Tankar kring Cecilia Lundholms föreläsning
14 oktober, 2008 – Stockholm Resilience Center
Själva föreläsningen innehöll många frågor men inte många svar. En av gruppmedlemmarna
fastnade dock för Lundholms tankar kring en kommunikationsmodell som ursprungligen
skapades på 1940-talet av Shannon och Weaver på Bell Telephone Laboratories i USA. I
modellen finns en sändare, en kommunikation och en mottagare. Ursprungligen tänkte man
sig en radiosändare och en radioapparat, men det kan lika gärna bestå av en lärare som talar
till en elev, eller en politiker som talar i en studio via TV till en TV-publik. En modernare
sammanfattning av modellen är följande frågeställning: ”Vem säger vad till vem, hur och med
vilken effekt?”
Kommunikationsmodellen stöder sig ofta på samhällsvetenskapliga ämnen t ex psykologi och
sociologi och inriktar sig på hur påverkan sker. Misslyckad kommunikation sker när påverkan
inte har haft önskad effekt. Bl a kan kommunikationen hindras av olika former av brus.
Kritiken mot modellen är att modellen är linjär och sändarorienterad. Mottagaren ses därmed i
princip som passiv. Istället för envägskommunikation är det önskvärt med dialog och samtal,
varför en utvecklad kommunikationsmodell är önskvärd. Lundholm föreslår därför att läraren
i en undervisningssituation presenterar en uppgift utifrån en specifik intention (målsättning).
Studenten försöker dock lösa uppgiften utifrån sin tolkning av denna, vilket nödvändigtvis
inte motsvarar lärarens intention. Skillnader i kultur, moralgrund, språk, förkunskap och
attityder kan utgöra stora svårigheter för att skapa förståelse mellan aktörerna.
Annat som intresserade gruppen var Lundholms tankar om att man kan studera/se på miljöoch hållbarhetsfrågor ur olika perspektiv; individnivån, naturvetenskaplig nivå respektive
samhällsnivå. Det räcker dock inte med bara dessa perspektiv utan även samspelet mellan de
tre utgör egna perspektiv. Tillexempel så påverkas ju både individer och samhälle (dvs regler,
lagar, normer, utbildningssystem mm) av vad som händer inom naturvetenskapen. Individers
handlande påverkas naturligtvis av naturvetenskapliga rön men kanske ändå mer av
samhällets ramar, dvs regler, lagar, normer och ekonomiska incitament. Samhället i sin tur
påverkas av båda naturvetenskapen och individen (bl a genom demokratiska val). Fråga hur
naturvetenskapen påverkas av individer och samhälle togs inte upp särkilt (förutom som två
pilar i en modell) men den akademiska forskningen kan ju rimligen inte stå helt fristående
sina uppdragsgivare (även om det enligt vissa är att föredra).
Lundholm menade att man idag främst tänker sig miljö och hållbarhet som en
naturvetenskaplig fråga. Eller på sin höjd en individ/konsumentfråga. Som pedagog vill hon
därför styra över fokus till förhållandet mellan individ och samhälle. Hon formulerar därefter
en intressant fråga/forskningsuppslag: Spelar det någon roll om yrkesfiskarna kan något om
ekologi? Hennes tanke är att samhället lagar, normer, uppfattningar och ekonomiska
incitament gör att även den medvetna fiskaren kommer att fiska slut t ex torsken. Intressant
och troligen sant!
Avslutningsvis sammanfattar hon inför framtiden med tre punkter (där vi väljer att nämna den
sista). Hon anser att vi måste ”undervisa/kommunicera så att elever och medborgare förstår
vitsen och accepterar ekonomiska styrmedel och lagar; politiska beslut för det allmännas och
naturens bästa”.
Hos en av gruppen medlemmar väcktes ytterligare tankar som följer nedan:
Hur och var börjar man för att bryta vårt invanda levnadssätt? Jag tror på att envist göra
aktiva val, några i taget så att det inte blir för tungt och svårt, i sin egen vardag. Om det så
rör sig om att ta cykeln till jobbet, handla en rättvisemärkt/ekologisk matvara i veckan, avstå
en och annan semesterresa för att undvika att flyg etc, etc, så vill jag tro att det ger stora
effekter oavsett hur litet det kan kännas i det stora hela. Din familj, dina barn, vänner,
kollegor och omgivning SER att du gör skillnad och inte bara pratar om att göra det! Och
kanske, medvetet eller omedvetet, sätter det igång en vilja hos dessa att också vilja påverka i
stort och smått.
SEDAN TYCKER JAG DETTA ÄR ENORMT VIKTIGT:
Att hitta sätt så att vi direkt kan se effekterna av de handlingar vi så invant gör dagligen, då i
synnerhet dom effekter som inte syns t ex alltifrån när vi sitter i bilköer, slänger ätbara
matrester eller köper besprutade grönsaker osv…Effekterna av allt vi gör syns ju inte
omgående. Men eftersom dom finns är det då inte ett ansvar vi har att även påvisa dom!!???
Förstås UTAN att få oss alla att tappa orken och lusten för att fortsätta sträva och förbättra.
OCH dessutom inte att förglömma är nog lagstiftningar helt nödvändiga, för att inte säga
livsviktiga för att inte äventyra kommande generationers möjligheter!!
Det bör också redan tidigt undervisningen i skolan startas tankarna kring en hållbar livsstil
och utveckling. Det är skrämmande tycker jag att det inte verkar finnas tillräckligt tydliga
riktlinjer för skolan idag. Jag tycker det känns enormt viktigt att plocka ner/avrusta språket
kring miljöfrågorna. Förenkla, om man så vill, så att alla kan ta till sig ämnet och börja
agera utifrån sig själv och sina förutsättningar och i sin egen vardag.
Det här är mest funderingar och frågor kring ett stort ämne som vi behöver hitta tydliga sätt
att kommunicera och agera runt!
Läraren i gruppen håller dock inte med om att det skulle saknas tillräckligt tydliga riktlinjer
för skolan. Vi har dock inte hunnit prata om det och det var ju också en av Lundholms tankar
från förläsningen.
