Fjäril bli till sommarfluga

Fjäril bli till sommarfluga
Problematik vid översättning från danska till svenska
Linn Gillberg
2005
C-uppsats
Kommunikativ svenska 41-60 p
Malmö Högskola, IMER
VT 2005
Handledare: Karina Vamling
Innehållsförteckning
sida
2
1. Inledning
1.1 Syfte
3
1.2 Frågeställningar
3
1.3 Hypoteser och förväntade resultat
3
3
2. Bakgrund
2.1 Dansk och svensk språkhistoria
4
2.2 Översättningsteori och -problematik
6
2.2.1 Lömska likheter
7
2.3 Teori och tidigare forskning
9
3. Metod
9
4. Resultat och diskussion
10
4.1 Att tro sig förstå
11
4.2 Att ta till sig danskan
12
4.3 ”Generella skillnader” mellan danskt och svenskt skriftspråk
14
4.4 Översättning av danska kulturanknytna ord
16
18
5. Avslutning
5.1 Sammanfattande diskussion
18
5.2 Ska man översätta från danska till svenska?
20
5.3 Avslutning
21
6. Sammanfattning
22
7. Referenser
23
8. Bilagor
8.1 Bilaga 1 - Medverkande i undersökningen
25
8.2 Bilaga 2 - Enkät
27
1
1. Inledning
En av den danska författaren Herman Bangs främsta romaner, Ludvigsbakke (1896) har nyligen
blivit översatt till svenska. I Svenska Dagbladet den 14 mars i år blev denna översättning starkt
kritiserad av professorn och akademiledamoten Knut Ahnlund under rubriken ”Översättningen
som borde dras in direkt”. Ahnlund anser att den svenska Ludvigsbacke är gravt missvisande, då
översättaren gjort otaliga felöversättningar och missuppfattningar i brist på (goda) kunskaper i det
danska språket. ”Översättaren har inte elementära kunskaper i danska, och har han kunskaper i
svenska så har han inte använt dem. Han känner inte till de närheter och släktskap som finns
mellan språken, och han är lika okunnig om de skillnader och olikheter som finns” (Ahnlund
2005:10).
Många av de ord som översatts fel uppfattar en person som är någorlunda van vid danska som
pinsamma; sommerfugle (fjärilar) blir sommarflugor, søm (spik) blir till söm, Til Lykke! (Grattis!)
blir Vilken tur! och så vidare. Köpenhamn, som är central för handlingen i romanen, mister charm
och atmosfär då översättaren inte känner till namnen på de platser som nog de flesta svenskar
besökt. Søerne mitt i Köpenhamn kallar översättaren för Viken, då han tror att det är ett hav det är
frågan om, skriver Ahnlund.
Att det danska ordförrådet för en svensk kan vara vilseledande vet alla som hört historien om
svensken i Köpenhamn som bad taxichauffören köra honom till ett roligt ställe och hamnade på
en kyrkogård. En svensk kan lätt missförstå danska både i tal och i skrift. Gå på vatten är en film
som handlar om bygget av Öresundsbron (Westman & Gertten 1995-2000). I en scen riktar
filmaren kameran mot brodirektör Sven Landelius och hans kollegor, och ställer frågan ”Är det
inte en myt att vi förstår varandra så väl?”. Landelius arbetskamrat berättar då hur det gått till när
man arbetat med kollegorna i Köpenhamn: ”Vi gick igenom vart enda ord som skrevs på danska
för att bli idiotsäkra på det.” Säkerligen var det väl värt mödan att granska danskarnas texter
kring broprojektet, då det finns otaliga skillnader i våra språk som lätt kan ignoreras, ofta med
ödesdigra missuppfattningar som följd.
Danskt språk och dansk kultur likställs ofta med det svenska språket och den svenska kulturen,
trots att det finns stora skillnader dem emellan. Översättare med danska som källspråk kan alltså
lätt ta för givet att de förstår danskan och ”det danska” bättre än de egentligen gör, vilket kan ge
olycksbådande konsekvenser för de texter som översätts.
2
1.1 Syfte
Syftet med denna undersökning är att i stora drag undersöka vad som är svårast vid översättning
från danska till svenska, och vad de flesta översättningsfelen orsakas av.
1.2 Problemformulering
Vad är svårast vid översättning från svenska till danska? Vilka översättningsfel är vanligast, och
vad orsakar dem? Är det viktigt att den svenska översättaren utöver goda språkkunskaper har
kunskaper om Danmark och ”det danska” (kultur, samhälle osv.)?
1.3 Hypoteser och förväntade resultat
Det förväntade resultatet av undersökningen är att de flesta översättningsfelen från danska beror
på översättarens okunskaper i skillnaderna mellan danska och svenska förhållanden, språkligt
såväl som kulturellt. Det svåraste vid översättning från danska förväntas vara att kunna skilja på
språkens alla närheter och olikheter, som med tanke på språkets likhet med svenskan kan vara
svåra att upptäcka och förstå. Det förväntas också vara vanligt att översättaren ”importerar”
danska uttryck i den svenska texten i fall då det är vanligare att formulera sig på annat sätt på
svenska. Danska ”kulturanknytna” ord som är främmande för svenskar förväntas vara ett stort
problem vid översättning, och kan säkert lätt misstolkas av läsare med dåliga kunskaper om
Danmark.
Hypoteserna grundar sig på min egen erfarenhet av skillnader mellan ”det svenska” och ”det
danska” som erhållits efter tre års nära och regelbunden kontakt med Danmark och danskar. Ett
års vistelse i Köpenhamn, arbete i Danmark sedan tre år och studier i danska på Lunds universitet
har väckt mitt intresse för undersökningen, och gett upphov till teorier om dess resultat. I
danskstudierna ingick översättning av danska texter, och då erhöll jag viss förståelse för
översättningens svårigheter.
2. Bakgrund
För att på djupet förstå de problem som uppkommer vid översättning från danska till
svenska, har dansk-svensk språkhistoria samt översättningsproblematik undersökts.
3
2.1 Dansk och svensk språkhistoria
”Den nordiska språkgemenskapen avgörs av den politiska viljan som i detta avseende är liktydig
med folkviljan” menar Anders Ljunggren som är generalsekreterare i Föreningen Norden
(Ljunggren 2005-01). Man kan fråga sig varför folkviljan inte är mer positiv till grannspråk då
undersökningar visar att språkförståelsen mellan svenskar och danskar under de senaste femtio
åren inte förbättrats, trots arbete med att öka den. Detta hänger samman med den historiska och
(språk)politiska utvecklingen i respektive land, samt naturligtvis förekomsten av kontakt mellan
länderna. För att förstå skillnader mellan danska och svenska är språkhistoriska kunskaper
väsentliga.
Alla nordiska språk har samma ursprung – urnordiskan. På 1000-talet började svenskan och
danskan utvecklas var för sig. Språkutvecklingen har varit snabbast i Danmark, och är det än
idag. I korthet har den danska språkutvecklingen inneburit att språket förenklats i både uttal och
grammatik, långt mer än vad svenskan gjort. I Danmark utvecklas tal- och skriftspråken från
varandra, medan trenden i Sverige är den motsatta. Språkskillnaderna förstärktes efterhand också
av att Danmark och Sverige ofta låg i krig med varandra, framförallt under 1500- och 1600-talet.
Detta gjorde att kontakten mellan länderna var mycket blygsam. En annan grund till att språken
skiljer sig åt är olika kulturell påverkan. ”Det är ofrånkomligt att tre språk, även om de sprungit
ur samma källa och i stort sett gått i samma huvudriktning, ändå måste få olika form och innehåll
i detaljerna. Det är en följd av att de är levande språk, inte döda” (Bergman 1964:8). Det tredje
språket här är norskan.
Att de danska och svenska orden är olika beror på uttalsförändringar i språken, förskjutningar av
ordens betydelse (som varit gemensamma) samt olika behov av nya ord i språken. Orden som lätt
kan missförstås mellan danska och svenska kan delas upp i tre kategorier: ord som har olika form
men samma betydelse, ord som har nästan samma form men olika betydelse och ord som är
partiellt olika, som har nästan samma form men bara delar en av flera möjliga betydelser. De två
sista grupperna är mest komplexa och orsakar störst problem i förståelsen av ord (Borberg &
Persson Ohlin 1999:15ff).
Generellt sett har danskan fler tyska och engelska lånord än svenskan, medan svenskan har fler
franska lånord och har bevarat fler av de gamla nordiska ordstammarna. I Sverige har attityden
4
till danska lånord skiftat. Inlåningen har ”gått i takt med det politiska och kulturella samkvämet,
med samfärdseln, ordet taget i vidaste bemärkelse” (Bergman 1964:29).
Under 1700-talet skapade upplysningsmannen Olof von Dalin en svensk veckotidskrift, ”Argus”,
som fick stort inflytande på det svenska språket. Dalin ansåg att ”Konsten att läsa och skrifwa bör
giöras så lätt, som någonsin möjeligit är” (Bergman 1980:134). Dalin ansåg det naturligt att
uttrycka sig med ”fransöska” ord. Samtidigt som Dalin levde i Danmark Ludvig Holberg som
fick mycket stort inflytande på det danska språket (Kristiansen 1986) genom författandet av
centrala verk i alla tidens genrer. Danskan var under 1700-talet starkt påverkat av tyskan och
franskan vilket gjorde Holberg i stånd att framhäva det danska språkets kvalitéer och försöka
”rense det danske sprog for fremmedelementer” (Molde & Karker 1983:10).
Idag finns en högre grad av stagnation i det danska skriftspråket än i det svenska, vilket kan vara
en följd av Ludvig Holbergs idé om att bevara ”det danska” i språket. Sverige har länge haft ett
”klarspråkssträvande” som inte i lika hög grad förekommit i Danmark. Detta gör att dansk
facklitteratur nog kan verka mer ålderdomlig, formell eller abstrakt än svenskans motsvarande
texter. I Sverige utgavs 1988 Svarta listan. Det är en lista på ord och fraser som ger ett stelt,
kanslispråkligt intryck och som bör ersättas med modernare och mer konkreta svenska termer.
”Svarta listan har varit ett viktigt redskap i arbetet med att modernisera ord och fraser i
författningarna alltsedan den gavs ut första gången 1988” (Statsrådsberedningen 2004).
”År 1944 bildades Nämnden för svensk språkvård, sedan 1974 kallad Svenska språknämnden”
(Bergman 1980:209). Nämndens uppgift har bl.a. varit att samarbeta med organ i de andra
nordiska länderna för att ”vidmakthålla och stärka den nordiska språkgemenskapen”. Dansk
sprognævn är idag relativt samstämd med Svenska språknämnden. I mars i år utarbetade Nordens
språkråd, bildat 1952, ”ett förslag till ny deklaration om den nordiska språkpolitiken” (Ljunggren
2005-04). Generalsekreterare Anders Ljunggren i Föreningen Norden skriver att förslaget är
mycket välkommet, då den nordiska språkgemenskapen idag är hotad. ”Det möjliggör just den
språkpolitiska diskussion och det politiska ansvarstagande som forskningsprojektet Internordisk
språkförståelse, initierad av Nordiska Kulturfonden, så väl belyst behovet av”, skriver han. Man
kan hoppas på att språkförståelsen mellan de nordiska länderna förbättras, men många
språkvetare tvivlar idag på detta, då nittonhundratalet visade på motsatsen (Gregersen 2004:33).
5
2.2 Översättningsteori och –problematik
Frågor kring översättning har diskuterats i årtusenden, men den vetenskapligt baserade
översättningsteorin uppstod först på 1950-talet (Ingo 1991:9). I utlandet är translation studies ett
etablerat forskningsområde som ständigt utvecklas, men i Sverige finns tyvärr inte särskilt många
böcker om översättandets teori och praktik. ”Studiet av denna konstart, dess betingelser och
utövare, befinner sig i vårt land bara i begynnelsestadiet” (Blomqvist & Löfgren 1997:166).
Som kursbok i översättningsvetenskap används framförallt Från källspråk till målspråk (Rune
Ingo, Studentlitteratur 1991). Här beskrivs översättningsprocessen som ofta delas in i tre skeden;
analys, överföring och bearbetning. Översättningsproblematikens fyra grundaspekter,
grammatisk struktur, språklig varietet, semantik och pragmatik granskas också, liksom frågorna
om ”översättandets möjlighet och omöjlighet” samt ”en god översättares egenskaper”.
Såhär skriver de danska översättarnas sammanslutning om vad som utmärker en god översättning
och en god översättares egenskaper: ”En god oversættelse er en form for magi, som forvandler en
tom væg til et vindue med vid udsigt. Det kræver: almen viden på højt nivå om originalets sprog,
kultur og samfundsliv, samt den specialviden, hver bog kræver – men i endnu højere grad indsigt
i sprog og kultur. Desuden kræves der alltid betydelige formende, og ofte dikteriske evne. Men
mærker man som læser noget til dette, har vi som oversættere gjort et dårligt stykke arbejde. Vi
skal være usynlige; du skal tro, du læser forfatterens bog” (Hægermark 1997:118).
Språk är kultur, och översättning är kulturöverföring (Outin, 1997:44). Översättningssvårigheter
uppstår mellan alla språk, men dessa svårigheter skiljer sig beroende på mellan vilka språk man
översätter. ”Om språken inte skiljer sig mycket från varandra (…) har man mindre nytta av att gå
tillbaka till kärnsatserna. Så är ofta fallet då man översätter från ett släktspråk till ett annat,
eftersom de vanligen har en mycket likartad satsstruktur. Därför kommer tyngdpunkten vid
analys av två släktspråk att ligga mera på enskilda lexem som fungerar som textens konstituenter,
d.v.s. på den semantiska analysen (…). Dessutom bör man beakta att de pragmatiskt baserade
ingreppen i texten givetvis leder till olikheter även för kärnsatsernas del” (Ingo 1997:120).
En grundlig analys hjälper översättaren att finna exakta betydelsemotsvarigheter (om de finns)
samt rätt stil på den översatta texten (Ingo 1997:18). Framförallt de enskilda uttrycken, orden och
morfemen är betydelsebärande i texten. ”Även om det på ordplanet finns en motsvarighet till
6
målspråket, så är det semantiska innehållet sällan exakt det samma som i källspråket” (Ingo
1997:18). ”I allmänhet brukar man i ordens betydelse särskilja två grundelement, dels denotation
eller grundbetydelse, dels konnotation eller associationsinnehåll. En noggrann översättare bör ta
hänsyn till båda dessa element. Den semantiska analysen uppdelas därför i en separat granskning
av denotation och konnotation” (Ingo 1997:121).
Den denotativa betydelsen av ett ord är den som i neutral form låter sig definieras och förklaras,
medan de konnotativa inte så lätt låter sig definieras då uppfattningen av dessa ofta är subjektiva.
Ordens konnotativa innebörder, som ofta väcker positiva eller negativa känsloreaktioner, kan
vara svåra att känna till om man inte har stora kunskaper om källspråkslandets kultur och språkets
användning, men ”Hur relativa och svårfångade ordens känsloladdningar än är, så bör de beaktas
vid översättning” (Ingo 1997:144). Ordens konnotationer bildas efter hur orden används, vilket
beror av hur vi ser på omvärlden, och de ändras lätt med tiden och kulturen.
”Den pragmatiska analysens huvudsyfte är att garantera att den översatta texten verkligen
kommer att fungera klanderfritt i kommunikationssituationen i den nya språk- och kulturmiljön.
Språken är ju inte varandras spegelbilder, lika litet som samhällena och kulturerna är det” (Ingo
1997:158). För översättaren uppstår pragmatiska svårigheter så fort det blir fråga om fenomen
som saknas i den kultur som målspråket representerar. Anne Marie Bjerg är en erfaren dansk
översättare som bl a har översatt böcker av Selma Lagerlöf och Kerstin Ekman till danska; “Jeg
støder tit på den opfattelse, at det må være nemt at oversætte mellem svensk og dansk, fordi
grundstammen af ord er de samme. Men man glemmer, at ords betydelse hænger sammen med
den omgivende virkelighed, og den svenske og danske virkelighed er ikker den samme. Politik,
historie og natur er forskellige” (Reeh 2001:76).
2.2.1 Lömska likheter
I den semantiska analysen av ett släktspråk är det lätt att missuppfatta ord och uttryck som liknar
varandra i båda språken och ”verkar vara samma ord”. Trots ordens ofta gemensamma ursprung
och betydelse är det vanligt att de var för sig har ”specialiserats och kommit att få olika
betydelser, avvikande extension och olika stilvärde” (Ingo 1997:145). Mangel (brist) och rolig
(lugn) är exempel på svenska ord som har fått en annan betydelse genom årens lopp, medan man
i Danmark än idag har kvar den gemensamma ursprungsbetydelsen. Svenska ordet ganska (från
tyskan ganz) har fått en ny innebörd, medan ganske i Danmark har kvar den ursprungliga
7
betydelsen ”alldeles, mycket”. Flera europeiska lånord som överförts till både danska och
svenska har fått olikartade betydelser, då någon av länderna redan haft ord för delar av det nya
ordets innebörder. Samma ord i språken kan med tiden ha kommit att få olika konnotationer. Ett
exempel är lugte som i Danmark är mer utpräglat negativt än det svenska lukta. ”Utöver andra
svårigheter bör man komma ihåg att lånorden utövar ett inte så litet tryck på översättaren och
detta ställer ofta hans omdömesförmåga på prov” (Blomqvist & Löfgren 1997:26).
Ord som lätt kan missförstås kallas ofta ”lömska likheter”, ”falska vänner/släktingar” eller
”språkliga fällor”. Många läroböcker i danska har listor med exempel på dessa. Det finns även en
ordbok som enbart består av lömskheter mellan danska och svenska med titeln Farlige ord og
lumske ligheder i svensk og dansk (Palmgren, Munch-Petersen & Hartmann 1962). Den har dock
inte uppdaterats sedan tredje utgåvan 1962. Det är nästintill omöjligt att göra en fullständig
förteckning över lömska likheter mellan danska och svenska, men säkerligen finns idag behov av
en ny, utförlig ordbok i ämnet. Dansk-svensk-dansk ORDLISTA utkom 2000, och i den har
författaren Jonny Ambrius markerat ord som för en dansk/svensk lätt kan misstolkas och bör
användas med försiktighet. Ordboken innehåller slang och nya ord som ofta saknas i dagens
lexikon.
1902 översattes Herman Bangs roman Två Hem av David Sprengel, som dock inte var den bäst
lämpade till detta. ”Slarv och okunnighet samverkade. Danskan var svårare än han trodde”
(Ahnlund 2005:10). Översättningen var full av felöversatta lömska likheter från danskan, vilket
fick journalisten Beyron Carlssons att parodiera misstagen. Carlssons parodi med titeln ”Den
skinnsjuke greven” publicerades i Dagens Nyheter i början på 1900-talet och är idag ett klassiskt
exempel på ”hur fel det kan gå” om man direktöversätter från danska till svenska. ”Exemplen
borde visa att det som vid första påseende verkar vara en faktor som underlättar
översättningsarbetet, dvs. ett ord eller en ordform som är ”gemensam” eller fonetiskt närliggande
i de aktuella språken, mycket ofta visar sig vara en bedräglig fälla. Ett ords betydelse borde aldrig
få tas som en självklarhet. I olika språk genomgår orden olika betydelseförändringar och ord som
från början haft gemensam betydelse kan särledes förekomma i de mest skiftande betydelser i
olika språk” (Ingo 1997:151).
”En felöversättning kan få komiska eller till och med katastrofala följder, då det för översättaren
är lätt för att åstadkomma hemska grodor. Särskilt gäller detta om den, som ger sig i kast med ett
besläktat språk. Och i all synnerhet är danskan rik på lömska och farliga fällor. Man får vara
mycket noga på sin vakt för att inte låta lura sig av ljudlikheten. En blunder är gjord, innan man
8
vet ordet av, och läsaren drar på munnen och mumlar någonting om Den skinnsjuke greven”
(Holmkvist 1945:87).
2.3 Teori och tidigare forskning
Det finns ingen omfattande forskning kring problematiken i översättning från danska till svenska.
Några svenska översättare har i dagstidningar och tidskrifter skrivit om sina erfarenheter kring
översättning från danska. I översättningsantologin Något att orda om (Blomqvist & Löfgren
1997) finns ett kort avsnitt om detta författat av Marianne Hægermark. Finlandssvenske Hasse
Hägerfelth, som översatt danskt talspråk till svenska TV-undertexter, har skrivit en mycket
intressant artikel i tidskriften Svenska i skolan (1999:52-55) som det kommer refereras till. Den
danska översättaren Anne Marie Bjerg har i Kunsten at oversætte (Reeh 2001) och Glas kaster
skygge (Bjerg 1999) skrivit om de problem hon stött på vid översättning av Selma Lagerlöf och
Kerstin Ekmans romaner till danska. Hennes iakttagelser är intressanta för undersökningen.
En nyutkommen artikel av Lisa och Robert Zola Christensen med titeln ”60 svensk danska
syntaxskillnader” är den första redovisningen av sitt slag (Christensen 2004). Denna kan för
övrigt fungera som ett bra hjälpmedel för de som vid översättning från danska blir osäkra på hur
man formulerar sig enligt ”korrekt” svensk grammatik / syntax. Skillnader i språkens olika ”stil”
och ”uttryck” finns det ingen tillgänglig utredning om, men många översättare och lingvister har
spekulationer kring detta.
3. Metod
Då det idag inte finns någon allomfattande övergripande forskning kring problematiken i
översättning från danska till svenska, utgår denna undersökning från kunskaper från specialister
på området – nämligen verksamma svenska översättare med danska som källspråk.
I ett givande samarbete med Anne Fischer, som studerar svenska i Lund, utfördes fem
”inledande” intervjuer. Samarbetet gav inspiration till uppsatser som skrevs separat, och
intervjuerna var det enda som utfördes gemensamt. Efter intervjuer med två översättare samt en
lärare på översättningsutbildningen i Lund sammanställdes en enkät, som via e-post sändes ut till
andra översättare som hade intresse av att vara med i undersökningen. Åtta av dessa har svarat på
enkäten. En av dem översätter från svenska till danska och hennes enkät var därför något
9
annorlunda. Intervjuer genomfördes med två lärare i danska på Lunds Universitet, samt per
telefon med en förlagsredaktör som granskar litteratur som översatts från danska. Slutligen har
frågor kring generella skillnader i danskt och svenskt skriftspråk och språkpolitik per e-post
ställts till en lingvist i Lund. Alla intervjuer och enkätundersökningar genomfördes i maj 2005.
Mycket positiv respons erhölls från alla medverkande.
I uppsatsen kommer översättarna för enkelhetens skull att anges med en kortare beteckning än
deras namn. Intervjuade översättare betecknas Ö1 och Ö2, svenska översättare som via e-post
besvarat enkäten betecknas Ö3-Ö9, och den danska översättaren Ö10. Läraren i översättning, som
är översättare med engelska, franska och tyska som källspråk, betecknas ÖU. Förlagsredaktören
betecknas R1 och lärarna i danska D1 och D2. Lingvisten i Lund betecknas L1.
I Bilaga 1 finns en närmare beskrivning av alla som medverkat i undersökningen. Bilaga 2 utgör
den enkät jag sänt till de svenska översättarna. I resultatet utgår jag från de svar som varit av
störst intresse med hänsyn till undersökningens syfte.
4. Resultat och diskussion
Undersökningens resultat är svåra att presentera utan att föra en mer ingående diskussion. Breda
frågeställningar har gett breda svar, som ofta visar stor samstämmighet.
Resultaten nedan presenteras i olika avsnitt, men det kan vara svårt att skilja dem åt då delarna
egentligen hänger samman. Det är t ex svårt att avgöra om ett översättningsfel är orsakat av
översättarens okunskap eller av slarv. I samband med resultaten presenteras texter kring
översättningar från danska. Två av översättarna som medverkat i undersökningen, Ö3 och Ö7,
har författat texter i översättningsantologin Något att orda om, som jag bl.a. refererar till.
På frågan vad som är svårast vid översättning från danska till svenska, och var det oftast blir fel,
är alla tillfrågade eniga; likheterna mellan språkens ord och syntax gör dels att många ord och
uttryck lätt kan missförstås, dels att språken kan vara svåra att skilja åt. Undersökningens resultat
över de största och vanligaste ”översättningsfällorna” kan sammanfattas i två delar; att tro sig
förstå och att ta till sig danskan. En tredje del utgör generella skillnader i skriftspråken, som
10
också kan orsaka fel översättningar, och en fjärde del visar hur översättarna går till väga för att
översätta danska ”kulturella” begrepp som är främmande för många svenskar.
4.1 Att tro sig förstå
De tillfrågade är överens om att de största felen vid översättning över lag uppstår genom
otillräckliga kunskaper i källspråket. Eftersom danskan ligger så nära svenskan är det lätt att
underskatta olikheterna i språken, och ”tror att man förstår” när så inte är fallet.
”Specifikt for sv/da er velsagtens, at har man utilstrækkelige kundskaber i kildesproget, falder
man nemmere i fælderne med "de falske venner" altså ord som findes i både dansk og svensk,
men har forskellige betydelseer, fx rolig/rolig - som de fleste jo kender - men der findes jo så
mange andre. Men som sagt er det, som jeg ser det, blot en konsekvens/bivirkning af for dårlige
grundliggende sprogkundskaber” (Ö10).
Den danska översättaren Anne Marie Bjerg skriver: ”Oversættelser fra et nært sprog som svensk
kan se skuffende [förvånansvärt] let ud, men også de ord som skal være samme, er valgt med lige
så stor omhu som dem der er erstatte med endre. Som i al oversættelse drejer det sig ved hvert
eneste ord om et bevidst til- eller fravalg” (Bjerg 1999:82). Bjergs erfarenhet av översättning från
svenska till danska är större än de flestas. Hon är mer införstådd i språkens många olikheter. Ö3
och Ö4 menar att översättens viktigaste egenskaper är att ”fatta när man inte fattar”. ”Att helt
enkelt inse att det här ämnet kan jag inte tillräckligt om, den här termen kanske är ett uttryck eller
ordspråk, det här borde nog någon annan läsa igenom osv. Då kan man alltid göra något åt saken”
(Ibid.).
Både av okunskap och av slarv kan översättare lockas till att översätta danska ord ordagrant.
”Precis som med norska-svenska är det lätt hänt att det blir en ord för ord-översättning som inte
är tillräckligt bearbetad beroende på likheten mellan språken. Även enstaka termer, som t.ex.
"julträd" i stället för "julgran" kan slinka med i farten” (Ö4). R1 menar att de allvarligaste och
vanligaste felen vid översättningar från danska till svenska orsakas av just lömska likheter. Som
exempel nämner han danska vandmand (manet) som översatts till vattuman och det klassiska
sommerfugl (fjäril) som blivit både sommarfluga och sommarfågel. Dessa fel är mycket svåra att
märka för den som läser den översatta texten, och de kan förvränga både stil och handling i en
roman. ”Det är på detaljerna helheten bygger, och ingenting får lämnas åt slumpen” (Ingemark
11
1997:91). R1 framhäver svårigheten i att undvika fel av detta slag: ”Alla duktiga översättare gör
dessa riktigt dumma nybörjarfel”, menar han. Misstagen sker nog oftast om översättaren
koncentreras sig på en meningskonstruktion eller på stilen, och missar ett ord, säger han. Ord som
i översättningen fått en felaktig betydelse påtalas ofta i recensioner och kan ta slut på
översättarens karriär samt starkt reducera försäljningen av boken.
”Som et nærstående sprog frembryder svensk andre oversættelsesproblemer end engelsk.
Opgaven er at holde de to sprog adskilt og opfatte dem netop som to sprog. For med mit
efterhånden ingående kendskab til svensk virkelighed har jeg forstået at selv om det i vid
udstrækning etmylogiskt er de samme ord som finnes i svensk og dansk, så betyder ordene
næsten aldrig helt det samme. Ikke alene kan nuanceforskellene i enkeltord og vendninger være
stilistisk betydelsefulde, de kan være fuldkommen afgørende for om oversættelsen er rigtig eller
forkert [fel]” skriver Anne Marie Bjerg (Bjerg 1999:81).
Goda kunskaper i danska är en förutsättning, men översättaren måste också ha förståelse för
skillnader i ländernas politiska och sociala utveckling, ekonomi, kultur, geografi och så vidare.
Dessa olikheter kan vara mycket svårt att få grepp om. ”När det för övrigt gäller skillnader
mellan danska och svenska finns det subtilare nyanser, som i och för sig kan uppfattas olika av
olika översättare beroende på översättarens egna erfarenheter av Danmark och danskar.
Skillnader som kan framträda t ex i korrespondens mellan danskar och svenskar eller i umgänge”
(Hægermark 1997:124f). Bland annat nämner Hægermark ”en dansk form av humor som inte helt
har sin motsvarighet i Sverige, eller som vi åtminstone inte använder oss av på samma sätt och i
samma utsträckning. Danskar har en svaghet för att ”drille” – att driva litet med sina
medmänniskor – att retas på ett mer personligt plan. När man ska översätta ett sådant ”drilleri”
kan jag understundom som översättare känna ett behov av att tona ner det en smula” (Ibid.).
4.2 Att ta till sig danskan
”Det svåraste när det gäller danskan (och norskan) är dels att det är lätt att missuppfatta ord som
man tror betyder samma sak eller något liknande på svenska, dels att undvika att låna över
formuleringar som man förstår men som man inte skulle ha använt på svenska” (Ö9).
De tillfrågade är överens om att det är mycket lätt att man vid översättning från danska till
svenska lånar över danska formuleringar, ordvändningar, stavning, danismer, ordföljd osv., som
12
man inte skulle ha använt på svenska. Språken ligger så nära varandra att man blir blind för sitt
eget språk och tar med sig danska uttryck, som ”borde” formulerats om på svenska (ÖU). Här
hjälper inte en grundlig analys – man ska kunna skilja språken åt och undvika att låna danismer.
”Den största problematiken och det som är lättast att göra fel på är likheten i språken, att man
förleds att översätta ett ord direkt” (Ö7).
Ö1 ger exempel på ett översättningsfel som lätt ”slinker med i farten” trots stor språkerfarenhet:
”Danskans uformel översätts lätt till oformell, men det heter ju informell!”, säger hon och anser
att det inte är lättare att översätta från danska till svenska än från andra språk. R1, D1 och Ö10
menar att det är mycket vanligt att översättare tar till sig danska prepositioner; kaste ud kan i en
svensk översättning bli kasta ut istället för kasta bort eller kasta (D1). För exempel (till exempel)
och till gengäld (i gengäld) är andra exempel på danismer. Ju fler ”fel” man gör, desto lättare är
det att man på allvar tar till sig danska uttryck. Vid felöversättningar kan man lätt tänka: ”detdär
är rätt formulerat för det har jag skrivit vid ett annat tillfälle” (ÖU). Detta är exempel på att man
”blivit blind” för hur man egentligen formulerar sig på svenska. ”Eftersom skriven danska ofta är
mycket lik skriven svenska, är det lätt att i hastigheten missa stavningsskillnader där det bara
skiljer en bokstav i danskan och svenskan. Det är också lätt hänt när man ”läser” texten i huvudet
att det ”låter” svenskt trots att man i grund och botten har övertagit en dansk ordvändning. Fel av
den här typen är lättare att undvika när utgångsspråket ligger längre bort från svenskan” (Ö5).
Genom granskning av översatt dansk litteratur märker R1 ofta att översättaren tagit till sig dansk
grammatik; tempus, prepositioner och ordföljd påverkas lätt av danskan. De översättare som bor i
södra Sverige har lättare att ta till sig danska formuleringar, menar R1. Ett ord som är naturligt
för en skåning kan för en stockholmare låta helt fel. Ord som källing (kattunge, på danska killing)
och älling (ank/andunge, på danska ælling) kan vara naturliga för en skåning till skillnad från en
stockholmare (Bergman 1980:220). Sammanhanget mellan skånskan och danskan är påtagligt,
”Att grina innebär på rikssvenska att man gråter men en skåning finner det helt naturligt att det
danska grine betyder skratta. Och så är det med många danska ord som lever kvar i skånskan”
(Likt och likväl så olikt 2004).
Precis som att man efter mycket flit lär sig de lömska likheterna, lär man sig också att vara på sin
vakt med att ta till sig danska formuleringar. ”Jo mere aktivt man arbejder med sproget desto
mindre er risikoen, og har man en god fornemmelse for sproget mindsker det risikoen yderligere.
Nogle mennesker er utroligt sprogligt bevidste (sv. medvetna), og andre tænker ikke så meget
13
over det. Den første gruppe går sjældent i fælderne, den sidste gruppe gør ofte” skriver Ö10, och
tillägger att hon själv byggt upp en slags "skillevæg" i hjärnans språkcentrum som fungerar bra.
”Med tiden lär man sig att bli på sin vakt för sådana fel, men självklart kan det slinka igenom
tokigheter ibland. Som språkmedveten läsare är det inte alldeles ovanligt att man upptäcker
sådana fel som ”lyser igenom” i svenska översättningar, såväl egna som andras” (Ö5).
R1 menar att frestelsen att ”direktöversätta” från källspråkets ordföljd är större ju mer orden
stämmer mot varandra, han brukar säga att ”ju närmare källspråken ligger svenskan, desto svårare
är det”. Vid översättning från exempelvis franska och italienska uppstår inte samma frestelser,
antar R1. De svåraste språken för en svensk att översätta från anser R1 vara bokmål, danska och
engelska. ”Frestelser” vid översättning från närliggande språk gör att översättare alltid måsta vara
på helspänn. ”I fallet danska blir det nämligen lätt fel om man går den rakaste vägen av bara
farten och försvenskar ett danskt uttryck, som ”heter likadant på svenska”. Här kommer just den
kulturella skillnaden in som historien och språkutvecklingen har ordnat med. Den intressanta,
utmanande, roliga (i svensk bemärkelse) skillnaden!” (Hägerfelth 1998:54).
”Alltför lätt kan originaltextens avvikande uttrycks- och strukturmönster binda översättarens
fantasi och hindra honom från att hitta ett äkta och idiomatiskt uttryckssätt på målspråket” (Ingo
1999:29). För att undgå fel (såsom eventuella danismer och felaktig, danskinspirerad ordföljd
m.m.) och slarv som lätt uppstår om man blir ”blind” för sitt eget språk, tar många översättare
hjälp av en korrekturläsare. Ö4: ”Det är alltid bra att låta någon annan språkmänniska läsa
igenom ens översättningar, och det gäller i ännu högre grad vid da-sv och no-sv. Den som
korrekturläser brukar hitta sådant som "låter konstigt" och som översättaren blivit blind för under
arbetets gång”
4.3 ”Generella skillnader” mellan danskt och svenskt skriftspråk
För att läsaren av en översatt text ska uppfatta texten på samma sätt som läsaren av originaltexten
är det viktigt att översättaren av originalet har vetskap om det finns skillnader i språkens ”stil”.
De ”generella skillnader” som idag finns mellan svenskt och danskt skriftspråk hänger samman
med ländernas språkhistoria, kultur och språkpolitik. ”Varje språk speglar ett lite eget sätt att
tänka och se på saker som är specifikt för det landet och den kulturen” (Ö9).
14
Olika länder har olika sätt att uttryck sig på, men en översatt text skall helst uppfattas på samma
sätt som originaltexten uppfattas av en läsare i källspråkslandet. I Frankrike, menar ÖU, uttrycker
man sig ofta på ett vackert sätt, och formulerar sig mer abstrakt än man gör i svenskan. Vid
översättning från franska till svenska är man tvungen att konkretisera språket för att den svenska
läsaren ska förstå texten. Det franska språket har många triviala, innehållslösa verb som inte alltid
bör översättas till svenska. Skillnader av detta slag är viktigt att vara medveten om.
Liksom mellan franskan och svenskan finns det skillnader i stil och uttryck i danskt och svenskt
skriftspråk. ”[D]ansk skriftsprog og svensk skriftsprog varierer med genre og stil for blot at
nævne de to vigtigste parametre” (Gregersen 2004:32). Flera översättare samt språkvetare i denna
undersökning har samstämmiga spekulationer kring detta. De flesta översättare hade dock
svårigheter med att svara på frågan om/hur det danska skriftspråket generellt skiljer sig från det
svenska. De som själva bott i Danmark en längre tid, eller är som aktivast med att översätta från
danska till svenska, hade dock flera spekulationer kring skriftspråksskillnader som kan orsaka fel
i översättningar.
Ö1, Ö2, Ö7 samt L1 menar det danska skriftspråket ofta verkar ha en mer auktoritär, formell eller
abstrakt stil än det svenska. ”Danskan kan för en svensk ofta te sig mer formell eller rent av lite
högtravande” (Ö7). Ö2 menar att framförallt EU-texter, juridiska texter samt texter från
regeringen uppfattas mer högtidligt än de svenska gör. Ö2 och Ö1 tycker ibland att danska texter
är ”onödigt” krångliga och svåra att förstå. Bl.a. långa meningar och många passiv-konstruktioner
bidrar till detta, menar Ö2. Danskarna ha bevarat ålderdomligheten i skriftspråket till skillnad
från talspråket som snabbt förnyas med många nya modeord och superlativ. Svenskt skriftspråk
uppfattas oftast som mer konkret och tydligt än det danska, och det kan vara en följd av
svenskans ”klarspråkssträvande” som inte i lika hög grad har förekommit i Danmark (L1). Ö8
menar att danska repliker för en svensk kan vekar mer formella än de egentligen är: ”Det är också
viktigt att man hittar rätt tonläge. Jag tror att man som svensk kan förledas till att t.ex. översätta
repliker i ett alltför formellt språk, medan det i själva verket i den danska repliken kan ligga en
högre grad av intimitet”. Hasse Hägerfelth tror danskan för en svensk kan verka hårdare än den
är; ”Svenska är nog ett mildare språk (= mer eufemiserande)” (Hägerfelth 1998:54).
Även enkla ord som på danska och svenska både har lika betydelse och form, kan ha olika stil i
respektive språk. ”Det ligger också en viss risk i att ett ord kan ha i stort sett samma betydelse
som på svenska men att man stilmässigt hamnar på fel nivå vid översättningen, t.ex. onödigt
15
högtravande eller kanske poetiskt på svenska medan ordet på danska har en mera jordnära nyans.
Ett ord som ”skifte” t.ex. kan bli fel om man på svenska skriver ”skifta”; ordet ”växla” hade
kunnat vara lämpligare beroende på sammanhanget” (Hægermark 1997:122).
De flesta översättarna i denna undersökning anser att utfyllnadsorden är mer godtagbara i danskt
skriftspråk än i svenskt. När det gäller översättning av danska småord (t ex vel, sgu, lige, nå)
menar Ö3, Ö4, Ö5, Ö7, Ö8 och Ö9 att man ibland får hoppa över en del småord i den svenska
översättningen om de känns onaturliga och överflödiga. Att översätta småord verkar dock inte
vara ett större problem för översättarna. ”Om det inte passar med motsvarande småord i den
svenska texten, så tar man helt enkelt inte med dem. Det gäller ju att översätta andemeningen,
inte ordagrant” (Ö3). ”Ofta får man stryka och parafrasera för att inte förfalla till talspråk på
svenska” (Ö5).
Birgitta Lindgren har jämfört en dansk roman av Hanne-Vibeke Holst från 1992 med den svenska
översättningen, och kommit fram till att man i danskan använder fler engelska uttryck än i
svenskan. ”Grundprincipen för en översättning är att den måste vara trogen originalet. Å andra
sidan måste man eftersträva ett normalt, idiomatiskt språkbruk i målspråket. När nu engelskan är
långt vanligare i danska än i svenska, speciellt i talspråket, borde detta ge utslag i översättningen
genom att man inte låter alla engelska uttryck vara kvar” (Lindgren 2001:269). Min undersökning
innefattar inte skillnader mellan engelska uttryck i danska och svenska. D1 tror att både engelska
lånord och användningen av engelska uttryck är vanligare i danskan. En ny undersökning visar
också på att danskan har flera engelska lånord än svenskan (Grünbaum 2001).
För att vid översättning minska de problem som skriftspråksskillnaderna medför, bör översättaren
vara fokuserad på målspråket. Ö2 och Ö8 tänker ofta ”Hur skulle den här meningen sägas på
svenska?” för att sedan ”konvertera” meningen och skriva om den så som hon tror att den skulle
ha sagts. ”Man får helt enkelt skriva så som man hade uttryckt sig på svenska” (Ö9).
4.4 Översättning av danska kulturanknytna ord
Trots att den danska kulturen ligger nära den svenska finns det många ord och uttryck som är
svåra att översätta då de är främmande för de flesta svenskar. Dessa begrepp är ofta starkt knutna
till dansk vardag, kultur, kändisar, idrott, historia, politik, geografi och så vidare. Som exempel
kan nämnas Langelinie i Köpenhamn, det typiskt danska hygge, rågbrödsgröten øllebrød,
16
æbleskiver som är en slags munkar (utan äpple i) och medaljer som är en typ av danska kakor.
Det finns även många ordspråk och ramsor som inte har en svensk motsvarighet. Motsvarande
exempel på svenska ”omöjliga ord” är t.ex. osthyvel, knäckebröd, systembolag och snus.
”Kulturanknutna” ord och uttryck stöter man på i alla språk, och att översätta dessa är alltid
knepigt. ”Det som bjuder på de flesta utmaningarna, svårigheterna och trevligheterna vid
översättning mellan danska och svenska är utan vidare sådant som är just sådär kulturellt
betingat” (Hägerfelth 1998:55). Ofta tar det också lång tid. ”Man kan lägga ner många timmar på
att lösa en enda term”, skriver Ö4. Om man är osäker på ett ords betydelse i en viss text är det
vanligt att översättare eller granskare skriver till författaren och fråga vad han/hon menar med
ordet exakt, menar R1. Det går ej att undgå att man tappar lite av kontexten i översättning av ord
som är främmande för läsaren. D2 påpekar att ”all översättning är tolkning”. Här är översättarna
inne på ”översättandets möjlighet och omöjlighet” som länge diskuterats. ”Om man kräver att en
översättning inte får medföra någon som helst formförändring, informationsförlust eller
tilläggsinformation, då är det onekligen sant att översättning är en omöjlighet” (Ingo 1997:16).
Översättare idag framhåller att överföring av betydelse är det viktigaste vid översättning, och att
ett idiomatiskt målspråk går före absoluta formkrav (Ingo 1997:20).
De tillfrågade anser att översättning av danska, ”främmande” ord inte är ett större problem. När
det gäller geografiska begrepp behåller man gärna det danska ordet i den svenska texten, ” för att
ge lokalfärg åt boken” (II). Det händer dock att översättare som saknar kunskaper om Danmark
inte förstår att ordet betecknar en välkänd plats. Søerne har översatts med både vattnet och viken i
den nyutkomna Ludvigsbakke av Herman Bang (Ahnlund 2005). Det är vanligt att översättare
lägger till ord som förtydligar platsen, om det passar in i stil och sammanhang. Søerne kan t.ex.
översättas med ”dammarna som följer på rad i Köpenhamn”, menar ÖU. R1 föreslår att
översättarna alltid ska ha en karta till hands när de översätter romaner där handlingen föregår i en
stad för att undgår missförstånd. Kunskaperna om Danmark varierar stort i Sverige, och för
översättaren är det alltid en svårighet att på bästa sätt förklara en term så att både de som vet och
de som inte vet förstår, säger R1.
Ö5 och Ö10 menar att sammanhanget avgör hur översättningen ska se ut. Vanligtvis försöker
översättaren så vitt det är möjligt försöka behålla det danska ordet, och därefter ta till ”en lille
fodnote/forklaring” (Ö10). ”Mycket sällan, om någonsin, bör man ’lokalisera’, det vill säga
ersätta företeelsen med en näraliggande svensk motsvarighet”, skriver Ö5. Hasse Hägerfelth, tvundertext-översättare från danska, håller med: ”Ska man översätta det danska gemytet (som
17
förstås inte helt och hållet kan täcka betydelsen av ”hygge”) med dess svenska motsvarighet?
Nej, åtminstone inte om det utspelar sig i en dansk miljö” (Hägerfelth 1998:55). R1 påpekar att
han, efter att ha läst en artikel om hygge och alla dess innebörder, inte vågat ge sig på en
översättning av ordet.
Det finns många ord och uttryck som är vanliga på danska, men där den svenska motsvarigheten
används mer sällan i Sverige (Ö1 och Ö2). Ett exempel på detta är i lyset af som på svenska kan
översättas med ”på bakgrund av”. Hasse Hägerfelth exemplifierar ”Vel bekomme” som dagligen
används av danskarna med i betydelsen ”smaklig måltid”. ”Men hur många säger det [i Sverige]?
Säger vi inte oftare Varsågoda! Eller Nu äter vi! Eller Hoppas det ska smaka! eller något annat?”
(Hägerfelth 1998:54). Ofta får man vara kreativ och översätta samma danska uttryck med flera
olika svenska varianter av uttryckets innebörd, menar Ö2.
”Det som jeg synes er problematisk er titler, især inden for kommunale organisationer, som kan
være helt forskellige - de kan for det første være forskellige af navn, men også dække forskellige
ansvarsområder, så det kan være ret besværligt at oversætte” (Ö10).
Att införa noter i texten är inte populärt. Alla medverkande vill i det längsta undvika noter, för att
störa läsningen så lite som möjligt. ÖU och D2 lägger gärna till ett förord eller en eftertext med
översättarens kommentarer, för att undvika noter i texten. Det viktigaste är ju läsupplevelsen.
5. Avslutning
5.1 Sammanfattande diskussion
Denna undersökning har visat att likheterna mellan danska och svenska ställer till störst
svårigheter samt orsakar flest fel vid översättning från danska och svenska. Undersökningen visar
att de flesta felen vid översättning från danska till svenska uppstår när översättare tror sig förstå
danskan bättre än de gör. Undersökningen visar också att översättare mellan danska och svenska
ofta har svårt att skilja språken åt - på grund av språkens likheter lockas de till att överföra dansk
ordföljd eller danska uttryck till den svenska översättningen. Trots att översättningen är förståelig
kan den få en felaktig stil om andra uttryckssätt är vanligare på svenska.
18
”Att översätta mellan två närliggande språk kräver särskild kompetens och en
utpräglad känsla för vad som kännetecknar respektive skiljer språken åt. Det gäller
att undvika fallgropar och missförstånd, språkligt såväl som innehållsmässigt”
(Hansen 2002).
För att veta hur det danska språket används, vilken verklighet det fungerar i och vilken värld det
beskriver, är det mycket viktigt att översättaren utöver goda språkkunskaper har kunskaper om
Danmark och ”det danska”. Undersökningen visar detta, då de översättare som mest aktivt
översätter mellan danska och svenska, och som själva har bott i Danmark eller har mycket nära
kontakt med Danmark och danskar, i undersökningen visat störst medvetenhet kring de
översättningsproblem som orsakar flest fel i översättning mellan danska och svenska. Att dessa
översättare undgår flest fel och hemska ”grodor” tas för givet. Skillnader mellan generella drag i
danskt och svenskt skriftspråk har de ”aktiva” översättarna från danska långt fler tankar och
medvetenhet om. Detta gör att de lättare undgår fel som orsakas av språkens olika ”stilar”.
Det är också mycket viktigt att hålla sig ajour med realia och slang i det danska språket, som
utvecklas och förnyas fortlöpande. Genom att se mycket på dansk TV och gärna dagligen läsa
danska tidningar kan översättare uppdateras både kulturellt och språkligt, menar R1. ”At undgå
fejl 100% er nok umuligt - men man må jo sætte sig ordenlig ind i sproget, læse meget på
sproget, holde sig nogenlunde opdateret omkring sprogets udvikling, forsøge at opbygge et
netværk af andre sprogkyndige personer, så man kan hjælpe hinanden” (Ö10). Självfallet är det
lika viktigt att vara uppdaterad kring målspråket – alltså svenskan.
Om man i huvudsak översätter från andra språk än danska är det svårt att hålla sig ajour i alla
språkområden. I denna studie har i stort sett alla översättare andra källspråk vid sidan av danskan.
Bara några få har bott i Danmark och har danskan som ”huvudsakliga” källspråk. I Sverige är det
ytterst få översättare som enbart har danskan som källspråk (se www.sfoe.se och
http://www.oversattarcentrum.se) – de flesta kombinerar danskan med norska och engelska. ”Jag
tror att många översättare tackar ja till uppdrag som passar dem. Och väldigt många översätter i
huvudsak från engelska (…) Jag antar att det inte är många som står som översättare från
”enbart” danska. Sen är det en annan sak om man endast översätter kvalitativ vuxenlitteratur dasv. Men hur många gör det?” (Ö4).
Resultaten på den största problematiken vid översättning från danska som erhållits i denna
undersökning stämmer väl överens med de antaganden som gjordes i inledningen. De flesta av
19
översättarna uppfattade dock att översättning av ”kulturanknytna ord” inte är ett stort problem vid
dansk-svensk översättning, vilket förväntades.
5.2 Ska man översätta från danska till svenska?
Ska man verkligen behöva översätta texter från danska när språket ligger så nära vårt eget?
Frågan är omdebatterad i den expanderande och integrerande öresundsregionen, och känns
mycket relevant att ställa i samband med denna min undersökning. Genom att läsa texter på
originalspråket främjas förståelsen för detta, och man kan anta att översättning hindrar dessa
möten mellan grannspråken. En översättning kan inte heller återge alla nyanser som en välskriven
originaltext har. Men hur många svenskar läser böcker på danska?
Nya undersökningar visar tyvärr nedslående resultat för svenska ungdomars förståelse för talad
och skriven danska (INS 2004 och Bron och språket 2003). Enligt resultaten i projektet Bron och
språket (2003) har svenska ungdomar svårare att förstå skriven danska än vice versa. I samma
undersökning är attityderna hos de svenska ungdomarna lika nedslående – förvånansvärt få unga
svenskar tycker att danska är lätt. Dålig språkförståelse samt negativa attityder till danskan visar
att översättning är nödvändig, ja antagligen en förutsättning, för att dansk litteratur ska läsas i
Sverige. Översatt dansk litteratur kan förhoppningsvis väcka svenskarnas intresse för den danska
kulturen, vilket kan bidra till att förståelsen för språket tilltar. ”Skandinaviska översättare behövs
som vägvisare, igångsättare, inspiratörer” (Hægermark 1997:119).
Alla medverkande i denna undersökning är överens om att det idag är nödvändigt att översätta
dansk litteratur till svenska. Det finns alltid ett visst motstånd till att läsa litteratur på annat språk
än sitt modersmål, och danska är inte ett undantag. ”Det har i Sverige under en period funnits
starkt motstånd mot att läsa danska, vilket naturligtvis gör det befogat att översätta”, menar Ö6.
Resultaten på undersökningen Internordisk språkförståelse (INS 2004) visar att både svenska och
danska ungdomar idag lättare tar till sig litteratur på engelska än på de nordiska språken. INS
(2004) visade också att invandrare i Sverige, som inte växt upp i en ”nordisk” miljö, har svårare
att förstå och ta till sig grannspråken än infödda. ”Ett argument så gott som något för att översätta
danska till svenska är att dessa personer härigenom kan göras delaktiga i den gemensamma
nordiska kulturen”, skriver Marianne Hægermark (1997:119).
20
Resultaten i denna undersökning visar att många översättare ”tror sig förstå” danska bättre än de
gör. Detta gäller många svenskar, som inte inser hur lätt danska ord och uttryck kan
missuppfattas då man läser en dansk text. Detta är i sig en stor anledning att översätta från
danska. Förutsättningen är förstås att översättaren förstår danskans olikheter med svenskan, och
undgår att missförstå ord (speciellt vid översättning av facklitteratur, juridiska texter osv. där det
är viktigt att mottagaren förstår texten) och kan fånga nyanserna i det danska språket (som
speciellt är viktigt vid skönlitterär översättning, danskar och Danmark. För att den danska
litteraturen ska bli mer tillgänglig och läst i Sverige behöver vi duktiga översättare som har goda
kunskaper i ”det danska” och ger en ”sann” översättning av den danska texten i svensk
språkdräkt).
5.3 Avslutning
Att undgå ”översättningsgrodor” är svårt, speciellt då man översätter mellan släktspråken danska
och svenska. I Sverige har en rad böcker och publikationer översatta från danska utgivits, där
massor av ord har en felaktig översättning. Emellanåt uppmärksammas felöversättningar i media,
vilket kan leda till slutet på översättarens karriär. Förhoppningsvis upptäcker en förlagsredaktör
felen innan boken ges ut, men även en noggrann granskare eller korrekturläsare kan ha svårt att
upptäcka många av felen som ofta ”låter rätt” i den svenska översatta texten.
Denna undersökning är begränsad i sitt omfång och ger inte en fulländad bild av ”den största
problematiken vid översättning från danska till svenska”. Dock ger den inblick i ett ämne som
inte undersökts särskilt mycket, och kan förhoppningsvis fungera som ingång till fortsatt
fördjupning i ämnet. Likaledes kan uppsatsen ses som en ”hjälpreda” för översättare mellan de
nordiska grannspråken, då resultaten bör visa vad som bör uppmärksammas för att undvika de fel
som är vanligast vid översättning från danska.
”Res till Danmark, titta ordentligt på Köpehamn, läs och lyssna till språket” uppmanar Knut
Ahnlund den översättare som gjort många allvarliga fel vid översättning av den danska klassikern
Ludvigsbakke av Herman Bang (Ahnlund 2005:10). Samma råd kan jag, efter denna
undersökning, ge till alla svenska översättare som vill behålla ett rykte som en god översättare
med danska som källspråk. Översättare måste alltid vara på sin vakt när det gäller skillnader
mellan dansk och svensk kultur, och inte glömma att språken och länderna är mer annorlunda än
man kan tro.
21
6. Sammanfattning
Denna undersökning tar sig an problematiken i översättning från danska till svenska. Då litteratur
och tidigare forskning i ämnet är mycket sparsam, bygger undersökningen framförallt på
erfarenheter från verksamma dansk-svenska översättare. Även språkvetare och en förlagsredaktör
har bidragit med sina kunskaper kring översättning i allmänhet och hur danskan och svenskan
skiljer sig i uttryckssätt. Innan resultaten sammanställdes utfördes teoretiska studier i dansk och
svensk språkhistoria och översättningsproblematik. Intervjuer har genomförts både genom direkta
samtal och via e-post. Resultaten är i stort sett överensstämmande. Undersökningen visar att det
svåraste vid översättning från danska till svenska är att känna till och särskilja språkens likheter
och olikheter. Översättare har lätt att missförstå de ord som i danskan och svenskan har likartad
form men olika betydelser, vilket orsakar många fel vid översättning. De två språkområdens
närhet gör att man lockas ta till sig varandras formuleringar på felaktigt sätt.
22
7. Referenser
Ahnlund, Knut (2005-03-14). ”Översättningen som borde dras in direkt”, Svenska Dagbladet.
Ambrius, Jonny (2000). Dansk-svensk-dansk ORDLISTA. Malmö, Akademiförlaget Corona AB.
Bergman, Gösta (1980). Kortfattad svensk språkhistoria. Stockholm, Prisma.
Bergman, Gösta (1964). Likt och olikt i de skandinaviska språken. Stockholm. Föreningen
Norden och nordisk Tidskrift.
Bjerg, Anne Marie (1999) ”Om kusnten at oversætte skønlitteratur”, i: Hasselbalch, Iben (red.)
1999. Glas kaster skygge – om litterær oversættlese. Haslev, Gyldendal.
Blomqvist & Löfgren, red. (1997). Något att orda om. Stockholm, Norstedts.
Christensen, Lisa & Robert Zola (2004). ”60 svensk-danska syntaxskillnader”, i: Jørgensen
Henrik & Peter Stray, På godt dansk (s 77 ff). Wessel og Huitfeldt.
Holmkvist, (Purre) Alberg (1945). Stilblommor och grodor - fynd på språkets gröna ängar
Göteborg, Elanders boktryckeri AB.
Hägerfelth, Hasse (1998). ”Dejlig dansk” i: Svenska i skolan, nr. 4 1998, s. 52-55. Stockholm,
Almqvist & Wiksell / Liber AB
Hægermark, Marianne (1997). ”Att översätta från danska – behövs det?” i: Blomqvist och
Löfgren (red.) Något att orda om. Stockholm, Norstedts.
Ingemark, Ingrid (1997). ”En översättares kamp med dygden” i: Blomqvist och Löfgren (red.)
Något att orda om. Stockholm, Norstedts.
Ingo, Rune (1991). Från källspråk till målspråk – introduktion i översättningsvetenskap. Lund,
Studentlitteratur.
Lindgren, Birgitta (2001). ”Guts och ruter – från danska till svenska”, i: Allén m.fl. (red.) Gäller
stam, suffix och ord Fetskrift till Martin Gellerstam den 15 oktober 2001. Göteborgs Universitet.
Liungman, Carl G (1991). Att översätta böcker. Malmö, Polaris.
Molde & Karker (1983). Språken i Norden. Arlöv, Nordisk språksekretariat.
Outin, Jacques (1997). ”Översättningen som kulturbrygga”, i: Blomqvist & Löfgen (red.) Något
att orda om – tankar kring konsten att översätta. Stockholm, Norstedts.
Palmgren, Munch-Petersen & Hartmann (1962). Farlige ord og lumske ligheder i svensk og
dansk. Odense, Gyldendal.
23
Reeh, Line (2001). “Kunsten at oversætte”, Samvirke december 2001. Årg. 74, nr. 12. Danmark.
Svenska Språknämnden (1991). Dagens nyheters skrivregler. Stockholm, Bokförlaget DN.
Westman & Gertten (1995-2000). Gå på vatten. Final cut productions & Westman & Gertten AB
Internetreferenser
Borberg & Persson Ohlin (1999). Sproget forbinder / Språket förbinder - En bok om förståelse
mellan grannfolk. Malmö, KPMG Consulting. http://www.spraketforbinder.com 2005-05-11
Bron & språket (2003). Lunds universitet och Köpenhamns universitet.
http://www.nordlund.lu.se/Nordwebb/forskning/oresundsbroprojektet.html 2005-05-17
Gregersen, Frans (2004). Hvorfor kan vi københavnere ikke forstå svensk når jyder kan forstå
københavnsk? http://inet.dpb.dpu.dk/infodok/sprogforum/spr29/Gregersen.pdf 2005-05-20
Grünbaum, Catharina (2001-09-18) Pressen
http://odin.dep.no/ufd/norsk/dok/andre_dok/rapporter/014081-990255/hov009-bn.html 2005-0220
Hansen, Kerstin & Poul (2002). Öresunds översättningsbyrå.
http://www.algonet.se/~p_hansen/svenska.htm (2005-05-14)
INS (2004). Nordiska språkrådet. Internordisk språkförståelse, i en tid med ökad
internationalisering http://www.nordkontakt.nu/INS_se_projkb_1.asp 2005-05-17
Likt och likväl så olikt (2004-06-21)
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20040621/KRISTIANSTAD/10621
0400 2005-05-10
Ljunggren, Anders (2005-01) Den nordiska grannspråksförståelsen Föreningen Norden i Sverige
http://www.norden.se/nyhetsbrev/norden_general_januari1.htm 2005-05-11
Ljunggren, Anders (2005-04) Nordiska språkpolitiken Föreningen Norden i Sverige
http://www.norden.se/nyhetsbrev/norden_general_april1.htm 2005-06-06
Statsrådsberedningen (2004), Svarta Listan ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk,
http://www.regeringen.se/sb/d/243/a/19775 2005-05-20
8.1 Bilaga 1
Medverkande i undersökningen
24
Intervjuer
D1
gästlärare i danska på Nordiska språk, Lunds Universitet
Intervju på SOL, Lund den 28 april 2005
D2
gästlärare i danska på Nordiska språk, Lunds Universitet
Intervju på SOL, Lund den 2 maj 2005
ÖU
översätter från engelska, franska och tyska till svenska. Har arbetat 18
år som översättare. Undervisar på översättarutbildningen i Lund, och
arbetar som översättare i Köpenhamn.
Intervju på Malmö Stadsbibliotek den 4 maj 2005
Ö1
auktoriserad translator från spanska och franska till svenska.
Översätter även från danska, norska och engelska till svenska.
Intervju i Lund, den 9 maj 2005
Ö2
auktoriserad translator från danska till svenska. Översätter från danska,
norska och engelska till svenska. Jobbar även som tolk mellan danska
och svenska. Bor med en dansk översättare, som översätter från
svenska. Intervju på café Gräddhyllan, Lund den 9 maj 2005
R1
förlagsredaktör på bokförlaget Forum i Stockholm, där han bl a
granskar litteratur översatt från danska till svenska. Har utgivit egna
skönlitterära verk och kåserier. Telefonintervju den 16:e maj 2005
Enkätundersökningar via e-post
Ö3
översätter från engelska, norska och danska till svenska. Översätter
bl.a. skönlitteratur, kulturhistoria och sociologi. Medförfattare i
översättningsantologin Något att orda om (Blomqvist och Löfgren
1997). Svar 13 maj 2005
Ö4
översätter från engelska, danska och norska. Universitetsutbildning på
Lunds universitet i bl a Nordiska språk. Har även arbetat som
språkgranskare, redaktör, korrekturläsare m.m. Svar 12 maj 2005
Ö5
översätter från danska och engelska till svenska. Svar 17 maj 2005
25
Ö6
översätter från danska, engelska och norska till svenska, främst
facklitteratur, filosofi, idéhistoria m.m. Svar 17 maj 2005
Ö7
har översatt dansk radiodramatik och facklitteratur. Har bott i Danmark
drygt tio år. Arbetar numera som jurist. Medförfattare i Något att orda
om. Universitetsutbildning i bl a nordiska språk. Ledamot i Föreningen
Norden. Svar 18 maj 2005
Ö8
översätter från danska, engelska och norska - oftast böcker om musik,
religion, filosofi och psykologi. Svar 20 maj 2005
Ö9
översätter från danska, engelska och norska, oftast skönlitteratur samt
böcker om hälsa, psykologi och personlig utveckling. Arbetar även
som språklärare. Svar 20 maj 2005
Ö10
översätter från danska till svenska dagligen sedan lång tid.
Modersmålet är danska. Har arbetat som språkkonsult och lärare, och
har med Margit Ranén skrivit läroboken Danska på tvärs (2002). Svar
17 maj 2005.
L1
ph.d. i Nordiska språk, Lunds Universitet. Har arbetat som assistent
vid Svenska Akademiens Grammatik, som redaktör vid Svenska
Akademiens Ordbok och som svensk lektor vid Syddansk Universitet,
Odense. Har levt i en svensk-dansk språkmiljö i 14 år. Har forskat i
skillnader mellan dansk och svensk syntax. Svar 20 maj 2005.
26
8.2 Bilaga 2
Enkät
1. Vad är den största problematiken i översättning från danska till svenska?
Vad är lättast att göra fel på? Jämför gärna med översättning från ett annat källspråk än danska,
om du har arbetat med det.
2. Hur undviker man dessa fel? Vad ska man vara mest uppmärksam på?
3. Är det viktigt att den svenska översättaren utöver goda språkkunskaper har kunskaper om
Danmark och ”det danska” för att vara en bra översättare? Är det viktigt att ha goda kunskaper i
Danmarks kultur, geografi, historia, politik osv.?
4. Det finns många lika ord på danska och svenska som har olika konnotationer (t ex lugte/lukta)
eller laddning. Är detta ett stort problem vid översättning? Märker du att det är lätt att ”ta till sig”
danismer och bli blind för sitt eget språk?
5. Hur går man till väga då man översätter danska (kulturanknytna) ord och uttryck som är
främmande för en svensk? Exempel: Søerne (i Köpenhamn), råhygge, øllebrød, medaljedej.
Använder du ofta noter i texten?
6. Har du lagt märke till om det finns några generella skillnader mellan danskt och svenskt
skriftspråk? Är danskan t ex mer auktoritär, krånglig eller abstrakt än svenskan? Har danskan fler
överflödiga ord?
7. Tror du att utfyllnadsorden används oftare i danska texter än i svenska? Är det svårt att
översätta småord som vel, sgu, lige, nå, så, nå och ikke?
8. Behöver man verkligen översätta svenska texter till danska? Tror du att språken närmar sig
varandra?
Om du har tid:
En av den danska författaren Herman Bangs främsta romaner, Ludvigsbakke (1896), har nyligen
blivit översatts till svenska av Axel Lindén som doktorerar på Bang vid Uppsala universitet. I
Svenska Dagbladet den 14 mars i år blev denna översättning starkt kritiserad av professorn och
akademiledamoten Knut Ahnlund under rubriken ”Översättningen som borde dras in direkt”.
Ahnlund anser att översättningen är gravt missvisande, då översättaren gjort otaliga
felöversättningar och missuppfattningar i brist på (goda) kunskaper i det danska språket.
Har du läst artikeln? Vad var dina reaktioner? Känner du igen dig på de misstag Lindén gjorde?
Artikeln kan läsas på http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_9335731.asp
Stort Tack!
27