studieförbundet bildas samtalsguider
Bibelstudiet: Enhet för världens skull
Jesu uppmaning ”Följ mig” utmanar oss.
Den utmanar oss att vara en kyrka som står upp för det rätta, med ödmjukhet inför allas
vårt behov av barmhärtighet. Den utmanar oss att sträva efter fördjupad enhet och till att
vara trogna kallelsen att möta varje människa där hon är med evangelium.
Seminarierna på kyrkokonferensen 2015 har handlat om vissheten att mötet med Jesus Kristus förvandlar dig, mig och världen. De tog sin utgångspunkt i berättande bibeltexter kring
vad som är vår kyrkas kallelse idag och hur den kan bidra till en förvandlad värld.
Genom att vi utgått från bibeltexter som kopplats till vart och ett av den antagna verksamhetsplanens åtta riktningsmål får vi nu möjlighet enskilt och/eller i församlingen reflektera
kring hur en bibeltext landar och levs i praktiken. Målen rör Equmeniakyrkans arbete regionalt, nationellt och internationellt.
Bibelns berättelser är i sig en samlande kraft. De befolkar rummen vi vistas i. De bidrar till
djupare identitet för oss som kyrka när vi delar och tolkar Guds ord. Låt därför dessa åtta
studier påverka dig och ditt liv under kommande år. De har skrivits för att fördjupa samtalet
i församlingen, i den lilla studie- eller bönegruppen, på ett församlingsmöte eller en gudstjänst.
Till del olika studierna finns reflekterande frågor att samtala vidare kring men också en rad
olika tips på material som bidrar till ytterligare fördjupning. Alla författare av bibelstudierna arbetar i Equmeniakyrkan eller i biståndsorganisationen Diakonia.
Samtliga bibelstudier har bearbetats av Bilda till ett studiematerial. Lokala konsulenter på
Bilda kan erbjuda ytterligare stöd och inspiration för studie- och samtalscirklar i din församling. Ta kontakt med din Bildaregion kring hur ni kan fördjupa bibelsamtalet hos er.
För att starta en studiecirkel gäller följande:
• Att ni är 3–12 deltagare inklusive cirkelledaren.
• Att ni träffas vid mins tre tillfällen.
• Att det sammanlagda antalet cirkeltimmar är minst 9 (en studietimma är 45 minuter).
Läs mer på www.bilda.nu
enhet för världens skull
1
Enhet för världens skull
Vad vill Jesu förbön i Johannes 17 säga oss idag? ”Jag ber att de alla ska bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss…”
Riktningsmål 7 ur Equmeniakyrkans verksamhetsplan 2015-2016
Equmeniakyrkan regionalt, nationellt och internationellt för förpliktigande samtal om fördjupad enhet och ömsesidighet med andra kristna samfund och samarbetskyrkor.
Emanuel Furbacken, pastor i Mariakyrkan, Hammarkullen i Göteborg
”Jag ber att de alla ska bli ett och att liksom du, fader är i mig och jag i dig också de skall
vara i oss” Joh 17:
Equmeniakyrkan är en del av den världsvida, internationella kyrkan1. I Equmeniakyrkans
vision kan vi läsa: Det finns bara en kyrka, Jesu Kristi världsvida kyrka, av den är vi en del.
”vi önskar att enheten djupnar och utvecklas och är öppna för enhet med andra kyrkor i och
utanför Sverige.”
Vi hör alltså ihop med varandra. Det är en grundsyn som är viktig för kyrkan. Vi tror att
alla har ett ansvar för varandra och för skapelsen. Därför är det självklart att vi också vill
samverka och samarbeta med andra kyrkor. När den ekumeniska rörelsen växte fram på
1900-talet blev ordet ekumenik (som betyder ”hela den bebodda världen”) beteckningen
på den kristna enhetstanken att sträva efter Kristi kyrkas synliga enhet och stärka de kristnas inbördes gemenskap i ord och handling. Det betyder att vi i Equmeniakyrkan har ett
uppdrag att leva i gemenskap med andra kristna systrar och bröder. Vi tror också att det är
tillsammans vi kan förändra världen.
Enheten är given, den tillhör Guds eget väsen som Fader, Son och Ande. Jesu bön om att de
alla ska vara ett är ett uttryck för detta. Jesu bön förpliktar därför oss som kristen kyrka att
göra enheten synlig. Enheten syftar bland annat till att världen ska tro att Jesus är sänd av
Gud (Joh 17:21) Också Paulus stryker under enheten ”en är Herren, en är tron, ett är dopet,
en är Gud och allas fader” (Ef 4:5–6).
Sedan slutet av 1960-talet har ekumeniken också varit en viktig fråga i Sverige. I Sveriges
Kristna råd finns idag församlingar ur alla de fyra stora kyrkofamiljerna i Sverige: den
lutherska, den katolska, den ortodoxa-orientaliska och gemenskapen av tidigare frikyrkliga
kyrkosamfund med. De kyrkor som idag utgör Equmeniakyrkan (Missionskyrkan, Baptistkyrkan, Metodistkyrkan) räknar sin ekumeniska strävan tillbaka till år 1905.) Med tanke
på immigration och förändringar för de tidigare etablerade kyrkorna känns det ekumeniska
arbetet mer och mer angeläget.
Arbetet för kristen enhet är dock äldre än så. Det finns många exempel i kyrkans tvåtusenåriga historia på människor som arbete för kyrkans enhet. Men inte sällan har detta arbete
1 Equmeniakyrkan är en del av den världsvida, internationella kyrkan. Genom våra bildarsamfund har vi starka relationer till den
Baptistiska världsalliansen (BWA), till den internationella metodistiska kyrkan (UMC) samt till de reformerta kyrkorna i världen
(WCRC). Vi är aktiva medlemmar i Kyrkornas Världsråd (WCC) som samlar en stor del av världens kristenhet. Vi är medlemmar i
ett europeiskt samarbete genom den Europeiska Kyrkokonferensen (KEK) och i en internationell gemenskap mellan fria evangeliska
kyrkor (IFFEC).
enhet för världens skull
2
också stött på motstånd från olika håll under årens lopp. Och redan under kyrkans första
århundraden hotade splittring, särskilt kring kristologin och treenighetsläran och så småningom delades ju kyrkan i öst och väst och vidare i olika kyrkor.
Att arbeta för kristen enhet är inte ett självändamål utan en fråga om evangeliets trovärdighet och när Jesus själv ber för sina lärjungar tar han med de viktiga orden: ”Då skall världen
tro på att du har sänt mig” (Joh 17:21).
Jesus grundade en enda kyrka men på grund av tros- och lärofrågor, kyrkopolitik och de
kristnas inbördes meningsskiljaktigheter och till och med väpnade konflikter har den splittrats och skingrats. Vi kanske till och med kan säga att kristendomens budskap har fördunklats genom detta.
Många nya svenskar som kommit till vårt land tillhör andra kyrkor och samfund än de traditionellt ”svenska kyrkorna”. Vi har vi i vårt nya mångkulturella Sverige en unik möjlighet
att både lära av varandra och tillsammans arbeta för kristen enhet och bygga ett Sverige för
alla.
Om Equmeniakyrkans förhållningssätt kan vi läsa att den ska: ”präglas av mångfald. Vi är
olika som människor och det avspeglas i kyrkan. Alla ska få plats. Kärnan är densamma och
där är vi alla ett, trosbekännelsen är grunden, evig och orubblig.”
Här finner vi stöd och uppmaning för det ekumeniska arbetet lokalt och centralt liksom
internationellt. Ekumenik är att ena de olika kyrkorna för att tillsammans bekänna och leva
i tron. Ekumenik är verksamhet som sker mellan kristna kyrkor. (Dialogen mellan olika
religioner, religionsdialog är en annan viktig sak som kristna kyrkor även deltar i.)
I praktiken förenar Bibeln, dopet och nattvarden, bönen, gudstjänsten, kyrkoårets fester och
den gamla kyrkans trosbekännelser de kristna runt om i världen. Enligt trosbekännelsen är
kyrkan ”en enda, helig, universell kyrka -de heligas gemenskap”.
Då vi under de senaste årtiondena i ekumeniska sammanhang samtalat om Mission och
Guds Mission har den kristna enheten kopplats ihop med motivet att världen ska tro. Enheten är grundläggande för både kyrkan, det kristna livet och uppdraget att förkunna evangeliet. Enheten är därför en omistlig del av kyrkans väsen och identitet. Den hör till kännetecknen på att kyrkan är kyrka.
I det senaste dokumentet från SKR ”Kyrkan – på väg mot en gemensam vision” vill man
hjälpa oss att ta upp samtalet om kyrkans identitet och uppgift för att stärka kyrkans enhet.
Genom att erkänna olikheter vill man undvika missförstånd och förstå det som var och en
menar. På det sättet hittar man gemensamma synpunkter och fördjupar samhörigheten. Vi
har alla ett gemensamt uppdrag att vara med i Guds mission.
Från Jesus har vi som kyrka fått uppdraget att vara hans kropp i världen och som Olof
Hartman uttrycker det i sin bön: ”Uppenbara för oss ditt bords hemlighet: ett enda bröd
och en enda mänsklighet.”
Varje, församling, varje ny generation behöver bli påminda om att detta gäller kyrkan i alla
tider. Ett av kyrkans första uppdrag var alltså att bevara enheten, inte att värna om skillnaden på ett sådant sätt att splittringen fortsätter.
Det är i den lokala församlingen och i de lokala ekumeniska sammanhangen som enheten
levs.
Det är där man firar gudstjänst tillsammans, arbetar tillsammans. Vare sig vi tänker på det
eller inte, så lever varje lokal församling i gemenskap med hela Kristi kyrka.
enhet för världens skull
3
Vår bekännelse och vår tro utformas med kyrkan i alla tider och på alla orter. Som Kristi
kropp är den en levande del i samspelet mellan församlingar som bär varandra i liv och uppdrag. Kyrkan är därför samtidigt aldrig bara lokal. Därför är den synliga enheten på varje
ort beroende av samspelet med både den nationella och den universella kyrkan (en enda
kyrka).
Böneveckan för kristen enhet hjälper oss minst en gång om året, att minnas Jesu bön: ”att
de ska vara ett så att världen kan tro ” (se Joh 17.21 ). ”Böneveckan för kristen enhet” är
nog den mest uppmärksammade ekumeniska händelsen under året i våra lokala sammanhang. Den är en viktig lokal möjlighet att visa en kristenhet med många ansikten. Böneveckan är nog också världens största manifestation för kristen enhet. Då möts kristna från
kyrkor och församlingar över hela världen till olika former av gudstjänster och bönesamlingar för att be om kristen enhet. Böneveckan inkluderar merparten av svensk kristenhet.
Den började redan 1846 i USA men fick sin globala spridning 1966 då Böneveckan blev ett
gemensamt projekt för Romersk-katolska kyrkan och Kyrkornas världsråd. Sveriges kristna
råd har ansvaret för översättning och bearbetning av det material för böneveckan som arbetas fram tillsammans av Kyrkornas världsråd och Vatikanen.
Vare sig vi tänker på det eller inte, så lever varje lokal församling i gemenskap med hela
Kristi kyrka. Vår bekännelse och vår tro utformas med kyrkan i alla tider och på alla orter.
Som Kristi kropp är den en levande del i samspelet mellan församlingar som bär varandra i
liv och uppdrag. Kyrkan är därför aldrig bara lokal. Därför är den synliga enheten på varje
ort beroende av samspelet med både den nationella och den universella kyrkan (en enda
kyrka)
Nästan alla kristna känner till citatet från Jesus ”Jag ber att de alla skall bli ett…” men vad
gör vi åt att enheten hör så nära samman med evangeliets trohet och därmed också med
mission hemma och internationellt?
”Då ska världen förstå att du har sänt dem” Det verkar som om både tron och växten är
beroende av enheten, vad tänker vi om det?
Ekumenikens mål är att ena den splittrade kristenheten. Kristen enhet är en enhet i både tro
och liv. Enhet är enligt Bibeln både en gåva och något att be om och arbeta för.
Att samtala vidare om
Ur Equmeniakyrkans riktningsmål
… för förpliktigande samtal om fördjupad enhet och ömsesidighet med andra kristna samfund och samarbetskyrkor.
”Jag ber att de alla ska bli ett och att liksom du, fader är i mig och jag i dig också de skall
vara i oss” Joh 17:21
• Hur tar det sig uttryck i ordet, vittnesbördet, diakonin och sakramenten där du bor? Den
synliga enheten ska ju vara ett vittnesbörd för omvärlden.
• Berätta för varandra om något tillfälle som du särskilt kommer ihåg, då du fått dela bröd och vin med andra trossyskon och känt gemenskap.
• Många nya svenskar tillhör andra kyrkor och samfund än de traditionellt ”svenska kyrkorna” det ger oss en unik möjlighet att både lära av varandra och tillsammans arbeta
för kristen enhet. Vad gör ni i din församling för den kristna enheten på din ort och vad
skulle ni kunna göra mera?
• Kan vi vara en lokal kyrka utan att ta vårt medlemskap i den världsvida kyrkan på allvar
blir vi då inte bara en sekt?
• Vad menar vi med ”en enda kyrka” i trosbekännelsen?
enhet för världens skull
4
En psalm som passar bra till det jag vill dela med er om både bröd och enhet är Ps o S 427
Vi reser ett tecken:
Brödet är ett, brutet för alla, skörd av åkrarnas jord.
Herren är en, given åt alla här vid nattvardens bord.
Vi reser ett tecken, rättvisans tecken, måltid delad med alla.
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas, tid då murar skall falla.
Kalken är en, delad av alla, vin till glädje och sång.
Herren är en, frälsning för alla, vanns på korset en gång.
Vi reser ett tecken…
Nu är vi ett, Herren är allas, öppnar ögon att se.
Kyrkan är vi, lever i världen, hopp och glädje att ge.
Helen Friberg, regional kyrkoledare i region Svealand
Vi ber med S:t Cyprianos av Kartago (den bön som kommer att finnas i förslaget till överenskommelse mellan Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan):
Gud, vi ber för kyrkans enhet.
Hjälp oss att uppskatta varandra som strålar från samma sol, grenar på samma träd,
strömmar från samma källflöde.
Hjälp oss leva i gemenskap med dig och med varandra, ty du är allas vår källa till liv.
Hjälp oss att bära ut din välsignelses ljus i världen,
utgjuta dina strömmar av levande vatten över jorden och i allt leva och fröjdas i dig.
Amen.
Vad betyder denna enhet? Den som finns formulerad i dokument, överenskommelser, avtal,
texter? Jo att vi hör samman i Kristus. Att vi ytterst är en kyrka, sänd i världen.
För detta finns det många bilder. I bönen vi bad används bilderna: solen, trädet, källan. I
sången 61 ”Lågorna är många” används bilderna: lågorna av ljuset, grenarna av trädet, lemmarna av kroppen. Och det talas om gåvorna, givna av samma Ande. Tjänsterna relaterade
till samma Herre. Alla dessa bilder har biblisk grund. Vi känner igen dem och de hjälper oss
till förståelsen av enheten som något djupare och starkare än det som vi skulle kunna uppfatta som enbart beslutade överenskommelser och skrivna produkter.
Vi använder också andra bilder för att tydliggöra vad vi menar med denna enhet. Hjulet,
med sina ekrar och sitt tydliga nav, är en annan bild som ofta används. Den bilden påminner oss om att hur mycket vi än arbetar för samhörighet och närmande till varandra kan det
bli en kamp ”förgäves”. Men om vi alla, som respektive eker, söker oss närmare navet, Jesus
Kristus, för det oss också automatiskt närmare varandra. Det finns givetvis brister också i
denna bild. Vad händer t ex om en eker brister? Går hela hjulet ojämnt då, eller vad händer?
Alla dessa bilder betonar dock samhörigheten. Det ömsesidiga beroendet.
”Jesus ber: Jag ber att de alla skall bli ett, liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de
skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.”
Detta är det djupa, det avgörande. Att Jesus Kristus totalt är ett med Gud Fader. På samma
sätt är vi totalt ett, förenade, med varandra i att vara ett, förenade, i den treenige Guden.
Detta totala ömsesidiga beroende är förutsättningen för att världen ska tro.
enhet för världens skull
5
Den bön Jesus ber är en avgörande del av hans avskedstal. Det tydliggör vad Jesus vill uppmärksamma sina efterföljare om direkt innan han går in i lidande och död, ja kvällen innan
han ger sitt liv för världen.
Vad är det han ger uttryck för? Sin totala samhörighet, enhet och beroende av Gud. Gud har
blivit förhärligad i Jesus Kristus, vad han gjort och gör. På samma sätt ska vi som blir Jesu
efterföljare, som blir hans kropp i världen, bli fullkomliga genom den totala samhörigheten
med varandra. Detta är oerhört! Förstår vi det oerhörda och förpliktigande?
Det är så som vi som utgör hans kyrka ska leva. Så som Jesus i Gud ger sitt liv för världen –
så totalt hör vi samman, för att världen ska tro.
Den bild jag ytterligare vill dela med er är därför från Rom 11. Paulus, som ju själv var
jude, beskriver i sitt fantastiska brev till romarna samhörigheten. Detta brev är mer än något
annat hans teologiska bearbetning av hans eget liv, då han som jude levt hängivet sin judiska tro och sedan dramatiskt mött den uppståndne Kristus, och sedan ägnat sitt liv åt att
förmedla tron. Romarbrevet är teologiskt klartänkt och ger grunderna för den kristna trons
teologi. Det handlar om Guds nåd och hur den når oss människor.
Sannolikt är brevet skrivet av Paulus under några månader i Korinth då han bl a förbereder
sig för att förankra den så kallade ”hednamissionen” hos apostlarna. Rom 15 handlar t ex
om Jerusalemhjälpen.
Så ger Paulus i Romarbrevet ett antal bilder av vilka vi är och hur vi hör samman i Kristus.
Kapitel 12 En kropp och många lemmar. Kapitel 11 Olivträdet och dess grenar.
Eugene Petersons översättning:
”Att du nu får näring av den friska och heliga roten ger dig ingen anledning att se ner på de
bortskurna grenarna. Kom ihåg att det inte är du som ger näring åt roten utan roten som ger
näring åt dig.”
Vi kristna ska inte förhäva oss och tro att vi äger hela sanningen, ensamma. Vi hör samman
med Guds folk också djupare, ursprungligare.
Vi skapar inte enhet, samhörighet. Den finns där, given, också före oss.
Det är inte heller vi som i oss själva utgör denna enhet utan grunden, rötterna, ger förutsättningarna. Stam, grenar, kvistar kan inte bli till, inte leva, utan rötterna.
Det finns också en oerhörd befrielse, lättnad, i detta att det inte är vi som bär utan det är
roten som bär oss.
Paulus fortsätter senare i livet med det vackra brevet till församlingen i Efesos. Samma tankemönster kommer till uttryck där.
Ef 4: 1–16 Den andliga enheten och hur Kristi kropp byggs upp
Ef 2:19 Samma medborgarskap och att bli ett heligt tempel, en andlig byggnad.
Vi behöver påminna varandra om att mångfalden funnits i hela den kristna kyrkans historia.
Ja från dess första början. Mångfalden, olikheterna är en del av kroppen, byggnaden, växten.
I den nya kristna kyrkan förenades man – om än ibland med stor möda och genom konflikter och diskussioner – i Kristus.
Pingstdagen, där de många människorna som kom från olika håll och med olika språk och
dialekter, ändå kunde förstå varandra, därför att de alla hörde samman i Gud själv och fick
del av Guds heliga Ande. Olika språk men möjligheten att förstå varandra.
enhet för världens skull
6
Att samtala vidare om
• Vad innebär detta i konkretion?
• Hur uttrycker vi den enhet som redan finns, som är en del av Guds eget väsen?
• Hur arbetar vi tillsammans?
• Vad är vårt gemensamma uppdrag – på vår ort, i vår värld?
Materialtips att jobba vidare med
Möta människor i högtider, glädje och sorg – inklusive samtalsfrågor (SKRs skriftserie nr 19),
Kyrkan på väg mot en gemensam vision. Ekumeniskt samtal om kyrkans väsen och uppgift
(SKRs skriftserie nr 21).
Version 8 juni
En samtalsmodell för studiecirkel
Samtalsledare och spelregler
Någon i gruppen håller i samtalsstrukturen och tiden, så att alla får utrymme och allas erfa­
renheter tas tillvara.
Innan gruppen startar enas man om spelregler för samtalet. Spelregler som brukar bidra till
att skapa ett öppet och lärande samtal är:
• Det personliga vi delar stannar i gruppen.
• Det är ok att prova tankar och att ändra sig.
• Man har rätt att vara tyst.
• Alla talar i jagform.
• Alla hjälps åt alla hålla tidsramarna.
• Alla bidrar med sitt perspektiv och värdesätter att få ta del av andras.
En samtalsmodell för studiecirkel
En studiecirkel kan läggas upp med hjälp av samtalsmodellen som beskrivs nedan. 1,5 h–2 h
är en lämplig tid för samlingen.
• En inledande runda, ca 20 min.
• Gemensamt samtal, ca 60 min.
• Avslutande runda, ca 10 min.
Tidsangivelserna är ett förslag och kan anpassas efter gruppen.
Börja gärna med ett enkelt drop-in-fika och småprat en stund innan cirkeln startar. Det ger
alla möjlighet att landa i gruppen.
enhet för världens skull
7
Samtalsmodellen
En inledande runda där man kan prova sina tankar
Börja med en runda där var och en får möjlighet att berätta vad som rör sig i tanke eller
känsla just nu. Det kan vara en fundering utifrån det ni läst eller på annat sätt tagit del av
inför samlingen. Det kan också vara reflektioner över en händelse som anknyter till ert tema
för studiecirkeln.
Var och en får 3–4 minuter till sitt förfogande. Det är alltid ok att passa, att låta ordet gå
vidare om man inte vill säga något.
(Första gången man möts kan den inledande rundan vara mer personlig så att man lär känna varandra i
gruppen. Man kan till exempel berätta något från sitt eget liv och varför man valt att delta i studiecirkeln.)
Använd gärna ett föremål att hålla i för den som berättar, en sten eller något annat som är
avstressande att hålla i. Föremå­let markerar vem som har ordet och när en person berättat
klart går föremålet och ordet vidare till nästa.
I rundan får var och en berätta utan att bli avbruten. Syftet är att man ska få sätta ord på
och prova sina tankar, utan att behöva förklara och försvara. Samtidigt tränar man sig att
lyssna och ta in olika perspektiv.
Inget samtal förs kring den inledande rundan, om inte personen själv för in det i det efterföljande gemensamma samtalet.
Gemensamt samtal
När rundan är klar öppnar ni för ett gemensamt samtal utifrån det bibelstudium som ni läst
och de samtalsfrågor som finns i materialet. Starta gärna samtalet med en fråga, till exempel:
Är det något speciellt du fastnade för i det du läste? Hur knyter det an till livet och dina
erfarenheter?
Mötte du några nya perspektiv? Hur tänker du kring det?
Gjorde du någon ny upptäckt eller insikt? Hur kan du använda dig av det?
Ett alternativ kan vara att någon i gruppen inleder samtalet med en reflektion som anknyter
till temat. Andra inspel i samtalet kan till exempel vara litteratur, film, bilder, artiklar eller
musik som berör ert samtalsämne.
Avslutande runda
Avsluta samlingen med en runda där var och en har möjlighet att säga något kort om dagen,
till exempel:
Det här bär jag med mig från idag…
Något jag skulle vilja veta mer om…
Jag skulle vilja samtala vidare om…
Någon gång kan det vara bra att reflektera över hur man arbetar tillsammans och anknyta
till de spelregler som gruppen bestämt. Vad fungerar bra? Vad skulle vi kunna göra annorlunda?
