Arbetsterapeuters erfarenheter av att skapa en god

Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
Sektionen för Arbetsterapi
Examensarbete, 15hp
Höstterminen 2010
Arbetsterapeuters erfarenheter av att skapa en god terapeutisk relation
till klienter med expressiv afasi.
Occupational therapists experience of creating a good therapeutic
relationship to clients with expressive aphasia.
Författare:
Ina Gilbertsson & Malin Fredriksson
Handledare: Anna Brorsson
Sammanfattning
Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att skapa en
god terapeutisk relation till klienter med expressiv afasi.
Metod: En kvalitativ studie utformades där halvstrukturerade intervjuer låg till grund för
datainsamlingen. Urvalsgruppen utgjordes av nio arbetsterapeuter som arbetade med klienter
med förvärvade hjärnskador och expressiv afasi. Materialet spelades in, transkriberades och
analyserades enligt Lantz (2007).
Resultat: Analysen resulterade i tio olika teman där det framkom att arbetsterapeuten behöver
mer tid för att skapa en terapeutisk relation till klienter med expressiv afasi. Relationen
bygger på ett ömsesidigt samspel och görandet i aktivitet belystes som ett medel för
kommunikation. Ytterligare teman beskrev: miljöns utformning, icke verbal kommunikation,
samtalsstrategier, kommunikationshjälpmedel, teammedlemmars kunskap, anhörigas roll samt
klientens personliga faktorer. Alla teman hade stor betydelse och var viktiga beståndsdelar
som syftade till att skapa en god terapeutisk relation till klientgruppen.
Konklusion: Sammanfattningsvis visade studien på komplexiteten i att skapa en god
terapeutisk relation till klienter med begränsad talförmåga. Det är många olika faktorer som
påverkar utfallet av relationen. Faktorerna kan inte beaktas separat utan måste ses i sin helhet
för att skapa förutsättningar vilket kan leda till en högre grad av delaktighet för klienter med
expressiv afasi. Vidare anser författarna att fortsatt forskning angående klienternas upplevelse
av den terapeutiska relationen skulle öka förståelsen samt kunskapen inom området.
Sökord: Expressive aphasia, Occupational therapy, Therapeutic relationship.
1
Abstract
Aim: The aim of this study was to describe occupational therapists experience of creating a
good therapeutic relationship to clients with expressive aphasia.
Method: A qualitative study was designed with semi-structured interviews which formed the
basis for the data collection. The included participants consisted of nine occupational
therapists working with clients with acquired brain injury and expressive aphasia. The
material was recorded, transcribed and analyzed according to Lantz (2007).
Results: The analysis resulted in ten different themes which emerged from the occupational
therapist need of more time to create a therapeutic relationship with clients with expressive
aphasia.The relationship based on a mutual interaction and performance in activity was a
medium for communication. Additional themes described: environmental design, nonverbal
communication, conversation strategies, communication tools, team members knowledge, the
role of relatives and the client's personal factors. All subjects were of great significance and
important elements that were designed to create a good therapeutic relationship with the client
group.
Conclusion: The study showed the complexity of creating a good therapeutic relationship
with clients with a limited ability to speak. There are many factors that influence the outcome
of the relationship. These factors can’t be considered in isolation, they must be viewed in its
entirety in order to create conditions which can lead to a higher degree of participation for
clients with expressive aphasia. Furthermore, the authors consider that further research on
client’s experience of the therapeutic relationship would enhance understanding and
knowledge in the field.
Keywords: Expressive aphasia, Occupational therapy, Therapeutic relationship.
2
Innehållsförteckning
1
2
3
4
5
INLEDNING ...................................................................................................................... 5
BAKGRUND ..................................................................................................................... 5
2.1 Kommunikation ........................................................................................................... 5
2.2
Den terapeutiska relationen ......................................................................................... 6
2.3
Klientcentrering ........................................................................................................... 7
2.4
Expressiv afasi som följd av en förvärvad hjärnskada ................................................ 8
2.5
Sammanfattning och problemformulering................................................................... 9
SYFTE .............................................................................................................................. 10
METOD ............................................................................................................................ 10
4.1 Design ........................................................................................................................ 10
4.2
Urval .......................................................................................................................... 10
4.3
Tillvägagångssätt ....................................................................................................... 10
4.4
Beskrivning av urvalsgruppen ................................................................................... 11
4.5
Datainsamling ............................................................................................................ 11
4.6
Databearbetning ......................................................................................................... 12
4.7
Etiska aspekter ........................................................................................................... 14
RESULTAT ..................................................................................................................... 14
5.1 Tiden är en betydelsefull resurs ................................................................................. 14
5.2
Kommunikationshjälpmedel fördjupar innehållet i samtalet ..................................... 15
5.3
Icke verbal kommunikation kompletterar det talade språket ..................................... 16
5.4
Anhöriga är en tillgång och ett stöd ........................................................................... 17
5.5
Att använda sig av teammedlemmarnas kunskap ...................................................... 18
5.6
Medvetna samtalsstrategier skapar förutsättningar för kommunikation ................... 19
5.7
Ett ömsesidigt samspel ger förutsättningar för delaktighet ....................................... 20
5.8
Effekten av klientens personliga faktorer .................................................................. 22
5.9
Betydelsen av miljöns utformning ............................................................................. 23
5.10 Aktivitet - görandet som medel ................................................................................. 24
6
7
8
DISKUSSION .................................................................................................................. 25
6.1 Metoddiskussion ........................................................................................................ 25
6.2
Resultatdiskussion ..................................................................................................... 26
6.3
Vidare forskning ........................................................................................................ 31
KONKLUSION ................................................................................................................ 31
REFERENSER ................................................................................................................. 32
3
Bilaga 1: Informationsbrev................................................................................................... 35
Bilaga 2: Intervjuguide ......................................................................................................... 36
4
1 INLEDNING
Författarna valde att skriva om expressiv afasi och arbetsterapeuters erfarenheter av att skapa
en god terapeutisk relation till någon som har en begränsad talförmåga. I samband med en
längre praktikperiod under arbetsterapeututbildningen fick författarna erfarenhet av att arbeta
gentemot klienter med expressiv afasi. Författarna upplevde att det var svårt att skapa en
terapeutisk relation till klienter med expressiv afasi på grund av den begränsade
kommunikationsförmågan. Till följd av upplevelsen och den bristande forskningen inom
ämnet ville författarna studera arbetsterapeuters erfarenhet av att arbeta med klientgruppen.
2 BAKGRUND
I bakgrunden beskrivs väsentliga begrepp inom arbetsterapi som används för att förklara hur
den terapeutiska relationen skapas. Vidare förklaras hur diagnosen expressiv afasi yttrar sig
för klienten vilket avslutas med en sammanfattning samt problemformulering som leder
vidare in på studiens syfte.
2.1 Kommunikation
Genom att kommunicera får vi människor möjligheten att möta andra människor genom att
dela med oss eller att ta del av olika budskap (Nilsson & Waldemarson, 2007). Enligt
Socialstyrelsen
(2010)
är
kommunikationen
mellan
patient
och
hälso-
och
sjukvårdspersonalen en viktig del för att skapa förutsättningar för att patienten ska bli delaktig
i vårdprocessen. Vidare beskrivs att god vård bygger på att patienten själv har rätt att ta
ställning och vara med och bestämma om sin vård.
Att kommunicera är en avancerad process där samtalspartnerna ständigt sänder och tar emot
information genom verbala samt icke verbala kanaler (Nilsson & Waldemarson, 2007).
Klienter med expressiv afasi som har en begränsad talförmåga kan därmed nyttja sina icke
verbala förmågor i en större utsträckning vid kommunikation (Tickle-Degnen, 2008).
Utöver det talade språket samspelar vi med varandra genom exempelvis skrift, kroppsspråk,
mimik, ögonkontakt samt vilken distans vi håller till vår samtalspartner. För att förstärka
budskapet i samtalet sänder vi parallellt genom flera kommunikationskanaler. Ett samtal
5
försiggår i en social kontext genom att samtalspartnerna har förväntningar, synsätt samt
inställningar som påverkar kommunikationsprocessen
Ett professionellt samtal har som utgångspunkt att uppnå specifika mål som exempelvis att
skapa delaktighet. Det är viktigt att bortse från sina egna känslor för att bli professionell i
yrkesrollen samt att hitta en balans mellan närhet och distans till klienten (Nilsson &
Waldemarson, 2007). När en god kommunikation uppstår anpassar sändaren uttrycksformen
samt innehållet i budskapet efter sammanhanget och individen. Vidare beskriver författarna
att det är viktigt att skapa förutsättningar för att klienter med expressiv afasi ska ha
möjligheten att uttrycka sig (Jennische, Blom Johansson, Hartelius & Svensson, 2006).
Arbetsterapeuten har möjlighet att använda sig av andra redskap för att underlätta
kommunikationen som exempelvis penna och papper eller bilder (Tham & Kielhofner, 2003).
2.2 Den terapeutiska relationen
Klienten och arbetsterapeutens relation anses vara det centrala inom arbetsterapi och ett
viktigt redskap för att involvera klienten i den arbetsterapeutiska processen.
Arbetsterapeuten måste ta till vara på sin unika möjlighet att utveckla en bra terapeutisk
relation till klienterna. Den terapeutiska relationen kännetecknas av ett samarbete mellan
klient och arbetsterapeut, att kunna visa empati, förstå och respektera varandra samt vikten av
kommunikation (Palmadottir, 2006).
Tickle-Degnen (2008) beskriver olika begrepp som syftar till en bra terapeutisk relation. Ett
begrepp är ömsesidighet som beskrivs som ett samspel mellan klienten och terapeuten där
parterna har ett stort inflytande på varandra. Tickle-Degnen (2008) beskriver den verbala
kommunikationen, att uttrycka sina känslor och tankar genom ord och den icke verbala
kommunikationen som innebär att individen istället tydliggör kommunikationen med
exempelvis kroppsspråk. Ett annat begrepp som Tickle-Degnen (2008) beskriver är
therapeutic rapport där ordet rapport syftar till en kommunikation och en förbindelse mellan
klienten och arbetsterapeuten. Vidare beskrivs att den goda terapeutiska relationen mellan
klient och arbetsterapeut kännetecknas av att klienten uppnår ett värdefullt resultat av terapin.
6
”Therapeutic rapport – the qualities of experience and behavior between client and the
therapist that affect the client's performance and involvement in therapy”
(Tickle-Degnen, 2008, s.403)
Med det här citatet beskriver Tickle-Degnen (2008) att klientens prestationsförmåga och
delaktighet påverkas av samspelet mellan klient och arbetsterapeut i den arbetsterapeutiska
processen. Klienten och arbetsterapeuten bidrar till att skapa relationen och de måste lyssna
och vara mottagliga för varandra, samt vara positiva och rikta sin uppmärksamhet mot den
andra parten för att få en bra terapeutisk relation.
Taylor (2008) menar att arbetsterapeutens verbala förmåga är ett viktigt redskap när det
kommer till att skapa en terapeutisk relation. Aspekter såsom röstvolym, munrörelser, tonart
samt timing påverkar den terapeutiska relationen och visar på professionalism och respekt
gentemot klienten. Arbetsterapeuten är en förespråkare som ska hitta strategier för att skapa
ett engagemang och en motivation hos klienten för att personen ska få känna sig delaktig i den
arbetsterapeutiska processen och uppleva interventionerna som meningsfulla.
2.3 Klientcentrering
Klientcentrering innebär att arbeta med klienten i fokus samt att samarbeta med klienten för
att nå individens egna mål och viljor. Arbetsterapeuten måste se till klientens unika behov
genom att förstå och lyssna till vad klienten har att säga (Pierce, 2003; Kielhofner 2008).
Vidare beskriver Kielhofner (2008) att klientcentrering innebär att arbetsterapeuten stödjer
och visar respekt för klientens värderingar. Det är av stor vikt att se till klientens roller, vanor
samt vilken miljö personen befinner sig i. En annan aspekt är att ta till vara på klientens
tankar, känslor samt upplevelse av aktivitetsutförandet. I den etiska koden (Förbundet
Sveriges Arbetsterapeuter, 2005) framgår det att arbetsterapeuten ska arbeta fram ett
individuellt åtgärdsprogram där klienten själv är involverad i den arbetsterapeutiska
processen. Vidare menar Tickle-Degnen (2002) att förutsättningen för klientcentrerad
arbetsterapi är en kommunikationsprocess där information utbyts mellan terapeuten och
klienten. Informationen vägleder arbetsterapeuten i valet av rätt intervention samt
målformulering för att få klienten delaktig.
7
Law, Cooper, Strong, Stewart, Rigby och Letts (1996) beskriver modellen PersonEnviorment-Occupation Model of occupational Performance och att modellen fokuserar på
hur person, miljö och aktivitet samverkar i den arbetsterapeutiska processen. Modellen
visualiseras i tre cirklar där var och en representerar de olika begreppen. Cirklarnas
överlappning utgör klientens aktivitetsutförande (Law, et al., 1996). Med hjälp av modellen
kan arbetsterapeuten fokusera på klienten som en helhet och se vem klienten är som person,
vilka aktiviteter klienten utför samt vilken miljö individen befinner sig i och interaktionen
sinsemellan begreppen.
2.4 Expressiv afasi som följd av en förvärvad hjärnskada
I Sverige drabbas varje år ett stort antal människor av sjukdomar och skador som resulterar i
bestående hjärnskador (Scheibenpflug & Schön, 2004). En skada i hjärnan som inte är
medfödd utan uppstår senare i livet benämns som en förvärvad hjärnskada och de vanligaste
bakomliggande orsakerna är att personen varit med om en olycka, sjukdom eller förgiftning.
En förvärvad hjärnskada kan resultera i en eller flera nedsatta motoriska samt kognitiva
funktioner
beroende
på
skadans
utbredning
samt
lokalisering.
Exempel
på
funktionsnedsättningar kan vara olika former av afasi (Krogstad, 2001).
Det finns två viktiga språkområden i hjärnan, Brocas area och Wernickes area. Brocas area är
lokaliserad i frontalloben, vilket utgör området för att producera och uttrycka tal. Wernickes
area är av stor vikt för språkförståelsen och är lokaliserad i temporalloben. Ett naturligt språk
förutsätter en interaktion mellan uttrycksförmåga och språkförståelse. För att få ett fungerande
språk har även stora delar av frontal- och parietallobskortex en viktig funktion. Vid bristande
samspel uppkommer språkstörningar av olika slag (Aquiloinus & Fagius, 2006).
Skador i Brocas area brukar benämnas som Brocas afasi eller expressiv afasi. Språkstörningen
brukar karaktäriseras av att klientens tal reduceras och blir trögt vilket är ett resultat av att
klienten får problem med att initiera och planera sitt språk. Till följd upplever individen det
ansträngande samt tidskrävande att förmedla sitt budskap (Aquiloinus & Fagius, 2006).
Strukturen i talet försämras och grammatiken kan av olika grad förvrängas eller gå helt
förlorad. Oftast blir förståelsen för språk påverkad men den är god i vardagliga samtal, vid
mer avancerade sammanhang kan dock svårigheter uppstå (Jennische et al., 2006). En person
8
med en renodlad expressiv afasi är fullt medveten om sina svårigheter (Aquiloinus & Fagius,
2006).
Även om expressiv afasi visar sig i den akuta fasen, kan klientens talförmåga bli helt
återställd. Ungefär hälften av de strokepatienter som drabbas av afasi i den akuta fasen får en
kvarstående språkstörning i en medelsvår till svår form (Jennische et al., 2006).
Jennische et al. (2006) beskriver att en afatikers nedsatta kommunikationsförmåga begränsar
individens liv i många avseenden. Radomski och Trombly Latham (2008) har en likvärdig
uppfattning och beskriver att expressiv afasi kan ge svårigheter utifrån ett socialt perspektiv
samt på en samhällsnivå vilket kan leda till isolering och utanförskap för individen.
2.5 Sammanfattning och problemformulering
Kielhofner (2008) beskriver vikten av att arbetsterapeuter arbetar klientcentrerat genom att
klienten själv får möjligheten att påverka sin vård. Som tidigare beskrivits har klienter med
afasi
sämre
förutsättningar
för
delaktighet
till
följd
av
sin
begränsade
kommunikationsförmåga (Tickle-Degnen, 2002). Det kan därmed uppstå problem när
arbetsterapeuten ska involvera klienterna i den arbetsterapeutiska processen (FSA, 2005).
Personer med expressiv afasi har en begränsad förmåga att uttrycka sig verbalt (Aquiloinus &
Fagius, 2006) och enligt Palmadottir (2006) är kommunikation en förutsättning för att skapa
en god relation. Eftersom att klientgruppen har svårigheter att uttrycka sig via talet upplevde
författarna att det var svårt att arbeta enligt FSA:s riktlinjer.
Det finns en begränsad kunskap kring hur arbetsterapeuter skapar en terapeutisk relation till
klienter med kommunikationssvårigheter. I vetenskapliga studier exkluderas ofta afatiker på
grund av deras begränsade kommunikationsförmåga (Dalemans, Wade, van den Heuvel & de
Witte, 2009; Gillen, 2005; McPherson, Kayes & Weatherall, 2009). En anledning till att det
saknas kunskap inom ämnet anser författarna är en följd av att klienter med afasi exkluderas i
forskningsstudier. Att ta del av kliniskt verksamma arbetsterapeuters beprövade erfarenhet är
ett tillvägagångssätt för att sätta ord på den tysta kunskapen som de erhållit i arbetslivet.
Studien kan bidra till att vidga kunskapsområdet för studenter samt arbetsterapeuter kring att
skapa en god terapeutisk relation till klienter med expressiv afasi.
9
3 SYFTE
Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att skapa en god
terapeutisk relation till klienter med expressiv afasi.
4 METOD
4.1 Design
Utifrån syftet utformades en kvalitativ studie med avsikten att ta reda på arbetsterapeuters
erfarenheter kring att skapa en god terapeutisk relation till klienter med expressiv afasi.
Genom den kvalitativa forskningsintervjun får forskaren tillfället att se och förstå världen
utifrån deltagarnas synvinkel (Kvale & Brinkmann, 2009). Enligt Lantz (2007) användes
halvstrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod vilka spelades in och transkriberades
ordagrant och låg till grund för en kvalitativ analys.
4.2 Urval
I studien användes ett bekvämlighetsurval vilket betyder att deltagare tillfrågades allt eftersom
att författarna erhöll arbetsterapeuternas kontaktuppgifter (Trost, 2005). För att få en variation
i urvalsgruppen kontaktades deltagare med varierande åldrar, kön samt arbetsplatser (Kvale &
Brinkmann, 2009; Trost, 2005).
Inklusionskriterierna för att delta i undersökningsgruppen utgjordes av att deltagarna skulle
vara legitimerade arbetsterapeuter som arbetade inom Stockholms län. Det andra kravet var
att arbetsterapeuterna skulle vara yrkesverksamma inom rehabilitering, habilitering eller
akutsjukvård. Sista kravet som ställdes på deltagarna var att samtliga skulle ha minst två års
erfarenhet av att arbeta kliniskt med klienter med förvärvade hjärnskador.
4.3 Tillvägagångssätt
Sammanlagt kontaktades 47 arbetsterapeuter samt 9 verksamhetschefer i Stockholms län.
Arbetsterapeuterna kontaktades via e-post där ett informationsbrev bifogades (bilaga 1) för att
skapa ett intresse för att delta i studien. Verksamhetscheferna tillfrågades om att
vidarebefordra mejlet till arbetsterapeuter inom verksamheten. Informationsbrevet innehöll
studiens syfte samt de praktiska detaljerna kring vad det innebar att delta. Informationen
10
möjliggjorde att arbetsterapeuterna kunde ta ställning till om de ville delta och där med
bekräfta sitt deltagande via e-post eller telefon. De arbetsterapeuter som uteblev med svar
kontaktades via telefon.
Författarna använde även det egna kontaktnätet för att hitta deltagare till studien genom att
kontakta tidigare handledare samt studiekamraters handledare. Arbetsterapeuter inom andra
verksamhetsområden kontaktades via uppgifter från Vårdguidens internetverktyg ”Hitta vård
och omsorg” (Stockholms läns landsting, 2010). Arbetsterapeuter som inte inkluderades i
urvalsgruppen exkluderades ur studien på grund av att personerna inte gick att nå via e-post
eller telefon, sjukskrivning, föräldraledighet, tidsbrist eller att personerna uppgav en bristfällig
erfarenhet och kunskap av att arbeta med klienter med expressiv afasi.
4.4 Beskrivning av urvalsgruppen
I studien deltog sammanlagt nio legitimerade arbetsterapeuter. Deltagarna utgjordes av åtta
kvinnor och en man med ett ålderspann mellan 28 och 57 år. Alla arbetsterapeuter i
urvalsgruppen hade en utbildning vilket minst motsvarade en kandidatexamen. Deltagarna tog
sin grundexamen från år 1986 till år 2007. Undersökningsgruppen hade olika stor erfarenhet
av att arbeta med klienter med förvärvade hjärnskador och deltagaren som arbetat längst med
klientgruppen hade 23 år erfarenhet. Det var en stor spridning inom vilket verksamhetsområde
som deltagarna arbetade inom och i undersökningsgruppen fanns representanter inom
habilitering, geriatrik, akutsjukvård, daglig verksamhet och öppen- samt slutenvårds
rehabilitering.
4.5 Datainsamling
Sammanlagt genomfördes nio intervjuer under september och oktober månad år 2010.
Intervjuerna tog 25-40 minuter per tillfälle och dokumenterades med ljudupptagning.
Författarna deltog vid samtliga intervjuer, förutom vid ett tillfälle. Deltagarna fick själva ta
ställning till var intervjuerna skulle äga rum, varav alla kom att ske på deltagarnas
arbetsplatser. Författarna turades om att leda intervjuerna genom att en fick agera som
observatör och fick möjligheten att inflika i slutet av intervjuerna med övriga följdfrågor som
kunde öka förståelsen inom frågeområdet.
Intervjuformen var halvstrukturerad då författarna var intresserade av arbetsterapeuternas
subjektiva erfarenheter samtidigt som det möjliggjorde en kvalitativ analys. En intervjuguide
11
(bilaga 2) togs fram för att fungera som ett stöd för författarna vilken kan utformas med olika
grad av strukturering (Kvale & Brinkmann, 2009; Lantz, 2007). Guiden utformades med en
del som utgjordes av bakgrundsfrågor samt en del med beskrivande frågor i form av öppna
riktade frågor där intervjupersonen fick berätta kring begreppet ”en terapeutisk relation”.
Enligt Lantz (2007) är det en utmaning att använda sig av öppna frågor då ett stort ansvar
läggs på personen som håller i intervjun. Intervjuledaren ska hålla syftet i minnet samtidigt
som personen ska avväga vilka ämnen och i vilken utsträckning följdfrågor ska ställas för att
skapa en fördjupad förståelse för ämnet. Före intervjutillfället blev deltagarna informerade om
att förbereda sig för att redogöra för klientfall som exemplifierade en god respektive en
mindre bra terapeutisk relation. Om respondenten hamnade utanför frågan, var det
intervjuledarens ansvar att leda tillbaka personen till ämnet. I bakgrundsdelen av
intervjuguiden hade frågorna en högre grad av fasta svar. Lantz (2007) menar vidare att
bakgrundsvariablerna är av stor vikt för att forskaren ska ha möjlighet att förstå vilket
perspektiv samt vilka förutsättningar som intervjupersonen innehar. Under intervjuerna
ställdes frågorna i en förutbestämd ordning med lämpliga följdfrågor. Intervjuerna som
spelades in med diktafon, transkriberades ordagrant i dokumentform vilket är en förutsättning
för att analysera materialet (Kvale & Brinkmann, 2009)
4.6 Databearbetning
Materialet analyserades enligt Lantz (2007) analyseringsprocess. Processen innebär att gå
ifrån att se helheten till att se och belysa specifika delar, för att slutligen gå tillbaka till
helheten för att ge en ökad förståelse för materialet. Genom hela databearbetningen valde
författarna till examensarbetet att analysera materialet gemensamt eftersom det gav en högre
grad av validering då diskussion uppstod och författarna kunde i en större utsträckning vara
kritiska under analysprocessen. Lantz (2007) menar att det är viktigt att under hela
databearbetningsfasen gå tillbaka till syftet samt råmaterialet för att kritiskt granska den
pågående analysen. En kopia av originaltranskriptionen sparades för att under hela processen
ha möjligheten att eftergranska materialet så att inte texten förlorade sin ursprungliga
betydelse.
Läsa igenom det transkriberade materialet: Steg ett innebär att läsa igenom samtligt
material för att kunna skapa en förståelse om materialets helhet.
12
Reducering av datainsamlingen: Att läsa igenom hela materialet flera gånger gav
möjligheten att välja ut de stycken som var adekvata för syftet för att på så vis reducera
materialets omfång. Ordbehandlingsprogrammet Microsoft Office Word 2007 tillämpades där
informationen som inte svarade gentemot syftet raderades. Lantz (2007) menar att det kan
vara ohanterligt att arbeta med löpande texter och av praktiska orsaker systematiskt välja ut de
delar som svarar till syftet.
Att bryta ner helheten i delar: Kategorier togs fram genom att koda intervjuerna enskilt
med ambitionen att betydelsen av innehållet inte skulle gå förlorad. Lantz (2007) menar att
forskaren skapar kategorier för att sammanfattande beskriva en avgränsad del av materialet.
Tio enskilda kategorier växte fram: tid, kommunikationshjälpmedel, icke verbal
kommunikation, anhöriga, teammedlemmar, samtalsstrategier, samspel, klienten personliga
faktorer,
miljö
samt
aktivitet.
För
att
belysa
de
olika
kategorierna
användes
markeringsfunktionen med olika färger i ordbehandlingsprogrammet. Varje enskild kategori
blev tilldelad en färg och samtliga stycken som tillhörde en kategori markerades med den
utvalda färgen. När ett stycke tillhörde flera kategorier markerades stycket med den färg som
det främst var ett uttryck för alternativt att det kopierades och placerades under flera
kategorier. När samtliga intervjuer var kodade skapades tio dokument vilka representerade
varje enskild kategori. Med hjälp av färgkodningen infogades intervjuernas kodade stycken i
respektive kategori.
Att se delarna som en helhet: Informationsunderlaget i varje enskild kategori var omfattade
och för att kunna se nyanser i samtliga kategorier valde författarna att strukturera
kategoriernas informationsunderlag i undergrupperingar. Lantz (2007) beskriver att forskaren
bryter ner helheten i delar för att förstå textens olika nyanserade element. När samtliga
stycken inom samma kategori lästes igenom ytterligare en gång validerades materialet och
citat som av misstag placerats fel flyttades. Vidare beskriver Lantz att (2007) kategorierna kan
redovisas i form av beskrivande teman.
Varje kategori blev till ett tema då det fick en beskrivande rubrik samt skildring som
kännetecknade kärnan i temat. Exemplifierande citat valdes ut för att belysa unika
kännetecken hos varje enskilt tema vilka redovisades i resultatet.
13
4.7 Etiska aspekter
I informationsbrevet informerades deltagarna skriftligt om sin konfidentialitet i studien, vilket
var en förutsättning för att deltagarna skulle kunna tala så öppet som möjligt om sina
erfarenheter (Kvale & Brinkmann, 2009). Det är av stor vikt att informera om hur data
kommer att hanteras under och efter studien (Lantz, 2007). Deltagarna fick upplysningen om
att intervjuerna skulle dokumenteras med ljudupptagning samt att det transkriberade
materialet skulle förstöras efter studiens slut. Vidare fick arbetsterapeuterna information om
att de när som helst under studiens gång hade möjligheten att dra sig ur utan att ange orsak.
För att säkerställa att deltagarna tillgodosett sig de etiska aspekterna upprepade författarna
informationen verbalt samt att alla deltagare fick underteckna ett samtyckesformulär.
Författarna frågade deltagarna om intervjuerna kunde ske i enrum utan andra störande
moment på grund av hanteringen av känslig fakta (Lantz, 2007). När arbetsterapeuterna
berättade om klientfall var det viktigt att beakta lagen om sekretess (Socialstyrelsen,
1980:100).
5 RESULTAT
För att skapa en god terapeutisk relation till personer med expressiv afasi beskrev
intervjudeltagarna tio olika beskrivande teman som kan påverka relationen mellan klient och
arbetsterapeut. Arbetsterapeuterna redogjorde för att samtliga teman hade olika stor betydelse
inom
olika
verksamhetsområden
samt
för
olika
individer
med
en
begränsad
kommunikationsförmåga. Samtliga teman redovisas vidare i examensarbetet som faktorer då
alla syftar till att skapa en god terapeutisk relation till klienter med expressiv afasi.
5.1 Tiden är en betydelsefull resurs
Alla arbetsterapeuter nämnde tid som en omfattande och viktig resurs vid skapandet av en
terapeutisk relation till klienter med expressiv afasi. Antingen kände deltagarna att de hade tid
eller också önskade dem att det fanns mer tid att nyttja.
Under intervjuerna var det flera arbetsterapeuter som berättade att det tar lång tid att skapa en
relation med en klient med expressiv afasi och att det skulle få ta tid för att relationen skulle
bli bra: ”Det tror jag är det absolut viktigaste redskapet, när man möter personer med
expressiv afasi: att man har tid!” Det framkom också att några av arbetsterapeuterna tyckte
14
att tid var ett viktigt redskap i mötet med samtliga klienter, även om deras verbala förmågor
var intakta. Alla klienter med förvärvade hjärnskador var i behov av mycket tid men klienter
med expressiv afasi behövde ännu mer tid för att arbetsterapeuten och klienten skulle kunna
utveckla en relation.
Det var viktigt att sätta av en tid för att helt kunna ägna sig åt klienten och att vara väl
förberedd. En av arbetsterapeuterna beskrev följande: ”… Att man försöker skapa en god
stämning, att man själv är lugn och att man kommer väl förberedd till en sådan här patient.
Det kanske inte är den här patienten man ska hasta in till efter lunch…” Några av
arbetsterapeuterna kände att de hade tid på sig och några kunde ibland önska mer tid att tillgå.
De deltagare som kände att de hade mycket tid att ge klienterna var arbetsterapeuter vars
arbetsplatser innefattade en längre vårdtid. Hade arbetsterapeuten och klienten en längre
kontakt innebar det att arbetsterapeuten inte behövde ta reda på allt på en och samma gång:
”… Men jag tycker ju alltid utan att vara skrytsam att jag får en bra kontakt med patienten.
Det är ju, den här verksamhetens fördel, att man känner att man har tid. Och det är tid, att ge
patienten tid som är grejen tror jag…” En arbetsterapeut som var verksam inom akutsjukvård
och därmed träffade klienten under en kortare period önskade ha mer tid för klienterna.
Vidare beskrev några arbetsterapeuter att de fick prioritera arbetsuppgifterna för att få tid
eftersom att skapandet av relationen var så pass viktigt
5.2 Kommunikationshjälpmedel fördjupar innehållet i samtalet
Deltagarna redogjorde för att kommunikationshjälpmedel kunde fungera som ett stöd för både
klienten och arbetsterapeuten i att uttrycka mer innehållsrika samt nyanserade svar. Det var
dock viktigt att arbetsterapeuten tänkte efter ordentligt i valet av kommunikationshjälpmedel
då alla individer var unika och hade individuella behov.
Arbetsterapeuterna beskrev att kommunikationshjälpmedel blev ett redskap för att klienter
med begränsad talförmåga skulle kunna uttrycka tankar och funderingar samt att fördjupa och
utveckla sina svar. En deltagare gav sin bild av fördelarna med att använda
kommunikationshjälpmedel: ”… just de här frågorna som man inte riktigt kan få svar på
bara genom ja och nej. Som man kan diskutera tillsammans. Det är lättare att förstå hur de
tänker.” Redskapen kunde ge klienten möjlighet till flera svarsalternativ, vilket gav
förutsättningar för att inte enbart behöva svara ja och nej. Om kommunikationshjälpmedel
15
inte användes fanns risk för att den djupare innebörden i samtalet gick förlorad. Flera av
deltagarna beskrev att bilder kunde vara ett kommunikationshjälpmedel vilket fungerade som
ett stöd och gjorde konversationen konkret. Genom att klienten kunde ringa in ett
samtalsområde kunde arbetsterapeuten ha möjlighet att rikta in sina frågor inom det specifika
området och använda informationen som ledtrådar. Vidare framkom det att klientens behov av
kommunikationshjälpmedel var väldigt individuellt. En deltagare beskrev klientens behov
enligt följande: ”De utvecklas, det kanske var jättebra för tre månader sen men nu har det
blivit så mycket bättre att de inte egentligen skulle behöva det…” Deltagarna beskrev
sammanfattningsvis att arbetsterapeuten behövde vara lyhörda för klienternas framsteg
eftersom att behoven kunde förändras över tid.
Under intervjuerna framkom det att viktiga aspekter vid valet av kommunikationshjälpmedel
var
att
redskapen
var
tillgängliga
samt
lätta
att
använda:
”Att
man
väljer
kommunikationshjälpmedel som man kan ha med sig vart man än är, annars blir det ett
hinder. Eller jag vill inte säga hinder eftersom man kan ju behöva ha det här hjälpmedlet i
den begränsade situationen för att kunna uttrycka andra saker eller… eller mera saker…”
Lågteknologiska hjälpmedel i form av exempelvis papper och penna karaktäriserades av att
vara smidiga och lätta att ta med. Högteknologiska hjälpmedel i form av exempelvis
talapparater ansågs dock ställa högre krav på omgivningen. De olika typerna av hjälpmedel
kunde ses som komplement då högteknologiska hjälpmedel möjliggjorde för klienten att få en
djupare och mer innehållsrik kommunikation med arbetsterapeuten vilket var en viktig aspekt
för att skapa en god terapeutisk relation.
5.3 Icke verbal kommunikation kompletterar det talade språket
Samtliga arbetsterapeuter som intervjuades beskrev att de använde sig av icke verbal
kommunikation som ett extra stöd då en klient hade en begränsad talförmåga. Deltagarna
ansåg att det var viktigt att arbetsterapeuten hade förmågan att läsa av individers kroppsspråk
och förstå vad personen menade i den specifika situationen. Den verbala kommunikationen
kunde både förstärkas och kompletteras av det icke verbala språket, men också ersättas vid
total avsaknad av språk genom att individen kunde finna nya strategier för att uttrycka ord och
känslor.
Under intervjuerna framkom det att den icke verbala kommunikationen hade en stor betydelse
när det fanns begränsningar i det verbala språket. Med kroppsspråk, mimik och rörelser kunde
16
klienterna finna andra sätt att uttrycka sig. Arbetsterapeuterna beskrev att klienterna kunde
visa känslor och ge uttryck för vad de ville och inte ville med hjälp av den icke verbala
kommunikationen. Klientens känslor avspeglades i hur personen rörde sig och exempelvis
grimaserade. Ett ögonkast kunde betyda mycket, exempelvis att personen i fråga inte var med
på vad arbetsterapeuten sa eller gjorde: ”Att säga saker på några olika sätt, om jag först säger
på det här sättet och sen inte känner att aha i ögonen…” Förutom ögonkast måste
arbetsterapeuten kunna läsa av klientens kroppsspråk, gester samt mimik. Intervjudeltagarna
beskrev att det tar lång tid att lära känna klienten och individens personliga uttryck: ”Mycket
kroppsspråk såklart. Man lär sig känna den här patienten och hur den kommunicerar.”
Exempelvis kunde en rynka i pannan betyda flera olika saker för olika individer.
Som tidigare nämnts kunde den icke verbala kommunikationen förstärka eller komplettera det
talade språket. Använder klienten kroppsspråk, gester och mimik samtidigt som personen sa
några ord eller kanske uttryckte någon bokstav kunde arbetsterapeuten lättare förstå klienten
vilket underlättade skapandet av relationen. Klienten kunde komplettera och förstärka
språkförmågan med kroppsspråk för att öka arbetsterapeutens förståelse om individens viljor
och känslor. Några arbetsterapeuter berättade att vissa klienter hade helt avsaknad av språket
och fick då hitta strategier som kunde ersätta deras verbala kommunikation, exempelvis att
göra tummen upp och tummen ner som svarsalternativ.
5.4 Anhöriga är en tillgång och ett stöd
Intervjudeltagarna redogjorde för att anhöriga var ett stort stöd när arbetsterapeuten tog en
anamnes: vad personen hade för intressen och tidigare aktivitetsförmåga. Det fanns andra i
nätverket runt klienten som inte nödvändigtvis behövde vara anhöriga, det kunde exempelvis
vara assistenter, boendestödjare eller en god man. Flera deltagare beskrev att anhöriga var
med och skapade eller möjliggjorde för att relationen mellan arbetsterapeut och klient skulle
bli bra. Det framkom dock att anhöriga kunde köra över klienten, men att arbetsterapeuten lätt
brukar kunna se vad som var klientens respektive anhörigas vilja. Arbetsterapeuterna
betonade att se klient och anhöriga som en helhet och visa hänsyn för samtliga parter.
Arbetsterapeuterna lyfte fram att anhöriga var ett stöd för både klienten och de själva för att få
fram bakgrundsinformation om klienten. Det var flera som ansåg att anhöriga var en resurs för
att inhämta information om klienten och för att få en ökad förståelse för vem personen var då
klienterna hade svårigheter att uttrycka sig verbalt. Anhöriga var ofta en del av klientens liv
17
vilka tillsammans utgjorde en familj, partnerskap eller någon annan form av relation. För att
förstå klienten ur ett helhetsperspektiv kunde arbetsterapeuten involvera anhöriga. En
deltagare betonar vikten av att anhöriga var med och hjälpte arbetsterapeuten att skapa en
terapeutisk relation till klienten: ”… de är med och skapar den, absolut. Det är våran uppgift
att tala om hur viktiga de är i den relationen. Att de är en jätteviktig person för att vi ska få
ett förhållande.” Deltagarna beskrev dock att klientens anhöriga inte alltid behövde vara ett
stöd. Det finns situationer då anhöriga tror sig veta bäst och klientens egna viljor inte kommer
fram. Många av arbetsterapeuterna berättade att det var lätt att se när klientens viljor blev
åsidosatta för att en make/maka eller förälder hade en annan åsikt. Det främsta fokuset skulle
dock alltid ligga på den primära klienten.
En intervjudeltagare beskrev en klient med expressiv afasi där arbetsterapeuten inte haft
tillgång till någon anhörig och det blev väldigt svårt att nå in till klienten. Det var viktigt att
ha en anhörig eller någon annan i nätverket som kunde berätta om klienten så att
arbetsterapeuten hade information att utgå ifrån. När klienten hade ett begränsat tal kunde det
bli svårt att skapa en relation eftersom individen hade svårt att redogöra för sin bakgrund. En
arbetsterapeut beskrev vikten av att ha en anhörig till hands för att få en bra anamnes och att
bygga en relation: ”… för att få till en bra kommunikation och för att få till en bra relation så
är anamnesen det absolut viktigaste som du kan göra. Så då måste du ha nån, speciellt om du
har någon som absolut inte kan... tala eller förstå, så är ju anhöriga otroligt viktiga.” För att
få en bra terapeutisk relation behövdes kännedom om vem personen var och då kunde
anhöriga vara en viktig nyckel.
5.5 Att använda sig av teammedlemmarnas kunskap
Samtliga arbetsterapeuter arbetade i team som innefattade olika yrkeskategorier och flertalet
av deltagarna gav uttryck för att de använde övriga professioners kunskap för att underlätta
skapandet av den terapeutiska relationen mellan klient och arbetsterapeut.
Flera av deltagarna beskrev vikten av att utnyttja sina kollegor som en resurs.
Teammedlemmarna sågs som en tillgång och kunde se andra aspekter utifrån sina
professioners ögon: ”Ibland blir man ju frustrerad och galen över saker då också men då får
man ta ett varv till och tala med sina kära kollegor att ja juste jag ska försöka förstå... det kan
bero på det här och det här…”. Att komplettera varandra sågs som en styrka med att arbeta i
18
team. Teamarbete ökade kvalitén i mötet mellan arbetsterapeut och klient. Deltagarna tog till
vara på andra professioners kunskap och erfarenheter för att applicera i sin egen
kunskapsbank. Några av arbetsterapeuterna valde dock att aktivt arbeta närmare vissa av
teammedlemmarna. När det handlade om kommunikation var det flera av deltagarna som
ansåg att logopeden hade bra strategier och metoder för att kommunicera med klienterna och
valde därför att ha ett nära samarbete kring klienter med expressiv afasi. En arbetsterapeut
redogjorde för logopedens kunskapsområde: ”Vi har ju självklart också en logoped med i
teamet som har den specifika kompetensen vad det gäller språk och afasi och ja det som hör
ihop med det.”
Arbetsterapeuterna beskrev ytterligare vikten av att komplettera varandra i teamet och att det
kunde bli ansträngande för klienter med expressiv afasi att möta många personer i början av
vårdtiden. En arbetsterapeut beskrev fördelarna av att flera teammedlemmar var med vid det
första mötet: ”Det är positivt (…) Därför att man oftast kompletterar varandra tycker jag och
patienten behöver ju inte träffa oss en och en och upprepa samma sak till allihopa…” När en
klient hade svårigheter att uttrycka sig verbalt beskrev en del av arbetsterapeuterna att det var
extra viktigt att dokumentera klientens uttryck i journalen. Det möjliggjorde att andra
teammedlemmar kunde ta del av informationen utan att klienten behövde upprepa sig. När
flera professioner träffade klienten samtidigt var det viktigt att före mötet komma överens om
vem som skulle föra dialogen med klienten för att skapa en bra mötesstruktur. Kunskapen från
de andra teammedlemmarna kunde användas för att underlätta skapandet av den terapeutisk
relation till klienten.
5.6 Medvetna samtalsstrategier skapar förutsättningar för kommunikation
I intervjuerna framkom det att arbetsterapeuterna använde sig av medvetna samtalsstrategier i
mötet med klienter med expressiv afasi. Strategierna underlättade för klienter med
kommunikationssvårigheter att skapa förutsättningar för varje enskild individ.
Alla deltagare som intervjuades var ense om att arbetsterapeuten kunde påverka
kommunikationens utgång gentemot klienter med expressiv afasi. En strategi som belystes var
att arbetsterapeuten skulle vänta ut och ge klienten tid i samtalet: Att inte hetsa på det kanske
utan att försöka sätta sig tillbaka och låta de säga det de kan säga och inte fylla i allt hela
tiden.” En annan medveten strategi som många av deltagarna diskuterade var att anpassa
19
frågornas formulering efter varje klient. Om klienten enbart kunde uttrycka ja och nej verbalt
kunde arbetsterapeuten medvetet välja att inte ställa beskrivande frågor utan istället använda
frågor med fasta svarsalternativ. Deltagarna beskrev att om klienter hade svårigheter att
kommunicera via talet var det viktigt att göra kommunikationen tydlig genom att behandla ett
ämne i taget. Enligt deltagarna var det vanligt att kommunikationen låste sig för klienter med
expressiv afasi och då kunde det underlätta att lämna området, för att återgå vid ett senare
tillfälle.
Flera av arbetsterapeuterna redogjorde för att de använde sig av metoden Supported
Conversation när de samtalade med klienter med expressiv afasi. Deltagarna beskrev
exempelvis hur papper och penna blev en möjlighet att gå runt klientens begränsade
kommunikationsförmåga vilket gav förutsättningar för klienten att uttrycka sig. Vidare
beskrevs att skriva eller rita kunde vara kompletterande uttryckskanaler till det talade språket
vilket kunde utöka kommunikationen.
Flera av deltagarna beskrev att en viktig strategi vid kommunikation med klienter med en
begränsad talförmåga var att få en bekräftelse på att arbetsterapeuterna hade uppfattat
individen rätt. En deltagare uttryckte följande: ”Och samma sak om patienten säger
någonting, för att kolla om jag har förstått rätt kan jag sammanfatta på ett lite annorlunda
sätt kanske. Är det så här du menar?” Fick arbetsterapeuten en bekräftelse på att den
uppfattat klienten rätt ökade det klientens förutsättningar. De olika samtalsstrategierna kunde
ses som ett uttryck för deltagarnas förhållningsätt. Samtliga arbetsterapeuter beskrev att de
använde sig av samma förhållningsätt till alla klienter men att det blev mer framträdande vid
mötet med en person som hade en begränsad kommunikationsförmåga. Flera av deltagarna
beskrev vidare att arbetsterapeuten skulle vara flexibel i att välja de samtalsstrategier som
passar individen för att skapa förutsättningar för att alla klienter skulle kunna kommunicera.
5.7 Ett ömsesidigt samspel ger förutsättningar för delaktighet
Arbetsterapeuterna redogjorde för att ett ömsesidigt samspel låg till grund för att skapa en god
terapeutisk relation till klienter med expressiv afasi. Att bygga en relation var en lång process
vilket sker stegvis. Det första intrycket hade en stor betydelse för det kommande samspelet
vilket gav förutsättningar för att klienten skulle bli delaktig i den arbetsterapeutiska processen.
20
För att det skulle uppstå ett bra samspel var alla arbetsterapeuter ense om att det krävs minst
två parter som samtalar. Båda samtalsdeltagarna bar ett ansvar för kommunikationen. Vidare
beskrevs att relationen mellan klienten och arbetsterapeuten byggdes steg för steg.
Intervjuerna påvisade att relationen började ta form redan från och med att klient och
arbetsterapeut träffades för första gången. En deltagare beskriver betydelsen av första mötet:
”... om de blir inskrivna då, så börjar vi ju bygga upp relationen vid det första mötet och det
är ju jätteviktigt det här första mötet.” Om det blev fel under den inledande fasen kunde det
ge stora konsekvenser i den fortsatta relationen. Ett gemensamt drag hos samtliga deltagare
var att de alltid hade som avsikt att skapa en god terapeutisk relation. Flera av deltagarna gav
dock uttryck för att det kunde det uppstå mindre bra relationer, vilket alla arbetsterapeuterna
inte hade erfarenhet av.
Respondenterna redogjorde för att yrkeserfarenhet var en underlättande faktor för att skapa en
god terapeutisk relation. Om ett bra samspel hade utvecklats till tidigare klienter med
kommunikationssvårigheter beskrev några av respondenterna att det ingav en trygghet.
Deltagarna berättade att de bar med sig den positiva inställningen samt den beprövade
erfarenheten i mötet med framtida klienter vilket gjorde att yrkeserfarenheten successivt
utvecklades under hela livet. En annan viktigt aspekt som flera av deltagarna berörde var att
ha kunskapen om funktionsnedsättningar och deras begränsningar: ”Att jag har kunskap om
vad det innebär att ha expressiv afasi, att jag kan ge stödet för personerna att kunna uttrycka
det dem vill.” Arbetsterapeuten belyste vikten av kunskap för att kunna agera som ett stöd för
en klient och betydelsen av delaktighet för att ge klienten förutsättningarna för att kunna
kommunicera och uttrycka sina tankar och idéer. Flera av deltagarna berättade om innebörden
av att vara öppen vid mötet med en ny individ för att skapa sig en egen bild om vem personen
var istället för att ha förutfattade meningar eller att dra förhastade slutsatser. En deltagare
berättade
om
hur
kommunikationssvårigheter
försvårade
klientens
delaktighet
i
arbetsterapeutprocessen: ”Men när det gäller kommunikation så förlitar man sig ju också som
arbetsterapeut väldigt mycket på, vi är ju väldigt intresserade av att få fram vad patienten
vill, att de ska vara delaktiga. Det blir ju väldigt mycket svårare när de inte kanske kan
uttrycka. Så där är det extra viktigt att dem känner den här tryggheten och att man förstår
vad de säger. Även om de inte säger det med ord att man ändå förstår vad de vill.”
Deltagarna poängterade hur viktigt det var att få till en god terapeutisk relation för att
21
underlätta kommunikationen samt att alltid arbeta för att klienten skulle bli delaktig i den
arbetsterapeutiska processen.
Många av respondenterna redogjorde att om klienten upplevde att samspelet ingav en trygghet
uppstod en bättre relation mellan klient och arbetsterapeut. Klienternas förmåga att
kommunicera kunde avspeglas om klienten kände sig trygg i situationen och klienter med
expressiv afasi kunde uppleva det jobbigt att säga fel och därför avstå från att uttrycka sig.
Grundläggande värderingar var något som flera av deltagarna belyste. Arbetsterapeuterna
utgick från att alla människor var lika mycket värda och att ha ett jämbördigt förhållande
uppmuntrar klienten till att kommunicera. En deltagare belyste vikten av samspel och att det
inte är en fördel att arbetsterapeuten tar en auktoritär roll, utan att det var viktigt att mötas på
lika villkor: ”Men sen också att man visar att man inte behandlar en afasipatient som att den
inte skulle förstå mig... Utan jag brukar utgå ifrån att de förstår mig.” Några av deltagarna
redogjorde dock för att de själva hade olika dagar och beskrev hur de personliga faktorerna
hos arbetsterapeuten kunde påverka samspelet negativt mellan klient och arbetsterapeut vid
exempelvis stress. I intervjumaterialet framkom det att arbetsterapeuten kunde motverka flera
av de personliga faktorer som fick en negativ effekt genom att noggrant strukturera och
planera sin tid.
5.8 Effekten av klientens personliga faktorer
Arbetsterapeuterna beskrev att vem klienten var som person hade stor betydelse för
kommunikationen. Alla klienter var unika individer med personliga egenskaper, inställningar
samt sinnesstämning. Vidare beskriver deltagarna att individen kunde ha diagnoser samt
funktionsnedsättningar utöver den expressiva afasin som begränsar kommunikationen. Det
medförde att klientens personliga faktorer hade en stor inverkan vid skapandet av den
terapeutiska relationen.
Flera av arbetsterapeuterna berättade att det var svårt att redogöra för hur de generellt skapar
en terapeutisk relation till en klient med expressiv afasi. Deltagarna menade att det inte enbart
går att se till diagnosen utan att människan måste ses som en helhet. Det finns alltid olika
grader av en diagnos vilket uttryckte sig på olika sätt för olika personer. Flera av
arbetsterapeuterna berättade att det var vanligt att en förvärvad hjärnskada påverkade flera
funktioner i kroppen och inte enbart gav upphov till expressiv afasi. Kommunikationen
22
mellan klient och arbetsterapeut kunde även påverkas av medfödda funktionshinder eller
funktionsnedsättningar som yttrat sig senare i livet, exempelvis hörselproblematik eller
nedsatt kognition. Några av deltagarna hade dock erfarenhet av klienter som enbart fått
svårigheter att uttrycka sig verbalt. Det visade sig vara vanligt att klienter med expressiv afasi
också fick en påverkan på förståelsen vid enklare konversationer vilket var ett uttryck för den
impressiva afasin.
Klienters individuella egenskaper hade stor betydelse vid skapandet av den terapeutiska
relationen. Här berättar en deltagare om vad klienten tillförde: ”Ja hon tillför ju jättemycket
genom att ha en sån stark vilja och glädje liksom. Att hon vill uttrycka sig och att hon vill
säga.”Att vara positiv och motiverad var gemensamma drag hos klienten som underlättade
skapandet av relationen. Några av deltagarna beskrev dock att klientens sinnesstämning i form
av exempelvis stress eller oro kunde påverka relationen negativt: ”Framförallt den här
mannen från X... hans afasi.. eller hans.. förmåga att uttrycka vad det är blir ju inte bättre om
han är upprörd.. det händer ofta.” Deltagarna redogjorde sammanfattningsvis att klientens
personliga egenskaper kunde påverka skapandet av en relation negativt respektive positivt.
5.9 Betydelsen av miljöns utformning
Flera av arbetsterapeuterna gav uttryck för att miljöns utformning påverkar klientens förmåga
att kommunicera. Flera arbetsterapeuter berättade att det var en fördel att möta klienter med
kommunikationssvårigheter i ett enskilt rum. Vidare beskrevs att det var viktigt att beakta de
etiska aspekterna kring klientens upplevelse av att uttrycka sig vid ett möte.
Flertal av arbetsterapeuterna gav uttryck för att olika former av stimuli kunde ta fokus ifrån
samtalet och bli ett hinder i kommunikationen. En deltagare beskrev tydligt vilka moment på
avdelningen som klienten kunde uppleva som störande: ”Och sen att det inte är massa andra
saker som händer i rummet, dörrar som öppnas, folk som springer, sjuksköterskor som vill ge
medicin, för då brukar det inte fungera att kommunicera.” Många arbetsterapeuter beskrev
även vikten av att ta hänsyn till klientens upplevelse av att föra en dialog inför andra
människor när klienten hade en nedsatt kommunikationsförmåga. En deltagare uttryckte
följande: ”Jag tycker det är viktigt att man med dem här patienterna är i ett enskilt rum till att
börja med. Att inte dem ska känna sig förnedrade inför en rumskompis eller annan personal
att dem inte kan uttrycka sig. För jag upplever att man får fram väldigt mycket mer om man
23
sitter själva.” Arbetsterapeuterna beskrev att de reflekterade över klientens upplevelse av att
uttrycka sig. Att sitta i en lugn och ostörd miljö kunde möjliggöra att klienten vågade uttrycka
sig i en högre grad vilket underlättade skapandet av den terapeutiska relationen.
5.10 Aktivitet - görandet som medel
Aktivitet var arbetsterapeuternas ledord och det framkom att görandet var ett mycket
användbart medel för att relationen mellan arbetsterapeut och klient skulle utvecklas.
Fastnade arbetsterapeuten och klienten i kommunikationen kunde en aktivitet göra att parterna
kunde gå vidare och på så sätt övervinna svårigheterna. En aktivitet kunde bidra till mycket
mer än det verbala språket, görandet blev ett annat sätt för klienten att uttrycka sig.
Deltagarna redogjorde för att görandet i aktivitet som låg till grund för en bedömning eller i
form av skapande kunde komplettera klienternas begränsade tal. En arbetsterapeut berättade
att om klienten hade svårt att uttrycka sig verbalt kunde det vara lättare att kommunicera kring
ett ämne i den specifika situationen, att kommunikationen blev situationsbunden. Sambandet
mellan görandet och talet beskrevs av en arbetsterapeut: ”Att inte ge så mycket och långa
instruktioner, korta instruktioner... och gärna att det är i samband med att man gör något då,
om det är något speciellt man ska göra, så man kan förstå både av instruktionen och
situationen vad det är man ska utföra. Då tycker jag man förstå varandra bäst.” Aktiviteten
kunde uttrycka det som klienten hade svårt att framföra. Flera av arbetsterapeuterna berättade
att de talade till personer med kommunikationssvårigheter som att klienterna hade full
förståelse för att undvika att förlöjliga klienten. Med klienter som hade språksvårigheter
kunde det vara lättare att utgå ifrån olika aktiviteter. En arbetsterapeut uttryckte följande:
”… Framförallt brukar jag tänka att man inte ska prata utan göra saker istället.” Några
arbetsterapeuter beskrev att de brukar känna av hur stämningsläget var och använda sig av
aktivitet när klienten kände sig uppgiven. Att gå in och använda sig av konkreta aktiviteter
blev en vinst för klient och arbetsterapeut samt relationen sinsemellan dem. Görandet gjorde
att de kunde komma vidare: ”Försöka känna av lite, oftast känner man att vissa patienter är
lite aviga och så där, då kanske det inte är läge att gå in och fråga för mycket heller. Utan då
kanske man hellre ska gå in och göra någonting… konkret.” Genom görandet kunde
arbetsterapeuten se hur klienten utförde sina vardagliga aktiviteter när individen själv inte
kunde berätta. Med aktiviteten som medel kunde klienten komma igång med sin
kommunikation på ett annat plan.
24
6 DISKUSSION
6.1 Metoddiskussion
Den ursprungliga idén var att intervjua tio personer men i slutändan bygger denna studie på
nio arbetsterapeuters erfarenheter. Kvale och Brinkmann (2009) menar att ett begränsat antal
deltagare i urvalsgruppen är en fördel då forskaren kan gå djupare i analysen. En grundlig
analys av intervjuerna kunde göras då materialet var tillräckligt djupt.
Författarna kontaktade ett överantal av deltagare till studien eftersom att det kunde bli svårt
att inkludera arbetsterapeuter som aktivt skulle välja att delta på grund av de specifika
inklusionskriterierna. En anledning till varför många avstod från att delta i studien kan ha
orsakats av en felaktig formulering i informationsbrevet. En förfrågan skickades ut till alla
potentiella deltagare med formuleringen: Ӏr du som arbetsterapeut kliniskt verksam inom
rehabilitering med klienter med förvärvad hjärnskada, vilka har svårigheter att uttrycka sig
verbalt eller på annat sätt upplever problem med att kommunicera?” Rehabilitering var dock
en för snäv formulering då arbetsterapeuter som var verksamma inom habilitering samt
akutsjukvård till en början valde att avstå. Författarnas avsikt var inte att utesluta personerna
vilket resulterade i att arbetsterapeuterna åter blev tillfrågade. Hypotetiskt kunde
arbetsterapeuter inom andra verksamhetsområden valt att inte delta på grund av
formuleringen. Kavle och Brinkmann (2009) menar att meningen kan förändras beroende på
vilket sätt forskaren väljer att belysa olika aspekter. Att intervjua människor inom ett specifikt
verksamhetsområde kan leda till att resultatet inte blir applicerbart inom andra
verksamhetsområden. Att belysa en områdesdel betyder att enbara en infallsvinkel
exemplifieras. Författarnas vilja var att få en varierande urvalsgrupp skulle arbetsterapeuter
inom habilitering och den akuta fasen uteslutits hade materialet inte varit lika innehållsrikt
och nyanserat.
Kvale och Brinkmann (2009) beskriver vidare att det är svårt att skriva ut intervjuer när de
muntliga formuleringarna ska bli skrift. När författarna transkriberade materialet försvann till
viss del deltagarnas kroppsspråk och tonfall. Dock antecknade författarna när respondenterna
skrattade eller gav andra uttryck där betydelsen om vad som sa kunde förändras. En annan
aspekt som framkom under intervjuerna var att klienter med expressiv afasi dessutom kunde
ha en impressiv påverkan. Global afasi är samlingsnamnet för när en person får svårigheter att
25
både förstå språk och att uttrycka sig verbalt (Krogstad, 2001). Deltagarna i studien berättade
om klientfall där den expressiva afasin var uttalad men ibland redogjordes även impressiva
karaktärsdrag såsom att språkförståelsen var påverkad. Författarna uppmärksammade att
arbetsterapeuterna hade svårt att redogöra för klientfall där den expressiva afasin var renodlad
eftersom att klienterna ofta hade global afasi. Författarna valde att i hög grad försöka förbise
de impressiva karaktärsdragen för att kunna applicera resultatet av studien på klienter med
expressiv afasi. Resultatets evidensgrad kan dock kritiseras eftersom det inte enbart syftar till
skapandet av en terapeutisk relation till klienter med expressiv afasi. Författarna anser dock
att den expressiva afasin fick störst fokus och att resultatet är applicerbart på klientgruppen.
Enligt Kvale och Brinkmann (2009) innebär reliabilitet att metoden i forskningsstudier ska
vara så tydligt utformad att resultatet blir det samma om studien upprepas av andra forskare.
Författarna anser att studiens metodavsnitt är utförligt beskriven och att en oberoende forskare
skulle kunna reproducera studiens resultat med hjälp av den bifogade intervjuguiden samt
informationsbrevet. Vidare beskriver Kvale och Brinkmann (2009) att det är viktigt att ta
hänsyn till begreppet validitet som innebär att forskaren mäter det som avses mätas. Det är
viktigt att vara kritisk under hela forskningsprocessen och en fördel med studien var att
författarna arbetade tillsammans vilket bidrog till diskussion. För att resultatet skulle bli
tillförlitligt valde författarna att ständigt återgå till råmaterialet under analysprocessen för att i
en högre grad validera och granska materialet. En annan viktig aspekt i förhållande till
validitet var att ha studiens syfte i åtanke under forskningsprocessen vilket var en
förutsättning för att studien skulle svara på det som författarna avsedde att undersöka.
Sammanfattningsvis anser författarna att den kritiska granskningen ökade studiens kvalité.
6.2 Resultatdiskussion
Samtliga arbetsterapeuter beskrev att det var svårt att sätta ord på hur en terapeutisk relation
skapas, vilket påvisade begreppets komplexitet. I resultatdelen blev det tydligt att flera olika
faktorer påverkade skapandet av relationen mellan klient och arbetsterapeut. Författarna
gjorde ett aktivt val i att beskriva faktorerna enskilt för att skapa en struktur samt att ingående
kunna belysa deras enskilda betydelse. I praktiken interagerar faktorerna parallellt vid
skapandet av en terapeutisk relation och de bör därför inte beaktas separat utan ses i sin
helhet. Ingen tidigare forskning har beskrivit samtliga faktorer som redovisades i resultatdelen
vilket styrker studien.
26
Författarna anser att de tio faktorerna som redovisades i studiens resultat kan likt PersonEnviorment-Occupation Model of occupational performance (Law, et al., 1996) ses som
samverkande och interagerande element. Arbetsterapeuterna hade möjlighet att skapa
individuella förutsättningar för klienter med expressiv afasi genom att ha kunskap om
faktorerna och använda dem i mötet med klienten. Taylor (2008) beskriver att för att uppnå en
optimal terapeutisk relation till en klient måste arbetsterapeuten arbeta klientcentrerat och få
individen att känna sig bekväm i situationen. Arbetsterapeuten måste lära känna sina klienter
och se dem från flera olika perspektiv, att ha en förståelse för klienternas begränsningar och
resurser samt deras livsstil och identitet. Taylor (2008) och Law, et al. (1996) belyser vikten
av klientcentrering och att arbetsterapeuten ska se klienterna från olika perspektiv. Taylor
(2008) menar vidare att informationen om klienten är en produkt av den terapeutiska
relationen mellan klient och arbetsterapeut. I resultatet framkom det att en förutsättning för att
klienten skulle bli delaktig i den arbetsterapeutiska processen var att arbetsterapeuten och
klienten kunde kommunicera med varandra. Att göra klienten delaktig var ett uttryck för
klientcentring genom att individen fick vara med och påverka sin situation.
I resultatet framkom det att skapandet av en relation kunde ses som en process vilken
successivt utvecklas. FSA (2007) styrker påståendet genom att tydligt redogöra för att en
relation utvecklas parallellt med hela åtgärdsprocessen. Författarna hade ingen fråga som
handlade om tid i intervjuguiden, trots detta tog samtliga intervjudeltagare upp tiden som en
viktig resurs. Några deltagare upplevde att de inte hade tillräckligt med tid att etablera en god
terapeutisk relation medan andra arbetsterapeuter var mer tillfreds med sin situation. FSA
(2007) beskriver vidare att arbetsterapeuten ska erbjuda arbetsterapi med hög kvalité vilket
innebär att möta individen utifrån personens förutsättningar samt att den terapeutiska
relationen ligger till grunden för ett bra samarbete. Författarna menar att tidsfaktorn har olika
stor betydelse inom olika verksamhetsområden. På grund av tidsaspekten menar författarna
fortsättningsvis att det finns en risk att kvalitén i den arbetsterapeutiska processen blir
försämrad eftersom samspelet mellan klient och arbetsterapeut inte fungerar optimalt.
Deltagare som upplevde en tidsbrist i mötet med klienten arbetade överlag inom verksamheter
som hade relativt korta vårdtider. Författarna reflekterade över att den terapeutiska relationen
kan påverkas negativt när deltagare möter klienterna under kortare perioder vilket kan
resultera i att relationen i viss mån blir forcerad. I verksamheter med långsiktig kontakt
27
gentemot klienter, behöver inte skapandet av den terapeutiska relationen påskyndas utan ta
den tid som krävs.
Müllersdorf och Ivarsson (2010) studie påvisar att nyexaminerade arbetsterapeuter är mer
flexibla än de som har arbetat länge inom yrket. De nyexaminerade arbetsterapeuterna
upplever att klientens känslor och värderingar inverkar på görandet i aktivitet och att en
ömsesidig förståelse om aktiviteten kan nås om den är anpassad för den enskilda individen.
När författarna intervjuade deltagarna framkom det att arbetsterapeuter med längre erfarenhet
upplevde
sig
säkrare
i
sitt
bemötande
gentemot
klienter
med
en
begränsad
kommunikationsförmåga. Säkerheten upplevde deltagarna grunda sig i beprövade strategier,
metoder samt vetskapen om att tidigare ha lyckats kommunicera med klienter med olika
språkstörningar. Författarnas studie motsäger Müllersdorf och Ivarssons (2010) resultat
genom att intervjudeltagarna beskrev att beprövad erfarenhet skapade en trygghet hos
arbetsterapeuten. Tryggheten bottnade i att arbetsterapeuten hade med sig strategier som
fungerade gentemot klienter med expressiv afasi. Studiens deltagare kunde på så sätt känna
sig säkra när de träffade nya klienter som hade svårigheter att uttrycka sig via talet.
Författarna anser dock att arbetsterapeuter måste ta hänsyn till både studien av Müllersdorf
och Ivarssons (2010) samt författarnas resultat. Arbetsterapeuten ska använda sig av
beprövade erfarenheter men samtidigt kunna vara flexibla i valet av interventioner samt
samtalsstrategier. Åtgärdsprocessen måste därför anpassas efter individen vilket ligger till
grund för att skapa en god terapeutisk relation (Kielhofner, 2008).
Förmågan att reflektera över sitt bemötande gentemot klienter med expressiv afasi skilde sig
dock inom urvalsgruppen. Några av arbetsterapeuterna upplevde att de inte utvecklat mindre
bra terapeutiska relationer medan andra deltagare vågade ge uttryck för möten som inte blivit
lyckade. Att få en mindre bra terapeutisk relation kan ses som ett misslyckande i yrkesrollen
eftersom att relationen ligger till grund för samarbetet mellan klient och arbetsterapeut (FSA,
2007). Det är viktigt att ständigt vara kritisk till sitt bemötande gentemot klienter med
expressiv afasi och utvärdera sina insatser (FSA, 2005). Författarna anser att det är en styrka
att ge uttryck för sina misslyckanden då arbetsterapeuten får möjlighet att reflektera och vara
kritisk till sitt bemötande gentemot klienter. Vidare anser författarna att det kritiska
förhållningssättet möjliggör att arbetsterapeuten utvecklas i sin yrkesprofession.
28
Resultatet visade på att alla individer var unika och en av faktorerna som beskrevs påverka
utfallet av den terapeutiska relationen var klientens personliga egenskaper vilka
arbetsterapeuten till viss del kan påverka. Om klienten var motiverad till den
arbetsterapeutiska processen ökar förutsättningarna för att skapa en god terapeutisk relation.
Jenner (2004) redogör dock att begreppet motivation inte är ett personlighetsdrag som ligger
hos klienten, utan en följd av det bemötandet som klienten får samt individens tidigare
erfarenheter. Med Jenners resonemang kan arbetsterapeuten anpassa sitt bemötande för att
skapa förutsättningar för klienten. Författarna anser att utfallet av den terapeutiska relationen
blir påverkad av hur arbetsterapeuten bemöter klienten och att det stärker studiens syfte.
Vidare framkom det i resultatet att till skillnad från motivation kunde arbetsterapeuten inte
påverka klientens diagnoser, däremot kunde arbetsterapeuten skapa förutsättningar för att
individen skulle kunna leva med diagnosen. I etiska koden (FSA, 2005) framgår det dock att
arbetsterapeuten alltid ska ge klienten ett värdigt bemötande vilket innefattar att försöka
underlätta kommunikationen utifrån klientens individuella förutsättningar.
Författarna hade innan intervjuerna kunskapen om att icke verbal kommunikation kunde
komplettera det verbala språket och genom resultatet fick det en ny betydande vikt då
samtliga deltagare redogjorde för icke verbal kommunikation som ett redskap. Utifrån icke
verbal kommunikation beskriver Taylor (2008) att individen kan använda olika
uttrycksformer för att få fram beskrivande information som personen inte kan redogöra för via
talet. Den icke verbala kommunikationen kan vara minst lika viktig som den verbala.
För att få kommunikationen så effektiv som möjligt mellan klient och arbetsterapeut menar
Tickle-Degnen (2008) att det är av största vikt att arbetsterapeuten riktar sin uppmärksamhet
mot klienten för att kunna tolka individens verbala samt icke-verbala kommunikation. Att
exempelvis kunna uppmärksamma och tolka betydelsen av en specifik blick hos sin
samtalspartner. Ofta kan arbetsterapeuten och klienten ha eller få liknande känslor inför
någonting eftersom parterna hela tiden känner av och anpassar kroppsspråk, rörelser och
blickar.
I etiska koden menar FSA (2005) att det är betydelsefullt att göra anhöriga delaktiga i
behandlingen. I resultatet beskrevs anhöriga att vara ett stöd för klienten men även för
arbetsterapeuten vid skapandet av den terapeutiska relationen. Deltagarna kunde ta hjälp av
anhöriga vid samtal med klienten för att underlätta kommunikationen. I en vetenskaplig studie
29
(Åstedt-Kurki, Paunonen & Lehti, 1997) framkom det att anhöriga är en resurs för klienter
med neurologiska skador. Att involvera anhöriga i vården blir ett stort stöd för klienterna men
även för vårdpersonalen. När en familjemedlem drabbas av en sjukdom eller skada blir
anhöriga påverkade av förändringar i sina vardagliga aktiviteter. FSA (2007) beskriver
anhöriga som en del av klienten då familjen kan behöva stöd för att hitta tillbaka till den
gemensamma vardagen. Vidare beskrivs att det är viktigt att arbetsterapeuten visar hänsyn för
alla parter även om det största fokuset ska ligga på den primära klienten. Resultatet beskev
dock att anhöriga inte alltid behövde vara ett stöd då de kunde köra över klienten genom att
uttrycka önskemål som inte stämde överens med den primära klientens vilja. Författarna
menar att fördelarna med att involvera anhöriga vägde över de negativa effekterna vid
skapandet av en god terapeutisk relation.
The Model Of Human Occupation (Kielhofner, 2008) förklarar hur människan kan förstås
utifrån fokus på aktivitet. Författarna anser att modellen ger arbetsterapeuten en ökad
förståelse kring vem klienten är och personens vardagliga aktiviteter. Den fysiska miljön
påverkar aktivitetsutförandet genom att antingen hindra eller vara en resurs för individen
(Kielhofner, 2008). Studiens deltagare beskrev fördelen med att samtala i en lugn och ostörd
miljö med klienter med expressiv afasi. Författarna har förståelsen för att alla verksamheter
inte har möjligheten att skapa förutsättningarna men att det alltid ska eftersträvas. Vidare
beskriver MOHO (Kielhofner, 2008) att människan ska betraktas utifrån ett holistiskt
perspektiv vilket även studiens resultat gav uttryck för. Arbetsterapeuterna beskrev att
människan skulle ses som en helhet där flera aspekter som exempelvis anhöriga och övriga
diagnoser kunde ha en stor inverkan på skapandet av den terapeutiska relationen. En viktig
aspekt i MOHO (Kielhofner, 2008) är användandet av aktivitet. I studien framkom det tydligt
att görandet i aktivitet kunde vara ett sätt att bygga vidare på relationen som höll på att
skapas. Ett slags medel för att utveckla den terapeutiska relationen till klienter med expressiv
afasi kunde vara en aktivitet där arbetsterapeut och klient fick göra något tillsammans. I
görandet kunde klienten uttrycka sig på andra sätt och det kunde vara en bidragande faktor till
att skapa en god terapeutisk relation. Pierce (2003) beskriver att arbetsterapeuten måste vara
kreativ och kunna lösa olika problem som uppstår. Författarna anser att det är viktigt att
arbetsterapeuten skapar sig en förståelse om vem individen är för att anpassa sitt bemötande.
Aktiviteten kan då utformas så att görandet blir en nyckel för att gå runt den begränsade tal
förmågan.
30
6.3 Vidare forskning
I examensarbetet beskrevs kliniskt verksamma arbetsterapeuters erfarenheter av att skapa en
god terapeutisk relation. Författarna anser att fortsatt forskning inom området skulle styrka
samt utveckla kunskapen inom de tio teman som redovisas i resultatet. I framtida forskning
anser författarna att det skulle vara väldigt intressant att ta reda på klienternas upplevelse av
den terapeutiska relationen. I bakgrunden beskrevs det att klienter med en begränsad
kommunikationsförmåga ofta utesluts ur forskningsstudier. Att designa en kvalitativ
forskningsstudie med en urvalsgrupp som har svårigheter att uttrycka sig verbalt i
kombination med övriga individuella svårigheter skulle vara en stor utmaning. En sådan
studie skulle dock bidra med en ökad förståelse samt kunskap kring hur arbetsterapeuten kan
anpassa sitt bemötande till klienter med expressiv afasi. Att anpassa sitt bemötande är för
studenter och kliniskt verksamma arbetsterapeuter av stor vikt vid skapandet av den
terapeutiska relationen gentemot klientgruppen.
7 KONKLUSION
Studien bidrar till att ge en ökad förståelse för hur arbetsterapeuter kan skapa en god
terapeutisk relation till klienter med expressiv afasi. Skapandet av relationen är en
komplicerad process vilken deltagarna beskrev utvecklas under hela åtgärdsprocessen genom
ett ömsesidigt samspel. Vidare beskrevs faktorerna: miljöns utformning, icke verbal
kommunikation, samtalsstrategier, kommunikationshjälpmedel, teammedlemmars kunskap,
anhörigas roll, klientens personliga faktorer samt att görandet påverkar den terapeutiska
relationen till klienter med begränsad talförmåga. En viktig aspekt som diskuterats är dock att
de bidragande faktorerna inte kan beaktas separat utan att de måste ses som en helhet eftersom
att alla faktorerna interagerar med varandra. Genom en ökad förståelse för faktorerna kan
studenter samt kliniska arbetsterapeuter använda kunskapen för att ge bra förutsättningar för
kommunikation vilket kan leda till en högre grad av delaktighet för klienter med en begränsad
talförmåga. Att vara kritisk och ständigt utvärdera sitt bemötande gentemot klienter ger
arbetsterapeuten en möjlighet till att utvecklas i yrkesrollen. Under studien väcktes frågor
kring hur klienter med expressiv afasi upplever den terapeutiska relationen. Vidare forskning
med fokus på klienternas upplevelse skulle öka förståelsen för hur arbetsterapeuten samt
studenter bör anpassa sitt bemötande gentemot klienter med en begränsad talförmåga.
31
8 REFERENSER
Dalemans, R., Wade, D. T., van den Heuvel, W. J., & de Witte, L. P. (2009). Facilitating the
participation of people with aphasia in research: a description of strategies. Clinical
Rehabilitation, 23, 948–959.
Fagius, J., & Aquilonius, S-M. (2006). Neurologi. Stockholm: Liber AB.
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter.
Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (2007). FOU–Rapport. OTIPM: En modell för ett
professionellt resonemang som främjar bästa praxis i arbetsterapi. Stockholm: Globalt
Företagstryck AB.
Gillen, G. (2005). Positive consequences of surviving a stroke. The American Journal of
Occupational Therapy, 59, (3), 346-350.
Jenner, H. (2004). Motivation och motivationsarbete i skola och behandling. Kalmar:
Leanders grafiska AB.
Jennische, M., Blom Johansson, M., Hartelius, L., & Svensson, P. (2006) Språk, tal och
kommunikation samt sväljning. I J. Borg, B. Gerdle, G. Grimby & K. Stibrant Sunnerhagen
(Red.), Rehabiliteringsmedicin: teori och praktik (pp: 219-231). Lund: Studentlitteratur.
Kielhofner, G. (2008). Model of human occupation: Theory and application (4rd ed).
Baltimore: Lippincott Williams & Wilkins.
Krogstad, J. M. (2001). Vad är förvärvad hjärnskada? Mölndal: GlaxoSmithKline.
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
32
Lantz, A. (2007). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur.
Law, M., Cooper, B., Strong, S., Stewart, D., Rigby, P & Letts. L. (1996). The personenvironment -occupation model: A transactive approach to occupational performance.
Canadian Journal of Occupational Therapy, 63(1), 9-23.
McPherson, K-M., Kayes, N., & Weatherall, M. (2009). A pilot study of self-regulation
informed goal setting in people with traumatic brain injury. Clinical Rehabilitation, 23, (4),
296–309.
Müllersdorf, M., & Ivarsson, A-B. (2010). Occupation as described by academically skilled
occupational therapists in Sweden: a Delphi study. Scandinavian Journal of Occupational
Therapy [online] x, 1-8. Hämtad 25 november, 2010, från Informa Healthcares hemsida:
http://informahealthcare.com/doi/pdf/10.3109/11038128.2010.483689
Nilsson, B., & Waldemarson, A.-K. (2007). Kommunikation, samspel mellan människor
(3:4 rev. uppl.). Polen: Studentlitteratur.
Palmadottir, G. (2006). Client-therapist relationships: Experiences of occupational therapy
clients in rehabilitation. British Journal of Occupational Therapy, 69 (9). 394-401.
Pierce, D. (2003). Occupation by design: building therapeutic power. Philadelphia: F.A.
Davis Company.
Radomski, M, V., & Trombly Latham, C. (2008). Occupational therapy for physical
dysfunction. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Scheibenpflug, K., & Schön, A. (2004). Hjärnskadad! – en bok om hjärnskaderehabilitering.
Malmö: Vuxenhabiliteringen.
Socialstyrelsen. (1980:100). Sekretesslagen. Socialstyrelsens författningshandbok.
Stockholm: Liber AB.
33
Socialstyrelsen. (2010). Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig- Handbok
för vårdgivare, verksamhetschefer och personal. Hämtat 25 november, 2010, från
Socialstyrelsen hemsida: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-7-5
Stockholms läns landsting. (2010). Hitta vård och omsorg. Hämtat 25 november, 2010 från
Vårdguidens hemsida: http://www.vardguiden.se/Hitta-vard-och-omsorg/
Taylor, R. (2008). The Intentional Relationship Occupational Therapy and Use of Self. F.A.
Davis Company. Philadelphia.
Tham, K., & Kielhofner, G. (2003). Impact of social environment on occupational experience
and preformance among persons with unilateral neglect. The American Journal of
Occupational Therapy, 57, 403-412.
Tickle-Degnen, L. (2002). Client-centered practice, therapeutic relationship, and the use of
research evidence. The American Journal of Occupational Therapy, 56, (4), 470-474.
Tickle-Degnen, L. (2008). Therapeutic rapport. In M, V. Radomski & C. Trombly Latham
(Eds.), Occupational therapy for physical dysfunction (pp. 402-412). Philadelphia: Lippincott
Williams & Wilkins.
Trost, J. (2005). Kvalitativa intervjuer (3:e rev. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Åstedt-Kurki, P., Paunonen, M., & Lehti, K. (1997). Family members experiences of their
role in a hospital: a pilot study. Journal of advanced nursing, 25, 908-914.
34
Bilaga 1: Informationsbrev
Hej!
Är du som arbetsterapeut kliniskt verksam inom rehabilitering med klienter med förvärvad
hjärnskada, vilka har svårigheter att uttrycka sig verbalt eller på annat sätt upplever problem
med att kommunicera? Har du mer än två års erfarenhet av arbetsområdet?
Då passar du utmärkt som deltagare i vår studie!
Vi är två arbetsterapeutstudenter vid Karolinska Institutet i Huddinge som studerar sista
terminen på utbildningen. Vi har nu nått fram till vår C-uppsats och söker 10 intervjudeltagare
för vår studie.
Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att skapa en god
terapeutisk relation till klienter med expressiv afasi. Tidigare studier visar att det finns en
kunskapslucka inom ämnet då klienter med expressiv afasi ofta exkluderas i vetenskapliga
studier på grund av deras begränsade kommunikationsförmåga. Genom att sätta ord på den
tysta kunskapen tror vi att vår studie kan vidga kunskapsområdet för arbetsterapeuter och
studenter.
Ditt deltagande i studien innebär att vi träffas under ett tillfälle under vecka 38-41, då en
intervju på ca 30-40 minuter kommer att äga rum. Intervjun kan förslagsvis ske på din
arbetsplats eller annan lämplig plats. Intervjuerna kommer att dokumenteras med
ljudupptagning och efter studiens slut kommer personliga uppgifter samt dokumenterat
material att förstöras. I den publicerade studien är ni självklart anonyma. Det är frivilligt att
delta i studien och ni har möjlighet att dra er ur när som helst utan att ange orsak.
Vid ytterligare frågor är ni välkomna att kontakta oss. Vi skulle uppskatta om ni har möjlighet
att anmäla Ert intresse av att delta i studien så snart som möjligt. Vid uteblivet svar kommer
vi att kontakta er via telefon. Om ni av någon anledning känner att ni inte vill delta vore vi
tacksamma att ni meddelar oss.
Med Vänliga Hälsningar
Malin Fredriksson
Ina Gilbertsson
[email protected]
[email protected]
35
073-xxxxxxx
070-xxxxxxx
Bilaga 2: Intervjuguide
Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att skapa en god
terapeutisk relation till klienter med expressiv afasi.
Innan intervjun

Kort presentation av Malin och Ina.

Presentation av studien och dess syfte.

Information om vem som kommer att hålla i intervjun och vem som är observatör.

Etiska aspekter såsom hantering av data samt anonymitet.

Eventuella frågor.

Underteckna samtyckesformulär.
Bakgrundsfrågor

Ålder?

Antal år du studerat till arbetsterapeut? Andra kurser/påbyggnadsutbildning?

Hur länge har du varit klinisk verksam som arbetsterapeut?

Hur länge har du arbetat med klienter med förvärvad hjärnskada?
Beskrivande frågor

Hur ser första mötet ut med klienten, träffar du klienten själv? Övrig
sjukvårdspersonal? Anhöriga?
- Hur skulle du beskriva anhörigas roll i mötet med klienten? Stödjer eller försvårar
de den terapeutiska relationen?
- På vilket sätt kan du skilja på vad som är klientens och den anhörigas vilja?
36
- Hur skulle du beskriva övrig sjukvårdspersonals roll i mötet med klienten? Stödjer
eller försvårar de den terapeutiska relationen?

Kan du beskriva ett möte med en klient med expressiv afasi där du upplevde att ni fick
en god terapeutisk relation?
- Hur bar du dig åt? Berätta!
- Vad tillförde du som arbetsterapeut? Vad tillförde klienten?

Kan du beskriva ett möte med en klient med expressiv afasi där du upplevde att ni fick
en mindre bra terapeutisk relation?
- Hur bar du dig åt? Berätta!
- Kunde du gjort på något annat sätt?

Vad använder du dig av för förhållningssätt när du möter en klient med expressiv afasi?
- På vilket sätt skiljer sig ditt förhållningssätt i mötet med andra klienter?

På vilket sätt tror du att klienternas kommunikationsförmåga kan påverka
rehabiliteringens resultat?

Kan du berätta om dina erfarenheter av att involvera klienter med expressiv afasi i
rehabiliteringsprocessen, att personerna själva får vara med och påverka?

Använder du dig av några konkreta redskap/hjälpmedel när du kommunicerar med
klienter med expressiv afasi? (ex bildstöd, talking mats)
- Beskriv hur du använder dig av redskapen/hjälpmedlen?
- Hur underlättar det kommunikationen mellan dig och klienten?
- Upplever du att det finns redskap/hjälpmedel som begränsar
kommunikationen? - Vilka? Varför?
- Övriga strategier? (ex olika samtalsstrategier)
Slutligen

Har du som observatören någon fråga till respondenten?

Har respondenten några frågor eller kommentarer innan vi avslutar intervjun?
37