Österhankmo lägercentrum 6.1.2016, Ola Österbacka
Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader,
och Herren Jesus Kristus!
Låt oss be: Himmelske Far, låt ljuset från ditt
Ord lysa och vägleda oss, så som du ledde de
vise männen, så att vi hittar Jesus och låter
honom leda oss på vägen till himlen. Amen.
Trettondagens gudstjänst, evangelietext: Matt
2:1–12:
1 När Jesus var född i Betlehem i Judeen på
kung Herodes tid, då kom vise män från
Östern till Jerusalem 2 och frågade: ”Var är
judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans
stjärna gå upp och har kommit för att tillbe
honom.”
3 När kung Herodes fick höra det blev han
förskräckt, och hela Jerusalem med honom.
4 Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade dem var
Messias skulle födas. 5 De svarade: ”I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten:
6 Du Betlehem i Juda land,
du är alls inte minst bland Juda furstar,
för från dig ska utgå en furste
som ska vara en herde för mitt folk Israel.”
7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig de
vise männen och frågade noga ut dem om
tiden då stjärnan hade visat sig. 8 Sedan
skickade han dem till Betlehem och sade:
”Gå och sök noga efter barnet. När ni har
funnit det, meddela då mig så att också jag
kan komma och tillbe det.”
9 De lyssnade till kungen och gav sig i väg.
Och stjärnan som de hade sett gå upp gick
nu före dem, tills den stannade över platsen
där barnet var. 10 När de såg stjärnan fylldes de av mycket stor glädje, 11 och de
gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad honom, och de öppnade sina skattkistor och
bar fram gåvor till honom: guld, rökelse
och myrra. 12 Och sedan de i en dröm blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.
Dagens evangelietext behandlar de vise männens resa till Betlhehem, via kung Herodes i
Jerusalem. Trettondagen är vid sidan av påsk
och pingst en av den kristna kyrkans äldsta
1 (4 )
högtider. Den 6 januari firades till en början
som minnet av Jesu dop i Jordan. Därför har
den också namnet Epifania = Uppenbarelsehögtiden. Då man trodde att Jesus hade blivit
född samma dag som han döptes kom man
lite senare att börja fira Jesu födelse samma
dag. Men den festen flyttades över till den 25
december i den västliga kyrkan, alltså i Rom,
men traditionen att fira Jesu dop blev kvar i
den östliga. I väst kom i stället firandet av de
vise männen in på trettondagen, och därmed
blev det också missionens dag.
Vi vet inte när de vise männen besökte Jesus.
Det är troligt att det skedde betydligt senare
än tretton dagar efter jul. Det talas ingenting
om stallet i vår text, utan i stället står det att
de vise männen gick in i huset.
Det finns några legendära detaljer som inte
har något stöd i texten. Det står inte i texten
att de vise männen var tre. Det har man slutit
sig till av att de hade tre gåvor: guld, rökelse
och myrra. Det står inte heller att de var
kungar. Men det är klart att det var mycket
förnäma män. De hade råd att resa långt, de
bar med sig skattkistor och överlämnade dyrbara gåvor och de blev kallade till kung Herodes.
Vi ska närmare begrunda två saker i vår text:
att det var hedningar som kom för att hylla
Jesus, och att det stod i Skriften var han skulle
födas.
Hedningarna följde stjärnan
Berättelsen om hur de vise männen i Östern
såg en stjärna har alltid varit fascinerande.
Man har letat upp olika förklaringar till fenomenet, och det finns beräkningar på att ett
ovanligt himlafenomen syntes upp till tre
gånger år 7 f Kr. Det handlade om en konjunktion eller en sammanstrålning mellan
planeterna Jupiter och Saturnus. Den skedde i
Fiskarnas stjärnbild, som ansågs vara den yttersta tidens tecken. Jupiter räknades som
världshärskarens stjärna och Saturnus som Palestinas stjärna. Andra förklaringar som man
har sökt är en komet eller en nova, som betyder en ny och uppflammande stjärna.
Jag måste skjuta in ett påpekande om tiden.
Jesus måste ha fötts före år 4 enligt vår tide-
Österhankmo lägercentrum 6.1.2016, Ola Österbacka
räkning, eftersom Herodes dog i april det året.
Det kan hända att han föddes år 6 el. 5, för
den munk som beräknade kronologin efter
Jesu födelse tog fel på några år. Vi borde alltså
ha firat 2000-årsminnet av Jesu födelse ungefär år 1995!
De vise männen var enligt det grekiska ordet
magoi, som vi känner igen från vårt ord magi,
eller trollkonst. Ordet användes ursprungligen
om präster i det persiska Medien och kom
också att användas om babyloniska stjärntydare. Det betyder att de var astrologer. På den
tiden kopplade man samman stjärnor och religion, vetenskapen astronomi och religionen
astrologi. I Tvåflodslandet, området kring
Eufrat och Tigris där Syrien och Irak finns i
dag, fanns en mycket avancerad kunskap i astronomi. Det var i det landet som den vise Daniel hade hamnat ungefär 600 år tidigare.
Och det kan mycket väl hända att dessa mager hade en kunskap om Gud som hade
kommit via Daniel och de andra judarna som
var i fångenskap i Babylonien.
Man kan lätt förstå att de vise männen tolkade
konjunktionen mellan Jupiter och Saturnus så
att ett kungabarn hade fötts i Palestina. De
började fråga efter barnet när de kommit till
Jerusalem. Det verkar som om inte kunde se
dubbelplaneten under hela resan, för de säger
att de hade sett stjärnan gå upp. Men sen ser
de den igen när de hade gett sig iväg från Jerusalem mot Betlehem.
Hur ska vi då förklara det att den stannade
över platsen där Jesusbarnet var?
Det finns idéer om att det var en komet, som
med sin svans verkade peka på en plats. Det
finns faktiskt vittnesbörd om att en komet visade sig just år 5 f Kr, och det kan stämma
med att Jesus då var några månader gammal.
Men det kan också ha varit ett särskilt ljusfenomen som Gud lät de vise männen se.
Fastän de vise männen sysslade med vidskeplig astrologi använde Gud sig av himlafenomen för att uppenbara sin vilja för dem. Han
lät dem hitta Jesus med hjälp av sitt himmelska ljus. Det finns en stark symbolik i det.
Redan i GT har vi profetior som talar om hur
Gud ska uppenbara sig för hedningarna. Annars var det ju en skarp gränsdragning mellan
2 (4 )
judar och icke-judar, dvs de som judarna kallade hedningar, eller hednafolken, ibland bara
folken. Det märktes särskilt i templet, där det
var vid hot om dödsstraff förbjudet för ickejudar att beträda själva tempelområdet. Det
fanns en skiljemur där med varningsskylt. Det
här var en orsak att att Paulus råkade illa ut på
tempelområdet, när han återvände från sin
tredje missionsresa, för judarna trodde att han
hade tagit in hedningar i templet (Apg 21:28).
Vi har redan hört GT-texten från Jes 60, men
jag citerar ännu vers 3:
Hednafolk ska vandra i ditt ljus och kungar
i glansen som går upp över dig.
Och i psaltartexten från Ps 72 läser vi (v 10):
Kungar från Tarshish och kustländerna ska
komma med tribut, kungar från Saba och
Seba ska bära fram gåvor.
Det är det här stället som är orsaken till att
man talar om tre kungar. Här omnämns tre
orter som dessa kungar kommer ifrån med gåvor åt fredskungen, alltså Messias, som nu är
ett litet barn. Och i sista versen i samma
psalm talas om att alla hednafolk ska prisa
honom salig.
Det är precis samma budskap som Gud gav
redan åt Abraham, 1 Mos 12:3b:
I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.
Det är en underbar berättelse vi har framför
oss i dag. Den berättar om hur Gud leder
hedningarna fram Jesus. Det är helt möjligt att
dessa hedningar genom den undervisning i
Skriften som förmedlades till österns länder i
forna tider hade klart för sig, att den Messias
som skulle födas i Judaland skulle bli en frälsare för hela världen. Men de måste bli vägledda av stjärnan för att hitta honom. Det är
en fin bild av Guds ord. Ps 119:105:
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på
min stig.
De vise männen blev mycket glada när de
hade funnit Jesusbarnet. Trots hans ringhet såg
de hans storhet. De hade fått en så tydlig vägbeskrivning av Gud att de inte behövde tvivla
på att det var han som skulle tillbes. Den vägbeskrivningen bestod både av Skriftens ord
Österhankmo lägercentrum 6.1.2016, Ola Österbacka
3 (4 )
och av en särskild vägledning genom himlaljuset.
dan av Skriften. Vi har en tillräckligt klar vägledning där.
Så som Gud ledde hedningarna till Jesus via
sitt himmelska ljus vill han också leda oss till
Jesus genom Skriften. Därmed kommer vi till
vårt andra huvudämne:
Gud har gjort början redan i GT. Jag citerade
redan löftet till Abraham. Det framförs många
fler löften under de två årtusenden som beskrivs i GT efter Abraham. Ett par hundra år
senare profeterar Jakob, när han välsignar
Juda som skulle bli stamfar åt Jesus (1 Mos
49:10):
Skriften berättar var Jesus föddes
Den grymme kung Herodes hade inte kunskaper i Skriften. Han hade ingen aning om
var Messias skulle födas. Han måste rådfråga
översteprästerna och de skriftlärda. Och de
visste. De kunde citera profeten Mika (5:2),
och sammanställde också med andra profetior.
Men du, Betlehem Efrata som är så liten
bland Juda tusenden, från dig ska det åt
mig komma en som ska härska över Israel.
Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.
I 2 Sam 5 berättas om hur Israels alla stammar
kom till David och sade (v 2):
HERREN har sagt till dig: Du ska vara herde
för mitt folk Israel.
Och i 1 Krön 11:2 upprepas ungefär samma
ord:
HERREN din Gud har sagt till dig: Du ska
vara herde för mitt folk Israel, du ska vara
en furste över mitt folk Israel.
Det är alltså Mika som anger den exakta platsen där Messias ska födas. Och det är därför
som de vise männen styr sina steg dit. De
måste ha funderat varför barnet inte hade fötts
i Jerusalem, och att Herodes inte själv hade
fått veta det. De trodde säkert på Herodes listiga lögn, att han också ville bära fram sin
hyllning, men att han behövde få veta adressen av dem. Vi vet av fortsättningen att de blev
vägledda av Gud genom en särskild uppenbarelse att ta en annan väg och inte lyssna till
Herodes. Så beskyddade Gud sitt barn från
fiendens hot.
I den speciella situationen när Jesus föddes
måste Gud vägleda de vise männen genom en
särskild uppenbarelse, förutom genom det ord
som gavs dem från Skriften. Vi har inte fått något löfte om en särskild uppenbarelse vid si-
Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som
den tillhör kommer och folken lyder honom.
Och i 2 Sam 7:14 låter Gud säga till David
genom profeten Natan, om den son som ska
bygga huset åt Herren:
Jag ska vara hans far och han ska vara min
son.
De orden återkommer när Jesus blir döpt vid
Jordan, enligt den äldre kristna traditionens
text för trettondagen, då rösten från himlen
säger:
Han är min älskade Son. I honom har jag
min glädje.
Det lilla Jesusbarnet kom till en rå och grym
värld. Kung Herodes bar på onskefulla planer
och satte dem också i verket några veckor senare. Det blev ett rått barnamord av oskyldiga
små pojkar. Men Jesus skyddades genom
Guds särskilda ingripande. Om det här berättar Johannes i Uppenbarelseboken (Upp
12:4f) där han såg:
Draken stod framför kvinnan som skulle
föda, för att sluka hennes barn så snart hon
hade fött det. Och hon födde ett barn, en
Son som ska styra alla folk med järnspira,
och hennes barn rycktes upp till Gud och
hans tron.
Här har vi samma spira som Jakob hade profeterat om. Men djävulen, den gamle draken,
kan inte acceptera att Jesus ska styra världen.
Han använde sig först av Herodes för att försöka ta livet av honom. Men det lyckades inte.
Sedan kommer han själv och frestar Jesus, när
han hade börjat sin offentliga verksamhet. Det
lyckas inte heller. Men slutligen verkar det
lyckas: han eggar upp översteprästerna och de
skriftlärda att utlämna Jesus till romarna, och
Österhankmo lägercentrum 6.1.2016, Ola Österbacka
under Pontius Pilatus blir han korsfäst. Nu har
han väl lyckats förgöra sin motståndare?
Nej, det har han inte. Jesus uppstod ur sin
grav. Det hade Skriften också sagt i förväg.
Och därmed hade han visat sin makt och
krossat djävulen.
Men är han verkligen krossad? Ja, hans makt
att anklaga oss inför Guds domstol är bruten.
Den som hör Jesus till är helt trygg hos honom. Men bara där. Går vi våra egna vägar är
vi i stor fara att råka ut för djävulens angrepp.
Nu har vi precis samma vägledning som de
vise männen: Följ stjärnan! Stjärnan är Guds
ord. Låt det vara din vägvisare, och du ska hitta rätt, då du låter Jesus vara din herde och
din furste. Låt inte djävulens hantlangare föra
dig vilse genom typer som Herodes, eller
skriftlärda som vägrar se Jesus i Bibeln! Trotsa
dem genom att rakryggat bekänna som Paulus
inför kung Agrippa (Apg 24:14):
Men detta bekänner jag för dig: att jag enligt Vägen, som de kallar en sekt, tjänar
mina fäders Gud på så sätt att jag tror på
allt som står skrivet i lagen och hos profeterna.
Och ta sedan en annan väg, som de vise
männen gjorde, så att du inte förleds av den
jordiska prakten hos Jesu fiender, som motsvaras av översteprästerna i Jerusalem! Det finns
också i dag många röster som vill föra dig vilse.
Bön: Så hjälp mig höra och i hjärtat gömma
ditt ord, o Jesus, som du givit mig! Låt det få
trösta men ock tukta, döma, låt det mig lyckligt leda hem till dig! (SH 76:3; Karl Karlsson)
Amen.
4 (4 )
