för EU att på det etiska området genomföra en
konkret gemensam utrikes- och säkerhetspolitik när det gäller EU-företrädarnas uppträdande
utomlands och behandlingen av utländska medborgare. Utvecklingen mot en gemensam asyloch invandringspolitik talar för att det uppstår nya lagliga minoriteter inom EU. Och de
framsteg som görs i polissamarbetet och det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna,
såsom inrättandet av Europol och införlivandet av Schengenavtalet i Fördraget om
Europeiska unionen, kan få ett oerhört inflytande på förbindelserna mellan EU:s institutioner
och organ å ena sidan och medborgaren å den andra. Vi är också medvetna om att
regeringskonferensen förmodligen kommer att utöka EU:s befogenheter ytterligare för att
försvarspolitiken skall omfattas.
23. Europaparlamentet tror att alla grundläggande rättigheter är beroende av varandra och att det
vore vansinnigt att gå med på att det utvecklas två konkurrerande rättsliga system för skydd
av grundläggande rättigheter, ett för de frågor som omfattas av EG-fördraget (överskridande
av yttra gränser, asyl, invandring, civilrättsligt samarbete) och ett för de frågor som omfattas
av EU-fördraget (straffrättsliga frågor). Trots att medlemsstaterna och institutionerna har
olika befogenheter beroende på politikområde och rättslig grund, är vi övertygade om
att stadgan måste omfatta EU:s hela verksamhetsfält. Detta innebär att själva unionen
måste bli en juridisk person.
Förbindelserna med Europarådet
24. Det är tydligt att Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna måste ligga till
grund för stadgan. Europeiska gemenskapens anslutning till konventionen har diskuterats i
många år. I och med att arbetet med stadgan inleds blir denna diskussion åter aktuell. För att
garantera noggrann respekt för Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och
ändra EU-institutionernas nuvarande egendomliga ställning, anser Europaparlamentet att
själva unionen bör underteckna och ratificera Europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna och alla protokoll till denna konvention. Precis som domstolen
har föreslagit (yttrande 2/94 ), kräver detta ändringar av fördraget, så att EU blir en
juridisk person.
25. EU bör inte försöka bli en "medlemsstat'" i Europarådet, utan snarare en "hög
fördragsslutande part" i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. På så sätt
kan problemen med dubbel representation och EU:s medverkan i rådet undvikas.
DT\387263SV.doc
5/7
PE 232.651
26. Det förekommer dock berättigade farhågor för att det skulle kunna uppstå konflikter och
dubbelarbete mellan EG-domstolen i Luxemburg och Europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna i Strasbourg (nedan kallad Europadomstolen) om EU blev en hög
fördragsslutande part i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Enligt
artikel 32.2 i konventionen skall alla tvister om Europadomstolens domsrätt avgöras i denna
domstol. Artikel 55 i konventionen utesluter andra sätt att lösa tvister, utom vid särskild
överenskommelse. En sådan överenskommelse skulle kräva att åliggandena i samband med
undertecknandet av Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna anpassades till
artikel 292 i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen, i vilken
medlemsstaterna förbinder sig att inte lösa tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta
fördrag på annat sätt än som bestämts genom fördraget. Ett särskilt protokoll skulle kunna
upprättas för att sköta den tvärgående förbindelsen mellan EG-domstolen och deras kolleger i
Europadomstolen.
27. Amsterdamfördraget har redan tilldelat EG-domstolen befogenheter i människorättsfrågor
(artikel 46 i EU-fördraget). EG-domstolen skulle förvisso vara kapabel att utveckla en
egen rättspraxis i människorättsfrågor, såsom nationella domstolar har gjort. Risken
för dubbelarbete med Europadomstolen kan minimeras genom att artikel 35.2 b i Europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna efterlevs. I denna artikel slås det fast att
Europadomstolen inte kan ta upp mål till prövning som "som redan prövats av domstolen
eller redan hänskjutits till internationell undersökning eller reglering i annan form och som
inte innehåller nya relevanta upplysningar".
28. Europadomstolens uppgift är att behandla fall som rör överträdelser av Europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna. EG-domstolens uppgift är att behandla fall som
rör överträdelser av EU-fördragen. Båda domstolarna är suveräna inom sitt eget
tillämpningsområde. Hittills har båda domstolarna visat ömsesidig respekt för varandras
domsrätt, och man kan förvänta sig att de fortsätter att följa sunt förnuft i detta hänseende.
EG-domstolen kommer att kunna acceptera Europadomstolens överhöghet när det gäller
mänskliga rättigheter på samma sätt som den har accepterat Världhandelsorganisationens
medling i handelstvister.
29. Eftersom tillämpningen Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna är
universellt och avser alla enskilda personer, kommer den sannolikt att förbli mindre
konkret än EU-stadgan. Det är inte bara det att EU-stadgan kommer att få betydelse för
särskilda kategorier med rättigheter för unionsmedborgare och utländska medborgare bosatta
inom EU, utan den kommer sannolikt att ha mer långtgående jämställdhetssträvanden och
vara mer progressiv i formuleringarna av vissa medborgerliga, sociala, miljörelaterade och
andra rättigheter. Eftersom EU:s medlemsstater binds samman av mycket starkare band än
Europarådets medlemmar, måste EU-stadgan få en vidare räckvidd än Europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna. Exempelvis föreskriver tilläggsprotokoll nr 4
till konventionen rätten att fritt röra sig inom och att lämna de3 stater som undertecknat
konventionen, kommer EU-stadgan att försöka ge verkan åt rätten till fri rörlighet och
bosättning mellan medlemsstaterna 1.
Ett annat exempel : medan EU-stadgan troligen kommer att innehålla ett allmänt förbud mot diskriminering på
grund av kön, behandlas könsdiskriminering i artikel 14 i konventionen endast i relation till de övriga rättigheterna i
konventionen.
1
PE 232.651
6/7
DT\387263SV.doc
Reformering av domstolen
30. Det faktum att EG-domstolen får behörighet på området mänskliga rättigheter ger möjlighet
till snabbare och billigare former av domar än de som är möjliga enligt de nuvarande
förfarandena vid Europadomstolen. Om stadgan skall lyda under EG-domstolens
domsrätt, kommer det att bli nödvändigt att tolka artikel 230 i EG-fördraget få ett
flexiblare sätt, för att förbättra de enskilda unionsmedborgarnas tillgång. Det kommer
till och med att behövas ändringar av fördraget för att ge unionsmedborgaren status som
privilegierad målspart: artikel 34 om enskilda klagomål i Europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna skulle kunna tjäna som modell. I vilket fall som helst blir det
nödvändigt att ändra domstolens arbetsmetoder och att öka dess resurser för att garantera ett
smidigt och snabbt handläggande av fler mål på ett större område.
Tillämpningsområde
31. Enligt den romerska traditionen finns rättigheter bara i kraft av lagar. Det handlar både
om rättigheter (garantier för frihet), immunitet (erbjudande av skydd), förbud (plikter och
hinder) och procedurrättigheter (reglering av rättsväsendet). Stadgan kommer att behöva
åstadkomma konsekvens och ömsesidigt beroende mellan alla dessa typer av rättigheter och
skyldigheter, och konsekvens mellan EU:s inre och yttre attityd.
32. Parlamentet vill att stadgan skall vara ambitiös och att den i fördragsform skall innehålla
moderna grundläggande medborgerliga och sociala rättigheter samt bekräfta redan
väletablerade rättigheter. Detta innebär inte att EU skall tilldela sig själv nya befogenheter
direkt i kraft av stadgan. EU:s befogenheter kan trots allt utökas endast genom exakta
fördragsbestämmelser (som begränsas av tvillingprinciperna om subsidiaritet och
proportionalitet). Huvudsyftet med stadgan är att för medborgarnas skull slå fast att EU
fullständigt repeterar och garanterar moderna grundläggande rättigheter på de
områden där EU har befogenhet att göra detta. Syftet är inte att avhjälpa
lagstiftningsmässiga brister på vartenda politikområde. Men stadgan kan peka ut vägen
inför framtida ändringar av fördelningen av befogenheter mellan överstatliga och statliga
myndigheter.
33. Till vem riktar sig då stadgan? Allmänt sett kan antingen enskilda personer eller grupper ha
rättigheter. De kommer att åtnjuta en eller flera av följande tre omfattande uppsättningar med
rättigheter:
· mänskliga rättigheter såsom de föreskrivs i internationell lagstiftning med allmän
tillämpning,
· grundläggande rättigheter som är tillämpliga på alla som omfattas av EU:s domsrätt,
· medborgerliga rättigheter som endast omfattar unionsmedborgarna.
Innehållet i de mänskliga rättigheterna
34. När EU väl har undertecknat Europeiska konventionen om de mänskliga
rättigheterna skall stadgan bekräfta de grundläggande rättigheterna i konventionen, i
enlighet med de föreskrivna förfarandena. De viktigaste villkoren i konventionen är
följande 1:
Rubrikerna i förteckningen lades till den urprungliga konventionen och de åtföljande protokollen genom
bestämmelserna i protokoll nr 11 från 1994.
1
DT\387263SV.doc
7/7
PE 232.651
Rätt till livet
Avskaffande av dödsstraffet
Förbud mot tortyr
Förbud mot slaveri och tvångsarbete
Rätt till frihet och säkerhet
Förbud mot diskriminering
Rätt till en rättvis rättegång
Inget straff utan lag
Rätt till ett effektivt rättsmedel
Rätt till överklagande i brottmål
Gottgörelse vid felaktig dom
Rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger
Förbud mot frihetsberövande på grund av skuldförbindelse
Rätt till skydd för privat- och familjeliv
Skydd för egendom
Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
Yttrandefrihet
Frihet att delta i sammankomster och föreningsfrihet
Rätt att ingå äktenskap
Likställdhet mellan makar
Rätt till undervisning
Rätt till fria val
Rätt att röra sig fritt
Förbud mot utvisning av medborgare
Förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar
Rättssäkerhetsgarantier vid utvisning av utlänningar
Skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna
Avvikelse från konventionsförpliktelse vid nödläge
Inskränkningar i utlänningars politiska verksamhet
Förbud mot missbruk av rättigheter
Begränsning av användningen av inskränkningar i rättigheter
Skydd för befintliga mänskliga rättigheter
Innehållet i de sociala rättigheterna
35. Redan i juni 1999 föreslog Europeiska rådet i Köln att förutom "rätten till frihet och
jämlikhet samt de grundläggande procedurrättigheter som garanteras i den Europeiska
konventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och
som framkommer genom medlemsstaternas gemensamma författningstraditioner", skall EUstadgan även innehålla "de grundläggande rättigheter som endast tillkommer unionens
medborgare". Vidare skall "ekonomiska och sociala rättigheter beaktas, sådana de ingår i
Europeiska sociala stadgan och i gemenskapens stadga om arbetstagares grundläggande
sociala rättigheter (artikel 136 i EG-fördraget), såvida de inte endast motiverar mål för
unionens handlande 1".
36. Tvisterna om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen kommer troligen att bli flest inom
socialpolitiken. Många har exempelvis förespråkat ett fullständigt införlivande av sociala och
medborgerliga rättigheter. Somliga har förespråkat att särskilda krav på sociala framsteg,
I ingressen till Fördraget om Europeiska unionen (tredje ledet) bekräftas den "vikt" som EU fäster vid den
europeiska sociala stadgan som undertecknades i Turin 1961 och vid 1989 års gemenskapsstadga.
1
PE 232.651
8/7
DT\387263SV.doc
såsom bra bostäder, skall bli en grundläggande rättighet. Såsom fördraget för närvarande ser
ut, kan dock en sådan rättighet inte bli en fråga för EU utan endast för medlemsstaterna. EU
har ännu ingen behörighet i bostadspolitik och kan inte erbjuda rättsmedel till bostadslösa.
Samma sak gäller arbetslösa, en fråga där EU för närvarande endast har befogenheter att
uppmuntra till hög sysselsättningsnivå. EU har inga befogenheter när det gäller lön,
organisationsrätt eller strejkrätt.
37. Parlamentet anser dock att stadgan helt och fullt bör återspegla hur viktig den sociala
dimensionen är för EU:s verksamhet, och hur central den sociala sammanhållningen är för
riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Den inre marknadens påverkan på socialpolitiken
är ännu inte föremål för någon lagstiftning på gemenskapsnivå. Jämställdhet mellan könen
samt funktionshindrades och barns rättigheter bör särskilt betonas. De huvudtexter som man
kan stödja sig på är artiklarna 13 och 136 i EG-fördraget, den europeiska sociala stadgan från
1996 och den gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter som
antogs av Europarådets elva medlemsstater i december 1989.
38. I fördraget erkänns det att jämställdheten mellan könen inte är begränsad till
sysselsättningspolitiken. Artikel 3.2 i EG-fördraget bör utgöra grund för en grundläggande
individuell medborgerlig rättighet som består i ett allmänt förbud mot diskriminering på
grund av kön.
39. Liknande allmänna anti-diskrimineringsklausuler bör ingå i fråga om ras, tro,
funktionshinder, ålder och sexuell läggning.
Övrigt innehåll
40. Följande av EU:s nuvarande befogenheter kan ge upphov till berättigade förslag på
individuella eller kollektiva rättigheter som bör ingå i stadgan:
i. förbättring, konsolidering och utveckling av unionsmedborgarskapet,
ii. behandling av medborgare i tredje land,
iii. regionala och etniska minoriteters ställning,
iv. genomförandet av den inre marknaden, inbegripet handelspolitik,
v. genomförandet av den gemensamma penning-, jordbruks-, fiskeri-, transport- och
miljöpolitiken,
vi. genomförandet av program för att främja sysselsättning, ekonomisk och social
sammanhållning, forskning och teknologisk utveckling, yrkesutbildning, konsumentskydd,
folkhälsoskydd och kultur,
vii. extern stöd och utvecklingssamarbete.
41. Relevanta delar av gemenskapens formella eller informella regelverk omfattar följande:
1) Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma förklaring om
grundläggande rättigheter, 1977.
2) Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma förklaring mot
främlingsfientlighet och rasism, 1979.
3) Europaparlamentets förklaring om grundläggande rättigheter och friheter, 1989.
42. Medlemsstaterna kan vilja upphöja vissa delar av sin gemensamma konstitutionella tradition
till att ingå i stadgan. Förutom dem som redan ingår i Europeiska konventionen om de
DT\387263SV.doc
9/7
PE 232.651
mänskliga rättigheterna, skulle följande internationella fördrag (och dessas tilläggsprotokoll)
ingå:
4) Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheter, 1948.
5) FN-konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (genocide),
1948.
6) FN-konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, 1951.
7) FN-konventionen angående statslösa personers rättsliga ställning, 1954.
8) FN:s internationella konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,
1965.
9) FN: s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, 1966.
10) FN: s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, 1966.
11) FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, 1979.
12) FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning, 1984.
13) FN-konventionen om barnets rättigheter, 1989.
14) FN:s principsamling för behandling av fångar??, 1990.
15) FN-stadgan för en internationell brottsmålsdomstol, 1998.
16) Europeiska konventionen om migrerande arbetstagares rättsställning, 1977.
17) Europeiska konventionen om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter, 1981.
18) Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning, 1987.
19) Europarådets europeiska stadga för regionala språk och minoritetsspråk, 1992.
20) Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter, 1995.
21) Europarådets konvention om utövande av barns rättigheter, 1996.
22) Europarådets tilläggsprotokoll till konventionen om skydd av mänskliga rättigheter och
den mänskliga värdigheten med avseende på biologiska och medicinska tillämpningar,
om förbud av kloning av mänskliga varelser, 1998
23) Unescos allmänna förklaring om mänskliga rättigheter, 1997
24) ILO-konventionen angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, 1948.
25) ILO-konventionen angående tillämpning av principerna för organisationsrätten och den
kollektiva förhandlingsrätten, 1949.
26) ILO-lonventionen om främjande av sysselsättning och skydd mot arbetslöshet, 1988
27) ILO:s förklaring om grundläggande principer för och rättigheter i arbetslivet, 1988.
28) OSSE:s Parisstadga för ett nytt Europa, 1990.
Ändringar och undantag
43.
Att författa konstitutioner är vanligtvis lättare än att sedan ändra dem.
Regeringskonferensen kommer att behöva anta bestämmelser om översyn av stadgan.
Parlamentet har välkomnat idén om konventet där arbetet skulle kunna ske på ett bättre
sätt än under regeringskonferensen. Vi stödjer - och till och med insisterar på - att detta
arbete utförs igen för att komplettera eller begränsa stadgan i framtiden.
Likaledes kommer kommissionen eller rådet inte att ha rätt att göra några undantag från
stadgan utan parlamentets tillåtelse.
44.
Om konventet skulle författa en stadga i enlighet med dessa riktlinjer skulle det på ett
djupgående sätt bidra till EU:s konstitutionalisering. Medborgarna, kandidatländerna och
PE 232.651
10/7
DT\387263SV.doc
omvärlden i stort skulle få en klarare bild av EU:s mål. Begreppet "folkens Europa"
skulle omvandlas från en retorisk formulering till politisk realitet.
DT\387263SV.doc
11/7
PE 232.651
