Predikan i S:t Hans kyrka Kristi Förklarings dag 25 juli 2004 Exodus (Andra Mosebok) 34:27-35 * Andra Korinthierbrevet 3:9-18 * Markus 9:1-13 mötte Gud på ett berg, när Gud talade till honom i den M ose brinnande busken (Ex 3:1-2), när Han gav honom lagen, i dagens Gammaltestamentlig text (Ex 34:29), när han skulle till att dö och flera andra gånger. Också Elia mötte Gud på ett berg, till exempel när Gud talade till honom i ett stilla sus (1 Kung 19:8-13). Jag tror att Petrus, Jakob och Johannes kunde sin Bibel så mycket att när de såg Mose och Elia på berget, så förstod de: Här möter oss Gud. Gud är ljus. "Detta är det budskap som vi har hört av Honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i Honom" som S:t Johannes skrev senare (1 Joh 1:5). Gud är klädd i ljus, står det i Psaltaren: "Mäktig är Du, Herre, min Gud, i höghet och härlighet är Du klädd, Du sveper Dig i ljus som i en mantel" (Ps 104:1-2). Det finns olika sorters ljus. Det första Gud skapade på himlen och jorden var just ljus. "Ljus, bli till" är de första ord som Gud säger i hela Bibeln. Senare skapade Han solen. Dess ljus är alltså något annat än det första ljuset. Före det första ljuset fanns Gud och Hans ljus, som alltså är det oskapade, eviga ljuset (Jes 60:19-20). När Markus skriver att Jesu kläder var så skinande vita som ingen blekning i världen kan göra kläder betyder det, tror jag, att Jesus var klädd just i det oskapade, över-jordiska, eviga ljuset, Guds ljus. De tre apostlarna fick alltså se att Jesus är Gud, den evige, obegripligt store, den som allt kommer från och allt syftar till, den som håller himmel och jord i sin hand och den som de läst om och talat med i sina böner och sin gudstjänst. Han är Jesus. Hur det lite närmare förhåller sig med den saken säger rösten från himlen, den som alldeles självklart är Guds röst. "Detta är min älskade Son" sade Gud. Jesus är inte skapad eller gjord till den Han är, utan Han är son till Gud, alltså född av Gud och därför själv Gud. När den kristna kyrkan funderat och läst kring detta lite mer formulerades trosbekännelsen, där det står att Jesus är "född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern". Orden från Gud Fader där på förklaringsberget anknyter vidare till det som i Gamla Testamentet sägs om Messias och om Herrens tjänare. Gud säger alltså att vi kan läsa om Jesus i Gamla Testamentet. Lagen – som Mose representerar – och profeterna – som Elia representerar – berättar om Jesus, säger Gud Fader med den anknytningen; Han sade för övrigt detsamma vid Jesu dop. Lärjungarna undrade på nervägen om Elias återkomst. Det står ju att Elia ska komma före Messias. Och Gud handlar i enlighet med sitt eget Ord, något annat är en självmotsägelse. Hade Elia alltså kommit – om nu Jesus var Messias? Jesus visste berätta att Johannes Döparen var den andre Elia. Tiden för Messias och för Guds rike att bryta in på allvar, "komma med makt" som Jesus säger precis före texten idag, den tiden var alltså inne. Här är Gud, här är Guds rike, här är det nya förbundet, här i Jesus Kristus. Petrus ville bygga ett tält. Det var klokt av Honom. Visserligen behöver Gud ingen bostad och inte ens det vidlyftigaste tempel kan rymma Honom, Han som himlarnas himlar inte kan rymma (1 Kung 8:27). Men det behagar Gud att slå upp sitt tält här på jorden, att liksom vara extra mycket närvarande eller "knyta sin närvaro" till en särskild plats. Det gjorde Han till uppenbarelsetältet under ökenvandringen. Och sen till Jerusalems tempel. Och när Jesus föddes slog Gud upp sitt tält, står det i Johannesevangeliet. Gud bor i Jesus. Våra kyrkor och våra nattvardskalkar är också tält i någon mening, där Gud bor. Så när Petrus såg Jesus förklarad som Gud ville Han bygga ett tält. Alltihop syftar mot himlen. Där står Guds tält bland människorna, (Upp 21:3), där behövs ingen lampa och inget solljus, ty Herre Gud skall lysa över dem, som det står (Upp 22:5). Den himmelska staden är byggd på ett berg – och den är en stad i ljus. Sedan plötsligt såg de bara Jesus. Eller rättare sagt: plötsligt såg de Jesus återigen bara som mänsklig. De fick därmed kristenhetens första lektion i läran om Jesu två naturer, att Han är sann Gud och samtidigt sann människa. Ty, som det står i fortsättningen på trosbekännelsen: "för oss människor och för vår salighets skull har Han stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa". S:t Johannes börjar sitt evangelium med en beskrivning av Jesus som Ordet. Nog fanns erfarenheterna från förklaringsberget med när han skrev den. Där står: "I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. --- Och Ordet blev människa och slog upp sitt tält ibland oss, och vi såg Hans härlighet, en härlighet som den ende Sonen får av sin Fader, och Han var fylld av nåd och sanning (Joh 1:1-5, 14) Vi kanske också vill se Jesus förklarad lika bokstavligt och konkret som Petrus, Jakob och Johannes. Somliga får det, de flesta får det inte. Av tolv apostlar var det bara tre där på förklaringsberget. Fast det finns andra sorters "förklaringsstunder" än att få se Jesus på det sätt som Petrus, Jakob och Johannes fick. Olika former av förklaringsstunder kommer för de flesta av Jesu vänner. Fast de kommer inte ofta. "Vandra i trone, se Honom icke, detta är regeln, det bliver därvid. Korta minuter känslan åtnjuter vad vi i sanning dock äga all tid", som det står i en psalm (psalmboken nr 572:4). När aposteln Tomas – i en annan situation – fick se Jesus som uppstånden noterade Jesus undantaget och sade: ”Saliga är de som inte ser och tror” (Joh 20:29). Det är normalläget för en salig, alltså för en kristen: att inte se och tro. Vi ska också notera att Kristi förklaring kom efter det att Petrus – och rimligen också de andra apostlarna – bekänt sin tro på Jesus som Messias och efter det att Jesus berättat om sitt lidande, sin död och sin uppståndelse och därefter haft en genomgång om att bära sitt kors och att mista sitt liv för Hans skull. Det betyder att i normalfallet kommer olika former av förklaringsstunder efter det att man bekänt sig till Jesus. Man kan inte i något fall göra en sådan där förklarad stund, där man ser och förstår Gud och Jesus, till en förutsättning för att tro på Honom. Det fungerar inte. En sak till: I dagens epistel står att "vi som skådar Herren härlighet förvandlas till en och samma avbild, vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden" (2 Kor 3:18). Om vi tänker på Petrus, Jakob och Johannes där på förklaringsberget, sken det inte omkring dem. De var vanliga människor, sådana som vi. Fast tänk om det egentligen var samma sak med dem som med Jesus. Så att om Gud velat visa den osynliga sanningen också om dem, då hade också de strålat av himmelsk härlighet – med överjordiskt, oskapat ljus – och bott i himmelska tält. Och tänk om det gäller också för oss. Det är bara riktigt om vi först studsar till. Sanningen om oss är ju att vi ingalunda är krönta med ära och härlighet. Fast samtidigt är vi klädda i Kristi rättfärdighet. "Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus", står det (Gal 3:27). Och har vi blivit iklädda Kristus är vi förhärligade av den härlighet som kommer från Honom. Hur är det möjligt med tanke på dels vår dödlighet, dels på vår synd och skuld? Jo, Jesu klädnad, är, för att citera Uppenbarelseboken, doppad i blod. Jesus, som är Gud, blev människa och dog på korset för att tvätta bort det som smutsar vår klädnad och för att inifrån förvandla vår varelse från dödlig till odödlig, från förgänglig till oförgänglig. Vår klädnad är vit genom Lammets blod (Upp 7:14) När vi därför är klädda i Kristus – vilket vi är genom dopet och genom tron och trons liv i bönen, Ordet och sakramenten – när vi är klädda i Kristus, är vi, osynligt, klädda i Hans härlighets klädnad. Det är så stort att jag tror att jag ska stanna här. Men tänk på hur Gud ser på dig när du bekänner din tro och tillit till Jesus, när du tvättar din klädnad i syndabekännelsen och när du tar emot just Honom i Hans kropp och blod. Då ser Gud det som våra kroppsliga ögon inte ser, att vi är klädda i rättfärdighetens klädnad, den som är så vit som ingen blekning i världen kan åstadkomma. Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen Niklas Adell, präst