Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
Sektionen för arbetsterapi
Examensarbete, 15 Hp
Vårterminen 2016
Att arbeta med kreativa aktiviteter som intervention för personer
med psykisk sjukdom
- ur arbetsterapeutens perspektiv
Working with creative activities as an intervention for persons with
mental illness
- from the occupational therapists perspective
Författare: Linda Persson
Erika Andersson
Handledare: Karin Johansson
1
Sammanfattning
Bakgrund: Psykisk sjukdom är ett växande problem i dagens samhälle och behovet av möjliga
åtgärder är stort. Kreativa aktiviteter används idag som intervention av arbetsterapeuter i
Sverige inom psykiatrin, men användandet har minskat med tiden. Det finns ingen forskning
som undersöker professionens erfarenheter av detta, trots att verksamma arbetsterapeuter
inom området kan besitta en intressant och unik kunskap.
Syfte: Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med
kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom.
Metod: Studien bestod av kvalitativ design med halvstrukturerade intervjuer. I studien ingick
sju stycken arbetsterapeuter som arbetade med kreativa aktiviteter som intervention inom
olika verksamhetsområden. Materialet som framkom analyserades genom kvalitativ
metodanalys, och när materialet kodades växte mönster fram och bildade teman.
Resultat: Analysen visade att arbetsterapeuterna använde sig av ett tillåtande och
undersökande förhållningsätt i arbetet med kreativa aktiviteter, med patientens vilja som
utgångspunkt. Det framkom att kreativa aktiviteter kunde öka självförtroende hos patienter
med psykisk sjukdom samt ge upphov till upplevelsen av flow, vilket gav möjlighet till
återhämtning. Analysen visade även att den kreativa aktiviteten bidrog till att skapa en god
relation mellan arbetsterapeut och patient. Däremot upplevde arbetsterapeuterna en bristande
förståelse inom sjukvården för användandet av kreativa aktiviteter som intervention.
Slutsats: Arbetsterapeuten var ett redskap som motiverade och inspirerade till kreativa
aktiviteter. Kreativa aktiviteter kunde fungera som ett verktyg för att främja delaktighet och
relationer för personer med psykisk sjukdom. Det krävs vidare forskning inom området för att
fastställa evidensen.
Sökord: creative activity, mental illness, occupational therapy intervention
2
Abstract
Background: Mental illness is a growing problem in today’s society and the need for possible
actions is high. Creative activities are being used as an intervention by occupational therapists
in the Swedish psychiatry today, but the use has declined over time. There’s no
research that explores the professions experience in this, even though the active occupational
therapists in the field may have an interesting and unique knowledge.
Aim: To investigate occupational therapists experiences working with creative activities as an
intervention for persons with mental illness.
Method: The study consisted of qualitative design with semi structured interviews. The study
included seven occupational therapists who worked with creative activities as an intervention
within various fields. The collected data were analyzed by qualitative analysis method, and
when the material was coded patterns emerged and formed the themes.
Results: The analysis showed that the occupational therapist’s used a tolerant and exploratory
approach when working with creative activities, using the patients interest as a starting point.
It appeared that creative activities could increase self-confidence for
patients with mental illness and generate the experience of flow, resulting in the possibility of
recovery. The analysis also showed that the creative activity contributed to create a good
relationship between the occupational therapist and patient. However occupational therapists
experienced a lack of understanding in health care for the use of creative activities as an
intervention.
Conclusion: The occupational therapist was a provider that motivated and inspired to
creative activities. Creative activities could serve as a tool to promote
participation and relationships for people with mental illness. It requires
further research in the field to determine the evidence.
Keywords: creativity activity, mental illness, occupational therapy intervention
3
Innehållsförteckning
1. Bakgrund............................................................................................................................................ 4
1.1 Psykisk sjukdom ........................................................................................................................................... 4
1.2 Arbetsterapins historia .................................................................................................................................. 4
1.3 Arbetsterapi .................................................................................................................................................. 4
1.4 Kreativitet ..................................................................................................................................................... 5
1.5 Kreativa aktiviteter ....................................................................................................................................... 6
1.6 Flow .............................................................................................................................................................. 6
1.7 Användande av kreativa aktiviteter idag ....................................................................................................... 6
1.8 Effekter av kreativa aktiviteter ..................................................................................................................... 7
1.9 Sammanfattning ............................................................................................................................................ 8
2. Syfte .................................................................................................................................................... 9
2.1 Frågeställningar: ........................................................................................................................................... 9
3. Metod .................................................................................................................................................. 9
3.1 Design ........................................................................................................................................................... 9
3.2 Deltagare ....................................................................................................................................................... 9
3.3 Datainsamling ............................................................................................................................................. 10
3.4 Databearbetning .......................................................................................................................................... 11
4. Etiska aspekter ................................................................................................................................ 12
5. Resultat............................................................................................................................................. 13
5.1 Arbetsterapeuten som ledare av kreativa aktiviteter ................................................................................... 13
Patientens intresse och vilja styr ..................................................................................................................................... 13
Arbetsterapeuten – ett redskap som motiverar ................................................................................................................ 14
5.2 Den kreativa aktiviteten och självförtroende .............................................................................................. 15
Fokus på patientens resurser ........................................................................................................................................... 15
Att göra ”på riktigt” ........................................................................................................................................................ 16
Att inte misslyckas.......................................................................................................................................................... 16
5.3 Kreativ aktivitet – ett görande som behandlar ............................................................................................ 17
5.4 Kreativa aktiviteter skapar relationer .......................................................................................................... 18
5.5 Kreativa aktiviteter i en medicinsk värld .................................................................................................... 19
6. Diskussion ........................................................................................................................................ 20
6.1 Resultatdiskussion ...................................................................................................................................... 20
6.2 Metoddiskussion ......................................................................................................................................... 24
6.3 Förslag på vidare forskning ........................................................................................................................ 26
7. Slutsatser .......................................................................................................................................... 27
8. Tack .................................................................................................................................................. 27
9. Referenser ........................................................................................................................................ 27
Bilagor .................................................................................................................................................. 31
Bilaga 1 ............................................................................................................................................................. 32
Bilaga 2a ........................................................................................................................................................... 33
Bilaga 2b……………………………………………………………………………………………………….34
4
1. Bakgrund
1.1 Psykisk sjukdom
Psykisk sjukdom är ett växande problem i dagens samhälle. Det har blivit den främsta orsaken
till långtidssjukskrivning i Sverige och andra ekonomiskt utvecklade länder (Organisation of
Economic Co-operation and Development [OECD], 2012). Bland kvinnor och män yngre än
50 år har psykisk sjukdom visat sig vara den vanligaste orsaken till sjukdomsfall i Sverige
(Försäkringskassan, 2014). Det finns många olika psykiska sjukdomar, depression,
schizofreni och bipolär är några exempel (World Health Organization [WHO], 2016). Enligt
WHO (2016) karaktäriseras psykisk sjukdom generellt av en kombination av avvikande
tankar, perception, känslor, beteenden och relationer med andra. Psykisk sjukdom har en
signifikant påverkan på hälsan och kan ge en rad olika symtom som t.ex. stress, ångest,
trötthet, psykos, kroppsliga symtomen, nedstämdhet, oro etc. (WHO, 2016).
1.2 Arbetsterapins historia
Sedan den arbetsterapeutiska professionens begynnelse har aktiviteter används i terapeutiskt
syfte (Gordon, 2009). Det var i samband med att moral-treatment rörelsen växte fram under
början av 1900-talet som den psykiatriska vården tog en vändning och anammade ett nytt
förhållningssätt mot psykiskt sjuka människor. Istället för kedjor och fysiska straff
introducerades ljus, frisk luft, förståelse och aktivitet (Paterson, 2002). Meningsfull
sysselsättning ansågs vara hälsofrämjande och man började använda sig av olika hantverk och
skapande-aktiviteter som t.ex. skrädderi, sömnad, konst och trädgårdsarbete som en del av
behandlingen inom den psykiatriska vården. (Gordon, 2009; Paterson, 2002). Adolf Meyer
(1866-1950) skrev The Philosophy of Occupation Therapy år 1922 där han yttrade
grundläggande filosofiska tankar om arbetsterapi. Han argumenterade för att aktivitet har en
helande kraft och beskrev görandet som ett mänskligt behov som hjälper oss att växa och
förstå vår existens.
1.3 Arbetsterapi
Arbetsterapi vilar på idén om att aktivitet har en betydande roll i förhållande till hälsa, samt
att människan har ett grundläggande behov av att vara aktiv (Creek, 2002b). Utifrån ett
arbetsterapeutiskt synsätt har människan förmåga att påverka sin hälsa genom det hen gör
(Creek, 2002b). Den terapeutiska förvandlingen som kommer av att göra saker beror på
upplevelsen av att utföra aktiviteten. Viljekraften är en avgörande faktor för hur behandlingen
upplevs och om klienten blir hjälpt av den arbetsterapeutiska interventionen (Kielhofner,
2012b). Delaktighet i aktiviteter bidrar till att göra livet meningsfullt genom att det skapar
5
identitet och påverkar våra roller, värderingar, vanor och rutiner som i sin tur är viktiga delar i
förhållande till välbefinnande (Blair & Hume, 2002; Kielhofner, 2012a). Genom aktivitet kan
människan uttrycka sig, utveckla kunskaper, uppleva njutning och delaktighet, och därmed
uppnå det hen finner meningsfullt (Hocking, 2009). Arbetsterapi fokuserar på att göra
individen medveten om sin egen kapacitet genom att utveckla hens förmågor och
förutsättningar till aktivitet, för att på så vis skapa en känsla av personlig kontroll och
delaktighet (Creek, 2002b). Ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv uppstår välmående i
aktiviteter som skapar en känsla av vitalitet, mening och tillfredställelse (Hocking, 2009).
Människan vill vara kompetent och göra sådant som hen värdesätter. Värderingar som är
oförenliga med den egna förmågan kan vara ett hot mot självkänslan (Kielhofner, 2012b). Det
är ofta genom svårigheter att utföra aktiviteter som individen blir medveten om sin sjukdom
eller nedsättning (Hocking, 2009). En funktionsnedsättning kan utmana individens
värderingar och hindra hen från att delta i tidigare uppskattade aktiviteter. Vissa psykiska
sjukdomar kan även innebära att lusten till aktivitet går förlorad (Kielhofner, 2012b). En
arbetsterapeutisk anpassning till en funktionsnedsättning handlar om att hitta nya sätt att se på
livet. En utmaning kan vara att hitta nya intressen eller kanalisera gamla intressen. Utifrån
arbetsterapi är processen att hitta glädje och tillfredställelse i att göra saker centralt för
anpassning till ett aktivt och meningsfullt liv (Kielhofner, 2012b). Enligt den Etiska koden för
arbetsterapeuter upprättad av Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (2012) är målet med
arbetsterapi att ”stödja personens förmåga till aktivitet och delaktighet på ett sätt som främjar
möjligheterna att leva ett så gott liv som möjligt. Detta ska ske med utgångspunkt från
personens syn på sin situation och sina behov, samt med hänsyn till möjligheter och hinder i
omgivningen” (s.5).
1.4 Kreativitet
Ordet kreativitet kommer från det latinska cre’o som betyder ”att skapa”
(Nationalencyklopedin, 2016). Kreativitet innebär en förmåga till att skapa något nytt, det kan
vara en tanke, en teori eller ett föremål (Creek, 2008). Schmid (2005a) beskriver att kreativitet
handlar om att tänka och agera på nya sätt, hitta lösningar och ge möjlighet till uttryck i olika
former. Hon definierar kreativitet med att både processen och dess utfall ska vara
meningsfullt för individen och generera positiva känslor. Kreativt tänkande och beteende
finns hos oss alla, dock i varierande grad. Man kan säga att alla människor är kreativa eller
har potential att vara kreativa. Det är en förmåga som också kan utvecklas (Schmid, 2005b;
Creek, 2002a). Kreativitet kan finnas i allt det vi gör, t.ex. i många av våra vardagliga
6
aktiviteter som matlagning eller hur vi väljer att klä oss (Creek, 2008; Thompson & Blair,
1998; Schmid 2005a).
Schmid (2004) har gjort en kvalitativ studie som studerade fenomenet kreativitet utifrån tre
arbetsterapeuters perspektiv. Deltagarna identifierade att innebörden av kreativitet
involverade faktorer som anpassning, nytänkande, förändring, insikt, flow och risktagande.
Kreativitet beskrevs ha ett eget liv, med det menades att kreativitet föder mer kreativitet. För
att den ska flöda behövs dessutom en stödjande miljö. Schmid (2004) uppmanade dock till
vidare forskning inom området för att göra kunskapen användbar och applicerbar i praktiken.
1.5 Kreativa aktiviteter
Det finns vissa aktiviteter som talar mer specifikt till vår kreativa potential och förmåga till
uttryck, som involverar både fantasi och uppfinningsrikedom (Thompson & Blair, 1998).
Exempel på sådana kreativa aktiviteter kan vara konst, handarbete, sport, trädgårdsarbete eller
matlagning (Pierce, 2003; Thompson & Blair, 1998). Pierce (2003) skriver att kreativa
aktiviteter ofta innefattar både produktivitet och nöje genom att utförandet inkluderar en
meningsfull produkt samt en nöjesfylld process. De kan också upplevas som återhämtande.
Kreativa aktiviteter involverar fantasi och har en ny, givande produkt. Denna kan vara konkret
som t.ex. en målning, eller vara abstrakt i form av en ursprunglig idé eller träning av tanke
(Creek, 2002a). Karaktäristiskt för kreativa aktiviteter är att de utförs för att ge en personlig
tillfredställelse snarare än för ren överlevnad eller betalning (Pierce, 2003). Begreppet
involverar vilja och intresse, samt en meningsfullhet för individen. Kreativa aktiviteter ger
möjlighet till uttryck och påverkar människans välbefinnande och livskvalitet (Pierce, 2003).
1.6 Flow
Flow är ett tillstånd som uppstår vid fullständig närvaro i aktivitet. Det karaktäriseras av en
sinnesstämning i total koncentration där människan tappar uppfattning om tid, uppnår en
sällsam eufori och ordning i medvetandet (Csikszentmihalyi, 2006). Aktiviteter som skapar
flow kräver att utövaren lär sig något, att de förser hen med feedback och gör det möjligt att
utöva kontroll. Csikszentmihalyi (2006) nämner dans, bergsbestigning, musik och schackspel
som exempel på aktiviteter som främjar flow eftersom deras främsta funktion är att förse oss
med njutbara upplevelser. Genom att göra aktiviteten skild från den ”kvävande verkligheten”
uppmuntras engagemang och därmed förutsättningar till flowupplevelsen.
1.7 Användande av kreativa aktiviteter idag
Inom arbetsterapi har användandet av kreativa aktiviteter minskat genom tiden, både i
praktiken och i utbildningen (Schmid, 2004; Perrin, 2001; Holder, 2001; Thompson & Blair,
7
1998). De finns arbetsterapeuter som menar att användandet av kreativa aktiviteter är
stigmatiserat och förknippat med skam (Perrin 2001; Holder 2001; Thompson & Blair, 1998).
Enligt Perrin (2001) är detta ett stort problem. Hon menar att användandet av kreativa
aktiviteter som intervention utifrån kan uppfattas som oprofessionellt eller ovetenskapligt på
grund av dess simpla karaktär, vilket kan få arbetsterapeuten att känna sig osäker och
omodern. Det finns dessutom en retrospektiv kritik mot det tidiga användandet av kreativa
aktiviteter som menar att detta inte syftade till annat än att hålla patienter sysselsatta, eller
utnyttja gratis arbetskraft (Holder, 2001; Thompson & Blair, 1998). Holder (2001) diskuterar
huruvida detta också kan vara en anledning till att arbetsterapeuter idag är skeptiska till att
använda kreativa aktiviteter som intervention.
Müllersdorf och Ivarsson (2012) har gjort en studie där de undersökt användandet av kreativa
aktiviteter bland yrkesverksamma arbetsterapeuter. Totalt skickades 2975 enkäter ut till
arbetsterapeuter i Sverige varav 1867 valde att svara. Av dessa angav 48 % att de använder
kreativa aktiviteter i sitt arbete en gång i veckan eller mer. Resultatet visade tydligt att
kreativa aktiviteter är främst förekommande som intervention inom psykiatrin i Sverige. De
vanligaste kreativa aktiviteterna som används är hantverk (t.ex. textil, keramik, läder), konst
och trädgårdsarbete (Müllersdorf & Ivarsson, 2012).
Thompson och Blair reflekterade redan 1998 över att det blir allt vanligare att kreativa
aktiviteter utförs av vårdpersonal eller arbetsterapiassistenter. Det förekommer dessutom att
verksamheter köper in kreativa aktiviteter som t.ex. konst, musik, drama från utomstående
aktörer. Enligt Thompson och Blair (1998) leder detta till att kreativa aktiviteter erbjuds utan
någon särskild struktur eller terapeutisk tanke och det finns ofta inget syfte med varför en viss
aktivitet väljs över en annan. På så vis utnyttjas sällan den terapeutiska potential som finns i
användandet av kreativa aktiviteter.
1.8 Effekter av kreativa aktiviteter
Det finns en del forskning som undersöker hur kreativa aktiviteter påverkar personer med
psykisk sjukdom. Leckey (2011) har gjort en systematisk litteraturöversikt där 11 brittiska
studier granskats som alla påvisar ett samband mellan användande av kreativa aktiviteter som
intervention och ökat psykiskt välmående. Leckey (2011) menar att det finns indikationer om
att kreativa aktiviteter kan gynna det sociala nätverket och förbättra det fysiska och psykiska
välmåendet, men att evidensen inte är tillräckligt stark för att kunna fastställa detta. En
avgörande faktor är att begreppen kreativa aktiviteter och psykisk hälsa inte är tydligt
definierade i den granskade forskningen, vilket gör det svårt att mäta eventuella utfall. Leckey
8
(2011) lyfter att många forskare inom området dessutom utvärderar sina egna projekt. Hen
belyser behovet av randomiserade kontrollerade studier och uppmanar till vidare forskning
med fokus på att definiera begreppet kreativa aktiviteter, hur de kliniskt används samt vilka
effekter de ger. Thompson och Blair påpekade redan 1998 bristen på kvantitativ forskning
inom området som ett problem i förhållande till det allmänna erkännandet av att använda
kreativa aktiviteter som intervention. De menade samtidigt att utforskandet av kreativa
aktiviteter i många fall handlar om att mäta den subjektiva upplevelsen av utförandet, vilket
kvalitativ forskning är bättre lämpad för. Kreativa aktiviteter kan främja faktorer som är
väsentliga för återhämtande från psykisk sjukdom. De kan t.ex. inbringa hopp, skapa en
känsla av mening, utveckla nya kunskaper och bidra till individens identitet (Spandler,
Secker, Kent, Hacking & Shenton, 2007; Griffiths, 2008). Spandler et al. (2007) argumenterar
vidare för att dessa utfall är viktiga och ser potential i användandet av konst och hantverk,
även då dessa parametrar kan vara svåra att standardisera och mäta.
Griffiths (2008) forskning indikerar att kreativa aktiviteter ger effekter som ökat
självförtroende, känsla av åstadkommande, utveckling av nya kunskaper samt viss kontroll
över negativa tankar och stresskänslor för personer som lider av psykisk sjukdom. Vidare drar
hon slutsatsen att användandet av kreativa aktiviteter som ett terapeutiskt redskap ger goda
möjligheter till att främja individens självbestämmande och egen förmåga till att fatta beslut.
Insamlad data är hämtad från en relativt homogen grupp. Personer vars upplevelse av
kreativa aktiviteter varit mindre positiv deltog inte i studien. Det är därför relevant med
ytterligare forskning inom området för att vidare undersöka positiva och negativa aspekter av
kreativa aktiviteter. I sin forskning rapporterade Griffiths (2008) även att kreativa aktiviteter
ger upphov till upplevelsen av ”flow”.
1.9 Sammanfattning
Det är tydligt att det finns ett behov av att vidare undersöka hur kreativa aktiviteter används
samt vilken inverkan de har för personer med psykisk sjukdom. Det finns en historisk och
teoretisk länk mellan kreativa aktiviteter och arbetsterapi. Inom sjukvården är arbetsterapeuter
generellt sett betraktade som kreativa (Schmid, 2004). Dock har användandet av kreativa
aktiviteter som intervention minskat inom arbetsterapi sedan yrket grundades (Schmid, 2004;
Thompson & Blair, 1998; Perrin, 2001; Holder, 2001). Den kunskap som finns hos
verksamma arbetsterapeuter inom området är därmed unik, värdefull och viktig att undersöka.
Forskning har visat att kreativa aktiviteter används av arbetsterapeuter som intervention i
Sverige för personer med psykisk sjukdom (Müllersdorf & Ivarsson, 2012), men det finns
inga studier som närmare undersöker professionens erfarenheter.
9
Försäkringskassan (2014) skriver att behovet av kunskap samt möjliga åtgärder för att
motverka psykisk sjukdom och sjukfrånvaro från arbetet i samband med psykisk sjukdom är
stort. Det är därför av hög relevans att undersöka hur man kan använda kreativa aktiviteter
som intervention och om detta kan vara ett sätt att rehabilitera och behandla psykisk sjukdom,
utifrån arbetsterapeutens perspektiv.
2. Syfte
Studiens syfte var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med kreativa
aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom.
2.1 Frågeställningar:
·
Vad är arbetsterapeutens syfte med att använda kreativ aktivitet som intervention?
·
Vilka hinder och möjligheter finns med kreativa aktiviteter som intervention?
·
Hur upplever arbetsterapeuten att kreativa aktiviteter påverkar personer med psykisk
sjukdom?
3. Metod
3.1 Design
En kvalitativ intervju valdes som forskningsmetod. Med denna metod ville författarna
undersöka arbetsterapeuters erfarenheters innebörd, samt klargöra dess karaktär och
egenskaper (Widerberg, 2002). Metoden valdes för att få en ökad förståelse och insyn i hur
arbetsterapeuter arbetar med kreativa aktiviteter för personer med psykisk sjukdom (Malterud,
2009).
3.2 Deltagare
Deltagarna valdes ut strategiskt för att få ett informationsrikt urval utifrån studiens syfte och
så korrekt och adekvat data som möjligt (Malterud, 2009). För att hitta arbetsterapeuter med
erfarenhet av att använda kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk
sjukdom, gjordes det sökningar på google (www.google.se) där sökord som kreativa
aktiviteter, arbetsterapi, rehabilitering, psykiatri och psykisk sjukdom användes. Det lades
även ut en förfrågan om deltagande på forumet ”arbetsterapeuter på facebook”
(www.facebook.se). Det kom dessutom in tips från kurskamrater som tidigare gjort praktik
inom psykiatrin och där kommit i kontakt med arbetsterapeuter som arbetade med kreativa
aktiviteter. En av författarna kom via sin praktik i kontakt med en arbetsterapeut som arbetade
10
inom detta område och fick på så vis kontakt med andra lämpliga kandidater till studien.
Under studiens gång bidrog några deltagare till att fler relevanta arbetsterapeuter kunde
kontaktas. På så sätt var “snöbollsmetoden” också ett bra tillvägagångssätt för att komma i
kontakt med möjliga deltagare och spara tid i rekryteringsprocessen (Widerberg, 2002).
Strategisk så kontaktades legitimerade arbetsterapeuter i Stockholm eller angränsande län som
kunde tänkas arbeta med olika typer av kreativa aktiviteter som intervention för personer med
psykisk sjukdom (Malterud, 2009; Alexandersson, 1994). För att få en så god variationsbredd
som möjligt söktes deltagare ut inom olika verksamheter som psykiatrisk slutenvård,
öppenvård, daglig verksamhet och stödboende (Alexandersson, 1994). Deltagarna arbetade
med patienter med olika diagnoser som t.ex. schizofreni, bipolär sjukdom,
utmattningssyndrom och depression. Antal arbetade år som arbetsterapeut varierade från 3 till
35 bland deltagarna och det fanns därmed en bredd av olika erfarenheter och kompetenser.
Sammanlagt skickades det ut nitton förfrågningar med ett bifogat informationsbrev (se bilaga
1) via mejl. I brevet lämnades information om studiens syfte, frivilligt deltagande och att
intervjun kommer att spelas in med rätten till konfidentialitet (Kvale & Brinkmann, 2014). Av
de tillfrågade tackade sju stycken ja till att delta i studien, sex avböjde för att de inte använde
kreativa aktiviteter som intervention i sitt arbete och sex stycken svarade inte på förfrågan.
Därefter bokades det via mejl in tid och plats för intervjuerna. Inklusionskriterierna för att
delta i studien var att deltagarna skulle vara yrkesverksamma arbetsterapeuter som arbetade
med kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom.
3.3 Datainsamling
Författarna valde att använda kvalitativa forskningsintervjuer vid datainsamlingen för att
kunna studera deltagarnas självuppfattning, beskrivning av upplevelser samt för att tydliggöra
deltagarnas eget synsätt och perspektiv (Kvale & Brinkmann, 2014). Författarna använde sig
av en halvstrukturerad intervjuguide (se bilaga 2) för att få en balans mellan styrning och
flexibilitet under intervjun med deltagarna (Malterud, 2009). Intervjuguiden utformades
utifrån studiens syfte och frågeställning (Kvale & Brinkmann, 2014). Författarna utgick ifrån
öppna, breda frågor, men lämnade utrymme för följdfrågor. Om det dök upp något intressant
spår under samtalet så ställdes en spontan fråga för att följa upp. På så sätt såg författarna till
att samtalet riktades och gav så mycket information som möjligt, för att vidare kunna besvara
studiens syfte (Malterud, 2009). Intervjuguiden granskades av ansvarig handledare och
justeringar gjordes innan intervjuera påbörjades. Innan författarna träffade arbetsterapeuterna
för intervju utfördes två stycken provintervjuer med arbetsterapeutstudenter som själva hade
11
genomfört halvstrukturerade intervjuer inför sitt examensarbete. Detta för att praktiskt öva
upp färdigheter och få en förståelse för att vara en intervjuare (Lantz, 2013).
Båda författarna var med under alla sju enskilda intervjuer, men turades om att leda dem.
Detta gjordes för att tillsammans kunna tolka svaren under databearbetningen.
Intervjuperioden pågick i tre veckor och varje intervju varade mellan 30-40 minuter. Avsatt
tid för intervjun var dock alltid en timme för att författarna och deltagarna skulle ha tid till
eftertanke (Lantz, 2013). Intervjuerna inleddes alltid med samtyckesinformation så som
studiens syfte, frivilligt deltagande, rätten till konfidentialitet, tidsåtgång och att intervjun
spelades in (Kvale & Brinkmann, 2014). Författarna poängterade även att det var deltagarens
unika beskrivning som var intressant för studien (Lantz, 2013). På så sätt skapades ett
förtroende som bidrog till en god allians mellan deltagarna och författarna (Lantz, 2013).
Materialet spelades in med en inspelningspenna respektive mobiltelefon. Författarna valde att
träffa deltagarna på deras arbetsplats för att inte ta så mycket tid i anspråk från deras arbete.
Alla deltagare hade tillgång till ett avskilt rum så att intervjuerna utfördes i en lugn miljö,
vilket var en förutsättning för att intervjuerna skulle bli bra (Lantz, 2013). Varje intervju
avslutades med att fråga om deltagaren hade några funderingar eller något att tillägga innan
intervjun avslutades.
3.4 Databearbetning
Bearbetning av insamlad data gjordes utifrån generell kvalitativ analysmetod, för att skapa en
förståelig och konsistent helhet (Lantz, 2013). Efter de inspelade intervjuerna transkriberades
materialet ordagrant på dator. Sedan lästes utskrifterna av intervjuerna igenom av båda
författarna för att få en djupare förståelse av materialet. Därefter startade datareduceringen, då
material som inte var relevant för att besvara frågeställningen reducerades bort (Lantz, 2013).
Författarna gjorde datareduceringen var för sig och gick sedan igenom materialet tillsammans
för att stämma av och se till att ingen betydande data gick förlorad (Lantz, 2013).
När datareduceringen var genomförd fortsatte analysarbetet med att materialet kodades. I
denna process arbetade författarna med att göra materialet överskådligt utan att förlora dess
komplexitet och nyanser (Lantz, 2013). Ett gemensamt tillvägagångssätt upprättades som
grund för hur materialet skulle kodas. Koderna markerades genom att författarna skrev korta
beskrivningar i marginalen av intervjumaterialet. Nästa steg var att söka efter mönster.
Författarna letade efter likheter och skillnader och koderna sorterades upp i olika kategorier
som hörde ihop. En del justeringar mellan koderna gjordes då vissa koder gick in i varandra,
detta utan att sammanhanget gick förlorat. Utifrån de mönster som bildats framkom fem
12
stycken teman som beskrev deltagarnas erfarenheter av att använda kreativa aktiviteter som
intervention för personer med psykisk sjukdom (Lantz, 2013).
4. Etiska aspekter
Författarna har i sitt arbete tagit hänsyn till informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet för att säkerhetsställa ett gott etiskt
förhållningssätt (Vetenskapsrådet, 2002). Ett informationsbrev skickades ut med information
om studiens syfte, konfidentialitet, vad insamlat material skulle användas till samt att
deltagarna själv hade rätt att bestämma över sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002).
Författarna upprepade även detta muntligt för deltagarna vid intervjutillfället som en
försäkran om att informationen nått fram. Det var viktigt att deltagaren kände till så pass
mycket om studien att hen kunde ta ställning till huruvida hen ville bidra med sin kunskap
eller inte (Malterud, 2009).
En etisk aspekt som författarna övervägde var de konsekvenser som deltagande innebar för de
tillfrågade arbetsterapeuterna i form av ökad arbetsbelastning. Att medverkan i studien skulle
innebära tid från det ordinarie arbetet vilket kunde påverka deltagarna i sitt arbete. Den etiska
principen säger att forskaren i möjligaste mån ska sträva efter att skadan för
undersökningspersonen blir så liten som möjligt (Kvale & Brinkmann, 2014). Med detta i
beaktning föreslogs att intervjun skulle ske på deltagarnas arbetsplats för att spara på deras
tid. Författarna var också flexibla och anpassningsbara angående tid och datum för intervjun
för att underlätta för deltagarna. Även om deltagande innebar tid från det ordinarie arbetet var
det viktigt att också se till de goda effekterna som kunde komma av studien, vilket kan bidra
till att förbättra kunskapen om kreativa aktiviteter som intervention inom arbetsterapi.
Enligt Malterud (2009) måste forskaren förstå att datainsamling är en potentiell intervention
som kan öppna för en process och aktivera psykisk oro för deltagaren. Författarna tog hänsyn
till detta genom att inte vara kritisk i frågorna utan istället sträva efter att skapa ett dynamiskt
samtal. Ömsesidig respekt och tillit är en förutsättning för en god kontakt och författarna
strävade efter att deltagarna skulle känna sig trygga och inte pressade under
intervjusituationen. Redan i planeringsfasen tänkte författarna igenom syftet med studien samt
vilka möjliga konsekvenser frågorna kunde få (Malterud, 2009). Författarna tränade dessutom
intervjuteknik praktiskt innan intervjuerna och hade kontinuerlig kontakt med handledare för
att upprätthålla ett gott etiskt förhållningssätt.
13
En annan etisk aspekt som författarna behövde tänka på var att bevara deltagarnas integritet
och anonymitet, genom att i arbetet inte skriva sådant som kunde härledas till en specifik
verksamhet eller deltagare, eftersom nästan alla deltagare arbetade inom Stockholms län
(Malterud, 2009).
5. Resultat
Utifrån analysen framträdde följande fem teman varav två delades in i olika underteman:
Arbetsterapeuten som ledare av kreativa aktiviteter
- Patientens intresse och vilja styr
- Arbetsterapeuten- ett redskap som motiverar
Den kreativa aktiviteten och självförtroende
- Fokus på patientens resurser
- Att göra ”på riktigt”
- Att inte misslyckas
Kreativ aktivitet – ett görande som behandlar
Kreativa aktiviteter skapar relationer
Kreativa aktiviteter i en medicinsk värld
I analysen framkom att arbetsterapeuten arbetade med kreativa aktiviteter både i grupp och
individuellt, men att interventionen var främst förkommande i grupp. Intervjupersonerna hade
olika benämningar på personerna de arbetade med, dock var patient det vanligaste uttrycket
vilket också är det som författarna har valt att använda i redovisningen. Intervjuade
arbetsterapeuter kommer att benämnas som deltagare.
5.1 Arbetsterapeuten som ledare av kreativa aktiviteter
Det framkom i analysen att arbetsterapeuten hade en betydande roll och var en främjande
faktor i arbetet med kreativa aktiviteter. Detta togs i uttryck i två olika teman som på olika sätt
beskrev hur arbetsterapeuten arbetade och skapade motivation.
Patientens intresse och vilja styr
Deltagarna berättade genomgående att de utgick ifrån patientens intresse vid val av kreativ
aktivitet för att på så vis skapa lust och vilja. Vad som karaktäriserade arbetsterapeutens
arbete med kreativa aktiviteter var ett undersökande tillvägagångsätt. Vid intervjuerna
framkom att arbetsterapeuten inledningsvis kartlade patientens intressen och tidigare
erfarenheter av kreativa aktiviteter genom att ställa relevanta frågor. Analysen visade att det
var viktigt att skapa valmöjligheter och låta patienten fatta egna beslut. Om patienten inte
14
själv hade några konkreta idéer på vad hen ville göra så gav arbetsterapeuten olika förslag för
att inspirera och främja motivationen. I analysen framkom att arbetsterapeuten arbetade hårt
för att hitta rätt aktivitet till varje enskild patient för att på så sätt skapa en meningsfull
sysselsättning. Om patientens motivation tröt var arbetsterapeuten noga med att ta reda på
varför för att om möjligt kunna anpassa den kreativa aktiviteten efter patientens önskemål,
eller lösa eventuella problem. Dock var det patienten själv som i slutändan valde att delta i
kreativ aktivitet. Deltagarna poängterade att det var viktigt att respektera patienten och inte
tvinga till kreativ aktivitet, utan ibland faktiskt acceptera ett nej. En deltagare beskrev det
såhär:
”Det måste finnas ett intresse! Om det finns intresse så finns det motivation. Sen är det ju
vissa som går några gånger och känner att det här var inte min grej. Då tänker inte jag
tvinga dem att stanna kvar, det blir ju inte bra för den personen eller gruppen. Det
händer ju ibland. Då får jag respektera det liksom, jag kan ju inte tvinga någon att
stanna kvar.”
Analysen visade att patientens vilja var styrande i arbetet med den kreativa aktiviteten men att
det samtidigt var viktigt att arbetsterapeuten agerade ledare. När den kreativa aktiviteten
skedde i grupp berättade deltagarna att det handlade om att se till alla i gruppen och sätta
gränser. I intervjuerna framkom att många patienter behövde hjälp med att t.ex. påbörja och
avsluta sitt arbete. Arbetsterapeutens uppgift var också att se till att dynamiken i gruppen var i
balans för att på så vis beakta varje individs behov och egna intresse, och att se till att ingen
patient blev mer styrande över någon annan.
Arbetsterapeuten – ett redskap som motiverar
Det framkom i analysen att arbetsterapeuten var ett redskap som inspirerade och motiverade
till kreativ aktivitet. Vad som utmärkte sig som en viktig faktor var arbetsterapeutens
engagemang. Deltagarna uttryckte ett eget intresse för kreativa aktiviteter men behövde
nödvändigtvis inte vara kunniga inom området, utan kunde söka kunskap och utvecklas
tillsammans med patienterna under den kreativa aktiviteten. Dock berättade deltagarna att viss
förkunskap om aktiviteten kunde underlätta arbetet. Utifrån analysen framkom att
arbetsterapeutens eget intresse överfördes till patienterna. Dessutom hade det en inverkan på
utbudet av kreativa aktiviteter.
Samtliga deltagare tyckte att det var mycket viktigt att själv delta i den kreativa aktiviteten.
Genom att göra detta skapades en jämlik relation mellan arbetsterapeut och patient, en
gemenskap som främjade kreativiteten och skapade delaktighet. Analysen visade att
arbetsterapeuten deltog för att inspirera och inge trovärdighet. En deltagare förklarade det
såhär:
15
“Men det handlar ju också om att jag inte är särskilt bra på att måla och det måste de ju
också få se. Jag kan också sitta och misslyckas... Så det, jag sitter alltid och gör
någonting med, tillsammans. Så det blir lite “vi-tillsammans-känsla”. Jag tycker det är
jätteviktigt. De blir så pass tittade på ändå…”
Det framkom i analysen att arbetsterapeutens deltagande och intresse påverkade patienternas
engagemang, om arbetsterapeuten var passiv blev patienterna det också. Dessutom bidrog
detta till att patienterna fick ta mer egna initiativ under den kreativa aktiviteten. Det var dock
viktigt att arbetsterapeuten gav patienterna hjälp och stöd vid behov. Analysen visade att när
arbetsterapeuten deltog i den kreativa aktiviteten upplevdes det som att hen delade med sig av
sig själv på ett personligare plan. På så vis skapade arbetsterapeuten en trygghet och tillit
genom att vara delaktig. Utifrån intervjuerna framkom att arbetsterapeuten blev ett redskap
som inspirerade till och främjade kreativ aktivitet. En deltagare gav ett tydligt exempel:
“Och så var det en gång, vi sjöng karaoke och jag har jättedålig sångröst. Alltså, jag
kan verkligen inte sjunga så att det låter bra. Men det var liksom ingen som ville ställa
upp och gå in och sjunga där. Så jag drog väl igång det där ändå och då vågade folk
komma fram och vara med och vi kunde... De smög sig in längs väggarna nästan och
ville inte synas men man ville ändå vara med i det. Och sen efteråt är det faktiskt flera
deltagare som har sagt till mig att, att du gjorde det, du bjuder på dig själv och du vill att
folk ska må bra och det märks.”
I intervjuerna framkom att arbetsterapeuten motiverade till kreativa aktiviteter genom att hen
stegvis lockade med sig patienten och bjöd in till aktivitet utan att det ställdes några specifika
krav. Deltagarna beskrev att arbetet präglades av en tillåtande och uppmuntrande attityd.
Analysen visade att arbetsterapeuten var ihärdig i sitt motiveringsarbete och uttryckte tydligt
sin uppskattning kring patientens deltagande. På så vis kände sig patienten betydelsefull.
Detta skapade en trygghet vilket gjorde det möjligt för patienten att finna lust, motivation och
kreativitet.
5.2 Den kreativa aktiviteten och självförtroende
Analysen visade genomgående att deltagande i kreativa aktiviteter kunde vara en möjlighet
för patienter med psykisk sjukdom att bygga självförtroende. Utifrån deltagarnas erfarenheter
skapades tre olika teman som alla speglar hur självförtroende skapades på olika sätt.
Fokus på patientens resurser
Utifrån deltagarnas erfarenheter framkom att den kreativa aktiviteten syftade till att ge
patienten möjlighet att använda sina färdigheter. Analysen visade att fokus inte låg på den
psykiska sjukdomen utan istället ville arbetsterapeuten med hjälp av den kreativa aktiviteten
väcka patientens tankegångar kring sin egen kapacitet. På så vis blev den kreativa aktiviteten
16
en sysselsättning i vilken patienten gavs möjlighet att komma i kontakt med sig själv och
kliva ur rollen som ”den sjuka”, vilket stärkte självkänslan. En deltagare förklarade det såhär:
”Syftet är att få en meningsfull vardag och att faktiskt använda de färdigheter man har.
För väldigt många av våra boende… ja, men det är liksom psykisk sjukdom. Det är där
deras sjukdom sitter. Det är inte i… i händer… det är sällan i kropp. Att de då faktiskt
får använda det och skapa någonting utefter det man är bra på. Och att det är fokus på
någonting helt annat, inte sjukdomen.”
I intervjuerna framkom även att det i den kreativa aktiviteten ofta kunde vara så att patienten
var den som lärde arbetsterapeuten. Deltagarna upplevde att detta gav patienten ytterligare
ökat självförtroende och känsla av mening.
Att göra ”på riktigt”
Analysen visade att det var av stor betydelse att den kreativa aktiviteten upplevdes som värdig
och seriös. Här spelade kvaliteten på materialet en avgörande roll. I intervjuerna framkom att
det nödvändigtvis inte behövde vara dyra saker, utan det handlade lika mycket om vad man
gjorde med materialet. Deltagarna berättade att syftet ibland kunde vara att patienterna skulle
känna att det blev någonting användbart eller vackert, något de kunde vara stolta över. På så
vis blev aktiviteten meningsfull. Deltagarna lyfte att det dessutom handlade om att visa en
respekt gentemot patienten. Att hen skulle få känna sig betydelsefull och tagen på allvar.
Genom detta stärkte den kreativa aktiviteten patientens självförtroende och bidrog till en
positiv självbild.
Deltagarna beskrev att kreativa aktiviteter bidrog till ökat självförtroende på så vis att det i
många fall blev något konkret, ett tydligt resultat, av patientens åstadkommande. Detta blev
ett bestående bevis på att patienten hade lyckats med en uppgift som främjade känslan av
framgång. Följande beskrivning gavs av en deltagare:
”Just det att de kan skapa någonting som de får med sig, och: ’det här har faktiskt jag
gjort.’ Som de liksom kan visa upp, att: ’titta vad jag har gjort!’ Så de kan känna sig lite
stolta… liksom:’ ja, det här blev ju jätte fint faktiskt.’ För de kanske inte alltid tror på sig
själva och är väldigt deprimerade. Att man ja, hjälper till att bygga upp självförtroende,
och att de liksom hittar lite lustfyllt.”
Att inte misslyckas
Analysen visade att den kreativa aktiviteten var en möjlighet för patienter med psykisk
sjukdom att lyckas, vilket skapade en känsla av åstadkommande, självförtroende och
delaktighet. Deltagarna påtalade att fokus inte låg på prestation i arbetet med kreativa
aktiviteter utan snarare i nöjet att utföra den, vilket främjade patientens upplevelse av
framgång. Deltagarna beskrev hur de skapade en trygghet genom att inte ställa för höga krav
utan att istället möta patienten på dennes nivå. Filosofin genomsyrades av att patienten är
17
tillräcklig, och det hen presterade sågs som värdefullt oavsett tidsåtgång eller resultat.
Deltagarna berättade att de uppmuntrade, gav beröm samt stöd vid behov. Samarbete visade
sig vara en viktig faktor. På det här sättet fick patienten möjlighet att växa i den kreativa
aktiviteten och känna delaktighet. En deltagare gav en beskrivning:
”Man har försökt få alla att känna sig trygga och duktiga i det dem gör. Att liksom… det
dem gör duger och det är bra. Ja, men om grytlappen blir lite sned så säger jag att det är
handarbete. Hur kul skulle det vara om den bara var rak och snygg och ser ut som att
den kommer från en maskin liksom? Det är ju jättebra att den är lite sådär, så man ser
att den är hemgjord. Det viktiga tycker jag… inte att det blir en bra grytlapp, utan det
ska vara roligt medan man gör den.”
Utifrån deltagarnas erfarenheter bidrog det ökade självförtroendet till att många patienter
vågade möta större utmaningar med tiden. Analysen visade också att deltagarnas pedagogiska
förmågor var en tydlig resurs i arbetet med att främja patientens åstadkommande. Deltagarna
beskrev att de närmade sig en aktivitet steg för steg och bröt ner den i mindre delar för att
reducera eventuella krav som kunde hindra patienten från att våga vara kreativ. Ett tydligt
exempel gav en deltagare som berättade om hur hen arbetade med en kvinna som inte kunde
komma sig för att måla trots en egen vilja:
“Det bara låste sig direkt när hon kom ner. Så när vi hade plockat fram grejerna så bara
gick hon därifrån. Då skrev jag ut ritmallar på internet. Det finns ju jätte fina ritmallar.
Och då var det som att det lossnade. För då var det inte hennes... hon var ju inte
ansvarig, det var ju redan ritat. Och fylla i det kunde hon ju och då gick det bra. Hon
målade ganska länge med dem där ritmallarna. Men sen provade hon att måla utan dem,
och då fungerade det! Då hade man tagit bort lite av det här…”
Analysen visade att svårighetsgraden på den kreativa aktiviteten också var en viktig faktor
som arbetsterapeuten var tvungen att ta hänsyn till i sitt arbete. Att hitta rätt nivå utifrån
patientens kunskapsnivå och förutsättningar visade sig vara av betydelse. Deltagarna
berättade att en för svår kreativ aktivitet kunde leda till besvikelse hos patienten. Samtidigt
var den ett tillfälle för patienten att lära sig något nytt vilket bidrog till personlig utveckling.
5.3 Kreativ aktivitet – ett görande som behandlar
Utifrån deltagarnas erfarenheter framkom att utförandet av kreativa aktiviteter kunde minska
psykiska symtom i stunden för patienter med psykisk sjukdom, samt ge effekter på längre
sikt. Analysen visade att kreativa aktiviteter gav upphov till flow som verkade både avledande
och lugnande för patienter med psykisk sjukdom. Deltagarna berättade hur kreativa aktiviteter
gjorde att patienten blev fokuserad i görandet vilket bidrog till att negativa känslor, tankar och
upplevelser lades åt sidan för stunden. Deltagarna upplevde att detta tillstånd gav
återhämtning för patienten och minskade oro och ångest. Deltagarna berättade att patienter
18
ofta uttryckte att tiden gick fortare i den kreativa aktiviteten och att de gärna ville fortsätta
längre. Den visade sig också ha en stimulerande effekt och var ett sätt för patienten att få
utlopp för sina känslor, vilket var något som kunde minska aggressivt beteende enligt
deltagarna. I analysen framkom att eftersom den kreativa aktiviteten användes utifrån intresse,
upplevdes den ofta som en positiv sysselsättning av patienterna och väckte lust. En deltagare
berättade:
”Det går över en timme minst men ingen klagar på att jag är trött eller någonting. Det
blir som ett naturligt beteende i aktiviteten, de tänker inte att nu är det dags att sluta
eller så. Utan de brukar fråga kan vi inte stanna en kvart till. Det här flow som man
pratar om, som man upplever själv också, hjälper de här människorna som är mycket
sårade och har mycket andra bekymmer runt omkring. De tänker på annat. För en kort
stund, med hjälp av kreativ aktivitet, kan de slappna av. De kan glömma bort… till och
med sina röster också. Det är fokuseringen som hjälper till och intressen… och
gruppen.”
Analysen visade att kreativa aktiviteter även bidrog till att skapa en meningsfull sysselsättning
för patienten. Deltagarna gav exempel på hur patienter tog med sig den kreativa aktiviteten
hem och den bidrog på så sätt till att skapa nya intressen att fylla vardagen med. Detta
påverkade i sin tur patientens identitet på ett positivt sätt. Dessutom framkom att den kreativa
aktiviteten skapade rutin och struktur i vardagen för patienter med psykisk sjukdom.
Deltagarna beskrev att den kreativa aktiviteten fungerade som en positiv spiral för patienterna
genom att de motiverades till att t.ex. duscha, klä på sig och sköta sina måltider.
5.4 Kreativa aktiviteter skapar relationer
Det framkom i analysen att kreativa aktiviteter var ett medel som skapade gemenskap och på
så vis främjade relationer. Intervjuerna visade också att kreativa aktiviteter öppnade upp för
samtal mellan patient och arbetsterapeut. Genom att göra något tillsammans skapades ett mer
naturligt och dynamiskt samtal vilket bidrog till att patienten vågade öppna upp sig.
Deltagarna upplevde därför att det kunde komma fram mer information om en patient när man
utförde en kreativ aktivitet tillsammans, än vid ett enskilt samtal. Utifrån deltagarnas
erfarenheter framkom att den kreativa aktiviteten skapade en trygghet som kunde leda till en
mer öppen kommunikation. Denna skildring gjordes av en deltagare:
“Och kanske inte bara bli utfrågade, att det inte är ett samtal som är förutbestämt, utan
att det blev naturligt. Där har du ju också en viktig faktor med aktivitet, att ibland… eller
nästan alltid! Det är ju oväsentligt vilken aktivitet du gör. Utan det är ju också det där
att det är väldigt lätt att börja prata när man sitter och gör någonting.”
Deltagarna beskrev kreativa aktiviteter som ett verktyg vilket främjade och skapade en allians
med patienten. Genom att arbetsterapeuten och patienten gjorde den kreativa aktiviteten
19
tillsammans visade analysen att det skapades en särskild kontakt och förtroende. Det blev en
mer avslappnad och jämlik relation som skapade trygghet och bidrog till en närmare relation.
Deltagarna beskrev att patienter med psykisk sjukdom kunde ha svårt att formulera och
uttrycka sig verbalt. Genom att de fick möjlighet att t.ex. måla ut sina känslor beskrev
deltagarna att kommunikationen blev mer konkret.
Analysen visade att kreativa aktiviteter skapade inte bara en relation mellan patient och
arbetsterapeut utan det bidrog också till kontakt mellan patienter när den kreativa aktiviteten
utfördes i grupp. Deltagarna beskrev att många patienter var väldigt ensamma och att de
kunde vara socialt isolerade från t.ex. familj, vänner eller samhälle på grund av sin psykiska
sjukdom. Utifrån deltagarnas upplevelser framkom att när den kreativa aktiviteten utfördes i
grupp ökade den sociala interaktionen och bildade gemenskap. Det blev ett tillfälle för
patienterna att träffa andra i liknande livssituation. Deltagarna berättade också att den kreativa
aktiviteten öppnade upp för samtal på ett kravlöst sätt. De beskrev att patienterna inte
nödvändigtvis behövde samtala med varandra under den kreativa aktiviteten, utan att bara
sitta tillsammans och utför den var tillräckligt för att en känsla av gemenskap skulle bildas.
Analysen visade samtidigt att det inte fick bli för många patienter i en grupp. Det kunde då bli
för stökigt och högljutt vilket kunde leda till för mycket intryck som skapade stress.
5.5 Kreativa aktiviteter i en medicinsk värld
I analysen framkom att det i den medicinska kontext som arbetet med kreativa aktiviteter ägde
rum i kunde finnas faktorer som påverkade arbetet negativt. Deltagarna berättade att attityder
från övrig personal kunde vara ett hinder i arbetet med kreativa aktiviteter. Deltagarna
beskrev att de behövde sälja in och göra reklam för sitt arbete. De upplevde att det kunde
finnas en okunskap och oförståelse om kreativa aktiviteter och vad dessa skulle kunna tillföra
till individer med psykisk sjukdom. Deltagarna berättade att de behövde ta mycket egna
initiativ och informera övrig personal om syftet med att använda kreativa aktiviteter som
intervention, för att skapa en förståelse och ett bättre samarbete. En deltagare beskrev det
såhär:
“Ibland så kan jag känna att det är ganska mycket snack om medicin på ronderna och
det glöms bort lite det här med arbetsterapi och vad vi kan göra. Så man måste ta väldigt
mycket initiativ själv. Säga vad man skulle kunna göra, men tror ni att det här skulle
vara bra? Ska jag göra det här? Och ja… föreslå mycket själv”.
Deltagarna poängterade att det var viktigt att känna av stämningen i en arbetsgrupp och
implementera nya spår i små steg för att övrig personal inte skulle känna sig överkörda.
Deltagare beskrev att de initialt kunde vara svårt att få förståelse för sitt arbete med kreativa
20
aktiviteter från övrig personal, men att det med tiden förbättrdes i takt med att personalen
insåg att det kunde gynna patienterna. I analysen framkom även att attityder från den egna
professionen och den mer medicinska utveckling som deltagarna upplevde att yrket tagit,
också påverkade användningen av kreativa aktiviteter som intervention. Deltagarna upplevde
en minskning av att använda kreativa aktiviteter. En deltagare uttryckte sig såhär:
”För jag är ju lite stolt över att vara gammeldags arbetsterapeut på det sättet. För jag
tror att det är en stor förslut att hantverkstekniker och sådana, liksom att våga jobba med
kreativa aktiviteter försvinner mer och mer. Och då tror jag att arbetsterapeuter har
bundit ris kring sin egen rygg för att då har man ju trott att… eller man har ju märkt då
att de har lägre status. Och så överger man det mot flashiga bedömningsinstrument.”
Ett annat framträdande hinder som framkom i analysen var att kreativa aktiviteter som
intervention inte alltid prioriterades av verksamheten. Deltagarna berättade om bristande
ekonomiska resurser som ledde till en minskning av såväl material, lokaler och inredning.
Detta påverkade i sin tur utbudet av kreativa aktiviteter vilket gjorde att specifika intressen
hos patienter inte kunde tillgodoses. Deltagarna upplevde även en tidsbrist vilket begränsade
möjligheten att utföra kreativa aktiviteter med patienter individuellt.
6. Diskussion
6.1 Resultatdiskussion
Syftet med föreliggande studie var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta
med kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom. Studiens resultat
visar att arbetsterapeuten har en betydande roll i arbetet med kreativa aktiviteter och att
arbetet alltid utgår från patientens vilja. Arbetsterapeuten motiverar och skapar möjlighet till
kreativ aktivitet genom att använda sig själv som redskap, samt ett utforskande och tillåtande
förhållningssätt. I resultatet framgår att arbetsterapeuten har pedagogiska kompetenser och
ledaregenskaper som kan främja kreativa aktiviteter som intervention. Studien visar även att
kreativa aktiviteter kan bidra till att skapa goda relationer. För personer med psykisk sjukdom
kan utförandet av kreativa aktiviteter dessutom ge upphov till flow och därmed fungera
återhämtande och minska psykiska symtom i stunden. Ökat självförtroende har också visat sig
vara en positiv effekt. Dock visar studien att attityder, okunskap och ekonomi kan vara ett
hinder i arbetet med kreativa aktiviteter.
Holder (2001) menar att arbetsterapeuten enbart bör fungera som en ledare av den kreativa
aktiviteten och ifrågasätter syftet med att arbetsterapeuten själv deltar i utförandet. Hon
argumenterar även för att det är väldigt viktigt att arbetsterapeuten själv besitter kunskap om
21
den kreativa aktiviteten. Dessa reflektioner skiljer sig markant från denna studies resultat som
visar att arbetsterapeutens eget engagemang i den kreativa aktiviteten spelar en avgörande roll
i förhållande till motivation och inspiration. Schmids (2004) forskning styrker dessa resultat.
Hon drar slutsatsen att kreativitet genererar mer kreativitet och att arbetsterapeuten kommer
ha större framgång i användandet av kreativitet desto mer hen fokuserar på det. Vidare menar
Creek (2008) att en positiv förebild påverkar huruvida en patient kommer vara villig att prova
en kreativ aktivitet eller inte. Föreliggande studie visar dessutom att arbetsterapeutens
delaktighet i den kreativa aktiviteten kan påverka relationen mellan arbetsterapeut och patient
och bidra till en starkare allians. Enligt Eklund (2010) kan aktivitet vara en viktig komponent
för att skapa en terapeutisk relation mellan klient och arbetsterapeut. För att skapa en bra
allians är det av stor betydelse att klienten upplever en självständighet och delaktighet i
behandlingen, genom att hen får vara med och diskutera och påverka sin situation. Klienten
ska också bemötas som en unik person (Johansson, 2010). Utifrån föreliggande studie finns
det fynd som visar att kreativa aktiviteter kan vara en intervention som möjliggör detta.
Resultatet visar t.ex. att arbetsterapeuten använde ett undersökande arbetssätt och utgick från
patientens intresse. Den kreativa aktiviteten gav dessutom patienten möjlighet att fatta egna
beslut, använda sina resurser och bidrog till en känsla av åstadkommande vilket är i linje med
det Johansson (2010) beskriver.
Resultatet visar också att det finns flera fördelar med att använda kreativa aktiviteter som
intervention för personer med psykisk sjukdom. Det kan ge upphov till flow och verkar på så
sätt avledande, avslappnande och stimulerande. För en person som lever med kronisk
sjukdom kan denna totala närvaro i aktivitet vara en stor gåva (Creek, 2008). Flowupplevelsen beskrivs av Argentzell och Leufstadius (2010) som en möjlighet att “vila
huvudet” en stund från malande tankar vilket t.ex. kan distrahera självskadebenägna klienter.
Creek (2008) menar utifrån sin forskning att kreativa aktiviteter kan bli en viktig del i att
hantera sjukdom genom att det skapar en meningsfull sysselsättning och är en distraktion från
smärta och oro, vilket föreliggande studie även påvisar. Griffiths (2008) visar att kreativa
aktiviteter kan vara ett sätt att främja engagemang och ger möjlighet till upplevelsen av flow
som kan vara både avslappnande, uppfriskande och befriande, för personer med psykisk
sjukdom.
Ökat självförtroende har också visat sig vara en positiv effekt av att använda kreativa
aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom enligt studies resultat. Det
finns andra studier som styrker detta fynd (Griffiths, 2008; Creek, 2008; Lloyd, Ren Wong &
Petchkovsky, 2007). Griffiths (2008) menar att kreativa aktiviteter som behandlingsmetod kan
22
skapa en känsla av åstadkommande vilket ger ökat självförtroende. Hennes forskning visar att
skapandet ofta bidrar till en känsla av stolthet genom att det ger ett konkret bevis på
prestation. Liknande resultat finns från föreliggande studie. En upplevelse blir njutbar och
betydelsefull när man inte bara har levt upp till en förväntning eller tillfredsställt ett behov
utan också lyckats åstadkomma någonting oväntat, kanske något man inte själv kunnat
föreställa sig (Csikszentmihalyi, 2003). Kreativa aktiviteter kräver att individen införlivar
något av sig själv i skapandet av produkten eller idén, och har därför en väldigt personlig
dimension (Creek, 2002a). Perrin (2001) beskriver hantverksaktiviteter som ett ankare till
nuet och verkligenheten. Det som patienten skapar blir ett uttryck för att den egna identiteten
och fungerar som en bekräftelse på att patienten existerar och har förmågan att lämna avtryck
i världen runtomkring sig (Perrin, 2001).
En viktig aspekt som denna studie visar är att arbetet med kreativa aktiviteter måste utgå från
patientens intresse och vilja för att det ska vara en meningsfull intervention. Kreativt
handlande kräver en positiv attityd till aktiviteten samt en villighet att delta (Creek, 2002a).
Det framkommer även i föreliggande studie att arbetsterapeuterna arbetar mycket med att
motivera patienterna till kreativ aktivitet, men att det samtidigt är viktigt att ibland respektera
ett nej. Det är inte möjligt att dra generella slutsatser om att en viss kreativ aktivitet är
gynnsam för alla personer med psykisk sjukdom. Alla mår exempelvis inte bättre av att måla
eller dansa, men det är samtidigt viktigt att belysa att vissa gör det. Även om kreativitet kan
ses som ett mänskligt behov kommer inte alla personer med psykisk sjukdom att finna
återhämtning genom utförandet av en viss kreativ aktivitet (Spandler, et al., 2007). Griffiths
(2008) gör liknande slutsats och menar att kreativa aktiviteter som intervention endast ska
användas för den som finner det meningsfullt. Leckey (2011) reflekterar också över detta och
använder uttrycket ”One hat does not fit all”. Hen argumenterar vidare att en kreativ aktivitet
kan vara värdefull för vissa men likväl fungera kontraproduktivt för andra, som inte finner
den betydelsefull. Eftersom den kreativa aktiviteten är unik för varje person har författarna
reflekterat kring att antalet samt variationen av kreativa aktiviteter som en arbetsterapeut kan
erbjuda påverkar patientens möjlighet till att delta. Det kan vara problematiskt att använda en
specifik förutbestämd kreativ aktivitet för en hel grupp (Perrin, 2001). Författarna har
reflekterat över att kreativa aktiviteter ofta förknippas med traditionella skapande aktiviteter
som t.ex. konst och handarbete. Även om kreativitet kan innebära att skapa en ny tanke eller
teori (Creek, 2008) så förknippas det i praktiken ofta med att skapa ett föremål, vilket har
visats i föreliggande studie men även i litteratur och forskning (Pierce, 2003; Leckey, 2011).
Författarna upplever att det finns en risk att kreativitet i andra former inte uppmärksammas,
23
vilket kan begränsa möjligheterna för vissa patienter som inte finner “traditionella” kreativa
aktiviteter meningsfulla.
I studiens resultat framkom det att deltagarna upplever en minskning av användandet av
kreativa a8ktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom. Müllersdorf och
Ivarssons (2012) forskning visar att det ändå är en förekommande intervention i Sverige,
främst inom psykiatrisk vård. Det anges dock inte exakt hur många av arbetsterapeuterna
verksamma inom psykiatrin som använder kreativa aktiviteter som intervention, eller hur
många patienter som får denna typ av intervention. Man kan också spekulera kring att det
endast var 63% av tillfrågade arbetsterapeuter som valde att svara på enkäten och ifall
arbetsterapeuter som använder kreativa aktiviteter i sitt arbete kan ha varit mer benägna att
svara, än de som inte gör det. Detta kan i sådana fall ha påverkat resultatet kraftigt. Hur som
helst är det svårt att dra några slutsatser kring huruvida användandet av kreativa aktiviteter
som intervention för personer med psykisk sjukdom har minskat eller inte, eftersom det
saknas tidigare forskning att jämföra med. Det finns dock flera arbetsterapeuter som
argumenterar för att det är så (Perrin, 2001; Holder, 2001). Redan 1998 såg Thompson &
Blair en förändring. Perrin (2001) frågar sig om förmågan att använda kreativa aktiviteter som
intervention håller på att gå förlorad inom arbetsterapi och menar att arbetsterapeuter
nuförtiden mest intresserar sig för bedömning. Vissa arbetsterapeuter menar att vi genom att
förkasta kreativa aktiviteter som intervention tappar förståelsen för kopplingen mellan
kreativitet och hälsa, vilket är en grund som professionen ursprungligen vilar på (Perrin,
2001; Holder, 2001). Schmid (2004) upplever bristen på litteratur om kreativitet inom
arbetsterapi som ett förnekande av den egna historien. Holder (2001) menar att det finns ett
stigma relaterat till användandet av kreativa aktiviteter då det inte passar in i dagens
högteknologiska, medicinska sjukvård. Liknande resultat finns att tillgå utifrån föreliggande
studie. Thompson och Blair (1998) reflekterar kring att det dessutom kan ha att göra med en
stramare ekonomi, kortare vårdtider och en mer affärs-orienterad sjukvård. Detta kan ha
pressat arbetsterapeuter att bevisa sin kostnadseffektivitet och utveckla kvantifierbara,
konkreta och tidsbegränsade interventioner. En avgörande faktor kan också vara bristen på
forskning inom området. Det saknas helt randomiserade kontrollerade studier som undersöker
kreativa aktiviteter som intervention, och den forskning som väl finns är av varierande
kvalitet (Leckey, 2011). De studier som visar på att aktivitet påverkar hälsa och välbefinnande
är till stor del småskaliga, kvalitativa studier, men de visar och andra sidan undantagslöst en
positiv påverkan (Eklund, 2010a). Det behövs dock vidare kvantitativ forskning för att stärka
evidensen, med ett tydligt fokus på att definiera aktuella begrepp, tydligt beskriva
24
behandlingsmetoden samt använda relevanta mätningsmetoder (Leckey, 2011). Det finns
således ett behov av att hitta relevanta mätningsmetoder som mäter den subjektiva
upplevelsen av att delta i kreativ aktivitet, då dessa kan vara svåra att fastställa med
strukturerade instrument. Även faktorer som kontrollgrupp är av stor relevans för att vidare
undersöka effekter av att använda kreativa aktiviteter som intervention för personer med
psykisk sjukdom. Författarna vill även belysa att denna studie inte har tittat på skillnader
mellan patienter med olika psykiatriska diagnoser vilket skulle kunna vara en faktor som
påverkar arbetet med kreativa aktiviteter samt dess effekter, även då detta inte framkommit i
föreliggande studie.
6.2 Metoddiskussion
Utifrån studiens syfte valdes en kvalitativ metod och halvstrukturerade intervjuer utfördes
(Kvale & Brinkmann, 2014). Antal deltagare i studien var sju stycken, vilket kan ses som
litet. Dock är det inte meningen att studiens resultat mekaniskt ska kunna överföras till en
bestämd population, utan författarna vill snarare kunna visa villkor, möjligheter och
begränsningar med att använda kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk
ohälsa (Malterud, 2009). Enligt Malterud (2009) bör urvalet varken vara för stort eller litet.
Det kan vara svårt att få en överblick om materialet ger för mycket information. Om det
istället är ett för litet urval kan materialet bli otillräckligt (Malterud, 2009). Författarna
upplevde att datainsamlingen gav ett rikt material trots sju deltagare, samt ansåg att det blev
hanterbart och gav en bra överblick för vidare analys. Ett strategiskt urval gjordes.
Urvalsstrategin var en viktig förutsättning för att bestämma överförbarheten och
tillförlitligheten eftersom det avgjorde hur väl författarna lyckades belysa arbetsterapeuters
erfarenheter av att arbeta med kreativa aktiviteter (Malterud, 2009). Författarna inkluderade
deltagare som var verksamma inom olika områden och mot olika patientgrupper. Till exempel
så intervjuades deltagare som arbetade med patienter med bl.a. psykossjukdom, bipoläritet,
utmattningssyndrom och depression, inom verksamheter som öppenvård, slutenvård, daglig
verksamhet och stödboende. På så sätt fick författarna ett innehållsrikt, varierat och nyanserat
datamaterial som gav tillgång till alternativa tolkningsmöjligheter, vilket bidrog till att förstå
de fynd som gjordes och därmed stärka tillförlitligheten (Malterud, 2009).
Innan intervjuerna genomfördes två testintervjuer med arbetsterapeutstudenter vilket gav
författarna möjlighet att kritiskt reflektera över intervjuns upplägg och säkerhetsställa att
intervjufrågorna gav relevanta och varierande svar, utifrån syfte och frågeställning. På så sätt
stärktes tillförlitligheten (Lantz, 2013). Författarna gjorde dock ingen testintervju med någon
arbetsterapeut som arbetade med kreativa aktiviteter, vilket Lantz (2013) menar kan vara bra.
25
Författarna upplevde trots detta att testintervjuerna gav specifik återkoppling från
arbetsterapeutstudenterna som bidrog till att ge en uppfattning om hur intervjufrågorna kunde
förbättras. Författarna arbetade ständigt med att förbättra intervjuns kvalitet och
genomförande men upplevde inget behov av att revidera intervjuguiden mellan intervjuerna
med de olika deltagarna (Lantz, 2013). Detta kan ha berott på att författarna skapade sig en
god områdeskunskap kring arbetsterapeuters användande av kreativa aktiviteter som
intervention, vilket var en viktig förutsättning för att kunna avgöra vad som var relevant att
undersöka. Författarnas förförståelse fick dock inte överrösta den information som kom fram
under intervjuerna. På så vis fick författarna fram innehållsrik och relevant data (Malterud,
2009).
En aspekt som är viktig att reflektera över är det faktum att författarna är oerfarna intervjuare,
vilket kan ha påverkat datainsamlingen (Kvale & Brinkmann, 2014). Författarna noterade att
de vid enstaka tillfällen ställt en oavsiktligt ledande följfråga vilket kan ha påverkat
datainsamlingen. Samtidigt menar Malterud (2009) att det är viktigt att visa deltagaren vilken
sorts kunskap man är ute efter. Hon menar att det är en konst att vara tillräckligt öppen och
samtidigt fokuserad. Lantz (2013) påpekar att intervjuplanen är den innehållsmässiga grunden
för intervjuernas användbarhet och att förberedelse är en avgörande faktor för ett rikt
intervjuinnehåll. Även om författarna saknade erfarenhet av att intervjua kompenserades detta
till viss del av grundliga förberedelser.
Båda författarna var med under samtliga intervjutillfällen och turades om att ha den ledande
rollen som intervjuare. Den andra författaren kunde då fånga upp sådant som missats och
ställa kompletterande frågor. Detta bidrog till ett rikare material och hindrade relevant
information från att gå förlorad, vilket i sin tur gav rik data som påverkade resultatet positivt.
Författarna reflekterade innan kring att två intervjupersoner möjligtvis kunde få den ensamma
deltagaren att känna sig underlägsen. Dock upplevde författarna inte att deltagarna reagerade
på detta eller att det var något som påverkade intervjuerna. Författarna använde sig av sina
sociala förmågor för att etablera en god yrkesmässig relation (Lantz, 2013), och upplevde att
de blev mer bekväma i rollen som intervjuare ju fler intervjuer som utfördes. Det gick dock
inte att se några skillnader i insamlat material från de olika intervjuerna. Detta kan ha berott
på att intervjuguiden genomgående skapat struktur och styrt insamlingen av data.
I föreliggande studie har arbetsterapeuter som arbetar med kreativa aktiviteter valts ut och
intervjuats. Författarna har reflekterat över att detta kan ha gjort deltagarna mer benägna att
framhäva positiva aspekter med interventionen, vilket i sådant fall kan ha påverkat resultatet.
26
För att få en så nyanserad data som möjligt ställde författarna varierande och öppna frågor.
Studiens tillförlitlighet hade kunnat stärkas genom att komplettera intervjuerna med
observationer för att närmare undersöka samspelet mellan arbetsterapeut och patient i arbetet
med kreativa aktiviteter och därmed få en djupare förståelse (Malterud, 2009). Dock hade
författarna inte möjlighet till detta. Intervjumetod ansågs mest lämplig utifrån studiens syfte
då den möjliggör för deltagaren att dela med sig av minnen och erfarenheter (Malterud, 2009).
Det är viktigt att belysa att studiens resultat bygger på arbetsterapeuternas erfarenhet och
upplevelser av att arbeta med kreativa aktiviteter samt hur det påverkar personer med psykisk
sjukdom. Patienter har inte intervjuats, vilket hade kunnat stärka tillförlitligheten men låg
utanför studiens syfte.
Författarna arbetade tillsammans under analysprocessen vilken var en fördel då tankar och
idéer kunde utbytas. Tydliga gemensamma referensramar kring de formmässiga principerna
för databearbetning fastställdes för att skapa ett likartat arbetssätt (Lantz, 2013). Malterud
(2009) skriver att forskaren läser data på många olika sätt för att upptäcka olika dimensioner
av de svar som materialet kan ge. Studien involverade två författare vilket innebar ökad
möjlighet till att hitta dimensioner och kategorier som speglade innebörden av insamlad data
och därmed stärks studiens trovärdighet och tillförlitlighet.
En nackdel som författarna upplevde under analysprocessen var tidsbristen. Ett
nybörjarmisstag vid kvalitativ intervjumetod kan vara att inte låta något av det insamlade
materialet “gå förlorat” (Malterud, 2009), något författarna upplevde. Detta kan ha påverkat
studiens resultat genom att författarna inte begränsade analysen och avgränsade framträdande
dimensioner tillräckligt tydligt i förhållande till den tidsram som fanns. Malterud (2009)
skriver att kärleken till materialet inte ska vara större än flexibiliteten.
6.3 Förslag på vidare forskning
Det finns ett behov av randomiserade kontrollerade studier för att undersöka hur kreativa
aktiviteter påverkar personer med psykisk sjukdom och som även tittar på långsiktiga effekter
av interventionen. Även ytterligare forskning som undersöker arbetsterapeuters erfarenheter
av att arbeta med kreativa aktiviteter är relevant, för att vidga förståelsen och eventuellt stärka
föreliggande resultat. Det skulle också vara intressant med forskning som vidare undersöker
utbredningen av kreativa aktiviteter som arbetsterapeutisk intervention i Sverige
samt anledningar till varför arbetsterapeuter väljer, eller inte väljer, att använda
interventionen. Det finns ingen studie som närmare undersöker attityder mot användandet av
kreativa aktiviteter vilket hade varit intressant utifrån de fynd som gjorts i föreliggande studie.
27
7. Slutsatser
Studien visar att arbetsterapeuten har en betydande roll i arbetet med kreativa aktiviteter, och
att interventionen alltid bör utgå ifrån patientens egen vilja. Kreativa aktiviteter kan ge ökat
självförtroende och återhämtning för personer med psykisk sjukdom samt främja delaktighet,
relationer och bidra till en meningsfull sysselsättning. Det kan därmed vara en relevant
arbetsterapeutisk intervention för personer med psykisk sjukdom. Dock är det inte möjligt att
dra några generella slutsatser utifrån denna analys. Det krävs vidare forskning för att fastställa
evidensen, vilket även skulle kunna bidra till en ökad allmän förståelse för innebörden av att
använda kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom.
8. Tack
Tack till handledare Karin Johansson för vägledning och stöd genom arbetet. Författarna vill
även tacka de arbetsterapeuter som valt att delta i studien och delat med sig av sina
erfarenheter.
28
9. Referenser
Alexandersson, M. (1994). Den fenomenografiska forskningsansatsen fokus. I B. Starrin & P.
G. Svennson (Red.), Kvalitativ metod och vetenskapsteori (s. 111-136). Lund:
Studentlitteratur AB.
Argentzell, E & Leufstadius, C. (2010). Teoretiska grunder inom psykosocial arbetsterapi. I
M. Eklund, B. Gunnarsson & C. Leufstadius (Red.), Aktivitet & relation - mål och medel
inom psykosocial rehabilitering (s. 41-71). Lund: Studentlitteratur AB.
Blair, S. E. E., & Hume, C. A. (2002). Health, wellness and occupation. I J. Creek (Red.),
Occupational Therapy and Mental Health (3 uppl. s. 15-27). Edinburgh: Churchill
Livingstone.
Creek, J. (2002a). Creative activities. I J. Creek (Red.), Occupational Therapy and Mental
Health (3 uppl. s. 265-273). Edinburgh: Churchill Livingstone.
Creek, J. (2002b). The knowledge base of occupational therapy. I J. Creek (Red.),
Occupational Therapy and Mental Health (3 uppl. s. 29-49). Edinburgh: Churchill
Livingstone.
Creek, J. (2008). Creative leisure opportunities. NeuroRehabilitation, 23, 299-304.
Csikszentmihalyi, M. (2006). Flow- Den optimala upplevelsens psykologi (5. uppl.).
Stockholm: Natur & Kultur.
Eklund, M. (2010). Aktivitet, hälsa och välbefinnande. I M. Eklund, B. Gunnarsson & C.
Leufstadius (Red.), Aktivitet & relation - mål och medel inom psykosocial rehabilitering (s.
19-39). Lund: Studentlitteratur AB.
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (2012). Etisk kod för arbetsterapeuter: antagen av
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuters fullmäktige 1992, reviderad 2004 och 2012. ([5.], rev.
uppl.) Nacka: Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (FSA).
Försäkringskassan. (2014). Sjukfrånvaro i psykiska diagnoser: En studie av Sveriges
befolkning 16-64 år (Socialförsäkringsrapport 2014:4). Hämtad 2016-03-07 från
https://www.forsakringskassan.se/wps/portal/privatpers/tjanster/sok#/?text=Sjukfrånvaro%20i
%20psykiska%20diagnoser&plats=&typ=&rows=20&i=3
29
Gordon, D. M. (2009). The History of Occupational Therapy. I E. B. Crepeau, E. S. Cohn, &
B. A. B. Schell (Red.), Willard and Spackman’s occupational therapy (11 uppl. s. 202-215).
Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Griffiths, S. (2008). The experience of creative activity as treatment medium. Journal of
Mental Health, 17(1), 49-63. Doi:10.1080/09638230701506242
Hocking, C. (2009). Contribution of Occupation to Health and Well-Being. I E. B. Crepeau,
E. S. Cohn, & B. A. B. Schell (Red.), Willard and Spackman’s occupational therapy (11 uppl.
s. 45-54). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Holder, V. (2001). The use of creative activities within occupational therapy. British Journal
of Occupationl Therapy 64(2), 103-105.
Johansson, H. (2010). Behandlingsrelationens betydelse. I M. Eklund, B. Gunnarsson & C.
Leufstadius (Red.), Aktivitet & relation - mål och medel inom psykosocial rehabilitering (s.
41-71). Lund: Studentlitteratur AB.
Kielhofner, G. (2012a). Dimensioner av görande. I G. Kielhofner (Red.), Model of Human
Occupation (s. 101- 108). Lund: Studentlitteratur AB.
Kielhofner, G. (2012b). Viljekraft. I G. Kielhofner (Red.), Model of Human Occupation (s.
36- 51). Lund: Studentlitteratur AB.
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun (3 uppl.). Lund:
Studentlitteratur AB.
Lantz, A. (2013). Intervju-metodik (3uppl.). Lund: Studentlitteratur AB
Leckey, J. (2011). The therapeutic effectiveness of creative activities on mental well-being: a
systematic review of the literature. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 18:
501-509.
Lloyd, C., Wong, S. R., & Petchkovsky, L. (2007). Art and Recovery in Mental Heatlh: a
Qualitative Investigation. British Journal of Occupational Therapy, 70(5), 207-214.
Malterud, K. (2009). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning (2 uppl.). Lund:
Studentlitteratur AB.
Meyer, A. (1977). The Philosophy of Occupation Therapy. The American Journal of
Occupational Therapy, 31 (10), 639-642.
30
Müllersdorf, M., & Ivarsson, A. (2012). Use of creative activities in occupational therapy
practice in Sweden. Occupational Therapy International, 19(3), 127-134.
doi:10.1002/oti.1327
Organisation of Economic Co-operation and Development. (2012). Sick on the Job?Myths
and Realities about Mental Health and Work. Hämtad 2016-04-13 från
http://www.keepeek.com/Digital-Asset-Management/oecd/social-issues-migrationhealth/mental-health-and-work_9789264124523-en#page1
Paterson, C. F. (2002). A short history of occupational therapy in psychiatry. I J. Creek
(Red.), Occupational Therapy and Mental Health (3 uppl. s. 3-14). Churchill Livingstone.
Förslagsort och förlag?
Perrin, T. (2001). Don’t despise the fluffy bunny: A reflection from practice. British Journal
of Occupational Therapy 64(3), 129-134.
Pierce, D. (2003). Occupation by Design: Building Therapeutic Power. Philadelphia: Davis
Company.
Schmid, T. (2005a). A theory of creativity: an innate capacity. I T. Schmid (Red.), Promoting
health through creativity (s. 27-53). London & Philadelphia: Whurr publishers.
Schmid, T. (2005b). Promoting health through creativity: an introduction. I T. Schmid (Red.),
Promoting health through creativity (s. 1-26). London & Philadelphia: Whurr publishers.
Schmid, T. (2004). Meanings of creativity within occupational therapy practice. Australian
Occupational Therapy Journal, 51, 80-81.
Spandler, H., Secker, J., Kent, L., Hacking, S., & Shenton, J. (2007). Catching life: the
contribution of arts initiatives to recovery approaches in mental health. Journal of Psychiatric
and Mental Health Nursing, 14, 791-799.
Thompson, M., Blair, S. E. E. (1998). Creative arts in occupational therapy: Ancient history
or contemporary practice?. Occupational Therapy Intervational, 5(1), 48-64.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Wallén, G. (1996). Vetenskapsteori och forskningsmetodik (2. uppl. ed.). Lund:
Studentlitteratur.
31
Widerberg, K. (2002). Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur AB.
World Health Organization [WHO]. (2016). Mental Disorders. Hämtad 2016-04-12 från
http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs396/en/’
Nationalencyklopedin. (2016). Kreativitet. Hämtat 2016-02-29 från
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kreativitet
32
Bilagor
Bilaga 1
Information och tillfrågan om deltagande i studie:
Kreativa aktiviteter som intervention - arbetsterapeutens perspektiv
Hej!
Vi heter Erika Andersson och Linda Persson och studerar till arbetsterapeuter på
Karolinska Institutet i Stockholm. Just nu går vi sista terminen på programmet och
ska skriva vårt examensarbete.
Syftet med studien är att få en rikare kunskap och djupare förståelse om kreativa
aktiviteter som intervention för individer med psykisk ohälsa/sjukdom, utifrån
arbetsterapeutens perspektiv. Därför vänder vi oss till dig med en förfrågan om du vill
medverka i studien.
Deltagande i studien innebär att vi träffas för en intervju vid ett tillfälle. Tidsåtgången
för intervjun är beräknad till max en timme och genomförs på överenskommen plats.
Förslagsvis kommer vi till dig på din arbetsplats. Allt material från intervjun kommer
att spelas in och transkriberas. Materialet kommer endast att användas i studiens
syfte och kommer sedan att förstöras.
Största möjliga konfidentialitet eftersträvas i studien genom att ingen obehörig får ta
del av materialet. Materialet förvaras så att det bara är åtkomligt för oss. I
rapporteringen av resultatet i form av en examensuppsats på Karolinska Institutet
kommer deltagarna att avidentifieras så att det inte går att koppla resultatet till
enskilda individer.
Ditt deltagande i studien är helt frivilligt. Du kan när som helst avbryta ditt deltagande
utan närmare motivering.
Är du intresserad av att delta eller har ytterligare frågor om studien kan du kontakta
oss:
Linda Persson
[email protected]
072- 914 44 65
Erika Andersson
[email protected]
070- 778 31 93
Handledare:
Karin Johansson
[email protected]
33
Bilaga 2a
Intervjuguide
1) Kan du berätta lite kort om din arbetsplats? (hur arbetar ni här?)
2) Hur skulle du beskriva kreativa aktiviteter?
3) Vad är syftet med att använda kreativa aktiviteter som intervention?
4) Hur väljer du vilka aktiviteter du använder dig av?
5) Kan du beskriva din uppgift som arbetsterapeut i arbetet med kreativa aktiviteter?
6) Hur tycker du det är att arbeta med kreativa aktiviteter?
7) Upplever du några hinder i arbetet med kreativa aktiviteter? Om ja, vilka?
8) Hur upplever du att kreativa aktiviteter påverkar personer med psykisk sjukdom?
9) Hur upplever du attityden mot att arbeta med kreativa aktiviteter som intervention?
34
Bilaga 2b
Intervjuguide med stödfrågor
1) Kan du berätta lite kort om din arbetsplats? (hur arbetar
Berätta kort hur en arbetsdag ser ut?
Vilka är dina arbetsuppgifter som arbetsterapeut?
Vad har du för erfarenhet av att arbeta med kreativa aktiviteter?
ni här?)
2) Hur skulle du beskriva kreativa aktiviteter?
Vad gör det till en kreativ aktivitet?
Vad är gemensamt för dessa aktiviteter?
3) Vad
är syftet med att använda kreativa aktiviteter som
intervention?
Formuleras mål utifrån kreativa aktiviteter? Skriftligt? Muntligt?
Vilka kreativa aktiviteter arbetar du med?
(Hur kommer det sig att du började använda dig av kreativa aktiviteter i ditt arbete?)
4) Hur väljer du vilka aktiviteter du använder
Är patienten involverad?
Hur presenterar du aktiviteten för patienten?
Sker aktiviteter i grupp eller individuellt?
Inklusion/exklusionskriterier?
dig av?
5) Kan
du beskriva din uppgift som ledare i arbetet med kreativa
aktiviteter?
Känner du att du får användning av dina arbetsterapeutiska kunskaper i arbetet med
kreativa aktiviteter?
Vad tycker du är viktigt att tänka på i arbetet med kreativa aktiviteter?
Deltar du själv i aktiviteten?
Hur motiverar du patienten?
6) Hur tycker du det ÄR att arbeta med kreativa aktiviteter?
Kan du ge något exempel? (Eventuellt goda/dåliga)
Kan du berätta om en erfarenhet om hur det är att arbeta med kreativa aktiviteter?
7) Upplever
du några hinder i arbetet med kreativa aktiviteter? Om
ja, vilka?
Hur gör du då?
På vilket sätt påverkar det arbetet med kreativa aktiviteter?
8) Hur
upplever du att kreativa aktiviteter påverkar personer med
psykisk sjukdom?
Kan du beskriva en situation där du arbetat med kreativa aktiviteter och upplevt att
det påverkat patienten?
Vad får du för respons från patienter?
9) Hur
upplever du attityden mot att arbeta med kreativa aktiviteter
som intervention?
Från övrig personal?
Från patienter/brukare?
