Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör också sökas från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Haiti 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Haiti har en demokratiskt vald regering. Den fattigdom och korruption som
Haiti brottas med har, i kombination med en omfattande naturkatastrof, lett till
försämrade förhållanden för de mänskliga rättigheterna i landet. Redan före
jordbävningen stod landet inför stora utvecklingsbehov. Den mycket kraftiga
jordbävningen den 12 januari 2010 medförde kolossala skador. Omkring 230
000 människor dog och än fler skadades. En omfattande akut global hjälpinsats
sattes in och 1,3 miljoner människor fick tillfälligt skydd i stora tältläger
runtom i landet.
Landets knapphändiga sjukvård utsattes för stora påfrestningar efter att en
svårbemästrad koleraepidemi brutit ut hösten 2010. Fler än 400 000 människor
har smittats sedan dess och minst 7 000 har dött. Tropiska stormar och
ihärdiga regn under hösten 2012 har lett till nya utbrott av sjukdomen.
Mot slutet av 2012 fanns drygt 300 000 personer kvar i olika tältläger.
Brottsliga gäng har utsatt framförallt kvinnor och barn som vistas i dessa läger
för våldtäkter och andra former av sexuella övergrepp. Staten har vidtagit
åtgärder – om än otillräckliga – för att söka skydda offren i form av ökad
patrullering, bland annat av fler kvinnliga poliser, bättre belysning och andra
former av ökad säkerhet.
Den allmänna ordningen sköts till stor del av FN-styrkan MINUSTAH (Mission
des Nations Unies pour la Stabilisation en Haïti), som varit där sedan 2004. Den
inhemska haitiska polisen anklagas av oberoende organisationer för utomrättsliga avrättningar och försvinnanden. Det finns också anklagelser mot
medlemmar av MINUSTAH om sexuella övergrepp.
2
Omfattande korruption råder inom statsförvaltningen – ett problem som
regeringen anstränger sig för att komma till rätta med. Rättssystemet är på
grund av detta ineffektivt.
Förhållandena i landets fängelser är mycket otillfredsställande med överbeläggning och undermåliga hygieniska förhållanden. Uppgifter om tortyr och
övervåld av säkerhetsstyrkorna har rapporterats.
Särskilt kvinnor och barn utsätts för våld och diskriminering. Barnarbete och
handel med barn förekommer. Våldet som förekommer i landet härrör främst
från organiserade kriminella gäng. Många incidenter avser våld riktat mot både
säkerhetsstyrkor och civila, med hus och polisstationer som satts i brand och
lynchningar.
Hälso- och sjukvården är generellt undermålig. Spridningen av hiv/aids är
mycket hög. En stor andel av barnen i skolålder deltar inte i någon form av
skolundervisning. Nästan en fjärdedel av alla barn under fem års ålder är
kroniskt undernärda.
Haiti har en svag statsförvaltning som inte garanterar medborgarnas mänskliga
rättigheter. Frågan står ändå högt på den nya regeringens agenda som har utsatt
en minister för mänskliga rättigheter.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Haiti har anslutit sig till följande centrala konventioner om mänskliga
rättigheter:
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades 1991.
Tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av
dödsstraff har inte undertecknats eller ratificerats.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
ratificerades 1972.
Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) ratificerades 1981. Dock har inte det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt ratificerats.
3
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC), ratificerades 1995. De tillhörande protokollen om barn i
väpnade konflikter och om handel med barn år undertecknades 2002.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967, ratificerades 1984.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC), har endast undertecknats.
Haiti har inte ratificerat följande konventioner:
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
- Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT).
När återrapportering till FN:s konventionskommittéer skett, har det varit
sporadiskt och med stor eftersläpning. För närvarande ligger landet efter med
flertalet rapporter. Haiti granskades i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna i
oktober 2011 och vid ett möte i mars 2012 förklarade Haitis justitieminister att
landet accepterade 122 av de 136 rekommendationer som rådet gjort rörande
mänskliga rättigheter i Haiti.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det haitiska samhället präglas av en hög våldsnivå. Antalet utomrättsliga
avrättningar, dödsfall i samband med politiska oroligheter och överlagda mord
eller mordförsök på politiker, liksom antalet fall av polismisshandel, är
alarmerande. Det förekommer att medlemmar av olika gäng och illegalt
beväpnade grupper godtyckligt dödar medborgare. Särskilt har voodoo-präster
utsatts för lynchning, misstänkta för att sprida kolerasmitta. Förövare ställs
sällan inför rätta.
Den övervägande andelen intagna i landets fängelser är häktade i väntan på att
få sin sak prövad i domstol. Förhållandena är svåra. Befintliga fängelser är
kraftigt överbelagda och våldsnivån hög. Minderåriga och vuxna hålls ibland
tillsammans och det förekommer att män och kvinnor delar samma
förläggningar. Utrymmet för de enskilda intagna är ofta extremt begränsat.
Omkring 7 000 intagna vid 22 olika inrättningar delar på utrymmen
motsvarande 0,6 kubikmeter per person, jämfört med den internationella
normen som är 4,5 kubikmeter. Stora hälsoproblem har uppkommit på grund
av koleraepidemin och störningar i matleveranser. Redan tidigare förekom
allvarliga hälsoproblem med hiv/aids, malaria och tuberkulos.
4
Flera fängelser förstördes under jordbävningen och närmare 5 000 fångar bröt
sig ut, bland annat samtliga från det nationella fängelset i huvudstaden. Vid ett
upplopp i fängelset i Les Cayes efter jordbävningen dödades ett dussintal
intagna av kravallpolisen. Många fler sårades och ett tjugotal flydde. FN och
landets polisväsende genomförde en gemensam utredning av händelsen som
beskrev det inträffade som ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna.
Åtta tjänstemän åtalades och dömdes för sin medverkan i dessa övergrepp.
Haitiska regeringen har tagit initiativ till att försöka förbättra förhållandena och
har bland annat frisläppt sådana intagna som väntat extremt länge på rättegång.
Ett nytt fängelse, Croix des Bouquets, är under byggnation och får en mer
modern utformning.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades 1987. Enligt bland andra Amnesty International
förekommer det att den nationella polisen genomför utomrättsliga
avrättningar, som inte bestraffas.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Även om haitisk lag förbjuder godtyckliga arresteringar och frihetsberövande
är dessa, enligt oberoende organisationer, brott som återkommande begås av
säkerhetsstyrkorna. Det har rapporterats om polisvåld vid fredliga
demonstrationer. Det finns också anklagelser om tortyr mot häktade, som i
vissa fall lett till dödsfall.
Antalet kidnappningar fördubblades under 2010 jämfört med föregående år. År
2010 rapporterades cirka 120 kidnappningar.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Lagen föreskriver ett oberoende rättssystem, men i praktiken påverkas rättsliga
processer ofta av regeringsmakten. Rättsväsendet är korrupt och ineffektivt.
Justitieministeriet, Högsta Domstolen och ett stort antal domstolsbyggnader
förstördes vid jordbävningen. I många fall saknar domare professionell
kompetens och resurser för att kunna fullgöra sina uppdrag.
Den rättsliga utredningen gällande den tidigare presidenten Jean-Claude
Duvalier, som för ett par år sedan något oväntat återkom till landet från sin exil
är en särskild utmaning för rättsväsendet. Många rapporter föreligger om brott
mot mänskliga rättigheter under Duvaliers regeringstid. Internationella experter
har engagerats för att bistå med granskningen av anklagelserna. Processen har
gått trögt.
5
Den svåra situationen i landet ledde till beslut i FN:s säkerhetsråd 2004 att sätta
upp en fredsbevarande styrka (MINUSTAH), vars mandat senast förlängdes i
oktober 2012 med ytterligare ett år. Under denna period ska antalet
internationella soldater minskas från cirka 7 000 till drygt 6 000 och antalet
internationella poliser från drygt 3 000 till cirka 2 600. Dessa styrkor, samt
några hundratal civila, samarbetar med Haitis nationella polis, som har drygt
8 000 poliser i sina styrkor, med målet att upprätthålla ordningen och förbättra
säkerhetsläget i landet.
7. Straffrihet
Hot och trakasserier av politiskt oppositionella personer eller grupper
förekommer och förblir ofta ostraffade. Det finns indikationer på omfattande
narkotikahantering inom poliskåren. Polismän som har skilts från tjänsten på
grund av maktmissbruk och oegentligheter ställs sällan inför rätta. En
omfattande undersökning av poliskåren för att höja standarden och minska
korruptionen avbröts av jordbävningen och har inte återupptagits.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Rätten till yttrande-, press- och informationsfrihet skyddas i grundlagen. Rent
allmänt har dessa friheter respekterats men i samband med valkampanjen 2011
blev journalister vid ett flertal tillfällen utsatta för trakasserier av polismakten.
Det har också förekommit att journalister har dödats. Det finns över
dussintalet tidningar, 200 radiostationer och 40 tevekanaler. Den stora
spridningen av etermedia beror till stor del på den låga andelen läs- och
skrivkunniga. Inga statliga begränsningar finns när det gäller tillgången till
internet, men infrastrukturen är dåligt utbyggd.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Mötes- och föreningsfriheten finns inskriven i grundlagen. Våldsamheter i
samband med demonstrationer utan tillstånd förekommer dock.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Officiellt skyddas religions- och övertygelsefrihet av konstitutionen och andra
lagar. Muslimernas nationella råd i Haiti har dock vid ett flertal tillfällen utan
framgång ansökt om erkännande för islam som religion. Angrepp mot voodoopräster, katolska kyrkor och frimurarordnar som anklagas för att
utföra ”Satans” verk förekommer.
6
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Lagen stadgar medborgarnas rätt att delta i periodiskt återkommande fria och
allmänna val. Den kandidat för det politiska parti som vinner flest röster i ett
allmänt val äger rätt att besätta presidentposten. Under det senaste valet år
2011 gällande såväl presidentval som val till den övre och undre kammaren
förekom allvarliga oegentligheter. Närvaron och påpekanden från
internationella valobservatörer och det internationella samfundet ledde till vissa
korrigeringar. Sammantaget betraktades dock valet till presidentposten som
acceptabelt och rättvist. Frågetecken kring valet till folkförsamlingen, den
undre kammaren, kvarstår.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Alla arbetstagare förutom statsanställda ges i lag rätt att bilda och ansluta sig till
fackföreningar. Internationella Arbetsorganisationen (ILO) har uppmanat
regeringen att också ge statsanställda rätt att fackligt organisera sig. Nio
fackföreningsförbund representerar dock endast fem procent av arbetstagarna.
Kollektiva löneförhandlingar förekommer inte. Det är arbetsgivaren som
fastställer lönevillkoren. Fackföreningar äger rätt att strejka och arrangera olika
fackliga aktiviteter. För det fall denna rätt inskränks ska böter utdömas, vilket
sällan sker. Den höga arbetslösheten och anti-fackliga inställningar har allvarligt
försvårat fackföreningsarbete. Arbetsdomstolarna är svaga och dess domslut
verkställs sällan.
Barn- och tvångsarbete är förbjudet men förekommer i praktiken. Haiti har
inte ratificerat ILO:s konvention 182 angående eliminering av de grövsta
formerna av barnarbete. Minimiåldern för arbete har fastställts till 15 år (14 år
för lärlingsarbete). För hemarbete finns ingen åldersbegränsning, men lagen
förbjuder exploatering av barn. Många minderåriga arbetar inom den
informella sektorn i jordbruket, med gatuförsäljning, som bärare och med
tiggeri. I Haiti förekommer ett system med så kallad ”restaveks” där främst
fattiga föräldrar som inte kan ta hand om sina barn överlåter dem till andra för
främst hushålls- eller jordbruksarbete i utbyte mot mat och husrum. De flesta
är flickor mellan 6-14 år som får arbeta i hemmen medan pojkar oftast får
arbete vid jordbruk. Cirka 300 000 barn uppskattas arbeta inom detta system.
Många av dessa barn överges eller överger själva sina arbetsplatser och blir då
ofta gatubarn och utnyttjas av kriminella gäng till tiggeri, tjuveri och sexuell
kommersiell exploatering.
7
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Landets sjuk- och hälsovård är undermålig. Koleraepidemin, som bröt ut
hösten 2010, har skördat många dödsoffer och endast stora biståndsinsatser
utifrån har möjliggjort en stabilisering av situationen. hiv/aids-spridningen har
nått mycket höga nivåer. Medellivslängden på 60 år för män och 63 år för
kvinnor är den lägsta i Latinamerika. Detsamma gäller andelen vaccinerade
barn. Barnadödligheten ligger långt över genomsnittet för regionen.
14. Rätten till utbildning
Grundutbildningen är obligatorisk och kostnadsfri, men i praktiken har många
barn, främst på landsbygden, inte tillgång till skolor. Närmare 90 procent av
skolorna drivs av religiösa institutioner eller enskilda organisationer (NGOs).
Den höga kostnaden för privat undervisning utgör ett hinder för fattiga
familjer. Dessa familjer ger ofta pojkars skolgång företräde. Enligt
regeringskällor deltar cirka hälften av barnen i skolålder inte i någon form av
skolundervisning. Siffrorna är osäkra och andelen kan vara ännu högre, särskilt
efter jordbävningen då många skolor förstördes.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Haiti är ett av världens fattigaste länder med en folkmängd på närmare tio
miljoner invånare. I FN:s Human Development Index 2012 placeras landet på plats
161 av 187. Viktiga grundläggande samhällsfunktioner är satta ur funktion.
Återuppbyggnaden efter jordbävningen går långsamt. Beroendet av
internationella hjälpinsatser är mycket stort. Statsförvaltningens förmåga att
samordna och planera för biståndsinsatserna är låg.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Kvinnor i Haiti har inte samma sociala och ekonomiska ställning som män,
vilket framförallt märks på arbetsmarknaden. Diskriminering är särskilt vanlig
mot kvinnor som drabbats av hiv/aids. Enligt organisationer för kvinnors
rättigheter är våldtäkt och andra övergrepp mot kvinnor vanligt förekommande
och förekomsten av dem har ökat kraftigt inom tältlägren efter jordbävningen.
MINUSTAH har upprättat en avdelning för att motverka genderbaserat våld.
En människorättsorganisation har uppskattat att åtta av tio kvinnor har utsatts
för våld i hemmet. Sexuellt ofredande mot kvinnor i arbetslivet är ett problem.
Prostitution är olagligt, men vanligt förekommande. Handel med kvinnor och
flickor utgör ett stort och allvarligt problem.
8
17. Barnets rättigheter
Skyddet för barnets rättigheter är svagt. Nästan en fjärdedel av alla barn under
fem års ålder är kroniskt undernärda enligt FN:s barnfond UNICEF. Barn på
landsbygden har i praktiken ingen tillgång till offentliga skolor. Handel med
och övergrepp mot barn i olika former är omfattande och utgör ett allvarligt
problem. Antalet gatubarn i huvudstaden Port-au-Prince är stort och dessa är
särskilt utsatta för sexuella övergrepp eller annan misshandel. Enligt FN:s
oberoende expert på hiv/aids är cirka 200 000 barn påverkade av hiv i en eller
annan form (infekterade med hiv eller har föräldrar med hiv). Regeringen har
gjort vissa ansträngningar för att förbättra den rådande situationen, men lider
allvarlig brist på resurser för ändamålet. Jordbävningen ledde till att många fler
barn blev föräldralösa och många blev offer för kriminella gäng som utnyttjar
dem för kommersiell sexuell exploatering eller annan brottslighet.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Lagen föreskriver inget förbud mot diskriminering och minoriteter utsätts ofta
för nedsättande behandling som sällan anmäls. Det har rapporterats om att
voodoo-präster halshuggits eller bränts till döds efter att ha anklagats för att ha
skapat ett pulver som sprider kolera.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Det fanns ingen officiell information om diskriminering eller förföljelser av
homo- och bisexuella samt transpersoner, men lokala intresseorganisationer
har rapporterat att detta förekommer liksom fysiskt våld och övergrepp mot
dem. Öppen diskriminering och övergrepp som utövas av poliser och inom
fängelserna rapporteras särskilt. Det finns inga lagar som kriminaliserar sexuella
relationer mellan personer av samma kön, men homosexuella blir ofta
anklagade för brott mot lagen om ”offentlig skandal”. Detta är vanligt i
huvudstaden Port-au-Prince, men organisationen Serovie som arbetar för att
stärka hbt-personers rättigheter, rapporterar att det finns en mer tolerant
attityd ute i landet. I provinsen Artibonite uppges att män har kunnat leva öppet
som par eller klä sig och leva som kvinnor.
20. Flyktingars rättigheter
Lagen föreskriver skydd för flyktingar och asylsökanden i enlighet med FN:s
flyktingkonvention 1951 jämte 1967 års protokoll. Regeringen har också
upprättat ett system för att ge skydd till flyktingar.
9
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Regeringen har inget program för att funktionsnedsatta personer ska ges en
rättvis behandling och det finns ingen lag mot diskriminering av dessa
personer. Det har inte rapporterats om något fall av diskriminering från
myndigheters sida av personer med funktionsnedsättning. Enligt en oberoende
FN-expert fanns det före jordbävningen cirka 800 000 funktionsnedsatta i
landet, närmare tio procent av befolkningen. Jordbävningen ledde till ett stort
antal nya funktionsnedsatta, över 6 000 fick amputera ben eller armar.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Ett stort antal nationella och internationella organisationer för mänskliga
rättigheter är verksamma i landet och kan i allmänhet verka fritt. De kan
granska och rapportera om sina slutsatser i fall som rör mänskliga rättigheter.
Regeringens tjänstemän upplevs som samarbetsvilliga och tycks ta intryck av
rekommendationerna, men saknar mestadels resurser för att vidta lämpliga
åtgärder.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Sverige har lämnat humanitärt stöd för Haiti efter jordbävningen, genom FNorgan och icke-statliga organisationer, bland annat för tillfälliga bostäder,
hälsoinsatser och vattenrelaterade frågor. IOM (International Organization for
Migration), Unicef, Rädda Barnen, Handicap International och WFP (World
Food Program) är några av de organisationer som tagit emot svenskt stöd för
att genomföra hjälpinsatser. Exempelvis kan nämnas att IOM bidragit med
tillfälliga bostäder till över 50 000 personer. Bland de övriga projekt som
Sverige stödjer kan nämnas ”cash-for-work program”.
Ett flertal internationella organisationer lämnar finansiellt stöd för att främja
respekten för mänskliga rättigheter i landet. Bilaterala biståndsgivare, däribland
Sverige genom bland annat UNDP och IOM, ger också omfattande stöd till
insatser inom området mänskliga rättigheter.
EU och flera av dess medlemsstater har bilaterala biståndsprogram för att
stärka respekten för mänskliga rättigheter.
10
