Skärtorsdagen

Skärtorsdagen
Den heliga nattvarden
Skärtorsdagen innebär en vändpunkt i påskkretsen. Bottiden som börjat på askonsdagen
slutar med skärtorsdagens nattvardsgudstjänst.
Liksom brödsöndagen var en oas i raden av
fastesöndagar avviker också skärtorsdagen till
sin natur från stilla veckans övriga dagar. Det
bibliska huvudtemat är nattvardens instiftelse.
Dessutom har skärtorsdagen traditionellt varit
den dag då man minns hur Jesus tvättade sina
lärjungars fötter.
I den katolska världen har skärtorsdagen
varit en biktdag. Helgdagens namn (skära =
tvätta, rena) tyder också på detta. Latinets dies
viridium (de gröna kvistarnas dag) har också att
göra med skärtorsdagen som biktdag. De som
hade avstängts från nattvardsgemenskapen
togs åter in i församlingsgemenskapen, de blev
igen gröna grenar i vinträdet Kristus. Tyskans
Gründonnerstag är en översättning från latinet.
Man har också sammankopplat detta ord med
tyskans grünen (greinen), som betyder gråta och
som i så fall skulle hänvisa till de ångerfulla botgörarnas tårar.
Engelskans Maundy Thursday syftar på fottvagningen. Denna ceremoni hör till firandet av
skärtorsdagen i den ortodoxa och den katolska
kyrkan, men också i vissa protestantiska samfund. Seden påminner om Jesu befallning att
de kristna skall älska och tjäna varandra.
Skärtorsdagens ämne är berättelsen om nattvardens instiftelse i samband med den sista
gemensamma måltiden som Jesus och hans lärjungar firade tillsammans. Bibeltexterna öppnar olika infallsvinklar mot innehållet i altarets
sakrament: det nya förbundets måltid, minnet
av Jesu offerdöd, syndernas förlåtelse, tacksägelsen och glädjen, väntan på den himmelska glädjefesten och den gemenskap som det
brutna brödet skapar.
Som avslutning på skärtorsdagens gudstjänst kan man avlägsna de liturgiska föremålen
och dukarna från altaret (se gudstjänstboken).
Avklädandet av altaret inleder korsets och uppståndelsens påsk. Den omfattar en tre dagar
168
lång festtid (triduum sacrum, triduum paschale)
som fortsätter till påskdagens kväll och sammanbinder Kristi korsdöd med uppståndelsen.
LITURGISK FÄRG: violett eller blå
PSALMFÖRSLAG
I
219 O Jesus, än de dina
218 Ett livets bröd vill Jesus Krist
224 Du öppnar, o evige Fader
Dps 81 När med de dina, Frälsare, du satt
217 Gud vare lovad
223 Du som tronar i det höga
Bibeltexterna
Psaltarpsalm
Antifon
Guds bröd är det bröd
som kommer ner från himlen
och ger världen liv.
Joh. 6:33
eller
Människor fick äta änglars bröd.
Han sände dem föda och
de blev mätta.
Ps. 78:25
Psalm
Stora är Herrens verk,
de begrundas av alla som älskar dem.
Höga och majestätiska är
hans gärningar,
hans rättfärdighet varar för alltid.
FASTETIDEN
Andra läsningen
Han låter oss minnas sina under.
Nådig och barmhärtig är Herren,
han ger föda åt dem som
fruktar honom,
han minns för evigt sitt förbund.
Apg. 2:42–47
Församlingen deltog troget i apostlarnas
undervisning och den inbördes hjälpen, i
brödbrytandet och bönerna.
Alla människor bävade: många under
och tecken gjordes genom apostlarna. De
troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde
och hade och delade ut åt alla, efter vars
och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med
varandra i jublande, uppriktig glädje. De
prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.
Ps. 111:2–5
Antifonen upprepas.
Psalmstrof
Herren befriade sitt folk,
slöt för evigt sitt förbund.
För alltid ljuder hans lov.
Ps. 111:9–10
Första årgången
Första läsningen
Evangelium
Jes. 25:6–10
Herren Sebaot skall på detta berg
hålla gästabud för alla folk,
ett gästabud med feta rätter och starkt vin,
med feta, mustiga rätter och starkt,
klarat vin.
På detta berg skall han utplåna
den slöja som höljer alla folk,
det dok som skyler alla folkslag.
Han skall utplåna döden för alltid.
Herren Gud skall torka tårarna
från alla kinder
och göra slut på sitt folks förnedring
överallt på jorden.
Herren har talat.
Den dagen skall man säga:
Se, detta är vår Gud,
den räddare vi hoppades på.
Detta är Herren som vi hoppades på,
låt oss jubla av glädje,
han kom till vår räddning.
Herren håller sin hand över detta berg.
Luk. 22:14–22
När stunden var inne lade Jesus sig till
bords tillsammans med apostlarna. Han
sade till dem: ”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er
innan mitt lidande börjar. Jag säger er: jag
kommer inte att äta den igen förrän den
får sin fullkomning i Guds rike.” Man
räckte honom en bägare, och han tackade
Gud och sade: ”Ta detta och dela det mellan er. Jag säger er: från denna stund skall
jag inte dricka av det som vinstocken ger
förrän Guds rike har kommit.” Sedan tog
han ett bröd, tackade Gud, bröt det och
gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp
som blir offrad för er. Gör detta till minne
av mig.” Efter måltiden tog han på samma
sätt bägaren och sade: ”Denna bägare är
det nya förbundet genom mitt blod, som
blir utgjutet för er. Dock, den som förråder
mig har sin hand här på bordet tillsammans
med mig. Människosonen går den väg som
är bestämd, men ve den människa genom
vilken han blir förrådd.”
SKÄRTORSDAGEN
169
Andra årgången
Första läsningen
2 Mos. 24:4–11
Mose skrev ner allt vad Herren hade sagt.
Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenstoder för Israels tolv stammar. Därefter gav
han några unga israeliter i uppdrag att offra
brännoffer och slakta tjurar som gemenskapsoffer åt Herren. Mose tog hälften av
blodet och hällde i skålar och hälften
stänkte han på altaret. Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade:
”Vi vill göra allt vad Herren har sagt och
lyda honom.” Mose tog blodet, stänkte det
på folket och sade: ”Med detta blod bekräftas det förbund som Herren har slutit med
er på grundval av alla dessa befallningar.”
Mose och Aron, Nadav och Avihu och
sjuttio av Israels äldste gick upp på berget,
och de såg Israels Gud. Under hans fötter
var som ett golv av safir; det liknade själva
himlen i klarhet. Han lyfte inte sin hand
mot de främsta i Israel. De skådade Gud,
och de åt och drack.
Andra läsningen
1 Kor. 11:23–29
Jag har själv tagit emot från Herren det som
jag har fört vidare till er: Den natten då
herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd,
tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är
min kropp som offras för er. Gör detta till
minne av mig.” Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är
det nya förbundet genom mitt blod. Var
gång ni dricker av den, gör det till minne
av mig.”
Var gång ni äter det brödet och dricker
den bägaren förkunnar ni alltså Herrens
död, till dess han kommer. Den som äter
Herrens bröd eller dricker hans bägare på
170
ett ovärdigt sätt har därför syndat mot
Herrens kropp och blod. Var och en måste
pröva sig själv, sedan kan han äta brödet
och dricka bägaren. Ty den som äter och
dricker utan att tänka på vems kropp det
gäller, han äter och dricker en dom över
sig.
Evangelium
Joh. 13:1–15
Det var strax före påskhögtiden och Jesus
visste att hans stund hade kommit, då han
skulle lämna världen och gå till Fadern.
Han hade älskat sina egna som levde här i
världen, och han älskade dem intill slutet.
De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. Jesus visste att
Fadern hade lagt allt i hans händer och att
han hade utgått från Gud och nu återvände
till Gud. Han steg upp från bordet, tog av
sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet
och började tvätta lärjungarnas fötter och
torka dem med handduken som han hade
bundit om sig. När han kom till Simon
Petrus, sade denne till honom: ”Herre, skall
du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: ”Vad
jag gör förstår du inte nu, men senare skall
du fatta det.” Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!”Jesus sade till
honom: ”Om jag inte tvättar dig har du
ingen gemenskap med mig.” Då sade Simon Petrus: ”Herre, tvätta inte bara mina
fötter utan också händerna och huvudet.”
Men Jesus sade till honom: ”Den som har
badat behöver bara få fötterna tvättade, i
övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte
alla.” Han visste nämligen vem som skulle
förråda honom, och därför sade han att de
inte alla var rena.
När han hade tvättat deras fötter och
tagit på sig manteln och lagt sig till bords
igen sade han till dem: ”Förstår ni vad det
är jag har gjort med er? Ni kallar mig mäs-
FASTETIDEN
tare och herre, och det med rätta, för det
är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett
er ett exempel, för att ni skall göra som jag
har gjort med er.”
Den dagen skall vara en minnesdag för
er. Ni skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter släkte skall det vara en
oföränderlig ordning att ni firar den.”
Andra läsningen
Tredje årgången
Första läsningen
2 Mos. 12:1–8, 11–14
Herren sade till Mose och Aron i Egypten:
”Denna månad skall inleda raden av månader; den skall för er vara årets första
månad. Säg till Israels menighet att varje
familjefar den tionde i denna månad skall
ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje
hushåll. Men om hushållet är för litet för
ett helt djur skall husfadern och hans närmaste granne tillsammans ta ett djur, alltefter antalet personer; ni skall göra beräkningen med hänsyn till vad var och en
äter. Djuret skall vara felfritt, årsgammalt
och av hankön och tas från fåren eller från
getterna. Ni skall spara det till den fjortonde dagen i denna månad; då skall hela
Israels församlade menighet slakta det mellan skymning och mörker. Man skall ta av
blodet och stryka på båda dörrposterna och
på tvärbjälken i de hus där man äter det.
Köttet skall ätas samma natt; det skall vara
stekt över eld och det skall ätas med osyrat
bröd och beska örter.
Vid måltiden skall ni ha kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i handen.
Ät i hast. Detta är Herrens påsk. Den natten skall jag gå fram genom Egypten och
döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar
skall drabbas av min dom – jag är Herren.
Men blodet skall vara ett tecken på husen
där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå
förbi, och det förödande slaget skall inte
träffa er när jag slår Egypten.
1 Kor. 10:16–17
Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger
den oss inte gemenskap med Kristi blod?
Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda
kropp, för alla får vi vår del av ett och
samma bröd.
Evangelium
Matt. 26:17–30
Första dagen av det osyrade brödets högtid
kom lärjungarna fram till Jesus och frågade:
”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?” Han svarade: ”Gå in till
staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla
påskmåltid hos dig med mina lärjungar.”
Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt,
och de ordnade för påskmåltiden.
På kvällen lade han sig till bords med
de tolv. Medan de åt sade han: ”Sannerligen, en av er skall förråda mig.” De blev
mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: ”Det är väl inte jag,
herre?” Han svarade: ”Den som doppade
handen i skålen tillsammans med mig, han
skall förråda mig. Människosonen går bort,
som det står skrivet om honom, men ve
den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för
den människan om hon aldrig hade blivit
född.” Judas, som skulle förråda honom,
sade: ”Det är väl inte jag, rabbi?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.”
SKÄRTORSDAGEN
171
Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav
åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät,
detta är min kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han
den åt dem och sade: ”Drick av den alla.
Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir
utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka
av det som vinstocken ger förrän den dag
då jag dricker det nya vinet med er i min
faders rike.”
När de hade sjungit lovsången, gick de
ut till Olivberget.
Dagens bön
3.
Herre Jesus Kristus.
Dig vare lov och pris
för att du älskade oss så högt
att du lät din kropp brytas
och ditt blod utgjutas.
Du har gjort oss rena inför Gud,
och därför kommer vi till ditt bord
med frimodighet och glädje.
Låt din kärlek förbli i oss
så att vi tjänar varandra
så som du tjänar oss.
Hör oss du som med Fadern
och den heliga Anden
lever och härskar
från evighet till evighet.
4.
Käre Herre,
när din egen stund hade kommit
böjde du knä inför dina lärjungar
och tvådde deras fötter.
När du själv var på väg att bli offrad
instiftade du nattvarden
och skänkte oss för alltid ditt liv,
din död och din uppståndelse.
Vi är inte värda din omsorg,
och din stora gåva fyller oss med bävan.
Herre, gör oss beredda att ta emot dig
med glädje och tacksamhet.
1.
Herre Jesus Kristus,
i nattvarden är du närvarande
som vår lidande Frälsare.
Du kallar oss att förkunna din död
till dess du kommer åter i härlighet.
Låt oss finna livet i nattvardens
hemlighet.
Låt din frälsning gripa in i våra liv,
i vår gemenskap med dig
och med våra medkristna.
Dig vare ära i evighet.
2.
Herre Jesus Kristus,
du är det sanna påsklammet,
som lät dig offras för vår skull.
Vid den sista måltiden med lärjungarna
instiftade du den heliga nattvarden.
I det nya förbundets bröd och vin
får vi ta emot din kropp och ditt blod.
Du tvättade lärjungarnas fötter
och visade hur vi skall älska varandra.
Låt din heliga Ande beröra oss
så att vi minns din kärlek
och lever enligt ditt föredöme.
Dig vare ära i evighet.
172
FASTETIDEN