RAPPORT FRÅN ALMEDALEN 2014
PATIENTKRAFT!
RUNDABORDSSAMTAL OM PATIENTEN SOM PARTNER
Hur kan vi öka patientmedverkan och bättre ta tillvara
patienternas resurser? Stockholms Sjukhem arrangerade ett
välbesökt rundabordssamtal i Almedalen 2014. I denna rapport
kan du ta del av tankar och reflektioner från några av dem som
deltog: Peter Strang, Inger Ekman, Kjell Asplund, Stina-Clara
Hjulström, Fredrik Lennartsson, Annika Wåhlin och Elisabet
Wennlund.
Text Eva Nordin. Foto Stig Hammarstedt.
Produktion Stockholms Sjukhem 2015.
www.stockholmssjukhem.se/almedalen
PATIENTKRAFT VÄGEN TILL
EFFEKTIVARE OCH BÄTTRE VÅRD!
Omfattande forskning visar att när patienter känner tillit och blir lyssnade på, blir de mer trygga och behandlingsresultatet bättre. Hur kan
vården bli bättre på att tillvarata patienters och anhörigas kunskaper,
erfarenheter och resurser? Frågan diskuterades vid ett välbesökt
seminarium i Almedalen som arrangerades av Stockholms Sjukhem.
Inför upptakten av årets valrörelse var intresset för politikerveckan i Almedalen större
än någonsin. Drygt 30 000 besökare var på
plats för att ta del av 3 500 evenemang.
Stockholms Sjukhem var en av cirka 1 500
arrangörer som bidrog med ett seminarium
och rundabordssamtal i Hälsodalen, en mötesplats för alla som är engagerade i hälsooch vårdfrågor. Temat i var patientkraft; vad
händer om patienters och anhörigas erfarenheter, kunskaper och resurser bättre tas
tillvara i vården?
Ämnet lockade många deltagare från bland
annat landsting och regioner, patientorganisationer, myndigheter och yrkesföreningar.
Även politiker och tjänstemän var på plats för
att diskutera frågor om hur patienters delaktighet, inflytande och integritet kan stärkas.
Seminariets äldsta deltagare var Dagny
Carlsson 102 år. Vid 93 års ålder blev hon
änka. För att bryta ensamheten köpte hon en
dator och i dag är hon en flitig bloggare som
kommenterar och reflekterar över det som
sker i omvärlden.
DELA KUNSKAP
Seminariet inleddes av Elisabet Wennlund,
läkare och sjukhusdirektör vid Stockholms
Sjukhem; en privat vårdgivare som ägs och
drivs av en stiftelse grundad 1867. – Vi måste bli bättre på att kommunicera
och dela kunskap med varandra. I vården
informerar vi patienter och svarar ibland på
frågor som kanske inte alls har ställts. Vi
behöver utveckla det pedagogiska samtalet,
bli bättre på att lyssna och ta vara på patientens egna kunskaper och erfarenheter, säger
Elisabet Wennlund.
Peter Strang är
professor i palliativ
medicin och överläkare på Stockholms
Sjukhem.
Stockholms Sjukhem bedriver vård inom en
mängd olika områden: geriatrik, rehabilitering
och äldreomsorg. Här finns också en husläkarmottagning samt ett palliativt centrum.
När den palliativa vården startades för cirka
tjugo år sedan var det en av Sveriges första i
sitt slag.
Vid Palliativt Centrum arbetar Peter
Strang. Han är professor i palliativ medicin
och cancerspecialist och har skrivit ett flertal
böcker om cancer, palliativ vård, smärta och
existentiella frågor.
Under seminariet i Almedalen höll han en
föreläsning om hur man skapar goda vårdrelationer ur ett palliativt perspektiv och vad
vården behöver tänka på för att använda den
sjukes resurser på ett bra sätt.
– När en människa drabbas av en svår
sjukdom använder hon copingstrategier för
att känslomässigt skydda sig och hantera en
hotfull situation. Om vården ska kunna stötta
och samarbeta med dessa patienter på ett
bra sätt, är det dock viktigt att förstå att olika
individer använder olika strategier, säger
Peter Strang.
BÖRJA DÄR PATIENTEN ÄR
Vissa individer är proaktiva, de är vetgiriga
och letar själva efter kunskap och information
och kommer väl förberedda till sjukvården.
Andra är undvikande och förtränger sin sjukdom; de blir stressade och får ångest av att
prata med andra om sitt tillstånd. Det finns
också de som har ett stort behov av att dela
sina känslomässiga upplevelser med vänner,
anhöriga och sjukvården.
– Utgångspunkterna kan se väldigt olika
ut. Den danske teologen och filosofen Søren
Kierkegaard menar att vi behöver börja där
personen befinner sig. Det låter enkelt, men
ofta startar vi tyvärr där vi själva står, inte där
patienten är.
God vård handlar om omtanke och respekt,
och om kunskapen att möta människor med
olika behov på deras egna villkor. Det handlar
inte bara om de fysiska, psykiska och sociala
behoven, utan även om de existentiella och
estetiska, menar Peter Strang.
Han lyfte fram fyra grundläggande hörnstenar inom den palliativa medicinen:
• att lindra svåra symtom som smärta,
illamående och oro,
• att arbeta över disciplin- och professions-
gränser utifrån patientens behov, det vill säga teamarbete,
• att slå vakt om kontinuitet i vården och en bra kommunikation mellan sjuka, när stående och vårdpersonal (oavsett
huvudman),
• att etablera en god samverkan med
närstående och erbjuda ett gott stöd,
eftersom vård i livets slutskede ofta
bygger på stora insatser från närstående.
KOMMUNIKATION OCH RELATION
– Att skapa en god kommunikation och relation har en avgörande betydelse för att förverkliga de mål som patienten har. Men, det
handlar om att också förstå målen och kunna
relatera dem till individen. Om målet till exempel är att skapa en god livskvalitet behöver
vi utgå från personen vi har framför oss. Det
finns så många olika sätt att leva ett bra liv.
Peter Strang menar att det egentligen är
ganska enkelt att ta reda på hur en patient
har det och vilka behoven är.
– Fråga. Ändå glömmer vi bort att göra det
och tar saker för givna.
Peter Strang berättade om hur fel det kan
bli om man betraktar världen genom sina
färgade glasögon. I ett forskningsprojekt
som handlade om kvinnor med nydiagnostiserad gynekologisk cancer, antog forskaren
att kvinnorna ville prata om de psykosociala
aspekterna av sjukdomen. Men antagandet
stämde inte. Kvinnorna ville i första hand
prata om sjukdomen och behandlingen med
strålning.
– God kommunikation och goda relationer
är en hörnsten. Oavsett varifrån man kommer på jorden och oavsett om man är frisk
eller sjuk så uppger de allra flesta att det som
är viktigast i livet är gemenskap, kärlek och
relationer.
Det finns många goda exempel, menar
Peter Strang, som visar på betydelsen av att
skapa tillitsfulla relationer.
Den vanligaste orsaken till att läkemedelsbehandling inte får en önskad effekt är att
patienter inte följer ordination på grund av
bristande tillit till behandlande läkare.
– Ett annat exempel är cancervården. Vi
som arbetar i vården får ofta uppleva hur patienter med spridd cancer och svåra smärtor
får symtomlindring om vi sätter oss ned och
lyssnar och bemöter patientens upplevelser.
När ensamheten minskar och tilliten ökar
brukar upplevelsen av smärta dämpas.
PARTNERSKAP I VÅRDEN
De senaste åren har det förts en omfattande
debatt om vikten av att patienter får mer
makt över sin vård. Begreppet makt har dock
diskuterats; om någon ska få mer makt måste
någon annan få mindre makt. I stället för makt
har begreppet partnerskap börjat användas;
patient som partner i vården.
Men, menar Peter Strang, vi behöver förhålla oss kritiska till hur begreppet används.
– Partner förutsätter att det finns en jämbördighet. Men relationen som uppstår
mellan en patient och vården är inte jämlik.
Patienten har inte valt att bli sjuk och inte heller valt sin läkare. Och medan jag som läkare
kan gå hem efter arbetets slut och umgås
med min familj och mina vänner, tvingas patienten kämpa med sin sjukdom dygnet runt.
Relationen är också villkorslös. Oavsett hur
patienten beter sig får vårdpersonalen inte
överge patienten, de har skyldigheter som
den sjuke inte har.
– Det är i regel de svåraste patienterna
som behöver mest tid och empati. Jag har
som läkare ett stort ansvar och en skyldighet
att försöka förstå patienten, men patienten
har ingen skyldighet att försöka förstå mig.
Det ställer också krav på självreflektion och
självdisciplin. Jobbar man i vården behöver
man ha kunskap om hur och varför man reagerar på ett visst sätt och även ta ansvar för
sina reaktioner på ett moget sätt.
DELAKTIG ELLER EJ?
Det finns en stark strävan i dag, inte minst
mot bakgrund av den nya patientlagen, att
skapa förutsättningar för att öka patienters
delaktighet i vården. Denna strävan väcker
dock många frågor, menar Peter Strang.
Vilken slags delaktighet handlar det om, och i
vilken utsträckning?
– Ska patienten få bestämma helt? Vissa
vill ta ett stort ansvar och fatta många beslut.
Men inte alla. Och ska man i så fall låta patienten överlämna beslutet till vården?
Søren Kierkegaard menar att människan är
fri i sina val och därför alltid ansvarig för sina
beslut och sin livsbana. Men med valfriheten
följer ångest.
– Det är inte lätt att välja. Problemet med
val är att man kanske väljer bort något som
kan visa sig vara ett bättre val, och det kan
vara ångestframkallande. En kompromiss
skulle kunna vara ett så kallat ”ownership”.
– Som patient behåller man sitt självbestämmande, men överlämnar beslutet till den
som man anser vara mest kunnig och som
man har tillit till. Återigen, det är inte så dumt
att fråga hur mycket patienten själv vill besluta och i vilken mån han eller hon vill ha
hjälp, säger Peter Strang.
”Om jag vill lyckas föra en människa
mot ett bestämt mål, måste jag först
finna henne där hon är och börja
just där”.
Søren Kierkegaard
RUNDABORDSSAMTAL
Ett femtiotal deltagare hade samlats i Hälsodalen för att delta i rundabordssamtalen om
”Patientkraft i vården – hur kan patienters
erfarenheter tas tillvara inom vården?”.
Fem samtalsledare hade i förväg formulerat
varsin fråga som diskuterades av seminariedeltagare vid olika ståbord. Diskussionerna
sammanfattades därefter av samtalsledarna
vid ett avslutande panelsamtal.
PERSONCENTRERAT
ARBETSSÄTT
Inger Ekman, professor i omvårdnad och
föreståndare för Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet (GPCC),
hade följande fråga som utgångspunkt för
sin rundabordsdiskussion: ”Varför är det så
svårt att gå från delaktighet till partnerskap
med patient/brukare inom hälso- och sjukvården?”.
– Det är ett märkligt förhållningssätt att
säga att patienter ska vara delaktiga i sin
vård. Det är ju patienten som är huvudpersonen. Professionen är snarare delaktig i patientens vård.
Begreppet partnerskap, menar Inger Ekman, handlar om att skapa en god relation
mellan patient och profession, och att eta-
blera en ömsesidig respekt för varandras
kunskaper och erfarenheter.
– Det uttrycks i många dokument och
visioner att vården ska ha ett personcentrerat
arbetssätt och att patienterna ska vara delaktiga, men i praktiken arbetar man ändå inte
så. I alla fall inte strukturerat och systematiskt, menar Inger Ekman.
Det är viktigt att begreppet personcentrering används, menar hon, eftersom det
understryker att patienten alltid är en person
med mänskliga resurser som vilja, värdighet
och ansvar.
– Patientkraft tyckte vi alla var ett bra ord.
Det handlar inte om makt, utan om att förändra en kultur där patienterna går från att
passivt svara på frågor och lämna prover,
till att tillvara patienternas resurser i vården,
säger Inger Ekman
Vid centret pågår flera forskningsprojekt
som studerar effekterna av personcentrerad vård och hur
man kan designa
modeller för vårdformen. Resultat
Inger Ekman professor
i omvårdnad och föreståndare för Centrum för
personcentrerad vård vid
Göteborgs universitet
(GPCC).
visar att det är en effektiv vårdform som ger
nöjdare och tryggare patienter, kortare vårdtider och minskade vårdkostnader.
Centrum för personcentrerad vård har av
EU-kommissionen fått uppdraget att leda
ett forskningsprojekt (WE-CARE). Projektet
inkluderar flera europeiska forskningsinstitut
som Imperial College i London och organisationer som European Patient Forum.
Några av de områden som omfattas av
projektet är: patienten som partner, teknologins möjligheter att sänka vårdkostnader och
förbättra vården, hur betalningssystem kan
utformas för att premiera kvalitet och sänka
vårdkostnader.
Här ser jag stora möjligheter att föra fram
angelägna forskningsfrågor inom de utlysningar som planeras för Horizon 2020, säger
Inger Ekman.
VÄRDEBASERAD VÅRD
Hur tar vården vara på patientperspektivet i
dag? Det finns många rapporter som visar att
en stor del av vårdpersonalens arbetstid går
åt till administration och krånglande IT-system, på bekostnad av tid med patienterna.
Mycket tid läggs också på arbete med att
registrera i olika kvalitetsregister och på
nationella patientenkäter i syfte att följa upp
och utvärdera vården. Men, hur ser återkopplingen ut och är arbetet mödan värd?
Kjell Asplund, professor emeritus och ordförande för Smer, Statens medicinsk-etiska
råd, ledde ett rundabordssamtal som utgick
från frågan: ”Patientenkäter och register, är
det vägen till ökad patientkraft?”.
– Det finns en stor samsyn kring att detta är
viktigt. Om man inte frågar patienterna så vet
man heller inte om de insatser som görs är
till nytta. Men, nationella patientenkäter och
nationella studier ger inte alltid en rättvisande
bild. Det krävs att man kompletterar med
lokala enkäter och intervjustudier, säger Kjell
Asplund.
Han lyfte också fram vikten av att validera
enkäterna och kvalitetssäkra svarsprocessen så att det verkligen är rätt målgrupp som
besvarar frågorna.
– Det är också viktigt att komplettera patientenkäter med närståendeenkäter för att få
en mer trovärdig bild. Tyvärr
är det fortfarande ganska
glest med den här typen av
enkäter i vården.
Många patientenkäter är
också designade utifrån ett
”top-down” eller ovanifrånperspektiv och inte anpassade efter målgruppen.
Det talas alltmer om
vikten av en värdebaserad
Kjell Asplund,
vård där patientperspektivet
professor emeritus
hamnar i fokus. I ett fåtal kvalitetsoch ordförande
för Smer, Statens
register kan patienter själva rapportera in så kallade PROM-data medicinsk-etiska råd
(Patient Reported Outcome Measures), det
vill säga hur de upplever sin sjukdom och sin
hälsa efter behandling eller annan intervention.
Genom att konsekvent efterfråga patientperspektivet och mäta det som verkligen
spelar roll för patienten i slutänden, det vill
säga utfallsmått som visar effekten av en viss
åtgärd eller behandling, kommer förhoppningsvis hälso- och sjukvårdens kunskaper
och attityder att förändras.
– Det förutsätter dock att patientföreträdare
medverkar i arbetet med att bestämma vad
vården egentligen ska mäta och vad som är
viktigt ur en patients synvinkel. Först då får
vi en värdeskapande vård för patienterna,
menar Kjell Asplund.
VERKTYG FÖR BÄTTRE
DEMENSVÅRD
Ökad kunskap om demenssjukdomar och ett
mer verksamhetsnära ledarskap, det är två
frågor som Demensförbundet driver med full
kraft för att förbättra villkoren och förutsättningarna för människor med demenssjukdom.
– Demenssjuka är utsatta och kan inte alltid
föra sin talan. Dessvärre är kunskapen om
demenssjukdomar många gånger bristfällig i
vården. På grund av okunskap och dåligt bemötande kan demenssjuka reagera med ilska
och uppfattas som aggressiva. Lösningen får
inte vara att de drogas ned för att bli lugna,
när de egentligen är rädda, ängsliga eller har
ont, säger Stina-Clara Hjulström, ordförande
för Demensförbundet.
Hon var en av samtalsledarna och lyfte
frågan: ”Hur kan vården stödja och hjälpa
patienter som saknar kraft och stridbara
anhöriga?”.
Det finns mycket man skulle kunna göra för
att förbättra situationen för människor med
demenssjukdom. Genom att omprioritera och
omfördela resurser skulle vården och insatserna kunna stärkas.
Den brist som råder på vårdpersonal leder
alltför ofta till att nya vårdbehov skapas som
kostar samhället stora miljardbelopp, menar
Stina-Clara Hjulström.
– Vi har många demenssjuka som råkar ut
för frakturer, men som inte får den gångträning de behöver på grund av personalbrist. I
stället sätts de i rullstol och försvagas i sina
funktioner.
Sju gånger
fler svenskar
behöver
sjukhusvård
till följd av
fallolyckor,
jämfört med
dem som
behöver vård
på grund
av olyckor i
trafiken. De
som drabbas
hårdast av
fallolyckorna
är framförallt äldre och
Stina-Clara Hjulström,
ordförande för Demenssköra personer som exförbundet.
empelvis demenssjuka.
Ändå satsar regeringen hela 44 miljarder på
förebyggande insatser i trafiken och endast 4
miljarder på att minska antalet fallolyckor.
– Det krävs ökade och riktade satsningar
på demensvården. Det krävs också arbetsverktyg. Ett bra instrument kan vara kvalitetsregistret för beteendemässiga och psykiska
symtom vid demens, BPSD-registret, säger
Stina-Clara Hjulström.
Syftet med registret är att minska symtom
och lidande och öka livskvaliteten för personer med demenssjukdom. Genom att använda registret kan man skapa en bra struktur i
omvårdnadsarbetet och fånga demenssjukas
röster och behov.
– Det kan vara ett bra verktyg för att kartlägga de bakomliggande orsakerna till exempelvis oro, ilska, aggressivitet och sömnstörningar. Det krävs också en satsning på det
verksamhetsnära ledarskapet i demensvården, menar Stina-Clara Hjulström.
Hon lyfte fram Finland där 76 procent av
vårdpersonalen i äldreomsorgen har daglig
kontakt med sin närmast chef. I Sverige är
motsvarande siffra fem procent.
– Vi behöver engagerade chefer som är
närvarande ute i vården och kan driva utveckling och förbättringsarbeten. I dag är alltför
många chefer upptagna bakom skrivbord
och med budgetar och administrativt arbete,
säger Stina-Clara Hjulström.
VERKSAMHETSNÄRA
LEDARSKAP
Myndigheten för vårdanalys gjorde 2012 en
internationell extern utvärdering av patientcentrering i svensk hälso- och sjukvård. En av
de viktigaste slutsatserna är att vården ofta
brister i att hålla patienterna välinformerade.
Patienterna involveras inte heller att delta aktivt i vården för att på bästa sätt uppnå goda
vårdresultat.
Förhoppningsvis kommer den nya patientlagen som träder i kraft i januari 2015 att
stärka patienternas ställning. Men det räcker
inte med en lag, menar Fredrik Lennartsson,
chef för Myndigheten för vårdanalys.
– I stora delar är den nya patientlagen endast en ompaketering av redan gällande lagar som tyvärr har haft
svårt att få genomslag.
Det patienter har rätt
att förvänta är ofta
skild från den verklighet som de möter.
Fredrik Lennartsson
var samtalsledare för
en grupp som började
med att omformulera
den i förväg valda frågan: ”Vad hindrar vården från att ta tillvara
patientens kraft?”.
Fredrik Lennartsson, chef för
Myndigheten för vårdanalys.
– Min grupp bestod av lösningsfokuserade
människor som hellre ville diskutera vad det
är som möjliggör och tar tillvara patienters
kraft. Vi enades om att ska Sverige lyckas
med att styra utvecklingen mot en mer patientcentrerad vård som stärker patienternas
ställning krävs ett långsiktigt, hållbart och
verksamhetsnära ledarskap.
Utvecklingen mot en mer patientcentrerad
vård kommer att kräva förändringar i vårdpersonalens och den administrativa personalens
attityder och förväntningar. Det gäller även
patienterna som förväntas ta en mer aktiv roll
i sin egen hälso- och sjukvård.
– Det verksamhetsnära ledarskapets betydelse är oerhört viktigt. Det handlar om att vi
har chefer som har förmågan att finnas nära
verksamheten och som kan tydliggöra uppdraget och motivera medarbetare att arbeta
för en mer patientcentrerad vård. Det förutsätter också att patienternas röster blir hörda.
– Vi måste hitta nya och mer verkningsfulla
sätt att involvera patienterna där ett sätt kan
vara att bjuda in dem i styrelserum och ledningsgrupper.
Fredrik Lennartsson betonade också betydelsen av patienters rätt till en fast vårdkontakt som kan ta ansvar för patientens trygghet, kontinuitet och samordning.
STYRNING MOT VÄRDE
FÖR PATIENTEN
Det finns ett växande intresse bland politiker
och vårdanställda att diskutera arbetssätt
och styrning av svensk hälso- och sjukvård.
Många som arbetar i vården reagerar mot att
styrningen av vården präglas av ett ensidigt
fokus på ekonomi och produktion av vårdtillfällen, medan etiska principer och kvalitet
hamnar på undantag.
– Det finns en stark vilja att skapa nya
arbetssätt som bygger på hela vårdteamets
kunskaper och erfarenheter, och att styra om
vården mot kvalitet och det som skapar värde
för patienten, säger Annika Wåhlin, förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet, samt ordförande för BraVå, Bra vård för äldre.
BraVå består av fackliga och professionella
sammanslutningar, pensionärsorganisationer
och patientföreningar, som bland har tagit
fram 17 kvalitetskrav för vård, rehabilitering
och omsorg om äldre i syfte att tillgodose
vårdtagarnas psykiska, fysiska, sociala och
existentiella behov.
Vid rundabordssamtalen ledde Annika
Wåhlin en diskussion om politikens och
vårdgivarnas roll för att vi ska få en personcentrerad vård. Det finns en efterfrågan i
dag, inte minst från politiker, på verksamheter
som driver utvecklingen mot personcentrerad
vård med patientnyttan i fokus. Det kräver
ett gemensamt ansvar där också vårdgivare
behöver förändra arbetssätt och styra om
vården mot kvalitet och det som skapar värde
för patienten, säger Annika Wåhlin.
Det handlar bland annat om att fokusera
mer på det som har betydelse för patienterna
och enas om
en målbild
som alla i
vård - och
omsorgskedjan kan stå
bakom, menar
hon.
– Förutsättningen för
att vi ska se
patienter som
delaktiga aktörer och inte
som passiva
mottagare,
är att vi intar
Annika Wåhlin, förbundsstyrelseledamot för Vårdförbundet och
deras perspektiv
ordförande för BraVå.
och också att vi
ändrar på strukturer och skiftar perspektiv,
från ett uppifrån och ned perspektiv till ett
nedifrån och upp perspektiv.
Det tvärprofessionella teamarbetet för en
större helhetssyn är en annan viktig förutsättning, menar Annika Wåhlin.
Det krävs också att politikerna tar sitt ansvar. Det innebär att de kontinuerligt måste
föra samtal och definiera vad personcentrerad vård är samt ta fram strategiplaner som är
långsiktiga där värdegrunder och värderingar
blir tydliga styrsystem.
– Det kan finnas många rädslor inför det
nya, politikernas roll är att utveckla mål och
strategiplaner utifrån patientnyttan. Vi behöver också system för uppföljning. Skulle
vi lyckas mäta det verkliga värdet för patienterna och sedan styra vården i den riktningen
vore det fantastiskt.
TRE REVOLUTIONER
– Kavla upp ärmarna när ni kommer hem,
uppmanade Elisabet Wennlund, sjukhusdirektör för Stockholms Sjukhem i sin avslutning. Hon tackade deltagarna och samtalsledarna för givande och kraftfulla diskussioner
och påminde om det arbete som nu ligger
framför alla som arbetar i och med vården.
– Vi brukar säga att vi står inför tre revolutioner inom vården. Vi behöver vidareutveckla
och förbättra kvaliteten i vården och ta bort
det som inte fungerar, vi behöver ledare som
inte ensidigt fokuserar på kostnader utan
skapar balanserade styrkort, och vi behöver utveckla och förbättra information och
kommunikation. Det kommer att krävas hårt
arbete, men det är ett givande och tillfredsställande arbete som skapar mycket meningsfullhet.
Text Eva Nordin
Foto Stig Hammarstedt
ROBOTEN KNACKAR PÅ DÖRREN - HUR KAN
NY TEKNOLOGI STÄRKA VÅRD OCH OMSORG?
ALMEDALEN
2015
Stockholms Sjukhem och Statens medicinsk-etiska råd, Smer,
bjuder in till ett rundabordssamtal om robotar och ny teknik.
Utvecklingen av robotars användning inom vård och omsorg går snabbt.
Hur kan vi utveckla vård och omsorg samt stärka individen genom att
använda ny teknologi? Vilka etiska frågor väcks? Rundabordssamtalet
inleds med en introduktion av robotforskaren Christian Smith från KTH.
Moderator är Lisa Kirsebom.
Tid: Måndag 29 juni, kl.14.00-15.45
Plats: Hälsodalen, Labbet, S:t Hans café, S:t Hansplan 2, Visby
Välkommen!
Har du frågor kontakta kommunikationschef Marianne Spiik,
tel 0739-177443, e-post: [email protected]
Marcus Lundstedt/Scandinav Bildbyrå
Stockholms Sjukhem drivs och ägs sedan bildandet 1867 av en stiftelse utan vinstsyfte. Vi är en idéburen privat
vårdgivare som driver verksamhet utifrån vårdavtal eller vårdval med kommuner och landstinget i Stockholms län.
Stocksholms Sjukhem har verksamhet inom avancerad sjukvård i hemmet (ASIH), palliativ vård, rehabilitering,
geriatrik, allmänmedicin och äldreomsorg.. Vi har även en egen forskningsenhet.
