Musklernas tid
- Introduktion samt: Från forntiden
till Alexander.
”Musklernas tid” i stora drag
De mest betydelsefulla vapnen var
spjut, svärd och båge.
Vilka vapen som blir avgörande beror
mer på taktiska överväganden än
teknisk utveckling.
Trots detta sker en teknisk utveckling
som man bör känna till:
Teknisk utveckling
Epok
Stenålder (-1500f.kr)
T.ex. båge,
slunga ,
träklubba.
Bronsålder (3000f.kr. 1500f.kr)
T.ex. spjut,
hjälm,
metallrustning
Vapenteknologi
Järnålder 1500 f.kr. -
Utveckling av spjut
(hårdare spets), men
också svärdet c.a.
1200 f.kr. Bättre
rustningar.
Assyrier och fenicier
Assyrierna utvecklade en organisation med
anställda militärer, vilka var bågskyttar ,
kavalleri och infanteri
De gjorde under 700 t. f.kr. ett ambitiöst
försök att expandera sitt rike från
nuvarande Irak mot nuvarande Israel.
De förstod att utnyttja järnet för att
förbättra rustningar och vapen.
De använde stridsvagnar.
Fenicierna utvecklade sjöstridskraften, som
sedan grekerna (och främst atenarna) tog
över.
Assyrier
En assyrisk rustning kan visa på det
framgångsrika konceptet.
1.
Mycket bra skydd: Både hjälm och
ansiktsmask.
2.
Ringbrynja, vilket ger bra skydd mot
stickvapen, men bibehåller rörligheten.
3.
Ett långt svärd. (grekerna och romarna
hade korta svärd, vad som är effektivast
kan diskuteras)
Allt var tillverkat av järn, som är mycket
hårdare än brons.
En liten film som handlar om den assyriska
kampanjen i Juda rike finns här:
http://www.youtube.com/watch?v=9czhvcFDqmM&feature=related
Fenicier
Bilden nedan är en rekonstruktion
av ett atenskt stridsfartyg
Fenicierna utvecklade ett
snabbgående skepp avsett
för sjöstrid.
Atenarna kopierade
modellen och Aten blev
slutligen antikens främsta
sjömakt.
Modellens främsta vapen var
den metallförstärkta
rammen i dess front.
En vanlig taktik var att med
snabb fart ramma
fiendeskeppen.
Grekland
Grekerna utvecklade markstrid som
byggde på två typer av soldater:
Hoplit: Tungt utrustad. Kom från
överklass eller medelklass.
Notera bronsrustningen, hjälmen och
benskenorna av läder. Kortsvärdet
hängde i bältet, spjutet var det
primära vapnet.
Psiloi: Lätt utrustning. Kom från de lägre
klasserna. De specialiserade, t.e.x.
bågskyttarna, var ofta legosoldater.
Den grekiska falangen.
Huvudfalangen bestod av hopliter. Psiloi kunde
användas som flankstöd och vid stridens
inledningsskede. Det var därför viktigt att det
fanns passager i falangen där de lätt rustade
psiloi kunde retirera.
Alexander den store
Alexander la
under sig en
enorm
landmassa under
300t.f.kr.
Visade prov på
strategiska och
taktiska
färdigheter.
Var från
Makedonien.
Alexander den store
Armén hade byggts upp
efter grekiskt mönster.
Falangen var
huvudtruppen.
Den makedonska
falangen var dock
djupare än den klassiskt
grekiska: 16 man istället
för 12.
Alexanders far, Filip,
utvecklade de spjut som
hopliterna använde och
gjorde dem betydligt
längre.
Detta nya vapen var 6
meter långt och kallades
för Sarissa.
Notera att soldaterna bakom främre
ledet håller sina ”sarissa” i syfte att
skydda falangen mot projektilvapen.
Alexander den store
Falangen bestod av
soldater rekryterade
från Makedonien.
Kompanierna
(taxiarcha) i falangen
var bundna till olika
territorier.
Detta betydde att de
enskilda soldaterna
kände en slags
patriotism när de
drog ut i krig.
Armén hade också
professionaliserats
En liten film som beskriver den
makedonska falangen finns här:
http://www.youtube.com/watch?v
=8kQwMbJpBTs&feature=related
Alexander den store
Alexanders bästa trupper var
dock de s.k.
”kompanjonerna”.
De var mycket väl utrustade
och hade mycket god
sammanhållning.
De tillhörde den makedonska
överklassen och stred alltid
tillsammans med Alexander.
De var därför en slags
föregångare till det medeltida
riddarväsendet.
Slaget vid Gaugamela
Persien
I Dareios här fanns
kavalleri, infanteri och
stridsvagnar samt
elefanter.
Mellan 50 000 till 100
000 soldater.
Det råder tveksamheter
om hur många perserna
var. En romersk historiker
skriver att de persiska
armén var så många som
1000 000 soldater.
Makedonien
31000 man tungt
infanteri (utrustade med
Sarissa).
9000 peltaster(lättare
infanteri) utrustade med
sköld och kastspjut.
7000 kavallerister
(bland dessa de s.k.
”kompanjonerna”)
Slaget vid Gaugamela
Stridsvagnar
och elefanter (i
bakgrunden) i
den persiska
armén.
Slaget vid Gaugamela
Principen är
mycket enkel:
Alexander
gjorde en
högerrörelse
med falangen
och samtidigt
rusade han med
sitt tunga
kavalleri mot
Darius
vänsterflank.
Slaget vid Gaugamela
För att hindra
Alexander från
att komma runt
persernas
vänsterflank
skickade Darius
sitt kavalleri åt
samma håll.
Slaget vid Gaugamela
Darius hade
egentligen
tänkt anfalla
med sina
stridsvagnar
här, där det var
slät mark.
Slaget vid Gaugamela
Nu skickade
Darius sina
stridsvagnar
mot falangen
som hade rört
sig åt höger.
Problemet var
att terrängen
här inte var
perfekt för
vagnarna.
Slaget vid Gaugamela
Den
makedonska
falangen hade
övat in en
speciell taktik,
som gick ut på
att öppna upp
”hål” bland
manskapet.
Hästarna
sprang in i
hålen och
stridsvagnarna
kunde
omringas.
Slaget vid Gaugamela
Den
makedonska
falangen hade
övat in en
speciell taktik,
som gick ut på
att öppna upp
”hål” bland
manskapet.
Hästarna
sprang in i
hålen och
stridsvagnarna
kunde
omringas.
Slaget vid Gaugamela
Följden blev att
stridsvagnarna
snabbt och
effektivt kunde
tillintetgöras.
Med persernas
kavalleri
engagerat vid
makedoniernas
högerflygel och
stridsvagnarna
borta öppnades
nu den persiska
linjen.
Slaget vid Gaugamela
Alexander
var inte sen
att utnyttja
öppningen,
och med sitt
tunga
kavalleri
anföll han
rakt mot
den plats
där kungen
befann sig.
Slaget vid Gaugamela
I och med att
den
makedonska
centern hade
flyttat sig åt
höger, var
läget där
kritiskt. Risken
var att
perserna
skulle lyckas
att omringa
makedonierna.
Slaget vid Gaugamela
Alexander hade
räknat med
detta och
placerat trupper
som kunde
engagera de
genombrytande
persiska
trupperna.
