Tragedi och bedrägeri
Det tredje internationella sojasymposiet
Långt ifrån att vara det perfekta livsmedlet, så innehåller moderna sojaprodukter antinutritionella*)
substanser och toxiner och de stör upptaget av vitaminer och mineraler.
Utdrag från Nexus Magazine, Volume7, Number 3 (apr-maj 2000)
PO Box 30, Mapleton Qld 4560 Australia. [email protected]
Telephone: +61 (0)7 5442 9280 begin_of_the_skype_highlighting +61 (0)7 5442 9280
end_of_the_skype_highlighting; Fax: +61 (0)7 5442 9381
Från web-sidan www.nexusmagazine.com
© 2000 by Sally Fallon
[email protected] & Mary G. Enig, PhD
[email protected]
All rights reserved
Varje år tycks forskningen om hälsoeffekterna av soja och sojabönans komponenter öka exponentiellt.
Dessutom ökar forskningen inte bara inom primärområdena under utredning, t.ex. cancer, hjärtsjukdomar
och osteoporos; nya upptäckter antyder att soja har potentiella fördelar som kan vara mer vittgående än
man trott förut.
Så skriver Mark Messina, Ph D, huvudordförande för det Tredje internationella sojasymposiet, som avhölls i
Washington DC, november 1999. 1.) I fyra dagar gjorde välbetalda vetenskapsmän församlade i Washington
presentationer inför en beundrande press och sina sponsorer – United Soybean Board, American Soybean
Association, Monsanto, Protein Technologies International, Central Soya, Cagill Foods, Personal Products
Company, SoyLife, Whitehall-Robins Healthcare och sojabönsförsamlingar från Illinois, Indiana, Kentucky,
Michigan, Minnesota, Nebraska, Ohio och South Dakota.
Symposiet markerade höjdpunkten av en decennielång marknadsföringskampanj för att få konsumenterna att
godta tofu, sojamjölk, sojaglass, sojaost, sojakorv och sojaderivat*), speciellt sojaisoflavoner**) som
genistein***) och diadzen, de östrogenliknande föreningarna man finner i sojabönor. Den sammanföll med
ett beslut av US Food and Drug Administration (FDA), tillkänna-givet den 25 oktober 1999, att tillåta ett
hälsoanspråk för produkter med låga halter av mättade fetter och kolesterol som innehåller 6.25 gr.
sojaprotein per portion. Frukostflingor, bakverk, snabb-mat, konsistensgivare och köttersättningar kunde nu
säljas med etiketter som basunerade ut nyttan för kardiovaskulär[hjärt-kärl]hälsa, så länge som dessa
produkter innehöll en rågad tesked sojaprotein per 100-gramsportion.
MARKNADSFÖRING AV DET PERFEKTA LIVSMEDLET
Tänk dig bara att du kunde odla det perfekta livsmedlet. Detta livsmedel skulle inte bara till-handahålla
näring till överkomligt pris, utan skulle även vara delikat och lätt att tillaga i olika former. Det skulle vara
ett hälsosamt livsmedel, utan mättade fetter. Faktum är att du skulle odla en veritabel ungdomens källa
medan du latar dig. Författaren är Dean Houghton, som skriver för The Furrow 2.) en tidskrift publicerad på
12 språk av John Deere. Denna idealföda skulle hjälpa till att förhindra, och kanske vända, vissa av
världens mest fruktade sjukdomar. Du skulle kunna odla denna mirakelgröda i varierande typer jordmån
och klimat. Dess odling skulle bygga upp, inte ut-arma, landet… denna mirakelföda existerar redan… Den
kallas soja.
Tänk bara. Bönder har tänkt sig – och planterat mer soja. Vad som en gång var en underordnad gröda,
upptagen år 1913 i US Department of Agricultures (USDA) handbok inte som föda utan som en
industriprodukt, täcker nu ca.72 miljoner tunnland av den amerikanska åkermarken. Mycket av denna skörd
kommer att användas för att föda upp kycklingar, kalkoner, grisar, kor och laxar. En annan stor del kommer
att pressas för att producera olja till margarin, matfett och salladsdressing.
Teknologiska framsteg gör det möjligt att producera sojaproteinisolat*) från det som en gång ansågs vara en
restprodukt – de avfettade, proteinrika sojachipsen – och sedan omvandla någonting som ser ut och smakar
hemskt till en produkt som kan konsumeras av mänskliga varelser. Smak-tillsatser, konserveringsmedel,
sötningsmedel, emulgeringsmedel och syntetiska näringsämnen har vänt sojaproteinisolat,
livsmedelsindustrins fula ankunge, till en New Age-askunge.
Det nya sagolika livsmedlet har marknadsförts inte så mycket för hennes skönhet som för hennes dygder. I
ett tidigt skede såldes produkter baserade på sojaproteinisolat som modifierare och köttersättning – en
strategi som misslyckades att producera det erforderliga konsumentbehovet. Industrin ändrade sitt
tillvägagångssätt. Det snabbaste sättet att nå godkännande av en produkt i det mindre välbärgade samhället,
sade en industritalesman, är att få produkten konsumerad på sina egna meriter i ett överflödssamhälle. 3.)
Så sojan säljs nu till den exklusiva konsumenten, inte som en billig, fattigmansföda utan som en
mirakelsubstans som motverkar hjärtsjukdomar och cancer, sopar undan blodvallningar, bygger upp stark
benstomme och håller oss evigt unga. Utmanarna – kött, mjölk, ost, smör och ägg – har blivit vederbörligt
demoniserade av lämpliga statliga organ. Soja tjänar som kött och mjölk för en ny generation av rättskaffens
vegetarianer.
Marknadsföring kostar pengar, speciellt när den behöver stöttas upp med ”forskning”, med det finns rikligt
med tillgängligt kapital. Alla sojabönsproducenter betalar en obligatorisk summa på 0,5% till 1% av
sojabönornas nettomarknadspris. Totalsumman – någonstans kring 80 miljoner US$ årligen 4.) stödjer
United Soybean’s program för att stärka sojabönans ställning på marknaden och att upprätthålla och
utvidga in- och utrikes marknader för användning av sojabönor och sojaböns-produkter. Delstatliga
sojabönsförsamlingar från Maryland, Nebraska, Delaware, Arkansas, Virginia, North Dakota och Michigan
sörjer för ytterligare $2,5 miljoner till ”forskning”. 5.) Privata företag likt Archer Daniels Midland bidrar
även med sin beskärda del. ADM satsade $4.7 miljoner för annonsering i Meet the Press och $4.3 miljoner i
Face the Nation under loppet av ett år. 6.) PR-firmor hjälper till att göra om forskningsprojekt till
tidningsartiklar och annonstexter, och advokat-firmor bedriver lobbyverksamhet för gynnsamma statliga
regler. Internationella valutafonden (IMF) finansierar sojaindustrianläggningar i främmande länder, och
frihandelspolitik håller igång sojaböns-överflödet i strömmar till utländska destinationer.
Pressen för att få mer soja har varit obeveklig och global i sin omfattning. Sojaprotein finner man nu i de
flesta saluförda bröden i storköpen. Det används för att förvandla den ödmjuka tortillan, Mexikos
majsbaserade stapelföda, till en proteinförstärkt ”super-tortilla” som skulle ge ett närings-lyft till de nästan
20 miljoner mexikanare som lever i extrem fattigdom. 7.) Annonser för en ny soja-berikad limpa från Allied
Bakeries i England siktar in sig på kvinnor i klimakteriet som söker lindring från blodvallningar.
Försäljningen belöper sig till en kvarts miljon limpor i veckan. 8.)
Sojaindustrin anställde Norman Robert Associates, en PR-firma, för att få in mera sojaproduk-ter i
skolmåltiderna. 9.) USDA svarade med ett förslag att slopa den 30 procentiga gränsen för soja i
skolluncherna. NuMenu-programmet skulle tillåta obegränsad användning av soja i elevernas mål-tider.
Med sojatillägg i hamburgare, tacos och lasagne kan dietister få ner det totala fettinnehållet till under 30%
av kaloriinnehållet, och därigenom uppfylla regeringsbesluten. Med sojaberikade födo-ämnen får eleverna
bättre näringsportioner och mindre kolesterol och fett.
Sojamjölken har tillkännagivit de största vinsterna, som rusat upp från $2 miljoner år 1980 till $300 miljoner
i USA det senaste året 10.) Nyligen gjorda framsteg i tillverkningen har förvandlat den gråa, tunna, bittra,
bönsmakande asiatiska drycken till en produkt som västerländska konsumenter accepterar – en som smakar
precis som en milkshake, men utan skuldkänslan.
Tillverkningsmirakel, bra förpackningar, massiv annonsering och en marknadsföringsstrategi som
poängterar produktens möjliga hälsonytta svarar för ökande försäljning till alla åldersgrupper. Rapporter att
soja t.ex. hjälper till att förhindra prostatacancer har gjort sojamjölk acceptabelt för medelålders män. Man
behöver inte vrida upp armen på en 55-60 års kille för att få honom att prova sojamjölk, säger Mark
Messina. Michael Milken, en före detta finansiär av skräpobligationer, har hjälpt industrin att bli kvitt dess
hippie-image med välpublicerade satsningar om att konsumera 40 gram sojaprotein dagligen.
Amerika idag, i morgon världen. Sojamjölkförsäljningen ökar i Kanada, även om sojamjölken där kostar två
gånger så mycket som komjölk. Tillverkningsindustrier för sojabönmjölk skjuter upp som svampar ur jorden
i länder som Kenya. 11.) Även i Kina, där soja verkligen är fattigmansföda och vars befolkning önskar mer
kött, inte tofu, har man valt att bygga sojafabriker i västerländsk stil hellre än att utveckla gräsmarker i
västerländsk stil för betande djur. 12.)
ASKUNGENS MÖRKA SIDA
Propagandan som har skapat sojaförsäljningsmiraklet är desto mer remarkabelt eftersom soja-bönan, för
bara några decennier sedan, ansågs vara olämplig att äta – även i Asien. Under Chou-dynastin (1134 – 246
f.Kr.) var sojabönan utvald till en av de fem heliga spannmålen tillsammans med korn, vete, hirs och ris.
Men, bildtecknet för sojabönan, vilken dateras längre bak i tiden, indikerar att den till en början inte
användes som föda; för medan bildtecknen för de andra fyra spannmålen visar plantans frö- och
stjälkstruktur, lägger bildtecknet för sojabönan tyngdpunkten på rotstrukturen. Periodens agrikulturella
litteratur talar ofta om sojabönan och dess användning i växelbruk. Uppenbarligen användes sojaplantan
initialt som en metod att tillföra marken kväve. 13.)
Sojabönan tjänade inte som ett livsmedel förrän upptäckten av jäsningstekniker, någon gång under Choudynastin. De första sojalivsmedlen var fermenterade produkter likt tempeh, natto, miso och sojasås. Vid en
senare tidpunkt, förmodligen i det andra århundradet f.Kr., upptäckte kinesiska vetenskapsmän att en puré av
kokade sojabönor kunde kondenseras med kalciumsulfat eller magnesiumsulfat (en smet av Paris- eller
Epsom-salt) för att tillverka en mjuk, blek ostmassa – tofu eller bönmassa. Användningen av fermenterade
och kondenserade sojaprodukter spred sig snart till andra delar av Orienten, företrädesvis Japan och
Indonesien.
Kineserna åt inte ojästa sojabönor som de gjorde med andra baljväxter, t.ex. linser, eftersom sojabönan
innehåller stora kvantiteter av naturliga toxiner eller ”antinutrienter”. Främst bland dessa är kraftigt
verkande enzyminhibitorer som blockerar verkan av trypsin*) och andra enzymer nöd-vändiga för
proteindigestion. Dessa inhibitorer**) är stora, hårt veckade proteiner som inte blir fullständigt deaktiverade
under vanlig tillagning. De kan åstadkomma allvarliga magbesvär, reduce-rad proteindigestion och kroniska
brister i aminosyraupptaget. I försöksdjur förorsakar en diet med höga halter av trypsininhibitorer*)
förstoring av och patologiska tillstånd i bukspottkörteln, inklusive cancer. 14.)
Sojabönor innehåller även hemagglutininer, en koaguleringsfrämjande substans som förorsakar att röda
blodkroppar klumpar ihop sig.
Trypsininhibitorer och hemagglutininer är tillväxthämmare. Avvanda råttor uppfödda på dessa antinutrienter
växer inte normalt. Tillväxthämmande föreningar deaktiveras under fermentations-processen, så när väl
kineserna upptäckte hur man skulle jäsa sojabönor, började de att införliva soja som födoämne i sin kost. I
kondenserade produkter koncentreras enzyminhibitorer i blötläggnings-vätskan snarare än i ostmassan.
Alltså, i tofu och bönostmassan reduceras tillväxthämmarna i kvantitet men elimineras inte fullständigt.
Soja innehåller även ”goitrogener” [ämnen som kan utlösa struma] – substanser som hämmar sköldkörtelfunktionen.
Sojabönor innehåller rikligt med fytinsyra, som finns i kliet eller skalet på alla fröer. Det är ett ämne som
kan blockera upptaget av essentiella mineraler – kalcium, magnesium, koppar, järn och speciellt zink – i
tarmsystemet. Även om det inte är ett allmänt bekant ord har fytinsyra studerats grundligt; det finns
bokstavligen hundratals artiklar på effekterna av fytinsyra i den gängse veten-skapliga litteraturen.
Vetenskapsmän är i allmänhet överens om att en diet baserad på spannmål och baljväxter med högt innehåll
av fytater*) bidrar till vittomfattande mineralbrist i länder i den tredje världen. 15.) Analyser visar att
kalcium, magnesium, järn och zink finns i växtfödan som intas i dessa områden, men det höga
fytatinnehållet i den soja- och spannmålsbaserade dieten förhindar deras upptagande.
Sojabönor har en av de högsta fytatnivåerna av något spannmål eller någon baljväxt som har undersökts,
16.) och fytaterna i sojan är mycket motståndskraftiga mot normala fytatreducerande tekniker såsom
långsam, sakta kokning. 17.) Endast en lång period av fermentation kommer att signifikant reducera
fytatinnehållet i sojabönor. När koncentrerade sojaprodukter, som tofu, konsumeras tillsammans med kött,
reduceras de mineralblockerande effekterna av fytaterna. 18.) Japanerna äter traditionellt en liten mängd tofu
eller miso som en del av en mineralrik fiskbuljong, följd av en portion kött eller fisk.
Vegetarianer som konsumerar tofu och bönostmassa, som en ersättning för kött och mejeri-produkter,
riskerar allvarliga mineralbrister. Resultaten av brister på kalcium, magnesium och järn är väl kända; brister
på zink är inte fullt så kända.
Zink kallas intelligensens mineral på grund av att den behövs för hjärnans och nervsystemets optimala
utveckling och funktion. Det spelar en roll i proteinsyntesen*) och kollagenbildningen**); det är involverad
i blodsockrets kontrollmekanism och skyddar alltså mot diabetes; det behövs för en friskt
reproduktionssystem. Zink är en nyckelkomponent i ett antal vitala enzymer och spelar en roll i
immunförsvaret. Fytater funna i sojaprodukter hindrar zinkupptagningen mer fullständigt än med andra
mineraler. 19.) Zinkbrist kan förorsaka en ”upprymd” känsla som vissa vegetarianer kan misstolka som en
”hög” andlig upplysning.
Mjölkdrickande anses vara orsaken till att andra generationens japaner i Amerika blir längre än sina
förfäder. Vissa forskare postulerar att det minskade fytatinnehållet i den amerikanska kosten – vad dessa
andra brister än må vara – är den riktiga förklaringen, och påpekar att både asiatiska och västerländska barn,
som inte får tillräckligt med kött och fiskprodukter för att motverka effekterna av en hög fytatdiet, ofta lider
av rakitis, hämmad tillväxt och andra utvecklingsproblem. 20.)
SOJAPROTEINISOLAT: INTE SÅ VÄNLIGA
Sojaförädlare har arbetat hårt för att eliminera dessa antinutrienter ur den slutliga produkten, speciellt
sojaproteinisolat (SPI), vilket är nyckelingrediensen i de flesta sojalivsmedlen som imiterar kött och
mejeriprodukter, inklusive modersmjölkersättning och vissa sojamjölksfabrikat.
SPI är inte någonting som du kan tillaga i ditt eget kök. Produktionen sker i livsmedelsfabriker där en sörja
av sojabönor först blandas med en alkalisk lösning för att avlägsna fibrer, sedan konden-seras och separeras
med användande av ett syrabad och, slutligen, neutraliseras i en alkalisk lösning. Syratvätt i
aluminiumtankar läcker ut höga nivåer av aluminium in i slutprodukten. Den kvarvarande ostmassan
spraytokas vid höga temperaturer för att producera ett högvärdigt proteinpulver. En sista förödmjukning för
den ursprungliga sojabönan är varmpressning under hög temperatur och högt tryck av sojaproteinisolat för
att producera texturerat [strukturerat] vegetabiliskt protein (TVP).
Mycket av innehållet i trypsininhibitorerna kan avlägsnas genom högtemperaturprocesser, men inte allt.
Innehållet av trypsininhibitorer i sojaproteinisolat kan variera så mycket som fem gånger. 21.) (Hos råttor
resulterar även uppfödning med låga nivåer av trypsininhibitor-SPI i en reducerad viktökning jämförd med
kontrollgruppen. 22.)) Men högtemperaturprocesser har den olycksaliga biverkningen att denaturera andra
proteiner i sojan så att de i stort sett blir ineffektiva. 23.) Det är skälet till varför djur som uppföds på soja
behöver lysintillskott*) för normal tillväxt.
Nitriter, vilka är kraftfullt cancerogena [cancerframkallande], bildas under spraytorkning, och ett toxin kallat
lysinoalanin bildas under den alkaliska processen. 24.) Ett flertal artificiella smaktillsatser, speciellt MSG
[natriumglutamat], tillsätts sojaproteinisolatet och texturerade vegetabiliska protein-produkter för att
maskera deras starka ”böniga” smak och för att förläna smaken av kött. 25.)
I utfodringsexperiment ökade användningen av SPI behoven av vitaminerna E, K, D och B12 och skapade
bristsymptom på kalcium, magnesium, mangan, molybden, koppar, järn och zink. 26.) Kvarvarande
fytinsyra i dessa sojaprodukter förhindrar högeligen zink- och järnabsorption; försöks-djur uppfödda på SPI
utvecklade förstorade organ, speciellt bukspotts- och sköldkörteln, samt ökade depositionen av fettsyror i
levern. 27.)
Likväl används sojaproteinisolat och texturerat vegetabiliskt protein i stor utsträckning i skol-luncherna,
kommersiella bakverk, dietdrycker och snabbmatsprodukter. De främjas kraftigt i tredje-världens länder och
bildar basen i många mathjälpsprogram.
Trots klena resultat i djuruppfödningsförsök har sojaindustrin sponsrat ett antal undersökningar avsedda att
visa att sojaproteinprodukter kan användas i människans kost som en ersättning för traditionella livsmedel.
Ett exempel är Nutritional Quality of Soy Bean Protein Isolates: Studies in Children of Preschool Age,
sponsrat av Ralston Purina Company. 28.) En grupp centralamerikanska barn som led av undernäring blev
först stabiliserade och ledda till bättre hälsa genom få att äta in-hemsk mat, inklusive kött och
mejeriprodukter. Sedan, under en tvåveckorsperiod, ersattes dessa traditionella livsmedel med en dryck
gjord på sojaproteinisolat och socker. Allt kväve som intogs och alla kväve som utsöndrades mättes efter
sant orwellianskt mönster: barnen vägdes nakna varje morgon, och alla exkrementer och uppkastningar
samlades in för analyser. Forskarna fann att barnen behöll kväve och att deras tillväxt var ”adekvat”, så
experimentet förklarades vara en framgång.
Om barnen faktiskt blev friska på en sådan kost, eller skulle kunna förblivit det över en lång period, är en
annan sak. Forskarna noterade att barnen kräktes ”emellanåt”, vanligen efter att ha avslutat en måltid; att
över hälften periodvis led av måttliga diarréer; att några hade övre luftvägs-infektioner; och att andra led av
hudutslag och feber.
Det bör noteras att forskarna inte vågade använda sojaprodukter för att hjälpa barnen återhämta sig från
undernäringen, och var tvungna att komplettera soja-sockerblandningen med näringsämnen som i stort sett
är frånvarande i sojaprodukter – i synnerhet vitaminerna A, D och B12, järn, jod och zink.
FDA:s HÄLSOANSPRÅK IFRÅGASATT
Den bästa marknadsföringsstrategin för en produkt som till sin natur är ohälsosam är, givetvis, ett
hälsoanspråk.
Vägen till FDA-godkännande, skriver en sojaförsvarare, var lång och krävande, bestående av en detaljerad
genomgång av mänskliga kliniska data insamlade från mer än 40 vetenskapliga studier från de senaste 20
åren. Sojaprotein befanns vara en av de sällsynta livsmedel som hade tillräckliga vetenskapliga bevis, inte
endast som kvalifikation för ett förslag till FDA angående ett hälsoanspråk, utan för att slutligen passera
den rigorösa godkännandeprocessen. 29.)
Den långa och krävande vägen till FDA-godkännande tog i själva verket några oväntade vänd-ningar.
Originalframställan, inlämnad av Protein Technology International, begärde ett hälsoanspråk för isoflavoner,
de östrogenliknande föreningar som finns i överflöd i sojabönor, baserad på för-säkran att endast
sojaprotein som har blivit förädlat på ett sätt i vilket isoflavoner bibehålls kommer att resultera i
kolesterolsänkning. År 1998 gjorde FDA det exempellösa draget att skriva om PTI:s framställan, och
avlägsna alla referenser till fytoöstrogener*) och bytte ut det med ett anspråk för sojaprotein – ett drag som
stod i direkt konflikt med myndighetens regelverk. FDA är bemyndigad att skapa regler enbart på underlag
presenterade genom framställning.
Den tvära omkastningen i riktningen berodde utan tvivel på det faktum att ett antal forskare, inklusive
vetenskapsmän avlönade av USA:s regering, lämnade in dokument som indikerade att iso-flavoner är
toxiska. I början av år 1998 hade FDA även tagit emot den slutliga rapporten från den brittiska regeringen
om fytoöstrogener, vilken misslyckades med att finna några bevis för nyttan och varnade mot potentiellt
ogynnsamma effekter. 30.)
Även med växlingen till sojaproteinisolat, var FDA:s byråkrater som var engagerade i den rigo-rösa
godkännandeprocessen tvungna att snabbt handskas med bekymmer angående mineral-blockerande effekter,
enzyminhibitorer, sköldkörtelbesvär, endokrina störningar, reproduktiva problem och ökande allergiska
reaktioner från konsumtion av sojaprodukter. 31.)
Ett av de starkaste protestbreven kom från Dr Dan Sheehan och Dr Daniel Doerge, staliga forskare vid
national center for Toxiological Research. 32.) Deras vädjanden om varningsetiketter avslogs som
omotiverade.
Tillräckliga vetenskapliga bevis för sojans kolesterolsänkande egenskaper är i stort sett hämtade från en år
1995 gjord metaanalys av Dr James Andersson, sponsrad av Protein Technologies Inter-national och
publicerad i New England Journal of Medicine. 33.)
En metaanalys är en genomgång och summering av resultaten från många kliniska studier på samma ämne.
Användningen av metaanalyser för att dra allmänna slutsatser har kommit under skarp kritik från
medlemmar av det vetenskapliga samfundet. Forskare som ersätter mera rigorösa försök med metaanalyser
riskerar att göra undermåliga antaganden och hänger sig åt kreativ bokföring, säger Sir John Scott,
president för Royal Society of New Zealand. Lika klumpas inte ihop med lika. Små bitar och stora bitar av
data samlas ihop av skilda grupper. 34.)
Det finns en ytterligare frestelse för forskare, speciellt forskare betalda av ett företag likt Protein
Technologies International, att utelämna studier som skulle hindra den önskade slutsatsen. Dr. Andersson
kasserade åtta undersökningar av olika skäl, och lämnade kvar tjugonio. Den publicerade rapporten föreslog
att individer med kolesterolnivåer över 250 mg/del skulle uppleva en ”signifikant” reduktion på 7% till 20%
i serumkolesterolnivåerna om de ersatte animaliskt protein med soja-protein. Kolesterolreduktionen var
obetydlig för individer vars kolesterol var lägre än 250 mg/dl.
Med andra ord, för de flesta av oss, kommer avståndstagandet från stekar och att istället äta vegoburgare inte
att sänka blodkolesterolvärdena. Hälsopåståendet som FDA godkände efter detaljerad genomgång av
kliniska data misslyckas med att informera konsumenten om dessa betydelsefulla detaljer.
Forskning som knyter sojan till positiva effekter på kolesterolnivåerna är otroligt barnsliga, säger Ronald M.
Krauss, MD, chef för Molecular Medical Research Program och Lawrence Berkeley National Laboratory.
35.) Han skulle ha kunnat lagt till att studier i vilka kolesterolnivåerna sänktes genom antingen kost eller
läkemedel har ständigt resulterat i ett större antal dödsfall i behandlingsgrupperna än i kontrolldito – dödsfall
från stroke, cancer, besvär i tarmkanalen, olyckor och självmord. 36.) Kolesterolsänkande metoder i USA
har understött en kolesterolsänkande industri med $60 miljarder om året, men har inte räddat oss från
hjärtsjukdomarnas härjningar.
SOJA OCH CANCER
De nya FDA-reglerna tillåter inte några påståenden om cancerprevention på livsmedelsförpack-ningarna,
men det har inte hindrat industrin och dess marknadsförare från att göra dessa i sin sälj-främjande litteratur.
I tillägg till att skydda hjärtat, säger en broschyr från en vitaminfirma, har sojan demonstrerat kraftfulla
anticancervinster… japanerna, som äter 30 gånger så mycket soja som nordamerikaner, har en lägre
förekomst av cancer i brösten, livmodern och prostatan. 37.)
Visserligen har de det. Men japanerna, och asiater i allmänhet, har mycket högre frekvenser av andra
cancertyper, speciellt cancer i matstrupen, magsäcken, bukspottskörteln och levern. 38.) Asiater över hela
världen har även höga frekvenser av sköldkörtelcancer. 39.) Logiken som länkar låga frekvenser av cancer i
reproduktionsorganen till sojakonsumtion måste tillerkänna höga frek-venser av sköldkörtelcancer och
cancer i matsmältningsapparaten till samma livsmedel, speciellt som soja förorsakar dessa cancertyper hos
laboratorieråttor.
Just hur mycket soja äter verkligen asiater? En undersökning 1988 fann att den genomsnittliga dagliga
mängden sojaprotein som konsumerades i Japan var ungefär 8 gr. för män och 7 gr. för kvinnor – mindre än
två teskedar. 40.) Den berömda Cornell China Study, ledd av Colin T. Campbell, fann att konsumtionen av
baljväxter i Kina varierade mellan 0 till 58 gr. per dag, med ett genomsnitt på ca. 12 gr. 41.) Om man antar
att två tredjedelar av baljväxtkonsumtionen är soja, då blir den maximala konsumtionen ca. 40 gr., eller
mindre än tre matskedar per dag, med en genomsnittlig konsumtion på ungefär 9 gr., eller mindre än två
teskedar. En kartläggning gjord på 1930-talet fann att sojalivsmedlen endast stod för 1.5% av kalorierna i
kinesisk kost, jämförd med 65% kalorier från fläsk. 42.) (Asiater lagar traditionellt mat med ister, inte
vegetabilisk olja!)
Traditionellt fermenterade sojaprodukter skapar en delikat, naturlig krydda som kan tillföra viktiga
näringsämnen i den asiatiska kosten. Men utom i tider av svält, konsumerar asiater soja-produkter endast i
små mängder, som smaktillsatser, och inte som en ersättning för animalisk föda – med ett undantag.
Celibatära munkar som bor i kloster och lever en vegetarisk livsstil finner soja-livsmedlen ganska
hjälpsamma eftersom de dämpar könsdriften.
Det var en metaanalys gjord 1994 av Mark Messina, publicerad i Nutrition and Cancer, som eldade på
spekulationerna om sojans anticarciogena egenskaper. 43.) Messina noterade att i 26 djurstudier, så
rapporterade 65% skyddande effekter från soja. Han undvek lägligt att inkludera åtminstone en studie i
vilken sojauppfödning orsakade cancer i sköldkörteln – 1985-års studie av Rackis. 44.) I de mänskliga
undersökningarna han listade var resultaten blandade. Några få visade vissa skyddande verkningar, men de
flesta påvisade ingen korrelation alls mellan sojakonsumtion och cancerförekomst. Han drog slutsatsen att
data i denna sammanställning inte kan användas som en bas för att hävda att sojaintag sänker cancerrisken.
Men i sin efterföljande bok The Simple Soybean and Your Health, gör Messina just ett sådant påstående, och
rekommenderar en kopp eller 230 gr. sojaprodukter per dag i hans ”optimala” diet som ett sätt att förhindra
cancer.
Tusentals kvinnor konsumerar nu soja i tron att det skyddar dem mot bröstcancer. Likväl fann forskare år
1996 att kvinnor som konsumerar sojaproteinisolat hade en ökande förekomst av epitel hyperplasi, ett
tillstånd som förebådar en elakartad utveckling. 45.) Ett år senare fann man att dietetiskt genistein
stimulerade bröstceller att påbörja cellcykeln – en upptäckt som ledde författarna till studien att dra
slutsatsen att kvinnor inte borde konsumera sojaprodukter för att förhindra bröstcancer. 46.)
FYTOÖSTROGENER: PATENTLÖSNING ELLER GIFT?
Hanen hos tropiska fågelarter bär samma grå fjäderdräkt som honan vid födelsen men ”färgar till sig” i
vuxen ålder, någonstans mellan nio och tjugufyra månader.
År 1991 köpte Richard och Valerie James, fågeluppfödare i Whangerai, Nya Zeeland, ett nytt slags fågelmat
för sina fåglar – baserad till största delen på sojaprotein. 47.) När man använde soja-baserad uppfödning
började fåglarna ”färga tillsig” efter bara några månader. Faktum är att en fågelmatstillverkare hävdade att
denna tidiga utveckling var ett försprång som gavs med födan. En annons 1992 för Roudybush fågelmat
visade en bild av hanen crimson rosella, en australisk papegoja, som får en vacker röd fjäderdräkt vid 18 till
24 månaders ålder, men som redan var grant färgad när den var 11 veckor gammal.
Olyckligtvis uppstod det under de följande åren en minskad fertilitet hos fåglarna, med för tidig
mognadsutveckling, deformerade, förkrympta och dödfödda ungar, med för tidig död, speciellt bland
honorna, med resultatet att den totala populationen i aviarierna började en stadig nedgång. Fåglarna led av
näbb- och bendeformeringar, struma, nedsättning i immunsystemet och patologiska, aggressi-va
uppträdande. Obduktioner avslöjade matsmältningsorgan i ett tillstånd av upplösning. Listan med problem
korresponderade med många av de problem som familjen James hade mött hos sina två barn, som hade fötts
upp på sojabaserad bröstmjölksersättning.
Bestörta, förskräckta och arga anlitade familjen James toxiologen Mike Fitzpatrick, PhD, för vidare
undersökning. Dr. Fitzpatricks litteratur redovisar avslöjande bevis för att sojakonsumtion har länkats till
åtskilliga rubbningar, inklusive barnlöshet, ökning i cancer och i barnleukemi; och, i undersökningar som
går tillbaka till 1950-talet, 48.) att genistein i soja förorsakar endokrina rubb-ningar hos djur. Dr. Fitzpatrick
analyserade även fågelmaten och fann att den innehöll höga nivåer av fytoöstrogen, speciellt genistein. När
familjen James avbröt användandet av sojabaserad föda, återvände flocken gradvis till normala
häckningsvanor och beteende.
Familjen James startade ett privat korståg för att varna allmänheten och statliga tjänstemän angående
toxinerna i sojalivsmedlen, speciellt de endokrinrubbande isoflavonerna, genistein och diadzen. Protein
Technology International fick deras material år 1994.
År 1991 rapporterade japanska forskare att konsumtion av så lite som 30 gr., eller två matskedar sojabönor
per dag under endast en månad, resulterade i en signifikant ökning av sköldkörtelstimuler-ande hormoner.
49.) Diffus struma och hypotyreoidism [underfunktion i sköldkörteln] uppträdde i några av
försökspersonerna och många klagade på förstoppning, trötthet och letargi, även om deras intag av jod var
adekvat. År 1997 gjorde forskare från FDA:s National Center for Toxiological Research den besvärande
upptäckten att de sköldkörtelrubbande komponenterna i sojan var exakt de samma som isoflavoner. 50.)
Tjugofem gram sojaproteinisolat, den minimala mängden PTI hävdade skulle ha kolesterol-sänkande
effekter, innehåller mellan 50 till 70 mg. isoflavoner. Det behövdes bara 45 mg. av isoflav-oner hos kvinnor
före klimakteriet för att utveckla signifikanta biologiska effekter, inklusive en minskning av hormoner
nödvändiga för adekvat sköldkörtelfunktion. Dessa effekter dröjde kvar i tre månader efter det att
sojakonsumtionen avbrutits. 51.)
Etthundra gram sojaprotein – den maximalt föreslagna kolesterolsänkande dosen, och mängden
rekommenderad av Protein Technologies International – kan innehålla nästan 600 mg. isoflavoner, 52.) en
mängd som otvetydigt är toxisk. År 1992 uppskattade schweiziska hälsovårdsmyndigheter att 100 gr.
sojaprotein sörjde för östrogen motsvarande Pillret. 53.)
In vitro-studier*) antyder att isoflavoner hämmar syntesen av östradiol och andra steroid-hormoner. 54.)
Reproduktionsproblem, barnlöshet, sköldkörtel- och leversjukdomar som beror på dietistiskt intag av
isoflavoner har observerats hos flera djurarter inklusive möss, geparder, vaktlar, grisar, råttor, störar och får.
55.)
Det är isoflavonerna i soja som sägs ha en gynnsam effekt på postklimakteriska symptom, in-klusive
blodvallningar, och skydd mot osteoporos. Kvantitativa obehag från blodvallningar är ytterst subjektiva, och
de flesta studier visar att kontrollpersonerna rapporterade minskningar i obehagen liktydigt med personerna
som fick soja. 56.) Påståendet att soja förhindrar osteoporos är extra-ordinärt, med hänsyn till att
sojalivsmedel blockerar kalcium och orsakar D-vitaminbrister. Om asiater verkligen har lägre frekvens av
osteoporos än västerlänningar, beror det på att deras kost sörjer för rikligt med D-vitamin från räkor, ister
och skaldjur, samt rikligt med kalcium från buljong på köttben. Skälet till att västerlänningar har en sådan
hög frekvens av osteoporos beror på att de använder sojaolja istället för smör, vilket är en traditionell Dvitaminkälla, samt andra fettlösande aktivatorer nödvändiga för kalciumupptag.
P-PILLER FÖR BARN
Men det var isoflavonerna i bröstmjölksersättningen som gav familjen James den största orsaken till
bekymmer. År 1988 rapporterade forskare att den dagliga exponeringen av barn för isoflavoner i
bröstmjölksersättningen innehållande soja är 6 till 11 gånger högre, räknat på basis av kroppsvikten, än
dosen som har hormonella effekter på vuxna som konsumerar sojalivsmedel. Cirkulerande kon-centrationer
av isoflavoner hos spädbarn uppfödda på sojabaserade mjölkersättningar var 13.000 till 22.000 gånger högre
än koncentrationer av plasmaöstradiol hos spädbarn uppfödda på komjölks-ersättning. 57.)
Approximativt 25% av flaskuppfödda barn i USA får sojabaserad mjölkersättning – en mycket högre
procent än i andra delar av västerlandet. Fitzpatrick uppskattade att ett spädbarn som uteslutande fötts upp
på sojamjölkersättning får en östrogenmotsvarighet (baserad på kroppsvikt) på åtminstone fem p-piller per
dag. 58.) Som kontrast har nästan inga fytoöstrogener upptäckts i mejeri-baserad bröstmjölksersättning eller
i människomjölk, även när modern konsumerar sojaprodukter.
Vetenskapsmän har känt till i åratal att sojabaserad mjölkersättning kan förorsaka sköldkörtel-problem hos
bebisar. Men vad är effekterna av sojaprodukter på hormonutvecklingen hos späd-barnet, både manliga och
kvinnliga?
Manliga spädbarn genomgår en ”testosteronströmning” under de första månaderna i livet, när
testosteronnivåerna kan vara lika höga som hos en vuxen man. Under denna period programmeras
spädbarnet att uttrycka manliga karaktärsdrag efter puberteten, inte endast i utvecklingen av köns-organen
och andra maskulina fysiska drag, utan även i att bilda mönster i hjärnan för karaktäristiskt manligt
uppträdande. I apor försvagas bristen på manliga hormoner utvecklingen av spatial percep-tion (vilket, hos
människor, normalt är mera akut i män än hos kvinnor), av inlärningsförmåga och visuella
urskiljningsuppgifter (sådana som skulle krävas för läsning). 59.) Det behövs inte sägas att framtida mönster
för sexuell orientering kanske också påverkas av den tidiga hormonella miljön. Manliga foster exponerade
under havandeskapet för dietylstilbestrol (DES), ett syntetiskt östrogen som har effekter på djur liknade de
för fytoöstrogen från soja, hade mindre testiklar än normalt vid inträdet i puberteten. 60.)
Inlärningshandikapp, speciellt hos gossebarn, har nått epidemiska proportioner. Spädbarns-uppfödning med
soja – vilket började på allvar i början av 1970-talet – kan inte ignoreras som en trolig orsak till denna
tragiska utveckling.
Beträffande flickor så inträder ett alarmerande stort antal i puberteten mycket tidigare än normalt, enligt en
nyligen gjord studie rapporterad i tidskriften Pediatrics. 61.) Forskare fann att 1 % av alla flickor nu visar
tecken på pubertet, såsom bröstutveckling eller pubishår, innan tre års ålder; vid åtta års ålder har 14.7% vita
flickor och nästan 50% av afro-amerikanska flickor en eller båda av dessa kroppsdrag.
Nya data indikerar att miljömässiga östrogener såsom PCB och DDE (en produkt nedbruten från DDT) kan
förorsaka tidig könsmognad hos flickor. 62.) I den 1986 utförda Puerto Rico Thelarche-studien, var den mest
signifikanta dietistiska sambandet med för tidig könsutveckling inte kycklingar – som rapporterades i
pressen – utan modersmjölkersättningar med soja. 63.)
Konsekvenserna av denna stympade barndom är tragisk. Unga flickor med vuxna kroppar måste handskas
med känslor och drifter som de flesta barn inte är välutrustade att handskas med. Och tidig könsmognad hos
flickor är en frekvent förelöpare för problem med reproduktionssystemet senare i livet, inklusive brist på
menstruation, barnlöshet och bröstcancer.
Föräldrar som har kontaktat familjen James räknar upp andra problem i samband med barn av båda könen
som uppfötts på sojabaserad mjölkersättning, inkluderande extremt emotionellt upp-förande, astma,
immunsystemproblem, hypofysinsuffiens, sköldkörtelrubbningar och irriterad tarm – samma endokrina och
digestiva ödeläggelse som drabbade familjens James’ papegojor.
OENIGHET I LEDEN
Organisatörerna av det Tredje internationella sojasymposiet skulle pressas hårt för att kalla konferensen en
oreserverad succé. På den andra dagen av symposiet höll den London-baserade Food Comission och Weston
A. Price Foundation of Washington DC en gemensam presskonferens, på samma hotell som symposiet, för
att presentera oron angående sojamjölkersättning. Industrins representanter satt med stenansikten under
uppläsningen av potentiella faror och en vädjan från be-kymrade vetenskapsmän och föräldrar att dra bort
sojabaserade bröstmjölksersättningar från mark-naden. Under press från familjen James hade regeringen i
Nya Zeeland utfärdat en hälsovarning angående sojamjölkersättningen år 1988; det var tid för den
amerikanska regeringen att göra detsamma.
På symposiets sista dag sände presentationer av nya upptäckter relaterade till giftigheten en väl syresatt
rysning genom det vimmelkantiga heliumjippot. Dr. Lon White rapporterade om en studie av japanska
amerikaner som bodde på Hawaii, som visade ett signifikant statistiskt förhållande mellan två eller fler
portioner tofu i veckan och accelererat åldrande i hjärnan. 64.) De deltagare som konsumerade tofu i
medelåldern hade lägre kognitiva funktioner senare i livet och en större före-komst av Alzheimers sjukdom
och demens. Vad mera är, sade Dr White, de som åt massor av tofu, såg fem år äldre ut vid den tiden när de
var 75 eller 80. 65.) White och hans kollegor klandrade de negativa effekterna på isoflavoner – en upptäckt
som stödjer en tidigare undersökning i vilken kvinnor i postmenopausen med högre nivåer av cirkulerande
östrogen upplevde en större kognitiv försämring. 66.)
Forskarna Daniel Sheehan och Daniel Doerge, från National Center for Toxiological Research, ruinerade
PTI:s dag genom att presentera upptäckter från råttuppfödningsstudier, indikerande att genistein i
sojalivsmedel förorsakar oreparabla skador på enzymer som syntetiserade sköldkörtel-hormoner. 67.)
Associationen mellan sojabönskonsumtion och struma hos djur och människor har en lång historia, skrev
Dr Doerge. Aktuella bevis för de nyttiga effekterna av soja kräver likväl en full förståelse av de potentiellt
skadliga effekterna.
Dr Claude Hughes rapporterade att råttor födda av mödrar som matades med genistein hade minskade
födelsevikter jämfört med kontrollgruppen, och puberteten inträffade tidigare hos den hanliga avkomman
68.) Hans forskning antydde att effekterna som observerats i råttor …kommer att vara åtminstone en smula
förutsägande om vad som sker hos människor. Det finns ingen anledning att anta att det kommer uppstå
kraftiga missbildningar i fostren, men det kan uppstå subtila för-ändringar, t.ex. i neurologiska
beteendedrag, immunfunktioner och könshormonnivåer. Resultaten, sade han, skulle kunna vara ingenting
eller skulle kunna vara någonting av stor betydelse… om mamma äter någonting som kan fungera som
könshormoner, är det logiskt att fundera på om det skulle kunna förändra babyns utveckling. 69.)
En studie av bebisar födda av mödrar som var vegetarianer, publicerad i januari 2000, indikerade just vad
dessa förändringar i babyns utveckling skulle kunna vara. Mödrar som åt en vegetarisk kost under
graviditeten löpte en fem gånger så stor risk att föda en pojke med hypospadia, en medfödd defekt på penis.
70.) Författarna till studien antydde att orsaken var en större exponering för fyto-östrogener i sojamat som
var populär hos vegetarianer. För problemen hos kvinnliga avkommor till vegetariska mödrar är det mera
troligt att sådana dyker upp senare i livet. Medan sojans östrogeniska effekter är mindre än den från
dietylstilbestrol (DES), blir dosen troligen högre på grund av att den konsumeras som föda, inte tagen som
ett läkemedel. Döttrar till kvinnor som tog DES under gravidi-teten led av barnlöshet och cancer när de nått
upp i tjugoåsåldern.
FRÅGETECKEN ANGÅENDE GRAS-STATUSEN
Lurande i bakgrunden av industrins bedrägeri om soja finns den gnagande frågan om det ens är lagligt att
tillsätta sojaproteinisolat till mat. Alla födoämnestillsatser som inte var i allmänt bruk innan 1958, inklusive
kaseinprotein från mjölk, måste ha GRAS-(Generally Recognized As Safe)-status. År 1972 ledde Nixonadministrationen en nyundersökning av substanser ansedda att vara GRAS, i ljuset av all vetenskaplig
information som då fanns tillgänglig. Denna nyundersökning inkluderade proteinet kasein [ett ostämne]
vilken blev kodad som GRAS år 1978. År 1974 införskaffade FDA en litteratur-förteckning över sojaprotein
på grund av att den inte var berättigad att få sin GRAS-status far-faderligt tillåten under Food, Drug and
Cosmetic Act, eftersom sojaprotein inte hade använts i maten förrän 1959 och var inte ens i allmänt bruk i
början av 1970-talet. 71.)
Den vetenskapliga litteraturen fram till 1974 erkände många antinutrienter i fabrikstillverkad sojaprotein,
inklusive trypsininhibitorer, fytinsyra och genistein. Men FDA:s litteraturgenomgång avvisade diskussioner
om skadliga inverkningar, med uttalandet att det var viktigt för ”adekvat förädling” att avlägsna dessa.
Genistein kunde avlägsnas med ett alkoholbad, men det var en dyrbar procedur som förädlarna undvek.
Senare studier bestämde att innehållet i trypsininhibitorer endast kunde avlägsnas med långa perioder av
hetta och tryck, men FDA har inte infört några krav på tillverkarna att göra så.
FDA var mer bekymrade med toxiner bildade genom förädlingen, speciellt nitriter och lysino-alanin. 72.)
Även vid låg konsumtionsnivå – ett medeltal på en tredjedels gram per dag åt gången – ansågs närvaron av
dessa karciogener vara alltför stort hot för allmänhetens hälsa för att ges GRAS-status.
Sojaprotein hade godkännande för användning som ett bindemedel i pappkartonger, och detta godkännande
tilläts fortsätta, eftersom forskare ansåg att vandring av nitriter från kartongen till födoinnehållet skulle vara
alltför liten för att utgöra en cancerrisk. FDA-tjänstemän krävde säker-hetsspecifikationer och
kontrollprocedurer innan man gav GRAS-status för födoämnen. Sådana utfördes aldrig. Till dags dato är
användningen av sojaprotein GRAS-kodad endast för denna begränsade industriella användning, som ett
bindemedel i kartong. Detta betyder att sojaprotein på förhand måste underkastas godkännandeprocedurer
varje gång som tillverkare avser att använda det på marknaden som livsmedel eller livsmedelstillsats.
Sojaprotein introducerades som bröstmjölksersättning i början av 1960-talet. Det var en ny produkt som helt
saknade användningshistoria. Eftersom sojaprotein inte har någon GRAS-status, krävdes
förhandsgodkännande. Detta gavs inte och har fortfarande inte givits. Nyckelingrediensen i
sojamjölksersättningen har inte erkänts som säker.
NÄSTA ASBEST?
Mot bakgrunden av allmänt utbredda lovord... finns det en växande misstanke att soja – trots dess
odisputerade nytta – kanske innehåller vissa hälsorisker, skriver Marian Burros, en ledande matskribent för
New York Times. Mer än någon annan skribent har Ms. Burros propagerande för en vegetarisk kost med lågt
fettinnehåll fått amerikaner att flockas kring storköpens hyllor där man presenterat sojalivsmedel. Men
hennes artikel den 26 januari 2000, Tvivel skymmer rosiga nyheter om soja, innehåller följande alarmerande
uttalande: Inte en av de 18 vetenskapsmän som intervjuats för den här kolumnen var villig att säga att
intaget av isoflavoner var riksfritt. Ms. Burros räknade inte upp riskerna, inte heller nämnde hon att de
rekommenderade dagliga 25 grammen sojaprotein innehåller tillräckligt med isoflavoner för att orsaka
problem hos känsliga individer, men det var uppenbart att industrin hade erkänt behovet av att skydda sig
själva.
Eftersom industrin är extremt utsatt… kommer möjliga advokater snart att upptäcka att antalet potentiella
målsägare kan räknas i miljoner och fickorna är mycket, mycket djupa. Juryer kommer få höra någonting i
den här stilen: Industrin har under åratal känt till att soja innehåller många toxiner. Först talade de om för
allmänheten att toxinerna avlägsnades genom förädlingen. När det blev uppenbart att förädlingen inte
kunde bli kvitt dem, hävdade de att dessa substanser var nyttiga. Er regering gav en hälsodeklaration till en
substans som är giftig, och industrin ljög för allmän-heten för att sälja mer soja.
”Industrin” innefattar grossister, tillverkare, vetenskapsmän, publicister, byråkrater, före detta
obligationsfinansiärer, matskribenter, vitaminfirmor och detaljhandeln. Bönderna kommer troligen
undkomma eftersom de var lika dragna vid näsan som vi andra. Men de behöver hitta någonting annat att
odla innan sojabubblan brister och marknaden kollapsar: gräsuppfödda kreatur, formgivna grönsaker… eller
hampa för att tillverka papper för tusen sinom tusen juridiska fördragningar
______________
Ordlista
antinutritionell = substanser som kan motverkar eller hämmar utnyttjandet av näringsämnen i kosten.
derivat = ämne som kan skapas ur organiska ämnen genom utbyte av vissa atomgrupper.
iso = förled använd i fackspråkliga sammansättningar för att ange en inbördes likhet eller överensstämmelse.
flavoner = gula färgämnen med vidsträckt förekomst i naturen. De är vattenlösliga och förekommer i olika
celldelar. Funktioner i växter är bl.a. som försvar mot växtätare och parasiter genom giftighet.
genistein = en färglös kristallinsk förening härstammande från isoflavon, förekommer vanligen tillsammans
med genistin = en ljusgul glukosid bl.a. erhållen från sojabönsmjöl.
isolat = I livsmedelstekniska sammanhang talar man vanligen om proteinisolat – den produkt som bildas när
t.ex. sojamjöl extraheras med vatten eller lätt alkalisk lösning, varefter extratet surgörs. Proteinisolat ingår i
ett stort antal livsmedel.
trypsin = enzym som medverkar vid matspjälkningen i tunntarmen. Sojabönor innehåller ämnen som
blockerar trypsin och därmed försämrar utnyttjandet av proteinet. Dessa s.k. trypsinihibitorer förstörs
genom värme-behandling.
inhibitorer = dvs. hämmare, används tekniskt som tillsatsmedel i t.ex. livsmedel för att förhindra icke
önskvärda reaktioner. Många läkemedel fungerar även som hämmare genom att blockera receptorer,
enzymer eller jonkanaler.
fytater = svårlösliga salter av fytinsyra.
proteinsyntes = den bildning av proteiner som sker i alla slags levande celler. Den styrs av generna.
kollagen = ursprungligen sammanfattande benämning på den dominerande fiberkomponenten i bindväv.
fyto = växt, som har med växter att göra. Fytoöstrogen är östrogen som finns naturligt bl.a. i foderväxter,
vilket har lett till bekymmer för bl.a. fårfarmare i Australien med sterila får som ätit naturligt p-piller.
lysin = en essentiell aminosyra som har en basisk sidokeja och är en av de 20 aminosyror som ingår i
proteiner.
In vitro = anger att experiment eller iakttagelser är gjorda i reaktionskärl, provrör, skålar o.dyl., dvs. i en
konstgjord miljö inte i en levande kropp (in vivo).
Om författarna:
Sally Fallon är författaren till Nourishing Traditions: The Cookbook that Challenges Politically Correct
Nutrition and the Diet Dictocrats [ung. Närande traditioner: Kokboken som utmanar politiskt korrekt
näringslära och kostdiktokraterna] (1999, 2nd edition, New Trends Publishing, tel +1 877 707 1776 eller +1
219 268 2601 begin_of_the_skype_highlighting +1 219 268 2601 end_of_the_skype_highlighting) och
president för Weston A. Price Foundation, Washington DC. (www.WestonAPrice.org).
Mary G. Enig, PhD, är författaren till Know Your fats: The Complete Primer for Understanding the
Nutrition of fats, Oils and Cholesterol [ung. Känn till dina fetter: Den fullständiga nybörjarboken för
förståelse av näringen i fetter, oljor och kolesterol] ( 2000, Bethesda Press, www.BethesdaPress.com), är
president för Maryland Nutritionists Association och vicepresident för Weston A. Price Foundation,
Washington DC.
Författarna vill tacka Mike Fitzpatrick, PhD, och Valerie och Richard James för deras hjälp med
förberedelserna för denna artikel.
Slutnoter:
1. Program for the Third International Symposium on the Role of Soy in Preventing and Treating Chronic
Disease, Sunday, October 31, through Wednesday, November 3, 1999, Omni Shoreham Hotel, Washington,
DC.
2. Houghton, Dean, "Healthful Harvest", The Furrow, January 2000, pp. 10-13.
3. Coleman, Richard J., "Vegetable Protein - A Delayed Birth?" Journal of the American Oil Chemists'
Society 52:238A, April 1975.
4. See www/unitedsoybean.org.
5. These are listed in http://www.soyonlineservice.co.nz/.
6. Wall Street Journal, October 27, 1995.
7. Smith, James F., "Healthier tortillas could lead to healthier Mexico", Denver Post, August 22, 1999, p.
26A.
8. "Bakery says new loaf can help reduce hot flushes", Reuters, September 15, 1997.
9. "Beefing Up Burgers with Soy Products at School", Nutrition Week, Community Nutrition Institute,
Washington, DC, June 5, 1998, p. 2.
10. Urquhart, John, "A Health Food Hits Big Time", Wall Street Journal, August 3, 1999, p. B1
11. "Soyabean Milk Plant in Kenya", Africa News Service, September 1998.
12. Simoons, Frederick J., Food in China: A Cultural and Historical Inquiry, CRC Press, Boca Raton, 1991,
p. 64.
13. Katz, Solomon H., "Food and Biocultural Evolution: A Model for the Investigation of Modern
Nutritional Problems", Nutritional Anthropology, Alan R. Liss Inc., 1987, p. 50.
14. Rackis, Joseph J. et al., "The USDA trypsin inhibitor study. I. Background, objectives and procedural
details", Qualification of Plant Foods in Human Nutrition, vol. 35, 1985.
15. Van Rensburg et al., "Nutritional status of African populations predisposed to esophageal cancer",
Nutrition and Cancer, vol. 4, 1983, pp. 206-216; Moser, P.B. et al., "Copper, iron, zinc and selenium dietary
intake and status of Nepalese lactating women and their breastfed infants", American Journal of Clinical
Nutrition 47:729-734, April 1988; Harland, B.F. et al., "Nutritional status and phytate: zinc and phytate X
calcium: zinc dietary molar ratios of lacto-ovovegetarian Trappist monks: 10 years later", Journal of the
American Dietetic Association 88:1562-1566, December 1988.
16. El Tiney, A.H., "Proximate Composition and Mineral and Phytate Contents of Legumes Grown in
Sudan", Journal of Food Composition and Analysis (1989) 2:6778.
17. Ologhobo, A.D. et al., "Distribution of phosphorus and phytate in some Nigerian varieties of legumes
and some effects of processing", Journal of Food Science 49(1):199-201, January/February 1984.
18. Sandstrom, B. et al., "Effect of protein level and protein source on zinc absorption in humans", Journal
of Nutrition 119(1):48-53, January 1989; Tait, Susan et al., "The availability of minerals in food, with
particular reference to iron", Journal of Research in Society and Health 103(2):74-77, April 1983.
19. Phytate reduction of zinc absorption has been demonstrated in numerous studies. These results are
summarised in Leviton, Richard, Tofu, Tempeh, Miso and Other Soyfoods: The 'Food of the Future' - How
to Enjoy Its Spectacular Health Benefits, Keats Publishing, Inc., New Canaan, CT, USA, 1982, p. 1415.
20. Mellanby, Edward, "Experimental rickets: The effect of cereals and their interaction with other factors of
diet and environment in producing rickets", Journal of the Medical Research Council 93:265, March 1925;
Wills, M.R. et al., "Phytic Acid and Nutritional Rickets in Immigrants", The Lancet, April 8,1972, pp. 771773.
21. Rackis et al., ibid.
22. Rackis et al., ibid., p. 232.
23. Wallace, G.M., "Studies on the Processing and Properties of Soymilk", Journal of Science and Food
Agriculture 22:526-535, October 1971.
24. Rackis, et al., ibid., p. 22; "Evaluation of the Health Aspects of Soy Protein Isolates as Food
Ingredients", prepared for FDA by Life Sciences Research Office, Federation of American Societies for
Experimental Biology (9650 Rockville Pike, Bethesda, MD 20014), USA, Contract No. FDA 223-75-2004,
1979.
25. See www/truthinlabeling.org.
26. Rackis, Joseph, J., "Biological and Physiological Factors in Soybeans", Journal of the American Oil
Chemists' Society 51:161A-170A, January 1974.
27. Rackis, Joseph J. et al., "The USDA trypsin inhibitor study", ibid.
28. Torum, Benjamin, "Nutritional Quality of Soybean Protein Isolates: Studies in Children of Preschool
Age", in Soy Protein and Human Nutrition, Harold L Wilcke et al. (eds), Academic Press, New York, 1979.
29. Zreik, Marwin, CCN, "The Great Soy Protein Awakening", Total Health 32(1), February 2000.
30. IEH Assessment on Phytoestrogens in the Human Diet, Final Report to the Ministry of Agriculture,
Fisheries and Food, UK, November 1997, p. 11.
31. Food Labeling: Health Claims: Soy Protein and Coronary Heart Disease, Food and Drug Administration
21 CFR, Part 101 (Docket No. 98P-0683).
32. Sheegan, Daniel M. and Daniel R Doerge, Letter to Dockets Management Branch (HFA-305), February
18, 1999.
33. Anderson, James W. et al., "Meta-analysis of the Effects of Soy Protein Intake on Serum Lipids", New
England Journal of Medicine (1995) 333:(5):276-282.
34. Guy, Camille, "Doctors warned against magic, quackery", New Zealand Herald, September 9, 1995,
section 8, p. 5.
35. Sander, Kate and Hilary Wilson, "FDA approves new health claim for soy, but litte fallout expected for
dairy", Cheese Market News, October 22, 1999, p. 24.
36. Enig, Mary G. and Sally Fallon, "The Oiling of America", NEXUS Magazine, December 1998-January
1999 and February-March 1999; also available at http://www.westonaprice.org/.
37. Natural Medicine News (L & H Vitamins, 32-33 47th Avenue, Long Island City, NY 11101), USA,
January/February 2000, p. 8.
38. Harras, Angela (ed.), Cancer Rates and Risks, National Institutes of Health, National Cancer Institute,
1996, 4th edition.
39. Searle, Charles E. (ed.), Chemical Carcinogens, ACS Monograph 173, American Chemical Society,
Washington, DC, 1976.
40. Nagata, C. et al., Journal of Nutrition (1998) 128:209-213.
41. Campbell, Colin T. et al., The Cornell Project in China.
42. Chang, K.C. (ed.), Food in Chinese Culture: Anthropological and Historical Perspectives, New Haven,
1977.
43. Messina, Mark J. et al., "Soy Intake and Cancer Risk: A Review of the In Vitro and In Vivo Data",
Nutrition and Cancer (1994) 21(2):113-131.
44. Rackis et al, "The USDA trypsin inhibitor study", ibid.
45. Petrakis, N.L. et al., "Stimulatory influence of soy protein isolate on breast secretion in pre- and postmenopausal women", Cancer Epid. Bio. Prev. (1996) 5:785-794.
46. Dees, C. et al., "Dietary estrogens stimulate human breast cells to enter the cell cycle", Environmental
Health Perspectives (1997) 105(Suppl. 3):633-636.
47. Woodhams, D.J., "Phytoestrogens and parrots: The anatomy of an investigation", Proceedings of the
Nutrition Society of New Zealand (1995) 20:22-30.
48. Matrone, G. et al., "Effect of Genistin on Growth and Development of the Male Mouse", Journal of
Nutrition (1956) 235-240.
49. Ishizuki, Y. et al., "The effects on the thyroid gland of soybeans administered experimentally in healthy
subjects", Nippon Naibunpi Gakkai Zasshi (1991) 767:622-629.
50. Divi, R.L. et al., "Anti-thyroid isoflavones from the soybean", Biochemical Pharmacology (1997)
54:1087-1096.
51. Cassidy, A. et al., "Biological Effects of a Diet of Soy Protein Rich in Isoflavones on the Menstrual
Cycle of Premenopausal Women", American Journal of Clinical Nutrition (1994) 60:333-340.
52. Murphy, P.A., "Phytoestrogen Content of Processed Soybean Foods", Food Technology, January 1982,
pp. 60-64.
53. Bulletin de L'Office Fédéral de la Santé Publique, no. 28, July 20, 1992.
54. Keung, W.M., "Dietary oestrogenic isoflavones are potent inhibitors of B-hydroxysteroid dehydrogenase
of P. testosteronii", Biochemical and Biophysical Research Committee (1995) 215:1137-1144; Makela, S.I.
et al., "Estrogen-specific 12 B-hydroxysteroid oxidoreductase type 1 (E.C. 1.1.1.62) as a possible target for
the action of phytoestrogens", PSEBM (1995) 208:51-59.
55. Setchell, K.D.R. et al., "Dietary oestrogens - a probable cause of infertility and liver disease in captive
cheetahs", Gastroenterology (1987) 93:225-233; Leopald, A.S., "Phytoestrogens: Adverse effects on
reproduction in California Quail," Science (1976) 191:98-100; Drane, H.M. et al., "Oestrogenic activity of
soya-bean products", Food, Cosmetics and Technology (1980) 18:425-427; Kimura, S. et al., "Development
of malignant goiter by defatted soybean with iodine-free diet in rats", Gann. (1976) 67:763-765; Pelissero,
C. et al., "Oestrogenic effect of dietary soybean meal on vitellogenesis in cultured Siberian Sturgeon
Acipenser baeri", Gen. Comp. End. (1991) 83:447-457; Braden et al., "The oestrogenic activity and
metabolism of certain isoflavones in sheep", Australian J. Agricultural Research (1967) 18:335-348.
56. Ginsburg, Jean and Giordana M. Prelevic, "Is there a proven place for phytoestrogens in the
menopause?", Climacteric (1999) 2:75-78.
57. Setchell, K.D. et al., "Isoflavone content of infant formulas and the metabolic fate of these early
phytoestrogens in early life", American Journal of Clinical Nutrition, December 1998 Supplement, 1453S1461S.
58. Irvine, C. et al., "The Potential Adverse Effects of Soybean Phytoestrogens in Infant Feeding", New
Zealand Medical Journal May 24, 1995, p. 318.
59. Hagger, C. and J. Bachevalier, "Visual habit formation in 3-month-old monkeys (Macaca mulatta):
reversal of sex difference following neonatal manipulations of androgen", Behavior and Brain Research
(1991) 45:57-63.
60. Ross, R.K. et al., "Effect of in-utero exposure to diethylstilbestrol on age at onset of puberty and on postpubertal hormone levels in boys", Canadian Medical Association Journal 128(10):1197-8, May 15, 1983.
61. Herman-Giddens, Marcia E. et al., "Secondary Sexual Characteristics and Menses in Young Girls Seen
in Office Practice: A Study from the Pediatric Research in Office Settings Network", Pediatrics 99(4):505512, April 1997.
62. Rachel's Environment & Health Weekly 263, "The Wingspread Statement", Part 1, December 11, 1991;
Colborn, Theo, Dianne Dumanoski and John Peterson Myers, Our Stolen Future, Little, Brown & Company,
London, 1996.
63. Freni-Titulaer, L.W., "Premature Thelarch in Puerto Rico: A search for environmental factors",
American Journal of Diseases of Children 140(12):1263-1267, December 1986.
64. White, Lon, "Association of High Midlife Tofu Consumption with Accelerated Brain Aging", Plenary
Session #8: Cognitive Function, The Third International Soy Symposium, November 1999, Program, p. 26.
65. Altonn, Helen, "Too much tofu induces 'brain aging', study shows", Honolulu Star-Bulletin, November
19, 1999.
66. Journal of the American Geriatric Society (1998) 46:816-21.
67. Doerge, Daniel R., "Inactivation of Thyroid Peroxidase by Genistein and Daidzein in Vitro and in Vivo;
Mechanism for Anti-Thyroid Activity of Soy", presented at the November 1999 Soy Symposium in
Washington, DC, National Center for Toxicological Research, Jefferson, AR 72029, USA.
68. Hughes, Claude, Center for Women's Health and Department of Obstetrics & Gynecology, Cedars-Sinai
Medical Center, Los Angeles, CA.
69. Soy Intake May Affect Fetus", Reuters News Service, November 5, 1999.
70. "Vegetarian diet in pregnancy linked to birth defect", BJU International 85:107-113, January 2000.
71. FDA ref 72/104, Report FDABF GRAS - 258.
72. "Evaluation of the Health Aspects of Soy Protein Isolates as Food Ingredients", prepared for FDA by
Life Sciences Research Office, Federation of American Societies for Experimental Biology (FASEB) (9650
Rockville Pike, Bethesda, MD 20014, USA), Contract No, FDA 223-75-2004, 1979.
