Information till mottagare av
donerade ägg eller spermier
Behandling med insemination av donerade spermier har använts lång tid, till att börja med anonymt.
1985 kom en ny svensk lag, som fastställde barns rätt att kunna få information om ”sin” givare. Från
2003 är det tillåtet att använda donerade ägg eller donerade spermier vid provrörsbefruktning, och
sedan 2005 kan lesbiska par prövas inför behandling med donerade spermier.
Donationsbehandling erbjuds de par som inte har någon annan behandlingsmöjlighet. Orsaken är
oftast att ägg eller spermier saknas helt eller är så få och dåliga att de inte kan användas. Det kan t ex
bero på ett genetiskt medfött fel, för tidig menopaus eller genomgången medicinsk behandling såsom
strålning, cellgift eller operation. I enstaka fall används donation när någon i paret har anlag för en
allvarlig ärftlig sjukdom.
Behandling med donerade ägg eller spermier regleras i Lag (2006:351) om genetisk integritet m.m.
Där står bl a att:
• Läkaren ska pröva om det med hänsyn till makarnas eller sambornas medicinska, psykologiska
och sociala förhållanden är lämpligt att behandling äger rum. Behandlingen får endast utföras
om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden.
• Vägras insemination/befruktning utanför kroppen, får makarna eller samborna begära att
Socialstyrelsen prövar frågan.
• Uppgifter om givaren skall antecknas i en särskild journal, som skall bevaras i minst 70 år.
• Den som har avlats genom behandling med donerade ägg eller spermier har, om han eller hon
uppnått tillräcklig mognad, rätt att ta del av de uppgifter om givaren som antecknats i sjukhusets
särskilda journal.
Barnet har alltså rätt att få reda på givarens identitet. Mottagarparet har inte det. Givaren har inte rätt
att få information om vare sig mottagarfamiljen eller barnet.
Prövningen inför behandling görs av läkare och kurator. Viktiga frågeställningar är bl a hur paret ser
på förhållandet att enbart den ena föräldern kommer att vara det genetiska ursprunget till barnet, och
om paret kommer att berätta för barnet om dess ursprung. Vi anser att det är viktigt att föräldrarna
berättar redan när barnet är litet, eftersom familjehemligheter kan påverka relationerna inom familjen
och eftersom det annars finns risk för att barnet får veta på fel sätt, vid fel tillfälle, av fel person.
Alla givare genomgår också en bedömning. Hon/han ska vara frisk och inte ha ärftliga sjukdomar i
släkten. Vi pratar om givarens motiv för att donera och om att barn eventuellt kan komma att kontakta
henne/honom i framtiden. Givaren har dock inga vare sig rättigheter eller skyldigheter gentemot
barnet. En givare kan få ge upphov till barn i sex familjer genom donation.
Vi försöker använda en givare med liknande hud-, ögon- och hårfärg samt längd som den i paret som
inte kommer att vara genetiskt ursprung till barnet. Eftersom vi har ett begränsat antal givare kanske
vi inte kan matcha utseendet fullt ut. Ni får tala om hur viktigt detta är för er och vad ni accepterar.
Andra önskemål om särskilda egenskaper hos givaren kan vi inte godta.
www.orebroll.se/fertilitetsenheten
Kontakt: www.orebroll.se/minavardkontakter
Telefon 019 – 602 18 95 Telefax 019-602 23 88
Dokumentnummer: 232361 Revisionsnummer: 1
Fastställare:Mikael Lood
Kort om behandlingarna
Endast par där åtminstone en i paret är barnlös kan få behandling genom landstinget.
Kvinnan får vara högst 40 år vid behandling och mannen/partnern högst 55 år. Om par passerar
åldersgränsen när de står på väntelista, stryks de från väntelistan.
Pga. brist på donatorer har vi svårt att erbjuda privatfinansierad behandling.
Donerade ägg
Behandling med donerade ägg görs som provrörsbefruktning. Givaren får hormonstimulering för att
man ska få fram flera ägg till behandlingen. När äggen bedöms vara mogna hämtas de ut genom
punktion av äggstockarna. Samma dag får mannen i mottagarparet lämna spermaprov. Befruktning
sker på laboratoriet och de befruktade äggen odlas vidare i upp till 6 dygn. Syftet är att de ska dela sig
och utvecklas till s.k. blastocyster. Under 5:e och 6:e dygnen bedömer vi utvecklingen och fryser de
blastocyster som har bra kvalitet. De tillhör sedan mottagarparet och kan sparas i upp till 5 år.
Frysta blastocyster kan tinas och föras in i kvinnans livmoder när paret vill. Om kvinnan har egen
regelbunden mens görs det i en vanlig menscykel, och i annat fall ges hormonbehandling med
tabletter och vagitorier för att livmoderslemhinnan ska vara förberedd för graviditet.
Det här sättet att behandla innebär att vi gör ”totalfrys” och avstår från insättning av färska ägg.
Anledningen är dels att det är praktiska fördelar när man slipper samordna givarens och mottagarnas
menscykler och dels att vi har bra graviditetsresultat med frysta blastocyster.
Vi kontaktar två mottagarpar inför varje äggdonation och talar om vem som är nr 1 och vem som är nr
2. Blir det minst 12 ägg delar vi upp äggen till båda mottagarna. Annars går äggen till mottagare nr 1.
Bara fullföljd behandling räknas som behandling, dvs minst 1 ägg ska kunna frysas och användas.
Landstinget kan erbjuda totalt 3 provrörsbefruktningar oavsett om egna eller donerade ägg används.
Donerade spermier
Behandling med donerade spermier kan göras på två sätt:
1. Insemination av spermierna i livmoderhålan på mottagarkvinnan. Det görs vid ägglossningstid
under en vanlig menscykel.
Före första inseminationen gör vi alltid en äggledarundersökning – oftast med kontrastultraljud,
s.k. HyCoSy – för att vara säkra på att det inte finns äggledarskador som minskar graviditetschansen vid insemination.
2. Provrörsbefruktning: Hormonstimulering av kvinnan, ägguttagning, befruktning på laboratoriet
med de donerade spermierna och insättning av ett befruktat ägg i kvinnans livmoderhåla.
Om flera befruktade ägg har bra kvalitet finns möjlighet till frysförvaring.
Insemination är en enklare behandling, men provrörsbefruktning ger bättre graviditetschans. Vi
jämställer 2 inseminationer med 1 provrörsbefruktning. Det betyder att landstinget kan erbjuda 3
provrörsbefruktningar eller 6 inseminationer eller 2 av varje.
Graviditetschans
Graviditetschansen är individuell. I genomsnitt blir c:a 15 % gravida per insemination och c:a 35 %
per provrörsbefruktning. Missfallsrisken är densamma som för andra gravida.
2 (2)
