Bilaga 1
FN:s bildande och
syfte
FN:s grundande 1945
På sensommaren 1941 möttes USA:s president Franklin D.
Roosevelt och Storbritanniens premiärminister Winston Churchill
på ett hemligt möte ombord på en båt långt ute på Atlanten. De
diskuterade kriget, men också hur freden skulle kunna tryggas när
kriget vunnits. Efter långa samtal enades de om en text,
Atlantdeklarationen. Deklarationen presenterades på ett möte i
Washington i USA året därpå. Samtliga länder som deltog i mötet
stred mot det nazistiska Tyskland, det fascistiska Italien och Japan
i det pågående kriget. Mötet ställde sig bakom
Atlantdeklarationen. Den fick namnet De Förenade Nationernas
deklaration.
Ny fredsorganisation
Under de kommande åren träffades stormakterna USA,
Storbritannien, Sovjetunionen och Kina vid flera tillfällen för att
diskutera hur den nya internationella fredsorganisationen skulle se
ut. Frankrike var tills vidare uteslutet ur 'de storas klubb'. På en
konferens i Dumbarton Oaks i USA 1944 skrev de fyra
stormakterna ett förslag till stadga för De Förenade Nationernas
Förbund.
I februari 1945 träffades Churchill, Roosevelt och Sovjetunionens
ledare Josef Stalin i Jalta på Krim-halvön i Svarta havet. De
enades om hur De Förenade Nationernas säkerhetsråd skulle
utformas. Vid en stor konferens i San Francisco, USA, som
inleddes våren 1945 antogs 'De Förenade Nationernas', FN:s,
stadga. Den utarbetades under två månader av 850 delegater från
50 länder. Freden var nära.
Länk till FN:s stadga;
http://www.un.dk/swedish/se_fn_pagt/se_pagt_frame.htm
Andra världskrigets slut
Fem minuter i åtta på morgonen den 6 augusti 1945 utplånades
staden Hiroshima i Japan. Ett amerikanskt flygplan hade sprängt
den första atombomben. Tre dagar senare släpptes den andra
atombomben över Nagasaki. 200.000 människor brändes till döds.
Under sex år hade andra världskriget rasat. Stora delar av Europa
låg i ruiner och så många som 60 miljoner människor kan ha
dödats. Svält och sjukdomar härjade. Föräldralösa barn drev
omkring. Människor var på flykt från sina hem. Här, i andra
världskrigets slutskede, föds den nya säkerhetsorganisationen
Förenta Nationerna. Den 24 oktober 1945 trädde FN:s stadga i
kraft. 51 stater var medlemmar från början och lovade därmed
följa FN:s stadga och 'rädda kommande släktled undan krigets
gissel', som det står i inledningen.
FN:s syfte
Ledarna i länderna som slutit sig samman för att få slut på kriget
var övertygade om behovet av en kraft som skulle kunna hindra
framtida krig och skapa en varaktig fred. De förstod att en sådan
kraft endast kunde skapas om världens länder samarbetade i en
global organisation. Förenta Nationerna skulle bli denna
organisation. Själva syftet med FN utläses enklast ur inledningen
till FN-stadgan:
'VI, DE FÖRENADE NATIONERNAS FOLK, BESLUTNA
-att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två
gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga
lidanden,
-att ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga
rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde,
på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små
nationer
-att skapa de villkor, som äro nödvändiga för upprätthållande av
rättvisa och aktning för förpliktelser, härrörande ur fördrag och
andra källor till den internationella rätten,
-att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större
frihet'
FN ska alltså enligt stadgan arbeta för fred och säkerhet,
mänskliga rättigheter och social utveckling. Vid bildandet 1945
hade FN 51 medlemsländer. I dag har antalet medlemmar ökat till
191. Inget land har någonsin gått ur FN. Indonesien utträdde
tillfälligt 1965 efter en tvist med grannlandet Malaysia men
återinträdde året därpå. Även frågorna FN har på sin dagordning
har sedan starten växt betydligt i omfång.
Före FN
Året var 1918. Efter drygt fyra års krigande rådde vapenstillestånd
i Europa. Första världskriget hade skördat människoliv i en
omfattning som aldrig tidigare hade upplevts. Nya stater hade
utropats och gränser dragits om. I Versaillesfördraget, som
undertecknades 1919, förklarades Tyskland som skyldigt till kriget
och tvingades avstå från vissa gränsområden och sina forna
kolonier. Dessutom krävdes de att betala ett krigsskadestånd på
132 miljarder guldmark. Tyskland accepterade aldrig kraven.
Nationernas Förbund, NF
I avtalet från Versailles ingick också att skapa en organisation vars
syfte skulle vara att förhindra krig och främja internationellt
samarbete. År 1920 grundades Nationernas Förbund, NF, på
initiativ av USA:s president Woodrow Wilson. USA blev dock aldrig
medlem. NF hade stora likheter med FN, men också skillnader. Det
krävdes t.ex. enhällighet i beslut om sakfrågor. Ingen vetorätt
existerade. Som mest hade NF 60 medlemsländer. Sverige blev
medlem 1920.
Verksamhet
NF arbetade i stor utsträckning med samma frågor som FN: fred,
nedrustning, ekonomisk utveckling, sjukdomsbekämpning, mm.
Under de första verksamhetsåren uträttade NF åtskilligt på det
politiska området. En rad mindre tvister kunde lösas med hjälp av
NF, bl.a. Ålandsfrågan och strider kunde stoppas på Balkan och i
Sydamerika. Vändpunkten kom på 1930-talet då organisationen
visade sig maktlös inför de stora politiska kriserna och
medlemsländernas motsättningar. Frankrikes strävan var att göra
NF till en försvarsorganisation mot Tyskland. Tyskland med Adolf
Hitler som ledare lämnade NF. Japan och Italien lämnade också
NF.
Andra världskriget
Den 1 september 1939 anföll Tyskland Polen. Den 3 september
förklarade Frankrike och Storbritannien krig mot Tyskland. Det
andra världskriget var ett faktum. Tyskland, Italien och Japan, de
länder som hade lämnat NF, stred på den ena sidan.
Storbritannien, Frankrike, USA och Sovjetunionen på den andra.
Den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen Finland. I det fyra
månader långa finska vinterkriget dog över 22.000 män i den
finska armén. Sovjetunionen uteslöts ur NF på grund av sitt
angrepp mot Finland. Efter krigsutbrottet 1939 hade NF inte längre
några möten. Organisationen upplöstes 1946 och dess tillgångar
övertogs av FN.
Hämtat från: www.sfn.se
