Skatter i Torahn
Bibelstudium nr 6, A
Sabbaten den 26 november 2011
Toledot – ”Släkt/generationer” – tdol]/t
Torahtext: 1 Mos 25:19 – 28:9
Haftarah: Mal 1:1 – 2:7
Apostoliska skrifterna: Matt 13:1 – 14:36
Saliga är de som vandrar i fullkomlighet,
de som lever efter HERRENS Torah.
(Ps 119:1)
I denna veckas torahavsnitt ska vi stanna något inför Guds suveränitet. Detta är en ofta återkommande tanke i Torahn och för varje
gång den betonas, är det som att Herren bland annat vill påpeka, att
vi ska bevara den i färskt minne. Gud vill uppmuntra och styrka
oss med denna uppenbarelse om sig själv. Vi ska därför se på veckans textavsnitt enligt följande plan:
• Guds suveränitet vid födelsen
• Guds suveränitet över landet
• Guds suveränitet över arv
Guds suveränitet vid födelsen
Nu introduceras nästa huvudperson i Första Moseboken, Jakob.
Jämför man det textutrymme som ägnades åt Abraham och Jakob,
så ges det mycket lite utrymme åt Isak. Isak var visserligen Abrahams tilltänkta offer i kapitel tjugotvå, men därutöver verkar det
som om den plats han hade i Guds plan var att föra förbundet vida1
re från Abraham till Jakob. Låt oss nu se hur en suverän Gud med
osynlig hand styr människors liv i denna berättelse.
Veckans textavsnitt inleds med skildringen av, hur Jakob och
Esau föddes. Isak hade – likt sin far Abraham – ett äktenskap där
det inte föddes några barn förrän efter lång tids väntan. Detta förde
Isak och Rebecka närmare Herren – speciellt i bön. Då det gällde
Isak, läser vi: ”Isak bad till HERREN…” (1 Mos 25:21) Då det gäller Rebecka, säger texten inte så mycket mer om hennes gudsförhållande, än att hon i varje fall bad under själva graviditeten. Herren fick hennes uppmärksamhet genom att ”barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv”. (1 Mos 25:22) Händelserna
både före och under graviditeten ledde de båda föräldrarna till att
söka Herren och hans ledning.
Guds suveräna hand uppenbarades även i samband med själva
födelsen av tvillingpojkarna. När Rebecka sökte Herren fick hon
reda på, att hon bar två nationer inom sig och att det äldre barnet
skulle tjäna det yngre. (Se 1 Mos 25:23!)
Lik all annan profetia, så gavs inte denna profetia som ett svar på
en händelse. Den var inte en efterkonstruktion av Herren och inte
heller ett löfte grundat på något som redan hade hänt. Att påstå något sådant är bara ett försök att kringgå ett besvärligt teologiskt
problem. En profetia är ett stycke av Guds suveräna eviga plan
som han valt att låta människor få reda på, innan den utspelas i den
mänskliga historien. Om Gud är evig, så är hans tankar eviga och
därför finns det ingenting som kan överraska honom. Ingenting av
Guds plan förändras på grund av vad som händer under historiens
lopp. Alla Guds tankar, idéer och planer är eviga. Att påstå någonting mindre om Gud är att förringa hans gudomlighet.
Herren hade redan innan Jakob och Esau föddes planerat för deras kommande uppgifter i frälsningsplanen. Esaus namn ändrades
till Edom (1 Mos 25:30; 36:1, 8) och han blev stamfader för edo2
meerna. Han gifte sig med Kanaans döttrar vilket resulterade i, att
några av hans efterkommande delade samma kulturella bakgrund
som kananeerna. Edom gifte sig dessutom med en dotter till Ismael
och på det sättet blev edomeerna även en del av arabvärlden. Det
arabiska folket skulle så småningom bli Israels ärkefiender – något
vi ser i dagens Israel. Den strid som påbörjades redan i moderlivet
när Rebecka skulle föda barn har sedan fortgått genom hela historien.
Det finns ännu ett exempel på Guds suveränitet i samband med
denna omtalade födelse. Esau föddes först och han fick sitt namn,
efter hur han såg ut. Hans namn betyder luden, hårig. Jakob fick
också sitt namn efter något som hade med födseln att göra. Som
andra tvillingbarnet gjorde han sitt inträde i denna värld genom att
hålla i Esaus häl. Av den anledningen fick han sitt namn från ett
hebreiskt grundord som betyder häl. När föräldrarna gav Jakob
detta namn, var de omedvetna om, att de på detta sätt var delaktiga
i uppfyllelsen av profetian i 1 Mos 3. Detta var den första messianska profetian och i den berättas det, att det skulle utspelas en
strid mellan ormens och kvinnans säd och att ormens säd skulle
”hugga honom [kvinnans säd] i hälen”. (1 Mos 3:15)
I veckans torahavsnitt ser vi, att ”hälen” ska identifieras med Jakob – Israel. Ytterst är det ju så, att striden står mellan Messias och
Satan. Men Messias skulle komma från Jakob – hälen. Eftersom Israel var utvalt av Gud till att ge ljus och frälsning till världen – vilket står helt i motsats till Satans syften – så skulle ”hälens folk”
(Israel) få lida. Men vi vet från 1 Mos 3 och från andra skriftställen, att Messias och hans kvarleva kommer att segra.
Helt naturligt så var inte Isak och Rebecka medvetna om, att de
skulle uppfylla någon profetia. De gav inte sin son namnet Jakob
för att ge oss mer information om profetian i 1 Mos 3 utan helt enkelt därför, att de ville ge sin son ett respektabelt namn. Men detta
3
var inte allt. Likt så många av oss, så användes Isak och Rebecka,
utan att de visste om det, som instrument i den suveräne Gudens
hand för att uppenbara Guds eviga frälsningsplan. De gav sin andra
tvillingpojke det namn som den Evige från evighet hade bestämt
att han skulle ha, Jakob – ”hälen”!
Guds suveränitet över landet
I kapitel 26 får vi följa händelserna i samband med den hungersnöd
som drabbade landet. Herren talade om för Isak, att han inte skulle
fly till Egypten utan i stället stanna kvar i landet. Isak tog därför
sin familj med sig och flyttade till staden Gerar, där filisteerna
bodde. Här blev Isak ”en mäktig man, och hans egendom växte
mer och mer, så att han till slut var mycket rik. Han ägde så mycket
får och nötboskap och hade så många tjänare att filisteerna blev
avundsjuka på honom.” (1 Mos 26:13, 14) På grund av sin avundsjuka försökte de köra iväg Isak genom att bland annat fylla igen
alla de brunnar som han och Abraham hade grävt. Texten berättar
om den konflikt som uppstod i samband med dessa brunnar. Så fort
Isak grävt en brunn så fylldes den igen av filisteerna.
Hela berättelsen når ett klimax i vers 28. Isak vann inte någon
stor militär seger och inte köpte han sig fred genom sin rikedom. I
stället styrde Gud händelseutvecklingen genom att röra vid de avgudadyrkande filisteernas hjärtan. Abimelek och hans general kom
till Isak under det att han höll på att gräva ännu en brunn. Isak hälsade på dem med misstänksamhet, eftersom han stod frågande inför deras avsikter med besöket. De fullständigt överrumplade honom genom att säga: ”Vi har tydligt sett att HERREN är med dig…
Du är nu välsignad av HERREN.” (1 Mos 26:28, 29) Vad var orsaken till denna plötsliga förändring? Vad hade de sett, som gjorde att
de förstod att Herren var med Isak?
4
Helt naturligt hade de sett Isaks rikedom, men det var inte den
som fick dem att ändra sig. Den materiella rikedomen hade endast
skapat avundsjuka – och inte fred. Låt mig föreslå något helt annat
– grävandet av brunnar som både Abraham och hans son Isak hade
sysslat med! När de grävde brunnar lämnade de ständigt mäktiga
vittnesbörd efter sig som talade om, att det fanns en sann Gud och
att han var kärleksfull emot syndfulla människor. Det fanns åtminstone två sätt på vilket detta kunde ske.
För det första, så resulterade dessa brunnar i att både de och andra fick vatten. Vatten innebar liv för både människor, växtlighet
och djur och hela omgivningen fick del av det. Filisteerna tänkte
annorlunda. Genom att gräva igen alla brunnarna tog de bort det
livgivande vattnet både för sig själva och andra. Abraham och Isak
ville dela med sig, medan filisteerna ville skada andra, något som
till sist även drabbade dem själva.
Det finns ytterligare ett sätt på vilket Herren talade till filisteerna
om att sluta fred med Isak. Så fort Abraham hade grävt en brunn,
så gav han den ett namn – och Isak gjorde likadant. De brunnar
som Isak återigen grävde upp – efter det att filisteerna hade fyllt
igen dem – gav han ”samma namn som hans far hade givit dem”.
(1 Mos 26:18) Varje namn hade en speciell betydelse som förde
tankarna till Gud. Brunnarna var en livsnödvändighet och genom
dem fick alla de människor som sökte sig dit en kunskap om den
sanne Guden. Genom sitt suveräna handlande såg Herren på detta
sätt till, att kunskapen om honom spreds utöver Kanaans land till
alla som var i behov av att höra det.
Men Gud var inte bara verksam på nationell nivå, då det gällde
förhållandet mellan Isak och filisteerna – han arbetade samtidigt
med individer. Isak behövde – likt sin far Abraham – växa i sin tro.
Det verkar som om Herren prövade Isak på samma sätt som han
gjorde med Abraham. Kort tid efter det att Gud förnyat förbundet
5
med Isak (1 Mos 26:2-5), hamnar han i en situation, där han kallade Rebecka för sin syster, på ett liknande sätt som Abraham hade
gjort med Sara. Sådan far, sådan son! Kanske att detta var ett försök av satan att sätta käppar i hjulet för att på så sätt försöka omintetgöra Guds frälsningsplan. Detta är den andra likheten mellan
Abraham och Isak. Den första var, att de båda hade fruar som under många år inte kunde få några egna barn.
Gud säger: ”Abraham lyssnade till min röst och tog vara på det
jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar.” (1 Mos
26:5) Av den anledningen förnyade Herren förbundet med Isak. På
samma sätt som Abraham genom tro hade följt Herren – även om
det vid vissa tillfällen varit lite si och så med den saken – så gjorde
även hans son Isak det. Isak behövde därför denna bekräftelse som
en uppmuntran inför alla de problem som skulle dyka upp i samband med filisteerna – och kanske särskilt med tanke på den process han själv skulle genomgå, när Herren skulle dana och forma
honom till ”ett kärl lämpat för tjänst”.
Vilka föreskrifter och lagar var det Abraham följde? De behöver
nödvändigtvis inte vara exakt desamma som Herren förmedlade till
Mose, men det är samtidigt inte heller otänkbart, att det skulle vara
det. Om det är så, betyder det, att den uppenbarelse Gud gav Mose
på Sinai helt enkelt var en bekräftelse på, vad Gud tidigare hade talat med Abraham om. Texten visar även, att en trosmänniskas liv
kännetecknas av ett liv i lydnad inför, vad Herren undervisar. Abraham följde Herrens ”befallningar, föreskrifter och lagar”.
Guds suveränitet över arv
I denna veckas textavsnitt finns ytterligare ett område, där vi kan
se prov på Guds suveräna handlande i samband med när Isak välsignar Jakob. I den här berättelsen är det emellertid så lätt att fastna
6
i allt svek och bedrägeri som presenteras och så lätt att missa Guds
suveräna handlande.
Det hela börjar egentligen med det tillfälle, då Esau på grund av
hunger sålde sin förstfödslorätt till Jakob. Men vad innebar detta?
För det första så innebar förstfödslorätten, att den som ägde den –
oftast den äldsta pojken i familjen – betraktades som präst i familjen och som sådan skulle han upprätthålla relationen mellan familjemedlemmarna och Herren. Detta innebar oftast, att han bar fram
de offer som Herren hade föreskrivit. Genom att avstå från sin
förstfödslorätt kan Esau därmed ha visat, att han inte hade någon
personlig relation till Herren och att han inte heller var intresserad
av att hjälpa andra att komma närmare Herren.
Förstfödslorätten innebar också, att man fick ärva allt vad fadern
ägde. Dessutom garanterades familjetraditionerna på detta sätt att
föras vidare, att man utan avbrott skulle kunna fortsätta med det
som familjens grundare hade påbörjat. Av någon anledning, antingen för att ställa sig in hos sin far (”Isak älskade Esau”, 1 Mos
25:28) eller helt enkelt därför, att han önskade den så innerligt, så
kämpade Jakob för att få förstfödslorätten, medan Esau tydligen
hade andra värderingar.
Det var emellertid Herren som verkade bakom kulisserna. Rent
mänskligt sett var det omöjligt för Jakob att få del av förstfödslorätten, men eftersom det ingick i Guds plan, att han skulle få den,
så styrde Herren händelserna så, att han också fick den. Det är viktigt att lägga märke till, att Herrens planer utfördes genom de handlingar och beslut som syndfulla människor utförde – människor
som inte ens var angelägna om att göra Guds vilja.
Slutligen finner vi Isak på sin dödsbädd och enligt tidens sed
skulle han välsigna sin son innan han dog. Rebecka råkade höra, att
Isak tänkte välsigna Esau och snabbt övertalade hon Jakob att lura
7
sin far. När Esau hade tillrett den måltid som Isak hade bett honom
om och när han så kom till Isak för att bli välsignad, var det redan
försent! Isak hade blivit lurad av både Jakob och Rebecka och nu
hade han redan hunnit ge den viktiga välsignelsen till Jakob i stället. Läs hela berättelsen i 1 Mos 27!
Det är märkligt att läsa, hur Rebecka och Jakob lyckades med att
lura Isak, så att Jakob fick välsignelsen. Men än märkligare är det,
att Isak vägrade att återkalla välsignelsen för att sedan kunna ge
den till Esau som var den förstfödde. Jakob hade ju trots allt fått
välsignelsen genom ett oärligt handlande.
Den enda förklaringen till detta är, att Guds hand var med i hela
händelseförloppet och att det ingick i Guds plan, att Jakob skulle få
ärva familjen och dessutom få Isaks välsignelse. Ingen makt i världen skulle kunna ändra Guds eviga plan.
Jakob blev tvungen att fly från sin bror Esau och han sökte sig
till Rebeckas bror Laban för att där finna en hustru. Hos sin morbror fick Jakob skörda frukterna av sin svekfullhet, när han nu
själv blev lurad av Laban, vilket kostade honom många år av hans
liv. Under denna svåra tid fick Herren möjlighet att arbeta med Jakob på samma sätt som han tidigare gjort med Abraham och Isak.
Samtidigt verkade Herren på människors hjärtan, så att hans eviga
vilja angående Israel uppfylldes och kunskapen om Guds frälsningsplan blev allt klarare.
Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom
Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem
© Föreningen Shabbat Shalom
Mer info nästa sida!
8
Mersmak?
Du kan också få ”Shabbat Shalom”
hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad.
Utöver kommentarerna till veckans
textavsnitt kan du bland annat läsa en
aktuell artikel…
Önskar du ett provnummer? Skicka oss
ett mejl med namn, adress och
telefonnummer, så kommer intressant
läsning i din brevlåda om några dagar!
Barn eller
barnbarn?
Då kanske du är intresserad av ett
nummer av Shabbat Shaloms ”Torahpyssel”!?
En liten pysselsida för varje vecka i
anslutning till veckans textavsnitt!
Mejla till:
[email protected]
9
