Korsets princip
Gud verkar ha en favoritväg att handla på, när det gäller oss människor. Han ger oss tidigt ett
löfte eller en vision angående vårt liv, så att vi prisar honom och ser fram emot det i tro. Det
kan leda till att vi försöker förverkliga detta genom att åstadkomma det själva.
Men eftersom äran ska gå till Gud, måste också kraften komma från Gud. Han låter alla
omständigheter gå tvärtemot hans löfte, som en rejäl prövning, för att all tillit till egna
resurser ska ta slut. Till slut, när allt hopp verkar ute, kommer hans övernaturliga ingripande
och vänder situationen: det gamla löftet uppfylls och Guds plan har fullbordats.
Denna princip ska först illustreras genom en underbar fabel jag fått av vänner genom e-mail,
och sedan genom fyra gudsmäns liv: Abraham, Josef, David och vår Herre Jesus själv.
The Wishes of the Trees
Once there were three trees on a hill in the woods. They were discussing their hopes and
dreams when the 1st tree said, "Someday I hope to be a treasure chest. I could be filled with
gold, silver and precious gems. I could be decorated with intricate carving and everyone
would see the beauty."
Then the 2nd tree said, "Someday I will be a mighty ship. I will take kings and queens across
the waters and sail to the corners of the world. Everyone will feel safe in me because of the
strength of my hull.
Finally the 3rd tree said, "I want to grow to be the tallest and straightest tree in the forest.
People will see me on top of the hill and look up to my branches, and think of the heavens and
God and how close to them I am reaching. I will be the greatest tree of all time and people
will always remember me."
After a few years of praying that their dreams would come true, a group of woodsmen came
upon the trees. When one came to the 1st tree he said, "This looks like a strong tree, I think I
should be able to sell the wood to a carpenter" ... and he began cutting it down. The tree was
happy, because he knew that the carpenter would make him into a treasure chest.
At the 2nd tree a woodsman said, "This looks like a strong tree, I should be able to sell it to
the shipyard." The 2nd tree was happy because he knew he was on his way to becoming a
mighty ship.
When the woodsmen came upon the 3rd tree, the tree was frightened because he knew that if
they cut him down his dreams would not come true. One of the woodsmen said, "I don't need
anything special from my tree so I'll take this one," and he cut it down.
When the 1st tree arrived at the carpenters, he was made into a feed box for animals. He was
then placed in a barn and filled with hay. This was not at all what he had prayed for.
The 2nd tree was cut and made into a small fishing boat. His dreams of being a mighty ship
and carrying kings had come to an end. The 3rd tree was cut into large pieces and left alone in
the dark.
1
The years went by, and the trees forgot about their dreams. Then one day, a man and woman
came to the barn. She gave birth and they placed the baby in the hay in the feed box that was
made from the 1st tree. The man wished that he could have made a crib for the baby, but this
manger would have to do. The tree could feel the importance of this event and knew that it
had held the greatest treasure of all time.
Years later, a group of men got in the fishing boat made from the 2nd tree. One of them was
tired and went to sleep. While they were out on the water, a great storm arose and the tree
didn't think it was strong enough to keep the men safe. The men woke the sleeping man, and
he stood and said "Peace" and the storm stopped. At this time, the tree knew that it had
carried the King of Kings in its boat.
Finally, someone came and got the 3rd tree. It was carried through the streets as the people
mocked the man who was carrying it. When they came to a stop, the man was nailed to the
tree and raised in the air to die at the top of a hill. When Sunday came, the tree came to realize
that it was strong enough to stand at the top of the hill and be as close to God as was possible,
because Jesus had been crucified on it.
The moral of this story is that when things don't seem to be going your way, always know that
God has a plan for you. If you place your trust in Him, He will give you great gifts.
Each of the trees got what they wanted, just not in the way they had imagined. We don't
always know what God's plans are for us. We just know that His ways are not our ways, but
His ways are always best.
Abrahams exempel
Ett klassiskt exempel på Guds fördröjda löften är Abraham och Sara, som fick löftet om en
egen son, men åren bara gick. Deras försök att själva hämta ut uppfyllelsen genom egen
påhittighet (Hagar & Ismael) skapade bara problem, men till slut, när löftet nästan har glömts,
kommer den efterlängtade Isak.
Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och trodde; och han kunde så
bliva »en fader till många folk», efter vad som var förutsagt: »Så skall din säd bliva.»
Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hans egen kropp var såsom
död—han var ju omkring hundra år gammal—och huru jämväl Saras moderliv var
såsom dött. Han tvivlade icke på Guds löfte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro;
ty han ärade Gud och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig
att hålla. Därför räknades det honom ock till rättfärdighet.
(Rom 4:18-22)
Sannerligen, Gud beskrivs i detta stycke som ”honom som gör de döda levande och kallar
på de ting som icke äro till, likasom voro de till” (Rom 4:17).
Josefs exempel
En annan som fick smaka på korsets princip är Josef. Han fick en vision av att hans bröder
bugade sig för honom, den nästan yngste – men när han berättade om det (kanske i hopp om
omedelbar uppfyllelse), blev han såld som slav av bröderna, som sade: ”Får se nu hur det går
med hans drömmar!”
2
Väl i Egypten börjar han komma upp sig, blir Potifars verkställande direktör och högst i huset
under honom, kanske det är dags att drömmen ska bli sann? Nej, falskeligen anklagad och ner
i djupaste fängelsehålan med honom. Men när han legat där i flera år, då kommer den
övernaturliga vändningen och han upphöjs till Faraos högra hand.
Davids exempel
Ett annat tydligt exempel är David – den lille gossen som blir inkallad till profeten och blir
smord till kung! Men sedan packar profeten ihop och går sin väg, och vardagslunken bara
fortsätter…
…tills den dåvarande kungen blir galen och behöver en harpospelare att lugna honom. Vips
får herdepojken komma in i kungahuset, ett steg närmare, kungens favorit! Och sedan
kommer Goliat in på scenen. Kung Saul lovar att den som dräper Goliat ska få hans dotters
hand – och gissa om David är snabbt framme! Så blir han ingift i kungahuset, Sauls
tronföljare, och han har folkets jubel. Underbart, Herren är med honom!
Fast han var lite för snabbt framme – allt hade han vunnit i egen kraft, med egen arms styrka.
Gud vill att han ska vara beroende av honom allena. Så vips blir han bortdriven ur palatset,
landsflyktig, får bo hos hedningarna filistéerna, Israels fiender! Den yttersta förnedringen är
när han måste ta sina följeslagare och dra upp i fälttåg med filistéerna mot sitt eget folk
israeliterna – en förrädare och överlöpare till Guds fiender, så långt från Israels tron man kan
komma!
Han blir hemskickad med sina män innan striden bryter ut, och där finner de att rövare har
bränt deras hem och kidnappat deras hustrur och barn. Hans män börjar tala om att stena
David – och då, DÅ, kommer det som man har väntat på så länge: ”Men David hämtade
styrka hos HERREN, sin Gud” (1 Sam 30:6). De får tillbaka hustrur och barn, och en kort
tid senare faller Saul i strid och David välkomnas tillbaka in i landet och blir kung.
Jesus själv
Och nog är det rätt för oss människor att gå denna väg, men självaste Jesus själv har ödmjukat
sig nog att gå samma väg! Han föddes med starka löften och profetior uttalade över sig, på
väg mot världsherravälde, men vägrade ta djävulens genväg när han frestades i öknen, att få
alltihop utan tillit eller ödmjukhet, bara genom att böja sig för djävulen.
Men han lät ingen locka honom bort från korsets väg – till och med Petrus blev kallad Satan
när han kom med sådana förslag. Trots att det smärtade så djupt att han bad ”om möjligt, ta
denna kalk ifrån mig”, blev det till slut Guds vilja som segrade – och vi ser ju resultatet nu i
efterhand.
Men honom som en liten tid hade blivit gjord »ringare än änglarna», honom, Jesus, se vi
för sitt dödslidandes skull hava blivit krönt med härlighet och ära, för att det genom
Guds nåd skulle komma alla till godo att han smakade döden.
Ty den för vilkens skull allting är, och genom vilken allting är, honom hövdes det, att
när han ville föra många sina barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras
frälsnings hövding.
(Heb 2:9-10)
3
