Synpunkter på Socialstyrelsens förslag till Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och
ångestsyndrom.
Akademikerförbundet SSR och Svensk Kuratorsförening har noterat att en preliminär version av de
Nationella riktlinjerna för depressionssjukdom och ångestsyndrom cirkulerar i hälso- och sjukvården.
Dessa förslag till riktlinjer präglas av tillbakagång och föråldrade synsätt . Teamarbetet lyser med sin
frånvaro. Varför beskrivs ingen utveckling av detta? En fara med riktlinjerna är att de lätt skapar en
mekanisk syn på vad som är god behandling? Vi saknar beskrivning av samband mellan psykisk
sjukdom, livssituation och omgivningsfaktorer.
Då vi konstaterat att dokumentet innehåller en mängd felaktigheter och motsägelsefulla
påståenden, ser vi det nödvändigt att inkomma med synpunkter.
Våra medlemmar som verkar inom hälso- och sjukvårdens olika specialiteter är socionomer
/kuratorer. De finns bland annat inom primärvård och psykiatri.
Det kunskapsområde som är socionomernas specialitet, socialt- och psykosocialt arbete, saknas helt i
dokumentet. Som exempel kan nämnas att i bilaga 1 under rubriken Psykosocial behandling/stöd, där
man skulle förvänta sig att det psykosociala behandlingsarbetet finns beskrivet, utelämnas det helt.
Även på sidan 17, där behovet av vårdåtgärder och adekvat kompetens inom första linjens vård
specificeras saknas det, liksom under rubriken ”Psykologisk behandling av god kvalite”t (sid. 56) där
det självklart borde ingå.
Socialstyrelsen har i dokumentet ”Patient och Närståendeperspektivet i Socialstyrelsens Nationella
riktlinjer - En arbetsmodell utvecklad inom riktlinjerna för depression- och ångestsjukdom” ( mars
2008) formulerat betydelsefulla behov gällande behandling och rehabilitering . Där poängteras bland
annat:
-
vikten av stöd för att utveckla strategier för att hantera sitt liv,
-
att få åtgärder och stöd som är riktade mot det fysiska, psykiska och ekonomiska
konsekvenser som sjukdomen och dess behandling orsakar för individen och de närstående,
-
att få stöd att anpassa omgivningens krav,
-
att ge individen bra förutsättningar att hantera vardagslivets krav och förhindra
återinsjuknande.
Detta ingår i socionomens/kuratorns arbetsområde men tycks ha glömts bort i förslaget till
Nationella riktlinjer från 2009.
Det är patientens problematik och behov som måste styra hur behandlingen ska utformas.
Människor är mer komplexa än sina diagnoser och behandlaren måste tillåtas skräddarsy
behandlingen. Det är inte vetenskapligt att avstå från metoder som är otillräckligt beforskade och det
är väl belagt att skillnaderna mellan olika behandlare är större än skillnaderna mellan olika
behandlingsformer.(lUborsky et al, 1986; Blatt et al, 1966).
I dokumentet betonas vikten av sammansatta vårdåtgärder (sid 17) anpassade efter den enskildes
behov. Det instämmer vi i men återigen saknas det psykosociala behandlingsarbetet och kuratorns
specifika kompetens.
Att inte utnyttja den kompetens som socionomer/kuratorer besitter är inte bara ett
samhällsekonomiskt slöseri, utan också ett svek mot patienterna.
Vi utgår ifrån att det är ett förbiseende från Socialstyrelsens sida att socionomkonmpetensen inte
varit representerad i arbetsgruppen men utgår från att våra synpunkter beaktas i slutversionen.
Akademikerförbundet SSR
Svensk Kuratorsförening
Titti Fränkel, utvecklingschef
Iris Sundelin, ordförande
