Kvinnor och män i politiken

Kvinnor och män i
politiken
www.t.lst.se
Om könsbalansen bland de folkvalda i
kommuner och landsting efter valet 2006
Publ. nr 2007:4
Förord
Länsstyrelsen arbetar, med utgångspunkt i de nationella målen för
jämställdhetspolitiken och länets jämställdhetsstrategi, med att främja utvecklingen
mot ökad jämställdhet i länet. En viktig del i detta arbete är att synliggöra
jämställdhetsläget i länet samt att följa upp de nationella målen för jämställdhet. Ett
av dessa mål är att det ska råda en jämn fördelning av makt och inflytande mellan
kvinnor och män. Det hävdas ofta att Sverige styrs av två stora maktblock: den
ekonomiska makten och den politiska makten. I denna rapport ges en övergripande
bild av jämställdheten i länets politiska makt: de folkvalda politikerna i kommuner
och landsting.
Rapportens författare har varit Fredrik Eliasson vid länsstyrelsens enhet Regional
utveckling.
Örebro i januari 2007
Kerstin Lillje
Jämställdhetsexpert
Länsstyrelsen i Örebro län
Frågor avseende denna publikation kan ställas till:
Kerstin Lillje, Jämställdhetsexpert
tfn: 019-19 35 30
[email protected]
Fredrik Eliasson, utredare
tfn: 019-19 35 05
[email protected]
2
Sammanfattning
Denna rapport syftar till att belysa jämställdheten bland de politiska beslutsfattarna
inom kommuner och landsting i Örebro län, så som det blev efter valet hösten 2006.
Efter valet 2006 är 47 procent av kommunpolitikerna i länet kvinnor och 53 procent
män. I samtliga kommuner utom två är könsfördelningen inom jämställda ramar (4060 av vartdera kön). I landstinget är 51 procent kvinnor medan 49 procent är män.
Redan under förra mandatperioden var motsvarande siffror jämställda, så här har en
förbättring knappast varit möjlig.
Emellertid kan brister i jämställdheten alltjämt identifieras. Det mest påtagliga är att
det finns variationer i jämställdheten beroende på var i den politiska hierarkin man
befinner sig. Medan det överlag är en jämn fördelning mellan män och kvinnor bland
de folkvalda, är det påtagligt att jämställdheten blir sämre ju högre upp i den
politiska hierarkin man kommer. På de mest inflytelserika posterna är alltjämt
mansdominansen påtaglig. I hälften av länets kommunstyrelser är över 60 procent av
ledamöterna män, vilket således inte är en jämställd fördelning. Än mer påtagligt är
det när det gäller ordförandeposter. 70 procent av ordförandena i länets nämnder,
kommunfullmäktige och kommunstyrelser är män, medan endast 30 procent är
kvinnor. För att tillgodose målet om lika fördelning av makt och inflytande mellan
män och kvinnor, krävs således generellt fler kvinnor i kommunstyrelserna och på
ordförandeposterna. Den bristfälliga jämställdheten bland ordförande och
kommunal- och landstingsråd kan dessutom få ytterligare följder. Dessa personer har
i många fall ytterligare uppdrag, i partnerskap och liknande. Det kan exempelvis
handla om regionfullmäktige.
Könsbalansen varierar också mellan olika politikområden. I detta sammanhang
framträder att kvinnor är vanligare inom socialpolitiskt inriktade nämnder, medan
män är överrepresenterade inom nämnder för miljö- och byggnadspolitik. Här sker
det dock en tydlig förbättring från mandatperiod till mandatperiod, och i detta
avseende är kommunpolitiken generellt inte alltför långt från en jämställd
representation.
3
Inledning
Politisk representation inom kommuner och landsting relaterar i hög grad till
maktbegreppet. Att vara förtroendevald politiker innebär som regel ett ökat
maktutrymme, i den mån de beslut de förtroendevalda politikerna fattar får
konsekvenser för samhället som helhet.
Ett av målen i den svenska jämställdhetspolitiken är att fördelningen av makt och
inflytande i samhället ska vara jämn mellan kvinnor och män. Båda könen ska vara
representerade inom samtliga samhällsområden och på alla beslutsnivåer. På så sätt
kan män och kvinnor vara med och påverka samhällsutvecklingen på lika villkor. En
jämn könsbalans inom de politiska beslutsorganen är en viktig demokratisk princip.
Med en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män ökar också förutsättningarna
för ett bredare och bättre beslutsunderlag i olika samhällsfrågor.
Länsstyrelsen har synliggjort jämställdheten inom kommun- och landstingspolitiken
efter valen 19981 och 20022. Hösten 2006 hölls åter val till den politiska
representationen i länet. I denna rapport vill vi därför åter belysa jämställdhetsläget i
den lokala politiken. Undersökningen begränsar sig till att belysa könsfördelningen
bland de folkvalda politikerna i kommun och landsting.
Varför jämställdhet?
Varför är det då viktigt att det finns en jämn könsbalans bland de politiskt
förtroendevalda i Örebro län? Ur den forskning som publicerats inom området
framgår att svaret bör sökas såväl i demokrati- som maktbegreppet.
Det svenska valsystemet är utformats för att främst tillgodose en rimlig åsiktsmässig
och geografisk representativitet. Valsystemet garanterar därmed inte representativitet
gällande andra egenskaper och förutsättningar bland de valda. Medan
överensstämmelse i åsikter haft en särställning som viktig länk mellan väljare och
valda, har den sociala representativiteten haft en betydligt svagare framtoning i den
svenska debatten3. Inte desto mindre är en vanlig uppfattning att de förtroendevalda
också bör representera väljarna i överstämmelse med sociala grupperingar. En aspekt
av detta är förstås att andelen kvinnor och män i de politiska beslutsorganen bör stå i
rimlig överensstämmelse med könsfördelningen i den totala befolkningen, det vill
säga så nära hälften av vartdera könet som möjligt. Fördelningen 40/60 brukar sägas
ligga inom ramarna för vad som är en jämställd fördelning.
Utöver könsfördelningen i den politiska representationen är ett vanligt argument
därtill att män och kvinnor i vissa avseenden kan ha olika intressen, som kan härledas
till könstillhörigheten, och kan därmed inte representera varandra i alla politiska
frågor.4 När det gäller den sociala, och mer specifikt den könsmässiga,
1
Länsstyrelsen i Örebro län (2001)
Länsstyrelsen i Örebro län (2003)
3
Oskarsson, M. & Wägnerud, L. (1995)
4
SOU 1997:135
2
4
representationen i politiken kan vi således urskilja två dimensioner: Dels handlar det
om kvinnors och mäns deltagande i politiken, vilket närmast är en fråga om båda
könens rättigheter och möjlighet till deltagande i den beslutande makten. Dels
handlar det om att både kvinnors och mäns intressen måste tillvaratas.5
Vi kan således argumentera för att jämställdhet inom politiken är viktigt för att:
•
•
Det är en grundläggande demokratisk princip att kvinnor och män på lika
villkor ska kunna delta i den politiska representationen.
Kvinnor och män kan i vissa avseenden ha olika politiska intressen beroende
på könstillhörighet, och kan därmed inte representera varandra i alla politiska
frågor.
Den politiska makten har blivit alltmer jämställd. Inom såväl stats- som
kommunpolitik har männen under långa perioder varit kraftigt överrepresenterade.
Under det tidiga 1980-talet skedde dock en förändring som kom att leda till en
jämnare fördelning mellan kvinnor och män. Efter valet 1985 var den genomsnittliga
andelen kvinnor i kommunfullmäktige i Örebro län 34 procent. 1994 uppgick denna
siffra till 45 procent. Valet hösten 2002 gav 48 procent kvinnor i Örebro läns
kommunfullmäktigeförsamlingar. Även om könsfördelning i kommunfullmäktige
sedan mitten av 1990-talet i genomsnitt varit jämställd, har tydliga könsmönster levt
kvar. Kvinnor har varit mer frekvent representerade inom exempelvis
politikområdena vård och social omsorg, medan männen oftare återfunnits inom
politikområden som byggnad och teknik. Männen har dessutom generellt varit
överrepresenterade på de högre maktpositionerna, såsom ordförandeposter och
styrelseuppdrag.6
En förklaringsmodell som ofta används för de könsmönster som nämns ovan är
genusteorin. Kön och genus är nära besläktade begrepp, men skiljs vanligen åt. Kön
används vanligen till att beskriva biologisk könstillhörighet, som är medfödd. Genus
beskriver det sociala könet, som är en konstruktion av samhället. Enligt
genussystemet hålls män och kvinnor systematiskt åtskilda i samhället, medvetet och
omedvetet. Män anses vara lämpade för en viss typ av uppgifter och yrken, medan
kvinnor anses vara mer lämpade inom andra områden. Samhället antas i många
avseende vara uppbyggt enligt manliga normer. Detta antas vara en förklaring till att
män generellt har lättare att få tillträde till befattningar med makt och inflytande.
Genusteorin är därmed användbar för att förklara maktskillnader mellan män och
kvinnor.7
5
Se Lovenduski, J. & Norris, P. (red.) (1993)
Länsstyrelsen i Örebro län (2003).
7
SOU 1990:44
6
5
Kvinnor och män inom kommuner och landsting
I det följande kommer en redogörelse av fördelningen mellan kvinnor och män bland
länets kommun- och landstingspolitiker efter valet hösten 2006.
Studien fokuserar på könsfördelning i kommunfullmäktige, kommunstyrelser och
nämnder. Även jämställdheten inom landstingspolitiken belyses.
Kommunfullmäktige
Efter valet 2002 var 48 procent kvinnor och 52 procent män i kommunfullmäktige i
länets kommuner. Samtliga kommuner hade en könsfördelning inom 40/60 procent.
Överlag har kommunfullmäktigeförsamlingarna i länets kommuner en jämn
könsfördelning även efter valet 2006, med i totalt 46 procent kvinnor och 54 procent
män.
Karta 1: Könsfördelning i kommunfullmäktige
män % kvinnor %
Karlskoga
Lindesberg
Laxå
51%
49%
52%
49%
51%
48%
Lekeberg
Kumla
53%
47%
47%
53%
Askersund
Ljusnarsberg
54%
45%
46%
55%
Örebro
Degerfors
55%
56%
45%
44%
Nora
Hällefors
56%
61%
44%
39%
Hallsberg
62%
38%
Kartan: © Lantmäteriet 2004, ur
översiktskarta ärende 1062004/188T.
6
I Karta 1 används ett balansmått som visar hur många procent könsfördelningen är
från en 50/50-fördelning mellan män och kvinnor. Som framgår av kartan är samtliga
kommuner utom Hallsberg och Hällefors en könsfördelning i kommunfullmäktige
som är att betrakta som jämställd. Mest jämställd är könsfördelningen i Ljusnarsberg,
Lindesberg, Örebro, Karlskoga, Lekeberg, Kumla, Laxå och Askersund.
Kommunfullmäktige i Nora och Degerfors har en något sämre sammansättning ur ett
jämställdhetsperspektiv, men ligger ändå inom jämställda ramar. Detta innebär en
viss tillbakagång från föregående mandatperiod, då samtliga kommunfullmäktige i
länet hade en könsfördelningen inom jämställda ramar (40/60 procent av vartdera
kön).
Kommunstyrelsen
Kommunstyrelsen är kommunfullmäktiges beredande organ och har därmed som
uppgift att bereda och yttra sig över ärenden som ska handläggas av fullmäktige.
Kommunstyrelsen är också fullmäktiges verkställande organ. I praktiken kan
kommunstyrelsen sägas ha funktionen som ett överordnat, centralt maktorgan. Att
vara politiker i kommunstyrelsen innebär möjlighet till större inflytande över den
kommunala politiken jämfört med att delta i kommunfullmäktige.
Karta 2: Könsfördelning i kommunstyrelser
Hallsberg
Örebro
Lindesberg
Hällefors
Askersund
Kumla
Karlskoga
Lekeberg
Laxå
Degerfors
Ljusnarsberg
Nora
män kvinnor
50%
50%
50%
50%
53%
47%
55%
45%
55%
45%
62%
38%
62%
38%
64%
36%
64%
36%
64%
36%
36%
64%
67%
33%
Kartan: © Lantmäteriet 2004, ur
översiktskarta ärende 1062004/188T.
7
Jämställdheten inom kommunstyrelserna är sämre än i länets kommunfullmäktige.
En jämställd könsfördelning finns i kommunstyrelserna i Hällefors, Lindesberg,
Örebro, Hallsberg och Askersund. I jämförelse med förra mandatperiod har det på
detta område inte skett någon förbättring när det gäller jämställdheten, men heller
inte någon betydande försämring.
Mönstret är också tydligt när det gäller ordförandeposterna i kommunstyrelserna.
Endast Lekeberg, Ljusnarsberg och Laxå har en kvinna som ordförande. Det är
således långt vanligare att kommunstyrelsens ordförande är en man.
Landstinget
Redovisningen av landstingspolitiken har begränsats till styrelse, fullmäktige och
nämnder.
Tabell 1: Könsfördelning i landstingets politiska organ
män
Landstingsfullmäktige
Landstingsstyrelsen
Patientnämnden
Hälso- och sjukvårdsnämnden
Forskningsnämnden
49%
53%
33%
47%
46%
kvinnor ordförande
51%
47%
67%
53%
54%
man
kvinna
man
man
man
Jämställdheten i landstingets politiska organ är i stort sett jämställd, med undantag
från patientnämnden och en viss överrepresentation av män på ordförandeposterna.
Regionförbundet
I regionförbundet finns två politiska organ: regionfullmäktige som utses av
kommunerna samt regionstyrelsen som utses av regionfullmäktige.
Tabell 2: Könsfördelning i regionförbundets politiska organ
Regionfullmäktige
Regionstyrelsen
män
61%
73%
kvinnor ordförande
39%
man
27%
kvinna
Könsfördelning ligger utanför jämställda ramar i båda organen. Framförallt är det
regionstyrelsen som har en skev könsbalans.
Ordförande
I jämställdhetsdebatten har det ofta uppmärksammats att kvinnor har svårt att få
tillträde till de bord där den verkliga makten finns. Det har också påvisats att om man
särskiljer beslutsfattande mellan det som i första hand berör utformandet av
ekonomiska ramar och det som i första hand berör fördelning av befintliga resurser,
så tenderar männen att vara överrepresenterade i den första kategorin, medan
8
kvinnorna är mer välrepresenterade i den senare8. Detta mönster känns också igen
avseende könsfördelningen i kommunstyrelserna. En ordförande i nämnd eller
styrelse har också normalt mer inflytande än en vanlig ledamot.
Tabell 3: Könsfördelning bland ordförande i kommunernas och landstingets nämnder, styrelser
och fullmäktige
antal
Ordförande
Man
procent
72
70 %
antal
32
Kvinna
procent
30 %
Tabell 3 visar att en övervägande del av ordförandeposterna innehas av män. Här har
det dessutom skett en försämring jämfört med föregående mandatperiod gällande
jämställdheten. Flera av kommunerna har dock mycket få politiska organ. I
exempelvis Ljusnarsbergs kommun utgör kommunstyrelsen den enda
verksamhetsnämnden. Med få nämnder kan det förstås bli svårare att hitta en
könsbalans mellan ordförandeposterna. Det förhåller sig emellertid inte på detta sätt i
alla kommuner. I exempelvis 23 av Örebro kommuns 27 nämnder (inklusive
fullmäktige och styrelse) är ordförande en man. I Kumla och Lindesberg går de en
kvinnlig ordförande på fem respektive sju manliga. God könsbalans på
ordförandeposterna återfinns bland annat i Laxå och Karlskoga.
Jämställdheten bland ordförande eller kommunalråd kan också få ytterligare
konsekvenser. En framskjuten position inom kommunpolitiken medför i många fall
ytterligare representation i olika partnerskap. Regionförbundets fullmäktige visar
med tydlighet detta.
Verksamhetsområdets betydelse
Även om det kan konstateras att det finns en god könsbalans bland de valda
politikerna i kommunfullmäktige i tio av tolv kommuner och att detta är en väsentlig
förbättring jämfört med i mitten av 1980-talet, har jämställdheten inte gått lika långt
framåt inom alla politikområden. Fortfarande går det att urskilja vissa könsmönster
inom kommunpolitiken, med avseende på verksamhetsområde. I diagrammet nedan
har politikerna delats in efter det politikområde de är verksamma inom. De fyra
politikområdena utgör den vanligaste nämndindelningen för kommunerna i länet.
8
Wägnerud, L. (1997)
9
Tabell 4: Förtroendevalda efter politikområde och kön i länets kommuner
So cial o mso rg
Utbildning
män
kvinno r
Kultur o ch fritid
M iljö o ch byggnad
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
Könsmönstren lyser med viss tydlighet igenom inom de traditionellt könsspecifika
områdena. Inom det sociala området finns en svag majoritet av kvinnor, även om
fördelning är att betrakta som jämställd. Politikområdet miljö och byggnad har en
överrepresentation av män, som ligger utanför ramarna för vad som betraktas som en
jämställd könsfördelning. Jämfört med föregående mandatperiod har dock även miljö
och byggnad utvecklats mot en jämnare könsbalans.
Under den förra mandatperioden genomförde länsstyrelsen en enkätundersökning
riktad till länets kommunpolitiker9. I sammanställningen av denna kunde det
konstateras att det inte fanns något utestängningseffekt till olika politikområden
beroende på könstillhörighet. Det var alltså inte frågan om att män respektive
kvinnor var utestängda från vissa sakområden inom politiken. Istället förhåll det sig
att kvinnor å sin sida generellt var mer intresserade av socialpolitik medan män å sin
sida var mer intresserade av miljö- och byggnadspolitik. Inte desto mindre finns det
ett stort värde i att ha könsbalans inom samtliga politikområden. Genom att i mesta
möjliga mån skapa en jämställd representation inom alla politikområden, kan man
bidra till att bryta traditionella könsmönster inom politiken. Detta är förstås en
tidskrävande process, men leder till bättre utnyttjade av både kvinnors och mäns
resurser, och ger män och kvinnor större möjlighet till inflytande inom alla
politikområden.
9
Länsstyrelsen (2003).
10
Jämställdhet och partitillhörighet
Även om det går att påvisa att jämställdheten i kommunpolitiken förbättras år från år,
betyder det inte att tiden som ensam faktor kommer att skapa jämställdhet.
Jämställhetsarbetet kräver konkreta strategiska insatser. De politiska partierna har här
möjligheter att påverka könsfördelningen inom de politiska organen, till exempel i
samband med nomineringar till förtroendeposter. Samtliga partier utom Moderaterna
och övriga partier har en jämställd könsfördelning.
Tabell 4: Partitillhörighet och könsfördelning i
kommunfullmäktige
mandat i
kfm
män
fp
28
50%
50%
0
s
218
52%
48%
-2
c
59
53%
47%
-3
v
45
44%
56%
-6
kd
30
60%
40%
-10
mp
15
40%
60%
-10
m
76
62%
38%
-12
övr
19
63%
37%
-13
parti
kvinnor balansmått
11
Källor
Statistiken är hämtad från:
a) Sammanträdesprotokoll från kommunfullmäktige
alt.
b) kommunernas hemsidor.
Övriga källor:
Lovenduski, J. & Norris, P. (red.) (1993) Gender and party Politics. London: Sage
Publications.
Länsstyrelsen i Örebro län (2003) Hur långt har vi kvar? Jämställdheten inom den
politiska representationen i Örebro län, publ nr 2003:5.
Länsstyrelsen i Örebro län (2001) Förtroendevalda kvinnor och män. Kvinnor och
mäns representation i kommunernas och landstingets politiska organ i Örebro län,
publ nr 2002:7.
Oskarsson, M. & Wägnerud, L. (1995) Kvinnor som väljare och valda, Lund:
Studentlitteratur.
SOU 1997:135 Ledare, makt och kön, Nyberg, A. & Sundin, E. (red.), Stockholm:
Fritzes.
SOU 1990:44 Demokrati och makt i Sverige. Maktutredningens huvudrapport,
Maktutredningen. Stockholm: Allmänna förlaget.
Wägnerud, L. (1997) ”Ekonomisk politik: ett manligt område i riksdagen” i SOU
1997:114 Styrsystem och jämställdhet. Institutioner i förändring och könsmaktens
framtid, Jonasdóttir, A. G. Stockholm: Fritzes.
12
Postadress
701 86
Besök
Stortorget 22
Fax
019-19 30 10
Internet
www.t.lst.se
E-post
[email protected]
Tfn växel
019-19 30 00