Liv i gemenskap
Liv i gemenskap är det viktigaste tecknet på den heliga Andens verk i världen. Den kristna
kyrkans gemenskap är därför inte en förening, vilken som helst, utan har sin grund i Guds
handlande. Bibeln är tydlig med att Gud skapar, räddar och ger församlingen liv. Samtidigt
vet vi av erfarenhet att kyrkan ännu kämpar med sin kallelse. Även detta får vi dela med
varandra i förvissning om att Gud inte ger upp om sin kyrka utan ständigt finns där med nytt
liv.
Equmeniakyrkan vill vara en kyrka för hela livet. Det är i den lokala församlingen detta kan
bli möjligt. I den nära gemenskapen möter och delar vi varandras glädje och bär varandras
bördor. Allt vad livet innebär av glädje och sorg, medgång och motgång, enkelt och svårt,
formar oss. Vår bön är att vi genom allt detta skall få förvandlas till helhet och helighet
genom mötet med Jesus Kristus.
Inom ramen ”Liv i gemenskap” återfinns gudstjänster av de särskilda anledningar som har att
göra med människors liv i församlingen. Det naturliga vore att andakter och gudstjänster
fanns här, men av pedagogiska skäl har vi här bara lagt gudstjänster av särskilda anledningar.
Här återfinns: bikt och bot, dopförnyelse samt vigsel. Ytterligare gudstjänster kan komma att
inkluderas.
I våra gudstjänster möts vi ofta av välsignelsen. Den räcks då från Gud till oss. I Bibeln talas
det också om att vi ska välsigna Gud. Välsignelsen är en öppen famn från den som har allt till
oss som behöver allt, men den är mer än så. Det är en vilja att ge förutsättningar för att någon
ska få bli den hon eller han djupast är. När vi välsignar Gud påminner vi oss om vem vi har
gemenskap med, den som ger liv, tröst, hopp, glädje och kamp, och vi ber att vi ska ge Gud
rätt plats i våra liv utifrån det. När Gud välsignar oss betyder det att Gud aldrig överger oss
och att vi får förutsättningar att bli dem vi är ämnade att vara.
I bikten får vi lämna bakom oss det som binder oss och igen stå fria. I våra gudstjänster,
särskilt när vi firar nattvard, ger vi tillfälle till ett tillfälle där var och en får pröva sig själv
inför Gud. Syndabekännelsen är ett sådant tillfälle. I bikten får vi möjlighet att ansikte mot
ansikte med den som har fått församlingens kallelse att ta emot bikt och ge befrielse, berätta
om det som tynger oss och ta emot förlåtelsen. Genom boten tränas vi att bryta med de vanor
som hotar att åter binda oss.
Dopförnyelsen är ett tillfälle då församlingen påminns om att leva i sitt dop. Till skillnad från
dopbekräftelsen, som bör vara av engångskaraktär, kan dopet ofta aktualiseras i gudstjänst
och förkunnelse. Livet i dopet är en viktig del av livet i gemenskap. I dopförnyelsen får vi
hämta kraft och stadga i att påminna oss om vad som är sant om oss.
I vigseln lovar de två att med Guds hjälp hjälpa varandra att utvecklas och att ta fram det
bästa hos varandra. I förtroende och tillit till varandra kan en gemenskap övas och odlas som
sträcker sig utöver de två som sammanvigts med varandra. Det kan gälla både barn och
vänner som får del av familjens gästfrihet och omsorg.
I den personliga förbönen kan Gud gripa in och upprätta det som är trasigt. I och genom allt
vill Gud välsigna oss och göra oss till dem vi är tänkta att vara. Och vi får ge vårt gensvar.
Varken bikt, bot eller vigsel skall ses som sakrament i traditionell bemärkelse. De är dock
viktiga händelser i församlingens liv och föregås av ett samtal med pastorn. Vid detta samtal
klarlägger pastorn att den som begär gudstjänsten har förstått dess innebörd och av egen fri
vilja är beredd att gå in i den. Särskilt för vigselgudstjänsten är det lämpligt att involvera
brudparet och kanske nära vänner och anhöriga i planeringen av gudstjänsten. Härvid klargörs
vilka moment i gudstjänsten som är konstituerande och kring vilka moment olika personliga
önskemål kan beaktas.
Välsignelseakter, förbönstillfällen och dopförnyelse är moment som lämpligtvis inkluderas i
flödet Delande i församlingens huvudgudstjänst eller vid annan form av gudstjänst. Dessa kan
föregås av själavårdande samtal men kan också vara spontana på plats. Här är det viktigt att
församlingen och gudstjänstens form samverkar i en generös och tillåtande atmosfär med
hänsyn till de förbönssökandes integritet.
Bikt, bot och vigsel utformas som självständiga gudstjänster medan de övriga gudstjänsterna
av särskild anledning i regel inkluderas i församlingens huvudgudstjänst. Vigsel kan på
brudparets begäran inkluderas i församlingens huvudgudstjänst och följer då direkt efter
flödet samling. Vigsel omgärdas, om så överenskommits, dessutom av juridiska regleringar,
där vigselförrättaren samtidigt kan anses vara företrädare för den svenska staten.
