Bakjoursfallet
Nytt bakjoursfall
Pseudomemranös kolit och buksmärtor
Var fjärde patient i slutenvård behandlas med antibiotika. I de allra flesta
fall helt adekvat och hos många med en livräddande verkan. Inget gott
som dock har något ont med sig. Antibiotika kan leda till en rad komplika­
tioner. Läs och fundera hur du som bakjour skulle handlägga nedan­
stående patientfall med tre veckors diarré efter längre antibiotikabehandling.
E
n 83-årig man söker akuten
en söndagskväll på grund av
buksmärtor, diarréer och tilltagande trötthet. För tre veckor sedan
skrevs han ut från ortopedkliniken
där han vårdats i två omgångar under
en månads tid. Han hade då reopererats för en havererad osteosyntes
på grund av en subtrokantär femurfraktur primäropererad ett halvt år
dessförinnan. I det perioperativa
förloppet kring reoperationen gavs
penicillinas-stabilt penicillin, först
intravenöst och sedan i tio dagar per
os för att förebygga infektion. Trots
detta kom patienten in efter en vecka
med kliniska tecken på sårinfektion
i hud och mjukdelar kring såret på
höften. Han lades in för sårbehandling och sattes på klindamycin per
os, vilket behölls i sex dagar. Såväl
sår som blododling vid inläggningen
visade växt av koagulas-negativa stafylokocker, KNS. Såret renade upp
sig och patienten skickades hem efter
infektionskonsult utan antibiotika.
Sedan den senaste vårdepisoden på
ortopeden har patienten haft tunna,
syrligt doftande avföringar sex–åtta
gånger dagligen. De tre senaste
dagarna har han blivit allt tröttare,
inte kunnat försörja sig och utvecklat buksmärtor och ömhet i buken.
Diarréerna har lugnat sig något.
Vid undersökningen på akuten
noteras en viss dehydrering, en puls
på 80, blodtryck 130/80 och en
tympa­nistisk, måttligt ömmande buk.
Ampullen är tom. Patienten läggs in
för bukobservation med intravenöst
dropp, fasta och en CT beställs. När
blodproverna anländer är Hb 123,
Vita blodkroppar 31,7 och CRP 278.
S-kreatininet är 106. CT:n visar en
generellt svullen kolon och rektum
samt måttliga mängder fri vätska i
buken. Kring cekum beskrivs fettväven som infiltrerad av ödem men det
syns inga gasbubblor. För säkerhets
skull ordineras patienten intravenöst
cefalosporin och metronidazol.
Dagen därpå är patienten fortsatt
tagen med dålig urinproduktion trots
tre liter intravenöst dropp. Buken är
generellt öm med tendens till muskelförsvar. Morgonens kontroller
visar ett blodtryck på 110/65 och
puls 110. Blodproverna visar leukocyter på 34,8, CRP har stigit till 347
och S-kreatininet till 148. Tillståndet
uppfattas som en pseudomembranös
kolit utlöst av antibiotika.
Hur behandlar man bäst denna
patient?
Karsten Offenbartl
Eksjö
[email protected]
CT som visar generellt svullen och ödematös kolon och rektum samt vätska i buken.
SVENSK KIRURGI • VOLYM 68 • NR 1 • 2010
31
