Predikan i S:t Hans kyrka Kristi Förklarings dag 25 juli 2004
Exodus (Andra Mosebok) 34:27-35 * Andra Korinthierbrevet 3:9-18 * Markus 9:1-13
mötte Gud på ett berg, när Gud talade till honom i den
M ose
brinnande busken (Ex 3:1-2), när Han gav honom lagen, i
dagens Gammaltestamentlig text (Ex 34:29), när han skulle till
att dö och flera andra gånger.
Också Elia mötte Gud på ett berg, till exempel när Gud
talade till honom i ett stilla sus (1 Kung 19:8-13).
Jag tror att Petrus, Jakob och Johannes kunde sin Bibel så
mycket att när de såg Mose och Elia på berget, så förstod de:
Här möter oss Gud.
Gud är ljus. "Detta är det budskap som vi har hört av Honom
och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i
Honom" som S:t Johannes skrev senare (1 Joh 1:5). Gud är
klädd i ljus, står det i Psaltaren: "Mäktig är Du, Herre, min Gud, i
höghet och härlighet är Du klädd, Du sveper Dig i ljus som i en
mantel" (Ps 104:1-2).
Det finns olika sorters ljus. Det första Gud skapade på himlen och jorden var just ljus. "Ljus, bli till" är de första ord som
Gud säger i hela Bibeln.
Senare skapade Han solen. Dess ljus är alltså något annat
än det första ljuset. Före det första ljuset fanns Gud och Hans
ljus, som alltså är det oskapade, eviga ljuset (Jes 60:19-20). När
Markus skriver att Jesu kläder var så skinande vita som ingen
blekning i världen kan göra kläder betyder det, tror jag, att Jesus
var klädd just i det oskapade, över-jordiska, eviga ljuset, Guds
ljus.
De tre apostlarna fick alltså se att Jesus är Gud, den evige,
obegripligt store, den som allt kommer från och allt syftar till, den
som håller himmel och jord i sin hand och den som de läst om
och talat med i sina böner och sin gudstjänst.
Han är Jesus.
Hur det lite närmare förhåller sig med den saken säger
rösten från himlen, den som alldeles självklart är Guds röst.
"Detta är min älskade Son" sade Gud. Jesus är inte skapad eller
gjord till den Han är, utan Han är son till Gud, alltså född av Gud
och därför själv Gud.
När den kristna kyrkan funderat och läst kring detta lite mer
formulerades trosbekännelsen, där det står att Jesus är "född av
Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann
Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern".
Orden från Gud Fader där på förklaringsberget anknyter
vidare till det som i Gamla Testamentet sägs om Messias och
om Herrens tjänare. Gud säger alltså att vi kan läsa om Jesus i
Gamla Testamentet. Lagen – som Mose representerar – och
profeterna – som Elia representerar – berättar om Jesus, säger
Gud Fader med den anknytningen; Han sade för övrigt detsamma vid Jesu dop.
Lärjungarna undrade på nervägen om Elias återkomst. Det
står ju att Elia ska komma före Messias. Och Gud handlar i
enlighet med sitt eget Ord, något annat är en självmotsägelse.
Hade Elia alltså kommit – om nu Jesus var Messias? Jesus
visste berätta att Johannes Döparen var den andre Elia. Tiden
för Messias och för Guds rike att bryta in på allvar, "komma med
makt" som Jesus säger precis före texten idag, den tiden var
alltså inne. Här är Gud, här är Guds rike, här är det nya förbundet, här i Jesus Kristus.
Petrus ville bygga ett tält. Det var klokt av Honom. Visserligen behöver Gud ingen bostad och inte ens det vidlyftigaste
tempel kan rymma Honom, Han som himlarnas himlar inte kan
rymma (1 Kung 8:27). Men det behagar Gud att slå upp sitt tält
här på jorden, att liksom vara extra mycket närvarande eller
"knyta sin närvaro" till en särskild plats. Det gjorde Han till uppenbarelsetältet under ökenvandringen. Och sen till Jerusalems
tempel. Och när Jesus föddes slog Gud upp sitt tält, står det i
Johannesevangeliet. Gud bor i Jesus. Våra kyrkor och våra
nattvardskalkar är också tält i någon mening, där Gud bor.
Så när Petrus såg Jesus förklarad som Gud ville Han bygga
ett tält.
Alltihop syftar mot himlen. Där står Guds tält bland människorna, (Upp 21:3), där behövs ingen lampa och inget solljus, ty
Herre Gud skall lysa över dem, som det står (Upp 22:5). Den
himmelska staden är byggd på ett berg – och den är en stad i
ljus.
Sedan plötsligt såg de bara Jesus. Eller rättare sagt: plötsligt
såg de Jesus återigen bara som mänsklig.
De fick därmed kristenhetens första lektion i läran om Jesu
två naturer, att Han är sann Gud och samtidigt sann människa.
Ty, som det står i fortsättningen på trosbekännelsen: "för oss
människor och för vår salighets skull har Han stigit ned från
himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa".
S:t Johannes börjar sitt evangelium med en beskrivning av
Jesus som Ordet. Nog fanns erfarenheterna från förklaringsberget med när han skrev den. Där står: "I begynnelsen fanns
Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i
begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev
ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var
människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har
inte övervunnit det. --- Och Ordet blev människa och slog upp
sitt tält ibland oss, och vi såg Hans härlighet, en härlighet som
den ende Sonen får av sin Fader, och Han var fylld av nåd och
sanning (Joh 1:1-5, 14)
Vi kanske också vill se Jesus förklarad lika bokstavligt och
konkret som Petrus, Jakob och Johannes. Somliga får det, de
flesta får det inte. Av tolv apostlar var det bara tre där på förklaringsberget.
Fast det finns andra sorters "förklaringsstunder" än att få se
Jesus på det sätt som Petrus, Jakob och Johannes fick. Olika
former av förklaringsstunder kommer för de flesta av Jesu vänner. Fast de kommer inte ofta. "Vandra i trone, se Honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid. Korta minuter känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga all tid", som det står i en psalm
(psalmboken nr 572:4).
När aposteln Tomas – i en annan situation – fick se Jesus
som uppstånden noterade Jesus undantaget och sade: ”Saliga
är de som inte ser och tror” (Joh 20:29). Det är normalläget för
en salig, alltså för en kristen: att inte se och tro.
Vi ska också notera att Kristi förklaring kom efter det att
Petrus – och rimligen också de andra apostlarna – bekänt sin tro
på Jesus som Messias och efter det att Jesus berättat om sitt
lidande, sin död och sin uppståndelse och därefter haft en
genomgång om att bära sitt kors och att mista sitt liv för Hans
skull. Det betyder att i normalfallet kommer olika former av
förklaringsstunder efter det att man bekänt sig till Jesus. Man
kan inte i något fall göra en sådan där förklarad stund, där man
ser och förstår Gud och Jesus, till en förutsättning för att tro på
Honom. Det fungerar inte.
En sak till: I dagens epistel står att "vi som skådar Herren
härlighet förvandlas till en och samma avbild, vi förhärligas av
denna härlighet som kommer från Herren, Anden" (2 Kor 3:18).
Om vi tänker på Petrus, Jakob och Johannes där på förklaringsberget, sken det inte omkring dem. De var vanliga människor, sådana som vi.
Fast tänk om det egentligen var samma sak med dem som
med Jesus. Så att om Gud velat visa den osynliga sanningen
också om dem, då hade också de strålat av himmelsk härlighet
– med överjordiskt, oskapat ljus – och bott i himmelska tält.
Och tänk om det gäller också för oss.
Det är bara riktigt om vi först studsar till. Sanningen om oss
är ju att vi ingalunda är krönta med ära och härlighet.
Fast samtidigt är vi klädda i Kristi rättfärdighet. "Är ni döpta
in i Kristus har ni också iklätt er Kristus", står det (Gal 3:27). Och
har vi blivit iklädda Kristus är vi förhärligade av den härlighet
som kommer från Honom.
Hur är det möjligt med tanke på dels vår dödlighet, dels på
vår synd och skuld?
Jo, Jesu klädnad, är, för att citera Uppenbarelseboken,
doppad i blod. Jesus, som är Gud, blev människa och dog på
korset för att tvätta bort det som smutsar vår klädnad och för att
inifrån förvandla vår varelse från dödlig till odödlig, från förgänglig till oförgänglig. Vår klädnad är vit genom Lammets blod (Upp
7:14)
När vi därför är klädda i Kristus – vilket vi är genom dopet
och genom tron och trons liv i bönen, Ordet och sakramenten –
när vi är klädda i Kristus, är vi, osynligt, klädda i Hans härlighets
klädnad.
Det är så stort att jag tror att jag ska stanna här. Men tänk
på hur Gud ser på dig när du bekänner din tro och tillit till Jesus,
när du tvättar din klädnad i syndabekännelsen och när du tar
emot just Honom i Hans kropp och blod. Då ser Gud det som
våra kroppsliga ögon inte ser, att vi är klädda i rättfärdighetens
klädnad, den som är så vit som ingen blekning i världen kan
åstadkomma.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, nu och
alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
