Tugan Sohijev, dirigent
Elina Vähälä, violin
Olivier Messiaen: Les offrandes oubliées (De bortglömda
offergåvorna)
12 min
I La Croix (Korset) (Très lent, douloureux, profondément triste)
II Le Péché (Synden) (Vif, féroce, désespéré, haletant)
III L’Euchariste (Nattvarden) (Extrêmement lent,
avec une grande pitié et un grand amour)
Béla Bartók:
Violinkonsert nr 2
32 min
I Allegro non troppo
II Andante tranquillo
III Allegro molto
PAUS 20 MIN
Modest Musorgskij–Maurice Ravel: Tavlor på en utställning
29 min
I Progulka (Promenad) (Allegro giusto nel modo russo)
II Gnom (Gnomus) (Allegro vivo)
III Progulka (Promenad) (Un poco largo)
IV Staryj zamok (Il vecchio castello/Det gamla slottet) (Andante molto cantabile e con dolore)
V Progulka (Promenad) (Tranquillo)
VI Tjuilrijski sad: sora detei posle igry (Lekande barn i Tuilerierna, eg. Tuilerieträdgården:
barnen gnabbas efter leken)
VII Bydlo (Polsk oxvagn) (Sempre moderato, pesante)
VIII Progulka (Promenad) (Tranquillo)
IX Balet nevylupivsjihsja ptentsov (Kycklingarnas dans i äggskalen, eg. De okläckta fågelungarnas
dans) (Scherzino: Vivo leggiero)
X Dva jevreja, bogatyj i bednyj (Samuel Goldenberg och Schmuyle, eg. Två judar, en rik och en
fattig) (Andante: Grave – energico)
XI Progulka (Promenad) (Allegro giusto, nel modo russico, poco sostenuto)
XII Limozj. Rynok (Bolsjaja novost) (Grälande gummor på torget i Limoges,eg. Limoges. Torget.
En stor nyhet) (Allegretto vivo, sempre scherzand
XIII Katakombij (Katakomberna)
A) Sepulchrum romanum (Romersk grav) (Largo)
B) Con mortuis in lingua mortua (Andante non troppo, con lamento)
XIV Izbusjka na kurjih nozjkah (Stuga på kycklingben) (Baba Jagas koja) (Allegro con brio, feroce –
Andante mosso – Allegro molto)
XV Bogatyrskije vorota v stolnom gorode vo Kijeve (Stadsporten i Kiev, eg.
Hjälteporten i den stora staden Kiev)(Allegro alla breve) (Maestoso. Con grandezza)
Paus ca kl. 19.45. Konserten slutar ca kl. 20.45. Sänds direkt i YLE Radio 1 och på internet
(www.yle.fi/rso).
VÄNLIGEN KOM IHÅG ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN!
9 lma och banda under konserten.
Förbjudet att fotografera, videofi
Olivier Messiaen (1908–1992): Les offrandes
oubliées (1930)
Olivier Messiaens produktion hör förmodligen
till de mest bestående och tidlösa musikaliska
prestationerna under förra seklet. Det är inte speciellt sökt att jämföra Messiaen med en
annan stor kompositör – J.S. Bach. Messiaens
djupa och starka religiositet ger hans musik en
mycket personlig framtoning. Han var mottaglig för de mest olika impulser – antikens metrik, den medeltida isorytmiken, den hinduiska musikens rytmiska och modala former och
skalor, serialismen, fågelsången – och han fick
dem att smälta samman med sitt eget tonspråk.
Forskaren Paul Griffith sade att Messiaens musik innehåller ”en evighet i timligheten, någonting omätbart inom mätbarhetens gränser och
ett mysterium inom det begripliga”.
På ett religiöst ämne bygger även Messiaens
första uppförda komposition, Les offrandes oubliées från år 1930. Hans musikaliska uttryck
var redan i detta tidiga orkesterverk så gott
som fullt utbildat. På ytan skedde vissa stilis-
tiska förändringar genom åren men grundinställningen och den musikaliska strukturen på
djupet förblev till stor del likartade genom hela hans produktion.
Messiaen skrev ett förord i form av en tredelad dikt och den formen följer även musiken.
Den första versen behandlar Kristi offergåva.
Den andra versen behandlar människans synder, då hon glömmer offergåvan, och den tredje versen behandlar nattvarden, då hon minns
offergåvan. Detta ytterst subjektivt presenterade religiösa motiv behandlar Messiaen med ett
lika personligt och starkt tonspråk. I första satsen lyder spelanvisningarna ”djupt sorgset”. Jesu offergåva får en klagosång som sin musikaliska motsvarighet. Andra satsens hetsiga och
förtvivlade oro övergår i den tredje satsen i total förlåtelse.
Eero Linjama (sammandrag)
Béla Bartók (1881–1945): Violinkonsert nr 2 (1938)
Vilken är den vackraste och mest uttrycksfulla
12-tonsmelodin? En kandidat att räkna med är
första satsens sidotema i Bartóks andra violinkonsert. Kompositören var själv stolt över temat, berättar Yehudi Menuhin i sina memoarer:
”Jag träffade Bartók för första gången i New
York 1943, då jag förberedde mig för att spela
hans första violinsonat i Carnegie Hall. Då jag
berättade för Bartók att jag nyligen spelat hans
violinkonsert i Minneapolis, satte han mig på
prov. Han pekade på första satsens sidotema i
partituret och frågade mig vad jag ansåg om temat. ’Det är visst ganska kromatiskt’, svarade
jag. Bartók fortsatte: ’Ni har säkert märkt att
det förekommer ganska ofta?’ Det gör det också, allt som allt 32 gånger, och alltid med någon litet variation. ’Jag ville visa Schönberg, att
jag kan använda alla tolv toner och ändå bevara tonaliteten.’”
Än huvudtemat då, konsertens kungstanke,
ett ymnighetshorn som skall förse hela konserten med livskraft?! Kvartsintervallet är temats stadigaste stöttepelare och en väsentlig
beståndsdel i verkets dramaturgiska struktur.
Kärnan i det öppenhjärtiga, ugriskt betonade
och exceptionellt långa temat finns i dess tre
sista takter; ett trotsigt tritonus har kläckts ur
kvarten.
De mest laddade ögonblicken i konsertdramaturgin uppnås då kadensen börjar. Solisten
står i fokus och finner sig ensam tremulerande i
fyrfaldigt forte på tonen D förstärkt av den fria
strängen. Hur skall fortsättningen te sig? Alla toner är ju genomgångna. Nu tränger musiken in på ett outforskat område, mellan tonerna. Solisten börjar kretsa kring tonen d i fjärdedels tonsteg och vågar göra det till en upptäcktsfärd, till en kadens som också slutligen
10
kör in i en kromatisk återvändsgränd. Csardasrytmerna räddar situationen och leder över i
en eldig coda.
Violinkonserten beställdes av Zoltán Székely. Bartók ville göra en ensatsig konsert i variationsform, medan solisten ville ha ett traditionellt tresatsigt verk. Bartók gav efter men höll
ändå på sätt och vis fast vid sin variationsidé;
hela det musikaliska materialet i första satsen
förekommer i finalen i varierad form så att den
i själva verket är en variation av första satsen.
I mars 1939 uruppförde Székely konserten i
Amsterdam med Concertgebouw-orkestern under Willem Mengelbergs ledning. Bartók hörde
sin konsert för första gången i Carnegie Hall
1943 spelad av Tossy Spivakovsky och New
York-filharmonikerna under Artur Rodzinskys
ledning.
Hannele Segerstam (sammandrag)
Modest Musorgskij (1839–1881) (arr. Maurice Ravel):
Tavlor på en utställning (1874)
Fastän Musorgskij var exceptionellt begåvad
och originell som kompositör och pianist, förblev hans självkänsla svag och hans själstillstånd
vacklande. Han härstammade från en förmögen
markägarfamilj och fick tillfälle att som barn förverkliga sin passion för musiken. Då han kom
upp i tonåren, sände hans far honom till gardets
officersskola i S:t Petersburg. Modest hade redan kommit långt i sin musikaliska utveckling.
Han motsatte sig faderns planer och trivdes aldrig som officer.
Musorgskij lämnade armén 19 år gammal.
Han blev bekant med tonsättarna Aleksandr
Dargomyzjkij och Milij Balakirev, och därmed
fick hans romantiska iver en nationell inriktning. Tanken på att bli kompositör började fascinera honom. Musorgskij koncentrerade sig på
att förverkliga en av sina drömmar: att komponera operan Boris Godunov. Han fann en mening
med livet men inte ens det var nog för att få denna oroliga själ att stadga sig.
År 1873 dog Musorgskijs hjärtevän, konstnären och arkitekten Viktor Hartmann. Musorgskij hade förlorat självkänslan och livslusten och
irrade på tillvarons gränsmarker. En kortvarig
räddning blev Hartmanns minnesutställning
som arrangerades följande år. Musorgskij inspirerades av sin väns tavlor och komponerade pianosviten Tavlor på en utställning.
Tavlor på en utställning hör till historiens mest
originella sviter bestående av småstycken. För
det första innehåller den en ”ramberättelse”, där
Musorgskij själv vandrar från den ena tavlan till
11
den andra på Hartmanns utställning. För det
andra tycks de tio olika ämnena inte ha något
samband – det var ju inte fråga om en utställning som konstnären hade sammanställt utan
en postum mönstring av konstnärens livsverk.
Den strålande oberäkneligheten i Musorgskij urval ledde till att vi får höra programmatiska verk
som bundits ihop till en enhetlig svit, där satsernas ämnen är t.ex. en medeltida trubadur, kycklingar som dansar i äggskalen, grälande torggummor, tidiga romerska kristna gravar, en häxas stuga och Stora porten i Kiev.
Den ursprungliga pianosvitens textur är delvis briljant, delvis rätt grov och skissartad, men
uppfinningens originella inspirationslåga brinner hela tiden hög. Detta har resulterat i ett
flertal olika slags arrangemang. Den överlägset
mest populära är Maurice Ravels instrumentation från år 1922. Som vanligt utformade Ravel en praktfull orkestersats med perfektionistisk omsorg. Genast efter det första promendavsnittet kommer den rikt nyanserade satsen Gnomus med en grimas och lytta rörelser. Och vilken
otrolig känsla av seg muskelkraft och gränslösa
stäpper presterar inte Ravel i tubasolot i satsen
Bydlo! Stuga på kycklingben (eller Baba Jaga) samt
Stora porten i Kiev är två gnistrande högtidsstunder inom instrumenteringskonsten. De hör till
svitens mest ryska behållning också i den baskisk-franske kompositörens arrangemang.
Jouni Kaipainen (sammandrag)
Tugan Sohijev
Sohijev, född i Nordossetien 1977, har snabbt
blivit en av de mest eftersökta dirigenterna.
Han slog igenom efter sin framgång i den internationella Prokofjevtävlingen 2000. Efter
tävlingen valdes han till chefdirigent för Ryska
statliga symfoniorkestern och konstnärlig ledare för Nordossetiens filharmoniker fram till
spelåret 2002–03. För närvarande är han musikchef för Théâtre du Capitole i Toulouse.
Sohijev har dirigerat bl.a. BBC Philharmonic
Orchestra, Concertgebouw-orkestern, Frankfurter Rundfunkorchester, Philharmonia Orchestra och City of Birmingham Symphony Orchestra. Sohijev dirigerar även en hel opera och
han har gästdirigerat vid Metropolitan Opera i
New York, Mariinskijteatern, Welsh National
Opera och flera andra stora operahus.
Under innevarande säsong debuterade Sohijev som dirigent för Berliner Philharmoniker och den japanska NHK-orkestern och gästdirigerade bl.a. Gustav Mahler-kammarorkestern och Radio-Symphonieorchester Wien. Under spelåret 2009–2010 turnerar han i Fjärran
östern med orkestern vid Théâtre du Capitole i
Toulouse och fortsätter sina regelbundna gästspel vid Mariinskijteatern.
Sohijevs första skiva med orkestern vid
Théâtre du Capitole för skivmärket Naïve år
2006 fick ett massor med beröm av kritikerna.
Skivan omfattar Tjajkovskijs fjärde symfoni och
Mussorgskijs Tavlor på en utställning.
Elina Vähälä
Violinisten Elina Vähälä hör till de finländska
instrumentalisternas internationella elit. Vähälä debuterade som solist med Lahtis stadsorkester i 12-årsåldern. Hennes musikerkarriär
fick fart bl.a. tack vare segern i tävlingen Young
Concert Artists International Auditions i New
York 1999. Hennes debut i New York fick strålande recensioner och utgjorde startskottet för
regelbundna gästspel runt om i Förenta Staterna, bl.a. Spoleto USA- och Gilmorefestivalerna
samt som solist för Minnesota Orchestra och
Colorado Symphony.
Under säsongen 2010 uppträder Vähälä som
solist med bl.a. RSO, Oregon Symphony och
Hamburger Camerata, samt som kammarmusiker med Lincoln Center Chamber Music Society. I mars spelar Vähälä än en gång i Caracas
som Ungdomsorkestern Simón Bolívars gäst.
Den nya stråkkvartetten QUADRION debuterade på hösten 2009. Kvartetten uppträder under sommaren 2010 vid flera finländska festivaler. Vähäläs och Virtuosi di Kuhmos inspelning
av Haydns violinkonserter kom ut 2009. Vähälä arbetar även som pedagog. Hon är professor
vid musikhögskolan i Detmold och grundande
medlem vid Violinakademin i anslutning Musikakademin i Nyslott.
Vähälä inledde sina violinstudier i 3-årsåldern. Vid Lahtis konservatorium fick hon undervisning av Seppo Reinikainen och Pertti Sutinen samt vid Sibelius-Akademin av professor Tuomas Haapanen. Några av Vähäläs övriga lärare är professorerna Chumachenco, Gilels, Grubert och Vernikov. Vähälä trakterar en
Antonius Stradivarius från år 1678 som ägs av
Finska kulturfonden.
12
Radions symfoniorkester
Radions symfoniorkester (RSO) är Rundradions orkester. Den firade sitt 80-årsjubileum
hösten 2007. Den nuvarande chefsdirigenten
Sakari Oramo tillträdde hösten 2003.
Radioorkestern grundades år 1927 och bestod då av tio musiker. På 1960-talet utvidgades den till en fulltalig symfoniorkester. Orkesterns tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam och Jukka-Pekka
Saraste.
Den nya inhemska musiken utgör en viktig
del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställts av Rundradion. RSO har inalles uruppfört över 500 verk.
Under säsongen 2009–2010 spelar orkestern
sex uruppföranden och därtill ett flertal andra
verk som hörs för första gången i Finland.
RSO har gjort över 100 skivinspelningar. På
nyårsdagen 1939 inspelades en historisk pärla
i Helsingfors Konservatorium (nuvarande Sibelius-Akademin). Som en del av en radiohälsning till amerikanarna dirigerade Jean Sibelius
sitt eget Andante festivo. Detta är det enda do-
13
kument som bevarats av Sibelius som dirigent.
Med Sakari Oramo har RSO spelat in musik av
bl.a. Bartók, Hakola, Lindberg, Kaipainen och
Kokkonen, samt den första skivinspelningen av
Armas Launis’ opera Aslak Hetta. RSO:s inspelningar har fått ett flertal prestigefyllda priser,
bl.a. Gramophone Award och BBC Music Magazine Award. Senast fick RSO MIDEM Classical
Award 2008 för sin inspelning av Magnus Lindbergs och Sibelius’ violinkonserter med Lisa Batiashvili som solist (SONY BMG). RSO spelar
även in skivor för bl.a. Ondine.
RSO:s första utlandsgästspel ägde rum i Leningrad 1963. Sedermera har RSO spelat närmare 300 konserter utomlands. I Japan har orkestern gästspelat fyra gånger. Under säsongen 2009–2010 gästspelar orkestern i S:t Petersburg, Benin och Stockholm.
RSO:s egen radiokanal, YLE Radio 1, radierar
alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. Konserterna kan även avlyssnas världen
runt via RSO:s webbsidor (www.yle.fi/rso).
