HELA VECKAN apr06 Kanske går du - precis som jag - då och då och grunnar över vad Gud egentligen vill med vår existens/varför finns jag och varför går man till kyrkan på söndagar? I mitt eget tänkande så har jag accepterat att människan har funnits väldigt väldigt länge och troligtvis inte alltid sett ut som idag. Sen hur skapelseprocessen av oss och universum mer exakt sett/ser ut ser jag fram emot att forskarsamhället mer och mer kan hjälpa oss att förstå i hopp om fortsatta nya landvinningar. Oavsett hur vi har formats av tidens tand och Guds designkraft i skapelsen så känns det rimligt att allt grundar sig i Guds vilja att vi ska finnas. ”Hoan”, ja i brist på ett bättre pronomen för Gud som skapare av både man och kvinna till sin avbild, får den här konstruktionen duga. Här är jag mycket inspirerad av en svensklärare och tillika duktig trummis som ibland spelar på gudstjänsternaļ. Varför mer specifikt Hoan sedan vill att vi/du/jag existerar är nog något vi får fortsätta grunna över, och kanske är det en del av poängen – att vi ska leva i ständig förundran och fascination och utan att veta allt fortsätta testa vår kapacitet och delta i skapelseprocessen på olika sätt. Själv så tycker jag att det känns bra att utifrån mitt eget möte med Gudsnärvaro och Jesu Kristi vittnesbörd utgå ifrån att det finns en god intention bakom hela grejen, att någon vill att du och jag ska leva och göra det väl. Tro det eller ej men redan på 400 talet funderade man över sådana saker. En känd lärare i kyrkan, Augustinus, som primärt höll till runt Medelhavet och de nordafrikanska stränderna (undrar varför? :-) fick hjälpa många sökande att hantera sin gudserfarenhet tillsammans med alla ens andra passioner och drömmar om livet, att få det gå ihop. Vad ska jag göra?, Var ska jag bo, Vem vill Gud att jag skaffar barn med, Vad..? Vad..? Hur..? Hur …? Med tiden så utvecklade han ett standard svar som är mycket djupsinnigt. Hans råd var kort och gott; Älska Gud och gör vad du vill. Med detta ville han säga att den viktigaste frågan av alla var om den inre attityden, att ha en levande, konstruktiv, och positiv relation till Gud. Sen om man arbetar som murare i Italien eller ekonom i Aten, eller varför inte som bibellärare och präst i nuvarande Tunisien, som Augustinus själv är mindre viktigt. Ja oavsett vilket yrke eller plats man väljer så är den viktigaste komponenten i tillvaron - den som till skillnad från allt annat är oersättlig för att leva ett fullödig liv - att man utvecklar en positiv relation till sin Skapare. Sen får man själv, eller varför inte med hjälp från andra som känner en försöka hitta sig fram till en sysselsättning som känns stimulerande och bra. Ibland kanske jobben inte känns jättekul, men mat måste ju fram på bordet och ens arbete ska inte heller ta all ens tid. Tid bör frigöras för vänner, familj och andra intressen som man brinner för och får energi av. Relationen med Gud, eller som Augustinus uttryckte det; att älska Gud, är inget som är begränsat av tid och rum. För att en riktigt bra relation ska utvecklas så bör man kommunicera mer än en gång i veckan, eller vad säger alla ni med lång erfarenhet av kärleksrelationer? En förutsättning som underlättar gudsrelationen är att Gud finns med över allt och att det räcker med att sända upp tankar och viskningar. Inte heller är Gud så störande att han dånar in i bussen och gapar tillbaka sitt svar mitt bland alla, utan Hoans svar kan många gånger bara komma som en värmande känsla, ett intryck, en kram och kanske ibland några ord. En annan sak som underlättar relationen till Gud är att Hoan gillar livet och andra varelser. Man kan liksom göra saker tillsammans med Gud, eller som Luther på 1500talet uttryckte det; inför Gud (lat. Coram Deo). Genom att jag sänder upp ett leende eller små tack, eller hjälp eller ibland också mer välformulerade känslor så finns Gud med mig på gymet, på caféet… Hoan blir genom vår interaktion och uppmärksamhet mer påtagligt närvarande för oss och det är underbart. På så sätt så blir hela veckan den gudstjänst som den är tänkt att vara. Veckan blir då också en arena för var och en av oss att bruka de gåvor och passioner som Gud lagt ner i oss, att visa omsorg, att lyssna, att dela med oss av evangeliet, att profetera (enligt bibelns definition är detta primärt att tala ord av uppmuntran och tröst under inspiration av den Helige Ande, typ ganska enkelt) Det gäller bara att vara öppen för sådana intryck när man är med andra. Orden behöver inte/bör inte heller förmedlas på nått konstlat eller tillgjort sätt utan helt vanligt och utan att man behöver vara helt säker på sin sak. Man kan ju misstaga sig . Ta vara på den möjlighet att tjäna Gud och andra hela veckan, både enskilt och tillsammans med andra som församling. Ja men om hela veckan är en gudstjänst som bör präglas av tjänande, gudsrelation, tacksägelse och bön varför träffas vi då tillsammans på söndagsgudstjänster och i andra samlingar? Jo detta gör vi för att tillsammans fira att Gud är oss nära genom Jesus Kristus och för att på ett speciellt sätt ta emot kraft, vägledning och inspiration samt för att tillsammans respondera tillbaka både till Gud i tillbedjan och andra med kärlek. Bibeln säger att Jesus Kristus är speciellt närvarande när vi samlas i hans namn. Många nya kommer varje söndag till vår kyrka och precis som du behöver bli sedd och välkomnad så behöver de bli det för att Gudstjänsten också ska bli positiv för dem. Här har vi var och en både en stor möjlighet att lära känna fler men också att inkludera människor som vill komma med och få del av Guds närvaro men som ännu känner sig lite trevande och undrande. Prata med dem du, lyssna och berätta vad som fungerar för dig, hur du blir hjälp, hur Gudrelationen påverkar ditt liv. Detta är det evangeliska uppdraget som vi som församling har tillsammans med alla andra kyrkor; att hjälpa människor till en positiv erfarenhet av Gud och livet genom Jesus Kristus. Vi har inte alla svar på allt, men vi har vår erfarenhet och alla är välkomna. Tack för din delaktighet! Kram Pontus