2 Elektronisk affärsverksamhet i juridikens perspektiv

Peter Seipel
1999
Elektroniska affärer ur ett rättsligt perspektiv
Innehåll
1
INLEDNING. FÖRELÄSNINGENS TEMA OCH IT-RÄTTEN.......................... 2
2
ELEKTRONISK AFFÄRSVERKSAMHET I JURIDIKENS PERSPEKTIV .... 2
2.1
2.2
2.3
2.4
2.5
3
REGLERING AV DEN ELEKTRONISKA MARKNADEN ................................ 5
3.1
3.2
3.3
3.4
4
PERSONUPPGIFTSSKYDDETS GRUNDER................................................................... 16
HANDELSANKNUTNA PROBLEM ............................................................................. 19
OFFENTLIGRÄTTSLIGA FRÅGOR .................................................................. 20
7.1
7.2
7.3
8
UPPHOVSRÄTTENS GRUNDER ................................................................................. 13
PATENTRÄTTEN OCH IT ......................................................................................... 15
PERSONUPPGIFTSSKYDD OCH ELEKTRONISK HANDEL ....................... 16
6.1
6.2
7
ALLMÄNT. AVTALSMEKANISMER OCH AVTALSINGÅENDE ....................................... 8
DIGITALA SIGNATURER .......................................................................................... 10
DISTANSFÖRSÄLJNING ........................................................................................... 12
BETALNINGAR ....................................................................................................... 12
LAGVALS- OCH JURISDIKTIONSFRÅGOR ................................................................. 13
SKATTERÄTTSLIGA FRÅGOR................................................................................... 13
UPPHOVSRÄTT OCH PATENT .......................................................................... 13
5.1
5.2
6
KONKURRENSRÄTT .................................................................................................. 5
KONVERGENSFRÅGOR.............................................................................................. 6
MARKNADSRÄTTSLIGA FRÅGOR .............................................................................. 7
INFRASTRUKTURFRÅGOR: SÄKERHET, SÅRBARHET, ANSVAR ................................... 7
AVTAL PÅ NÄTET .................................................................................................. 8
4.1
4.2
4.3
4.4
4.5
4.6
5
FRÅN MIKROFRÅGOR TILL MAKROFRÅGOR .............................................................. 2
LAGSTIFTNING ELLER SJÄLVREGLERING .................................................................. 3
INTERNET OCH RÄTTTENS GLOBALISERING .............................................................. 4
INFORMATION SOM OBJEKT FÖR RÄTTSLIGA TRANSAKTIONER ................................. 4
NYCKELFRÅGOR INOM ELEKTRONISK AFFÄRSVERKSAMHET .................................... 5
OFFENTLIG OCH PRIVAT SEKTOR FRÅN INFORMATIONSSYNPUNKT ......................... 20
OFFENTLIGHETSLAGSTIFTNING .............................................................................. 20
PROCESSRÄTTSLIGA FRÅGOR ................................................................................. 21
AVSLUTANDE KOMMENTARER ...................................................................... 21
© Peter Seipel 1999
sid. 2
Inledning. Föreläsningens tema och IT-rätten
1
Juridiken för Internet är under utveckling men ännu inte etablerad och
förutsebar. Man har talat om ”frontier justice”, d.v.s. den vildmarksjustis
som följde vilda västerns front när USA erövrade sitt eget land.
Osäkerheten hänger samman med flera förhållanden:





Många rättsområden är berörda, juridiken är komplicerad
Rättspraxis är ännu på flera områden tunn eller obefintlig
Nya användningar av Internet växer hela tiden fram
Användarna tillhör många kategorier och är spridda över hela världen
Nätet är från början öppet och öppenheten vidgas efterhand
Det är emellertid inte så att det skulle saknas juridisk reglering av
elektroniska hanteringar och datanät – vilket är en vanlig missuppfattning.
Reglering finns – men den kan förutsätta tolkning av rättsregler, utfyllning
av luckor i lagen genom domstols medverkan, nya kombinationer av
rättsregler o.s.v. Det är detta som ger upphov till osäkerheten. Endast sällan
handlar det om ett verkligt rättsligt vakuum.
IT-rättens grenar: Bild ”IT-rättens grenar”





2
2.1
IT-marknadens
juridik,
telematikrätt
(konkurrensrätt,
marknadsregleringar, varumärken m.m.)
IT-avtal (både avtal i IT-miljö och avtal som har IT som objekt)
Informationens frihet och skydd (bl.a. immaterialrätt och
personuppgiftsskydd)
Säkerhet och sårbarhet (bl.a. databrott och skadeståndsansvar)
IT-stödda verksamheter och organisationer
Elektronisk affärsverksamhet i juridikens perspektiv
Från mikrofrågor till makrofrågor
Elektronisk affärsverksamhet, den svenska översättningen av ”electronic
commerce” benämndes tidigare elektronisk handel. Vidgning av begreppet
har således skett.
Hela rättsutvecklingen går också på detta område från snäva juridiska frågor
till breda och sammanhängande. Jfr tidiga frågor på 1960-talet om
patentering av datorprogram, om banklagstiftningens tillämpning på
elektroniska butikskassor, om ”electronic funds transfer”, och om
konkurrenslagstiftningens tillämpning på flygbolagens reservationssystem.
© Peter Seipel 1999
sid. 3
Successivt har det utvecklats en elektronisk affärsverksamhet, där olika
branscher prövar gamla och nya former. Bild ”Nätet som marknad”










Programvaruköp
Datatillgång
Varuköp
Rådgivning
Diskussionsgrupper
Förmedlingstjänster
Finansiella tjänster
Posttjänster
EDI-tjänster
Underhållning (entertainment)
Marknaden har utvecklats steg för steg och Internet är det senaste skedet i
en ganska lång utveckling:
Marknaden omfattar således många sektorer med olika uppbyggnad och
traditioner. Där finns t.ex. nyhetstjänster, postorderhandel och utbildning.
Man kan översiktligt tala om tre huvudtyper av användningar av nätet:



2.2
Stöd åt konventionell handel med produkter och tjänster utanför nätet.
Marknadsföring och försäljning av digitala produkter och tjänster på
nätet.
Utveckling av organisation, verksamhet, produktion o.l.
Lagstiftning eller självreglering
En fråga som ofta dyker upp gäller lagstiftningens möjligheter att hänga
med och att åstadkomma de lösningar som efterfrågas. Det finns en tendens
att misstro lagstiftning och att i stället vilja lita till olika former av s.k.
självreglering. Perspektiven kan vara omvälvande: vid en konferens i San
Francisco, våren 1999, menade en av inledarna marknaden kommer att
utveckla helt nya betalsystem genom poäng- och värdeprogram av det slag
som ”frequent flyer points” ger exempel på. Detta sker helt utan ingrepp av
lagstiftaren.1
Europa (EU) och USA har något olika inställning. Självreglering är mer
omhuldad i USA. Men både inom EU och USA gäller att det finns gott om
exempel på att man faktiskt väljer lagstiftning och inte litar till marknadens
förmåga att generera lösningar. Lösningarna innebär i praktiken ofta
kombinationer av de båda strategierna – jfr t.ex. branschnormer som
komplement till lagstiftning om personuppgiftsskydd.
1
Nicklas Lundblad. Konferensrapport. The Legal and Policy Framework for Global
Electronic Commerce. San Francisco, 5-6 mars 1999, sid. 5.
© Peter Seipel 1999
sid. 4
Skälen till att lagstiftaren kan vara olika:




2.3
Historiska traditioner (t.ex. immaterialrätten)
Marknadens demonstrerade oförmåga (t.ex. PKI lösningar)
Skyddet av särskilda intressen (t.ex. konsumenter)
Starka statliga intressen (t.ex. exportkontroll)
Internet och rättens globalisering
Redan före Internet började datanäten användas för affärsverksamhet av
olika slag. I täten gick t.ex. banker och bilindustri. Den form av elektronisk
verksamhet som då utvecklades var framför allt s.k. Electronic Data
Interchange, EDI. Denna innebär att datorer utväxlar standardiserade
elektroniska meddelanden med t.ex. anbud, beställningar och bekräftelser.
Vissa förfaranden kunde på detta sätt totalautomatiseras och många
affärstransaktioner kunde snabbas upp. Vikten av snabbhet hänger samman
inte minst med moderna metoder för affärsverksamhet, t.ex. just-in-time
produktion och minimerad lagerhållning. EDI har utvecklats från slutna
lösningar på särskilda datanät (VANs) till lösningar för Internets öppna
miljö.
Också Internet hänger nära samman med kommersiella användningar.
Utvecklingen har kommit igång relativt nyligen, d.v.s. framför allt från
början av 1990-talet när fullt kommersiella Internetuppkopplingar började
erbjudas.
Internet har under denna korta tid även juridisk kommit att bli något av ett
nyckelbegrepp. Det har gett en helt ny aktualitet och tyngd åt många
rättsliga problem som i och för sig har existerat länge. Ett exempel gäller
frågan om vilket lands lag som skall tillämpas på handlingar och skeenden i
globala datanät. Antagligen kommer Internet att snabba på en allmän
utveckling mot ökad internationalisering hos juridiken. Det kan komma att
visa sig svårt för små rättsordningar att överleva som självständiga system i
det växande, globala rättssystemet.
2.4
Information som objekt för rättsliga transaktioner
Information är, generellt sett, inte lätt att handskas med. Bild ”Information”
(2 stycken, dynamiskt begrepp…konsumtion utan förbrukning)
 Dynamiskt begrepp
 Flyttbarhet
 Flyktighet
 Oberoende av mediet
 Digitalisering leder till konveregens (media, marknader, användningar,
apparater)
 Hög framställningskostnad, låg reproduktionskostnad
 Distribution utan kostnad
© Peter Seipel 1999
sid. 5










Kopiering utan försämring
Konsumtion utan ”förbrukning”
Subjektivt och kontextberoende värde
Oklart förhållande mellan ’fakta’ och ’beskrivningar’
Oklart förhållande mellan ”fria nyttigheter” och ”ensamrätter”
Inte sällan komplicerade sammanhang med annan information och med
användningssätt
Oklart förhållande mellan ”transport” och ”innehåll”
Oklart förhållande mellan ”tjänst” och ”produkt”
Nya marknader, nya spelare
Utspridd rättslig reglering, inte alltid samordnad
2.5
Nyckelfrågor inom elektronisk affärsverksamhet
Det finns också andra särdrag, bl.a. från ekonomiska synpunkter, vilka
återverkar på juridiken och de juridiska resonemangen.









3
3.1
Differentierad prissättning med nära koppling till olika
konsumentgruppers sätt att värdera informationen.
Behov av att nära följa konsumtionsmönster och rikta marknadsföring
m.m.
Information utgör en ”upplevelseprodukt” och måste hanteras därefter.
Överflödet och bruset gör selektion och uppmärksamhet till viktiga
intressen och produkter
Internet för samman spridning till allmänheten med privat
kommunikation.
Samverkansmönster utvecklas där man tidigare mött konkurrens.
Starka inlåsningseffekter genom höga ”byteskostnader”
Starka tröskeleffekter genom tillströmning av många användare som ger
varandra ömsesidig nytta (jfr telefaxen).
Komplicerad marknadsföring som inte enbart kan lita till teknisk
överlägsenhet (jfr strategiska partnerskap, standarder, kundgrupper)
Reglering av den elektroniska marknaden
Konkurrensrätt
Konkurrensrättens syfte:





Effektiv konkurrens
Godtagna och tillbörliga förfaranden i näringsverksamhet
Konsumentskydd
Effektiv produktion
God samhällsekonomi i stort
Ingående komponenter:
© Peter Seipel 1999
sid. 6




Kontroll av horisontell samordning mellan företag, t.ex. karteller.
Kontroll av vertikal samordning mellan företag.
Kontroll av företag med dominerande marknadsposition
Kontroll av företagsförvärv som kan snedvrida konkurrensen.
I EG-rätten finns de grundläggande förbuden mot konkurrensbegränsande
samverkan i art. 85 EGF. Den riktar sig mot fall av särskild ekonomisk
betydelse (bl.a. sammanlagd årlig omsättning som överstiger 300 miljoner
ECU).
Förbudsfall som har särskilt intresse i samband med EA (elektronisk
affärsverksamhet) är följande:





Marknadsuppdelning
Etablering av tekniska standarder
Informationsutbyte
Joint ventures
Forsknings- och utvecklingsarbete
Exempel: En grupp företag överenskommer att ge varandra tillgång till
snabb information via ett intranät om konsumtionsmönster, vilket gör det
möjligt för dem att anpassa priser och modifiera produkter och tjänster långt
snabbare än de företag som inte har tillgång till motsvarande information.
3.2
Konvergensfrågor
Konvergensfrågorna har nära samband med bl.a. den konkurrensrättsliga
regleringen. De har nyligen studerats av den s.k. Konvergensutredningen
(SOU 1999:95).
Konvergensen innebär bl.a. att tidigare åtskilda marknader förs samman,
t.ex. rundradiosändningar och dataservicebyråverksamhet. Detta leder till
nya definitioner av marknader och förändrade relationer mellan aktörerna.
Exempel: Det s.k. MSG-fallet från EG-domstolen år 1994. Det gällde ett
tyskt joint venture inom betaltelevision mellan Deutsche Telekom,
Bertelsmann och Kirsch. Geografiskt bestämdes den relevanta marknaden
till Tyskland. Konstruktionen uppfattas så att den skulle skapa en
dominerande position inom tre marknader: (a) tekniska och administrativa
tjänster, (b) betal-tv och (c) kabelteve. Faran ansågs stor att en dominerande
nätverksleverantör, Deutsche Telekom, skulle utsträcka sin verksamhet till
angränsande, komplementära marknader.
© Peter Seipel 1999
sid. 7
3.3
Marknadsrättsliga frågor
Regleringen av marknadsföring (marknadsföringslag 1995:450) avser
”produkter” men detta begrepp tolkas vidsträckt som ”varor, tjänster, fast
egendom, arbetstillfällen och andra nyttigheter”. Med marknadsföring
avses reklam och alla andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att
främja avsättning av och tillgången till produkter. Grundkravet är att
marknadsföringen skall stämma överens med god marknadsföringssed och i
övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Generalklausulen
kompletteras med särskilda krav och förbud i lagen. Bland annat skall all
marknadsföring utformas och presenteras så att det tydligt framgår att det är
fråga om marknadsföring och vem som svarar för denna. De svenska
reglerna gäller när information är riktad till svensk publik, även om
informationen kommer från ett annat land. Jfr alkoholreklam i tidskriften
Scanorama utgiven av SAS har inte ansetts riktad till svenskar på sådant sätt
att MFL blir tillämplig.
Medverkansansvar kan uppstå för t.ex. webbhotell, vars utländska
hyresgäster företar något som är i strid med MFL.
Speciella problem kan uppkomma bl.a. genom datanätens och
digitaliseringens tendens att upplösa gränser. Ett fall kan räcka för att
belysa:
En näringsidkare lägger in länkar till information som om den hade legat på
den egna webbplatsen skulle ha varit otillåten. Kan man entydigt säga att
detta innebär en ansvarsgrundande handling? Jfr t.ex. fallet att webbplatsen
ändras så att informationen blir lagstridig innan den länkande hinner
kontrollera detta. Jfr också frågan om den som får en länk till sig kan
komma att bära något ansvar.
Varumärkesrätten hänger nära samman med marknadsrätten. Varumärken är
kännetecken för en vara eller tjänst som skall särskilja dessa från andra
liknande varor eller tjänster. Varumärkesrätten kan uppstå genom
registrering eller genom inarbetning och innebär rätt att inskrida mot
användningen av förväxlingsbara kännetecken.
3.4
Infrastrukturfrågor: säkerhet, sårbarhet, ansvar
Säkerhetsområdet är omfattande och har stor juridisk betydelse. Bland andra
Sårbarhetsutredningen har studerat frågorna och gjort en åtskillnad mellan
de problem som gäller enstaka verksamheter och liknande (t.ex. lagring av
uppgifter i ett redovisningssystem) och de problem som har att göra med
samhällets funktion i stort, t.ex. betalsystemens sårbarhet.
En annan distinktion gäller avsiktliga angrepp jämförda med oavsiktliga
(störningar, händelser av högre hand). En svårighet har att göra med att det i
© Peter Seipel 1999
sid. 8
praktiken kan vara svårt att utreda om det handlar om avsiktligt eller
oavsiktligt. Jfr t.ex. utredningar av ifrågasatta brottsliga gärningar i samband
med s.k. garantiförsäkringar (försäkringar mot inträffade brottsliga
handlingar).
Juridiken är aktuell inom alla de klassiska säkerhetsområdena:
Bild ”Kategorier av skydd”
Egendomsskyddet (också kallat fysiskt skydd eller kapitalskydd) avser
huvudsakligen fysiska objekt som lokaler, datorutrustning, datamedier och
telekommunikationsutrustning.
Funktionsskyddet avser att säkerställa att databehandlingssystemet är
tillförlitligt och tillgängligt. Det avser med andra ord att skydda mot
driftavbrott o.l. och att begränsa verkningarna av störningar och brister hos
maskinutrustning och datorprogram.
Dataskyddet går ut på att trygga databaser och datorprogram mot obehörig
åtkomst, förändring och förstörelse samt att skydda mot falska
meddelanden.
Kvalitetsskyddet innebär i första hand att data skall vara tjänliga för sitt
ändamål. Det är även fråga om skydd mot undermåliga grunddata och mot
misstolkning av utdata. Det handlar om egenskaper hos data som relevans,
aktualitet, noggrannhet, begriplighet och fullständighet. I vid mening täcker
begreppet kvalitetsfrågor i allmänhet – också t.ex. felfrihet hos
datorprogram.
Inom straffrätten pågår sedan länge en utveckling där nya kategorier finner
vägen in i brottskatalogerna. I Sverige har Datastraffrättsutredningen lagt
fram ett omfattande förslag. Det omfattar bl.a. frågor om hacking och
spridande av datavirus. Det innehåller också förslag till nya regler om
husrannsakan i elektronisk miljö.
4
4.1
Avtal på nätet
Allmänt. Avtalsmekanismer och avtalsingående
Elektroniska meddelanden i avtalssammanhang är inte någon helt ny företeelse. Tidigare har ju funnits telegraf, telefon och telefax. Det nya ligger
den höga automationsgraden, systemens öppenhet (många medverkande,
ofta anonyma för varandra), nätens komplexitet och den snabba
utvecklingen.
Vi skall se på några av frågorna:
Olika länder har varierande regler om formkrav, förfaranden vid avtals
ingående, behörigheter etc. I fortsättningen håller vi oss till nordisk avtalsrätt.
Bild ”Avtalsfrågor”
© Peter Seipel 1999
sid. 9





Traditionella metoder för avtalsslutande jämförda med nya
Godtagna sätt att ingå avtal
Riskfördelning vid förseningar m.m. av meddelanden
Bevisfrågor – regler och överenskommelser
Elektroniska dokument
Krav på skriftlighet och krav på egenhändig underskrift får ses som undantag (jfr t.ex. husköp). Avtalslagens modell för ingående avtal innebär, kort
formulerat, att parterna förutsätts utväxla ”viljeförklaringar”. På Internet
sker detta genom en kommunikation som är ett slags mellanting mellan
traditionell skriftlighet och muntlighet.
Lagen uppställer inte något krav på omedelbar mänsklig medverkan. En
viljeförklaring kan alltså avges helautomatiskt av ett datorprogram enligt
förprogrammerade kriterier. I princip finns således inga hinder att ett avtal
ingås helt elektroniskt. Men det finns många komplikationer. Det kan t.ex.
handla om vilka krav som skall ställas på mottagaren att bekräfta mottagna
meddelanden. Ett exempel ger ”Uniform rules of conduct for interchange of
trade data by teletransmission” utfärdade av Internationella
handelskammaren m.fl. Bild ”Uniform rules of conduct…”
Bevisfrågorna kan vara besvärliga. Hur kan man t.ex. vara säker på att den
som beställt en vara på en elektronisk postordertjänst verkligen är den
person som beställningen anger? Är detta problem svårare på Internet än vid
vanlig telefonbeställning? Kräver det andra rutiner?
Jfr t.ex. möjligheten att den adresserade datorn gör en kontroll av s.k.
cookies som lagts in i användardatorn i samband med någon form av
behörighetskontroll.
Här kommer vi också in på frågan om att genom s.k. elektroniska eller
digitala signaturer säkerställa dels att en viss person har utställt ett visst
meddelande, dels att meddelandet som mottagaren tar del av inte har
förvanskats sedan det ställdes ut. Det pågår arbete på många håll med att
skapa tekniska lösningar för sådana elektroniska signaturer (följande
avsnitt).
Parter har frihet att avtala om hur deras avtalsslutande skall gå till. Detta är
vanligt i EDI-sammanhang och det finns modeller för hur sådana EDI-avtal
skall se ut, standarder för meddelandeutväxling m.m.
Bild ”Överenskommelser om e-handel”
Märk tre typer av internationella regleringar: (1) uppföranderegler som
ICC:s UNCID (Uniform rules of conduct for interchange of trade data), (2)
Modellavtal som European Model EDI agreement (TEDIS), och (3)
standarder för meddelandeutformning o.l. (ex. UN/EDI- FACT).
Ett exempel är en förhandsöverenskommelse att mottagaren av ett beställning via EDI är förpliktigad att acceptera denna, förutsatt att han har fullgod
säkerhet för att beställningen härrör från den andra parten.
© Peter Seipel 1999
sid. 10
I öppna system blir det svårare att parter emellan på förhand reglera avtalsslut. Många komplikationer uppkommer.
En gäller avtalstexter som presenteras på nätet samtidigt som köparen /
beställaren uppmanas att ta del av dem och bekräfta att han godtar dem.
Man brukar kalla detta för ”web wrap” avtal i analogi med s.k. shrink wrap
avtal (förpackningsavtal). Frågan är hur dessa skall betraktas i svensk rätt –
går det att på detta sätt få in villkor i avtal? Bilder ”Adobe Acrobat”, ”web
Wrapavtal”
Exempel på andra frågor som då kan uppkomma är vad som gäller om meddelanden blir fördröjda eller inte når mottagaren på avsett vis. Bild ”32 §
avtalslagen”
Ett exempel: kan ett meddelande anses mottaget när det finns tillgängligt att
läsa för mottagaren men det fortfarande finns teknisk möjlighet för
avsändaren att återkalla eller ändra meddelandet?
Ett annat exempel: Hur skall man tillämpa regler om s.k. god tro. Det kan
t.ex. vara fråga om att en part är skyldig att reklamera om han insett eller
bort inse en viss omständighet. Kan en dator veta något? Här är det nödvändigt att formulera presumtionsregler o.l. som direkt tar sikte på vad som
faktiskt sker i den elektroniska miljön. Den danske juristen Einersen menar
t.ex. att en dator kan vara i ”ond tro” när den inte har ”inbyggda rutiner för
att förhindra det föreliggande felet men borde haft sådana rutiner inbyggda”.
Resonemanget illustrerar att juridiken ofta kommer att kopplas till diskussioner om tekniska lösningar, om säkerhetsstandarder o.l.
4.2
Digitala signaturer
Digitala signaturer har kommit att bli ett av de centrala temana inte bara i
elektronisk handel utan för den elektroniska informationshanteringen som
helhet.
Begreppet: Vad är en ”elektronisk signatur?” Inte givet – den vanliga
formen skapad genom krypteringsteknik är egentligen bara en form.
Bild ”Primitiv elektronisk signatur”
Märk problemen Bild ”Funktioner hos en elektronisk signatur”
 preventiv funktion (kontroll vid transaktionen) och bevisfunktion
 koppling mellan meddelandeinnehåll och signatur, utställarkontroll
 möjlighet att kontrollera oförvanskat innehåll
Elektronisk signatur i egentlig mening. Beståndsdelar: Bild ”Beståndsdelar”
 En metod för att signera ett digitalt dokument på ett icke
förfalskningsbart sätt.
 En metod för att verifiera att signaturen verkligen har åstadkommits den
uppgivna personen.
© Peter Seipel 1999
sid. 11
 En hemlig nyckel hos den som signerar och som är nödvändig för att
skapa en giltig signatur.
 En öppen nyckel som kan användas för att verifiera att en signatur har
åstadkommits av en viss hemlig nyckel.
Tekniken med hemliga och öppna nycklar bygger på s.k. asymmetrisk
kryptering.
Denna innebär att ett meddelande kan krypteras med en hemlig nyckel och
dekrypteras med en offentlig. Det omvända tillvägagångssättet är också
möjligt. Den asymmetriska krypteringen förutsätter givetvis att det inte går
att via den offentliga nyckeln och den kända krypteringsalgoritmen
rekonstruera den hemliga nyckeln. Vid symmetrisk kryptering används
samma nyckel för kryptering och dekryptering. Säkerheten hänger samman
med hur lång nyckeln är (antal bitar). Den asymmetriska krypteringen
kräver längre nyckellängd.
Frågan har uppkommit om användning av krypteringsteknik skall förutsätta
att nycklar deponeras så att de blir åtkomlig, t.ex. efter domstolsbeslut.
Denna fråga är en del av den större frågan om hur nyckelhanteringen skall
administreras och hur man skall åstadkomma organisatoriska
förhållanden som gör tekniken tillräckligt säker – jfr ingen kedja är
starkare än dess svagaste länk. Vad det handlar om är utfärdandet av s.k.
certifikat, d.v.s. intyg om att en viss nyckel verkligen hör samman med den
som uppger sig vara nyckelinnehavare. Det pågår omfattand diskussioner
om vilka som bör vara ”certifikatutfärdare” (Certification Authorities, CA)
och vilket ansvar dessa bör bära.
Det finns regleringar som indirekt har betydelse för EDI, t.ex. UN Convention on International Sale of Goods som gäller som svensk rätt sedan den 1
januari 1989. Jfr t.ex. Art. 11 som tillåter bevisning om ett avtal på vilket
som helst sätt: ”A contract of sale need not be concluded in or evidenced by
writing and is not subject to any other requirement as to form. It may be
proved by any means, including witnesses.”
Många internationella organisationer har varit och är aktiva inom området.
En av de första var Europarådet med en rekommendation 1981 ”regarding
the humanisation of legislation relating to requirements for the written form
and the admissibility of the copies of documents and computer records”.
1986 antog FN-kommissionen en rekommendation om bevisvärdet hos
elektroniska dokument.
1987 antog the International Chamber of Commerce de s.k. UNCIDreglerna om standardkrav vid överföring av handelsdata genom
datatransmission (Uniform Rules of Conduct for Interchange of Trade Data
by Teletransmission), vilka också godtogs av FN:s Economic Commission
for Europe och låg till grund för ”Rules of Electronic Bills of Lading”
utfärdade av Comité Maritime International.
© Peter Seipel 1999
sid. 12
Inom EU lanserades TEDIS-projektet 1988. Det har en bred ambition, bl.a.
att analysera de ekonomiska och sociala effekterna av införandet av EDI. Ett
av de rättsligt intressanta resultaten av arbetet är en modell för s.k. EDIavtal, d.v.s. avtal mellan parter som samverkar genom EDI.
Bild ”Electronic Signature enligt EU”
4.3
Distansförsäljning
Situationerna vid näthandel är i vissa avseenden nya – kan man t.ex.
tillämpa hemförsäljningslagen (från 1981) på ”databutiker”? Är dessa att
betrakta som telefonförsäljning, vilket bl.a. skulle innebära en ångerrätt för
konsumenten? Svaret är nej. Men ett EG-direktiv om konsumentskydd vid
distansavtal (97/7/EG) kommer att förändra situationen. Det innebär bl.a. att
konsumenten innan distansavtalet ingås skall få information om en rad
förhållanden, bl.a. om ångerrätten. Konsumenten skall ha sju dagars
ångerrätt utan att behöva andra kostnader än de direkta kostnaderna för att
sända tillbaka varan. Ångerrätten gäller inte i ett antal angivna fall bl.a. inte
när det är fråga om ljudinspelningar där plomberingen är bruten (jfr vid
digital leverans) eller om varor som har specialtillverkats för kunden (jfr
digitalt musikalbum).
4.4
Betalningar
Elektroniska betalningar kan konstrueras på olika sätt. Det kan handla om
traditionella förfaranden som när en kortinnehavares konto debiteras i
samband med en transaktion. Det kan också handla om nya former t.ex. om
s.k. elektroniska pengar.
I ett betänkande som nyligen kommit, SOU 1998:122, E-pengar.
Civilrättsliga frågor m.m., definieras företeelsen som ”digitala värdeenheter
som används som allmänna betalningsintstrument”. Ofta har produkterna en
‘hybridnatur’ som gör dem svåra att inplacera i traditionella kategorier.
Vid användning av e-pengar konstrueras konsumentskydd på två vägar, dels
näringsrättsligt, dels civilrättsligt.
Det näringsrättsliga skyddet består i att t.ex. ha ett särskilt
auktorisationsförfarande för dem som önskar uppträda som utgivare av epengar (banker och andra finansiella institut) och att begränsa de möjliga
betalningsbeloppen.
Det civilrättsliga skyddet gäller t.ex. förhållandet mellan betalare och
betalningsmottagare. Det kan aktualiseras t.ex. i en situation när
värdeenheter har avregistrerats hos betalaren (t.ex. på hårddisken) men inte
har överförts till betalningsmottagarens tekniska hjälpmedel. Anledningen
kan vara tekniskt fel. Här kan man tänka sig krav på att det skall gå att få
kvitton på varje transaktion. Det kan också vara fråga om behov av skydd
mot utgivaren, t.ex. när utgivaren friskriver sig från ansvar för
© Peter Seipel 1999
sid. 13
förfalskningar och för fel orsakade av brister i e-penningsystemets säkerhet.
Också frågor om var bevisbördan skall ligga hör till konsumentskyddet. Det
är knappast rimligt att kräva att användarna skall kunna visa att det har
förekommit fel i det tekniska systemet. Tvärtom bör utgivaren visa att
systemet har fungerat felfritt. Men situationen kan kompliceras av att
användaren bör ha ett visst ansvar för hur den egna datorn fungerat – jfr
t.ex. viruskontroll.
4.5
Lagvals- och jurisdiktionsfrågor
I takt med att affärsverksamheten på de globala datanäten växer i omfattning
så kommer också frågorna att bli fler om domsrätt, lagval och verkställighet
av domar i ett annat land än domstolslandet.
4.6
Skatterättsliga frågor
De skatterättsliga frågorna gäller bl.a. olika former av mervärdesskatt.
Lösningarna verkar ännu långt borta. De gäller, enkelt uttryckt, tre
grundfrågor:



Var skall skatt betalas?
Vad är det som skall beskattas?
Vem är det som skall betala skatt?
Problemen gäller alla tre frågorna. Det är t.ex. inte givet vad som skall
krävas för att en viss transaktion skall anses falla under ett visst lands
skattelagstiftning – säljarens permanenta etablering? arten av inkomst?
Gränsen mellan ”varor” och ”tjänster” dyker upp igen.
Av praktiska skäl kan det visa sig önskvärt att kräva registrering av
webbplatser och/eller av dem som handlar på nätet. Det kan också visa sig
nödvändigt att följa betalströmmarna för att på det viset identifiera
transaktioner och inblandade parter.
5
Upphovsrätt och patent
5.1 Upphovsrättens grunder
Bild ”Upphovsrättens grunder”
 Originalitet, skapande insats, inga formaliteter
 Oberoende prestation – åtnjuter eget skydd
 Upphovsmannen ursprunglig rättsinnehavare
 Formskydd – inte idé- eller metodskydd
 Ekonomisk sida / ideell sida
 Skyddsomfång – likhetsbedömning
 Olika verkskategorier – varierande skydd
 Närstående rättigheter – katalogskydd m.fl.
© Peter Seipel 1999
sid. 14

Samband med andra rättsområden, bl.a. konkurrensrätt
Upphovsrätten skyddar således originella verk av alla slag, t.ex. böcker,
tavlor och musik. Det som skyddas är den personliga utformningen, inte
bakomliggande idéer och metoder. Skyddet gäller mot olovligt
mångfaldigande, spridning, samt framförande och visning. I
upphovsrättslagen skyddas också s.k. närstående rättigheter. Det gäller t.ex.
databaser.
Det som stillsamt började med ganska snäva diskussioner om rättsskydd för
datamaskinprogram har idag blivit ett getingbo. Till datorprogrammen har
kommit dels speciella dataprodukter som t.ex. konventionella on-line
databaser och multimediaencyklopedier, dels digitaliserad förmedling av
traditionella verk som filmer, musik och böcker och nya typer av verk där
olika upplevelseformer kombineras och utnyttjas interaktivt, t.ex.
avancerade datorspel.
Till intressekonflikterna kommer de många komplicerade, teoretiska upphovsrättsliga frågorna. Det gäller bl.a. den minskade betydelsen av de
fysiska verksexemplar för spridningen av verk och den tidigare berörda
suddiga gränsen mellan det offentliga rummet och det privata rummet.
Det kan räcka att peka på tre områden och frågor:

Svårigheten att hålla reda på rättigheter och bevaka dem. Jfr t.ex. olika
hypertexttillämpningar och användningen av bildfragment och ljudfragment.

Frågan om tvångslicenser (man har rätt att gratis eller mot betalning få
utnyttja ett verk utan att ha tillstånd från upphovsmannen) och
avtalslicenser (kollektiva arrangemang där organisationer ingår avtal för
upphovsmännens räkning) för att underlätta och främja utnyttjandet av
informationsresurser på bl.a. Internet.

Frågan om rättighetsadministration som bygger på digitala verksetiketter
och automatiserad klarering av rättigheter, inklusive betalningar för utnyttjanden.
För djupare förståelse måste man analysera olika aspekter på upphovsrätten,
t.ex.: Bild ”Försök till analys”




Skapande
Distribution
Användning
Skydd
När det gäller skapandet noterar man framför allt att allt mindre enheter
(fragment) av verk blir av intresse att se som fristående enheter. Det kan
gälla t.ex. korta textsekvenser, tabeller och bilddelar. Skapandet kan å andra
sidan tendera att bli alltmer osjälvständigt: det är så enkelt att hämta fram
© Peter Seipel 1999
sid. 15
”arbetsmaterial” att allt skapande blir bearbetning. Vi kommer i växande
utsträckning att ha att göra med ”bearbetare” och ”bidragsgivare” snarare än
med med ”skapare” och ”upphovsmän”.
Frågan om ”automatiskt skapande” kommer att bli allt mer aktuell – var
finner man upphovsmannen? (redskapets upphovsman, ägaren av redskapet,
rättighetsinnehavare till ingående element, den innovative användaren?)
Beträffande distributionen är det de nya formerna som tilldrar sig intresse:
en enda kanal kan förmedla alla typer av verk var för sig eller i godtyckliga
kombinationer (”celestial jukebox”). Verkskopiornas betydelse för
distributionen minskar eller försvinner (”on demand copying – if you want
it, we have it!”). Produkterna och de skyddsvärda objekten blir svårare att
definiera.
Helt nya former av användning blir möjliga – medagerande, införlivande,
omvandling o.s.v. Ex. ”hur skulle den här texten se ut om man omvandlade
den så att den fick ett lix-tal på högst 40?” (lixtal anger grad av svårlästhet
mätt som längd hos ord och meningar). Eller: ”vilket resultat ger kedjan av
hypertextlänkar om jag låter datorn göra om den och utgå från
arbetstagarens perspektiv i stället för arbetsgivarens?”
Med skydd avser jag här tekniskt säkerställande att ingen obehörig
användning kan ske. Här gäller att IT samtidigt som den skapar nya risker
också samtidigt ger tidigare inte kända möjligheter att följa upp och
kontrollera användning. Men de tekniska möjligheterna måste hållas isär
från bl.a. de marknadsmässiga förutsättningarna att utnyttja dem.
Rättighetsinnehavarna kan inte behandlas som ett enhetligt kollektiv med
enhetliga intressen. Faktorer som ger anledning till distinktioner är bl.a.
dessa:




5.2
Verkstyper
Marknadspositioner
Typiska användningar
Ersättningstraditioner
Patenträtten och IT
Patenträtten betraktades ursprungligen som ett alternativ till upphovsrätten
när det gällde skyddet av datorprogram. När upphovsrätten slog igenom som
huvudsaklig skyddsform minskade intresset för patent.
Sedermera har intresset för patentering successivt ökat. Det slogs fast under
1970-talet att uppfinningar kan förekomma i form av datorprogram.
Sedermera har öppningen för patentskydd blivit ännu vidare och nu har – till
många bedömares förskräckelse – patent beviljats på affärsmetoder, t.ex.
sättet att organisera en webbplats. Problemet är att även om sådana patent
skulle visa sig ogiltiga vid en domstolsprocess så ställer sig en sådan dyrbar
© Peter Seipel 1999
sid. 16
och patenten kan därför komma att leda till ett alltför starkt rättsskydd och
monopolisering som hindrar utvecklingen av bl.a. EA.
6
6.1
Personuppgiftsskydd och elektronisk handel
Personuppgiftsskyddets grunder
Bild ”Skyddade intressen”
Bild ”OECD:s grundprinciper”
Den gamla datalagen var en typisk ”registerlag” – det var registren med
stora datamängder som utgjorde risken och som skulle regleras. PUL är
inte någon registerlag. Den tar sikte på varje behandling av
personuppgifter. Endast när det handlar om manuella hanteringar begränsar
man relgeringen till att gälla register – definierade som ”en strukturerad
samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller
sammanställning enligt särskilda kriterier”.
Konsekvensen är att PUL omfattar också t.ex. personuppgifter i vanlig text
liksom digitaliserade bilder på datanätet.
Arbetet med att revidera datalagen har aktualiserat frågan om hur
lagstiftningen bör vara uppbyggd – enligt en ”hanteringsmodell” eller
enligt en ”missbruksmodell”. Den förra innebär att själva hanteringen av
personuppgifter regleras, den andra att regleringen lämnar hanteringen fri
(en ”allemansrätt” att behandla personuppgifter) men skjuter in sig på
bestämda missbruk. Båda modellerna har sina fördelar och nackelar. EGdirektivet bygger på hanteringsmodellen. Datalagskommittén valde också
denna väg – men med stor tvekan. Anledningen var att kommittén inte hann
analysera detaljutformningen av en missbruksmodell och att en
missbrukslagstiftning skulle förutsätta en allmän analys av
integritetsskyddet och en generell integritetsskyddslagstiftning. Kommittén
fann att detta inte ingick i uppdraget.
Vi skall se på PUL:s grundstruktur.
 Behandlingen av personuppgifter är bara tillåten i sex uppräknade fall
(10 §).
 Behandlingen av känsliga personuppgifter är förbjuden (13 §).
 Den enskilde skall alltid få information om den behandling som sker och
på begäran kunna få tillgång till sina uppgifter och rättelse genomförd om
uppgifterna är felaktiga eller missvisande (23 § m.fl., 28 §).
 All automatisk behandling av personuppgifter skall anmälas i förväg till
en tillsynsmyndighet (36 §).
 Många undantagsregler som begränsar räckvidden av det ovanstående.
© Peter Seipel 1999
sid. 17
 Reglerna om information till registrerade är delvis nya och går längre
än i 1973 års datalag. Här finns en av de punkter där man kan ana
praktiska bekymmer om kraven tillämpas alltför stelbent.
© Peter Seipel 1999
sid. 18
Jfr grundstadgandet i 23 §:
Om personuppgifterna har samlats in från någon annan källa än
den registrerade, skall den personuppgiftsansvarige självmant
lämna den registrerade information om behandlingen av
uppgifterna när de registreras. Är uppgifterna avsedda att
lämnas ut till tredje man, behöver informationen dock inte ges
förrän uppgifterna lämnas ut för första gången.
Information enligt första stycket behöver inte lämnas, om det
finns be- stämmelser om registrerandet eller utlämnandet av
personuppgifterna i en lag eller någon annan författning.
Information behöver inte heller lämnas enligt första stycket, om
detta visar sig vara omöjligt eller skulle innebära en
oproportionerligt stor ar- betsinsats. Om uppgifterna används
för att vidta åtgärder som rör den registrerade, skall dock
information lämnas senast i samband med att så sker.
Samtycket har sedan länge använts av DI för att lämna tillstånd till olika
verksamheter. Det finns alltså praxis som kan överföras till PUL.
Sin naturliga hemort och sitt ursprung förefaller samtyckeskravet ha inom
området medicinska undersökningar och i forskningssituationer. Tunga skäl
talar för att patienter, försökspersoner och liknande bör ges full kontroll
över sin situation genom krav på att de skall informeras om vad deras
medverkan går ut på, att deltagandet är frivilligt och att de när som helst kan
dra sig ur. Men samtyckesfrågan får allt större aktualitet, inte minst i
samband med elektronisk handel.
Flera faktorer har enligt praxis betydelse för om samtycke skall krävas och
vilka forrmer som kan accepteras:
Informerat samtycke – möjliga former
Bild ”Informerat samtycke – utgångspunkter i svensk rätt”
 Graden av känslighet hos personuppgifterna måste tas i beaktande.
Framför allt har detta, som ovan berörts, blivit belyst i fall som gällt
medicinsk forskning. När det gällt icke känsliga uppgifter, typiskt icke
tillståndspliktiga kundregister och liknande, har krav på samtycke kunnat
efterges eller modifieras.
 När möjligheter helt saknats att vid utlandsbearbetning få
upplysningar om hur personuppgifter kommer att hanteras har det
ansetts finnas skäl att genom informerat samtycke söka säkerställa att de
som lämnar uppgifterna åtminstone är medvetna om osäkerheten.
 Faktorer som grad av säkerhetsskydd, tystnadsplikt, begränsad
spridning, möjlighet att utkräva ansvar m.m. har alla betydelse för
möjligheten att utan föreskrift om individuellt givna samtycken medge
utlandsbearbetning.
© Peter Seipel 1999
sid. 19
 Krav på samtycke kan bortfalla när register är endast kortvariga – även
om personuppgifterna i sig är känsliga.
 Samtyckesvillkor kan bortfalla eller ersättas med krav på information
när inhämtandet av samtycke från var och en av de berörda skulle möta
praktiska svårigheter (jfr nedan).
 I vissa situationer får de berörda personerna anses införstådda med
informationshanteringens
förekomst
och
dess
syften.
Informationssystemet som sådant uppfattas således som godtagbart och
utan behov av individuellt givna samtycken.
 Individuellt givna samtycken kan ersättas med informationsrutiner för
att åstadkomma erforderligt skydd. Det kan vara fråga om t.ex.
annonsering i rikstäckande dagstidningar. Det kan också vara fråga om
information som mer direkt riktas till de berörda subjekten. Till
jämförelse kan också nämnas rutiner för handel och beställningar på
Internet som regelmässigt går ut på att leverantören etc. allmänt redogör
för verksamheten, säkerheten och behandlingen av personuppgifter. Det
är sedan upp till den enskilde om han önskar utnyttja tjänsten eller ej.
Frågan om krav på individuellt givna samtycken och möjligheten att efterge
eller modifiera sådana krav hänger delvis samman med frågan om
samtyckets form. Förhållandet att de berörda anses ”införstådda” med en
viss informationshantering (se ovan) kan således uppfattas som en variant
av passivt samtycke eller som ett presumerat samtycke, vilket kan godtas
i stället för ett uttryckligt givet samtycke.
Det passiva samtycket innebär i det typiska fallet att det anses tillfyllest att
den registrerade underrättas om registret och/eller registreringen och
därefter kan undanbe sig medverkan eller kan avstå från en tjänst eller
dylikt som förutsätter registrering. Presumerat samtycke kan knytas
antingen till att personerna i fråga kan antas inte ha något att invända mot
behandlingen av personuppgifterna, t.ex. därför att denna uppenbart ligger i
deras intresse, eller till att uppgiftslämnandet sker helt på eget initiativ och
med kännedom bl.a. om att uppgifterna kommer att behandlas i ett
informationssystem med förgreningar till utlandet.
6.2
Handelsanknutna problem
Det finns en lång rad starka samband mellan den elektroniska
affärsverksamheten och skyddet av personuppgifter, bland annat dessa:

Personuppgiftslagstiftningen innebär hinder mot strävan i samband med
elektroniska marknadsplatser att noga följa konsumentbeteenden,
kollektivt och individuellt, och att anpassa marknadsföring och
produkter m.m. till trender, konsumtionsmönster och individuella
önskemål.
© Peter Seipel 1999
sid. 20

Harmoniseringen av lagstiftningen innebär att det inom EU (EES)
skapas förutsättningar för ett fritt flöde av personuppgifter. Däremot
uppkommer komplikationer i förhållande till tredje land.

Behandling är medgiven när den är nödvändig för att ett avtal med den
registrerade skall kunna fullgöras eller åtgärder som den registrerade
begärt skall kunna vidtas innan ett avtal träffas. Men handlar det om
känsliga uppgifter måste ytterligare villkor vara uppfyllda.

Branschnormer kan utvecklas och ge förmånligare villkor, t.ex. när det
gäller generellt medgivande att få behandla känsliga personuppgifter.

Personuppgifter får inte behandlas för ändamål som rör direkt
marknadsföring, om den registrerade hos den personuppgiftsansvarige
skriftligen har anmält att han eller hon motsätter sig sådan behandling.

På den offentliga sektorn avgör sekretesslagen vad som får lämnas ut.
Detta har visat sig kunna innebära handelspolitiska komplikationer. I det
s.k. scientologbibelfallet har den svenska öppenheten lett till kritik från
USA och till försök att genom ändringar i upphovsrättslagen täppa till
den lucka som offentlighetsprincipen ansetts innebära.
7
7.1
Offentligrättsliga frågor
Offentlig och privat sektor från informationssynpunkt
Datanäten och de moderna informationssystemen i samband med bl.a. EA
bidrar till att sudda ut gränserna mellan den privata och den offentliga
sektorn. Denna utveckling har pågått mycket länge – jfr t.ex.
personaladministrativa system. Den innebär beroenden och behov att beakta
intressen hos båda sidor när legala regleringar genomförs. Det kan handla
om t.ex. framförhållning vid ändringar i lagstiftning om bokföring eller
skatteredovisning.
Det elektroniska umgänget mellan myndigheter och företag kan utvecklas
långt längre än idag (jfr tullområdet och skatteområdet, där elektroniska
informationsöverföring förekommer). I framtiden kan man t.ex. tänka sig
förenklad tvistelösning i konsumenttvister genom förfaranden som helt och
hållet sker på nätet och i nära anslutning till de transaktioner de gäller.
7.2
Offentlighetslagstiftning
Offentlighetslagstiftningen, d.v.s. rätten att få tillgång till allmänna
handlingar, gäller också datorläsbar information. All sådan information som
en myndighet kan ta fram från datanäten med rutinmässiga åtgärder anses
vara hos myndigheten förvarade uppgifter. Det kan alltså handla om data
som finns lagrade hos ett privat organ med åtkomstmöjligheter för en
myndighet.
© Peter Seipel 1999
sid. 21
Allmänhetens åtkomst går inte att begränsa enbart genom ett avtal mellan
företatget och myndigheten – grundlagens regler om åtkomst tar över. Inte
heller går det att med bindande verkan föreskriva att någon viss
sekretessregel skall gälla.
7.3
Processrättsliga frågor
I samband med bl.a. rättegångar uppkommer frågan om hur elektroniskt
material kan hanteras. I Sverige gäller regler om s.k. fri bevisprövning.
Detta innebär att det inte finns några formella hinder mot att t.ex. förebringa
elektroniskt lagrade data som bevisning (t.ex. en systemlogg eller
historikfiler från en persondator). Men bevisvärdet gröps ur om det är
osäkert när och hur upptagningarna och utskrifterna har kommit till. Bland
annat krävs dokumentation som styrker att uppgifterna har genererats under
den reguljära driften och att de inte har förvanskats i efterhand.
Utvecklingen av IT-stödda processformer befinner sig ännu i ett tidigt
skede. I framtiden kan man mycket väl tänka sig delvis virtuella processer,
kanske sådana förenklade processer som berördes ovan.
Under alla omständigheter kommer företagens elektroniska kontakter med
myndigheter och domstolar att utvecklas. Det handlar om sådant som
förberedelser och genomförande av ansökningsförfaranden, tillgång till
diarier och ärendeinformation, överföring av ärendematerial, insändade av
inlagor m.m. Avgörande för när sådana kommunikationsformer blir vanliga
är att säkerhetsfrågorna kan lösas.
8
Avslutande kommentarer
Den elektroniska affärsverksamheten berör så gott som alla grenar av
juridiken. Vissa områden är naturligtvis mer betydelsefulla än andra.
Samtidigt handlar det om en helhet med många samband och beroenden.
Exempel: utformningen av förfaranden för att ingå avtal på nätet måste ske
med hänsyn till regler om avtals tillkomst, konsumentskydd,
marknadsföringsregler, personuppgiftsskydd, bevisrätt m.m.
Man ställs ofta inför vad som skulle kunna kallas konstruktionsuppgifter där
det handlar om att utforma systemlösningar som tillgodoser rättsliga krav.
Juridiken kan inte hanteras osorterat när problem uppkommer utan måste på
förhand konstrueras in i informationssystemen. Det finns de som menar att i
detta ligger en lösning på konflikten mellan strategier som bygger på
lagstiftning och strategier som bygger på självreglering.
Rekommenderad vidare läsning;
Electronic Commerce. Technical, Business, and Legal Issues. Nabil R
Adam et al. Prentice Hall PTR 1999 (särskilt kapitel 6)
© Peter Seipel 1999
sid. 22
Ian J Lloyd, Information Technology Law. 2nd edition. Butterworths 1997
Lesley Ellen Harris, Digital Property. Currency of the 21st Century.
McGraw-Hill Ryerson 1997
© Peter Seipel 1999