Saga, Norra Reals kulturella gymnasieförening
av Patrick Lönnberg
Med Concorida i Riddarholmsgymnasiet som inspirationskälla grundades 1879 Gymnasieföreningen Saga med sedermera professorn (historia och statskunskap vid Göteborgs
universitet) Ernst Carlson som initiativtagare. Det var också
hans namnförslag som vann gehör. På den här tiden stod
nordisk mytologi högt i kurs.
Namnet Saga betyder: “Hon som ser” och det finns också
en spännande koppling till den nordiska mytologin: Saga var
en asynja (= kvinnlig gud) som Oden gärna besökte i hennes
boning Sökkvabäck. Tillsammans drack de härliga drycker
ur hennes gyllene kärl där svala vågor sägs brusa stilla.
Det isländska ordet ”saga” betyder ”historia”, ”berättelse”.
Saga har därför ibland uppfattats som historiens gudinna.
Saga och Oden i Lidskjalf ser ut över alla världar
tecknat av Lorenz Frölich
Det var inte alltid myndigheter och eleverna
på Norra Real drog helt jämt och i samband
med att stävja att gymnasisterna besökte vissa
ställen, mopsade man upp sig och “Realisten’”,
Sagas hektograferade (ett slags enkel stämpeltryckning av bilder) tidning, skriver den 20
januari 1887 följande:
“I Dagens Nyheter för den 22 dec. läses : ‘Läroverkskollegierna hava inkommit till polismästaren
med en anhållan om att några därtill utsedda
konstaplar finge övervaka, att lärjungarna i statens
läroverk ej besökte vissa för dem skadliga ställen.’
Ja, nog är det ljuveligt. Nu får man inte ens gå på
ett visst ställe, förrän en poliskonstapel ...”
Inslaget var förstärkt med en ironisk teckning,
som undertecknad tyvärr inte hittat.
Det konstituerande mötet hölls den 22 februari 1879
Föreningens viktigaste uppgifter var teater, litteratur och musik samt att anordna skolbaler.
Det sistnämnda var mycket ovanligt för 100 år
sedan. Skolföreningar tilläts inte ha dans. På
Norra Real gick det dock av någon anledning
an och en nöjd ”Erik P” skriver:
” ... Balen var lyckad, ja alldeles kolossalt lyckad, det är ett oomkullrunkeligt faktum, och så roligt, som man hade på gymnasistbalen 1898, det har
man sällan haft och därför: heder och tack åt arrangörerna av densamma,
heder och tack åt alla de glada och lustiga flickorna, som gåvo den dess liv och
charme, och heder och tack åt vår rektor, som givit oss den undantagsställningen bland gymnasisterna här i staden att få hava ‘Gymnasistbal i Real’.”
Sagas verksamhet idag är huvudsakligen kopplade till studentfirandet:
Organiserar försäljningen av studentmössor, fest 100 dagar innan studenten samt den stora slutskivan på utpringsdagen.
Norra Realläroverkets musikförening grundades 1922 och samlade ett 30-tal
medlemmar i skolans orkestrar.
Hermes fanns under 1916-26 och var skolans helnykterhetsförening. Den organiserade
ett par lekaftnar varje år.
Den här logotypen användes
på en årskrift 1931
Kopierat från årsboken 1909
Gymnasieförbundet
”SAGA”
1879 22/2 - 1909
Gymnasieförbundet »Saga» kan vid sin 30-årsfest blicka tillbaka på en rik verksamhet i H. Realläroverkets gymnasieungdoms.
tjänst. Skiftesrik har »Sagas» saga varit, tidtals har dess tillvaro varit starkt hotad men lika många gånger har det ånyo vuxit sig
starkt. Intresset inom läroverket för musik och litteratur har helt naturligt omväxlande stigit och sjunkit och »Sagas» livslåga i
samma mån flammat starkare och svagare.
I »Sagas» arkiv förvaras såsom relik protokollet för det konstituerande sammanträdet, som avhölls den 22 februari 1879 i ett
klassrum i Realläroverkets dåvarande lokal, gamla rådhuset på Söder. Enligt detta dokument var det nuv. överdirektören i
läroverksstyrelsen Ernst Carlson, som tog initiativet till bildande af denna förening, vilken i likhet med det ett 30-tal år tidigare
stiftade Concordia inom Norra latinläroverket skulle verka för väckandet av en god kamratanda och kärlek till fosterlandet och
de sköna konsterna. Föreningen vann i början stark anslutning, men efter 1 1/2 år måste den dock nedläggas, då herrar föreningsmedlemmars oenighet omintetgjorde allt föreningsarbete. Året därpå lyckades det föreningens sekreterare Thore Blanche att
intressera sina kamrater för ett nytt »Saga», och i hela sex år blomstrade föreningen. Det var under denna period, som »Saga»
avhöll sin första högtidssammankomst; under vårterminen 1885 hölls nämligen i Vetenskapsakademiens hörsal en fest, som blev
en succés pyramidal, och vars närmaste följd var att sedan dess varje år anordnats minst en offentlig sammankomst.
Vårterminen 1888 nedlades »Saga» och även denna gång var det inre split, som förorsakade nedläggandet. På hösten gjordes
ett misslyckat försök att återupptaga föreningsverksamheten, och icke förrän på hösten år 1890, då läroverket flyttades till dess
nuvarande lokal, lyckades det några av de forna medlemmarna att låta »Saga» för tredje gången såsom en fågel Fenix återuppstå
ur askan.
Året 1890 inledde en lång, lugn period i »Sagas» utveckling. Eventuella meningsskiljaktigheter mellan medlemmarna bidrogo endast att göra diskussionerna under sammanträdena livligare, någon upplösning av föreningen har sedan 80-talet aldrig förekommit. Samförståndet mellan läroverkets myndigheter och föreningen var under seklets sista decennium det allra bästa; då och då
riktades föreningens program med föredrag i olika ämnen av dåvarande rektorn S. Almqvist.
Under 1900-talets första år, då de s. k. moderna idéerna började spridas bland ungdomen, rönte de diktande medlemmarna
inflytande därav, vilket spåras i deras alster. En enda gång fann sig rektor föranlåten att ingripa, varvid hela 1901 års upplaga
av denna tidning konfiskerades; antagligen på grund av ett tämligen självsvåldigt inlägg i den nu aktuella debatten rörande
djävulstron.
Under de åtta sista åren har »Saga» gått starkt framåt i såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende. Ett bibliotek har inrättats,
vilket underhålles av läroverket och »Saga» gemensamt. Detta omfattar nu ett par tusen band och äro där representerade alla
grenar av vår litteratur, från sagoböckerna upp till skönlitteraturens mästerverk; ett stort antal vetenskapliga arbeten icke att
förglömma. Såsom verkliga skatter kunna Shakespeare’s, Walter Scotfs och Ibsens samlade arbeten, samtliga på originalspråken,
nämnas.
»Saga» har kraftigt bidragit till utvecklingen av »Svealands samarbetande gymnasieförbund», en sammanslutning mellan de
flesta av mellersta Sveriges läroverks gymnasieföreningar. Samarbetet utgöres av årliga gemensamma litterära pristävlingar och
ett varje år återkommande sammanträde mellan anslutna föreningar. »Saga» anordnade det andra sammanträdet, och lät sig
representeras vid de båda övriga. Om också nyttan av detta samarbete icke är så påtaglig, kan man inte underlåta att skänka
erkännande åt det ideella strävandet att närma ungdomen vid olika läroverk till varandra.
Mellan föreningarna vid Stockholms högre läroverk äger intet egentligt samarbete rum. En och annan gång pr år inbjuder någon
av föreningarna de övriga till diskussion över aktuella ämnen, och är det den enda formen för ständigt gemensamt arbete. Under
år 1907 sammanträdde på Sagas förslag ombud från gymnasieföreningarna i Stockholm, vilka representanter efter långa diskussioner till öfverstyrelsen för rikets högre allm. läroverk avgåvo ett utlåtande rörande önskvärda reformer inom undersisningsväsendet. Utan synligt resultat har detta samarbete varit, men det är ett kraftigt vittnesbörd om ungdomens målvetenhet och
intresse för sitt intellektuella arbete.
I dessa tider, karaktäriserade av krass materialism och av överdriven fordran på kroppens sundhet, i det man glömmer själens,
är det glädjande att kunna omtala, att »Saga» lyckats bibehålla sin inre kraft och att alla tecken tyda på, att »Saga» i ännu
många decennier skall vara representant för vårt läroverks ungdoms ideella kamp.
Lennart Sahlin
Reals Naturvetenskapliga Förening, R. N. F
av Patrick Lönnberg
RNF bildades 1895 på initiativ av gymnasisten A G Heyman (student 1896).
Redan tidigare hade gymnasieföreningen Saga bildats, men den ansågs inte
svara mot lärjungarnas intresse för naturvetenskap. Ett samarbete med
Norra Latin gjorde det dock möjligt för elever i Norra Real att bli medlemmar i den naturvetenskapliga förening, “Linnea”, som verkade i den skolan,
men naturligtvis ville man ha en egen förening. När RNF väl bildats, diskuterades möjligheten att slå samman Linnea och RNF till Sveriges största
naturvetenskapliga gymnasieförening, men de stolta norrarealarna kunde
inte tänka sig att sänka sig till något sådant.
Den vanligaste aktiviteten var föredrag av någon av läroverkens lärare, som välvilligt höll föredrag om olika
aktuella temata, t ex om Nobelprisen. Även Nobelpristagarna själva engagerade sig och t.ex. höll professor Svante Arrhenius (nobelpriset i kemi 1903) ett föredrag om “Naturens kraftkällor”. I en av de många
festskrifterna finns också en artikel skriven av den då nyblivna nobelpristagaren i fysik (1905), f. d. realaren
(student 1905), professor Manne Siegbahn.
Föredragen kunde handla om det mesta, t ex binas språk, instinktens betydelse, skärgårdsgeologi och botanik, fysikaliska egenskaper vid låga temperaturer (lektor Hedelius smidde kvicksilverfigurer!!), analytisk
kemi, isotopforskning och annat sådant som fröjdade elevernas sinne.
Under föreningens äldre tid var det ofta diskussioner kring spännande ämnen: De astronomiskt spekulativa ämnena intresserade då mest, t. ex. ‘Världarnas undergång’ och ‘Kan Mars hysa organiskt liv’ och andra
liknande ämnen. Även elektriciteten var ett diskussionsämne, som engagerade: ‘Gas eller elektricitet?’, ‘Ånga
eller elektricitet?’ Andra ämnen som gjorde succé var ‘Hypnotism’, ‘Flytande luft’ och ‘Sprängämnen’. Om det
sistnämnda heter det i protokollet: » ... De många experimenten med så explosiva ämnen som jodkväve och
dynamit slogo i synnerhet an».
Under årens lopp blev föredragen mindre spekualtiva och då gällde det sådant som: ‘Järnframställning och
bearbetning’, ‘Radioaktivitet’, ‘Luftskepp och flygmaskiner’, ‘Myrväxter’ och ‘Titrering’.
Föredragskvällarna avslutades med te och bullar eller scones och dans till grammofonmusik. Allt avslutades
ca 21.30.
Föreningen organiserade även en del sommarresor. Den första företogs år 1898 och gick till Gotland och de
kommande åren skulle flera av dessa sommarresor ha destinationen Gotland.
I föreningen hölls naturligtvis också årsfester med inbjudna – mest unga flickor förstås, som skulle imponeras
av medlemmarnas storartade kunskaper. Kända forskningsresande höll föredrag.
RNF hade ett ganska stort arkiv och i det fanns bl.a. ett herbarium med mestadels växter insamlade under
lärjungarnas exkursioner i Uppland, på Öland, men mest på Gotland. Gotlandsherbariet ha varit det mest
fullkomliga näst Riksmuseets samling. När Norra Real omvandlades till samskola hösten 1961 genomfördes en hel del ombyggnader - bl.a. krävdes damtoaletter. Föreningens lokal behövdes för nya ändamål och
arkivalierna packades ned i lårar. Föreningen lovades nya lokaler, men det var snabbt glömt. Under sommaren 1961 kastades det mesta bort. Samma öde drabbade en mämngd undervisningsmateriel och böcker,
som förvarats på vinden. Kulturilldåd stod i samklang med tidsandan. Allt gammalt var skräp. (Det var på
den här tiden de ledande kommunalpolitkerna Hjalmar Mehrs och Joakim Garpe rev en stor del av de äldre
byggnaderna på Norrmalm. De som protesterade avfärdades som romantiska fjantar.)
R.N.F.:s ordförandeklubba
tillverkad av rester från
gamla elevpulpeter av
slöjdläraren K. J. Jennling
Idrottsföreningen R.I.F.
Det är inte helt klart när RIF grundades. År 1878 tillkom (enligt Carl Svedelius) Realläroverkets gymnastikförening och det förefaller rimligt att det är den föreningen som bara byter namn till Realläroverekts idrottsförening 1912. Till saken hör nämligen att idrotten under det tidigare 1800-talet bestod nästan enbart av gymnastik, simning, och skridskoåkning. Det var först på 1890-talet som idrotten breddades och för Norra Reals
del kom att omfatta fram för allt fotboll, som i Stockholm dominerades av Norra Real i början av 1900-talet.
Idrottsföreningen Kamraterna bildades 1895 med Norra realaren Louis Zettersten som drivande. Han blev
sedan IFK:s första ordförande. Se http://hem.bredband.net/tomplo/idrottsforen.html
Att Norra Real var på det hela taget mycket framgångsrik när det gällde idrott framgår av att av Sveriges 24
deltagare i gymnastik i Olympiska spelen 1912 (Stockholm) , var 7 från Norra Real. Den allmänna idrotten
stod högt i kurs på 10-talet, då Norra Real flera gånger blev bästa skola i skolungdomstävlingar. På 20-talet
var det skytte och bandy som gällde. NR var Stockholms skolmästare i flera gånger under 20-talet.
Skolans rykte som idrottsplugg härstammar från dessa tidiga
år i skolans historia.
Norra Reals skytteförening var egentligen en egen förening
grundad 1901.
En förening, som idag nog upplevs som udda är Norra Reals
landstormsavdelning, som bildades 1916 efter det att riksdagen år 1917 avskaffat militärövningarna i skolan. Den existerade bara något år. Kanske något för NR-truppen att återuppliva till Läroverksfejden?
Pololaget 1926
Norra Reals stolthet. Under alla år har prissamlingen haft en hedersplacering i skolans lokaler.
Idrottsföreningens viktigaste engagemang idag är den årliga skidresan till någon skidort. Arrangemanget är
mycket populärt. Alla får inte plats, men när hälften av skolans elever åker iväg.
Denna sammanställning är en länk till sajten “Norra Real - Stockholms äldsta gymnasium - 135 år”
http://patlon.se/nr.html
Patrick Lönnberg
APPENDIX
Hur det gick till när Saga bildades?
Detta bidrag skrevs till Sagas 40-örsjubileum år 1919 av föreningens förste ordförande. Hugo Lindkvist
“Sagas” ordförande kom hem till mig en afton i början av februari. Han ville ha litet upplysningar om hur det
var för 40 år sedan, då Saga bildades. Ur en avlägsen vrå i mitt hjärnkontor letade jag fram den del av mitt minnes album, som avhandlar min ynglingatid. Men ack, vad fann jag där? Jo, skriften hade bleknat så betänkligt,
att jag måste förklara det ogörligt att åtminstone för stunden kunna meddela något av värde. Jag måste nog först
ta till eftertankens skarpa synglas för att närmare undersöka, om jag kunde dechiffrera fram något ur den blekta
skriften, vilket jag betvivlade. Men Sagas ordförande släppte mig inte så lätt. Han frågade om jag ej ville lämna
något litet skriftligt bidrag i en eller annan form till en tillämnad minnesskrift på sällskapets 40-årsdag, och då
jag fick frihet att välja ut både vad jag eventuellt kunde få fram ur mitt minnes albums urblekta “ynglingadel”
och ur den betydligt lättlästare “mandomsdelen”, där skriften ännu är tydlig och klar, så gav jag mitt löfte, och
här infrias det nu.
Åskådligast från det gamla Realläroverket framstår själva skolhuset, mindre underligt förresten då jag i 35 års
tid så gott som varje vecka passerat därförbi en eller många gånger. Det var nämligen det gamla stadshuset Götgatan l, de båda Tessinar-nas gamla, numera så vanvårdade och förfallna palats, om vars vara eller icke vara så
mycket diskuterats i samband med det omfattande förslaget om ny uppfartsväg från Slussen. I den lokal på nedre
botten åt Brunnsbacken, där nu en vinfirma skyltar med sina spritvaror, hade vi vårt fysicum, där rektor Sixten
von Friesen på sitt klara och lugna sätt förde oss in i fysikens mysterier. En trappa upp med, om jag minnes rätt,
tre fönster åt Götgatan och lika många på den motsatta sidan och med härlig utsikt över segelleden låg bönsalen,
där Saga hade sina sammanträden.
Sagas upphovsman var vår avhållne klassföreståndare, den rikt begåvade Ernst Carlsson, redan vid 23 års ålder
fil. dr., sedermera professor vid Göteborgs högskola och död vid allt för tidig ålder, mänskligt att döma. Han var
vid den tiden endast 25 år gammal, och han förstod sig på pojkar. Han organiserade våra snöbollskrig på den
öppna gården på andra sidan järnvägen, där vi hade vår lekplats. Hans manliga, öppna väsen såväl som hans
undervisning tilltalade oss alla. — Så framkastade han en dag förslaget, att vi skulle bilda ett gymnasieförbund
i likhet med det gamla Riddarholms-gymnasiets Concordia. Han erbjöd sig att i så fall hjälpa oss med starten
och uppmanade oss att till det konstituerande sammanträdet var och en i sin stad framkomma med förslag till
ett lämpligt namn på det tilltänkta förbundet. Vid tillfället i fråga nämndes också en hel mängd mer eller mindre val-klingande förslag, men man tycktes ej kunna ena sig om något av dessa. Då framlade dr. Carlsson sitt
förslag: ”Vad säger ni om namnet Saga?” Och så lät han en liten motivering följa, i det han framhöll namnets
ursprung och betydelse. Genast slog oss det på en gång enkla, vackra, nordiska och innehållsrika i detta namn,
och med acklamation blev det antaget.
Sedan har jag svårt att tolka mer om detta i mitt minnes album. Jag tycker det står, att han hjälpte oss med
uppsättningen av stadgarna också, men säker därpå är jag ej. Vad jag tydligt kan läsa där är, att jag valdes till
ordförande, men varför kan jag omöjligen se, och det är för mig därför en gåta. Och Thore Blanche blev vice
ordförande. Naturligtvis skulle befattningarna åtminstone ha varit fördelade tvärt om — tycker jag nu. Om jag
hade samma tycke för 40 år se’n är väl inte så säkert, åtminstone framgår det inte av den svaga skriften i mitt album. Men Blanche var redan då en pennans och ordets man, och han har förblivit sin penna trogen genom livet.
För mig stod striden redan då het emellan skolan och musiken, och ur den striden utgick den senare som segrare.
Jag. lämnade skolan för Musikaliska Akademien.
Att av den svaga sammanslutning, som vi startat, en gång skulle bli den livskraftiga förening, som Saga nu är,
var nog vad vi, dess grundläggare, redan då hoppades, fast vi icke fingo vara med om det annat än som ”farbröder”.
APPENDIX
Om R. N. F., dess tillkomst och första verksamhetstid
Några minnen upptecknade av Gustaf Stolt
NÄR FÖR NÅGON TID SEDAN SEKRETERAREN I R. N. F. meddelade mig, att föreningen snart kunde fira
sitt tjugufemårsjubileum, och han frågade mig, huruvida jag med anledning diirav ville i festskriften berätta litet
om huru föreningen kom till och huru dess verksamhet gestaU tade sig under den första tiden, så var jag genast
på det klara med, att jag borde efterkomma en så vänligt uttalad önskan, men däremot var jag icke säker på,
huruvida mitt minne skulle stå mig bi i tillräcklig utsträckning. Nå ja, jag gav ett halvt löfte, och när jag sedan
fick låna R. N. F:s första protokollsbok, kände jag mig lugnare. Dels befanns det nämligen, att föreningens förste
sekreterare fört utmärkta och på detaljer ofta ganska rika protokoll, dels verkade i min hjärna kända associationslagar, varför jag snart hade för* djupat mig i en mängd glada och trevliga minnen. Jag får tillstå, att studiet
av de där gamla protokollen berett mig verklig njutning.
Vid Realläroverket fanns, innan R. N. F. bildades, den ännu blomstrande föreningen Saga, vilken emellertid uteslutande var avsedd att tillfredsställa humanistiska och skönlitterära intressen. Om den, som skriver dessa rader,
med en viss blygsel måste tillstå, att han aldrig frestades att vinna inträde i Saga, kan han i likhet med många av
de gamla kamraterna med så mycket större tillfredsställelse bekänna, att hans intresse för naturvetenskaperna
var vid kokpunkten och tarvade en avledare. Det var därför helt naturligt, att många av oss skulle begagna sig av
tillfället att bliva medlemmar av den vid Norra Latinläroverket befintliga naturvetenskapliga föreningen Linnea,
vilken sedan många år tillbaka gästfritt mottog Realläroverkets gymnasister i sin krets. Där blevo även i stor
utsträckning våra särskilda önskemål tillgodosedda, och det rådde ett utmärkt gott kamratskap mellan Linnéas
från de båda olika läroverken kommande ledamöter. Vi hade mycket trev liga och intressanta sammanträden i
det lilla rum, som Linnea disponerade över, och varest dess samlingar förvarades. Emellertid gingo nog småningom intressena något isär, och för de av realisterna, som voro särskilt intresserade för fysik och kemi, var det ju ett
önskemål att hava tillgång till större resurser, än vad Linnea i den vägen kunde erbjuda. Därför uppstod tanken
på, att man vid Real skulle bilda sin egen förening.
Det var A. G. Heyman, som tog initiativet och kallade de för bildandet av en naturvetenskaplig förening intresserade gymnasisterna till ett sammanträde den 6 december 1895 kl. 3 e. m. Vid detta, som var ganska talrikt
besökt, antogs i det stora hela ett av Heyman uppläst förslag till stadgar. De, som ville inträda i föreningen,
anmälde sig därpå hos Heyman. Deras antal var 42. Sedan skred man till val av styrelse, varvid till ordförande
valdes Magnus Forssner, till hans suppleant Gustaf Cronquist, till sekreterare Harald Ljungcrantz och till hans
suppleant Erik Schonberg. Nästa sammanträde hölls den 14 december. Vid detta upplästes de den 7 december
antagna stadgarne, vilka med sina förändringar och tillägg antogos. Föreningen kom nu även underfund med,
att den behövde en skattmästare, vartill valdes Gustaf Stoltz med Ernst Blixt som suppleant. Därefter ägde en
stor diskussion rum över frågan, huruvida R. N. F. skulle inbjuda Linnea att sammansluta sig med R. N. F., men
efter det många olika meningar förfäktats, beslöts att så icke skulle ske. Samma fråga upptogs även längre fram,
och de båda föreningarna tillsatte då en gemensam kommitté för dess behandling, men blev resultatet även då
negativt. Emellertid har mellan de båda föreningarna alltid rått ett mycket gott förhållande, och det är ganska
vanligt, att den ena föreningens medlemmar besöka den andra föreningens sammanträden.
Som man kan förstå, var intresset inom föreningen särdeles livligt strax efter bildandet. Nästa sammanträde
hölls även så snart som den 18 december, och programmet upptog icke mindre än två föredrag, det ena av ledamot Schonbsrg om »naturvetenskapens grundtankar», det andra av leda* mot Cronquist om »glaset», varefter
ledamot Heyman inledde en diskussion över ämnet: »Vilken kan anses hava den största framtiden, gasen eller
elekt* riciteten?» Inledaren höll på gasen, vilket kanske var det säkraste för att få diskussionen i gång. Han fick
också alla emot sig, men försvarade likväl gasen med stor tapperhet. Hans ansträngningar båtade likväl föga, ty
föreningen, som ej gärna tillgrep nödfallsutvägen att låta diskussionen utgöra svar på frågan, beslöt att såsom sin
mening uttala, att elektricitetens framtid vore större än gasens, vadan — som väl numera få anses avgjort — R.
N. F. i sitt första uttalande hade lyckan att ställa sig på den rätta sidan. Tre år senare var samma ämne föremål
för diskussion, men protokollet upplyser endast, att diskussionen var mycket het, i synnerhet mellan ett par med-
APPENDIX
lemmar. Vad föreningens åsikt var den gången, har alltså ej bevarats åt eftervärlden.
Av föregående redogörelse framgår, att föreningen, ehuru den ej bildades förrän ett stycke in i december månad,
likväl under höstterminen 1895 medhann ej blott det nödvändiga organisationsarbetet, utan även gjorde en
aktningsvärd början till den egentliga verksamheten. Den kunde därför med gott samvete taga sig julferier.
Det första sammanträdet under 1896 hölls den 25 januari. Vid detta tillfälle påbörjade Gustaf Cronquist, som
var en intresserad och skicklig amatörfotograf, en föredragsserie över fotografien. Jag erinrar mig ännu ganska
livligt dessa föredrag, som utmärkte sig genom klarhet och reda och under vilka åhörarne i lagom stora portioner
fingo inhämta det viktigaste av ämnet. Helt säkert bidrog Cronquists framställning ej obetydligt till att öka antalet amatörfotografer. Men tyvärr hade ej alla råd att köpa sig en kamera.
Föreningens stiftare Heyman höll på januarisammanträdet även ett föredrag, som handlade om mikrofonen och
dess användning, varefter den, som skriver dessa rader, hade äran inleda en diskussion om arternas uppkomst.
Denna avslutades med att föreningen beslöt uttala såsom sin åsikt, »att hela såväl väx^ som djurriket bildats ur
lägre former genom en gradvis fortgå? ende utveckling.» Descendensteorien hade tydligen slagit igenom.
Helt naturligt kan av utrymmesskäl ej redogörelse lämnas för alla föredrag under det första verksamhetsåret,
men jag vill omnämna en del ämnen, som voro föremål för diskussion. Jordens inre var ett av dessa, liksom
föreningen även med stort intresse dryftade möjligheterna för Andrées tilltänkta polärt färd, varvid, enligt vad
protokollet upplyser, medlemmarnas åsikter voro mycket delade, ehuru de flesta ansågo, att företaget med all
sannolikhet skulle komma att lyckas. Tyvärr var ju majoriteten den gången ej sann* spådd. Ett storartat diskussionsämne var även frågan om världarnas uppt komst.
Förutom av det arbete, vilket, såsom vi sett, ägnades vetenskapen, upptogs tiden av diverse föreningsangelägenheter, och naturligtvis saknades icke heller »stadgegruff», som ju synes vara oundvikliga i skol- och studentföreningar. Emellertid måste jag säga, att i det stora hela alla ärenden fingo en ur parlamentarisk synpunkt högst
korrekt behandling, och det goda kamratskapet medlemmarne emellan stördes aldrig nämnvärt.
En något svår nöt att knäcka visade sig frågan om föreningens högtidsfest vara. Det bestämdes, att festen skulle
firas till minne av någon stor naturvetenskapsman, och det var egentligen om förfaringssättet, genom vilket den
store mannen skulle utses, som det var svårt att uppnå enighet.
Mitt under det första verksamhetsåret bytte R. N. F. ordförande, i det att Magnus Forssner avgick för att i stället
bliva ordförande i Saga. Han efterträddes av Gustaf Cronquist, men valdes själv till ny vice ordförande.
Det skulle ej hava förvånat, om efter den första entusiasmen intresset för R. N. F. i någon mån hade svalnat. Så
Var emellertid ingalunda förhållandet. I protokollet över ordinarie sammanträdet den 2 maj 1896 läses visserligen, att oaktat styrelsen i vanlig tid utfärdat kallelsen, hade 25 minuter över den utsatta tiden endast nio
medlemmar infunnit sig, varför föreningen med beklagande av förhållandet beslöt titt uppskjuta sammanträdet,
men sa var det ej heller så lätt att åstadkomma en fulltalig församling under den sköna månaden maj. i synnerhet dä man betänker, att den högsta klassens hela intresse absorberades av den stundande studentexamen.
Emellertid lyc» kades man litet längre fram att få till stånd ett sammanträde, som likväl var riitt fåtaligt besökt.
Föreningen drog nytta av den erhållna lärdomen, och det bestämdes att under april och maj månader i allmänhet inga samman» träden borde hållas.
Till R. N. F:s obestridliga framgång bidrog väsentligt det välvilliga intresse, som läroverkets herrar lärare, med
rektor Almquist och lektor Moll i spetsen, visade den unga föreningen. Att det naturvetenskapliga intresset var
så stort, berodde till stor del på det inflytande, som lärarne utövade, i det att de -i den mån det på skolstadiet
lät sig göra - - framhöllo naturvetenskapens stora, bärande grundtankar och för övrigt åt framställningen av de
olika äm» nen gåvo en fängslande form. Undervisningsarbetet underlättades naturligt» vis mycket på grund av
läroverkets goda utrustning med undervisningsma» teriel. R. N. F. drog även vid sina sammankomster stor nytta
av läroverkets resurser i den vägen.
APPENDIX
Det har förut omnämnts att frågan om högtidssammankomstens rätta begående vållade vissa svårigheter. Dessa
undanröjdes likväl, och den 12 december 1896 kunde föreningen i enighet och sämja fira sitt första högtidssammanträde. Efter ordförandens hälsningstal och sekreterarens redogörelse för föreningens verksamhet hölls därvid
av hedersledamoten lektor T. Moll ett med talrika experiment belyst föredrag om flytande kolsyra. Under en
paus togs en fotografiutställning i betraktande, varefter ordföranden G. Cronquist gav en skildring av Berzelii liv
och verk. Programmet utfylldes med musik och deklamation. Högtidsfesten besöktes av cirka 200 personer och
var verkligt lyckad. Efter att hava omnämnt denna förenings första mera offentliga framgång nödgas jag emellertid avsluta dessa rader med att uttrycka min stora glädje över, att det verk, som vi realare för tjugufem år sedan
med ungdomlig entusiasm grundlade, visat sig äga livskraft och att R. N. F. ännu samlar unga skaror under sin
fana.
