Psykopedagogisk familjeintervention – samarbete för patientens/klientens bästa Psykopedagogisk intervention (PPI) är en dokumenterat framgångsrik metod för konstruktivt samarbete med patienten/klienten och de närstående vid psykisk ohälsa. PPI utgör en prioriterad del i Socialstyrelsens Nationella riktlinjer (2011) och en effektiv modell för genomförande av kommuners skyldighet att erbjuda anhörigstöd (2009). PPI består av undervisande intervention - i grupp, familjevis eller individuellt - och handledande intervention för familjen (s k enskilt familjestöd) och tillämpas idag vid bl a affektiva och schizofrena sjukdomar, neuropsykiatriska tillstånd, ångestsyndrom, ätstörning och beroendesjukdom. Arbetssättet bygger på kognitivabeteendeterapeutiska principer. Undervisande interventioner består av patient-/klient- och närståendeundervisning omkring teman som symtom/sjukdom/funktionshinder, behandling/träning/stöd, betydelse av sårbarhet och stress, familjeklimatets inverkan m m. Barn till föräldrar med psykisk ohälsa liksom syskon och andra unga närstående erbjuds information och särskilt anpassat stöd. En god kunskapsgrund underlättar patientens/klientens och de närståendes förståelse för den psykiska ohälsan och hantering/bemötande. Undervisande intervention innehåller även diskussion och erfarenhetsutbyte mellan familjemedlemmar och över familjegränser. Patienter/klienter som genomgått undervisande intervention ökar sin kunskap (kognitiv kompetens) och insikt (emotionell kompetens) och utvecklar förbättrade strategier för att hantera psykisk ohälsa och vardagsliv. Effekten för närstående är bl a större trygghet, ökad säkerhet, effektivare stöd till den drabbade familjemedlemmen och egen förbättrad hälsa. Barns och syskons situation underlättas, samarbetet inom familjen och mellan familjen och professionen stärks. Handledande intervention utgörs av familjebaserade insatser i form av enskilt familjestöd i en serie strukturerade familjesamtal med patienten/klienten och de närstående. Målsättningen är att reducera stressnivån i familjen och finna framgångsrika sätt för patientens/klientens och de närståendes hantering av symtom/funktionshinder i vardagen d v s ökad beteendemässig kompetens. Barn, syskon och andra unga inkluderas i familjestödsarbetet. Forskningsresultat visar en minskad återfallsförekomst och ökad social funktion för patienten/klienten liksom minskad merbelastning för närstående.