HELA VECKAN apr06
Kanske går du - precis som jag - då och då och grunnar över vad Gud egentligen vill med vår
existens/varför finns jag och varför går man till kyrkan på söndagar? I mitt eget tänkande så har jag
accepterat att människan har funnits väldigt väldigt länge och troligtvis inte alltid sett ut som idag. Sen hur
skapelseprocessen av oss och universum mer exakt sett/ser ut ser jag fram emot att forskarsamhället mer
och mer kan hjälpa oss att förstå i hopp om fortsatta nya landvinningar. Oavsett hur vi har formats av tidens
tand och Guds designkraft i skapelsen så känns det rimligt att allt grundar sig i Guds vilja att vi ska finnas.
”Hoan”, ja i brist på ett bättre pronomen för Gud som skapare av både man och kvinna till sin avbild, får
den här konstruktionen duga. Här är jag mycket inspirerad av en svensklärare och tillika duktig trummis
som ibland spelar på gudstjänsternaļ. Varför mer specifikt Hoan sedan vill att vi/du/jag existerar är nog
något vi får fortsätta grunna över, och kanske är det en del av poängen – att vi ska leva i ständig förundran
och fascination och utan att veta allt fortsätta testa vår kapacitet och delta i skapelseprocessen på olika sätt.
Själv så tycker jag att det känns bra att utifrån mitt eget möte med Gudsnärvaro och Jesu Kristi vittnesbörd
utgå ifrån att det finns en god intention bakom hela grejen, att någon vill att du och jag ska leva och göra
det väl.
Tro det eller ej men redan på 400 talet funderade man över sådana saker. En känd lärare i kyrkan,
Augustinus, som primärt höll till runt Medelhavet och de nordafrikanska stränderna (undrar varför? :-) fick
hjälpa många sökande att hantera sin gudserfarenhet tillsammans med alla ens andra passioner och
drömmar om livet, att få det gå ihop. Vad ska jag göra?, Var ska jag bo, Vem vill Gud att jag skaffar barn
med, Vad..? Vad..? Hur..? Hur …? Med tiden så utvecklade han ett standard svar som är mycket
djupsinnigt. Hans råd var kort och gott; Älska Gud och gör vad du vill. Med detta ville han säga att den
viktigaste frågan av alla var om den inre attityden, att ha en levande, konstruktiv, och positiv relation till
Gud. Sen om man arbetar som murare i Italien eller ekonom i Aten, eller varför inte som bibellärare och
präst i nuvarande Tunisien, som Augustinus själv är mindre viktigt. Ja oavsett vilket yrke eller plats man
väljer så är den viktigaste komponenten i tillvaron - den som till skillnad från allt annat är oersättlig för att
leva ett fullödig liv - att man utvecklar en positiv relation till sin Skapare. Sen får man själv, eller varför
inte med hjälp från andra som känner en försöka hitta sig fram till en sysselsättning som känns
stimulerande och bra. Ibland kanske jobben inte känns jättekul, men mat måste ju fram på bordet och ens
arbete ska inte heller ta all ens tid. Tid bör frigöras för vänner, familj och andra intressen som man brinner
för och får energi av.
Relationen med Gud, eller som Augustinus uttryckte det; att älska Gud, är inget som är begränsat av tid och
rum. För att en riktigt bra relation ska utvecklas så bör man kommunicera mer än en gång i veckan, eller
vad säger alla ni med lång erfarenhet av kärleksrelationer? En förutsättning som underlättar gudsrelationen
är att Gud finns med över allt och att det räcker med att sända upp tankar och viskningar. Inte heller är Gud
så störande att han dånar in i bussen och gapar tillbaka sitt svar mitt bland alla, utan Hoans svar kan många
gånger bara komma som en värmande känsla, ett intryck, en kram och kanske ibland några ord. En annan
sak som underlättar relationen till Gud är att Hoan gillar livet och andra varelser. Man kan liksom göra
saker tillsammans med Gud, eller som Luther på 1500talet uttryckte det; inför Gud (lat. Coram Deo).
Genom att jag sänder upp ett leende eller små tack, eller hjälp eller ibland också mer välformulerade
känslor så finns Gud med mig på gymet, på caféet… Hoan blir genom vår interaktion och uppmärksamhet
mer påtagligt närvarande för oss och det är underbart. På så sätt så blir hela veckan den gudstjänst som den
är tänkt att vara. Veckan blir då också en arena för var och en av oss att bruka de gåvor och passioner som
Gud lagt ner i oss, att visa omsorg, att lyssna, att dela med oss av evangeliet, att profetera (enligt bibelns
definition är detta primärt att tala ord av uppmuntran och tröst under inspiration av den Helige Ande, typ
ganska enkelt) Det gäller bara att vara öppen för sådana intryck när man är med andra. Orden behöver
inte/bör inte heller förmedlas på nått konstlat eller tillgjort sätt utan helt vanligt och utan att man behöver
vara helt säker på sin sak. Man kan ju misstaga sig . Ta vara på den möjlighet att tjäna Gud och andra hela
veckan, både enskilt och tillsammans med andra som församling.
Ja men om hela veckan är en gudstjänst som bör präglas av tjänande, gudsrelation, tacksägelse och bön
varför träffas vi då tillsammans på söndagsgudstjänster och i andra samlingar? Jo detta gör vi för att
tillsammans fira att Gud är oss nära genom Jesus Kristus och för att på ett speciellt sätt ta emot kraft,
vägledning och inspiration samt för att tillsammans respondera tillbaka både till Gud i tillbedjan och andra
med kärlek. Bibeln säger att Jesus Kristus är speciellt närvarande när vi samlas i hans namn. Många nya
kommer varje söndag till vår kyrka och precis som du behöver bli sedd och välkomnad så behöver de bli
det för att Gudstjänsten också ska bli positiv för dem. Här har vi var och en både en stor möjlighet att lära
känna fler men också att inkludera människor som vill komma med och få del av Guds närvaro men som
ännu känner sig lite trevande och undrande. Prata med dem du, lyssna och berätta vad som fungerar för dig,
hur du blir hjälp, hur Gudrelationen påverkar ditt liv. Detta är det evangeliska uppdraget som vi som
församling har tillsammans med alla andra kyrkor; att hjälpa människor till en positiv erfarenhet av Gud
och livet genom Jesus Kristus. Vi har inte alla svar på allt, men vi har vår erfarenhet och alla är välkomna.
Tack för din delaktighet! Kram Pontus
