Kriminaltekniska DNA-analyser förr, nu och i framtiden

Kriminaltekniska DNA-a
analyser
förr, nu och i framtiden
Särtryck ur tidningen
Kriminalteknik Nr 4-2
2003
Beskrivning av biologienhetens verksamhet i mitten av 1980-talet
PGM var det enzymsystem som var mest användbart för
framförallt blod men även hårrötter och sperma.
Figuren visar typbestämningsresultatet efter elektrofores på
cellulosaacetatfolie.
Ända fram till slutet av 1980talet användes skrivmaskin för
att skriva koncept som sedan
renskrevs av sekreterare.
Den allra första DNA-tekniken som användes i kriminaltekniska sammanhang men framförallt i faderskaps- och
andra släktskapsutredningar var MLP. Den gick även under
namnet DNA-fingeravtryck.
För DNA-analyserna
utgick man från 0,5 ml
blod som togs av med
pasteurpipetter av glas.
Den första DNA-tekniken på SKL, SLP-analys,
använde sig av radioaktivt inmärkta sonder
för att detektera DNA-band. Den fick även
namnet DNA-profil.
Kriminaltekniska DNA-a
analy ser förr, nu och i framtiden
De kriminaltekniska DNA-tteknikerna har utvecklats
kontinuerligt under de ca femton år de varit i bruk.
Från de tidiga metoderna med krav på relativt stora
mängder spårmaterial så genomförs idag snabba
rutinanalyser på relativt små mängder spår.
Landvinningarna till trots så fortsätter utvecklingen
med nya möjligheter mot nya mål.
Utvecklingen på SKL:s för DNA-ärenden under åren 1991-2003.
D
2
en epokgörande händelsen för bruket av DNA till personidentifiering är arbetet om "DNA-fingerprinting" som
brittiske forskaren Alec J Jeffrey publicerade 1985 i den anseddda tidskriften Nature. Upptäckten patenterades snabbt och
köptes upp av storföretaget ICI. Upptäckten visade sig senare
inte bli den storsäljare företaget tänkt sig. Snarare banade upptäckten vägen för de andra slagkraftigare tekniker som idag står
till buds för såväl kriminaltekniska undersökningar som faderskaps- och andra
släktskapsutredningar.
Innan de första
DNA-teknikerna
togs i bruk användes blodgruppsbestämning (AB0), enzymer och serumproteiner för typbestämning av biologiska spår.
Bevisvärdet av
dessa
undersökningar var ofta
lågt och huvudprincipen var att man
kunde göra uteslutningar av personer
som inte avsatt spåret ifråga. För att
användbara resultat
skulle erhållas krävdes bra spår, framför allt att de var
relativt färska men
även att fläckarna
var tillräckligt stora.
Tidsåtgången för en dåtida analys skiljer sig inte i förhållande till
dagens teknik men då gjordes ett flertal analyser med olika relativt enkla tekniker jämfört med att det idag genomförs en enda
analys men med relativt komplicerad teknik. Det var framför
allt blod som lämpade sig för dåtidens analys.
De första DNA-ä
ärendena
De första DNA-ärendena skickades utomlands för analys.
Det var främst våldtäktsärenden som skickades till föregångslandet England. DNA-mängden som krävdes var ca 1000 gånger större än de mängder som behövs idag. I praktiken var det
spår av sperma som hade bäst förutsättningar att ge goda resultat. Det första ärendet med resultat som hade en avgörande
betydelse för att det skulle bli en fällande dom analyserades
1989 och var just en våldtäkt. För första gången kunde man i en
brottsutredning med mycket hög sannolikhet binda en person
till ett biologiskt spår.
De första helsvenska DNA-analyserna utfördes 1991.
Tekniken som användes var SLP (single locus profile), det vill
säga densamma som i de ärenden som tidigare skickats till
England och därför var det fortfarande våldtäktsärenden som
var mest intressanta att undersöka.
Under 1991 introducerades även den första PCR-baserade
analysen med masskopiering av DNA (se nedan). Under åren
1991 till 1994 bestod analystekniken av en blandning av gamla
konventionella metoder (blodgruppsbestämning, enzymer och
serumproteiner), DNA-metoder med högt bevisvärde men låg
känslighet och nya PCR-baserade DNA-metoder med till en
början lågt bevisvärde men med hög känslighet. De sist tillkomna DNA-analysteknikerna har sedan 1994 fullt ut ersatt alla
tidigare analystekniker. De har efter hand utvecklats till att bli
metoder med såväl högt bevisvärde som hög känslighet och är
lämpade för flertalet biologiska spår, såväl blod och sperma
som sekret och ryckta hårstrån. Även muskel- och benvävnad
samt uppsamlad urin och prov från uppkastningar kan ge
användbara DNA-profiler.
Allt fler DNA-ä
ärenden
Ärenden med DNA-frågeställningar har ökat kontinuerligt
genom åren. Under 1999 skedde en markant förändring i
ökningstakten, vilken var direkt kopplad till introduktionen av
DNA-registerverksamheten. Ärendeökningen fortsätter i ännu
oförminskad takt. Antalet spåranalyser följer givetvis samma
utveckling. 2002 genomfördes DNA-analyser på 3 100 jämföSÄRTRYCK UR KRIMINALTEKNIK NR 4-2003
relseprover och 16 900 spår fördelat på över 6 300 ärenden.
Prognosen för 2003 är DNA-analyser på 4 000 jämförelseprover
och 20 000 spår fördelat på 7 600 ärenden.
Givetvis har ärendeutvecklingen följts av en personalökning.
1991 då de första egna DNA-analyserna genomfördes bestod biologienheten av 18 personer. Idag består enheten av 50 personer.
Svarstider för DNA-a
analyser
Frågan om handläggningstider för analyssvar från SKL har
varit en ständigt återkommande fråga under många år. Detta
har inte minst gällt även för DNA-ärendena.
Handläggningstiden för DNA-ärenden var i initialskedet
mycket långa, månader, men tiden har under de senaste åren
med en nedåtgående trend pendlat mellan 15 och drygt 30
dagar.
Ett framtida mål är att handläggningstiden för ett enkelt
DNA-ärende ska kunna överensstämma med gällande häktningstider, och att redovisning i normalfallet kan ske inom 5-10
arbetsdagar. Exempelvis så bör en fortsatt digitalisering av administrativa handläggningsrutiner samt fler automatiserade rutiner
och en fortsatt metodutveckling på den laborativa analyssidan
hjälpa till att korta handläggningstiderna. Givetvis kommer även
i framtiden ärendespecifika problemställningar och den totala
ärendebelastningen samt andra faktorer att inverka på handläggningstiderna.
Dagens DNA-a
analyser
En DNA-analys av ett tillvarataget biologiskt spår sker förenklat sett i en sekvens av flera olika steg; utvinning och rening
av spårets DNA-innehåll, mängdbestämning, masskopiering
samt separation och utläsning.
Idag används uteslutande PCR-baserade tekniker vid forensiska DNA-analyser (PCR = polymerase chain reaction). PCRtekniken bygger på en process där cellens metod att kopiera arvsmassan, DNA:t, sker gång på gång i provröret. Med andra ord en
masskopiering av det ursprungliga DNA:t.
Kopieringen sker med sådan exakthet att kopiorna alltid är
lika utgångsmaterialet. Metodutvecklingen har lett till att mängden spår som behövs för en analys blivit allt mindre och även att
sämre spår kan undersökas, dvs. spår som till viss del brutits ned.
En standardanalys idag med hjälp av PCR-teknik behöver
mängdmässigt sett DNA från knappt 100 celler.
De områden som analyseras som standardmetod på de allra
flesta kriminaltekniska DNA-laboratorier kallas STR-områden
SÄRTRYCK UR KRIMINALTEKNIK NR 4-2003
(short tandem repeats). På SKL analyseras idag 10 STR-områden
och kön som standardanalys. Analysen av dessa 11 områden
genomförs vid ett och samma analystillfälle. Genom att kunna
masskopiera DNA:t i flera olika områden vid ett och samma analystillfälle minskar den minsta mängd DNA som krävs för en
analys. Spåret behöver således inte delas upp i flera delprov. En
annan följdeffekt är att analyser kan ske i större skala och således
att fler brottstyper har kunnat komma ifråga för undersökning.
Trots att tio analyserade områden och kön normalt räcker
finns ytterligare fem STR-områden att tillgå vid behov. Denna
utvidgade analys kan komma till användning vid frågeställningar
om nära släktskap exempelvis fall av typen "det var inte jag det
var min bror", eller vid utredning av släktskapsförhållanden
exempelvis i utredningar där man söker identitet på en oidentifierad kropp genom jämförelse mot nära släktingar.
STR-områdena består av sekvenser om 4 baser som upprepas ett flertal gånger.
Eftersom alla har
DNA från både
mamma och pappa
så har alla dubbel
uppsättning av vart
och ett av dessa
områden. Således har
man antingen två lika
eller två olika varianter i ett specifikt
STR-område.
Variationen mellan individer är skillnader i antalet upprepningar, som mäts
vid
utläsningen.
Detta ses då som
längdskillnader, ju
fler upprepningar
desto längre.
De längder som
erhålls omvandlas STR-markörer. I övre delen av bilden visas
till siffror, vilka är schematiskt grunden för de upprepningdirekt kopplade till ar/längdskillnader som mäts vid en DNAdet antal upprep- typbestämning i ett av de tio undersökta
STR-områdena. I den nedre bilden visas
ningar som utläs- resultatet för en person som har varianterna
ningen uppvisat.
6 och 7 i det undersökta området ifråga.
3
Resultatet av en DNA-analys med SLP-teknik
resulterade i band på en röntgenfilm som
svärtats av de radioaktivt inmärkta sonderna.
Utvärderingen gjordes med ett datorbaserat
system efter en manuell kvalitetskontroll.
Fyra områden analyserades med SLP-teknik.
Det räckte med fyra av dessa hypervariabla
områden för att DNA-profilens frekvens
skulle bli lägre än 1 på 1 miljon.
De STR-områden som används idag har så vitt man kännner till ingenting att göra med en persons synliga egenskaper
såsom utseende, inte heller kan de kopplas till sjukdomsdispositioner eller några personlighetskaraktärer. DNA-profilen är
således en sifferserie med ett "nonsens innehåll", men eftersom
dessa sifferserier näst intill är unika på individnivå kan de nyttjas till att med stor säkerhet utesluta eller binda person till
DNA-profiler från ett visst biologiskt spår.
Begreppet DNA-p
profil
Historiskt kallades analysresultaten för DNA fingeravtryck,
efter engelskans "DNA fingerprint". Uttrycket "fingerprinting"
förekommer emellanåt fortfarande men uttrycket DNA-profil
kom tidigt. En DNA-profil är i sig ett relativt begrepp, som
enklast kan förklaras utifrån en viss persons DNA-typkombination i ett antal utvalda och undersökta områden i arvsmassan.
Valet av de områden som undersöks har ändrats i takt med
metodutvecklingen och de områden som undersöks kan skilja
sig åt mellan olika forensiska laboratorier, även fast de flesta
laboratorier i dagsläget i alla fall har några områden gemensamt
som alltid undersöks. Detta innebär givetvis att det inte alltid är
möjligt att jämföra en hel eller delar av en gammal DNA-profil
med en ny eller med en DNA-profil framtagen på ett annat
laboratorium.
För att erhålla en DNA-profil som ger slutsatsen "det kan
hållas för visst" krävs som mest godkända resultat i 8 av de 10
analyserade områdena. Ett spår som innehåller DNA-profiler
från två eller flera personer kallas "blandbild" och ger som regel
upphov till en svagare slutsats.
Använda slutsatser baserat på den beräknade risken för
en slumpmässig överensstämmelse mellan obesläktade personer
4
Slutsats
Risk för slumpmässig
överensstämmelse mellan
obesläktade personer
Det kan uteslutas …
-
Det kan inte uteslutas …
1 på 1 - 1 på 99
Skäl talar för …
1 på 100 - 1 på 9.999
Starka skäl talar för …
1 på 10.000 - 1 på 999.999
Det kan hållas för visst …
1 på 1 miljon eller lägre
Vid typbestämning av DQ-alfa kopierades
DNA:t och PCR-produkten kvantifierades på
agarosgel för att avgöra om provet skulle gå
vidare till typbestämning eller avslutas.
Detta var den första PCR-baserade metoden.
DNA och bevisvärde
Varje DNA-profil är näst intill unik och en överensstämmmelse mellan en persons DNA-profil och den från ett tillvarataget spår kan därför ha ett mycket starkt bevisvärde.
Det går inte att ange hur unik en specifik DNA-profil är,
utan man beräknar risken för att en slumpässigt vald person ska
ha just den aktuella DNA-profilen. I en brottsutredning motsvarar det risken för att en persons DNA-profil av en slump
överensstämmer med ett spårs DNA-profil, trots att personen
ifråga inte avsatt spåret. Med risken för slumpmässig överenssstämmelse som grund dras de slutsatser som visar hur starkt
resultatet stöder att spåret faktiskt kommer från den aktuella
personen. Samma skala och frekvensintervall har använts sedan
införande av DNA-teknik 1991. Fram till 1995 användes dock
uttrycket "övervägande skäl" vilket då ändrades till dagens "starka skäl".
Ett flertal faktorer måste beaktas för att en överensstämmmande DNA-profil ska få relevant slutsats. Till dessa hör faktorer som val av referensbefolkning (för beräkningen av risken
för slumpmässig överensstämmelse), eventuella populationsgenetiska skevheter (såsom ingifte) samt korrigeringar för att inte
överskatta ovanligt förekommande varianter i de undersökta
områdena i arvsmassan. Vid träffar mot DNA-profiler som
lagts in i DNA-register sker även en korrigering vid beräkningarna eftersom registrets storlek påverkar risken för slumpmässsig överensstämmelse.
Generellt använder SKL en databas baserad på personer
med svenska namn som grund för beräkningarna. Detta eftersom svenskar är den största befolkningsgruppen i Sverige. När
överensstämmelse erhålls mellan ett spår och en person med
utländsk härkomst uppstår ofta frågan om den svenska databasen verkligen är relevant. Ur principiell synpunkt borde personerna som använd databas är baserad på representera den
befolkningsgrupp som polisen inriktar sin förundersökning
mot. Finns ingen speciell inriktning mot en annan befolkningsgrupp blir den svenska databasen således den mest relevanta,
även om det senare visar sig att gärningsmannen är av utländsk
härkomst. I normalfallet skulle dock valet av referenspopulation
i slutändan ändå inte ha någon betydelse för den slutsats som
ges av DNA-undersökningen. Genomförda beräkningar når
oavsett val av referensbefolkningsgrupp ändå lägre än 1 på 1
miljon då en full DNA-profil erhållits.
För nära släktingar gäller andra förutsättningar än för obesläktade personer. Likheter mellan släktingar är inte enbart
slumpmässiga. Därför görs också en reservation i alla sakkunnnigutlåtanden, och slutsatserna vid träff mot person gäller
under förutsättning att man bortser från möjligheten att spåret
SÄRTRYCK UR KRIMINALTEKNIK NR 4-2003
Resultaten av en analys i DQ-alfa
avlästes på en remsa som gav ett
färgutslag för de varianter som
fanns i provet.
Gelbild av dagens STR-analyser. För detektion
av DNA:t används icke radioaktiva, fluorescerande tekniker.
kommer från en nära släkting. Den statistiska sannolikheten
för att en given släkting har samma DNA-profil kan beräknas
om det anses relevant i det aktuella fallet. En artikel om frågeställningarna kring "nära släktskap" publiceras i ett kommande
nummer av tidningen.
DNA-rregisterverksamheten
Insikten kom tidigt att DNA-resultat från personer och
DNA-spår inlagda i sökbara dataregister skulle kunna lösa eller
koppla samman ouppklarade brott. Det tog dock flera år innan
lagstiftarna i Sverige och andra europeiska länder beslutade om
DNA-register. Först ut var England 1995. I Sverige utfärdades
lagen sommaren 1998 och den trädde i kraft första april 1999.
Den enskilt största faktorn som påverkat ärendemängden
för SKL:s DNA-ärenden är just införandet av DNA-register.
Ärendeökningen ligger i första hand på mängdbrott som biltillgrepp, inbrott och stöld, men även undersökningar av grövre
brott har ökat till antalet. Registren växer kontinuerligt både på
person- och spårsidan.
DNA-registren är uppbyggda med en del innehållande
DNA-profiler från brottsplatsspår i ouppklarade brott och en
del med DNA-profiler från fällda gärningsmän (enligt de lagstadgade kriterierna). Personer som är skäligen misstänkta i
pågående DNA-undersökningar finns i registret i avvaktan på
beslut om gallring eller registrering. Beslut om detta fattas av
RPS i Kiruna.
Register- och träffstatistik under 2003 (november ut)
Sedan 1999 2003 (nov)
Registrens omfattning
Personer registrerade i
DNA-registret
Spår registrerade i spårregistret
2669
8208*
980
2472
2170
758
1703
765
248
133
Träffstatistik
Träffar spår mot spår i
spårregistret
Träffar person mot spår i
spårregistret
Träffar nya spår mot DNAregister (registrerad person)
* Ytterligare DNA-spår har lagts in i spårregistret, men
senare gallrats på grund av träff mot person.
SÄRTRYCK UR KRIMINALTEKNIK NR 4-2003
Många olika material bär DNA-spår som kan analyseras med
dagens tekniker.
DNA-registerhanteringen kopplar samman ouppklarade
brott då DNA-profiler från olika brottsplatser överrensstämmmer, samt att registren binder person till spår, eller spår mot
person, i ouppklarade brott.
Registren ger kontinuerligt upphov till ett stort antal träffar
vilka vida överstiger de bedömningar som gjordes före införandet. Antalet träffar spår mot spår är något fler än träffar spår
mot person.
Ett "rekord" avseende träffar är de 43 stölderna och
inbrotten i Västra Götaland som kopplats samman på spårnivå
och som slutligen gav träff mot en person inskickad som misstänkt i ett enskilt förtursärende. Domstolsförhandlingarna gällde slutligen hela 110 olika åtalspunkter. Endast gärningsmannnen själv vet hur många ytterligare brottsplatser som borde
läggas till dessa!
Personer som efter fällande dom, lagts in i DNA-registret
genererar träffar mot nya brottsplatsspår. det rör sig således om
återfallsförbrytare som antingen redan frigetts eller begått dessa
brott under permission.
DNA-registerlagen har sina begränsningar. Främst gällande
det att "småförbrytarna" inte uppnår kriterierna för registrering.
De söks i registren under pågående utredning men läggs inte in
vid en fällande dom. En förändring på denna och andra punkter i lagstiftningen är därför minst sagt önskvärd.
En vanlig DNA-profil kan i princip jämställas med ett
hederligt gammalt fingeravtryck. I båda fallen rör det sig om
"nonsens-information" på detaljnivå som inte kan användas till
annat än jämförelser gentemot andra fingeravtryck respektive
DNA-profiler. Trots detta är lagstiftningen olika. En lagändring
skulle sannolikt ge stor effekt genom att fler brott skulle klaras
upp, men också i en förlängning uppnå också en brottsförebyggande effekt.
DNA specialanalyser
Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas behov av
att försöka göra det lilla extra i en utredning. Framför allt i de
riktigt grova brotten och i gamla olösta fall där ny teknik slutligen skulle kunna ro ärendet i hamn.
Analyser med specialkaraktär utvecklas och förändras med
tiden. En del försvinner, andra kvarstår och vissa kan med tiden
bli del av standardrutinerna. En av de specialanalyser som finns
tillhands på SKL idag är DNA-baserad art- och individbestämning av djurblod som används i samband med exempelvis jaktbrott. Referensdatabaser för alla svenska rovdjur, många andra
vilda djur och de flesta husdjur finns tillgängliga.
En annan specialanalys är analys av mitokondrieDNA
(mtDNA) i hårstrån. Analyserna är fortfarande relativt tids5
Idag letas små besudlingar som inte syns för blotta ögat fram.
Sedan analyseras de på sitt DNA-innehåll.
ödande och komplicerade och ger i många fall inga användbara resultat. Bevisvärdet är på grund av nedärvningen (mtDNA
ärvs från mor till barn) dessutom relativt begränsat. Idag används
mtDNA-analys runt om i världen i första hand efter katastrofer
eller i andra komplicerade ID- eller släktskapsärenden. Såväl djurblodsanalys som mtDNA-analys genomförs idag med expertis
utanför SKL. Inskickat material genomgår en inledande undersökning och bedömning för att därefter skickas vidare för analys.
En tredje specialanalys, vilken ännu bara genomförts i mycket begränsad skala på SKL, är så kallad LCN-teknik (low copy
number) en teknik som används för mycket små spårmängder. I
sin mest extrema form analyseras DNA från endast några enstaka celler. Gemensamt med mtDNA-analyserna är att även LCN
i många fall inte ger några användbara resultat. Bevisvärdet av
LCN-analyser varierar beroende på de specifika omständigheter
som gäller i det individuella ärendet. Bakgrunden till ett begränsat bevisvärde för LCN-resultat är den innebyggda risken för
slumpmässighet och kontaminationsrisk. På grund av den höga
kontaminationsrisken ställer LCN-tekniken dessutom rigorösa
krav på bl a spårsäkring, materialhantering samt spårbarheten
över vilka personer som hanterat materialet.
Andra specialanalyser som ännu inte finns tillgängliga på
SKL är t ex. analyser av Y-kromosomalt DNA. En metod som
specifikt analyserar manligt DNA, användbart i exempelvis våldtäktsärenden med relativt få påvisade spermier. Under utveckling
är även den så kallade SNP-tekniken (single nucleotide polymorphism). SNP i kombination med så kallad chipteknologi kommmer i bästa fall att medge snabba analyser på små mängder nedbrutet DNA (se artikel i förra numret av tidningen).
Utveckling och framtida möjligheter
Trots den utveckling som skett de senaste tio-femton åren
avseende biologiska spår och DNA-analyser så kommer mycket
att hända även i framtiden. Av utrymmesskäl anges kortfattat
några potentiella områden där förändringar pågår eller är önskvärd:
- Mer användbara analyssvar på mindre och kvalitativt sett
sämre undersökningsmaterial. Utveckling för att kunna analysera
nedbrutet, degraderat DNA och spår med mycket liten spårmängd pågår kontinuerligt. Analystekniker som idag faller under
specialanalys kommer i större utsträckning att höra vardagen till.
- Ännu snabbare analyser som även medger att ett större
antal analyser kan genomföras och till detta kopplat en snabbare
ärendehandläggning för att matcha utredningsmässiga tidsbegränsningar. Automatiserade analyser och användandet av
mikrochips även kallat "LOAC" (lab-on-a-chip) kortar ned analystiden och medger ett ökat antal analyser. En fortsatt utveckling
6
Tillvaratagandet av biologiska spår för
DNA-analys i samband med läkarundersökning efter sexualbrott har
standardiserats med hjälp av provtagningssatsen "Rape-kit".
Förvaring av undersökningsmaterialet hanteras systematiskt
med hjälp av datorstöd.
av befintliga datorstöd kortar ärendehandläggningen.
- Analyser som enkelt kan genomföras närmare brottplatsen.
Drömmen om "brottsplatsväskan" eller mobila laboratorieenheter "LIAV" (lab-in-a-van) för att kunna få snabba DNA-svar i prioriterade brottsfall eller komplicerade fall där det t ex finns sådana mängder biologiska spår att man måste ha både snabbhet i
analyserna och närvaro till platsen för att på bästa sätt kunna leta
fram "nålen i höstacken".
- I spaningssyfte kunna få ut mer information ur spår som
analyseras. Förutom dagens könstillhörighet även information av
utseendemässig karaktär (såsom hårfärg och ögonfärg) och
befolkningstillhörighet. Ett starkt komplement till den befintliga
DNA-profileringen.
- Åldersbestämning av spår. En önskan inte minst för alla
som arbetar med familjevåld där det inte alltid räcker med bara en
bindande DNA-profil. Tidsbestämning av biologiska spår har
mycket kvar att önska, men vad som är potentiellt möjligt är
oklart.
- En fortsatt utökning av det internationella samarbetet och
då framförallt nyttjandet av andra länders DNA-databaser.
Harmonisering av regelverken inom EU och andra länder måste
troligen tillstånd för att förenkla samarbetet.
- Kriminaltekniska DNA-analyser kan komma att genomföras i större omfattning även på andra laboratorier än SKL. Redan
idag genomförs analyser i djurärenden och av mitokondrieDNA
på externa laboratorier. I kriminaltekniska sammanhang skulle
sådana laboratorier i framtiden kunna verka självständigt eller
som resurslaboratorier eller "second opinion" laboratorier.
DNA är fortsättningsvis ett kraftfullt
verktyg
Det går nog att utan överdrift hävda att DNA-analyser är
90-talets kriminaltekniska verktyg nummer ett. Det kan även
konstateras att kriminaltekniska DNA-analyser kontinuerligt
utvecklats sedan introduktionen, och med tydlighet tagit och
bekräftat sin plats som en mycket verkningsfull metodik vid
utredning av brott. DNA-analyser av biologiska spår har ett
brett verkningsfält, i allt från att lösa mängdbrottslighet till att
lösa de allra grövsta våldsbrotten.
Utvecklingen fortsätter och den framtida visionen av området är att snabbare, helst redan på brottsplatsen, kunna få ut
mer information av DNA:t från en allt mindre mängd och kvalitativt sett sämre spårmaterial.
Text: Ricky Ansell och Stig Holgersson
Foto: SKL:s arkiv
SÄRTRYCK UR KRIMINALTEKNIK NR 4-2003
Många spår säkras idag på
tops. En blodfläck om 2x2 mm
räcker för en DNA-analys.
Den senaste generationens analysinstrument, kapillärelektrofores.
Cirka 200 prover kan analyseras över en
natt utan några manuella ingrepp.
Viktiga årtal i
utvecklingen av
DNA och forensiska
DNA-u
undersökningar
Internationellt
1865
"Ärftlighetslärans fader", den tjeckiske
munken, Gregor Mendel publicerar ärftlighetens mekanismer efter sina studier på
ärtväxter. De fundamentalt viktiga resultaten glöms dock bort under fyra decennier.
1909
Dansken Wilhelm Johannsen myntar
begreppet "gener" för de ärftlighetsfaktorer Mendel tidigare påvisat.
1944
En forskargrupp med amerikanen
Oswald Avery i spetsen isolerar och
beskriver deoxyribonukleinsyra; DNA.
1953
Britterna James Watson och Francis Crick
kommer fram till arvsmassans tredimensionella struktur, den "dubbla helixen".
Upptäckten belönas senare med
Nobelpriset.
1983
Amerikanen Kary Mullis uppfinner PCRmetoden (polymerase chain reaction).
Kopior på kopior i exakt samma utformning som utgångsmaterialet medför att
mycket små mängder DNA kan kopieras
upp
till
"analyserbar"
mängd.
Uppfinningen belönas med Nobelpriset.
Med det ökande antalet DNA-analyser följer ett ökat behov av
automatiserade rutiner. Införandet av laboratorierobotar hör
den nära framtiden till.
1995
Kriminaltekniska DNA-register införs i
England. Lagstiftningen runt registerhanteringen är generös och under 2003
beräknas registret överstiga 2 000 000
DNA-profiler från kända personer.
I Sverige
1989
Det första svenska brottsfallet där DNAteknik (SLP) används. Analysen genomförs av företaget Cellmark Diagnostics i
Storbritannien.
1991
Det första DNA-ärendet analyseras på
SKL.
De första PCR-baserade DNA-analyserna
genomförs.
1999
Lagen om registrering av DNA-profiler
träder i kraft 1:a april. De svenska spåroch DNA-registren upprättas.
SKL:s ärenden gällande DNA-analyser
av biologiska spår ökar dramatiskt.
Ökningen gäller främst mängdbrotten
biltillgrepp, inbrott och stöld.
2000
Införandet av det interna datastödet
ForumDNA U, som medger elektroniska
överföring och sammanställning av erhållna DNA-resultat.
1993
2001
De första STR-teknikerna används.
Undersökning av tio STR-områden och
könskromosombestämning införs som
standard i Sverige. En harmonisering till
europisk standard och en anpassning till
registerbehoven.
Utvidgad analys kan nu vid behov ske med
ytterligare fem STR-områden. Gäller
främst vid identifieringsfall och nära släktskapsproblematik.
1994
Den första generationens DNA-teknik
(SLP) och alla icke DNA-baserade tekniker tas ur bruk.
1995
Enbart PCR-baserade DNA-analyser på
SKL.
Bastypbestämning av DNA sker i fyra
STR-områden och utvidgad analys med
ytterligare ett STR-område och sex andra
områden.
1997
1985
SKL genomför pilotstudie för framtida
DNA-registerverksamhet. Spermaspår
ifrån den så kallade "Fryslistan" med
olösta sexualbrott som arkiverats under
flera år analyseras. Ett flertal träffar erhållls och olösta ärenden kan kopplas sammman.
Tekniken kallad "DNA-fingerprinting"
utvecklas av Alec J Jeffreys. Metoden är en
nyckel till forensiska DNA-analyser.
Jeffreys adlas sedermera av drottning
Elisabeth II för sina vetenskapliga insatser.
Undersökning av nio STR-områden och
könskromosombestämning införs som
standard i Sverige.
SÄRTRYCK UR KRIMINALTEKNIK NR 4-2003
I juni utfördas Polisdatalag med bland
annat "Register med uppgifter om DNAanalyser i brottmål".
1998
2003
SKL avger ett yttrande till Högsta domstolen angående säkerheten i DNA-undersökningar. De frågor som behandlas är
bl a förväxlings- och kontaminationsrisker
samt
frekvensberäkningar,
olika
befolkningsgrupper och nära släktskap.
SKL:s registerhantering flyttas över
till en ny databas, "CODIS". Databasen
som konstruerats av FBI används i ett
flertal länder.
SKL inför automatiserade rutiner för
bland annat DNA-registrens hantering
av träffar och registreringen av nya
DNA-profiler. DNA-registret uppdateras kontinuerligt med aktuella uppgifter
från misstanke- och belastningsregistret.
Den senare hanteringen sköts av RPS.
7
En gelbild med framtagna DNA-p
profiler. Tio undersökta STR-o
områden ger en fullständig DNA-p
profil.
För detektion av DNA:t används icke radioaktiva, fluorescerande tekniker.
Biologienheten
Statens krimimaltekniska laboratorium - SKL
581 94 LINKÖPING
Tel 013-24 14 00
Fax 013-24 18 21
hemsida www.skl.polisen.se
e-post [email protected], [email protected]
SÄRTRYCK UR KRIMINALTEKNIK NR 4-2003