Typfall BUP
Per Gustafsson 160125
Handledarsida
Linus 10 år ADHD
Utredning
Det finns ingen enskild metod för att fastställa om ADHD föreligger. För att kunna förstå funktion och
symptomatologi och sätta det i ett sammanhang krävs god information från flera olika
uppgiftslämnare. Utredningen syftar till att bedöma om en funktions-nedsättning föreligger och hur
den kan förklaras. ADHD kan vara en möjlig förklaring, men anslaget i utredningen måste vara
tillräckligt vitt för att kunna fånga andra möjliga förklaringar till funktionsnedsättningen eller
beteendeavvikelsen.
En bred barnpsykiatrisk anamnes skall utgöra grunden för bedömningen. Hur ser familjebilden ut?
Hur försörjer sig föräldrarna? Tyngre psykosociala faktorer, kontakt med socialtjänsten? Utredningen
ska kartlägga den tidiga utvecklingen då många utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser ger sig till
känna i mycket unga år, men även för att lättare kunna urskilja medfödda avvikelser mot förvärvade.
Omständigheter kring graviditet och förlossning. 1:a levnadsåret, då ofta tät kontakt med BVC, vilket
gör det lätt att minnas tidiga avvikelser. Tidiga år efter 1:a levnadsåret, efterhör barnets utveckling
vad gäller motorik, såväl grov som fin, avvikelser därvidlag förekommer ofta vid
utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser. Frågor kring lekutveckling, temperament, socialt beteende
och språkutveckling kan fånga specifikt utvecklingsrelaterade avvikelser. Frågor kring oro/ängslan
fångar inte bara ångest utan även aspekter kring distanslöshet. Finns specifika, icke åldersadekvata
rädslor och katastroftankar?
Utredningen ska kartlägga barnets skolutveckling från förskola och framåt för att fånga symtom på
ADHD, aspekter av socialt beteende, ängslan och reaktioner på stegrade intellektuella krav och en
bedömning av aktuell funktion och symtombild i skolan. Utredningen ska innefatta en bedömning av
begåvningsnivå med psykologisk testning. Somatiska problem, ett urval med somatiska
frågeställningar vilka kan påverka beteendet bör penetreras. En bedömning av funktionsnivån skall
innefatta information om fritid och vänner. Utifrån att ADHD har en uttalat ärftlig komponent skall
utredningen alltid penetrera dessa frågeställningar. Frågor kring användande av droger skall ställas.
Utredningen ska innefatta en läkarbedömning av barnets psykiska och somatiska status.
Psykiskt status bör innehålla: Formell och emotionell kontakt. Blickkontakt. Tal- och språk.
Barnets/ungdomens mognadsnivå. Sinnesstämning och ångestnivå. Suicidalitet. Eventuell förekomst
av tics. Koncentrationsförmåga. Motorisk aktivitet.
Somatiskt status syftar huvudsakligen till att utesluta uppenbara somatiska frågeställningar, men
även för att bedöma stigmata eller andra avvikelser med avseende på exempelvis FAS (Fetalt
alkoholsyndrom), Klinefelters syndrom etc. Hjärtauskultation samt blodtryck och puls som screening
och utgångsvärden inför eventuell farmakologisk behandling. Längd och vikt (delvis även som
utgångsvärden för att bedöma biverkanseffekt vid eventuell farmakologisk behandling).
Grundläggande neurologiskt status för att påvisa eventuella neurologiska och neuromotoriska
avvikelser.
Utredningen kan kompletteras med skattningsformulär för kartläggning av specifika ADHD symptom i
flera miljöer, exempelvis SNAP IV, ADHD-RS, Conners, 5-15 och BRIEF.
Behandling
Barn och ungdomar med ADHD har svårigheter i de flesta vardagssammanhang. Det innebär att
behandlingsplanering måste baseras på en kartläggning av hur barnets/ungdomens svårigheter
kommer till uttryck i olika miljöer. Behandling av ADHD bör innefatta flera kompletterande insatser
som planeras och utförs av berörda aktörer inom kommun, skola och sjukvård i samverkan.
Målet för behandlingen är att minska symtom, höja funktion, öka livskvalitet och förmåga att hantera
vardagslivet. Grunden i behandlingen är en gemensam överenskommelse (vårdplan) med uppgift om
diagnos, tilläggsproblematik, skydds- och riskfaktorer, mål och delmål samt åtgärder och utvärdering.
Inventera problemområden tillsammans med familjen och ge information om de olika
farmakologiska och psykologiska behandlingsalternativen. Klargör vilken effekt som kan förväntas,
eventuella biverkningar, vilken arbetsinsats som kommer att krävas av var och en, liksom grad av
vetenskapligt stöd för respektive metod.
Samsjuklighet kan behöva parallell behandling eller vara huvudfokus. Behandling för ADHD syftar
även till att minska risken för, och adekvat behandla, komplikationer och samsjuklighet. Behandling
av ADHD tillämpas i flera miljöer och barnet är i hög grad beroende av att de vuxna som finns runt
barnet har kapacitet att tillämpa metoder och fungera stödjande. Samverkan med andra aktörer,
som t ex förskola, skola och socialtjänst, är ofta starkt motiverat. Det ställer krav på samarbete och
samordning av insatser, såväl inom kliniken som i samverkan med vårdgrannar och kommun.
Ett första steg i all behandling av ADHD är psykopedagogiska insatser och samverkan med skolan.
Psykopedagogiska insatser syftar till att ge barnet/ungdomen och anhöriga kunskap om diagnosen,
orsaker, prognos och relaterade svårigheter, om hur bemötande kan anpassas, om egenvård,
verksam behandling, värdet av struktur, anpassning och stöd i vardagen och om samhällets stöd.
Kunskap om hur symtom kan förstås och förebyggas är av stor vikt. Med kunskap minskar risken för
att barnets beteende utlöser negativa reaktioner i familjen och i omgivningen, med negativa
samspelsmönster som följd.
Föräldraträningsprogram är alltid förstahandsval för barn under sex år. Från sex år kan enbart
psykologisk behandling vara tillräcklig, men effekten blir större om psykologiska interventioner
kombineras med läkemedelsbehandling. Patienter mellan 6-17 års ålder med ADHD, och deras
föräldrar, ska informeras om och erbjudas farmakologisk behandling med metylfenidat, i första hand
långverkande.
Referens:
”Kliniska riktlinjer för utredning och behandling av ADHD” har utarbetats på uppdrag av svenska
föreningen för barn och ungdomspsykiatri (SFBUP)”, preliminär version
http://www.svenskabupkongressen2015.se/ 2015-04-22
Nathalie 16 år, Depression
