Bokrecension
Mag-tarmkanalens
cancersjukdomar
Den snabba utvecklingen inom behandling av gastrointestinal cancer och tilltagande subspecialisering gör att
fältet kan vara svårt att greppa för våra ST-läkare. Det är
då glädjande att högkvalitativa sammanfattningar ges ut.
Birger Pålsson har läst en välskriven och uppdaterad lärobok som han anser är värd stor spridning i vår kår.
Titel
Författare
Förlag Format
Pris
ISBN
K
Mag-tarmkanalens cancersjukdomar
Lars-Olof Hafström, Peter Naredi,
Bengt Glimelius
Studentlitteratur, Lund. Första upplaga 2013
Inbunden, 407 sidor
Cirka 530 kr
978-91-44-06037-8
olorektala levermetastaser fler än tre innebar
vanligen ”dödsdomen” för patienten när jag
påbörjade min kirurgiska bana för 29 år sedan.
Fluorouracil med leucovorin var det enda cytostatikum
som kunde erbjudas för några månaders palliation. Jag
påminns om ynnesten att få ha varit med om den omfattande utveckling som har skett inom terapi och palliation av gastrointestinal cancer under de förflutna åren
när jag läser ”Mag-tarmkanalens cancersjukdomar”.
Under redaktion av professorerna i kirurgi Lars-Olof
Hafström och Peter Naredi, samt i onkologi Bengt
Glimelius, gås systematiskt de olika cancerformerna från
esofagus till anus igenom i totalt 27 kapitel på 407 sidor.
Delförfattarna tillhör de mest erfarna i landet inom sina
områden och slutresultatet kan bara bli utmärkt! Varje
cancerform presenteras grundligt avseende etiologi,
symptom och diagnostik, följt av redovisningar av dels
den kirurgiska terapin dels de onkologiska komplemen-
42
Birger Pålsson
Helsingborg
[email protected]
ten. Med önskvärd tydlighet framgår vikten av det initie­
rade samarbetet mellan disciplinerna, inklusive MDTkonferenser (multidisciplinär terapikonferens). Till varje
kapitel hör en väl avvägd, uppdaterad referenslista.
Klokt är att redaktörerna har valt att i sju separata
kapitel låta presentera genomgripande översikter över
generella områden inom cancerhandläggningen, såsom
bilddiagnostik, de
generella principerna för kirurgi,
strålning och
kemoterapi samt
riktade molekyler.
Särskilt vill jag
framhålla kapitlet om allmän
”Tumörbiologi”
av Ingemar
Ernberg, som
på ett närmast
medryckande
sätt sammanfattar
den massiva
kunskapen
inom fältet
och ger
den en
biologisk
SVENSK KIRURGI • VOLYM 73 • NR 1 • 2015
Bokrecension
relief. Likaså skall betonas ”Metabola förändringar vid
gastrointestinal cancer” av Ulrika Smedh och Kent
Lundholm, vilka beskriver kunskapsbasen om cancer­
metabolismens paradox (att cancern genom sin kakexi
orsakar ”värdens” undergång) och de konkreta slutsatser
man kan tillämpa kliniskt. Det avslutande kapitlet om
palliation av Bengt Axelsson är heltäckande och har en
litterär-existentiell anstrykning, som stämmer till ödmjukhet av våra tillkortakommanden visavi våra patienter. De
sista meningarna i kapitlet, liksom i boken, understryker
vikten av information till och samtal med den cancersjuke: ”Den som vårdas i livets slutskede har ont om tid.
I morgon eller efter helgen kan det vara för sent.”!
Boken är konsekvent redigerad, vilket inte alltid
är enkelt med 17 delförfattare, förutom de författande
redaktörerna själva. Till detta kommer systematiska
illustrationer med sammanfattande tabeller, teckningar
och faktarutor. Som ivrig hobbyfotograf skulle jag dock
gärna se ännu fler fotografier än nuvarande knappa 100tal, de höjer avsevärt både pedagogiken och läsbarheten.
Till nästa upplaga (att boken får en stor läsekets är
jag övertygad om) önskar jag också ytterligare några
kapitel för närmare fulländning. Haile Mahteme skri-
SVENSK KIRURGI • VOLYM 73 • NR 1 • 2015
ver nu utmärkt om pseudomyxoma peritonei, men jag
saknar skrivning om övriga appendixtumörer, även om
appendix-NET (neuroendokrina tumörer) berörs i ett
annat avsnitt. Likaså tror jag ett sammanhållet, separat
kapitel om handläggning av övriga metastasformer, förutom levermetastaserna (som, givetvis, Hafström och
Naredi beskriver heltäckande), vore värdefullt, inte minst
mot bakgrund av ökande frekvens lungresektioner av
dylika.
Målgrupperna anges i baksidestexten till läkarstuderande, AT- och ST-läkare. Som ansvarig för termin 8
(”kirurgterminen”) i Helsingborg, kan jag bara dystert
konstatera att utrymmet inom både kirurgin och onkologin för undervisning inom GI-cancer är kraftigt reducerat, trots dessa cancerformers omfattning och ökande
botbarhet, så där blir funktionen främst som uppslagsbok. De båda andra målgrupperna instämmer jag helt
i, och lägger gärna till även nyfärdiga specialister inom
åtskilliga andra discipliner, inte minst primärvårdskollegor. Utvecklingen har alltså gått fort och jämfört med för
29 år sedan botar vi en avsevärt större andel och erbjuder
bättre palliation åt de övriga av våra cancerdrabbade
medmänniskor!
43
