provinsen san juan - argentina

Först av allt …
Föreliggande rapport är ett försök att beskriva vad Herren har gjort under vår aktiva
missionsperiod i San Juan, Argentina, 1971 – 2009.
Vi är tacksamma för det nådesuppdrag Han har gett oss. Det har varit en otrolig förmån att ha
varit Hans medarbetare. Ordet har predikats och Han har verkat.
Förutom den stora tacksamheten vi känner inför Gud, upplever vi även en stor tacksamhet till
alla, som gjort det möjligt för oss att vara aktiva i vår kallelse. Vi tänker då på alla i Sverige
som bett till Gud och offrat till verket i San Juan.
Våra underhållande församlingar har varit enastående i sitt ansvar och vi har verkligen känt
oss mycket stödda och förstådda i allt.
Vad som betydde mycket för oss var även den stora förmånen att arbeta tillsamman med våra
föräldrar och svärföräldrar Ingrid och Sigurd Erixon. Deras erfarenheter och föredömen hade
stor och grundläggande betydelse för missionsarbetets inledningsfas i San Juan.
Rapporten innehåller först en presentation av Argentina, San Juan och dess fysiska och
andliga miljö. Vidare framställs missionsarbetets begynnelse och utveckling under åren.
Om allt som timat under dessa år skulle nedtecknas skulle rapporten bli alltför omfattande.
Vi hoppas ändå att var och en som tar del av dess innehåll kan få en uppfattning av
missionens början, utveckling och framtid.
Vi ger all ära till vår Herre.
Birgitta och Bertil Holgersson
San Juan den 27 mars 2009.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRSTA AVDELNINGEN
Argentina. …………………………………………………………...I - 1-21 (4-24)
ANDRA AVDELNINGEN
Hur den svenska pingstmissionen började i Argentina. …………… II- 1-2 (25-26)
TREDJE AVDELNINGEN
Gud öppnar dörren till San Juan. Kallelse och förberedelser. ……..III-1-3 (27-29)
FJÄRDE AVDELNINGEN
Så började det. …………………………………………………..…IV-1-10 (30-39)
FEMTE AVDELNINGEN
Intressant utvecklingsskede. …………………………………….....V-1-15 (40-54)
SJÄTTE AVDELNINGEN
Församlingens organisation och struktur. …………………………VI-1-5 (55-59)
SJUNDE AVDELNINGEN
Utpostverksamheten. ……………………………………………...VII-1-8 (60-67)
ÅTTONDE AVDELNINGEN
Verksamhetsgrenarna:
A. BARNARBETET. …………………………………………………...VIII -A- 1-10 (68-77)
B. TONÅRSVERKSAMHETEN. …………………………………… .VIII -B- 1-2
(78-79)
C. UNGDOMSVERKSAMHETEN. ………………………………… VIII -C- 1-3 (80-82)
D. BRIGADERNA. …………………………………………………….VIII -D- 1-3 (83-85)
E. BÖNEAKTIVITETERNA. …………………………………………VIII -E- 1
(86)
F. RADIO OCH TV. …………………………………………………...VIII -F- 1-10 (87-96)
G. BIBELSKOLAN. ……………………………………………………VIII -G- 1-6 (97-102)
H. FILANTROPISK VERKSAMHET. ………………………………VIII -H- 1-2 (103-104)
I. MUSIK. ……………………………………………………………….VIII -I- 1-6 (105-110)
J. MISSION. ……………………………………………………………VIII -J- 1
(111)
NIONDE AVDELNINGEN
Komplettering av ledarskapet. ………………………………..IX- 1
(112)
TIONDE AVDELNINGEN
Övriga informationer. …………………………………………X- 1
(113)
FÖRSTA
AVDELNINGEN
ARGENTINA
Argentina var en spansk koloni ända fram till
1816, då landet blev självständigt. Ända fram
till dess upplevde Argentina interna
motsättningar mellan dels konservativa och
liberaler, dels politiker och militären. 1946-55
var Juan Perón president och han återkom på
posten 1973 men avled 1974. Han efterträddes
då av sin fru Isabel Perón men hon störtades av
en militärjunta 1976. Militärdiktaturen
försvagades efter nederlaget i Falklandskriget
1982 och sedan 1983 års val har Argentina
varit en demokrati.
Klimat och miljö
Argentina har övervägande tempererat klimat,
men i sydost är det halvtorrt och i sydväst
subantarktiskt. I områdena San Miguel de
Tucuman och Mendoza i Anderna förekommer
jordbävningar. På Pampas och i nordost blåser
ibland pamperos, som är kraftiga stormar.
Längst i norr är klimatet subtropiskt och i söder
nästan arktiskt. Det gör att klimatet skiljer så mycket. Kontinentens sydligaste del Eldslandet
har ett klimat som är väldigt likt Sveriges. Där är klimatet fuktigt, det är mycket oväder och i
skogarna finns det myrar och älvar. Naturkontrasterna är även störst i denna region. ( Källa:
Wikipedia)
Argentinska flaggan
Argentinas vapen
I - 1 (4)
FAKTA OM ARGENTINA
Yta: 2.779.221 km² (gör också anspråk
på Malvinerna [Falklandsöarna] som
ockuperades av Storbritannien 1833,
med tillhörande Sydsandwichöarna och
Sydgeorgien, samt en sektor av
Antarktis på ca 900.000 km²).
Kuststräcka: 4.989 km (längs
Atlantiska oceanen)
Gränser: Gränsar i norr mot Bolivia
och Paraguay, i öster mot Brasilien och
Uruguay, och i söder och väster mot
Chile. Totalt 9.665 km landgräns.
Markanvändning: odlad jord =
ca 10% (varav ca 1% betraktas som
skördad), betesmark = 52%, skogsmark
= 19%, övrigt = 19% (uppsk.1998)
Konstbevattnad areal: 16.000 km²
(uppsk.1998)
Medeltemperatur/dygn: Buenos Aires
24° (jan), 11° (juli).
Medelnederbörd/månad: Buenos
Aires 144 mm (jan), 52 mm (dec).
Högsta berg: Cerro Aconcagua
(6 962 m.ö.h.) Andernas och Amerikas
högsta berg, Ojos del Salado (6 893
m.ö.h.), Monte Pissis (6 795 m.ö.h.),
Volcán Llullaillaco (6 739 m.öh.),
Cerro Mercedario
(6 720 m.ö.h.),
Volcán Antofalla
(6 440 m.ö.h.).
Lägsta punkt: Laguna del Carbon
(-105 m.ö.h.) mellan Puerto San Julian
och Comandante Luis Piedra Buena i
provinsen Santa Cruz i Patagonien. Laguna del Carbon är den västra hemisfärens lägsta
punkt.
Största flod: Paraná, näst Amazonfloden Sydamerikas största flodsystem, avvattnar större
delen av La Platabäckenet som sträcker sig från Anderna i väst till Atlantkusten i öst, och från
Mato Grosso och Brasilianska höglandet i norr, till Patagonien i söder. Rio de la Plata är
Paranás och Uruguayflodens estuarium (= grunt och brett utlopp i havet).
Längsta flod: Salado del Norte/Paraná (över 200 mil).
Största sjöar: Lago Argentino (1.415 km²) och Lago Viedma (1.088 km²) i sydligaste
Patagonien, och Laguna Mar Chiquita störst i norra delen av landet.
Naturliga riskzoner: Området mellan Tucumán och Mendoza i västra Argentina är
jordbävningsdrabbat. Slättlandet drabbas av våldsamma stormar, s.k. pamperos med hårda
vindar och kraftiga hagelbyar. Översvämningar är vanliga kring de stora floderna.
Huvudstad: Buenos Aires (ca 3 milj. inv. - Storbuenosaires ca 15 milj. inv.) grundad 1536 av
Pedro de Mendoza men övergiven; återinvigd 1580 av Juan de Garay.
Viktiga tätorter i Argentina (2007): Cordoba (1,5 milj. inv.); Rosario (1,3 milj. inv.);
Mendoza (1,0 milj. inv.); La Plata (860.000 inv.); San Miguel de Tucumán (833.000 inv.);
Mar del Plata (700.000 inv.); Santa Fe (525.000 inv.); Salta (531.000 inv.); San Juan
(456.000 inv.); Bahia Blanca (310.000 inv.); Resistencia (400.000 inv.); Santiago del Estero
I – 2 (5)
(390.000 inv.); Corrientes (332.000 inv.); Neuquén (391.000 inv.). Den nordligaste staden
heter La Quiaca och ligger på den 22:a breddgraden, ca 1,5° norr om Stenbockens vändkrets.
Den sydligaste staden heter Ushuaia och är världens sydligaste stad. Den ligger på 55:e
breddgraden, ca 15 mil från Kap Horn. Omvandlat till norra halvklotet skulle dessa extremer
sträcka sig mellan t.ex. Kuba och Hudson Bay, eller mellan Mecka och Moskva.
Provinserna (= delstaterna) från norr till söder: 1. Jujuy (53.219 km²), 2. Salta (155.488
km²), 3. Chaco 99.633 km²), 4. Formosa (72.066 km²), 5. Catamarca (102.602 km²),
6. Tucumán (22.524 km²), 7. Santiago del Estero (136.351 km²), 8. Corrientes (88.199 km²),
9. Misiones (29.801 km²), 10. San Juan (89.651 km²), 11. La Rioja (89.680 km²),
12. Córdoba (165.321 km²), 13. Santa Fé (133.007 km²), 14. Entre Ríos (78.781 km²),
15. Mendoza (148.827 km²), 16. San Luis (76.748 km²), 17. Buenos Aires (307.571 km²),
18. La Pampa (143.440 km²), 19. Neuquén (94.078 km²), 20. Río Negro (203.013 km²),
21. Chubut (224.686 km²), 22. Santa Cruz (243.943 km²), 23. Tierra del Fuego (Eldslandet)
(21.571 km²). Huvudstaden Buenos Aires är ett självständigt (autonomt) federalt distrikt på
200 km² officiellt kallad Ciudad autónoma de Buenos Aires (CABC).
Officiellt språk: Kastilianska (= riksspanska)
Befolkning. 40.301.927 (Juli 2007)
Källa: http://www.argentina.nu/argfakta.htm
Staden San Juan Argentina
I – 3 (6)
PROVINSEN SAN JUAN - ARGENTINA
Innan spanjorerna kom.
San Juan är en argentinsk provins i västra delen av landet. Yta: 89 000 kvadratkilometer.
(Är nästan som hela Götalands area). Den gränsar i norr till provinsen La Rioja, i sydost till
San Luis, i söder till Mendoza och i väster till bergskedjan Anderna som utgör en naturlig
gräns till republiken Chile.
Provinsen består 80% av bergslandskap. I dessa bergsområden höjer sig ett otal spetsar av de
majestätiska bergskedjorna som sträcker sig upp till höjder mellan 1000 till 6000 meter över
havet.
De första spåren av invånare i provinsen har daterats till 5000 år f.Kr.. Från det datumet
började Ansilta-kulturen som varade fram till 500 e.Kr..
Ansilta-kulten är en av de stora arkeologiska gåtorna i Argentina. Man känner inte till mycket
om denna kultur. Det geografiska området där de var bofasta sträckte sig från det höga
bergsmassivet Ansilta, beläget i det dagsaktuella San Juan, till dalgångarna österut i Anderna.
Denna civilisation formade aldrig byar eller befolkningscentra. De levde på jakt, samlandet av
I – 4 (7)
frukter och idkade odlingar i mycket liten skala. Deras bruk av jorden utvecklades så
småningom fram till 500 år e.Kr. då de blev mer och mer influerade av grannkulturer och
deras odlingskonst
Invånarna var mörkhyade. Anletsdragen var mycket vackra, enligt västerländsk smak. Deras
pannor var breda och höga, kindkotorna något markerade, käkarna kraftigt men skönt
formade, näsorna måttligt örnnäbbsformade och ögonen var medelstora men inte snedställda.
Invånarnas hår var rakt, slätt, kortklippt och bakåtkammat. De var ganska småväxta. Männen
kunde bli 160 cm långa och kvinnornas längd mättes till 150 cm.
I det nutida San Juan kan man ännu idag se hur dessa typiska drag återspeglas i en del av
befolkningen.
Familjerna levde isolerade från varandra och mycket sällan skapade man någon typ av
gruppboende.
De jagade guanaco (lamadjur), mindre djur, samlade ägg och frukter i naturen.
Slutligen utvecklade de ett slags boskapsskötsel med lamadjuren. De odlade majs,
pumpväxter, tog vara på djurfetterna och naturens örter.
Deras bostäder var mycket enkla. De bestod av naturliga grottor eller konformiga kojor som
ibland gjordes under marknivå för att skydda sig för starka vindar. Ibland byggdes de på
högre plattformar för att vara säkra mot oväntade översvämningar.
De döda grävdes ned inne i grottor eller gömdes i gravhögar bestående av stora stenblock.
Kropparna sveptes in i olika typer av textiler hopbundna med växtfiber. Man fäste i regel
någon typ av nässmycke på den avlidne, som talade om den avlidnes rang och ålder.
Man brukade sig inte av någon typ av balsamering, men de klimatiska förhållandena och
jordens PH-värde gjorde att kropparna blev väl bibehållna för framtiden.
I San Juans universitets museum kan man idag bese flera mumier (Arkeologiska fynd från
430 f.Kr. till 580 e.Kr) från Ansilta-epoken.
Senare utvecklades i provinsens norra delar en annan kultur med namnet ”Angualasto” och
hade sitt säte vid de nuvarande orterna Iglesia och Jachal.
CALINGASTA – kulturen
Vid de geografiska områdena Calingasta, Zonda- och Iglesia dalarna växte vid vår
tidräknings början en befolkning som kallas ”Calingasta-kulturen”.
Dessa människor kunde konsten att tillverka och forma keramikartiklar, pil- och spjutspetsar,
tandade stenknivar och kände till en del färgämnen.
De levde på majs, pumpa, lamakött, jaktbyten och frukter i naturen.
Dessa urinvånare utvecklade konsten att kunna väva och tillverkade textiler och klädesplagg
av olika slag.
Bostäderna var som tidigare i grottor eller hyddor byggdes av ett slags rörväxter (cañas) som
sammanfogades och tätades med sammanpressad lera.
I – 5 (8)
Den här kulturen blev början till den civilisation som de spanska erövrarna fann då de kom till
San Juan. Denna kultur blandades senare med ”Inca-kulturen” och invånarna gick då under
namnet ”Huarpes”.
LOS HUARPES (Huarperna)
“Los Huarpes” befolkade “Cuyo”, Cuyum betyder på indianspråket “sandig mark”. Dessa
indianer var något längre. Männen mätte upp till 170 cm och kvinnorna 160 cm. De var i
motsatt till tidigare kulturers folk ganska stillasittande. De ägnade sig åt jordbruk (I huvudsak
majs) och utvecklade ett bevattningssystem med kanaler. Av de olika frukterna och frön
framställde de starka drycker. Av “algarrobas” (Johannesbrödträd) frukter gjorde man ett bröd
som kallades “patay” och en likörliknande dryck “la chicha”.
Korg tillverkad av Huarpes (Arkeologiskt fynd)
Vattenväxten “totoras” rötter, som vara vanlig i sjön Guanacache (Törstens vatten) blev en del
av deras föda.
“Los Huarpes” var polygamister. Det var bara de mäktigaste männen som kunde klara av att
bilda den typen av familj. När en far i familjen avled tillhörde änkan med barn tills vidare den
dödes bror. Konsten att fläta fibrer till vattentäta kärl behärskades helt. Krukmakarkonsten
utvecklades och deras kärl försågs med geometriska mönster i flera färger som typisk för
Tiahuanaco-kulturen. De klädde sig i långa tunikor utan ärmar som räckte till knäet. Som skor
använde de ”ojota” som hade mottagits som en nyhet från den nordliga Inca-kulturen.
Mot berghällar malde de sitt majsmjöl och gräddade sitt bröd i lerugnar.
I – 6 (9)
”Los huarpes” dyrkade solen, månen, morgonrodnaden och bergen. Man trodde att det fanns
två olika övernaturliga makter. ”Soychú”:
det godas makt. ”Galichú”:- det ondas makt.
Men invånarna i Cuyo (Inkluderar San Juan)
höll sig till en enda rådande gud
(Monotonister), som de kallade ”HunucHuar”, som hade sitt säte i bergen. De
offrade till honom och de döda begravdes
sittande med huvudet vänt mot bergen, mot
guden ”Hunic-Huar”.
Det kan nämnas att bland ”Los huarpes”
bestraffades stöld och lögn.
Namnet HUARPE hade mycket att göra med deras gud ”HUNUC HUAR”. Partikeln ”pe”
utrycker tillhörighet. Med andra ord betydde HUARPE att de tillhörde guden HUAR. De
använde varken avgudar eller avbildningar som skulle representera sin gud.
TALSYSTEM – Deras talsystem var byggt på fem siffror som hade sin benämning var och
en. Talet tio hade också sitt namn. Siffrorna däremellan uttrycktes med talet fem som bas med
tillägg. Exempelvis uttrycktes talet åtta såsom ”tre till” (5 +3).
SLUTLIGEN – När des spanska erövrarna kom till ”Los Huarpes” minskade befolkningen
snabbt med 50.000 personer under de första tjugo åren p.g.a. sjukdomar som spanjorerna
förde mes sig och av dem utförda förgiftningskampanjer. De sista som blev utrotade levde i
bergen i Valle Fertil. Den siste hövdingen ”Huaziul” föll där för spanjorernas svärd.
Idag lever para några få direkta huarpes- avkomlingar i närheten av Guanacahe-sjön under
mycket fattiga förhållanden fullständigt bortglömda av myndigheterna. Trots detta är det en
stor del av befolkningen i San Juan som är besläktade med ”Los Huarpes”.
Landskapsvy från Rodeo
I – 7 (10)
Senare historia (Kolonialtiden)
Innan spanjorerna kom, (Under 1500-talet) var San Juans territorium befolkat av diverse
indianstammar: ”Los Huarpes” söder över, ”Los Olongastas” i nordvästra delen, ”Los
capayanes” i dalarna benämnda Vinchina, Guandacol och Jachal, som vi sett tidigare.
Sedan invaderade spanjorerna från Chilesidan detta territorium. Det var de spanska katolska
jesuiterna som stormade fram på ett mycket brutalt sätt mot regionens befolkning. Den
dåvarande ”huarpes-kulturen” som var underordnad ”Incariket” blev praktiskt taget utplånad.
Därför finns det ganska ringa kännedom om den kulturen. Man har inte kunnat bevara mer än
några enstaka ord från deras språk. Indianstammarna påtvingades kristendomen med svärd.
(Här utfördes de s.k. korstågen – Ignacio Loyola – upphovsmannen till inkvisitionen låg
bakom dessa våldsamma missionsmetoder.) Indianerna hade att välja på korset eller följa sin
gamla mytologi. Ett nekande till korset innebar obevekligt döden. Mycket oskyldigt idianblod
blev utgjutet i San Juan under koloniseringen av den anledningen.
Detta förfaringssätt satte skräck i befolkningen därför utövar den katolska kyrkan en fruktad
auktoritet som på senare tid genom sekulariseringens konsekvenser har avmattats.
Spanjorernas ankomst till Sydamerika – Många indianer dödades
I en något senare epok kom en kommission under ledning av Juan Jufré och Montesa, sänd
1562 av den chilenske guvernören Fransisco Villagra, vilka grundade den 13 juni samma år
San Juan de Frontera norr om Mendoza över dalen Catalve. Så småningom blev staden flyttad
något söder ut för att undkomma floden San Juans översvämningar. Detta utfördes av Luis
Jufré år 1594.
Av den anledningen var San Juan och hela Cuyo i början beroende av det Chilenska styret. I
San Juan tillämpade man trots detta de spanska lagarna och värderingarna.
År 1752 formades regionen Cuyo, där San Juan var inräknad.
Under århundraden växlade styrelsesystemen i provinsen. Dess historia presenterar därför en
ganska brokig och komplicerad utveckling.
Idag är provinsen indelad i kommuner (19 st.) med sina respektive folkvalda styrelseorgan.
Provinsen i sin helhet styrs av folkvald guvernör med sina ministrar för olika sektorer i
samhället.
Ganska nyligen har en ny region bildats, Nuevo Cuyo, som inlemmar provinserna Mendoza,
San Juis, La Rioja och San Juan. Unionen är i första hand av kommersiell betydelse.
Stadens grundare hade fört med sig jordbruksprodukter från Spanien som man nu började
odla. Det var vete, korn, oliver och vinplantan. Därför är provinsen San Juan idag en av de
mest kända vindistrikten i Argentina. (57 000 ha är odlade med konstbevattning.)
I – 8 (11)
De mänskliga värderingarna bland invånarna
Bland invånarna under den första kolonialtiden fanns det många åtskillnader ock orättvisor.
Människorna klassades enligt sin ras, hudfärg och sitt ursprung. De tre huvudgrupperna var:
•
De vita, som utgjorde den noblaste klassen. De som var födda i Spanien och de vita
som var födda i Amerika var accepterade som värdiga att ha höga poster i samhället.
•
Indianerna, hade inga privilegier. De indianer, som överlevde jesuiternas våldsamma
framfart (förgiftad mat, svärd m.m.) blev förflyttade till Chile, eller utnyttjades som
slavar till Calingasta, Pismanta, Jáchal, Valle Fertil och Guanacache.
•
Den svarta rasen som fördes från Afrika med syfte att skaffa billig arbetskraft. De
färgade afrikanerna fick utföra tjänstearbeten och ibland slavarbeten. Liksom
indianerna blev de klassade som de absolut lägsta i samhället.
Ännu idag kan man skönja den klassindelningen på ett outtalat sätt i det praktiska livet som
egentligen ingen vill tillstå.
Spansk herre betjänt av färgade
Oxkärra .. En resa från San Juan till
Buenos Aires varade mellan 45 – 60 dagar
Topografi och population.
San Juan tillhör geografiskt regionen Cuyo. Där finns ett betydande stort bergsmassiv som
presenteras i tre bergsenheter: Den inledande bergskedjan, huvudbergskedjan som har toppar
långt över 4500 m.ö.h. och sedan den något lägre förbergskedjan. En av de högsta topparna
är Mercedario 6670 m.ö.h. Mellan bergskedjorna finns befolkade fruktbara dalar. I dessa daler
letar sig smältvattnet från glaciärerna fram och bildar längre ned stora floder. Där kan nämnas
floden San Juan som har dämts upp stegvis i dammar. På så sätt får man en kontinuerlig
bevattning av jordbruket och växtligheten i San Juan under hela året. Den stora fallhöjden
utnyttjas även för att generera elektrisk energi. En annan större flod är Jachal-floden som
förser hela den dalens odlingar och hushåll med vatten.
I förbergskedjan har de ofta förekommande jordskalven sina epicentra.
Den östra delen av provinsen består av kala, ofruktbara ökenområden.
I – 9 (12)
Ökenlandskap
Vinodling
Bördig dal – Iglesia
Vindruvor
Högt uppe i de höga bergsmassiven utvecklas idag en intensiv gruvindustri. Där finner man en
mängd udda och värdefulla metaller. I huvudsak är det guldfyndigheterna som på senare tid
har exploaterats. Gruvindustrin sysselsätter en stor del av San Juans befolkning. Tyvärr
orsakar gruvornas anrikningsprocesser stora ekologiska förändringar i naturen. Värst
drabbade är de livsviktiga flodernas vatten. Provinsens städer är: San Juan (Huvudstad) Caucete - San José de Jáchal - Villa General San Martín – Chimbas - Santa Lucía - Rivadavia
– Rawson - Villa Borjas - Villa Media Agua - Villa Krause - Villa Barboza - Villa Nacusi Villa Aberastain.
Andra större orter: Calingasta – Barreal – Huaco – Rodeo - San Agustin de Valle Fértil
Invånarantal i provinsen ( 2008): 622 000 inv.
I – 10 (13)
Bilder från den dominerande vinindustrin
Jordbävningsområde.
Den västra delen av provinsen är ett aktivt jordbävningsområde. San Juan har erfarit fem
jordbävningar som orsakade stora materiella skador åren 1894, 1941, 1944,1952 och 1977.
Den starkaste var den 15 januari 1944. Jordbävningen uppmättes till 7,8 på Richter-skalan.
Man räknar med att minst 20 000 omkom vid
det tillfället. Staden blev i det närmaste jämnad
med marken.
Sedan dess har staden återuppbyggts.
Byggnaderna uppförs numera med mycket
armeringsjärn för att kunna tåla starka
jordstötar. Tidigare byggde man med ”Adobe”,
soltorkat jordtegel, som är ett mycket bräckligt
material. Staden var i huvudsak konstruerad
med det materialet vid jordbävningen 1944.
Höga husfasader föll överraskande rakt över
människorna på gatorna. Allt var över på några
få sekunder.
År 1977 jämnades staden Caucete med marken. Jordbävningen krävde många liv och de
materiella skadorna var påtagliga i praktiskt taget hela provinsen. Jordbävningen varade under
flera minuter och åstadkom på så sätt en förstörande effekt.
Variation av landskap.
Bergsvy över Anderna
Vindsurfare på en av vattendammarna
I – 11 (14)
Vattendammen i Ullum
Dammfördämning för konstbevattning
Bergsmassiv i Calingasta
Förhistoriska formationer i Valla de la Luna
Klimatförhållanden.
Klimatet i San Juan är mycket torrt och därför får all odling konstbevattnas. Temperaturerna
kan stiga upp till 45 grader i skuggan under de varmaste sommardagarna. Under natten
sjunker dock temperaturen ned mot 20 grader.
Vinterhalvåret bjuder på ett behagligt klimat. Nattemperaturen mäts till omkring noll grader.
Dagstemperaturen kan stiga till omkring tjugo grader.
I provinsen presenteras ett meterologiskt fenomen som kallas ”viento Zonda” = Zondavinden.
Den uppstår genom att fuktig luftmassa tränger in från Stilla Oceanen över Chile. När den når
Andernas höga bergskedja komprimeras luften och all fuktighet fälls ut i form av regn eller
snö. Den då upphettade luftmassan som är torr, strömmar med väldig kraft ned över San Juans
region på andra sidan av Anderna. Den torra heta stormvinden orsaker i regel stora materiella
skador och är fruktad.
I – 12 (15)
Konstbevattning.
Som vi redan sett är klimatet i San Juan mycket torrt. För den skull utnyttjar man flodernas
vatten till hushållen, industrin och odlingarna. Vattnet samlas upp i dammar leds via kanaler
till orter, odlingar etc. På en del platser har man borrat djupa källor vars ymniga flöde även
täcker en del av det stora behovet av vatten.
Skissbild över hur konstbevattningen är organiserad. (Idén kom från ”Los Huarpes”)
Den andliga situationen.
Den andliga situationen och klimatet i San Juan är helt dominerad den Romerska Katolska
Kyrkan. Sedan kolonialtidens början tills idag är det landets officiella religion.
Den presenterar inte i San Juan någon avart av den katolska kyrkans lära. I allt är den trogen
Rom och dess lära. Vid jämförelse med ”Det Andra Vatikankonciliets dekret” ser man att
kyrkans lära, undervisning och praktik befinner sig inom ramen av vad Vatikanen har dikterat.
1. Bibeln.
Katolska kyrkan säger:
”Dessa skrifter som är inspirerade av Gud och som en gång för alla är skriftligt nedtecknade,
förmedlar Guds eget ord och apostlarnas ord. Därför har kyrkan alltid ansett och anser dem
tillsammans med den heliga Traditionen såsom trons högsta norm.”
(Andra Vatikankonciliet och det kristna livets källor – Uppenbarelsen - Liturgin - Kap. 4. Punkt 21)
”Den heliga teologin äger i Guds skrivna ord tillsammans med den heliga Traditionen sin
oförgängliga grundval” (Punkt 24)
I – 13 (16)
Med andra ord påstår den katolska kyrkan att grunden för vår kristna tro består inte bara av
Bibeln utan den tillsammans med den heliga Traditionen. Bibeln, Gud ord ensamt är alltså
inte hela grunden för tro och lära för den katolska kyrkan. Man har andra källor därutöver.
I och med att Bibeln inte är den enda källan för kristen tro står givetvis dörren öppen för
inflytande av andra källor som inte stämmer med Guds Ord. Därför finner man många läror
och idéer som står i strid med Bibeln
Några exempel nedan som dessutom är helt i harmoni med det av Vatikanen godkända
dokumentet - (Det Andra Vatikankonciliet.)
2. Jesus:
Katolikernas Jesus är samma historiska Jesus som N.T. talar om. Vid närmare studium av
deras syn på Honom upptäcker man bl.a. följande:
a) Han utförde inte försoningsverket ensam. Hans mor var Medåterlöserska.
b) Han har inte fullbordat offret ännu. Det görs genom nattvarden och andra riter.
c) Han kan inte till fullo rena oss från synden. Alla måste gå genom skärseldens
reningsprocess efter döden.
d) Han är inte enda medlaren till Nådens Tron. Han är omgiven av många medlare. Det ät
frågan om andra människor som en gång levt på jorden (Helgon). Främst bland dessa
medlare är Jesu moder Maria.
e) Det var inte han som krossade ormens huvud utan hans mor Maria.
Den bilden av Jesus är ju långt ifrån den beskrivning som N.T ger av Honom.
3. Maria – Jesu jordiska mamma
Här möter vi huvudfiguren i den katolska tron. I deras officiella skrifter kan man läsa
följande:
”Slutligen blev den obefläckade Jungfrun, som hade bevarats oemottaglig för varje
besmittelse av arvsynd, efter att ha fullbordat sitt jordelivs lopp med kropp och själ upptagen
till den himmelska härligheten och upphöjd av Herren som drottning över alltet…”
(Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution – om Kyrkan. Kapitel VIII - Punkt 59)
Katolikerna firar Marias himmelsfärd den 8 december med röd dag i almanackan. Den
dogmen kom till på 1950-talet. Däremot firas inte Jesu himmelsfärd)
”Upptagen till himlen har hon nämligen inte lagt ned sin frälsningsbringande uppgift, utan
hon fortsätter sin mångfaldiga medling för att åt oss utverka den eviga frälsningens
gåvor..” (Punkt 62 )
”Gudsmodern är, såsom den helige Ambrosius lärde, Kyrkans urtyp med avseende på tron ,
kärleken och den fullkomliga föreningen med Kristus…” (Punkt 63)
Vidare undervisar man om att hon fortfarande är Jungfru. Man nekar absolut Bibelns
påstående om att Maria födde flera barn som blev Jesu syskon. (Matt. 12:46-47; Mark. 3:31;
Joh. 2.12; Matt. 13:55 )
”Maria firas med rätta av Kyrkan med särskild kult, ty såsom Guds heliga moder, som deltog
i Kristi mysterier, har hon av Guds nåd fått en upphöjd plats efter Sonen framför alla änglar
och människor..” (Punkt 66)
Detta är bara en liten del av den officiella katolska läran som bestyrks av Vatikanen.
En vaken Bibelläsare finner inget av detta i Skrifterna.
I – 14 (17)
4. Själsmässor – Skärseld - Ockultism
Enligt katolsk tro kommer de avlidnas själar till skärselden, där de måste gå igenom en
reningsprocess för att senare kunna komma till paradiset. Den processens långvarighet beror
på flera faktorer. Tiden kan påverkas genom att de anhöriga inbjuder till s.k. själsmässor där
någon av den katolska kyrkans ämbetsmän administrerar ritualen. Vatikankonciliet säger
följande:
”Intill dess Herren kommer i sitt majestät och alla änglar med honom och döden har gjorts
till intet och allt lagts under Herren, vandrar en del av hans lärjungar på jorden, andra som
lämnat detta jordeliv renas, och åter andra är förhärligade….”
(Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution om Kyrkan Kapitel 6 - Punkt 49)
”Mässor för de döda kan firas även… Övriga mässor för de avlidna….”
(Andra Vatikankonciliets och det Kristna livets källor - Uppenbarelsen Liturgin Kap. 8 –
Punkt 337)
”Kyrkan frambär det eukaristiska offer som har sitt upphov i Kristi påsk för avlidna, för att
det genom den gemenskap som förenar alla Kristi lemmar…” (Punkt 335)
Detta innebär att man genom böner, firandet av nattvarden och mässor på ett eller annat sätt
påverkar de avlidna eller kommer i indirekt kontakt med dem.
Dessa tankar leder direkt till uppfattningen att de levande kan genom böner komma i kontakt
med de avlidna. Detta föder i sin tur tron på att dessa avlidna kan fungera som medlare
mellan de anhöriga och Gud.
Detta leder vidare till kulter som absolut inte har med kristen tro att göra men som ryms inom
det katolska synsättet på kontakten med de avlidna. Följderna blir då ett närmande till den
spiritistiska läran och ett skapande av kulter till de döda. Det andliga klimatet mättas av
demoniska makter och magier av olika slag. Ockultismen har därför i detta klimat en bra
grogrund.
I provinsen i San Juan förekommer starka kulter till döda människor som samlar stora skaror
människor som ber direkt till dem. Bland dem kan nämnas José Dolores (En gaucho som
hjälpte fattiga), La Difunta Correa (Kvinna som dukade under i öknen och ammade sitt barn
- legend) och Caputo (Mördad taxichaufför)
Kultplats för La Difunta Correa. (Samlar hundratusentals människor per år)
I – 15 (18)
Pilgrimer på väg till La Difunta Correa
José Dolores-kapellet (El Gaucho som hjälpte fattiga)
I – 16 (19)
Kultplats för den mördade taxichauffören Caputo
Givetvis finns många andra exempel på samma typ av kult till avlidna människor, som ryms
inom den tro den katolska kyrkan förfäktar.
En annons i lokaltidningen som inbjuder till själsmässa för att be för den här kvinnans själ
och eviga vila. Hon avled för fyra år sedan. Dagligen kan man läsa ett flertal annonser av
detta slag..
5. Helgondyrkan.
Den katolska kyrkan vördar de heliga människor som har avlidit och vädjar till dem i sina
böner att de i sin tur skall be för oss. Därför har den katolska kyrkan en mängd helgon
förutom Maria och Josef som fungerar som medlare till den heliga Gudomen.
I – 17 (20)
Vatikankonciliets dogmatiska konstitution – om Kyrkan - Kap. 7 Punkt 50 säger följande:
”Med fullt bejakande av denna gemenskap inom hela Kristi mystiska kropp har Kyrkan, som
ännu befinner sig på vandring, alltsedan den kristna religionens första tider med stor fromhet
vårdat sig om de avlidnas minne och burit fram förböner för dem, emedan ”det är en helig
och from tanke att bedja för de avlidna för att de skall bli fria från synd.”.(Kommentar –
själsmässor)
Men att Kristi apostlar och martyrer, som genom att utgjuta sitt blod gav trons och kärlekens
förnämsta vittnesbörd, är på särskilt innerligt sätt förbundna med oss i Kristus, det har
Kyrkan alltid trott; med särskild andakt har hon vördat dem tillika med den saliga Jungfrun
Maria och de heliga änglarna och fromt bett om hjälp på deras förbön. Till dessa räknades
snart även andra, som mera utpräglat efterliknade Kristi jungfrulighet och fattigdom, och
slutligen alla de andra, vilkas framstående utövande av de kristna dygderna och av Gud
mottagna nådegåvor anbefallt dem till de troendes vördnad och efterföljd. - …det är högst
tillbörligt att vi ”hjälpsökande åkallar dem och tar vår tillflykt till deras böner och mäktiga
bistånd, för att utföra välgärningar hos Gud genom has Son Jess Kristus…” När vi firar
det eukaristiska offret, är vi sålunda som innerligast förenade med den himmelska Kyrkans
tillbedjan, emedan vi då i gemenskap med hela Kyrkan vördar framför allt den saliga alltid
rena Jungfrun Maria, men även de helige Josef, de heliga apostlarna och alla helgonen.”
(Kommentar : Det nämns inget vördande eller tillbedjan till Guds Son Jesus, Här är det Maria
och helgonen som gäller. Ordet ”vörda” används ofta. Det är synonym till ”Hedra eller
högakta”)
Denna syn på helgonens stora roll i förbön för de trogna katolikerna leder givetvis till dyrkan
av dem och tillbedjan till deras avbildningar. Det är det som katolikerna kallar för att
”vörda”.
På så sätt har varje hem, familj och person någon helgonbild av något slag i egenskap av en
amulett, som skall skydda och hjälpa dem. Här har den katolska Kyrkan fört människorna bort
från den ende Sanne Medlaren Jesus Kristus och lett dem in på bilddyrkan och fetischism.
(Tron på föremål – Avgudadyrkan)
Vanliga amuletter är Rosenkransen, helgonbilder av papp, gips, trä och metall.
Vatikankonciliet - Uppenbarelsen Liturgin Kap 5 - Punkt 278 säger följande om helgonbilder:
”Enligt en mycket gammal tradition har man bilder av herre, den heliga Jungfrun och
helgonen i kyrkorummet, avsedda för de troendes vördnad.”
Jungfru Maria äras med en procession
I – 18 (21)
Tron på kraften i krucifixet
Helgonbilder för att vörda – Husgudar – Avgudar Rosenkransen är en vanlig fetisch.
Stearinljus används flitigt i samband med vördandet av helgonen och de döda.
Bön till helgon
En publicerad metod som skall hjälpa affärsverksamheten.
Det gäller att be nio Ave Maria och be om tre önskningar
av ett helgon med namnet ”San Expedito”. Efter nio dagar
måste man publicera den här annonsen på nytt. Det är en
mycket vanlig företeelse.
Stearin- eller vaxljusets betydelse och användning:
Sedan det tredje och fjärde århundradet har katolikerna
använt sig av ljus. För dem är det ett slags offer till Gud,
Jungfru Maria och helgonen för att be om hjälp och stöd.
Man anser även att ljuset inger andligt lugn, så även för de
avlidnas andar. I den andliga världen anser man att lågan
sprider ljus och hopp. ( Ljusen måste vara välsignade av
prästen)
Korstecknet
Korstecknet görs i Faderns, Sonens och den Helige Andes
namn – Amen. På så sätt konfirmeras tron på Treenigheten.
Vidare tror man att korstecknet ger kraft för att segra över
det onda om det görs på ett korrekt sätt utan brådska.
I – 19 (22)
6. Bikten.
Vägen till syndernas förlåtelse utstakas enligt Katolska Kyrkans Katekes på följande sätt:
”Den som vill erhålla försoning med Gud och med kyrkan skall för prästen bekänna alla
svåra synder som han ännu inte har bekänt och som han kommer ihåg efter att
omsorgsfullt ha rannsakat sitt samvete. Utan att i och för sig vara nödvändig
rekommenderas ändå bekännelsen av mindre allvarliga fel varmt av kyrkan.
Biktfadern föreslår att den som biktar skallfullgöra vissa handlingar som "tillfyllestgörelse
" eller "bot" för att ersätta den skada som orsakats av synden och för att återföra den som
biktar till en livsstil som utmärker en Kristi lärjunge.
Endast prästerna som av kyrkans auktoritet fått fullmakt till avlösning kan i Kristi namn
förlåta synder.
Botens andliga verkan är följande: - försoning med Gud som ger den botfärdige nåden
tillbaka; - försoning med kyrkan; - efterskänkande av evigt straff som man ådrar sig genom
dödssynd; - efterskänkande - åtminstone delvis - av timliga straff, som är en följd av synden;
- frid, samvetslugn och andlig tröst; - tillväxt i andlig kraft för den kristna människans kamp.”
Källa: http://www.katolik.nu/html/sacr_kkk_bot.htm - Katolska Kyrkans Katekes;
Catholica, Vejbystrand 1996.
Biktstolar. Den bekännande talar genom galler till den syndaförlåtande prästen.
7. Påvedömet
Ett sekulärt uppslagsverk säger följande om påven (Wikipedia):
”Påve (av latin papa ’fader’, av grekiskans πάπας ’fader’, ursprungligen stavat πάππας), är
benämningen på biskopen av Rom och samtidigt på den Katolska kyrkans högste ledare.
Själva ordet ”påve” kunde förr även användas om andra höga kyrkoledare. Patriarken av
Alexandria bär alltjämt titeln påve, liksom maronitiska kyrkans överhuvud. Den romerske
påven räknas inom Katolska kyrkan som aposteln Petrus efterträdare och kallas sedan
medeltiden ibland för ”Kristi vikarie” (latin vicarius Christi). Katolska kyrkan anser att
påven är direkt efterträdare till Petrus, åt vilken Jesus Kristus själv anförtrodde kyrkan: ”Du
I – 20 (23)
är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka” (Matteusevangeliet
16:18)”.
Det andra Vatikankonciliet om Kyrkan - Kap.3 Punkt 18:
”Men för att biskopstjänsten själv skulle vara en och odelad, ställde han (Jesus) den helige
Petrus i spetsen för de andra apostlarna och stiftade i honom en alltid förblivande och synligt
framträdande princip och grundval för trons och gemenskapens enhet. Denna lära om den
romerske biskopens primat, dess instiftande bestånd, fullmakt och innebörd, samt om hans
ofelbara läroämbete förelägger detta koncilium på nytt alla troende atta hålla fast vid i sin
tro, och – för att fortsätta det som den gången påbörjades – har det bestämt sig för att nu
inför alla bekänna och förklara läran om biskoparna, apostlarnas efterträdare, som
tillsammans med Petri efterträdare, Kristi ställföreträdare och hela Kyrkans synliga
överhuvud, leder den levande Gudens hus.”
”Den romerske biskopen Petri efterträdare, såsom huvud och utan inskränkning av hans
primatfullmakt över alla, vare sig herdar eller troende. Den romerske biskopen har nämligen
i kraft av sitt ämbete som Kristi ställföreträdare och hela Kyrkans herde den fulla, högsta
och universella makten över Kyrkan och äger alltid att fritt utöva den.” (Punkt 22)
Enligt den katolska Kyrkan är alltså påven Jesu ställföreträdare, Kyrkans (församlingens)
synliga huvud med den fulla, högsta och universella makten. Med ett ofelbart läroämbete
äger han all makt och auktoritet att leda och styra hela det katolska kyrkosystemet. Vatikanen
påstår dessutom att Jesus skulle ha överlämnat denna uppgift till Petrus i sitt samtal enligt
Matt. 16:18. Varken Petrus själv eller de andra apostlarna stödde den tolkningen eller tanken,
som den senare tillkomna katolska Kyrkan förfäktar. Bibeln är klar i sitt budskap att det är vår
Herre Jesus som är både klippan och huvudet för församlingen.
Kommentar: Utöver det som ovan sagts om den katolska tron, som bevisligt stämmer med
Vatikanens dekret, finns flera komponenter som praktiseras och undervisas. Av utrymmesskäl
kan det inte vidröras här. Bland dem kan nämnas: Celibatet, Sakramenten, Prästens roll etc. I
detta mörka andliga klimat behövs mer än någonsin proklameras det sanna evangeliet.
Evangelisk mission är här mer än berättigad.
I – 21 (24)
ANDRA
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
Hur den svenska pingstmissionen – Asamblea de Dios - började i Argentina.
•
1920-1921 kom några svenska missionärer till Argentina. De verkade första tiden i
den norra delen av landet, närmare bestämt i staden Embarcación i provinsen Salta.
Dessa missionärer var Axel Severin, Gustav Flood, Albin Gustafsson, och Cristian
Nielson. Några av dem flyttade till Bolivia för att uppta nya arbeten.
•
1922 Missionär Axel Severin återvände till Buenos Aires och började arbetet där
tillsammans med en brasiliansk familj.
•
1925 Anlände missionär Gunnar Svensson med familj till Argentina och var bl.a.
verksam i Buenos Aires.
•
1927 Missionär Sture Andersson kom till Argentina och började ett omfattande arbete
i Misiones, Formosa och andra platser i landet. – Samma år flyttade den tidigare
nämnde Missionären Albin Gustafsson med familj till provinsen Córdoba för att
påbörja missionsarbetet där. Ungefär samtidigt utökades missionärsstaben med
familjen Karl Fredriksson som verkade först i Bolivia och sedan på ett flertal platser i
Argentina.
•
1938 Missionär Otto Nelson med familj kom till Argentina och verkade till större
delen i Buenos Aires
•
1943 Missionär Nils Abraham Kastberg övertog ledningen av församlingen i Buenos
Aires.
•
1947 Tiden där omkring, före och efter, kom ett flertal missionärer till Argentina efter
det andra världskrigets slut. Där nämns: Ingrid och Sigurd Erixon , Nils Eric
Forsberg, Gösta Forsberg, Gunnar Axell och Olle Jonsson med sina familjer..
Senare kom flera andra svenska missionärer som gjorde stora insatser för missionen i
Argentina .
Under den tiden utvecklades den svenska Pingstmissionens arbete i Argentina - Asamblea de
Dios – i de norra, centrala och östliga delarna av landet.
De västra och södra delarna av Argentina var ännu orörda områden. Det var först i slutet på
60-talet som svenska pingstmissionärer upptog pionjärarbete av den västra delen av
Argentina.
II – 1 (25)
Svensk pingstmission i Argentina
Asamblea de Dios
.
Inom det rödmarkerade området verkade svensk pingstmission från början av 1920-talet.
De omarkerade delarna av Argentina upptogs som missionsarbete först i slutet av 1960-talet.
II – 2 (26)
TREDJE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
Gud öppnar dörren till San Juan. Kallelse och förberedelser.
Det var under år 1969, som missionärerna Ingrid och Sigurd Erixon, då verksamma i
provinsen Córdoba, gjorde en rekognoseringsresa till provinsen San Juan. Gud hade lagt
sedan en lång tid tillbaka en kallelse att uppta ett nytt arbete där. I kontakt med de då
förekommande små evangeliska församlingarna i San Juan framkom i samtal med respektive
pastorer ett enormt behov av mer evangelisk verksamhet i provinsen. Med andra ord var ett
missionsarbete där mycket välkommet av de evangeliskt troende.
Sigurd och Ingrid Erixon
Genom Herrens ledning fick man av en mäklare ett mycket gott tips om en tomt med hus som
skulle kunna vara en bar utgångspunkt för ett nytt arbete. Det gällde fastigheten på Calle
Mendoza 405 Rawson, San Juan. Man kom överens om en betänketid och ett preliminärt
köpekontrakt uppgjordes. En viktig fråga stod dock kvar. Var skulle man få medlen ifrån?
Strax efter den uppgörelsen insjuknade Sigurd i en svår hjärtinfarkt. Läkarna gav inget hopp
om liv. Vad ville Gud med detta?
Då stormades Nådens Tron med frågor och rop om hjälp. Mitt i den svåra prövningen då
Sigurd ligger och kämpar med dessa frågor, kommer Karl-Erik Heineborg tillsammans med
en äldste från Sionförsamlingen i Linköping. Broder Heineborg hade för en kort tid innan haft
en svår hjärtinfarkt, men var nu i full verksamhet.
Sigurd öppnade sitt hjärta för dessa bröder och uttryckte sitt bekymmer när det gällde
framtiden och planerna med San Juan. Dessa två bröder var uppenbarligen sända av Gud.
Pastor Heineborg ingöt tro och hopp. ”Gud reste mig från samma sjukdom och det skall Han
göra med dig också.”, var han uppmuntrande ord. Den andre äldstebrodern som var egen
företagare upplevde tilltal från Gud och utan att dröja lovade han att låna de medel som
behövdes för att fullfölja husköpet i San Juan innan tidsfristen gick ut. Lånet återbetalades
senare med offermedel från församlingar och enskildas insatser i Sverige.
III – 1 (27)
Fastigheten vid Calle Mendoza 405 Rawson, San Juan
Då Sigurds hälsotillstånd hade varit så kritiskt hade hans son Lasse kommit från Sverige i all
hast. Nu tillfrisknade Sigurd, och Lasse kunde fara till San Juan med medlen för att förvekliga
fastighetsköpet.
Det var det första steget till ett begynnande missionsarbete i San Juan.
Samtidigt hände något i Sverige som ett bevis på att Herren verkligen är missionens Herre.
Vi, (Birgitta och Bertil) utan att någonsin ha samtalat med Birgittas föräldrar (Ingrid och
Sigurd Erixon) om de exakta planerna över San Juan, upplevde ett direkt tilltal från Gud.
Under flera år hade vi burit på missionskallese utan att yppa detta för någon. Inte ens våra
föräldrar visste något om detta. Det stora frågetecknet var: Var och hur Gud ville använda
oss. Efter en tids fasta talade Herren genom en syn där det visade sig ett stort fält moget till
skörd och en röst sa med klar stämma: ”Inom en mycket kort tid skall ni få veta var detta
skördefält finns där jag vill använda er. Vila i detta!”
Dagen därpå kom ett brev från Ingrid och Sigurd med ett stort nödrop. Innehållet var ungefär
så här: ”Vi tänker uppta ett nytt arbete i San Juan. Gud har ordnat allt. Men vi är inte så unga
och starka. Ropa till Gud att han sänder oss medarbetare. Kanske det handlar om er? Tiden
är kort! Bed!”
Dessa rader var en direkt bekräftelse på vad Herren hade talat dagen innan i synen. I våra
hjärtan sa vi JA till Herren. Vi visste med bestämdhet att det var Guds väg och vilja.
Med bävan samtalade vi med Pastor Anders Sjöström om vad vi hade upplevt. Det blev en
mycket positiv reaktion och samtidigt berättade han att Gud redan hade talat till honom om
detta.. Något år senare efter bön och samtal med äldstekåren blev vi presenterade som
missionärskandidater. Församlingen var överraskande positiv. Efter en månads bön beslutade
den att ta hela vårt underhåll. Det var ett stort djärvt trossteg av församlingen. Vilken
utmaning!
Ingrid och Sigurd tackade Gud för bönesvar. De var utsända från Sionförsamlingen i
Söderköping vilken tillsammans med andra medunderhållande församlingar stödde helt
det nya projektet i San Juan.
III – 2 (28)
Erixons for ut för att bosätta sig i San Juan i början på oktober 1971. I samma månad kom vi
till San Juan för att börja det som skulle innebära många år av kamp och seger i en svår och
mörk andlig miljö.
Det var kanske en lyckad kombination. Missionärerna Erixon med många års erfarenhet på
missionsfältet och vi som var unga och starka kom att komplettera varandra i ett utmärkt bra
samarbete. Nu skulle utmaningen börja! Det urgamla evangeliet skulle predikas.
Bertil och Birgitta Holgersson med flickorna Rosita och Annika. (1971)
Resan var lång och ömständig för att komma till San Juan. . Motala – Ålesund, Norge (Bil),
Ålesund – Buenos Aires (Båt under 1 månad); . Buenos Aires – San Juan (Tåg – 1 dygn )
Avsked vid Filadelfia i Motala den 19 sept. 1971. Ankomst till San Juan den 23 okt. 1971.
III – 3 (29)
FJÄRDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
Så började det.
I den inköpta fastigheten på Calle Mendoza 405 Rawson, San Juan började verksamheten.
Under den tid som hade förflutit sedan köpet av fastigheten tills vi kom hade äldre en syster,
Ana Tramontana, från församlingen i grannprovinsen Mendoza bott i huset. Samtidigt hade hon
bett till Gud i sin ensamhet för de kommande tiderna och för missionärerna. Hon var frimodig
och vittnade bland grannarna. Genom sin idoghet hade hon lyckats samla några äldre kvinnor
som visade intresse för att senare komma till missionärernas möten. Vi de första samlingarna
fanns där en handfull kvinnor med stor förväntan. Vi kände oss verkligen välkomna.
På den här tomten byggdes senare Centralkyrkan.
Vidare tillköptes grannfastigheten där Bibelskolan inrymdes och Radiostationen ”Dynamis”
installerades.
Nyligen har även TV-kanalen ”TV Dynamis” startat sina sändningar från samma plats.
Mötesverksamheten började regelbundet i slutet på oktober 1971 och varje gång kom någon ny
mötesbesökare. Det var mycket svårt att få människor att komma till den lokalen.
Lokalen var inte mer än 6 x 4 meter. På enkla träbänkar gjorda av poppelträ satt de nya med
öppna hjärtan för att lyssna på evangeliet. Det predikade ordet gav frukt och människor blev
frälsta.
Fotot är taget i den första lilla
lokalen. 1972.
IV – 1 (30)
Den effektiva lansen utåt…
Den effektivaste metoden för att få nya kontakter med människorna var barnverksamheten.
Under de första åren var Ingrid och Birgitta ute praktiskt taget varje veckodag i parker, plazas,
öppna platser etc. för att samla barn till ”Hora Feliz”. (Lycklig timme). Föräldrarna till barnen
var nyfikna och ville veta mer om vad vi lärde. Några av dem kom till vår lokal. Här skapades
nya och bra kontakter. I dessa barnmöten gjorde Gud stora och påtagliga under. Detta ingav
förtroende för budskapet och dörrar öppnades till familjer och hem.
Birgitta undervisar en grupp barn på en “plaza” i Villa Lerga (1972)
Det var en vanlig syn. Ingrid med sitt dragspel
och Birgitta med gitarren spelade barnkörerna
med liv och lust. Annika och Rosita stödde med
sina barnröster de för dem nya sångerna på
spanska. Det var verkligen ett mycket
fruktgivande pionjärarbete.
IV – 2 (31)
Evangeliet predikades på gator, torg och gränder..
Förutom dörrknackning med inbjudan och traktatspridning hade vi punktmöten på många
öppna platser. Ibland var motståndet svårt. Men Herren gav seger.
Det första dopet.
Den 9 januari 1972 fick vi döpa de fyra första vännerna. Det var en del av familjen Salas.
Broder Salas hade själv murat upp dopgraven på den öppna gården utanför lokalen i Rawson.
Missionär Sigurd Erixon döper de allra första vännerna i San Juan.
IV – 3 (32)
Här döps den allra första nyfrälsta brodern Teodoro Salas till Kristus, den 9 januari 1972.
Det första kyrkbygget.
Den lilla lokalen blev för liten. Vi förstod snart nog att vi var tvungna att bygga en liten kyrka.
Det fanns ju gott om plats på den tomt som hade inköpts. Redan i januari 1972 började vi att
skissa på en framtida kyrka. Ännu finns idéskissen bevarad.
Den första skissen på kyrkan (januari 1972). Kyrkan färdig är infälld överst till vänster.
IV – 4 (33)
För att ge plats till den nya kyrkan var vi tvungna att riva en del barrackliknande
konstruktioner som fanns på tomten.
Den lilla gruppen av vänner som beslutat
bygga.
Bilden till vänster togs under
kyrkbygget. Det är murarna som
arbetade på uppbyggandet av
den kyrka som senare skulle bli
till stor andlig seger.
Det märkliga är att bland
murarna står en ljus gestalt, som
ingen kan identifiera. Vem är
han?
IV – 5 (34)
Innan kyrkan var färdig var vi tvungna att ha flera dopförrättningar i den nya
dopgraven. Den förra ute på gården fick ju ge plats till den nya byggnaden.
Den nya kyrkan färdig i november 1972.
IV – 6 (35)
Kyrkan invigdes lördagen den 25 november 1972
Vid invigningshögtiden kom det flera besök från andra provinser. Från Mendoza kom
missionärerna Henricsson med flera av deras församlingsmedlemmar. Missionär Valentin
Krawczuk från Santa Fe var inbjuden som gästtalare under högtiden och den påföljande
kampanjveckan. Lokalen var överfull och det var verkligen en riktig feststämning.
Invigningen av lokalen markerade en ny epok i arbetet. Dess strategiska läge och tilltalande
arkitektur lockade många nya besökare. Förtroendet för vår verksamhet tilltog bland invånarna
i San Juan: Snart visste alla var ”Asamblea de Dios” hade sin kyrka.
Vi såg detta som ett stort Guds under. Verksamheten hade ju bara pågått ett år.
Ännu var inte församlingen bildad. Antalet döpta var vid invigningstllfället inte mer än 20
vänner.
Fler medarbetare
En vecka innan invigningshögtiden välkomnades ett äkta par från provinsen Córdoba, Coralia
och Roberto Jürgens. Broder Roberto hade varit pastor i församlingen Villa Maria, Córdoba
under flera år och hans fru Coralia var en mycket god själavinnare och barnarbetare.
Missionärerna Erixon hade lärt känna dem under sin missionsperiod i Córdóba och upplevde
att dessa vänner kunde vara till stor hjälp i San Juan.
Idén var att ha infödda arbetare synliga utåt. Nationalkänslan är stor i Argentina och det hade
sina negativa sidor med bara utlänningar i spetsen för verksamheten. Det kunde tyckas vara
något importerat utifrån. Broder Roberto hade ett mycket starkt personligt vittnesbörd.. Hans
liv, familj och hem hade slagits i spillror p.g.a. alkoholen. I den situationen fick han uppleva
en radikal frälsning. Gud gjorde ett under med honom och han fick bli en duktig predikant,
god äldste och en utmärkt medarbetare.
Vännerna Jürgens tjänade Gud med stor trofasthet i San Juan under 10 år och var till mycket
stor hjälp.
Församlingen bildades.
Sedan den nya kyrkan hade tagits i bruk blev mötena mer välbesökta. Det fanns plats för 200
personer. Gud verkade i våra möten och fler kom till tro. Efter några månader hade antalet
döpta fördubblats och gruppen var mogen att bilda en församling enligt N.T..
I slutet på juli månad 1972 kallade vi på missionär Ivar Vingren som var bosatt i Buenos Aires
och verkade i hela Argentina med bibelstudier och predikan. Broder Vingren var son till
IV – 7 (36)
pingstpionjären Gunnar Vingren som tillsammans
med missionär Daniel Berg började
Pingstverksamheten i Brasilien.
Under en veckas tid höll Vingren varje kväll
intressanta bibelstudier över församlingen enligt
Gud Ord..
Det var den 28 juli 1973 som de församlade
vännerna i en mycket allvarsmättad stund med
helighet inför Gud beslutade att bilda den fria
bibliska församlingen Asamblea de Dios. De
lovade med stor gripenhet att med trohet leva,
förkunna och följa den församlingsmodell som
Gud gett oss i sitt Ord.
Församlingen bildades med 40 medlemmar.
Församlingens ledning utgjordes av föreståndare Sigurd Erixon, vice föreståndare Bertil
Holgersson, äldste Roberto Jürgens.
Fotot togs söndagen den 29 juli 1973 dagen efter församlingsbildandet av Asamblea de
Dios i San Juan.
I och med bildandet av församlingen organiserades verksamheten. Vännerna fick olika
uppgifter och ansvar. Det märktes en stor entusiasm för Guds verk. Det föddes även en stor
längtan efter mer av Guds ord och bönen. Detta resulterade i fortsatt tillväxt av församlingen.
IV – 8 (37)
Fler och fler döptes.
Församlingen blev fastare och utpostverksamheten började ta form. Guds Ord predikades mer
än någonsin. Ungdomar och äldre spred traktater och inbjudningar. Dopgraven öppnades ofta
och församlingen växte.
IV – 9 (38)
Den första församlingsmatrikeln.
De fyra första medlemmarna var ju givetvis vi fyra
missionärer som upptog arbetet i San Juan.
Sedan följer i tur och ordning de vänner som döptes
eller upptogs i gruppen med rekommendationer från
annan församling.
Den första systern som kom med i gruppen var en
äldre spanjorska som i unga år döptes i en
baptistförsamling i Buenos Aires 1922..
IV – 10 (39)
FEMTE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
Intressant utvecklingsskede:
Pingsteld, föreståndarskifte, militärkupp, avskiljningar, församlingstillväxt
och större kyrka i Rawson,
Pingsteld över församlingen.
Några månader efter sedan församlingen hade bildats väcktes en enorm längtan hos vännerna
efter att uppleva Andens dop. Vi hade undervisat om Andens dop och gåvor en tid. Ingen av
dem hade hört någon tala i tungor eller profetera. Det var med avsikt som vi själva hade legat
lågt med Andens yttre manifestationer för att inte påverka eller skapa imitatörer.
En söndag före kvällsmötet hade vi bönemöte på knä. Det var en mäktig Ande och
lovprisningen var stark. Så hände det plötsligt att Anden föll över en ung syster och hon
började prisa Gud i nya tungor med stark och klar stämma. Strax efter kom uttydningen.
Det var helt och hållet Andens verk. Alla vi som var närvarande förstod att Anden och Hans
gåvor fungerade på samma sätt som i N.T.
Från den stunden blev det ett ivrigt sökande efter dopet i den Helige Anden. Som svar på bön
föll Andens eld över flera i varje möte.
Församlingen blev annorlunda. Nu ville man tjäna, vittna och göra allt för Jesus. Väckelsen
hade börjat och församlingstillväxten tog fart. Andens eld hade kommit för att stanna och den
brinner ännu idag i församlingen i San Juan.
V – 1 (40)
Pingstkraften återspeglades i fler omvändelser, under och tecken. Detta innebar att dopgraven
som var infälld i plattformen fick öppnas gång på gång. Broder Sigurd Erixon var en van
döpare och förrättade dopförättningarna med stor glädje.
V – 2 (41)
Föreståndarskifte.
I slutet av året 1975 for missionärerna Ingrid och
Sigurd hem till Sverige för en viloperiod. Det
var även tid för Sigurd att pensioneras.
I samband med deras avsked fick vi ta över
ansvaret för föreståndartjänsten. Det blev från
den stunden ett byte från Sigurd till Bertil. När
Erixons senare återvände tilll San Juan
återupptog han aldrig mer föreståndaruppgiften,.
men arbetade mer än någonsin i församlingen
tillsammans med Ingrid.
På bilderna ser vi längst upp till vänster –
Missionärerna Ingrid och Sigurd Erixon.
Längst upp till höger är en bild från
avskedsfesten.
Till vänster ser vi kramen som kanske
symboliskt vittnade om ett förflyttat ansvar
från svärfar till måg.
V – 3 (42)
Militärkupp.
Den 24 mars 1976 hände det alla hade fruktat – en militärkupp. Det blev mycket hårda tider
under president Jorge Videlas och hans juntakamraters tid. Kontrollen var stor och man var i
regel ute efter vänsterinriktade människor, fackföreningsfolk och politiker. Många försvann
spårlöst. Man levde under ständig fruktan och ovisshet.
Mer än än gång stod vi framför militärer med kulsprutepistoler och ibland riktades de mot oss.
Som utlänningar var vi givetvis kontrollerade, avlyssnade och bespejade. Vår post var
censurerad och upptagen. Telefonen var avlyssnad. På våra möten fanns det ofta spioner för
att lyssna på våra budskap. Flera av den låtsades bli frälsta och deltog i dopklassen.
För att få ha våra aktiviteter var vi tvungna att ansöka om tillstånd av polismyndigheten varje
månad. Då presenterades en lista på alla möten, barnmöten, övningar osv. I regel fanns det
inga hinder. Varje gång fick jag (Bertil) personligen göra dessa ansökningar med besök på
Centralpolisstationen. Det var den avdelningen som fiskade upp misstänkta personer för att
senare överlämna dem till militärerna för vidare behandling – tortyr och sedan avrättning.
Vid ett tillfälle blev jag helt överraskande häktad på den avdelningen. I samtal med officeren
hade jag inte svarat tillräckligt hövligt eller uttryckt mitt förtroende för det besked han gav
mig. Jag blev förd till ett rum där alla mina handlar plockades av mig. Dessutom gjordes det
undersökningar om jag hade något ouppklarat med miltärmyndigheterna. Där jag satt kom en
civilklädd officer in och beklagade att jag nu hade intet hopp om att klara mig. ”Vad som
helst kan hända med dig nu!” Givetvis suckade jag till Herren. Efter ett par timmar blev jag
förs till högsta befälet.. Efter en ordentlig utskällning med många glåpord blev jag satt på fri
fot. Det var ett stort under. Efter en dialog med provinsens minister fick vi tillåtelse att ha alla
aktiviteter utan att ansöka om lov. Vilken seger!
V – 4 (43)
Många andra obehagliga saker hände oss, men Gud bevarade oss från militärens skadliga
inverkan ända tills demokratin återvände. Det blev en stor lättnad för hela Argentina den dag
president Raul Alfonsin på nytt öppnade den demokratiskt valda parlamentet i början på 80talet.
Avskiljningar
Under svåra tider och bland hårt motstånd från katolikerna växte församlingen. Anden
verkade och delade ut gåvor och ämbeten. Ibland vännerna kallade Herren flera tjänare. Vid
flertal tillfällen fick vi därför avskilja äldste, utpostföreståndare, diakoner och diakonissor.
Alla dessa nya medarbetare hungrade efter mer och mer undervisning och just därför ordnades
studiedagar, kortare bibelkurser och periodiskt återkommande vittnesdagar för studier och
uppbyggelse.
Äldstekåren växte undan för undan. Fler och fler axlade ansvar i församlingens
verksamhetsgrenar. Församlingskroppen växte sig stark och Gud hade planer, öppna dörrar
och möjligheter för Sin församling.
Många av församlingens ungdomar upplever Guds kallelse till olika missionsfält. De flesta
känner för onådda folk. Flera av dem studerar på universitet och förbereder sig för kommande
uppgifter. Skördens Herre kallar och Han kommer också att sända dem. En dag kommer
händer att läggas på dessa missionärskandidater för avskiljning. Verket fortsätter framåt!
V – 5 (44)
Församlingens vittnen i slutet på 70-talet.
Församlingens vittnen under 80-talet
på bilden.
Idag (2009) räknar vi med ett par
hundra vittnen, Pastorer – äldste –
utpostföreståndare – predikande
medhjälpare etc
På bilden en del av
utpostföreståndarna under en retreat
2009.
V – 6 (45)
Församlingstillväxt.
I början på 80-talet började församlingen att växa snabbt. Ännu hade inte den s.k. ”väckelsen i
Argentina” börjat. Den kom igång i mitten på det decenniet. Kyrkan blev för liten och en
utbyggnad var absolut nödvändig. Den nya dopgraven användes innan kyrkbygget var klart.
Det blev mycket stora dop. Vid ett par tillfällen var det långt över hundra dopkandidater.
V – 7 (46)
På de avlägsna utposterna där man inte hade dopgravar i lokalerna döpte vi i floder
och kanaler. Här på bilden ett dop i ”Agua Negra” Jachal.
Dop i en fattig by - Los Berros - 1986. Dopgraven var gjord av jordtegel och läckte
hela tiden under dopet. Flera bröder öste med hinkar för att hålla uppe vattennivån.
V – 8 (47)
Dop i en vattenkanal. – Calingasta - 1987. Vattnet var mycket strömt.
Församlingens första dop i all enkelhet den 9 januari 1972. Det var vid det tillfället fyra
nya vänner. Sedan blev utvecklingen mycket påtaglig och vi fick se stora
dopförrättningar
V – 9 (48)
Bilden är tagen vi ett tillfälle då det döptes 124 nya trossyskon.
A n tal m ed lem m ar
ASAMBLEA DE DIOS San Juan
Medlemsutveckling 1973 - 2008
8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
0
1970
Serie1
1975
1980
1985
1990
1995
2000
2005
2010
År
Kurvan ovan ilustrerar medlemsutvecklingen från 1973 (församlings bildande) till slutet
på år 2008. Församlingen fortsätter att växa. Fler utposter bildas och Herrens Ord har
framgång. Vid årsskiftet 2008-2009 var det 7534 medlemmar
V – 10 (49)
Större kyrka i Rawson.
Då församlingstillväxten var stor blev kyrkan i Rawson alldeles för liten. Därför påbörjade en
storutbyggnad av kyrkan under år 1982. Bygget var stort och kostsamt och fordrade både tid
och medel. Det var verkligen en utmaning för församlingen att starta byggnadsprojektet.
Det fanns egentligen inga löften om stora summor men Herren hjälpte och fyllde behoven
under hela byggnadstiden.
Den första kyrkan blev alldeles för liten och lokalproblemet var akut.
Bygget började under år 1982
V – 11 (50)
Den 22 Juli 1984 var kyrkan färdig för att invigas.
I den gamla kyrkolokalen utanför
dörrarna till den ny tillbyggnaden
samlades mycket folk, där alla enades i en
tacksamhetsbön till Gud för att tillfället
hade kommit för att öppna dörrarna till
den nya kyrkan.
Den nya lokalen tillsammans med den
gamla kyrkosalen plus ytterligare en
sidosal rymmer omkring 1000 personer.
Vid flera tillfällen är inte detta tillräckligt.
Behovet till ännu större lokal gör sig
gällande. Många stannar hemma från
gudstjänsterna för att lämna plats till
andra nya. Genom radio Dynamis kan
man ändå lyssna på dem direktsända.
V – 12 (51)
Interiörbild från kyrkan i Rawson
Publikbild från invigningshögtiden den 22 Juli 1984.
V – 13 (52)
Flera talare var inbjudna till invigningen. Huvudtalare var även den här gången
missionär Valentin Krawczuk
Församlingens kör sjöng vid invigningstillfället.
V – 14 (53)
Invigningshögtiden firades även med ett dop. Tjugo vänner följde Jesus i dopets grav
.
Kyrkan fylls vecka efter vecka, år efter år. Denna bild är tagen under år 2008.
V – 15 (54)
SJÄTTE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
Församlingens organisation och struktur.
Ansvarsteamen i utposterna.
Församlingen består av Centralkyrkan och ett flertal utposter som geografiskt är utspridda
över hela provinsen San Juan. För att behålla gemenskapen och enheten i lära och tro har
församlingen en struktur som gör det möjligt för såväl utposterna som församlingens äldste att
vara aktuella med situationen, problemen och behoven. I enkelhet kan det beskrivas på
följande sätt:
Varje utpost har ett ”Ansvarsteam”
Utpost – Ansvarsteamet
Det består av: Föreståndaren (avskild diakon)
med medhjälpare. Medhjälparna är medlemmar
Bestående av:
som blivit erkända av de äldste och utpostens
Föreståndare + Medhjälpare
föreståndare för att hjälpa till med predikan,
mötesledning etc.
Kassör
Övriga medlemmar i Ansvarsteamet är kassören,
sekreteraren och representanter för alla
Sekreterare
verksamhetsgrenar.
I regel rör det sig om ett tiotal medlemmar i varje
Representanter för de olika
Ansvarsteam.
verksamhetsgrenarna
ANSVARSTEAMETS ANSVAR:
•
•
•
•
•
•
Månatlig sammankomst.
Verksamhetsplanering.
Ekonomiska frågor.
Förberedelser för det månatliga församlingsmötet i utposten.
Föra protokoll.
Delta i den månatliga Kongressen i sin area,
för att föra en dialog med ”delegaterna” (Två äldste)
(Medlemsärenden behandlas av Föreståndaren och de äldste)
Utposterna är indelade i areor. Varje area har sin månatliga ”Kongress”.
Då utposterna är spridda geografiskt över hela provinsen har man indelat utposterna i
“Areor”. Varje area innehåller mellan tre till fem utposter . Areorna är åtta till antalet.
Varje månad samlas ”Ansvarsteamen” i varje utpost inom arean för att ha
en informations- och planeringsträff med namnet ”Kongress”.
Till Kongressen kommer två representanter från församlingens äldste som kallas ”Delgados”.
Där utvecklas en öppen dialog om problem, planer och frågor. Ansvarsteamen kommer med
sina förslag och projekt som de äldste kan föra vidare. I samma samling kan de äldste
meddela om projekt, aktiviteter och planer som rör hela församlingen. Där finns tillfällen
att analysera lärofrågor. Det rör sig alltså om informationer i båda riktningarna.
VI – 1 (55)
Verksamhetsgrenarna
I församlingen fungerar flera s.k. verksamhetsgrenar. Att få dessa grenar att fungera på ett
liknande och harmoniskt sätt över hela fältet och med samma nivå kan vara ganska svårt.
Därför har en speciell organisation byggts upp för att på ett smidigt sätt klara dessa praktiska
problem.
I varje utpost finns tillsatta ledare som ansvarar för verksamhetsgrenens utveckling och
funktion. Någon av dessa ledare är också medlem i utpostens ”Ansvarsteam”.
För att anordna kurser för dessa ledare, förse dem med material, kontrollera grenens nivå etc.
finns en ledargrupp för ”arean”. Ibland slås två areor tillsammans och bildar ett ”fält”.
Ledargruppen består av en representant från varje utpost inom arean eller fältet.
Dessa ledargrupper tillsammans med ”Den centrala ledargruppen” samarbetar i
planläggning, projektering och målsättning.
I den ”Centrala ledargruppen” ingår två äldste (Delegados). På så sätt håller sig
församlingens styrelse hela tiden ajour med verksamhetens utveckling, funktion, planer och
problem.
Det hålls månatliga samlingar i alla nivåer.
Nivå
Ledarskap (Typ)
•
Utpost
Ledare ( En eller flera - Lokalt på utposten)
•
Area
Ledargrupp för arean (Repr. från varje utpost)
•
Fält ( Två areor )
Ledargrupp för fältet (Repr. från varje utpost )
•
Centralt
Ledargrupp för hela verksamhetsgrenen
(Församlingen)
De centrala ledargrupperna anordnar regelbundet retreater, kurser, informationsträffar och
läger. Detta system har fungerat under flera år på ett utmärkt sätt.
Den Centrala ledargruppen för statistik och register på verksamhetens arbete och dess
aktiva medarbetare.
Verksamhetsgrenar som fungerar med denna struktur är följande: Barnarbetet,
Tonårsaktiviteterna, Ungdomsarbetet, Uppföljningsarbetet (Brigader),
Bönegruppsaktiviteterna..
VI – 2 (56)
Administrationen.
Församlingens storlek och omfattning fordrar att de materiella behoven organiseras.
Det är frågan om de förvaltningsmässiga och materiella ansvarsuppgifterna. Den
sektorn är organiserad i enheter på följande sätt.
1. Ekonomiavdelningen.
Ekonomiavdelningen sköter i första hand all bokföring för hela verksamheten. Den gör
upp budgetförslag och bevakar de ekonomiska resurserna. Avdelningen fungerar även
som kontaktlänk mellan församlingens styrelser (Äldstekåren och Den lagliga Styrelsen)
Ekonomiavdelningen är även sammankallande för planering med övriga sektorer i
administrationen.
2. Bygge och underhåll.
Då församlingen äger flera kyrkor och fastigheter behövs ständig skötsel och underhåll av
byggnaderna. Ibland är det även frågan om nybyggen. Sektorn består av yrkesfolk,
ingenjörer och arkitekter.
3. Juridiska sektorn.
Församlingens juridiska frågor behandlas av denna sektor. Den består av advokater och
juridiskt studerande. I många fall söker man även hjälp utanför församlingen.
4. Personalavdelningen.
Församlingen har många anställda och denna sektor behandlar personalfrågor, sociala
avgifter, lönenivåer etc.
5. Administrativ pastor.
En av församlingens pastorer har till sin uppgift under expeditionstid att sköta alla
officiella kontakter, representerande församlingen utåt inför alla myndigheter.
Den lagliga styrelsen.
Enligt församlingens stadgar formas en laglig styrelse som inför myndigheterna
juridiskt är ansvarig för församlingen. Mer än hälften av dess medlemmar är
äldste. Styrelsen är registrerad i högsta instans och genom den har församlingen
erhållit rätt att utöva sina aktiviteter såsom gudstjänster, skolor, sjukvård, radio, TV,
sociala hjälpinsatser m.m. Den lagliga styrelsen fungerar mest som ett organ som sköter
kontakterna med myndigheter, kontraktsskrivning, köp och försäljning av fastigheter etc.
Samarbetet mellan Administrationen och de båda styrelserna fungerar utmärkt bra och genom
dess trovärdiga agerande har de skapat ett grundmurat förtroende i församlingen.
VI – 3 (57)
Grafisk illustration som beskriver samarbetet mellan de olika delarna i
församlingens struktur.
Utpost – Ansvarsteamet
ANSVARSTEAMETS
ANSVAR:
Bestående av:
Föreståndare + Medhjälpare
• Månatlig
sammankomst.
• Verksamhetsplanering.
• Ekonomiska frågor.
• Förebedelser för det
månatliga
församlingsmötet.
• Föra protokoll.
Kassör
Sekreterare
Representantee för de olika
verksamhetsgrenarna
(Alla utposters samarbetsteam
inom samma area)
TVÅ ÄLDSTE
(Delegados)
FÖRSAMLINGENS
ÄLDSTE
KONGRESS
MÅNATLIG SAMLING
FÖRSAMLINGENS
LAGLIGA STYRELSE
FÖRSAMLINGENS
ADMINISTRATION
VI – 4 (58)
Äldstekårens nyckelroll.
I den struktur som församlingen har spelar äldstekåren en nyckelroll. Den har ständigt kontakt
med hela församlingen trots dess storlek och spridning. Den grafiska illustrationen visar hur
den har direkt kontakt med alla utposterna, alla verksamhetsgrenarna och administrationen.
Äldstekåren samlas tre gånger i månaden: a) Förebereder Kongresserna b) Analyserar
resultatet av Kongresserna c) Förbereder församlingens månatliga Församlingsmöte.
”Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till
föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.” Apg. 20:28
(Alla äldste delar på uppgiften att vara föreståndare och herdar). Det rör sig alltså om ett
kollektivt ledarskap där alla har en ansvarsuppgift.
VI – 5 (59)
SJUNDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
Utpostverksamheten.
I början på maj 1972 besökte vi ett ungt par som genom släktingar sänt bud om att få
kontakt med oss. De bodde på en plats som heter La Rinconda 25 km utanför staden. Det
var en liten lerhusby där en mängd vingårdsarbetare hade uppfört sina mycket enkla
bostäder. Fattigdomen var märkbar. Paret Maria och Juan Paredes lämnade sig åt Gud och
ville ha fortsatt kontakt med oss. Dessa båda nya vänner inbjöd sina vänner och vid nästa
besök kunde vi ha ett litet enkelt möte. Flera blev frälsta vid det tillfället. Så började en
regelbunden verksamhet där. Först hade vi möte för barn ”Hora Feliz” och senare för
vuxna. Det blev snart en fin grupp som samlades där.
Den första utposten började ta form 1972. La Rinconada.
Gruppen växte och behovet av en
egen lokal blev stort. Med hjälp från
Sverige kunde vi bygga och inviga
utpostkyrkan i La Rinconada
år 1980.
Det var mycket svårt att bygg på den
platsen. Det fanns inte tillgång varken
till el eller vatten.
La Rinconada blev alltså den första
utposten. Under åren blev det fler
och fler. Nástan alla började på
samma sätt som på den här platsen.
Församlingen har idag 30 platser
uppdelade i 8 areor. Vid årskiftet 2008-2009 var medlemsantalet 7534. All ära till Herren.
VI – 1 (60)
ASAMBLEA DE DIOS UTPOSTER I PROVINSEN SAN JUAN ARGENTINA
AREA 1
ZONDA
VILLA SEMINARIO
LA BEBIDA
ESQUINA COLORADA
AREA 2
MARQUESADO
BARRIO LOS PINOS
VII – 2 (61)
HUAZIHUL
CONCEPCION
AREA 3
CHIMBAS
SANTA LUCIA 1
CAPITAL
VII – 3 (62)
AREA 4
RAWSON
CAPITAN LAZO
BARRIO GÜEMES
VII – 4 (63)
MEDANITO
AREA 5
SANTA LUCIA CENTRO
ANGACO
LAS LOMITAS - ALBARDON
SAN MARTIN
VII – 5 (64)
ALTO DE SIERRA
AREA 6
MEDIA AGUA
COLONIA FISCAL
LA RINCONADA
CALLE 11
VI – 6 (65)
VILLA ABERASTAIN
CALLE 10
AREA 7
CAUCETE
25 DE MAYO
9 DE JULIO
VII – 7 (66)
AREA 8
JACHAL
RODEO
Förutom alla dessa utposter har församlingen flera plaster där utposter håller på att bildas.
De går under namnet “Punto de Predicación”,
Några av dem är: Ullum, Astica, Tudcum, Boca de Tigre, Calle 7, La Pampa; Calingasta,
Valle fértil m.fl.
VII - 8 (67)
ÅTTONDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
VERKSAMHETSGRENARNA:
A. BARNARBETET.
B. TONÅRSVERKSAMHETEN.
C. UNGDOMSVERKSAMHETEN..
D. BRIGADERNA.
E. BÖNEAKTIVITETERNA..
F. RADIO OCH TV.
G. BIBELSKOLAN.
H. FILANTROPISK VERKSAMHET.
I. MUSIK.
J. MISSION.
.
A. BARNARBETET.
Barnarbetet i San Juan har från allra första början av missionsarbetet varit en mycket viktig
gren. Det var genom barnarbetet som vi fick de första kontakterna. Barnarbetet har under alla
år varit det instrument som öppnat dörrarna för evangelium på många platser. Vi har idag ett
flertal utposter som började just med barnarbete.
Till vänster ett av våra första barnmöte på en
öppen plats i Villa Lerga
Ovan från den första Julfesten 1971. Det var nio
barn och några få vuxna samlade i lokalen i
Rawson.
Barnmötesverksamheten var otroligt intensiv de första åren. Det hölls dagligen barnmöten på
ett flertal platser i staden. Lärarstaben var ganska liten, Fram till år 1975 var det endast fem
lärare som kämpade mycket troget på alla dessa platser. Det sådda Ordet bar ständigt frukt.
Familjer och hem öppnade för evangeliet.
År 1975 började bildades en liten grupp lärare och musiker som varje vecka utan uppehåll
VIII - A – 1 (68)
under 15 år besökte barnsjukhuset i San Juan. (Arbetet återupptogs år 2000). Där knöts många
nya kontakter och Herren välsignade de små. Flera kunde ge vittnesbörd om hur Gud hade
helat dem under denna grupps besök. Många av de besökande fick genom gruppen materiell
hjälp såsom mediciner, mjölk och kläder. Tyvärr täcker inte sjukhuset alla patienters behov.
Många av dessa sjuka kommer från mycket fattiga hem.
En typisk fattig argentinsk familj. Man sitter utomhus även på vinterhalvåret långa
stunder och dricker sitt ”matte”. ”La pava” vattenkannan värms över en liten koleld.
När sjukdomen eller hungern slår till finns det inte stora möjligheter till att få hjälp.
År 1976 samlades regelbundet 500 barn, varav 60 samlades i kyrkans Söndagsskola,
Därefter började barnarbetet växa. Vi ser här nedan några exempel på hur utvecklingen
skedde.
!980 - Ledningen av barnarbetet delas upp på fyra fält – Norr, söder, öster och väster.
700 Barn/vceka - 20 Lärare.
1982 – 1000 Barn/vecka - 30 lärare.
1984 – 2000 Barn/vecka - 50 lärare
1984 – Ny struktur av Barnarbetet som innebar centralledning och delegering till varje
utpost.
1986 – 4 Söndagsskolor – 52 Barnmötesplatser – 110 lärare.
1990 - 2400 Barn/vecka – 210 lärare – Barnläger för första gången och har sedan dess
organiserats varje sommar.
VIII – A – 2 (69)
2002 – 5500 Barn/vecka – 484 lärare – 200 barnaktiviteter i veckan. Söndagsskolor och
Barnmöten.
I samma rytm fortsätter Barnarbetet vidare.
Uppmärksammade Julfester
Varje år sedan år 1994 har det ordnats med en gemensam Julfest för hela arbetet. Festen hålls
på en stor amfiteater sent på kvällen strax före Jul. Det har blivit en känd och attraktiv
tilldragelse. Flera tusen människor samlas varje år för att se det mycket omväxlande
Julprogrammet. Det har blivit så pass uppmärksammat att provinsens Guvernör J L. Gioja var
närvarande under den sista Julfesten.
Bild från en av dess välbesökta Julfester som ordnas i amfiteatern centralt belägen i San
Juan. Det är en enorm skillnad mellan de förta Julfesten 1971 (Första bilden) och den
som nu idag organiseras. (Bilden ovan). All ära till Herren!
Barnarbetets utbredning och motstånd.
Geografisk utbreder sig barnarbetet mer och mer, I varje utpost finns någon typ av
Söndagsskola och dessutom har man på andra platser i närheten av utpostkyrkan flera
barnmöten ”Horas Felices”.
Arbetet stöter ofta på problem. Det är den katolska kyrkan som varnar familjer att tillåta sina
barn att besöka våra barnsamlingar. Många gånger anordnar katolikerna parallella
barnsamlingar för att locka bort de små från oss. Inte sällan delar de ut premier och matvaror
till familjer som inte sina deltar i våra samlingar. Från sekulär sida möter vi inget motstånd i
den verksamhetsgrenen. Tvärtom! Många skolor inbjuder våra teatergrupper från barnarbetet
under skoltid..
VIII – A – 3 (70)
Här nedan en bildkavalkad på Barnarbetet från olika platser och sammanhang:
Barnsamling i Centralkyrkan.
Bild från en del av ett barnläger i San Juan
VIII – A – 4 (71)
Barnmöte i det fria i en by uppe i Anderna.
En teatergrupp samlar barn på en öppen plats i San Juan.
VIII – A – 5 (72)
”Hora Feliz” på en plaza. En ny barnmötesplats i San Juan,
Barnen arbetar i grupper under ett läger.
VIII – A – 6 (73)
Centralledningen i barnarbetet
Barnen blir välsignade:
Varje månad har vi barnvälsignelse. Plattformen fylls varje gång med lyckliga
föräldrar med sina nyfödda barn. Dessa barn följer sedan med sina familjer troget till
gudstjänsterna. Utöver det deltar de i barnverksamheten.
VIII – A – 7 (74)
Matbespisning.
Den materiella nöden gör sig gällande i Argentina på många håll. Ibland är den mycket svår
och akut. För att kunna hjälpa hungrande barn har matbespisningar anordnats på flera
utposter. Under svårare tider har ett rejält mål mat delats ut dagligen till barn. På en del platser
har det varit begränsat till veckohelgerna.
Här har vi fått hjälp från Svenska församlingar men även de lokala myndigheterna har bistått
med medel. De har haft stort förtroende för oss och vår administration.
Soppa med en brödbit är en vanlig kost för de fattiga.
I flera fall leder hungern till
svåra sjukdomstillstånd.
Ibland, ett definitivt slut.
Det är inget som ger sådan
tillfredsställelse som att se hur
ett hungrigt barn lämnar våra
bespingslokaler tacksamt och
med ett leende.
” Ty jag var hungrig, och I
gåven mig icke att äta; jag var
törstig, och I gåven mig icke att
dricka; ”
Matt. 25:42
VIII – A – 8 (75)
Några glimtar från några av matbespisningslokalerna:
Matbespisningen i Capital
Matbespisningen i Huazihul
VIII – A – 9 (76)
Alltid lika tacksamma för maten.
För många av dem det enda målet för dagen.
VIII – A – 10 (77)
ÅTTONDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
B. TONÅRSVERKSAMHETEN.
Fram till år 2002 utvecklade församlingen verksamhet för två åldersgrupper . Det var bland
barn och ungdomar. Antalet ungdomar mellan 13 till 16 år tilltog kraftigt. För den skull blev
det nödvändigt att bilda en ny verksamhetsgren för tonåringar med sin egen ledningsgrupp.
Dess utveckling blev i korthet enligt nedan.
År 2003. Det ordnas kurser och seminarier för att utbilda ledare för åldersgruppen typ
tonåringar. Arbetet började ta form . Alla tonåringar sammankallades till speciella träffar.
Under det här året anordnades två ”läger”. Sedan dess har det varje år inbjudits till både
sommar- och vinterläger.
Intresset för evangelisation är stort i den åldersgruppen.. Flera av den slussas in i olika
aktiviteter i församlingen. Där kan nämnas barnarbetet, uppföljningsarbete m. fl.
Under detta år var ett 90-tal tonåringar aktiva i arbetet.
År 2004. Bön och fasta präglade en stor del av tonårsarbetet. Det var på de ungas egen
begäran. De hade tagit själavinnandet på stort allvar och inriktade sig på en andlig kamp för
att vara effektiva i det personliga själavinnararbetet.
Under detta år visades filmen ”La pasión de Cristo” på stadens biografer. På dessa platser
evangeliserade tonåringarna efter föreställningarna.
Arbetet växte och antalet aktiva tonåringar hade stigit till 160. Ett 30-tal ledare var
engagerade i verksamheten.
VIII - B – 1 (78)
År 2005. Det väcktes ett intresse bland tonåringarna att besöka ålderdomshem och sjukhus.
Det anordnades vi ett flertal tillfällen musikfestivaler som samlade många ungdomar.
Året bjöd på kraftig tillväxt av tonårsskaran
År 2006. Då arbetet hade tagits stora proportioner över hela verksamhetsfältet
omstrukturerades verksamheten med en centralledning och lokala fältledningar. Detta
resulterade i stor tillväxta med båda ledare och elever.
Många tonåringar deltar aktivt i församlingen. Vid några tillfällen har det organiserats
”missionsresor” till nya orter för att evangelisera andra ungdomar. Resultaten har absolut inte
uteblivit. Pionjäranda har präglat deras ansträngningar och Gud har välsignat det sådda
budskapet.
Tonårsverksamheten visar tendenser till fortsatt utveckling.
Tonåringar samlade till bön
och förberedelser .
Tonårsgrupp på en utpost
(Huazihul)
VIII – B - 2 (79)
ÅTTONDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
C. UNGDOMSVERKSAMHETEN
Arbetet bland ungdomar har sedan missionsarbetets början i San Juan haft en stor och
betydelsefull plats. Ungdomarna har alltid varit bärare av kraft och initiativ och har
inspirerat hela församlingen i dess aktiviteter.
Från 1971 till 1982 hade ungdomarna sin speciella samling med undervisning,
evangelisation, “blixtmöten” och musikfestivaler. Ungdomsskaran växte kraftigt under
dessa år.
År 1977 ordnades den första ungdomsveckan. Sedan dess har det oupphörligt ordnats
årligen med både sommar- och vinterveckor.
Ett av de första ungdomslägren.
Första tidens ungdomar
Ungdomsarbetet utvecklades snabbt och de flesta utposterna organiserade sitt eget
ungdomsarbete. För att ena hela ungdomsskaran ordnades det med ett stort ungdomsmöte
en gång i månaden i Centralkyrkan. Det var i regel mangranna samlingar och många gjorde
starka andliga upplevelser I dessa samlingar som kallades “Encuentro Juvenil”.
År 1988 startade församlingens FM-station “Dynamis” och flera ungdomsprogram
producerades med en stark respons bland lyssnarna.
År 1991 infördes en ny struktur I ungdomsarbetet. Den kallades “Operación META”.
Initialerna META hade sin betydelse och uttryckte verksamhetens arbetsprogram.
M = Misión – Evangelisation
E = Edificación – Uppbyggelse – studier och bön.
T = Trabajo – Arbete
A = Amor – Kärlek – gemenskap och trivsel.
Hela den här strukturen engagerade många ledare. Ungdomsskaran växte till både antal och
andlig mognad.
VIII - C- 1 (80)
Från ett ungdomsläger på 90-talet.
År 1994 – Detta år bildades en mycket speciell gren inom ungdomsarbetet. Det handlade
om att vara till hjälp för AIDS-sjuka. Aktiviteten går under namnet ”Proyecto
Compromiso”. Initiativet och arbetet fick ett otroligt gehör i samhället. Myndigheter, skolor
och sjukhus inbjöd ungdomarna till samarbete. Ofta besökte de skolor för att tala till
ungdomarna om faran med drogmissbruk m.m.
”Proyecto Compromiso” ordnade flera år i rad marscher för att väcka intresset i samhället
för mer stöd till de AIDS-sjuka. Man samlade även in medel för att hjälpa de sjuka.
Verksamheten fungerar ännu idag.
Tyvärr blundar en stor del av samhället inför den råa verkligheten om den hemska
sjukdomens faror och spridning.
Aktiva ungdomar i
”Proyecto Compromiso”
En av de många manifestationerna.
VIII - C-2 (81)
År 1999 - Av själavinnarnit tända ungdomar formades detta år en ny gren med namnet
”Patrulla nocturna” – Nattpatrullen. Målgruppen för deras verksamhet är danshak och
nöjesplatser. Varje fredagskväll drar de ut med Guds Ord till dessa platser. Gruppen består
av mogna och andligt starka ungdomar. De ägnar stor del till bön och fasta. Gruppen
fungerar ännu idag och har vunnit många för Gud.
Det gäller att nå ut med budskapet till alla.
Bladet till vänster är en inbjudan till
församlingens ungdomar att aktivera sig i
projektet.
År 2001 – Alla utposter har nu sitt ungdomsarbete, Man räknar vid den här tidpunkten med
ett 80-tal ledare och ca 600 aktiva ungdomar.
År 2007 - En ny struktur införs i ungdomsarbetet som innebär en mångdubbling av ledare.
Satsningen gav och ger idag som resultat en stor stab av ungdomar som satsar på
evangelisation. mission, bön och fasta. Ungdomsarbetet har fött fram många vittnen och
tjänare i församlingen.
Ungdomsarbetet har blivit en livsnerv i församlingen I San Juan.
VIII - C-3 (82)
ÅTTONDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
D. BRIGADERNA
Så föddes brigaderna...
Det började under ett semesterbesök på badstranden i staden Necochea på Argentinas atlantkust i
januari 1982.
På den långa sandstranden gick vi som familj och småplaskade i det grunda vattnet tillsammans med
tusentals andra semesterfirare. Vinden låg på och vågorna gick ganska höga. Ingen vågade sig längre
ut på djupare vatten. Strax intill oss uppehöll sig en familjefar med sina småpojkar för att svalka sig i
Atlantens böljor.
Plötsligt ser vi hur den här “strandvännen” – familjefadern - kämpar med vågorna ett bra stycke från
land. Av någon anledning hade han testat om det var möjligt att ta en liten simtur. Men havet
övervann hans krafter. Hans rop på hjälp hördes knappt för vindens brus.
Vi stod där alla på stranden såsom lamslagna utan att varken våga eller kunna hjälpa den
drunknande mannen. Det var en stark atmosfär av panik och hjälplöshet.
Så hände det! Bredvid oss uppenbarade sig två unga, muskulösa och vältränade badvakter. Utan att
tveka kastade de sig i det brusande havet för att rädda mannen. Några minuter senare stiger de upp ur
vattnet med familjefadern. Han var räddad!
Det var då Herren talade till mig (Bertil) ”Du ser att det är nödvändigt med livräddare. På samma
sätt måste människor bli andligt räddade av dem som är utrustade och tränade till det. Det behövs i
den församling där du tjänar mig.”
Tilltalet från Herren var så starkt att jag gick omedelbart till hotellrummet för att be. Så blev det inte
mer bad för min del. Under veckan i bön till Gud växte formen och metoden till besöksbrigaderna
fram.
VIII - D – 1 (83)
Brigaderna är organiserade enheter som genom studier och praktik har specialiserats på
uppföljningsarbete, sjukbesök, hembesök och skapande av kontakter med avfällingar.
Sedan 1982 till dags datum har Brigaderna fungerat utmärkt.
På varje utpost finns en Brigad. Tusentals har blivit räddade genom dess arbete.
Antalet hembesök under varje år pendlar mellan 5000 till 6000.
Hundratals medlemmar är engagerade i Brigaderna over hela fältet.
Brigaderna är till stor hjälp vid varje ny kontakt som skapas genom möten, radio och TV.
Karta över zonerna där Brigaderna fungerar
Kurs för nybörjare i en utpost
En inbjudan att skriva in
sig för att arbeta i en Brigada
VIII - D – 2 (84)
BESÖKSBRIGADERNAS FUNKTION OCH SYSTEM
UTVECKLINGSFAS ( 6 mån.)
NÄSTA UTVECKLINGSFAS
LÄRARE
LÄRARE
Läraren
väljer ny elev
ELEV
Eleven har
blivit lärare
ELEV
LÄRARE
ELEV
Så fortsätter Brigaden fas efter fas.
BESÖKES:
NYFRÄLSTA
SJUKA
AVFÄLLINGAR
Ofta resulterar besöken till att den nyfrälste och nydöpte blir
en aktiv medarbetare i “La Brigada”. (Nästa elev)
Besöken görs med tre delmål:
1. Frälsningsvisshet
2. Dop
3. Aktiv medlem
Brigaden består av flera par (Lärare och elev)
Läraren har studerat och blivit godkänd i den förberedande kursen samt
fullgjort erforderlig praktik (Minst 20 hembesök tillsammans med instruktör)
Eleven fungerar med läraren för att få praktik och gör samtidigt den
teoretiska kursen.
VIII - D – 3 (85)
ÅTTONDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
E. BÖNEAKTIVITETERNA.
Bön har från första början varit en viktig komponent i församlingens verksamhet. I
Centralkyrkan och i varje utpost har man minst ett bönemöte i veckan. Bönen och studiet
av Ordet räknas som de två viktigaste aktiviteterna i församlingen.
Facklan ”La antorcha.”
Förutom bönesamlingarna har en böneaktivitet som kallas ”La antorcha” (Facklan) pågått i
många år. Det är en slags bönestafett mellan alla utposter. På söndagskvällens möte i
Centralkyrkan överlämnar man stafetten (Ett standar med en fackla) från den ena utposten
till den andra. Under den veckan man har ansvaret för bönestaffeten har bönekvällar hela
veckan. Vid överlämnandet på söndagskvällen vittnar man om vad Gud gjort under veckan
på utposten som svar på bön. Det är i regel segerrapporter som talar om andedop, helande
och lösningar på problem. Genom denna bönestafett hålls bönens låga ständigt levande i
församlingen.
Frente de Fuego.
En annan bönerörelse i hela församlingen
är ”Frente de Fuego”. (Eldsfronten)
Den består av ett slags böneceller.
I varje utpost bildas celler som kallas
”brasor” . Varje brasa består av tre till
fem personer. Man samlas för att be minst
två gånger i veckan i brasan. Man ber för
konkreta böneämnen man har i hela
församlingen, på utposten och för
varandras böneämnen.
Minst 2000
medlemmar är engagerade i denna
bönerörelse En gång i månaden samlas
brasorna i ett offentligt möte i varje utpost
för att vittna om vad Gud har gjort som
svar på bön. Mötet kallas ”Storbrasan”.
Böneakuten.
Varje natt har radio Dynamis ett speciellt
program från kl. 0.00 till 6.00 där man
inbjuder radiolyssnare att ringa in sina
böneämnen eller få själavård. Då är det en
av de många brasorna som har ansvaret
för att be och samtala med lyssnarna. .
Varje natt ringer ett otal olyckliga
personer och vill ha hjälp På så sätt har vi fått nya kontakter. Flera självmordskandidater
har räddats genom denna bönetjänst. Förutom alla dessa böneaktiviteter ordnar
församlingen med bönekedjor, bönenätter m.m.
VIII – E – 1 (86)
ÅTTONDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
F. RADIO OCH TV.
Redan från missionsarbetets början öppnades möjligheten att bruka radion som
evangelisationsmedel. I mars 1972 sändes de första bandade programmen över en
kommersiell radio i San Juan. Programmen spelades in i IBRA:s studio i Rosario.
Radiolyssnarna uppskattade de korta programmen och vi fick ett otal lyssnarbrev. IBRA
stödde ekonomiskt dessa miniprogram. Samarbetet med Rosariostudion pågick fram till
slutet av 1975.
Att lyssna på radio är mycket vanligt i San Juan. Arbetare
på byggen, på landet i jordbruket, i vingårdarna etc. bär
man sina små radiomottagare i bröstfickan eller fästa i sina
livremmar. Därför är det lätt att få kontakt med
befolkningen via radio.
På bilden bredvid ser vi den första radiolyssnaren,
Fransisco Olivares, som kom till våra möten och blev frälst
och döpt 1972.
Han är vingårdsarbetare och hade för vana att lyssna på
radion medan han arbetade. Budskapet träffade honom och
han sökte upp vår enkla lokal och tog emot Jesus.
Han är en av många som funnit frälsningen genom radions
budskap.
Radion har visat sig vara ett oersättligt medium i
evangelisationssyfte. Flera utposter har vuxit fram som
resultat av radiobudskapet.
Från början på år 1976 startade en ny etapp på radioarbetet. Under mycket primitiva
förhållanden började vi vår egen programproduktion. Det första försöket till program blev
barnprogrammet med titeln ”Tia Ely”. Programmen spelades in i vårt sovrum med mycket
enkla hemmabandspelare. För produktionen stod Birgitta och barnen Annika och Rosita.
Många lyssnare hörde av sig . Intresset för radioarbetet steg i församlingen och snart
spelade vi in korts evangelistiska budskap med titeln ”Una mirada de fe”.
1977 byggdes en liten enkel studio och med IBRA:s hjälp försågs den med mycket bättre
apparater. IBRA:s tekniker besökte oss och gav oss fina instruktioner och tips om
programproduktion. Så fortsatte radioarbetet att växa. Resultaten uteblev inte. Ständigt fick
vi nya kontakter med lyssnarna. Detta sporrade givetvis fler att engagera sig i radioarbetet.
När den nya kyrkan byggdes invigdes i samma byggnad en ny studie som var förberedd att
kunna brukas som radiostudie. Detta utan att vi hade en aning om att vi skulle ha vår egen
radiostation några år senare.
Till församlingen kom människor med kunskap om radio och programproduktion. Gud
kallade arbetare för det speciella radioarbetet. Bland dem kom en hallådam, Aurora
Escalada, från en kommersiell station, som hade 25 års erfarenhet. Hon blev till en otrolig
nytta i arbetet och lärde upp många duktiga ungdomar till bra radiofolk.
VIII - F-1 (87)
Hallådamen Aurora Escalada i etern.
Den första radiostudion
På bilden de första medarbetarna i radion
samlade vid kyrkans dopgrav.
Innan vi hade startat vår egen radiostation
blev vi erbjudna att ha ett eget programblock
på statens egen radio ”Radio Nacional” helt
gratis.
Under ett halvt år praktiserade vi i
direktsändning på så sätt med mycket gott
resultat. Det blev liksom en förberedelse till
det som vi senare skulle möta i vår egen
station.
Så ledde Herren steg för steg i det
utomordentligt fruktbärande arbetet via
etern.
Egen radio station.
I april 1989 anordnade IBRA ett radioseminarium i San Juan för aktiva radioarbetare i
Sydamerika. Då kom representanter från Peru, Bolivia, Chile, Uruguay och Argentina.
Lärare var Lennart Olsson Sverige, Roberto Nordlund Uruguay och Göran Lennartsson
Sverige. För radioarbetet i San Juan hade detta seminarium en stor betydelse. Under det
föregående året hade IBRA:s chefer Larseric Janson och Fred Nyman besökt San Juans
radioarbetare. Just då var vår radiostation under uppbyggnad och med COMFER:s tillåtelse
kunde vi göra några provsändningar under svenskarnas besök.
VIII - F-2 (88)
Den 29 april 1989 startade vår FM-station ”Radio Dynamis” sina sändningar och har sedan
dess oavbrutet varit i etern. Stationen sänder 24 timmar om dygnet.
Radions logotyper
På bilderna ser vi det 72 meter höga antenntornet - Interiörbilder av
radioteknikerns studio och talstudion med programledare.
Såväl den tekniska utrustningen och antenntornet har anskaffats med medel från IBRA
radio. (Sändaren är på 1 KW)
VIII - F-3 (89)
Radion leds och organiseras
av en kommitté.
Under
de
första
sändningsåren hade radiokommittén stort ansvar och
mycket arbete med att bygga
upp en bra programmation
och samtidigt forma och
utbilda radiofolket till enhet i
stil och ideologi.
De som idag är aktiva i radio
har nu många års erfarenhet
och ledning sköts på ett
enklare sätt.
Det produceras program av
alla slag.
Här på bilden ser vi ett
team som ligger ute i etern
med ett direktsänt
barnprogram
Andra program som
produceras är:
Ungdomsprogram,
bibelstudier, kvinnoprogram,
förbönsprogram,
familjeprogram, nattprogram,
nyheter etc.
På bilden ett
propagandablad för ett
populärt ungdomsprogram
med titeln: ”Sin limites”
”Utan gränser”.
VII - F-4 (90)
Radio Dynamis fick ett strålande erbjudande av
den kristna radiostationen ”Voz Cristiana” i
Florida, USA (En engelsk evangelisk mission)
att ta emot dess satellitsignal och återsända den
via vår station. Sedan år 1996 har Dynamis
mottagit och sänt stora programblock från den
stationen .
Programutbudet har varit rikt, omväxlande och
med mycket hög kvalitet.
Det är speciellt på nattetid som satellitsignalen
utnyttjas. Genom den radion får vi även direkta
internationella nyheter. På så sätt har Dynamis få
ett öppet fönster mot hela världen.
Dynamis var den första stationen i hela
Sydamerika som tog emot satellitsignalen från
”Voz cristiana”. Projektet blev därför ett
försöksobjekt för den missionen. I samband med
installationen besöktes Dynamis av engelska
experter och ingenjörer.
På bilden parabolen som tar emot signalen.
Utbyggnad av repetitionsstationer.
Med tillåtelse av COMFER (Myndighet rörande radiolicenser) planerades flera projekt om
uppbyggnad av repetitionsstationer över provinsen dit radiosignalen inte nådde.
Det gällde orter gömda i bergsdalarna som var praktiskt omöjligt att nå med FM-vågorna.
Den enda lösningen var att uppföra Radiolänkar högt uppe på bergstopparna. Det fordrades
noggranna mätningar och prov i en svårtillgänglig natur. Där fick man övervinna branta
stup och mycket höga höjder. Vid något till fälle var man uppe på en bergstopp på nära
4000 meters höjd. Via dessa länkar kunde inom några år startas radiostationer i Jachal år
1997 , Rodeo år 2002 och i Calingasta år .2005.
Frivillig arbetskraft satsade sin fritid på byggnad av länkstationer på höga höjder.
VIII - F-5 (91)
Det rörde sig ständigt om nya projekt, mätningar och underhåll. Vandalismen var stor och
ofta fick vi anskaffa helt nya utrustningar till våra länkstationer. Vid den här tiden hade
IBRA slutat helt med sitt stöd till radioarbetet i San Juan. Församlingen iklädde sig det
ekonomiska ansvaret och det inspirerade till att utöka radioarbetet till de onådda orterna i
bergen. Radioarbetet i San Juan har alltid satsat på pionjärmission.
Egna licenser och frekvenser till radiostationerna.
COMFER gav egna licenser och frekvenser till våra repetitionsstationer. Detta innebar att
på varje plats byggdes en egen fri radiostation. På bilderna stationen i Rodeo. (Utpost )
VIII- F-6 (92)
Bilder på stationen i Jachal. (Utpostkyrkan)
FM-stationerna i Rodeo och Jachal tar även emot satellitsignal från Florida USA och
återsänder dem på valda tider. Förutom egen produktion samarbetar dessa stationer med vår
FM- station i San Juan. Alla våra stationer går under namnet ”Dynamis”.
På bilden ser vi radiostationen i
Calingasta. Den fungerar fortfarande
som repetitionsstation men kommer
inom kort att vara en självständig station. Den har egen
frekvens och licens.
Studion är byggd i en container.
Till Calingasta kommer även att
sändas missionärer.
Montage av parabolantenn till radiostationen
i Jachal.
VII - F-7 (93)
På bilden fastigheten i Valle Fertil
där radiostationen är under
uppbyggnad.
Valle Fertil är en stor Ort i östra delen
av provinsen San Juan. Den ligger
avskild från övriga provinsen med ett
stort bergsmassiv.
Där finns idag ingen församling och
radiostationen kommer därför att
öppna ny mark för evangelium.
Till den orten (9.000 inv.) kommer att
sändas missionärer.
Radio Dynamis kommer alltså att sända på fem olika geografiska platser i provinsen inom
kort. Vi vet av många års erfarenhet (I år 20 år i etern med egen radio), att radion är ett
utomordentligt medel för att bryta ny mark.
Radion sänder även via Internet. www.fmdynamis.com.ar. Varje månad får radion tusentals
telesamtal, SMS och mail från hela världen.
I Dynamis Bibelmaraton varje år.
I Bibelns månad, september, genomförs ett Bibelmaraton enligt svensk modell. Den är
direktsänd och är enormt uppskattad av både församling och radiolyssnare. Det sista
kapitlet läses av hela församlingen samlad i Centralkyrkan. Symboliskt tänds en ”olympisk
eld” utanför radiostationen när det första kapitlet läses. Den släcks med en enkel apell och
tacksägelsebön när Bibelläsningen är klar.
Vid ingången till Dynamis brinner den symboliska elden. I Bibelskolans lokaler pågår
Bibelläsningen. På bilden doktor Ortiz i full aktion.
VIII - F-8 (94)
Växelvis Bibelläsning under Maraton.
Tacksägelse till Gud och elden
släcks.
TV-kanal – TV Dynamis – Kanal 12.
Församlingen har med egna medel byggt upp en TV-kanal som just nu (Mars 2009)
provsänder med låg effekt. Utrustning justeras, programmationen bearbetas,
parabolantenner för att länka med andra stationer monteras. Allt fungerar hittills utmärkt
bra. I April månad startar kanalen med full programmation och effekt. Massor av telesamtal
av tittare välkomnar redan den nya efterlängtade kristna kanalen.
Provsändning
En av teknikerna
Radio och TV har en stor plats i församlingens hjärta. Det offras och beds mycket för dessa
kommunikationsmedel. Man gör det villigt därför att man har sett och ser dess stora
betydelse och den frukt den har burit.
VIII - F-9 (95)
VIII - F-10 (96)
ÅTTONDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
G. BIBELSKOLAN.
Redan de första åren av verksamheten i den första kyrkan såg vi det stora behovet av
bibelundervisning för de aktiva i den lilla församlingen. Därför hade vi korta intensiva
bibelskolor med inbjudna lärare. Den första ordnades 1976.
Den allra förta Bibelskolan 1976
Missionär John Fredriksson undervisar.
Sångstund utanför kyrkan med Bibelskoleeleverna
VIII - G-1 (97)
Utveckling av Bibelskolan
Behovet av att starta en Bibelskola blev akut. Församlingen växte och det blev fler ledare.
Det var nödvändigt att ge alla dessa tjänare en bra kunskapsgrund i Ordet.
Behovet av lokaler till en Bibelskola blev givetvis mycket påträngande. En lämplig
byggnad till både Bibelskola och radioverksamhet blev helt plötsligt till salu. Det var
grannfastigheten . I våra svenska underhållande församlingar väcktes ett starkt intresse för
att göra en ekonomisk ansträngning för inköp av fastigheten. Med dessa insamlade medel
plus det som församlingen i San Juan kunde åstadkomma köptes huset år 1987.
Så började Bibelskolan ”Academia Dynamis” den 4 april 1988. Ett 50-tal elever var
inskrivna och de delades upp i två klasser. De olika ämnena som studerades var till en
början: Spanska språket, Bibellära, Kristendomens historia, Homiletik, Ledarskap m.m.
Från 2002 blev Bibelskolan 3-årig med tre olika studienivåer. Under år 2008 utökade
Bibelskolan med ytterligare ett läsår. Det var ”Missionslinjen” som pastor Juan Carlos
Fioretti organiserade. Som ansvariga för Bibelskolan under alla år har varit Birgitta och
Bertil Holgersson.
Många lärare har tjänstgjort under de 20 år som Bibelskolan har fungerat oavbrutet.
Nära 200 elever har fullgjort alla studieår och blivit godkända i både skriftliga och muntliga
prov i samtliga ämnen.. Bibelskolans betydelse har varit och är en ryggrad i församlingens
undervisning. Kunskapsnivån och mognaden har ökat påtagligt
Det bådar gott för framtiden.
VIII - G-2 (98)
Elever i ”Nivel Básico”
Elever i ”Nivel Intermedio”
En av de första kullarna
Elever i ”Nivel Superior”
Utgående kull av elever
Elever utanför Bibelskolan
VIII - G-3 (99)
Elever har rast
Avgångsklassen 2008
Vid läsårets slut utdelas diplom i kyrkan
Alla trivs
God gemenskap mellan eleverna i alla åldrar
VIII - G-4 (100)
Bilderna från den sista Bibelskoleavslutningen i december 2008.
VIII - G- 5 (101)
BIBELSKOLANS STRUKTUR OCH FUNKTION – ACADEMIA DYNAMIS.
GRUNDSTADIET (1 år )
12 Ämnen
MELLANSTADIET (1 år )
Skriftliga prov som måste vara godkända
HÖGSTADIET (1 år )
12 Ämnen
Skriftliga prov som måste vara godkända
MISSIONSLINJEN (1 år extralinje)
(Inträde för dem som fullgjort de tre första
åren och dessutom är engagerade i
missionsfrågor)
Studier och praktik rörande mission.
Skriftliga prov som måste vara godkända
VIII - G- 6 (102)
LÄRARSTABEN
12 Ämnen
REKTORAT OCH ADMINISTRATION
Skriftliga prov som måste vara godkända.
ÅTTONDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
H. FILANTROPISK VERKSAMHET.
Det filantropiska arbetet har alltid varit en viktig gren för församlingen i San Juan. Redan
1971 delade vi ut kläder till fattiga som vi kom i kontakt med. Kläderna var insamlade i
Sverige.
Arbetet utvecklades 1975 med hjälp till Barnsjukhuset, ålderdomshemmen m.m..
Intresset för att hjälpa nödlidande växte i församlingen och det avskildes två diakonissor
och en diakon som organiserade och ägnade sig åt hjälpverksamheten.
Läkarmission.
Just efter jordbävningen 1977 då La Rinconada jämnades med marken, började Doktor
Marcelino Ortiz ett filantropiskt arbete i församlingens namn för att hjälpa de drabbade.
Detta arbete utvecklades till flera läkarmottagningar i provinsen där han gav gratis
läkarhjälp. Platserna var: La Rinconada – Albardon – Los Berros.
När Kyrkan byggdes i La Rinconada 1980 gavs plats för läkarmottagning där Dr. Ortiz
hade en regelbunden verksamhet. På de andra platserna hyrdes lämpliga lokaler.
Genom PMU hjälpte Svenska Läkarmissionen ekonomiskt Doktor Ortiz´ verksamhet under
flera år. Även Pingstförsamlingen i Motala bidrog med mycket hjälp till denna verksamhet.
Tusentals fick hjälp under denna tid. Då hjälpen från Sverige upphörde slutade Dr. Ortiz
sina mottagningar i Los Berros och Albardon men han fortsätter med egna meddela att
hjälpa de behövande i La Rinconda som läkare.
Doktor Ortiz besöker ett fattigt hem efter jordbävningen 1977
VII - H-1 (103)
Dr. Ortiz undersöker en flicka på an av sina mottagningar.
Alfabetiseringskurser.
Då det finns en ganska hög procent av analfabeter, speciellt på landsbygden, startade
församlingen 1978 kurser för att lära dem att skriva och läsa.
Allmännyttig Institution.
1983 blev församlingen Asamblea de Dios i San Juan registrerad av myndigheterna som
Allmännyttig Institution. Detta innebär att församlingens filantropiska verksamhet vid vissa
tillfällen kan räkna med ekonomisk hjälp för just dessa insatser.
Hjälp till AIDS-sjuka.
Under rubriken ”Ungdomsverksamhet” beskrivs ett omfattande projekt med namnet
”Proyecto Compromiso” som talar om ett engagemang för att hjälpa de Aidssjuka i San
Juan.
Bespisningslokaler.
I början på detta decennium drabbades Argentina av en mycket svår ekonomisk kris.
Många familjer hade det mycket svårt och hungern var stor. För många familjer är det
frågan om ett kroniskt tillstånd.
För att kunna bidra med hjälp till alla dessa nödlidande öppnade församlingen 13
bespisningslokaler på olika platser i provinsen. Då församlingen är godkänd och
registrerad som Allmännyttig Institution fick denna aktivt ekonomiskt stöd av
myndigheterna. De flesta bespisningslokalerna fungerar ännu idag men matutdelningen har
reducerats till veckosluten.
En utförlig beskrivning med bilder finns under rubriken Barnverksamheten.
VIII - H-2 (104)
ÅTTONDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
I. MUSIK.
Sång och musik har varit av största betydelse för församlingens arbete i San Juan. I alla
samlingar sjunger man och ärar Gud mycket. Detta har ju givetvis stimulerat till utveckling
på musikfronten. I Centralkyrkan som i alla utposter finns musiker och sångare som tjänar
med sina gåvor.
Musikstöd vid den unisona sången i den första kyrkan i Rawson. (1972)
Liknande musikstöd på den enkla utposten i La Rinconada. (1973)
VIII - I-1 (105)
Under de tjugo första åren fungerade en sångkör som sjöng regelbundet varje lördag på
utposten i Capital och varje söndag i Centralkyrkan i Rawson.
Den här kören tjänade troget varje veckoslut i Capital och i Centralkyrkan
Under 70-talet bildades en liten blåsorkester med instrument från Sverige.
tjänade Gud under ett tiotal år.
VIII - I- (106)
Orkestern
Under olika epoker i församlingens historia har olika barnkörer fungerat. Den första hette
”Minitono”. Under flera år fanns även en manskör ”Los Heraldos” som var till stor
inspiration och välsignelse.
En av de många barnkörerna
Kören i Rawson 1984
VIII - I-3 (107)
1
Kören i Rawson vid ett festligt tillfälle på 80-talet.
Kören vid ett jubileumsmöte.
VIII - I-4 (108)
Kören sjunger på Plaza 25 de Mayo.
En av församlingens många musikgrupper sjunger i en friluftsgudstjänst i San
Juan.
VIII - I-5 (109)
Kören sjunger för fullt hus i Centralkyrkan.
Sånggruppen Bless i aktion.
I församlingen har under många år pågått musikundervisning. Under församlingens 30årsjubileum anordnades en otrolig musikmanifestation ”Noche de Gala” i San Juans
Stadsteater.
VIII - I-6 (110)
ÅTTONDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
J. MISSION
Med hänsyn till det stora missionsintresset i församlingen har
Bibelskolan en speciell missionslinje.
Varje år ordnas en missionskonferens med inbjudna talare.
Intresset för mission har varit stort i församlingen sedan många år tillbaka. Redan i början
på 90-talet adopterade församlingen Algeriet såsom förbönsland. Senare växte det fram ett
intresse att mogna i ansvar för missionen. Det finns ju i församlingen flera som Gud kallat
just till yttre mission bland ungdomarna.
Det finns även ett stort behov av missionärer för inre mission. Många orter och städer har
ingen verksamhet och därför är det starkt befogat att sända pionjär missionärer till dessa
platser.
Behovet av missionärer i Jachal och Rodeo var akut. Gud hade kallat två par som var
villiga att flytta till dessa platser för att arbeta på heltid i Herrens vingård.
I samband med detta bildades det en missionssektor som kallas ”SEA LA LUZ”, (Varde
ljus) Denna sektor organiserar och planlägger missionen i församlingen. För att konkret
komma igång med underhåll och utsändande av missionärer byggde man upp en system
som kallas ”Ljusstaken med sju lampor”. Utposter som upplever en kallelse att stödja
missionen åtar sig att ge en sjundedel av underhållet. Varje grupp på sju utposter kan därför
sända en missionär. Systemet har fungerat under flera år med mycket gott resultat. På så
sätt har församlingen kunnat sända dessa två par till Jachal och Rodeo.
Målet är att sända många fler missionärer och även utomlands. Det är i första hand
arabvärlden som är vår utmaning.
Paret Dominguez i Rodeo
VIII - J-1 (111)
Paret Diaz i Jachal
NIONDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
KOMPLETTERING AV LEDARSKAPET.
Församlingen leds av ett kollektivt ledarskap. Alla äldste deltar i herdetjänsten. Dessutom
har församlingen två pastorer med olika arbetsfält.
Den ena pastorstjänsten är med inriktning på församlingen, själavård, undervisning,
kontakter med utposterna och dess ledare, ett vakande över lärofrågor och övriga ärenden
som hör till församlingen och dess medlemmars utveckling.
Dessutom fungerar han som ordförande i äldstemötena.
Den andra pastorstjänsten är inriktad på den kamerala sektorn. Han sköter all
korrespondens, kontakter med myndigheter, kontakt med församlingens ekonomiska
administration, matrikelarbete, representerande församlingen utåt.
Dessutom är han medlem i församlingens legala styrelse.
Båda pastorerna har ansvar för predikan och planering av verksamheten tillsammans med
de öriga äldste.
Då vi nu som missionärer avslutar vår verksamma period för att pensionera oss har
ledarskapet kompletterats med ett pastorspar från grannstaden Mendoza - Nilda och Juan
Carlos Fioretti. Pastor Fioretti har redan varit verksam ett år för att parallellt med oss undan
för undan komma in i den stora uppgiften. Vi hoppas och tror att Gud skall få använda
honom i sin tjänst.
Avskiljning i mars 2008.
Juan Carlos och Nilda Fioretti
IX – 1 (112)
TIONDE
AVDELNINGEN
Text: Birgitta och Bertil Holgersson
ÖVRIGA INFORMATIONER
Besök av Guds tjänare 1971 - 2009
Miss. Sture Andersson
Miss. Helga & Nils Erik Forsberg
Miss. John Fredriksson
Miss. Maj Hedström Romero
Miss. Astrid & Gösta Forsberg
Miss. Elly & PerOlof Henricsson
Miss. Ivar Vingren
Miss. Valentin Krawczuk
Miss. Iria Mona & Bengt Forsberg
Miss. Ulla-Britt och Sven Nyman
Miss. Mary & Gunnar Axelsson
Miss. Barbro & Hector Culasso
Miss. Sara & José Gonzalez
Dagmar & Bertil Olindahl
Abner Dahl
MajBritt & Birger Ohlsson
Inger & Lennart Nilsson
Gösta åkerlund
Manne Paulsson
Anders Sjöström
Miss. Ivar Svensson
Britt & Albert Gottberg
Georg Johansson
Evalena Egberth
Beatriz & Roberto Nordlund
Lars Erik Jansson
Fred Nyman
Gitten & Elon Svanell
Lennart Olsson
Göran Lennartsson
Bibbi & Ingvar Nilsson
Eskil Johansson
Johnny Thorén
Agneta & Bernt Broberg
Evy Norman
Miss. Samuel Gustafsson
Eva-Lena & Stieg Sjöberg
Gunilla & Eber Wikström
Irene & Ronald öjbrand
Birgitta & Conny Henricsson
Gunilla & Gunnar Stenmark
Hans Olofsson
Karin & Anders Karlsson
Lasse Bjärvås
Marianne & Bengt Svensson
Eleonor Sandbladh
Stefan & Carolina Hellman
Underhållande har varit
Pingstförsamlingarna i:
Motala
Söderköping
Ringarum
Botkyrka
Uppsala
Alunda
Österbybruk
Örbyhus
Söderfors
Tierp
Harmånger
Stocka
X – 1 (113)