Brandeffekter och insekter efter naturlig

kt
un
tt p
Pla
e
gg
a
tb
e
gg
ba
S
ar
sv
t
o
k
ra
p
t
d barkskin
Spetshörn
a
ectu
cus
i
pon
s la p
nbagge
l
Eup
OBS!
Vi får beskära bilderna.
Brandeffekter och insekter efter
naturlig skogsbrand i TorneträskSoppero fjällurskog 2014
Titel:
Brandeffekter och insekter efter naturlig skogsbrand i Torneträsk-Soppero
fjällurskog 2014. Länsstyrelsens rapportserie 2017/5.
Diarienummer:512-12519-2015
Omslagsbild:
Torbjörn Ramqvist, Lars-Ove Wikars, Jan-Erik Nilsson
Författare:
Anna Högdahl, Lars-Ove Wikars, Sven Hellqvist, Torbjörn Ramqvist, Olof
Hedgren och Jonas Sandström
Kontaktuppgifter: Länsstyrelsen i Norrbottens län
971 86 Luleå
Telefon: 010-225 50 00 fax: 0920-22 84 11
E-post: [email protected]
Internet: www.lansstyrelsen.se/norrbotten
Innehållsförteckning
Sammanfattning ............................................................................................................................... 2
Inledning ............................................................................................................................................ 3
Bakgrund .......................................................................................................................................... 4
Del I Beskrivning av skogsbestånd och brandens effekter .................................................. 6
Beståndstyp 1 .................................................................................................................................... 7
Beståndstyp 2 .................................................................................................................................... 9
Beståndstyp 3 .................................................................................................................................. 10
Beståndstyp 4 .................................................................................................................................. 11
Resultat och diskussion ................................................................................................................. 12
Del II
Insektsfynd från brandfältet ....................................................................................... 16
Insamling av insekter .................................................................................................................... 16
Resultat och diskussion ................................................................................................................. 17
Kommentarer till enskilda arter ................................................................................................... 19
Spindlar ............................................................................................................................................ 19
Skinnbaggar..................................................................................................................................... 20
Skalbaggar ....................................................................................................................................... 21
Gaddsteklar ..................................................................................................................................... 34
Flugor ............................................................................................................................................... 34
Parasitsteklar ................................................................................................................................... 41
Referenser ........................................................................................................................................ 44
Bilaga 1. Artlista spindlar .............................................................................................................. 48
Bilaga 2. Artlista skinn- och skalbaggar i systematisk ordning ............................................... 49
Bilaga 3. Artlista gaddsteklar och flugor i systematisk ordning.............................................. 55
Bilaga 4. Bilder från branden ........................................................................................................ 61
Bilaga 5 Insektsfällor ...................................................................................................................... 67
Sammanfattning
En naturlig skogsbrand den 14 juli 2014 påverkade ca 90 ha av den fjällnära skogen på
Vasazgoppats sluttning, i södra kanten av det mycket stora naturreservatet TorneträskSoppero fjällurskog, i Kiruna kommun.
Eftersom brandens effekter på fjällnära skog är dåligt kända, bestämde Länsstyrelsen i
Norrbotten att dokumentera och göra uppföljning av brandens effekter på trädstruktur och
mark. Under ett besök sommaren 2015, uppmättes en rad olika parametrar för träd i fyra
provytor. Beståndsbeskrivningar upprättades och humustjockleken mättes i transekter.
Branden hade haft en varierad intensitet med dödbrända partier (över 90% trädmortalitet),
till delar med en viss till hög trädöverlevnad (38% trädmortalitet). Volymen död ved var
nästan tio gånger större efter branden. Markpåverkan var liten, endast lokalt runt hårt
brända trädrötter var humusskiktet bortbränt och mineraljorden blottad.
Länsstyrelsen placerade ut insektsfällor på brandfältet mellan 11 juni-1 september, året efter
branden. 18 fällor av tre olika typer placerades på och intill olika typer av substrat på
sydostsidan av berget Vazasgoppat. Materialet från fällorna artbestämdes av fem olika
personer med speciell artkompetens. Vid sammanställning och utvärdering har fokus lagts
på kända naturvårdsintressanta och brandberoende arter.
Tjugo arter spindlar, 6 skinnbaggar, 207 skalbaggar, 23 gaddsteklar, 5 parasitsteklar och 150
arter flugor har identifierats. Av dessa är kortvingen Euplectus lapponicus, knäpparen
Ampedus lepidus, röksvampflugan Microsania capnophila, ostflugan Boreopiophila tomentosa,
kadaverflugan Meoneura pappi och takdansflugan Fannia slovaca nya för landet. Ytterligare ett
stort antal arter hittades som nya för faunaprovinsen Torne lappmark. Många av dessa har
troligen spritt sig norrut under senare decennier genom att klimatet blivit varmare.
Ett stort antal brandberoende och starkt brandgynnade insektsarter påträffades, varav
spetshörnad barkskinnbagge och rökdansfluga ingår i ett åtgärdsprogram för hotade arter
(brandinsekter i boreal skog). Delar av Norrbottens län hyser sannolikt landets mest intakta
fauna av brandinsekter. Totalt 15 arter i materialet var rödlistade (en spindel, en skinnbagge,
tolv skalbaggar och en fluga). Dessa utgörs huvudsakligen av arter som är knutna till
naturskog, men är i flera fall starkt gynnade av brand. Ytterligare ett stort antal signalarter
för särskilt naturskog hittades, varav vedlevande arter som är knutna till såväl lövträd som
gran och tall kunde konstateras.
2
Inledning
Efter en naturlig skogsbrand i juni 2014 i det stora naturreservatet Torneträsk-Soppero
fjällurskog beslöt Länsstyrelsen i Norrbotten att året efter följa upp brandens effekter på
skogen och insektsfaunan i området. Länsstyrelsen följer upp de naturvårdsbränningar som
görs inom skyddade områden. Den här naturliga branden valdes eftersom brandplatsen
ligger i fjällnära opåverkad barrskog, där det finns väldigt lite data om både bränder och
insekter.
Flera brandinsekter har redan försvunnit från landet (Lundberg 1984, Wikars 1992). Andra
arter är så ovanliga att de anses hotade, trots att många arter har gynnats av senare års
naturvårdsbränning (Wikars 2004). Ett särskilt åtgärdsprogram för hotade arter har
igångsatts för brandinsekter i boreal skog (Wikars 2006), i vilket undersökningar av
brandinsekter ingår som en viktig del. Flera tidigare undersökningar av brandinsekter i
Norrbottens län har visat att denna region i Sverige hyser den mest intakta brandberoende
insektsfaunan i landet (se diskussion). En särskilt intressant brandinsektsfauna hittas i de
mer opåverkade skogslandskapen.
Ur entomologisk synpunkt är materialet högintressant ur flera synpunkter. Förutom att det
samlats i en så ovanlig miljö som ett nytt brandfält, så representerar det ett av landets största
skyddade skogsområden som dessutom har urskogskvalitéer. Därutöver är övre Norrlands
inland förvånansvärt dåligt undersökt vad gäller insekter. Mats Karström (1992) myntade
begreppet ”Det glömda landet” för det stora delvis ännu intakta skogslandskapet nedom
kalfjället. Han syftade på det faktum att biologer sällan stannade till och gjorde
undersökningar i skogslandet på sin väg till de oftast mer lockande fjällmiljöerna. För vissa
insektsgrupper är hela norra Sverige överhuvudtaget dåligt undersökt.
Rapportens syfte är att dokumentera brandens direkta effekter på skog och mark samt hur
insektsfaunan ser ut i området ett år efter brand.
3
Bakgrund
Områdesbeskrivning
Naturreservatet Torneträsk-Soppero fjällurskog i Kiruna kommun, sträcker sig mellan
Torneträsk i väster och en bit bortom byarna Soppero i öster. En sträcka på 12 mil (Figur 1).
Det är landets näst största naturreservat (337 000 ha). Reservatet präglas av fjällnära
naturtyper där hedmark och myrmark står för ca 40 procent av ytan. Därutöver utgör
fjällbjörkskogen drygt 30 procent och barrskogen 20 procent av arealen. Området är i stort
sett väglöst förutom att E45 passerar genom områdets östra del.
Figur 1. Skogsbrandens läge, markerad med röd cirkel, i det stora fjällnära naturreservatet TorneträskSoppero fjällurskog. Branden omfattade ca 90 ha. Länsstyrelsen © Lantmäteriet Geodatasamverkan.
Fjällnära barrskog
Brandområdet ligger i fjällnära barrskog på Vazasgoppats delvis branta sydostsluttning,
söder om fjällmassivet Vittankivaara, ca 26 km nordost om Kiruna. Brandfältet sträcker sig
från myrar med tall och gran belägna ca 400 m. ö. h. upp genom blandskog till fjällbjörkskog
på ca 500 meters höjd. Sammantaget brann ungefär 90 ha. Skogen i brandområdet utgjordes
till största delen av opåverkad, gammal gles fjällurskog med tall, gran och björk i buketter.
Det fanns gott om träd i åldern 200–300 år och grånade torrfuror.
Skogsbranden
Den 14 juli 2014 upptäcktes skogsbranden som troligen startat som ett blixtnedslag i
naturreservatets södra del. Räddningstjänsten i Kiruna hade under några dagar fått in flera
4
larm om blixtantändningar av skog på olika platser i kommunen. De flesta bränderna
slocknade emellertid självmant genom regnskurar eller markfukt (Winnberg 2017, muntl.).
Vid denna brand, där röken syntes på långt håll, var man till en början osäker på exakt plats
och omfattning. Platsen ligger otillgängligt, ca 3 km från närmsta skogsbilväg. Med hjälp av
helikopter från en närliggande helikopterbas kunde branden och dess omfattning lokaliseras
(Figur 2). Vissa släckningsinsatser gjordes dagen efter av räddningstjänsten, främst i
sydvästra delen av brandfältet. Men branden slocknade till största delen av sig själv
(Winnberg 2017, muntl.).
Figur 2. Röken från det otillgängliga brandområdet syns på långt håll. Med hjälp av helikopter
lokaliserades branden och dess omfattning. I förgrunden ligger sjön Ylinen Sevujärvi och det är ca 3
km till närmaste skogsbilväg. Foto: Jan-Erik Nilsson.
När skogsbrand upptäcks i naturreservat, kontaktas alltid länsstyrelsen som i samråd med
räddningstjänsten avgör om branden ska släckas eller om den kommer att slockna av sig
själv. När branden är släckt överlåts ansvaret för efterbevakning till markägaren, som ska se
till att eventuella brandhärdar inte blossar upp igen (Palo 2013). Oftast begär länsstyrelsen
släckning eftersom det annars finns risk att branden ska sprida sig till andra markägare. Vid
denna brand var Statens Fastighetsverk markägare.
Uppföljning av skogsbrand
Inom Länsstyrelsens arbete med förvaltning av skyddade områden, dvs nationalparker,
naturreservat och Natura 2000-områden, ingår även uppföljning av naturtyper, arter,
friluftsliv och åtgärder. Länsstyrelsen i Norrbottens län följer upp samtliga
naturvårdsbränningar som görs inom skyddade områden (Länsstyrelsen 2011). Detta görs i
syfte att samla data och lära oss mer om brandens effekter samt utvärdera
5
naturvårdsbränningen. Insamling av insekter på brandfältet görs för att öka kunskapen om
länets ofta hotade, brandgynnade arter, samt få ett kvitto på om branden haft effekt.
Utöver naturvårdsbränningarna har vi även valt att följa upp några naturliga skogsbränder,
för att kunna jämföra eventuella skillnader. Den naturliga branden i Torneträsk-Soppero
naturreservat valdes eftersom brandplatsen låg i fjällnära opåverkad barrskog, där vi har
väldigt lite data om bränder och insekter.
Del I
Beskrivning av skogsbestånd och brandens effekter
Metodik
Vid uppföljning av bränder används Naturvårdsverkets riktlinjer för uppföljning av skog i
skyddade områden (Kellner, 2012). Metoderna testades vid uppföljning av
naturvårdsbränningen i Västra Gangsjajaure (Högdahl, 2015) och har modifierats något för
att passa länsstyrelsens behov. Brandfältet indelades i karaktäristiska delområden genom
subjektiv bedömning (Figur 3). Inom varje delområde lades en provyta med radien 10 m där
samtliga träd ≥ DBH 4 cm klavades för bestämning av diameter samt trädslag, trädets status
(levande/dött), eventuella stamskador t.ex. kådflöde och förekomst av brandljud.
Medelträdets höjd mättes med höjdmätare. Inom provytan mättes även död ved
(minimidiameter bas 10 cm DBH och topp>2cm). Även den del av lågan som låg utanför
provytan togs med. Lågans trädslag och grad av nedbrytning och sotning noterades också. I
anslutning till provytan bestämdes åldern på beståndets medelåldersträd och ett uppskattat
”gammalt” träd genom trädborrning. Sothöjden för stöt- och läsida mättes också. Som
metodtest relaskoperades grundytan samt den döda vedens volym i varje provytepunkt.
Branddjupet uppskattades genom att mäta humustjockleken, lagret mellan förnan och
mineraljorden, punktvis längs transekt.
De uppmätta parametrarna ligger till grund för beståndsbeskrivningarna och förståelse för
brandbeteende och skoglig struktur. De redovisas mer ingående under resultatdelen. Fler
bilder från branden finns i bilaga 4.
Beståndsbeskrivningar och brandpåverkan
Brandområdet dokumenterades den 14 juli 2015, året efter branden, av Susanna Andersson
och Simon Sundberg, som var anställda inventerare åt länsstyrelsen. De mätte även
brandparametrar, gjorde beräkningar och sammanställde data.
6
Brandområdet delades in i fyra olika beståndstyper (Figur 3). Beståndstyp 1 ligger i östra
delen av brandområdet och är grandominerat med inslag av tall och björk. Beståndstyp 2
ligger i sydöstra delen och är talldominerat med inslag av gran och björk. Beståndstyp 3
ligger på sluttande mark något högre upp på sluttningen och är grandominerat med inslag
av björk och enstaka tall. Beståndstyp 4 ligger högst upp i utkanten av själva brandområdet
och består av fjällbjörkskog.
Figur 3. IR-ortofoto över området med de olika beståndstyperna samt linjer där de två
humustransekterna utfördes. Prickarna markerar insektsfällornas placering. Brandfältet syns tydligt i
IR-ortofotot eftersom det har en grågrön nyans. Beståndstyp 4 har också brunnit. Länsstyrelsen ©
Lantmäteriet Geodatasamverkan.
Beståndstyp 1
Beståndstyp 1 upplevdes som ett treskiktat grandominerat bestånd med inslag av tall och
enstaka björk. Mestadels gran i övre skiktet, gran och tall i mellanskiktet och björk samt
enstaka gran i det lägre skiktet. Granarna var mestadels grova (DBH ca 24 cm) samt
medelgrova (DBH ca 18 cm) och ett fåtal klena (DBH ca 6 cm). Tallarna var grova (DBH ca 38
cm) och medelgrova (DBH ca 22 cm). Björkarna var mestadels klena (DBH ca 5 cm)
Medelåldersträdet (gran) i beståndet bestämdes till 160 år och ett gammalt träd (gran) till 180
år.
7
Beståndet låg i svagt sluttande terräng och marktypen var frisk blåbärstyp med väggmossa.
Botten och fältskikt bestämdes framförallt i obrända partier. Marklavar, bl.a. norrlandslav
och grå renlav hade också skonats av branden här och var. Det fanns även rikligt med
hänglav i många träd. Föryngring av björk från stubbskott samt uppslag av stybbskål, gräs
och skogsfräken hittades på den brända marken.
Många av granarna hade brunnit till toppen och dött (s.k. torching), och i det lägre skiktet
hade i princip alla klena björkar och granar dött (Figur 4). Även några tallar hade dött i
branden. Sothöjden, bortsett från de granar som brunnit till toppen, uppskattades till 2,5 m
på läsida och 1 m på stötsidan, vilket visar att branden varit ganska intensiv här. Det fanns
enstaka torrakor av gran och tall och medelgrova lågor redan före branden. Lågor kommer
att skapas av framförallt gran och björk som skadats i branden. Vid inventeringstillfället
hade flertalet större granar som försvagats i branden blåst omkull (bilaga 4, Figur 29).
Inga spår av tidigare brand eller avverkningar sågs i beståndet, dock hittades samisk
barktäkt på en gammal tall.
Figur 4. Beståndstyp 1 upplevdes som treskiktat och grandominerat med inslag av tall och enstaka
björk. I branden hade många av granarna brunnit ända upp i toppen. I det lägre skiktet hade i princip
alla klena björkar och granar dött. Foto taget året efter brand: Länsstyrelsen.
8
Beståndstyp 2
Beståndstyp 2 upplevdes treskiktat och var talldominerat med inslag av gran och björk. Det
högre skiktet utgjordes av tall och gran, de lägre av björk med enstaka gran. Björkarna stod
ofta i bukettform och fläckvis i beståndet. Tallarna var grova (DBH 25–40 cm) och
medelgrova (DBH≈18 cm). Granarna var grova/medelgrova (DBH 20–40 cm), samt ett fåtal
klena granar. Björkarna var klena (DBH≈5 cm) och medelgrova (DBH≈12 cm).
Medelåldersträdet (tall) i beståndet bestämdes till 195 år och ett gammalt träd (tall) till 340 år.
Området låg på frisk mark i svagt sluttande terräng. Tidigare bottenskikt bedömdes till
friskmosstyp med övervägande del väggmossa, men med inslag av björnmossa, kvastmossa
och husmossa. Fältskiktet var av blåbärstyp med inslag av lingon/ljung/kråkbär fläckvis i
beståndet. Rikligt med hänglav och inslag av norrlandslav och grå renlav fanns i de obrända
partierna. Föryngring av vide och björk från stubbskott hittades på den brända marken.
Branden hade främst dödat klena björkar samt klena granar i det lägsta skiktet. De grova
tallarna har överlag klarat sig väldigt bra (Figur 5). Redan före branden fanns lågor och
torrakor av tall med varierande nedbrytningsgrad (bilaga 4, Figur 32). Enstaka björktorrakor
fanns också. Sothöjden var 0,5–0,7 m på läsida och 0,1 m på stötsida, vilket visar att branden
varit lågintensiv i denna del. En del mindre obrända fläckar i markskiktet stöder också detta.
Figur 5. Beståndstyp 2 upplevdes som ett treskiktat talldominerat bestånd med inslag av gran och
björk. Branden hade främst dödat klenare björkar och granar. De grova tallarna hade överlag klarat sig
väldigt bra. Foto taget året efter brand: Länsstyrelsen.
9
Spår av tidigare brand hittades i form av ett brandljud på en gammal tall. Dessutom hittades
flera samiska barktäkter. Inga spår av tidigare avverkningar.
Beståndstyp 3
Beståndstyp 3 upplevdes som ett tvåskiktat granbestånd med inslag av björk och enstaka
tall. Beståndet upplevdes mycket tätare än beståndstyp 1 och branden hade varit intensivare
här. Gran och enstaka tall fanns i det övre skiktet, samt björk och enstaka gran i det lägre.
Granarna var mestadels grova (DBH 25–35 cm) och medelgrova (DBH 15–25 cm).
Medelåldersträdet (gran) bestämdes till 120 år och ett gammalt träd (gran) till 216 år.
Området låg på sluttande mark i ett näringsrikt dråg med en bäck som rann genom
beståndet. Vid bäcken/dråget var markslaget fuktigt med en hel del vitmossor. Här hittades
både låg- och högörter som midsommarblomster och ekbräken. Mellan bäcken och dråget i
högre terräng var markslaget friskt och fältskiktet svårt att bestämma p.g.a. branden, men
troligtvis mer blåbär och friskmossor än längre ner i sluttningen. Föryngring av enstaka
rönnuppslag, björk från stubbskott, gräsuppslag och stybbskål hittades. I dråget
uppmärksammades en vit filtaktig hinna, troligen av svamp (bilaga 4, Figur 34–35).
Inom detta område hade stora delar brunnit väldigt intensivt och marken var kraftigt svedd.
I princip alla granar hade brunnit till toppen och dött (Figur 6).
Figur 6. Beståndstyp 3 upplevdes som ett tvåskiktat grandominerat bestånd med inslag av björk och
enstaka tall. Foto taget året efter brand: Länsstyrelsen.
10
Nästan alla björkar i det lägre skiktet hade även de dött i branden. Många murkna granlågor
fanns redan före branden samt enstaka med hård ved (bilaga 4, Fig 33). Det fanns också
enstaka murkna björklågor. Några lågor var täckta av ett bränt bottenskikt, d.v.s. hade varit
övervuxna före branden. Inga spår av tidigare brand eller avverkning hittades.
Beståndstyp 4
Beståndstyp 4 var en mindre yta dominerad av fjällbjörk med inslag av gran. Mellan
beståndstyp 3 och 4 hade det inte brunnit lika kraftigt. Fjällbjörkarnas storlek varierade
(DBH 2–14 cm). De gick ej att åldersbestämma genom borrprov.
Botten- och fältskikt bestämdes i ytor som inte brunnit. Bottenskiktet var av friskmosstyp och
fältskiktet varierade mellan smalbladigt gräs och blåbärstyp med kråkbär/ljung. Fläckvis
fanns mycket örter och gräs, framförallt hönsbär och gullris. Annars mest kråkbär och
blåbär. Föryngring av asp (rotskott), björk (stubbskott) och uppslag av rallarros hittades på
den brända ytan.
De flesta björkarna hade dött i branden. Enstaka små granar och enris hade också dött (Figur
7). Sothöjden på fjällbjörkarna var 1,5–3 m på läsidan och 0,2–1 m på stötsidan. Redan före
branden fanns enstaka korta lågor och torrakor av björk.
Figur 7. Beståndstyp 4 var en fjällbjörksdominerad mindre yta med inslag av gran. Ytan hade brunnit
fläckvis och själva branden upphörde här. Foto taget året efter brand: Länsstyrelsen.
11
Resultat och diskussion
Brandens effekter på skog och mark
Branddjup
Blottad mineraljord hittades på flera ställen i det brända området, speciellt runt brända
trädrötter och vid rotvältor. I jämförelse med naturvårdsbränningen i Vuotnaape och
skogsbranden på Bälingeberget (Högdahl, 2014, opublicerat material), upplevdes mer
mineraljord vara blottad efter denna brand. Däremot hade inte branden gått särskilt djupt i
humusskiktet generellt sett (Tabell 1). Det var t.ex. ingen större skillnad i kvarvarande
humusdjup mellan humustransekt 1 (mediandjup=8 cm) och humustransekt 2
(mediandjup=7 cm), trots att transekt 1 gick genom beståndstyp 3 som brunnit mest
intensivt. Normalt går bränder på försommaren inte ner på djupet, och det har sannolikt
även varit fallet här. Detta indikeras även av att floran efter brand (se beståndstyp 1–4) i hög
grad bestod av skott från rhizom eller stubbskott.
Tabell 1. Humustjocklek efter brand längs de två transekterna. Punkter som hamnade i bäck (5 st) eller
på sten där humusskikt saknades (4 st) har uteslutits.
Transekt
1 n=31 (28)
2 n=84 (77)
Maxdjup (cm)
15
20
Mindjup (cm)
0
2
Medeldjup (cm)
7,7
8,1
Mediandjup (cm)
8
7
Brandens påverkan på trädstruktur
Redan före branden varierade trädslagsfördelning, diameterfördelning samt andelen döda
träd mellan de fyra olika beståndstyperna. Grundyta är ett sätt att mäta skogens
virkesinnehåll och kan sägas vara ett mått på skogens täthet, en viktig parameter för
biologisk mångfald. Virkesrikast var det i den grandominerade beståndstypen 3 och minst
virke fanns det inte så förvånande i beståndstyp 4 med fjällbjörksskog (tabell 2). Grundytan
inom provytorna i de fyra olika beståndstyperna skilde sig något beroende på vilken metod
som användes (se Metodval nedan).
Tabell 2. Grundytan uppskattad med två olika metoder, klavning och relaskopering. Grundytorna
inkluderade alla stående träd som bedöms ha varit levande innan branden.
Beståndstyp
1
2
3
4
Medelvärde
Klavning
(m2/ha)
14,5
17,3
20,0
5,9
14,4
12
Relaskopering
(m2/ha)
12
13
21
5
12,8
Trädslagsfördelningen visar hur de olika trädslagen var fördelade inom beståndstyperna
före branden (Figur 8). De olika trädslagen skiljer sig i förmåga att stå emot en brand. Tallen
klarar generellt sett bränder bäst eftersom äldre träd får en högt avsatt krona som kan undgå
flammor och skorpbark som skyddar mot eldens hetta. Stamdiameter och brandintensitet
har dock störst betydelse för beståndets påverkan.
Figur 8. Figuren visar trädslagsfördelningen före brand i de olika beståndstyperna 1–4. Data från
klavning i cirkelprovyta med radie=10m på träd ≥DBH 4 cm.
Branden hade en mycket kraftig påverkan på beståndstyperna och grovt sett var 81% av
träden döda efter branden. Men denna siffra varierade mellan beståndstyperna beroende på
trädslag och storlek. I beståndstyp 2 var andelen döda träd endast 38% då denna innehöll
många större tallar som klarat branden. I de övriga bestånden var över 90% av träden döda.
Träd från alla skikt hade dödats men de träd som klarat sig tillhörde i de flesta fall det högsta
skiktet, vilket visas genom att överlevnaden var tydligt kopplad till trädens grovlek (Figur
9). Inga klavade träd registrerades som halvdöda. Detta visar att branden var så kraftig att
den omedelbart dödade alla träd som inte var motståndskraftiga. Att branden dödat så
många träd innebär att ett helt nytt, likåldrigt trädskikt kan ta form i framtiden. I
beståndstyp 2 kommer dock gamla tallar finnas kvar som överståndare.
13
Figur 9. Diameterfördelningen för levande (svart) och döda träd (grå) i de fyra olika beståndstyperna.
Figuren visar hur beståndstyperna förändrats av branden: svarta och grå staplar visar beståndet före
brand och svarta staplar visar beståndet efter brand. Mortaliteten var hög, förutom i beståndstyp 2,
som till stor del bestod av tall. Brösthöjdsdiameter 10 cm har markerats med linje, för att belysa den
tydliga kopplingen mellan överlevnad och trädets grovlek.
Brandens påverkan av död ved
Lågorna som fanns i det brända området var väldigt sotade (alla som hamnade inom
provytorna var sotade till >50%). Beståndstyp 1 innehöll flera hårda lågor och några färska
granlågor som fortfarande hade gröna barr. Provytan i beståndstyp 2 hade en tallåga som
inte mättes in i substratmätningen då den växt utanför provytan men fallit in i den. I övrigt
fanns tallågor spridda i beståndet och substratmätningen i denna beståndstyp är troligen
underskattad. Beståndstyp 3 (med hög andel död gran) hade ett flertal multnade och mjuka
granlågor, men dessa hamnade inte inom provytan. Även mjuka murkna björklågor och
hårdare granlågor fanns i detta bestånd. I fjällbjörkbeståndet fanns björklågor i varierande
nedbrytningsgrad. Sammantaget visar detta att äldre lågor som funnits redan före branden
mestadels inte brinner upp och förhoppningsvis kan de fungera som spridningskälla för
svampar, insekter och andra mikroorganismer (bilaga 4, Figur 32–33).
Via substratmätning av lågor och högstubbar samt klavning av torrakor uppskattades
beståndstyperna innehålla ungefär 8 m3 död ved per ha (ved som dött redan före branden),
men detta varierade en del mellan beståndstyperna (Tabell 3). Två olika metoder användes
för att mäta den döda veden; substratmätning av lågor och klavning av torrakor samt
relaskopering. Volymen död ved varierade beroende på vilken metod som användes, se
Metodval nedan.
14
Tabell 3. Volymer död ved (lågor, högstubbar och torrakor som dött innan branden) beräknad med de
två olika metoderna klavning och relaskopering.
Beståndstyp
1
2
3
4
Medelvärde
Substratmätning + klavning
Död ved (m3/ha)
4,4
0,1
13,4
15,8
8,4
Relaskopmätning
Död ved (m3/ha)
4
6
15
6
7,8
Ungefär 10 gånger så mycket ny död ved beräknas ha bildats efter branden (Tabell 4).
Tabell 4. Total volym död ved efter brand. Även de lågor, högstubbar och torrakor som dött före
branden har räknats med.
Beståndstyp
1
2
3
4
Medelvärde
Substratmätning + klavning
Död ved (m3/ha)
112
6
197
24
85
Trädskador efter brand
Andelen klavade träd med stamskador var 19 %. Insektsangrepp var den vanligaste skadan
medan väldigt få kådflöden registrerades. Insektsangreppen registrerades främst i
beståndstyp 1 och 3 som innehöll en hög andel gran. Anledningen till de få kådflödena är
troligtvis att branden varit så intensiv att träden dött omedelbart och att kådflöde därför har
uteblivit. Äldre brandljud hittades på en tall inom beståndstyp 2, vilket visar att beståndet
brunnit tidigare.
Metodval
Klavning och relaskopering av levande träd resulterade i något olika grundyta (Tabell 2).
Förklaringar till variationen kan ligga i beståndens ojämna täthet och diameterfördelning.
Om provytan placeras där träden står glesare blir få träd klavade medan relaskopspalten kan
fyllas upp av grova träd utanför provytan. Placeras provytan istället på en punkt där träden
15
står lite tätare klavas många träd in medan de kan vara för klena för att fylla upp
relaskopsspalten. Om fler provytor skulle läggas ut i varje beståndstyp skulle mätningarna
av grundytan troligen bli mer exakta. Fler relaskopspunkter är att rekommendera då
relaskopering är en snabb och säker metod för att uppskatta grundytan av levande träd,
medan klavning är mycket mer tidskrävande.
På samma sätt gav mätningen av död ved olika resultat beroende på metod, men i högre
grad än för levande träd (tabell 3). Träd som vuxit inom provytan och ramlat ut från den
riskerar att inte fylla upp relaskopsspalten och volymen underskattas. Om träd som vuxit
utanför provytan fallit in i den ska trädet inte mätas enligt metoden för substratmätning,
men trädet kan fylla upp relaskopspalten och överskatta volymen. Sannolikt minskar detta
problem om många relaskoperingspunkter används, men att använda
relaskoperingsmetoden för död ved verkar ge större fel än för levande träd.
Del II
Insektsfynd från brandfältet
Insamling av insekter
Insektsfällor var utplacerade 11 juni – 1 september 2015, året efter branden, inom ett ca 250 x
200 m stort område i den sydöstra delen av brandfältet (Figur 3), där fällorna förväntades
vara mest skyddade för kraftig vind. Fällorna bestod av tre olika typer: fallfällor (4 st varav
en förstördes), trädfönsterfällor (11 st) och frihängande fönsterfällor av IBL-typ (4 st).
Fallfällorna bestod av gula plastskålar som därmed även potentiellt attraherar
blombesökande insekter.
Fällornas behållare fylldes med 1/3 propylenglykol och 2/3 vatten, samt ett par droppar
diskmedel. Fördelen med propylenglykol är att den inte är giftig. Den har även en längre
konserverande effekt än salt och vatten, då fällorna inte kunde tömmas kontinuerligt p.g.a.
svårtillgänglighet.
Fällorna placerades subjektivt för att öka möjligheterna av lämpliga placeringar. Dels för att
öka chansen att faktiskt hitta några brandgynnade insekter, dels för att lära oss var
insekterna finns genom att välja olika substrat (bilaga 5, tabell 5). Fällornas sena utplacering
berodde på att vädret varit kyligt och sommaren inte kommit igång. De togs ner 1 september
eftersom sensommaren var ovanligt varm. Foto på fällorna finns i (bilaga 5, Figur 36–42).
Bearbetning och utvärdering av materialet
Materialet var förvånansvärt välbevarat trots den långa fångstperioden. Vissa prover var i
olika grad ruttna, särskilt från fallfällor och vissa av trädfönsterfällorna. De frihängande
16
fönsterfällorna hade klarat sig bättre, eftersom de består av en sluten behållare med
dränering.
Efter nedtagning av fällorna plockades grövre skräp bort ur proverna av Länsstyrelsen.
Proverna sköljdes med vatten genom ett finmaskigt nät och fylldes på nytt med
propylenglykol i väntan på att artbestämning kunde ske. En första sortering gjordes av Sven
Hellqvist som plockade ut gaddsteklar och intressanta flugor ur materialet. Därefter
sorterades parasitsteklar, spindlar och kortvingar ut för vidare bestämning av olika
artexperter. Slutligen sorterades alla skinn- och skalbaggar ut för artbestämning. Se avsnittet
”Kommentarer till enskilda arter” för respektive artgrupp och bestämmare.
All sortering gjordes under lupp. Återstoden av proverna sparades (utom materialet från
fallfällorna som bedömdes vara i alltför dåligt skick). Möjligen kommer delar av detta att
bearbetas vidare om det finns intresse hos experter, eftersom det innehöll ett stort material
av puckelflugor.
Samtliga spindlar, skinnbaggar, gaddsteklar och skalbaggar artbestämdes. Bland flugor och
parasitsteklar artbestämdes grupper där detta var möjligt, och där de kunde förväntas
omfatta intressanta arter. Inga vedsteklar fanns i materialet.
Alla fynd rapporterades in i Artportalen under vintern 2016 – 2017 och knöts till ett projekt
som beskriver undersökningen. Enskilda intressanta arter kommenteras under avsnittet
”Kommentarer till enskilda arter”. Artlistor för artgrupperna finns i bilagorna 1–3.
Resultat och diskussion
Insektsfynd
Totalt identifierades 20 arter spindlar, 6 skinnbaggar, 207 skalbaggar, 23 gaddsteklar, 5
parasitsteklar och 150 arter flugor. I jämförelse med andra undersökningar är materialet
artfattigt, vilket är typiskt för nordliga insamlingar. Bland skalbaggarna dominerade till
exempel några få brandgynnade arter kraftigt. Å andra sidan hittades ett stort antal
intressanta arter, varav sex arter är helt nya för landet. Ytterligare ett stort antal arter hittades
för första gången i Torne lappmark (bilagor 1–3).
Bland brandinsekterna hittades ett stort antal arter t.ex. brandlöpare, brandkortvinge,
sotsvart praktbagge, kolsvart trädbasbagge och korthårig kulhalsbock. Mest exklusiva bland
brandinsekterna var spetshörnad barkskinnbagge, rökdansfluga och den för landet nya
röksvampflugan Microsania capnoides. De två första av dessa ingår i åtgärdsprogrammet för
brandinsekter (Wikars 2006), och den första är dessutom en Natura 2000-art. Vissa
förväntade arter bland brandinsekterna saknades t.ex. slät och grov tallkapuschongbagge.
Dessa finns dock endast undantagsvis i fällor ett år efter brand och hittas enklast genom
direktsök.
17
Bland flugorna hittades många förmodat brandberoende arter. Här är kunskapen generellt
så dålig att denna undersökning bidrar till en mängd ny information om potentiellt
brandberoende arter. Tidigare undersökningar av brandberoende flugor, särskilt i
Västerbotten under senare år, tyder på att det finns minst lika många brandberoende flugor
som bland skalbaggarna. Men hos flugorna är det mycket svårare att konstatera att en
enskild art är brandberoende eftersom de är så dåligt undersökta.
Minst lika intressant som brandinsekterna är fynden av alla naturskogsberoende
insektsarter. Totalt 15 rödlistade arter påträffades, varav huvuddelen kräver naturskog (men
är i flera fall även brandgynnade). Två hotade arter som hittades är liten barkplattbagge
(Pytho abieticola) och platt punktbagge (Clypastraea pusilla), vilka båda lever under granbark.
Ett av de mest anmärkningsvärda fynden är östlig rödrock (Ampedus lepidus). Den lever i
tallnaturskog, även bränd tallskog, men är tidigare inte funnen i naturlig miljö i landet.
Många av arterna som hittades är typiska signalarter för naturskog, ibland även lövrik sådan
(se artbeskrivningar).
En särskilt intressant brandinsektsfauna har tidigare hittats i skogslandskap med låg
påverkansgrad av modernt skogsbruk, t.ex. bränderna i Muddus och Lainio 2006 (Roger
Mugerwa Pettersson, SLU, Umeå, muntl.). Men fynd har även gjorts i randområden mot
mindre påverkad, lågproduktiv skog (Bohman & Wedman 2006, Wikars 2015). Även längre
söderut i landet är många brandinsekter vanligare i höjdlägen (Wikars 1997), något som kan
tyckas paradoxalt med tanke på att brandfrekvensen avtar med ett kallare klimat (t.ex.
Granström 1993).
Förekomst i fjällnära miljö
Orsaken till att brandinsekterna i högre grad har överlevt nära fjällkedjan är förmodligen att
skogslandskapen här inte hunnit omvandlas i lika hög grad som i lägre liggande delar av
landet. Här finns stora sammanhängande skogar där en mer naturlig dynamik ännu råder.
Detta är troligen kritiskt för brandinsekter, eftersom dessa är konkurrenssvaga och utnyttjar
den konkurrensfria situation som uppstår direkt efter att branden frigjort näring i mark och
träd, samtidigt som stora delar av den ursprungliga insektsfaunan slås ut. I brukade
skogslandskap gynnas andra störningsgynnade insektsarter av det omvälvande
kalhyggesbruket (som har liknande effekter som skogsbrand). Dessa störningsgynnade
generalister tränger förmodligen bort brandinsekterna i högre grad från den brukade skogen
än i de fjällnära opåverkade områdena.
Sannolikt är förekomsten av denna typ av riktigt stora skyddade områden (området är
337 000 ha) helt nödvändiga för bevarandet av en mer intakt insektsfauna. Ett problem är
dock att många hotade arter inte finns i dessa högt belägna områden av klimatologiska skäl.
18
Kommentarer till enskilda arter
Spindlar
Författare och artbestämning: Jonas Sandström
Totalt identifierades 46 individer fördelat på 21 arter, se artlista i bilaga 1. Vid
grovsorteringen slogs materialet från alla trädfällor respektive alla markfällor (gulskålar)
ihop i två prover. Trots det relativt begränsade materialet så inkluderade det flera
spindelarter som sällan har observerats i Sverige, eller ens i Norden. Lapplands spindelfauna
är relativt väl undersökt ovan trädgränsen men arterna i de fjällnära skogarna är betydligt
sämre kända. En av arterna är upptagen på rödlistan och är bedömd DD - kunskapsbrist.
Nedan beskrivs tre av dem som kan betraktas som särskilt intressanta utifrån
naturvårdsaspekter. Ingen art är direkt beroende av brand, men kan vara indirekt beroende
av den öppnare skog som brand leder till.
Nordtrattspindel Arctobius agelenoides
RL 2015: DD
Amaurobiidae – mörkerspindlar
En hane hittades i markfällor nära träd. För denna art finns det tidigare endast ett svenskt
fynd från Messaure, Lule Lappmark (1972). Utanför Sverige är arten känd från Inari i
Finland, norra delen av Norge, både från Kolahalvön och från Bajkalbergen i Ryssland samt
från västra Canada och Alaska i Nordamerika. Det tidigare fyndet i Sverige gjordes under
stenar i en rasbrant, i Finland under stenar i tät barrskog. De två fynden i Norge är från en
tallskog på sandig mark, en stenig skärning vid en skogsväg med fjällbjörk. I Nordamerika
finns flera fynd i såväl tät skog som blockmark. Arten bygger bo under stenar och fångar
passerande byten. Utbredningen i Sverige kan vara relativt begränsad men arten är sannolikt
också förbisedd. Arten är relativt stor och har ett arttypiskt utseende (Figur 10). Arten är
rödlistad även i Norge (VU, 2015) och Finland (NT, 2005).
Figur 10. Nordtrattspindel hane i sprit (kropp ca 7mm, vänster), t.h.
detaljbild på palp från samma hane i sprit. Foto: Jonas Sandström.
19
Fjällskogsspindel Scotinotylus clavatus
Linyphiidae - täckvävarspindlar
En hane hittades i markfällor nära träd. Tidigare funnen på två lokaler, Jelkajåkkå vid Porjus
och Ranesvare vid Högträsk, båda Lule Lappmark (1990). Fynd finns även i Norge och
Alperna. Flera av fynden i Norge är sydligare än de svenska. Arten verkar uppehålla sig på
eller i närheten av trädstammar. De tidigare fynden från Lule Lappmark gjordes i
fönsterfällor på stående granstammar i höglänt (ca 500 m.ö.h.), granskog utan nämnvärd
påverkan från skogsbruk. De norska fynden kommer också från fjällnära naturskog. Även
fynden i Alperna pekar på att arten är bunden till grovstammig granskog nära trädgränsen.
Arten bedöms som LC i Sveriges, Norges och Finlands rödlistor. I Nordamerika finns en
nära besläktad art som sannolikt är synonym, S. sacer.
Fjällkardarspindel Hackmania prominula
Dictynidae - kardarspindlar
Fem hanar hittades i markfällor nära träd. Tidigare finns ett fåtal fynd av arten i norra
Sverige, ett nordligare från Karesuando och ett sydligare från norra Dalarna. Funnen i Norge
ett fåtal gånger. Fynden är från fjällnära barrskog med naturskogskaraktär. Artens biologi är
inte närmare känd. Anmärkningsvärt är att föregående art (Scotinotylus clavatus) är likaså
funnen tillsammans med H. prominula i Norge. Arten är funnen i Finland och österut i
Sibirien och Nordamerika. Bedömd som LC i Sveriges, Norges och Finlands rödlistor.
Skinnbaggar
Författare och artbestämning: Lars-Ove Wikars
Materialet av skinnbaggar bestod enbart av vedlevande arter i släktet Aradus och
Scoloposcelis. Totalt hittades sex arter bland 61 individer, se artlista i bilaga 2. Flera var i sitt
larvstadium men kunde ändå artbestämmas. En art är rödlistad.
Spetshörnad barkskinnbagge Aradus angularis
RL 2015: VU, ÅGP, Natura 2000
En mycket sällsynt brandberoende art som är hittad i några av de nordligaste provinserna i
landet (Figur 11). De flesta tidigare fynden har gjorts i Torne lappmark och i norra
Norrbotten. Arten hittas under hårt bränd granbark och påträffas därför oftast i de mest
intensivbrända delarna av ett brandfält, och helst på klenare granar med tunnare bark. I
likhet med andra brandassocierade barkskinnbaggar äter den troligen sporsäckssvampar
under bark på nydöda träd, svampar som gynnas när träden branddödas. Här hittades arten
20
som larver i två fällor intill brända granar samt som en vuxen individ i en frihängande
fönsterfälla. Den är med i ett åtgärdsprogram för hotade arter som fokuserar på
brandinsekter i boreal skog (Wikars 2006) samt upptagen som en Natura 2000-art (Cederberg
& Löfroth 2000). Riktade inventeringar av arten har gjorts under senare år (Bohman &
Wedman 2005, Wikars 2015) vilka pekar på att arten är mycket ovanlig. Sannolikt är den
starkt minskande p.g.a. att den missgynnas genom konkurrens från närbesläktade arter som
bättre klarar av omvandlingen av skogslandskapet (Wikars 2015). Även flera andra
brandberoende arter visar liknande mönster, att de enbart eller framförallt hittas i
naturskogsrika landskap (se t.ex. platt punktbagge).
Aradus lugubris (en barkskinnbagge)
Även denna art är brandberoende och lever på ett liknande sätt som spetshörnad
barkskinnbagge. Den är dock betydligt mer utbredd än denna (ned till södra Svealand), och
utnyttjar flera olika substrat, t.ex. förutom brända träd även bränd mark. Arten hittades i
särskilt många exemplar i markfällorna.
Dess släkting A. crenaticollis är brandgynnad, men hittas minst lika ofta på obrända hyggen.
Denna art gynnas förmodligen av kalhyggesbruk, och kan därmed konkurrera med
brandberoende arter. Den hittades i ett enda exemplar i en fönsterfälla på bränd gran.
Ytterligare en brandgynnad art som hittades är A. betulinus, en art som trots sitt namn oftast
hittas på barrträdsved, och särskilt äldre ved med vedsvampar av släktet Anthrodia (t.ex.
citronticka). Den hittades i två trädfönsterfällor på gran.
Scoloposcelis obscurella (en näbbskinnbagge)
En starkt brandgynnad art som lever under barken på nydöda träd (särskilt under tunn och
torr, lossnande granbark) som ett rovdjur på andra insekters larver (kanske särskilt
tvåvingelarver). Arten hittas även på hyggen, och sannolikt gynnas den av kalhyggesbruk.
Eftersom den delar sin prefererade miljö med spetshörnad barkskinnbagge samt att den är
ett effektivt rovdjur så är det inte otänkbart att denna näbbskinnbagge medverkar till att
tränga undan spetshörnad barkskinnbagge från brukade landskap. Här hittad i en enda
fönsterfälla.
Skalbaggar
Författare och artbestämning: Lars-Ove Wikars och Torbjörn Ramqvist (kortvingar)
Ett rikt material av skalbaggar påträffades. Samtliga 2750 vuxna individer, samt några larver,
artbestämdes till totalt 207 arter. 18 arter var nya för Torne lappmark och två även nya för
landet. En artlista över påträffade arter finns i bilaga 2. Tolv arter är rödlistade. Särskilt
intressanta arter presenteras här i systematisk ordning.
21
Liten brandlöpare Sericoda quadripunctata
Denna art är en av våra mest karakteristiska brandinsekter och den utvecklas förmodligen
enbart på brandfält (Figur 11). Skalbaggen och dess larver äter av de hoppstjärtar som
blommar upp i marken under en kort period direkt efter brand (i upp till två, sällan tre år).
Larverna lever i den brända marken med de vuxna skalbaggarna som även hittas under lös
bark. Arten finns över hela landet, och har tydligt gynnats av senare decenniers
naturvårdsbränning. Fyndet är möjligen det första som gjorts i fjällnära skog.
Figur 11. Spetshörnad barkskinnbagge (6 mm, vänster) hittades i ett vuxet exemplar samt som enstaka
larver. Liten brandlöpare (7 mm, höger) hittades i ett vuxet exemplar. Foto: Lars-Ove Wikars.
Agathidium arcticum (en mycelbagge)
Denna karakteristiska mycelbagge är typisk i barrnaturskogar där den oftast hittas på
murken ved, eller i förna. Den lever på slemsvampar och gynnas åtminstone söderut av
slutna fuktiga bestånd. Arten går upp i fjällbjörkregionen.
Proteinus hyperboreus (en kortvinge)
En sällsynt nordlig art som beskrevs 1978. Det finns få fynd och levnadssättet är dåligt känt. I
likhet med sina närmaste släktingar är den framförallt påträffad på rutten svamp och as.
Funnen i samtliga tre markfällor i totalt 12 ex.
Porrhodites fenestralis (en kortvinge)
En mycket sällsynt art med oklart levnadssätt (Figur 12). Marklevande i förna/mossa.
Tidigare påträffad främst i fjälltrakter. Av nyare fynd är samtliga faktiskt gjorda på
brandfält, ända ner i Uppland. De tio exemplar som här påträffades i en markfälla är fler än
vad som tidigare fanns rapporterat på Artportalen totalt.
22
Vinkelhalsad omalin Eudectus giraudi
Tidigare rödlistad (NT, 2010). Utbredd i norra Sverige från Dalarna till Torne lappmark.
Förekommer under bark och på trädsvampar på löv- och barrträd (fr.a. björk, gran och tall)
och är en karaktärsart i nordliga naturskogar. Arten går upp i fjällbjörksregionen.
Scaphisoma subalpinum (en kortvinge)
RL 2015: NT
Spridd över landet och hittas framförallt i lövrika naturskogsbestånd (karaktärsart i
lövbrännor). Under försommaren kan den ses på undersidan av sporulerande fnösketickor
på murken stående björkved. Hittad i en frihängande fönsterfälla intill ihjälbrända granar.
Fyndet är möjligen det första som gjorts i fjällnära skog.
Dropephylla clavigera (en kortvinge)
RL 2015: NT
Framför allt en nordlig art men utbredd från Västergötland till Torne lappmark (Figur 12).
Hittad under bark på tall, gran och björk. Ofta påträffad på brandfält, och särskilt lite äldre
sådana, där den hittats i anslutning till citronticka på murken, liggande tallved. Hittades i en
markfälla samt i en frihängande fönsterfälla, och i båda fallen fanns liggande tallved intill
fällorna.
Olisthaerus megacephalus (en kortvinge)
RL 2015: NT
Nordlig art med förekomst från norra Värmland till Torne lappmark (Figur 13). Lever under
barken på både löv- (björk, asp) och barrträd (gran, tall), främst i liggande ved. Karaktärsart i
fjällnära naturskogar. Försvinnande i lägre och mer sydliga delar av utbredningsområdet. I
trädfönsterfälla på ihjälbränd gran.
Figur 12. Kortvingarna Porrhodites fenestralis (vänster), Dropephylla clavigera (mitten) och
brandkortvinge (höger) är alla starkt brandgynnade och sällsynta. De är 2-4 mm långa. Foto: Torbjörn
Ramqvist och Lars-Ove Wikars (brandkortvinge).
23
Tachinus basalis (en kortvinge)
Togs som ny för Sverige 1999 och var tidigare rödlistad (kunskapsbrist, 2005) (Figur 13). Den
är på spridning i norra Sverige och är nu påträffad i Torne och Lule Lappmark, Norrbotten
samt i Västerbotten. Arten lever i spillning, på kadaver och ruttnad svamp. Nästan samtliga
fynd är gjorda i större naturskogsområden, men det är oklart om detta speglar artens
miljökrav. Hittad i ett enda exemplar i en fönsterfälla.
Brandkortvinge Paranopleta inhabilis
Tidigare rödlistad (NT, 2010). Associerad med brända träd, fr.a. björk och gran där den är
knuten till olika sporsäckssvampar. På björk hittas den i anslutning till svampen
brandskiktdyna Daldinia loculata. Här hittades den i en fälla vardera intill ihjälbränd björk
och gran. Utbredd i större delen av Sverige och påträffas sporadiskt vid inventeringar av
brandfält (Figur 12).
Figur 13. Två ovanliga nordliga kortvingar, Olisthaerus megacephalus (6 mm, vänster) och Tachinus
basalis (6 mm, höger). Foto: Torbjörn Ramqvist.
Ischnoglossa obscura (en kortvinge)
Ny för Torne lappmark. Spridd från Skåne till nordligaste Sverige men rätt få kända svenska
fynd med många luckor i utbredningen (endast 22 fynd på Artportalen). Arten skiljdes ut
från den närbesläktade Ischnoglossa prolixa 1991 (Gillerfors 1993). Hanar är svårskilda (honor
är relativt enkla) vilket kan ha bidragit till den sparsamma rapporteringen. Släktet är
vedlevande och tidigare ansågs arten vara lövträdsassocierad men den tycks ha en bred
förekomst i både löv- och barrträd. I trädfönsterfälla på björk.
24
Atheta pandionis (en kortvinge)
RL 2015: NT
Ny för Torne lappmark. En mycket sällsynt nordlig art med ett delvis oklart levnadssätt.
Ansedd att leva i rovfågelbon, t.ex. av kungsörn, men den har rimligen andra miljöer den
kan leva i. Två fynd i trädfönsterfällor på grova stående tallar (i det ena fallet en gammal
torraka, i det andra fallet en ihjälbränd tall).
Euplectus lapponicus (en kortvinge)
Ny för Sverige
Arten beskrevs så sent som 2010 baserat på fynd i fönsterfällor från en enda lokal i Finland
(Löbl & Mattila 2010) (Figur 14). Denna lokal var rätt likartad den svenska med
björk/granskog vid granskogens övre gräns. Den finska lokalen ligger nära Enare Träsk på
ungefär samma breddgrad som den svenska. Det här är den andra fyndlokalen i världen för
denna art. Nästan alla arter i släktet är vedassocierade vilket sannolikt även gäller denna art.
Det är okänt vilket eller i vilka trädslag den lever i. De flesta arterna i släktet påträffas dock i
flera trädslag. Arten påträffades i fyra exemplar (alla hanar) i tre olika fällor, vilka satt på
eller intill branddödade björkar och granar.
Figur 14. Euplectus lapponicus en kortvinge som inte tidigare hittats i landet (1,6 mm). Till höger ses de
hanliga genitalierna, vilka helst bör granskas vid artbestämning. Foto: Torbjörn Ramqvist.
Svart ögonknäppare Denticollis borealis
RL 2015: NT
Denna vackra, blanksvarta knäppare utvecklas främst i vitrötad ved på murkna björkar, men
ibland även under barken på helt nydöda björkar. Den är starkt brandgynnad, men hittas
även på obrända hyggen och i gles naturskog. Arten är knuten till naturskogsrika landskap,
och dess vanlighet avtar söderut och ut mot kusten. Den går upp i fjällbjörkregionen. Här
hittad i fyra olika fällor. Även dess nära släkting D. linearis hittades, som även den går upp i
fjällbjörkskogen.
25
Östlig rödrock Ampedus lepidus
Ny (som inhemsk) för Sverige
Ett mycket överraskande fynd av denna i hela världen mycket sällsynta knäppare gjordes i
en av fönsterfällorna (Figur 15). Fyndet här är det nordvästligaste i världen. Arten hittades
som ny för Finland genom granskning av äldre museimaterial och den är ursprungligen
beskriven från Ryssland (Muona & Silfverberg 1978). Den har en östlig utbredning (den
heter östlig rödrock på finska) och finns hela vägen ut mot Stilla Havet. De enstaka fynden i
Finland är framförallt gjorda nära den ryska gränsen och i samtliga fall i naturskog. Ett nyare
fynd (2009) finns dock även sydväst om Rovaniemi (Piisavaara naturreservat) i finska
Lappland, inte mer än tre - fyra mil från svenska gränsen. Arten har hittats tidigare en gång i
Sverige, men då som införd i importvirke från Ryssland. Ett exemplar hittades inne i ved av
torr sibirisk lärk på en såg i Västerbotten (Lundberg & Pettersson 1997). I Finland är den
känd från talldominerade skogar inklusive nybränd sådan (Heliövaara m. fl. 2014). Närmare
kunskap om artens biologi saknas, men man kan anta att den lever i brunrötad barrträdsved.
Förslagsvis antas det finsksvenska namnet östlig rödrock även som ett svenskt namn. Arten
liknar ytligt den allmänna och karakteristiska släktingen halvsvart rödrock Ampedus balteatus
(Figur 15). Den senare är dock mycket sällsynt i nordligaste Sverige. Östlig rödrock kommer
rimligen att rödlistas i Sverige, eftersom den är mycket sällsynt och knuten till
naturskogsmiljöer. I Finland är den rödlistad som sårbar (2010).
Figur 15. Östlig rödrock, en knäppare som hittades som ny för landet (8–10 mm, vänster). Arten liknar
den allmänna arten halvsvart rödrock (höger). En av flera karaktärer är att det svarta fältet på
täckvingarna sträcker sig längre framåt. Foto: Lars-Ove Wikars.
26
Sotsvart praktbagge Melanophila acuminata
Detta är utan tvekan vår mest spektakulära brandberoende insekt, och den visar upp en
mängd olika anpassningar till brand (se t.ex. Wikars 1997) (Figur 16). I likhet med många
andra brandinsekter har den ökat sitt utbredningsområde över nästan hela landet efter att
naturvårdsbränningar började utföras för ca 25 år sedan. I stora delar av Norrland ansågs
arten vara försvunnen i början av 1990-talet. Arten är hittad upp i fjällbjörkregionen. Den
lever under barken på helt nyligen branddödade träd, särskilt gran. Larverna har en ett- till
flerårig utveckling mellan bark och ved. Skalbaggarna kan flyga upp till tio mil i sitt sökande
efter bränder, där särskilt rök, men även värmestrålning leder dem rätt. Arten hittades i ett
enda exemplar.
Figur 16. Sotsvart praktbagge (7–14 mm), en av våra mest
spektakulära brandinsekter. Foto: Lars-Ove Wikars.
Ernobius explanatus (en trägnagare)
Denna nordliga art lever mellan bark och ved på oftast långsamvuxna granar och tallar, som
dessutom ska ha dött långsamt, så att barken hinner torka fast. Den gynnas av brand om
denna skadar träden så att de dör långsamt. Typisk för naturskogar. Även dess släkting
Episernus angulicollis har en nordlig utbredning, och hittas främst i naturskog. En stor del av
senare tids fynd av denna art är gjorda på brandfält. Den har en liknande biologi som
Ernobius explanatus, med skillnaden att den gärna går i grova grenar och i toppar på klena
träd, och att den är helt bunden till gran (Ehnström & Axelsson 2002).
27
Epuraea deubeli (en savbagge)
Denna sällsynta skalbagge lever i gångarna av barkborrar av släktet Trypodendron, både på
tall och gran. Den är främst hittad i naturskog, och var tidigare rödlistad. Av senare tiders
fynd är en stor andel gjorda på brandfält. Här hittades arten i flera fällor. Fyra andra
sällsynta savbaggar som påträffades var E. fussi, E. thoracica, E. angustula och E. laeviuscula,
vilka alla även de går i gångarna hos barkborrar på nydöda träd, och har även de tidigare
hittats på brandfält.
Nordlig plattbagge Dendrophagus crenatus
En karaktärsart i naturskog som lever under torr och lös bark på relativt nydöda träd. Larven
lever av blånadssvampar. Brandgynnad. Utbredd i hela landet, men mycket sällsynt i södra
Sverige. I flera av de frihängande fönsterfällorna.
Pediacus fuscus (en plattbagge)
Har en liknande biologi och utbredning som föregående art men är mycket mer
störningsgynnad och försvinnande i södra delen av utbredningsområdet. Båda dessa arter
signalerar intressanta skogslandskap snarare än bestånd. I flera fällor av olika typ.
Sågkantad fuktbagge Henoticus serratus
En starkt brandgynnad liten skalbagge som framförallt utvecklas i bränd mark, där den lever
på brandgynnade mögelsvampar (av släktet Trichoderma). Utbredd i hela landet. Ofta
mycket talrik på brandfält, men enbart en mycket kort tid efter brand (ett år efter brand).
Hittad i stort antal i fallfällor, men även i fönsterfällor.
Cryptophagus corticinus (en fuktbagge)
Denna fuktbagge (Figur 17), verkar helt knuten till brandskiktdyna Daldinia loculata, en
brandberoende vedsvamp som växer fram på döda lövträd något år efter brand. I Norrland
hittas brandskiktdyna nästan enbart på björk. Skalbaggen hjälper sannolikt till att sprida
svampen mellan olika mycel och bidrar därmed till fruktkroppsbildningen (Wikars 2001).
Hittad i tre olika fönsterfällor.
Figur 17. Fuktbaggen Cryptophagus corticinus (2,5 mm) som tillsammans
med många andra insekter lever på svampen brandskiktdyna. Foto: LarsOve Wikars.
28
Atomaria lapponica (en fuktbagge)
RL 2015: NT
En mycket sällsynt, nordlig fuktbagge som hittas i naturskogsartade barrbestånd. Här hittad
i två olika fallfällor vid basen av brända granar. Artens ekologi får anses oklar, men den är
bland annat angiven från vedsvamp på gran. Fyndet är det nordligaste i landet och det första
som gjorts i fjällnära skog.
Atomaria affinis (en fuktbagge)
RL 2015: NT
Arten hittas både på gran och lövträd i naturskogsbestånd i mellersta och norra delen av
landet. Bland annat kan den hittas på honungsskivling vid basen av döende björkar. Här
hittad i flera exemplar i två frihängande fällor.
Atomaria vespertina (en fuktbagge)
Detta är en allmän och starkt brandgynnad art som även påträffas i en mängd olika
skogsmiljöer. Den kan hittas i både bränd mark och under bark. Den var mycket vanlig i
fällmaterialet, särskilt i fallfällorna. En ovanligare släkting är A. subangulata som även den är
brandgynnad, men framförallt på sikt eftersom den oftast hittas i murken ved med
vedsvampar (t.ex. i citronticka på tallågor). Denna hittas särskilt i mer naturskogsrika
landskap. Den hittades i två olika fönsterfällor i anslutning till tall- och granved.
Triplax scutellaris (en trädsvampbagge)
En karakteristisk art i lövrika naturskogar norr om Limes Norrlandicus, och en signalart för
värden knutna till boreal lövskog. Skalbaggen hittas i mjuka vedsvampar på murkna lövträd.
Här hittad i stora antal i alla de fyra frihängande fönsterfällorna, tillsammans med sina
allmännare släktingar T. aenea och T. russica.
Platt punktbagge Clypastraea pusilla
RL 2015: VU
En starkt brandgynnad och mycket sällsynt skalbagge som de senaste decennierna hittats i
naturlig miljö på två brandfält i allra nordligaste delen av landet (Figur 18). Historiskt har
den funnits i hela landet, och arten befarades utdöd innan den hittades på nytt av Roger
Pettersson strax efter bränderna i Muddus och Lainio 2006. Den lever i anslutning till
sporsäckssvampar under framförallt granbark på nydöda träd. Troligtvis finns den i låg
populationstäthet i obränd gammelskog, men kan sedan blomma upp efter brand. Sentida
fynd pekar på att den är beroende av större skogslandskap befriade från modernt skogsbruk
(i Finland finns den på gränsen till stora naturskogsområden i Ryssland). Sannolikt
missgynnas den genom konkurrens av generalister i mer påverkade landskap (se även
spetshörnad barkskinnbagge). Den hittades i ett exemplar vardera i en trädfönsterfälla på
gran samt i en frihängande fälla intill ”kolade” granar.
29
Figur 18. Platt punktbagge Clypastraea pusilla (3,5 mm), en i hela Europa idag mycket sällsynt
skalbagge. Foto: Lars-Ove Wikars.
Corticaria rubripes och C. ferruginea (mögelbaggar)
Dessa två arter utgjorde nästan hälften av alla skalbaggar i fällmaterialet! Båda är starkt
brandgynnade, men hittas även i en mängd andra miljöer över hela landet. Särskilt C.
rubripes hittas ofta under bark på nydöda träd, men båda arterna utvecklas nog främst i
marken. Båda lever av mögel (ffa. Penicillium) som blommar upp efter brand.
Corticaria polypori (en mögelbagge)
RL 2015: NT
Denna art lever under barken på nydöda barrträd, möjligen särskilt där barkborrar har
inympat sporsäckssvampar. Den hittas framförallt i naturskog, och är utbredd i hela landet.
Här hittad i en fönsterfälla på tall. Två andra naturskogsberoende arter i samma släkte som
påträffades var Corticaria orbicollis och robust mögelbagge Corticaria lapponica, där den första
främst hittas på murkna barrträd medan den senare främst hittas på fnösketicka på murkna
björkar. De är framförallt utbredda i norra Sverige. De hittades båda i flera exemplar.
Rödhalsad vedsvampbagge Mycetophagus fulvicollis
RL 2015: NT
Denna brokigt färgade skalbagge är mest typiskt funnen på aspved i lövbrännor, men hittas
även på björk och gran. Här hittades den i ett enda exemplar (i en fälla på tall), och fyndet är
ett av de nordligaste i landet och det första i fjällnära skog. Den är typisk för
naturskogslandskap. Detta gäller även dess släkting M. multipunctatus, som verkar mer
30
knuten till lövträd i södra Sverige och till tall i norra Sverige. Denna hittades i många
exemplar i sex olika fällor.
Liten barkplattbagge Pytho abieticola
RL 2015: VU
En sällsynt och naturskogsbunden skalbagge som även i lämpliga områden finns i låga
populationstätheter (Figur 19). Den utvecklas under lös, torr och tunn bark på granar som
varit döda i en handfull år. Konkurrens med den mer allmänna P. depressus verkar föreligga,
och liten barkplattbagge utnyttjar de delar av döda granar som P. depressus ratar (Wikars
2009).
Kolsvart trädbasbagge Sphaeriestes stockmanni
Arten är brandberoende och hittas under torr, bränd bark på framförallt gran och björk med
rikligt med sporsäckssvampar (Figur 19). Bland annat hittas den i anslutning till
brandskiktdyna (se Cryptophagus corticinus). Arten varierar enormt i frekvens i olika
landskap, och i landet skedde en tydlig ökning av utbredningsområdet efter att
naturvårdsbränning kom igång i början på 1990-talet. Under senare år verkar dock en
minskning ha skett igen (om än detta är svårtolkat eftersom arten ofta identifieras felaktigt).
Här hittades den i flera fällor på eller i närheten av framförallt gran.
Figur 19. Liten barkplattbagge (10 mm) till vänster och kolsvart trädbasbagge (2,5 mm) till höger. Foto:
Lars-Ove Wikars.
31
Avlång dubbelklobagge Stenotrachelus aeneus
Arten är mycket brandgynnad men kan även finnas i grannaturskog. Den har en nordlig
utbredning och finns även i fjällnära skog. Troligtvis har naturvårdsbränning motverkat en
minskning av artens utbredning till följd av minskande mängd naturskog under senare
decennier. Den lever under tunnare trädbark vid basen på grövre träd, främst på gran och
björk. Här hittades den i ett enda exemplar.
Nordlig svampklobagge Mycetochara obscura
Arten är en typisk naturskogsart och dess larver lever framförallt i sprickor och håligheter på
stående träd. Särskilt grova tallhögstubbar erbjuder långvariga utvecklingsplatser. Arten har
en nordlig utbredning i landet (framförallt norr om Limes Norrlandicus). Arten verkar ha
ökat något i utbredning under senare år, oklart varför, och är inte längre rödlistad.
Fläckig lövsvampbagge Tetratoma ancora
En typisk naturskogsart som ska leva i svampig ved. De vuxna skalbaggarna kan hittas på
vedsvampar. Den hittas både på lövträd (asp och björk) samt i tallved. Arten har en nordlig
utbredning i landet (framförallt norr om Limes Norrlandicus).
Bandad albrunbagge Abdera flexuosa
Arten är en typisk naturskogsart, särskilt i norra Sverige (i södra Sverige kan den finnas i
lövrika igenväxningssuccessioner). I norra Sverige är den framförallt bunden till granticka på
gamla granar, men även till eldticka på björk. Arten hittades i två exemplar i en frihängande
fälla mellan gran och björk. Fyndet är det nordligaste i landet, och arten är ny för Torne
lappmark.
Korthårig kulhalsbock Acmaeops septentrionis
RL 2015: NT
En starkt brandgynnad långhorning som dock även finns i obränd grannaturskog (Figur 20).
Larverna utvecklas under oftast lös bränd bark på gran och tall, och den kan finnas kvar upp
till tio år på brända träd. Den hittades i fyra olika fällor. Den är mycket lik den ännu
sällsyntare kantad kulhalsbock, A. marginatus, som även den är starkt brandgynnad. Denna
är dock sannolikt mer värmekrävande och finns inte i fjällnära skog.
32
Figur 20. Korthårig kulhalsbock (10–12 mm). Foto: Lars-Ove Wikars.
Granvivel Pissodes harcyniae
En nära släkting till tallviveln som främst hittas i naturskog där den utvecklas under barken
på stående, nydöda långsamvuxna granar med fasttorkande bark. Även dess släkting
granlågevivel Pissodes gyllenhali påträffades, en art som även hittas på avverkningsrester.
Fyndet av denna senare art är det nordligaste i landet, och arten är ny för Torne lappmark.
Båda arterna påträffades i vardera en fälla.
Brun granbastborre Hylurgops glabratus
En barkborre som lever i beskuggad, liggande grov granved, främst i naturskogsbestånd
norr om Limes Norrlandicus. En likande utbredning har randig granbastborre Xylechinus
pilosus. Denna lever dock i grova grenar på gran, men dessa ska ha dött långsamt, vilket är
typiskt i gamla lavgranskogar. Den förra hittades i flera fällor medan den senare enbart
hittades i ett exemplar.
Randig lövvedborre Trypodendron signatum
En typisk art i lövbrännor i boreal skog. Den utvecklas i färsk björk- och aspved, och är
tämligen sällsynt. Ett fynd gjordes, vilket är det nordligaste i landet. Dess släkting
Trypodendron laeve, som lever i barrträdsved, hittades som ny för Torne lappmark. Båda
arterna hittades i en enda fälla.
33
Gaddsteklar
Författare och artbestämning: Sven Hellqvist
Gaddsteklar är en artfattig grupp i nordliga områden och som väntat var det få arter i
brandfältsmaterialet. Totalt påträffades 47 individer av totalt 23 arter gaddsteklar, fördelade
på stritsäcksteklar (1 art), getingar (6 arter), rovsteklar (7 arter), humlor (7 arter) och solitära
bin (2 arter). I bilaga 3 finns en artlista över påträffade gaddsteklar. Ingen av de påträffade
arterna är särskilt anmärkningsvärd. Typiskt för nordliga områden är att sociala arter
(humlor, sociala getingar) dominerar, vilket syns tydligt i detta material. Noterbart är att
inga vägsteklar fanns i materialet. Många vedboende gaddsteklar, som anlägger bon i
gångsystem efter vedlevande skalbaggar, trivs på brandfält men det brukar dröja till några
år efter branden. Förmodligen kommer både individ- och artrikedomen bland gaddsteklar
öka de närmaste åren.
Flugor
Författare och artbestämning: Sven Hellqvist
Det fanns rikligt med flugor i fällmaterialet men långt ifrån alla har artbestämts. Dels var
materialet i vissa fällor i ganska dåligt skick vilket försvårade artbestämningen och dels har
vissa mer svårbestämda fluggrupper i stort sett lämnats helt obestämda. Det gäller bl.a.
familjerna Muscidae, Anthomyiidae, Tachinidae, Agromyzidae och Phoridae. Särskilt den
sista familjen (puckelflugor) rymde ett mycket rikligt material, och som sparats för
framtiden. Daggflugor av släktet Drosophila (Drosophilidae) var talrika i materialet men då
artbestämning av dessa är en mödosam process bestämdes bara en mindre del. Totalt
artbestämdes ca 1500 individer av flugor, fördelat på 150 arter, se artlista i bilaga 3. Fyra av
arterna var nya för landet och flera av arterna är dokumenterat eller förmodat
brandberoende eller brandgynnade. De artrikaste familjerna i det identifierade materialet var
Syrphidae (blomflugor, 25 arter), Heleomyzidae (myllflugor, 16 arter), Hybotidae
(puckeldansflugor, 15 arter) och Drosophilidae (daggflugor, 14 arter). Många av arterna har
en utpräglat nordlig utbredning i landet.
34
Brandberoende eller brandgynnade flugor
Hormopeza obliterata (Empididae) - rökdansfluga.
En brandberoende dansfluga som svärmar i brandrök (figur 21). Flugorna är rovdjur på bl a
röksvampflugor Microsania, och larverna utvecklas förmodligen som rovdjur i marken. Arten
är med i ett åtgärdsprogram för hotade arter (Wikars 2006) och rödlistad som NT (nära
hotad). Den är förmodligen utbredd över stora delar av norra Sverige, med nutida fynd från
Sörmland och norrut. Flera fynd har gjorts i Dalarna och i Västerbottens län i samband med
direkt eftersök med hjälp av anlockningsbrand, men i stora delar av landet saknas moderna
fynd, trots riktade eftersök. I Vazasgoppat hittades en hane i trädfönsterfälla 3.
Figur 21. Rökdansfluga (4 mm), en brandberoende dansfluga som ansamlas vid glödbränder och vars
larver utvecklas i djupbränd mark direkt efter brand. Foto: Lars-Ove Wikars.
Microsania capnophila (Platypezidae)
Ny för Sverige.
En röksvampfluga som nyligen rapporterats som ny för Europa efter fynd av arten i Finland
(Ståhls & Rättel, 2013). Alla Microsania-arter attraheras av rök och är typiska brandfältsarter;
hur larverna utvecklas är ännu okänt men en förmodan är att de lever på svampmycel i
marken. Av M. capnophila fanns en hane i fönsterfälla 5. Ytterligare två Microsania-arter fanns
i materialet, M. pallipes (i sex fällor) och pectipennis (en fälla) (figur 22).
35
Figur 22. Microsania pectipennis (1,5 mm), en av de tre arter av röksvampflugor som hittades här. Alla
svärmar i rök, och utvecklas i bränd mark. Foto: Lars-Ove Wikars.
Amiota rufescens (Drosophilidae)
En storvuxen, gul daggfluga som tycks ha en stark koppling till brandfält. Arten var okänd i
Sverige till 2014, då den påträffades på sex lokaler i Västerbotten; samtliga dessa var
brandfält (Julia Pettersson, Nils Ericson och Roger Pettersson, opubl.). Arten togs där i
fönsterfällor uppsatta på brandskadad tall, gran samt björk med skiktdyna, Daldinia. På en
av lokalerna (Tjäderberget) var fällor uppsatta både i bränd och obränd skog; A. rufescens
togs bara i den brända skogen. Att nästa fynd av arten också är från ett brandfält stärker
uppfattningen att arten är brandberoende. Arten har i Wales kläckts från fruktkroppar av
skiktdyna Daldinia på bränd ärttörne Ulex europaeus (Bratton, 2006). I Vazasgoppat togs ett ex
i fönsterfälla 7, på brandskadad björk.
Amiota subtusradiata (Drosophilidae)
Likt föregående art en daggfluga med koppling till brandfält. I Sverige är den tidigare bara
känd genom ännu opublicerade fynd från Tjäderbergets brandfält i Västerbotten 2014. Arten
togs där i fönsterfällor uppsatta på tall och björk samt i en IBL-fälla strax utanför brandfältet.
I Vazasgoppat togs en hane i fönsterfälla 4 och en i fönsterfälla 10, uppsatta på tall respektive
gran. A. subtusradiata har tidigare kläckts från skiktdyna Daldinia på bränd björk (Bratton,
2006). Det finns äldre uppgifter om att den snarlika A. alboguttata kläckts från Daldinia på
brandfält (t.ex. Hingley, 1971) men förmodligen är dessa felaktiga och avser i stället A.
subtusradiata (Bratton, 2006). Arterna i släktet Amiota är generellt sett sällan påträffade och
två arter finns på den svenska rödlistan
36
Dasiops appendiculus (Lonchaeidae)
En sällsynt stjärtfluga med misstänkt stark koppling till brandfält. Åtminstone fem av de
svenska fynden har gjorts på, eller i nära anslutning till brandfält. Förutom två honor i
fönsterfälla 5 på brandfältet Vazasgoppat är arten känd från brandfält i Tyresta, Sörmland,
2000; Räfsön, Ångermanland, 2010; Bredselet, Lycksele lappmark, 2013 samt Tjäderberget,
Västerbotten, 2014 (strax utanför brandfältet) (Hellqvist, 2013; Artportalen). För övrigt är
arten bara känd från Värmland (MacGowan, 2015), med okänd brandfältskoppling. Flertalet
stjärtflugor utvecklas i död ved, ibland på specifika trädslag. För just denna art saknas dock
sådana uppgifter men fynden på Räfsön och Tjäderberget gjordes på asp och i Vazasgoppat
på björk. Trots de många fynden på brandfält behöver arten inte nödvändigtvis vara
brandberoende, men arten kan, likt andra stjärtflugor, gynnas av en ökad tillgång på död
ved. Ytterligare fem stjärtflugearter fanns i brandfältsmaterialet med de vitt utbredda Dasiops
spatiosus, Lonchaea affinis och L. zetterstedti som talrikaste arter.
Homalocephala apicalis (Ulidiidae)
En fläckfluga som förmodligen är brandgynnad. Den utvecklas under barken på döda träd
och har påträffats i stort antal på ett par brandfält i Ångermanland (Nilsson & Nilsson 2010,
Hellqvist & Pettersson 2012). Krivosheina & Krivosheina (1995) hävdar att arten är knuten
till asp och flera svenska fynd av arten har också gjort på asp, utan koppling till brand. Dock
har brandfältsfynd gjorts även på barrträd och Nilsson & Nilsson (2010) rapporterar
äggläggning av H. apicalis på brandskadade granar. På brandfältet i Vazasgoppat togs arten i
fönsterfälla 1 (på tall) och IBL-fälla 6 (vid branddödade granar). Kanske har brandskadade
barrträd egenskaper som gör att de kan utnyttjas av flugor som normalt bara utvecklas på
andra trädslag? Homalocephala-arter är generelllt sett mer eller mindre ovanliga (Andersson,
1991). På brandfältet förekom även H. albitarsis, en art som enligt Krivosheina & Krivosheina
(1995) är knuten till barrträd, men även för denna art finns det olika uppfattningar om hur
strikt knuten den är till vissa trädslag (Rohacek 2012). På brandfältet funnen i tre fällor (IBL4,
IBL6 samt fönsterfälla 7, den senare uppsatt på björk). Parentetiskt kan nämnas att H.
albitarsis beskrevs av Zetterstedt 1838 på material från Jukkasjärvi, och arten tycks inte ha
återfunnits i området förrän nu, mer än ett och ett halvt sekel senare.
Microprosopa haemorrhoidalis (Scathophagidae)
En brandgynnad kolvfluga som var mycket talrik i fällmaterialet. Ganska ovanlig, men
utbredd över hela landet.
37
Övriga intressanta flugor
Xylophagus junki (Xylophagidae)
En ganska ovanlig men vitt utbredd vedfluga som främst påträffas i tallskog, flera fynd har
gjorts på brandfält. Larverna är rovdjur under barken på döda träd. En hona i gulskål 1. Ny
för Torne Lappmark.
Platypalpus nigricoxa (Hybotidae)
En nordlig puckeldansfluga, i landet bara känd genom ett fåtal fynd från Torne Lappmark.
Senast påträffad på ett brandfält vid Lainio, men förmodligen är arten inte knuten brandfält.
Ett ex i fönsterfälla 7.
Drapetis sp. (Hybotidae)
En välkänd men ännu obeskriven, pytteliten (1-1,5 mm) puckeldansfluga som förekommer
över hela landet och även i Norge. Arten har kläckts i stort antal från GROT-ved och
förmodligen utvecklas larverna som rovdjur i veden. Från brandfältet 2 hanar, i fönsterfälla 7
resp. 11.
Dasysyrphus postclaviger (Syrphidae)
En blomfluga med nordlig utbredning, i landet bara känd genom ett fåtal fynd i fjälltrakterna
i Lycksele- och Torne lappmarker (Bartsch m. fl. 2009a, Artportalen). Flera snarlika arter
finns och förmodligen är arten vanligare än de få fynden antyder. Två ex fanns i fönsterfälla
8.
Chrysosyrphus nasutus och Ch. niger (Syrphidae)
Två snarlika blomflugearter med likartad utbredning, som i Sverige endast förekommer i de
norra delarna av landet, främst i myrmarker. Larverna förmodas utvecklas i multnande
vegetation i myrar. Båda arterna var talrika i materialet från fönsterfällorna på brandfältet.
Lejota ruficornis (Syrphidae)
En ganska ovanlig blomfluga vars larver utvecklas i död ved. Den har förmodats vara
knuten till asp (Bartsch m. fl. 2009b). Arten fanns i åtta olika fönsterfällor från brandfältet,
fällor placerade på björk, gran och tall. De många fynden i ett område där asp saknas
antyder att arten inte är så specialiserad till asp som tidigare förmodats.
Cheilosia alpina (Syrphidae)
En nordlig blomfluga med ett fåtal fynd i fjällbjörkskog från Lycksele till Torne lappmark.
Arten förmodas ha larvutvecklingen i kvanne. Ett exemplar i fönsterfälla 2.
Boreopiophila tomentosa (Piophilidae)
Ny för Sverige
En ostfluga som karaktäriseras av tät, grå mikrobehåring. Arten beskrevs från subalpin miljö
i nordligaste Finland (Frey, 1930) och är även känd från likande miljö i norra Nordamerika
(Rochefort & Wheeler, 2015). Biologin tycks vara okänd. De flesta ostflugorna utvecklas i
kadaver men det finns även arter som utvecklas i svamp. Från brandfältet två honor, i IBLfälla 9 och fönsterfälla 2.
38
Parapiophila lonchaeoides (Piophilidae)
En sällan påträffad, nordlig ostfluga. Arten saknas i materialet från det svenska
malaisefälleprojektet (SMTP). I samlingarna från Nordiska Riksmuseet (NRM) och
Zoologiska museet i Lund (MZLU) finns bara några 1800-talsdjur från Dalarna och inre
Lappland samt ett, det senaste, från 1932 från Storlien, Jämtland. Förvånansvärt många
individer fanns i fällmaterialet från brandfältet, med totalt 9 ex från 6 olika fällor.
Parapiophila baechlii (Piophilidae)
En förmodligen ganska sällsynt, nordlig ostfluga som först rapporterades från Sverige av
Rochefort & Wheeler (2015) efter fynd av ett par exemplar från Abisko i amerikanska
museisamlingar. Genomgång av ostflugor i svenska samlingar (Hellqvist, opubl.) visade
dock att arten är utbredd i den svenska fjällkedjan med fynd från Härjedalen, Lule lappmark
och Torne lappmark. I brandfältmaterialet fanns ett exemplar i fönsterfälla 10.
Anmärkningsvärt många ostflugearter fanns i fällmaterialet, totalt åtta arter. Även
Parapiophila flavipes och P. pectiniventris är relativt sällan påträffade arter.
Odinia spp. (Odinidae)
På brandfältet förekom 4 arter av tickflugor av släktet Odinia. Släktet är i behov av revision
och tillgängliga bestämningsnycklar är ofullständiga eller motstridiga. Tre av arterna har
preliminärt bestämts till O. boletina, O. czernyi resp. O. ornata men en fjärde art, som var den
talrikaste, är ännu obestämd och kan möjligen vara en obskriven art. Samma art har även
noterats i annat fällmaterial från norra Sverige. Tickflugorna utvecklas i död ved och lever
som rovdjur på andra insekter. De har generellt ansetts vara sällsynta men i fällmaterial från
trädfönsterfällor påträffas ofta tickflugor. Några arter ses ibland på undersidan av
sporulerande tickor på döda björkar.
Meoneura pappi (Carnidae)
Ny för Sverige
En pytteliten (1,5 mm) svart fluga tillhörande familjen kadaverflugor. Arten beskrevs nyligen
på material från flera länder i Centraleuropa och Nordamerika (Stuke & Bächli, 2015) men
har inte tidigare rapporterats från Norden. Arten är snarlik (bl.a. skiljer sig genitalierna åt
bara i subtila karaktärer) den vitt utbredda M. flavifacies och har tidigare sammanblandats
med denna, men skiljs på att panna och ansikte är svart hos pappi, gult hos flavifacies.
Kadaverflugfaunan i Sverige är dåligt känd och sannolikt är denna art utbredd i Sverige. I
Sven Hellqvists samling finns även ett ex från Umeå. Det fanns rikligt med Meoneura i
fällmaterialet men endast ett fåtal har bestämts. I materialet fanns även den ganska vanliga
M. vagans. Kadaverflugorna utvecklas i diverse organiskt material av animaliskt ursprung,
som kadaver, spillning, i fågelbon etc.
Gampsocera numerata (Chloropidae)
En fritfluga som ansetts vara sällsynt i Norden och från Sverige uppger Nartshuk &
Andersson (2013) bara ett fynd från 1975 i Uppland. Under senare år är arten dock funnen
även i Småland, Ångermanland och Västerbotten (Artportalen) och sannolikt är den utbredd
39
över hela landet. En hona i fönsterfälla 7 var det första från fjälltrakterna. Arten förmodas
utvecklas på myxomyceter (Nartshuk & Andersson, 2013).
Cacoxenus argyreator (Drosophilidae)
En silverglänsande daggfluga som tills nyligen bara varit känd från Skåne i Sverige (Bächli
m. fl. 2004). Under senare år är arten dock funnen även i Småland, Ångermanland,
Västerbotten och Åsele lappmark (Garpebring m. fl. 2015; Artportalen) och sannolikt är den
utbredd över hela landet. Artens biologi är i stort sett okänd, men släktets andra europeiska
art, C. indagator, är kleptoparasit på murarbin (Osmia spp.). Fynd har gjorts i både
talldominerade och lövdominerade skogar. I brandfältsmaterialet en hane i gulskål 1.
Phyllomyza formicae (Milichiidae)
En förmodligen inte särskilt ovanlig sprickfluga som först nyligen uppmärksammats från
Sverige och som det ännu saknas publicerade fynd av. Den har dock påträffats i
Ångermanland och Västerbotten under senare år (Artportalen). Arten har hittats i
myrstackar (Schmitz, 1923) och utvecklas förmodligen i sådana. Från brandfältet en individ i
fönsterfälla 4.
Scoliocentra collini (Heleomyzidae)
En relativt nyligen beskriven myllfluga (Woznicka 2004) med få fynd från Sverige, känd
genom enstaka individer från Ångermanland, Jämtland och Norrbotten. Larvutvecklingen
uppges ske i fågelbon. Från brandfältet ett par hanar i fönsterfälla 7 och IBL-fälla 5. Även S.
scutellaris, som också fanns på brandfältet, är en art med nordlig utbredning i landet.
Tephrochlamys sp. (Heleomyzidae)
En myllfluga som inte kunnat identifieras med någon känd art och som möjligen kan vara
obeskriven. Arten fanns i flera individer från flera olika fällor.
Fannia slovaca (Fanniidae)
Ny för Sverige
En relativt nyligen beskriven art av takdansfluga (Gregor & Rozkosny, 2005) som tidigare
sammanblandats med F. umbratica. I Nordeuropa är den bara känd från Finland där två fynd
gjorts, i sydväst (Regio Aboënsis) och i nordost (Kuusamo) (Kahanpää & Haarto, 2013). Ett
av de finska fynden kläcktes fram ur en puppa från en murken granstubbe, vilket tyder på
att larverna utvecklas i död ved liksom några andra Fannia-arter. I släktet finns även flera
arter som utvecklas i fågelbon, kadaver, spillning, svamp, diverse förmultnande växtdelar,
etc. Från brandfältet en hane i fönsterfälla 1. Eftersom F. slovaca tidigare sammanblandats
med F. umbratica bör material som tidigare bestämts till den senare arten granskas på nytt. F.
umbratica är uppgiven från Sverige och i samlingarna vid Zoologiska museet i Lund (MZLU)
finns ett exemplar av den arten från Lycksele lappmark registrerat, medan arten saknas i
Naturhistoriska riksmuseets samlingar (NRM). Båda arterna förekommer i Finland
(Kahanpää & Haarto, 2013). I materialet från brandfältet fanns även den ganska ovanliga F.
melania som utvecklas i svamp.
40
Trypocalliphora braueri (Calliphoridae)
En sällan funnen spyfluga vars larver utvecklas som parasit på fågelungar av flera olika arter
av tättingar. I Sverige tidigare bara funnen i Småland och Västerbotten (Rognes, 1991;
Artportalen). En individ togs i fönsterfälla 7. Att det enda andra sentida fyndet från landet
också var från ett brandfält (Tjäderberget, Västerbotten) är ett märkligt sammanträffande.
Även Protocalliphora nuortevai utvecklas som parasit på tättingungar. Den, liksom två andra
av de spyflugor som fanns i materialet, Calliphora genarum och Lucilia magnicornis, är
utpräglat nordliga arter med förekomst främst i fjälltrakterna.
Trigonospila ludio (Tachinidae)
En i Europa mycket sällan påträffad parasitfluga som rapporterades som ny för Sverige av
Bartsch & Bergström (2001) efter fynd av arten i Ajaure, Lycksele lappmark 1988. Det är
tveksamt ifall ytterligare fynd gjorts i landet. Arten är även känd från bergstrakter i
Centraleuropa, Danmark, Finland och vidare österut till Korea och Japan. Artens värd är
okänd, men andra arter i släktet har uppgetts vara parasiter på antingen fjärils- eller
skalbaggslarver (Byun & Han, 2010). På brandfältet togs en hona i fönsterfälla 5.
Parasitsteklar
Författare och artbestämning: Olof Hedgren
Materialet utgjordes av två sammanslagna prover (markfällor respektive trädfällor) med 19
respektive 63 parasitsteklar, som fördelade sig på sju familjer inom Hymenoptera Parasitica. En stor andel gick att bestämma ner till släkte, om än med osäkerhet ibland, och
även till art i vissa fall. Generellt var trädanknutna steklar lättare att identifiera tack vare
bättre tillgång på bestämningslitteratur. Uppgifter om olika taxonomiska gruppers
artrikedom är hämtade från Dyntaxa (SLU). Grovt sett kan ”bytesdjuren” för
parasitsteklarna delas upp i markbundna, frilevande insektslaver (fjärilar, flugor) och i
trädlevande skalbaggslarver på främst barrträd (i ett fall uppenbart lövträd) i tidiga
nedbrytningsstadier.
Markfällor
Ichneumonidae, brokparasitsteklar
12 exemplar
Orthocentrinae, svampmyggesteklar
Det finns 152 arter fördelat på 6 släkten i Sverige av denna underfamilj. Möjligen kan de två
41
exemplaren tillhöra släktet Orthocentrus spp. som det finns 18 arter av i Sverige.
Underfamiljen uppges vara artrik i nordliga trakter, men är en av de minst utforskade inom
brokparasitsteklarna. ”All species for which the biology is known are larval koinobiont
endoparasitoids of Diptera Nematocera, primarily fungus gnats (Sciaroidea). Orthocentrines comprise
a common and conspicuous part of the ichneumonid fauna, especially in north and temperate regions,
where the group is particularly species-rich and abundant, but up to now this subfamily is one of the
least known within Ichneumonidae” (Humala 2008). (2 exemplar)
Ichneumoninae, fjärilsparasitsteklar
Det finns fler än 530 arter i minst 98 släkten i Sverige av denna underfamilj som är mycket
artrik och främst angriper fjärilslarver. Alla parasitstekelindivider i detta prov var tämligen
små till mycket små, vilket antyder att de angripna fjärilsarterna också är övervägande
småväxta. (10 exemplar)
Diapriidae, hyllhornsteklar
3 exemplar
Belytinae
Denna underfamilj består av minst 208 arter fördelat på 24 släkten i Sverige. Möjligen kan
det röra sig om släktet Aclista spp. som består av fler än 40 arter i Sverige. Värddjur i stort
okända. Kan kläckas ur parasiterade svampmyggor, Mycetophilidae (Macek 2005).
Braconidae, bracksteklar
3 exemplar
Alysiinae, spretkäksteklar
Underfamiljen består av minst 250 arter fördelat på 42 släkten i Sverige. Möjligen kan det
röra sig om släktet Alysia spp. som är ett holarktiskt släkte med fler än 20 arter i Sverige.
Honorna lägger sina ägg i larver eller ägg av flugor (s.k. högre flugor). De spretiga käkarna
behövs då den fullbildade stekeln ska kunna ta sig ut ur flugornas sega kokonger. Livnär sig
på pollen och nektar. (2 exemplar)
Brachistinae
Denna underfamilj består av 61 arter fördelat på 7 släkten i Sverige. Möjligen kan det röra sig
om släktet Blacus spp. som består av 23 arter i Sverige. ”Blacus species are common as adults in
Britain, but remarkably poorly understood biologically. From Capek's (1983) review of the published
rearing records, many of which stem from isolated rearings along with numerous other insects under
poorly controlled conditions, it can be concluded that species of Blacus are probably solitary koinobiont
endoparasitoids of coleopteran larvae…” (Shaw & Huddleston 1991). (1 exemplar)
42
Trädfönsterfällor
Pteromalidae, puppglanssteklar
8 exemplar (småväxta arter)
Metacolus unifasciatus är en art som är starkt knuten till trädslaget tall där bl.a. större
märgborre parasiteras. Utbredd i landet. (4 exemplar)
Roptrocerus spp. (1 exemplar), Dinotiscus eupterus (2 exemplar), Rhopalicus tutela (1 exemplar)
alla dessa tre är välkända och vanliga parasitoider på olika barkborrar på döende barrträd
(Hedqvist 1963).
Proctotrupidae, svartsteklar 1 exemplar (småväxt art)
Troligen tillhör exemplaret släktet Brachyserphus som består av 2 arter i Sverige. Släktets
biologi är dåligt känd men uppges vara knuten till vedskalbaggar som lever i mera
nedbruten ved, exempelvis brunbaggar (Melandryidae).
Eurytomidae, kragglanssteklar
4 exemplar (småväxta arter)
Eurytoma spp. är ett artrikt släkte med fler än 50 arter bara i Sverige. Angriper bl.a.
barkborrar.
Braconidae, bracksteklar
29 exemplar
Cheloninae, skålsteklar
Inom underfamiljen finns bl.a. släktet Chelonus som består av 40 arter i Sverige. Angriper
Lepidoptera, både stor- och småfjärilar, vars ägg parasiteras. Parasitsteklarnas bakkropp ser
lustig ut då alla leder är ”sammansvetsade” till en ihålig skål med öppningen neråt (Shaw &
Huddleston 1991). (5 exemplar)
Släktet Coeloides består av 9 arter i Sverige. Dessa angriper larver av olika vedinsekter såsom
barkborrar (Hedqvist 1998). Ett palearktiskt släkte med flera arter på nordamerikanska
barkborrar, däribland the mountain pine beetle som just nu har ett enormt utbrott i
tallskogar i västra Kanada och USA. (11 exemplar)
Släktet Bracon har fler än 60 arter i Sverige. (1 exemplar)
Alysiinae, spretkäksteklar (12 exemplar)
Ichneumonidae, brokparasitsteklar
20 exemplar
Campopleginae, klämbaksteklar
Inom underfamiljen finns bl.a. släktet Rhimphoctona som består av 8 arter i Sverige och är en
dåligt studerad grupp. Troligen parasiterar dessa rätt storväxta arter på olika
långhorningslarver under bark på nyligen döda barrträd. (4 exemplar)
43
Ichneumoninae, fjärilsparasitsteklar
Underfamilj med flera olika släkten. Steklarna parasiterar med stor sannolikhet Lepidoptera.
Robust byggda arter. (9 exemplar)
Xoridinae, vedparasitsteklar
Xorides irrigator (F.) (1 exemplar) och Xorides brachylabis (Kriechb.) (1 exemplar). Ganska
storväxta arter som parasiterar på olika långhorningar, bl.a. uppges barrträdslöpare
Rhagium, timmerman Acanthocinus spp. och barkbockar Tetropium spp. (Kasparyan 1981,
Gauld & Fitton 1981).
Poemeniinae, vedhålsteklar
Underfamilj med bl.a. släktet Neoxorides med minst 3 arter i Sverige. Slanka steklar med rätt
långa äggläggare som angriper skalbaggslarver i ved, eller andra insekter som utnyttjar
gamla gångar i veden. (5 exemplar)
Aulacidae, vedlarvsteklar
1 exemplar
Aulacus striatus (Jurine). Mycket karaktäristisk insekt, som angriper skalbaggslarver
(långhorningar, praktbaggar) men kanske desto mer olika vedsteklar, t.ex. Xiphydria camelus
som är vanlig på döende och gärna brandskadade lövträd som björk och gråal (egna
observationer). Nordligaste fynd i artportalen är från Hälsingland (Hedgren 2004). (1
exemplar).
Referenser
Andersson, H. 1991. Revision of Swedish Homalocephala Zetterstedt (Diptera, Otitidae). - Entomol.
Tidskr. 112, 27–32
Bartsch, H. & Bergström, C. 2001. Blom- och parasitflugor från Lycksele lappmark, särskilt Ajaure
(Diptera: Syrphidae, Tachinidae). Natur i Norr 20, 113–119.
Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A. & Nasibov, E. 2009a. Nationalnyckeln till Sveriges
flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Syrphinae. - ArtDatabanken, SLU, Uppsala
Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A. & Nasibov, E. 2009b. Nationalnyckeln till Sveriges
flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. - ArtDatabanken, SLU,
Uppsala
Bohman, P. & Wedman, A. 2006. Inventering av brandinsekter i Norrbottens län 2005. Länsstyrelsen i
Norrbottens län, Naturvårdsenheten. Rapport.
44
Bratton, J. H. 2006. Amiota rufescens (Oldenberg) (Diptera: Drosophilidae) reared from the fungus
Daldinia fissa Lloyd in Wales. - Br. J. Ent. Nat. Hist. 19: 247–249.
Byun, H.-W. & Han, H.-Y. 2010. Taxonomic review of the genus Trigonospila Pokorny
(Diptera: Tachinidae: Blondeliini) in Korea. Korean J. Syst. Zool. 26, 243-249
Bächli, G., Viela, C.R., Escher, S.A. & Saura, A. 2004. The Drosophilidae (Diptera) of Fennoscandia and
Denmark. Fauna Ent. Scand. 39.
Cederberg, B. & Löfroth, M. (red.) 2000. Svenska djur och växter i det europeiska nätverket Natura
2000. Artdatabanken, Uppsala.
Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. Artdatabanken, SLU, Uppsala.
Frey, R. (1930) Neue Diptera brachycera aus Finnland und angrenzenden Ländern. Notulae
Entomologicae, 10, 82–94.
Gauld, I.D. & Fitton, M.G. 1981. Keys to the British Xoridinae of wood-boring beetles (Hym:
Ichneumonidae). Entomologist´s Gazette vol. 32. p. 259–267.
Gillerfors. G. 1993. Nya kortvingar för Sverige. Entomol. Tidskr. 114: 107–110.
Granström, A. 1993. Spatial and temporal variation in lightning ignitions in Sweden. - J. Veg. Sci. 4:
737-744.
Gregor, F. & Rozkošný, R. 2005. A new species of Fannia (Diptera, Fanniidae) from Central Europe. —
Biologia (Bratislava) 60(5): 519–522.
Hedqvist, K.J. 1998. Bark beetle enemies in Sweden. II. Braconidae (Hym.). Entomologica Scandinavica,
suppl. 52.
Hedqvist, K.J. 1963. Die Feinde der Borkenkäfer in Schweden. I. Erzwespen (Chalc.). Studia Forestalia
Suecica, nr. 11.
Heliövaara, K., Mannerskoski, I., Muona, J., Siitonen, J. & Silvferberg, H. 2014. Suomen sepät, sepikät,
rikkasepät ja jalokuoriaiset. Metsäkustannus, Helsinki.
Hellqvist, S. 2013. Nytt i den svenska fluglistan från norra Sverige - Entomologisk Tidskrift 134, 111–
119.
Hellqvist, S. & Pettersson, R. 2012. Steklar, flugor och skalbaggar från Rävsön, Nordingrå.
Skörvnöpparn 4, 25-32
Hingley, M. R. 1971. The ascomycete fungus Daldinia concentrica as a habitat for animals. J. Anim.
Ecol. 40:17-32
Humala, A. E. 2008. New species of Orthocentrinae (Hymenoptera: Ichneumonidae) from Finland.
Entomol. Fennica 19: 94–104
Högdahl, A. 2015. Naturvårdsbränning i Västra Gangsjajaure 2012. Uppföljning av branden och
brandgynnade insekter. Länsstyrelsens rapportserie nr 16/2015.
Högdahl, A. 2014. Naturvårdsbränning i Vuotnaape och skogsbrand i Bälingeberget. Opublicerat
material. Länsstyrelsen i Norrbottens län.
45
Högdahl, A. 2011. Översiktlig plan för uppföljning av skyddade områden i Norrbottens län.
Diarienummer 512-8519-2011.
Kahanpää, J.& Haarto, A. 2013: Notes on Fanniidae (Diptera) of Finland, with a description of the
female of Fannia stigi Rognes, 1982. — Entomol. Fennica 24:179–185.
Karström, M. 1992. Steget före i det glömda landet. Sv. Bot. Tidskr. 86: 115–146.
Kasparyan, D.R. 1981. 5, Subfamily Xoridinae. A guide to the insects of the European part of the USSR.
Hymenoptera, Ichneumonidae. Vol 3 (3). (på ryska)
Kellner, O. 2012. Manual för uppföljning av skog i skyddade områden. Naturvårdsverket.
Krivosheina, M.G. & Krivosheina, N.P. 1995. A revision of the genus Homalocephala Zetterstedt, 1838
(Diptera, Ulidiidae) of Russia - Russ. Entomol. J. 4, 109–113
Lundberg S. 1984. Den brända skogens skalbaggsfauna i Sverige. Entomol. Tidskr. 105: 129–141.
Lundberg, S. 2007. Tachinus basalis, en för Sverige ny kortvinge (Coleoptera, Staphylinidae), som
snabbt invaderat Norrbotten. Entomol. Tidskr. 128: 163–165.
Lundberg, S. & Pettersson, R.B. 1997. Något om skalbaggsfaunan i ryskt virke vid en såg i Västerbotten.
Entomol. Tidskr. 118: 49-51.
Löbl, I. & Mattila, J. 2010: Euplectus lapponicus (Coleoptera: Staphylinidae: Pselaphinae), a new
species from boreal Finland. Entomol. Fennica 21: 181–186.
MacGowan, I. 2015. A review and checklist of Swedish Lonchaeidae (Diptera). – Ent. Tidskr. 136, 165172
Macek, J., 2005. Revision of the Central European species of Aclista (Diapriidae, Hymenoptera). Part II.
Aclista insolita Nixon, 1957 Aclista dubia Kieffer, 1909 and similar species. Acta Entomologica
musei nationalis Pragae. Published 31.xii.2005 Vol 45, pp. 183-197 ISSN 0374-1036.
Muona, J. & Silfverberg, H. 1978. Ampedus ledpidus (Coleoptera, Elateridae) in Finland. Notulae
Entomol. 58: 169-170.
Nartshuk, E.P. & Andersson, H. 2013. The frit flies (Chloropidae, Diptera) of Fennoscandia and
Denmark. - Fauna ent. Scand 43.
Nilsson, A.N. & Nilsson, V. 2010: Insekter från två havsnära brandfält längs Höga kusten. Rapport från
Norrlands Entomologiska Förenings exkursioner 11–12 juli 2009. Länsstyrelsen Västernorrland,
rapport 2010:6.
Palo, I. 2013. Strategi för naturvårdsbränning inom skyddade områden i Norrbottens län 2013–2018.
Länsstyrelsens rapportserie nr 20/2013.
Rochefort, S. & Wheeler, T. 2015. Diversity of Piophilidae (Diptera) in northern Canada and description
of a new Holarctic species of Parapiophila McAlpine. - Zootaxa 3925 (2): 229–240.
Rognes, K. 1991. Blowflies (Diptera , Calliphoridae) of Fennoscandia and Denmark. . - Fauna ent. Scand
24
Roháček, J. 2012. Homalocephala albitarsis Zetterstedt, 1838 (Diptera: Ulidiidae): a first record from
the Czech Republic. – Čas. Slez. Muz. Opava (A), 61: 181-186.
46
Shaw, M.R. & T. Huddleston, 1991. Classification and biology of Braconid wasps (Hymenoptera:
Braconidae). Royal Entomological Society of London.
Schmitz, H. 1923. Drei neue europäische Phyllomyza-Arten. – Konowia 2, 44-47.
Stuke, J.-H. & Bächli, G. 2015. Faunistical data of Carnidae (Diptera) from Switzerland and additional
countries with the description of three new Meoneura species. - Mitteilungen der
Schweizerischen entomologischen Gesellschaft 88: 379–401
Ståhls, G. & Rättel, E. 2013. Genus Microsania (Platypezidae: Microsaninae) in Finland - Sahlbergia 19:
50–52
Westling, A. (red.) 2015. Rödlistade arter i Sverige. Artdatabanken, SLU, Uppsala.
Wikars, L.-O. 1992. Skogsbränder och insekter. Entomol. Tidskr. 113: 1–12.
Wikars, L.-O. 1997. Brandinsekter i Orsa Finnmark. Utbredning, biologi och naturvårdsproblem.
Entomol. Tidskr. 118: 155-169.
Wikars, L.-O. 2001. The wood-decaying fungus Daldinia loculata (Xyleariacae) as an indicator of firedependent insects. Ecol. Bull. 49: 263–268
Wikars, L.-O. 2004. Brandberoende insekter: respons på tio års naturvårdsbränningar. Fauna och Flora
99: 28–34.
Wikars, L.-O. 2006. Åtgärdsprogram för brandinsekter i boreal skog. Rapport 5610, Naturvårdsverket,
Stockholm. (http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5610-7.pdf)
Wikars, L.-O. 2009. Vedskalbaggar i Hamra nationalpark, Gävleborgs län. Länsstyrelsen i Gävleborgs
län. Rapport 2009: 14.
Wikars, L.-O. 2015. Tallkapuschongbaggar och andra insekter på brandfält i norra Norrland 2015:
uppföljning inom Natura 2000. Länsstyrelsen Östergötlands län & Naturvårdsverket (opubl.
rapport).
Woźnica, A.J. 2004. Redescription of Scoliocentra (Leriola) brachypterna (Loew, 1873)(Diptera:
Heleomyzidae) with description of a new species from Europe - Polskie Pismo Entomologiczne 73,
327-338
Personlig kommunikation: Thomas Winnberg, Räddningschef Räddningstjänsten Kiruna kommun.
2017-03-24
47
Bilaga 1. Artlista spindlar
RL2015: DD = kunskapsbrist (Westling 2015);
Latinskt namn
Svenskt namn
RL2015 Fallfälla
Trädfönster Totalt
Abacoproeces saltuum
Barrvargspindel
1
1
Agyneta gulosa
Bergslyckospindel
5
5
Alopecosa pinetorum
Brokhoppspindel
9
9
Arctobius agelenoides
Brynkrabbspindel
1
1
Clubiona stagnatilis
Fettspindel
1
1
Cryphoeca silvicola
Fjällkardarspindel
1
1
Estrandia grandaeva
Fjällskogsspindel
Evarcha falcata
Gömslespindel
1
Hackmania prominula
Horngropspindel
5
5
Hilaira herniosa
Klippdvärgspindel
1
1
Pardosa eiseni
Knopphuvudspindel
3
3
Philodromus
Kärrsäckspindel
Praestigia pini
Lappbaldakinspindel
1
1
Scotinotylus clavatus
Lappkrabbspindel
1
1
Steatoda bipunctata
Nordtrattspindel
Walckenaeria clavicornis
Nordvargspindel
3
3
Walckenaeria cuspidata
Philodromus
1
1
2
2
1
2
1
DD
1
1
1
Walckenaeria dysderoides Pigghuvudspindel
1
1
Xysticus audax
Puckelknölvävare
1
1
Xysticus obscurus
Slankhuvudspindel
3
3
Totalt individer
20 arter
10
44
34
48
Bilaga 2. Artlista skinn- och skalbaggar i systematisk ordning.
RL2015: NT = nära hotad, VU = sårbar (Westling 2015); Signal: B = brand, L = lövskog; N = naturskog;
Ny: SV = ny för landet, TL = ny för landskapet Torne lappmark; Fall = antal observationer i gula
fallfällor, IBL = antal obs. i frihängande fönsterfällor, Träd = antal obs i trädfönsterfällor.
Art
SKINNBAGGAR
Aradus angularis
A. betulae
A. betulinus
A. crenaticollis
A. lugubris
Scoloposcelis obscurella
SKALBAGGAR
Jordlöpare
Bembidion grapii
Pterostichus adstrictus
Calathus micropterus
Sericoda quadripunctata
Amara brunnea
Dromius agilis
Asbaggar mm
Cercyon lateralis
Acrotrichis intermedia
Agathidium rotundatum
A. arcticum
Sciodrepoides watsoni
Catops alpinus
C. coracinus
Apocatops nigrita
Nevraphes coronatus
Kortvingar
Gabrius expectatus
Bisnius puella
Quedius plagiatus
Q. molochinus
Othius lapidicola
Atrecus pilicornis
Stenus geniculatus
Bibloporus bicolor
Euplectus punctatus
E. mutator
E. lapponicus
RL2015
VU
Signal
Ny
B
N
B
B
B
Fall
IBL
1
1
2
2
Träd Obs
1
1
1
2
2
1
1
1
2
1
1
1
B
1
1
3
1
TL
N
1
1
2
2
3
1
4
1
1
1
3
1
1
1
1
N
1
SV
49
1
2
2
3
1
1
Individ
3
3
2
1
4
1
5
4
2
1
48
1
2
2
1
1
1
1
3
2
1
1
1
1
1
3
1
1
1
2
2
3
1
1
3
1
1
2
9
5
8
2
5
1
2
1
1
4
1
1
3
2
4
19
2
2
2
1
4
1
1
3
2
4
Art
Megarthrus prosseni
Proteinus hyperboreus
Dropephylla clavigera
Porrhodites fenestralis
Omalium strigicolle
Phloeostibia lapponica
Phloeonomus pusillus
P. punctipennis
Acidota crenata
Acidota quadrata
Anthophagus alpinus
A. omalinus
Eudectus giraudi
Scaphisoma agaricinum
S. subalpinum
Olisthaerus megacephalus
Mycetoporus nigrans
Ischnosoma splendidum
Bryophacis maklini
B. rufus
Lordithon thoracicus
L. speciosus
Tachyporus obscurellus
Tachinus basalis
T. pallipes
T. proximus
T. laticollis
Aleochara moerens
Mniusa incrassata
Oxypoda annularis
Ischnoglossa elegantula
I. obscura
Haploglossa marginalis
Phloeopora testacea
P. corticalis
P. concolor
Liogluta micans
Paranopleta inhabilis
Atheta subtilis
A. myrmecobia
A. fungi
A. pandionis
A. aeneipennis
A. lapponica
RL2015
NT
Signal
Ny
N
BN
B
Fall
1
4
1
1
1
IBL
1
1
3
3
1
1
NL
NT
NT
L
N
Träd Obs
1
3
3
3
1
2
9
2
2
1
3
3
1
1
1
2
1
1
2
N
1
5
1
1
2
2
1
3
1
4
1
1
1
1
TL
4
1
1
2
B
2
B
2
2
2
NT
N
TL
3
1
50
1
1
2
2
1
3
1
1
1
1
2
2
1
2
4
2
1
2
13
2
2
4
1
4
7
4
3
1
1
1
2
1
1
2
6
1
1
2
3
1
4
1
7
1
1
7
1
1
3
3
2
4
4
2
2
5
2
Individ
2
11
4
10
2
81
6
4
16
3
14
10
5
4
1
1
1
5
1
5
4
10
1
1
9
22
1
60
1
8
1
1
42
1
1
8
20
2
11
14
2
2
100
7
Art
RL2015
A. vaga
A. hypnorum
A. brunneipennis
A. allocera
A. diversa
A. pilicornis
A. crassicornis
A. paracrassicornis
A. euryptera
A. picipes
A. depressicollis
Dinaraea arcana
Amischa bifoveolata
Drusilla canaliculata
Anomognathus cuspidatus
Placusa depressa
Mjukbaggar, dyngbaggar mm
Clambus nigrellus
Cyphon variabilis
C. padi
Aphodius fasciatus
A. lapponum
Trichius fasciatus
Flugbaggar, knäppare mm
Podistra schoenherri
Malthodes mysticus
M. brevicollis
Denticollis linearis
D. borealis
NT
Liotrichus affinis
Orithales serraticornis
Ampedus lepidus
A. tristis
A. nigrinus
Sericus brunneus
Melanophila acuminata
Byrrhus pilula
Trägnagare, savbaggar
Episernus angulicollis
Ernobius explanatus
Hylecoetus dermestoides
Epuraea laeviuscula
E. deubeli
Signal
Ny
Fall
IBL
3
1
1
3
3
1
3
1
1
1
1
2
1
1
1
TL
2
1
1
1
1
2
Träd Obs
Individ
8
11
24
1
1
1
1
1
2
3
3
6
24
4
5
1
2
2
5
29
4
5
15
6
7
10
1
3
3
2
2
2
1
1
1
1
2
1
1
1
1
1
2
3
2
3
1
1
3
1
2
1
3
3
BL
N
SV
9
1
1
1
1
B
1
1
BN
N
1
2
1
L
N
1
51
1
1
2
1
2
3
3
1
2
3
3
3
5
2
2
4
14
1
1
2
4
1
2
1
3
3
1
1
1
28
1
1
2
5
1
2
1
6
6
2
1
1
3
1
2
2
2
4
1
7
2
6
Art
RL2015
E. thoracica
E. angustula
E. fussi
E. boreella
E. marseuli
E. pygmaea
E. biguttata
E. unicolor
E. silacea
E. aestiva
E. rufomarginata
Nitidula bipunctata
Soronia grisea
Thalycra fervida
Glischrochilus quadripunctatus
Plattbaggar mm
Rhizophagus ferrugineus
R. parvulus
Dendrophagus crenatus
Pediacus fuscus
Cryptolestes abietis
Fuktbaggar
Henoticus serratus
Cryptophagus badius
C. lapponicus
C. corticinus
Caenoscelis subdeplanata
C. ferruginea
Atomaria peltataeformis
A. lapponica
NT
A. subangulata
A. affinis
NT
A. vespertina
Trädsvampbaggar mm
Triplax aenea
T. russica
T. scutellaris
Cerylon histeroides
C. ferrugineum
Clypastraea pusilla
VU
Mögelbaggar
Latridius hirtus
L. consimilis
Enicmus fungicola
Signal
N
N
Ny
TL
Fall
IBL
3
1
3
1
1
1
1
1
3
2
1
1
N
BN
1
B
3
1
2
1
1
3
3
3
2
2
2
4
4
1
B
TL
LN
N
L
B
TL
TL
1
1
2
3
BN
2
2
4
2
2
2
52
6
3
3
5
1
7
8
5
8
1
9
1
4
3
1
2
2
2
2
2
13
18
4
78
6
1
2
3
2
3
6
62
1
6
6
4
4
4
2
19
26
66
6
4
2
1
2
2
3
3
3
3
2
1
2
1
1
1
4
4
4
4
4
1
L
Träd Obs
Individ
2
2
4
1
4
4
4
5
5
7
11
54
4
6
11
2
2
2
4
5
6
1
1
2
5
13
3
3
5
4
6
7
1
1
1
2
2
1
1
4
6
16
6
2
2
Art
RL2015
Stephostethus caucasicus
Corticaria lapponica
C. orbicollis
C. rubripes
C. polypori
NT
C. longicollis
C. ferruginea
Corticarina parvula
Trädsvampborrare
Cis lineatocribratus
C. comptus
C. hispidus
C. boleti
Orthocis alni
Vedsvampbaggar mm
Mycetophagus multipunctatus
M. fulvicollis
NT
Pytho abieticola
VU
Sphaeriestes stockmanni
Stenotrachelus aeneus
Mycetochara obscura
Ristbaggar, brunbaggar mm
Anaspis bohemica
A. arctica
Curtimorda maculosa
Tetratoma ancora
Orchesia micans
Abdera flexuosa
Xylita laevigata
Långhorningar
Asemum striatum
Tetropium fuscum
Rhagium inquisitor
Acmaeops septentrionis
NT
Gnathacmaeops pratensis
Pogonocherus fasciculatus
Vivlar och barkborrar
Hylobius abietis
Pissodes gyllenhalii
P. harcyniae
Hylurgops glabratus
Hylastes brunneus
H. cunicularius
Signal
Ny
TL
L
N
B
N
B
TL
Fall
IBL
3
2
1
4
1
3
1
4
Träd Obs
Individ
2
2
2
2
2
2
3
3
11
18
748
2
2
2
1
1
11
18
272
2
3
3
1
2
1
3
1
2
1
3
1
1
2
1
5
1
6
1
1
6
1
1
13
1
1
9
1
1
3
13
1
5
2
1
6
5
73
5
11
2
2
21
3
3
2
2
2
1
4
4
2
2
2
1
6
4
2
3
9
1
1
3
5
3
14
1
1
7
7
6
53
6
1
28
12
22
1
N
L
N
B
BN
N
TL
LN
N
TL
3
1
1
3
1
1
3
1
3
1
4
2
1
4
2
10
1
3
1
2
1
1
1
1
BN
3
2
TL
N
N
1
3
53
4
1
Art
H. opacus
Xylechinus pilosus
Tomicus piniperda
Polygraphus poligraphus
P. punctifrons
Pityogenes chalcographus
Pityogenes bidentatus
Orthotomicus suturalis
O. laricis
Ips typographus
Dryocoetes hectographus
Crypturgus pusillus
C. hispidulus
Trypodendron laeve
T. lineatum
T. signatum
Cryphalus saltuarius
Pityophthorus micrographus
P. lichtensteinii
Totalt
Antal arter
RL2015
Signal
Ny
TL
Fall
1
TL
1
N
1
TL
TL
TL
L
128
78
54
IBL
3
1
1
1
2
2
1
3
2
2
1
1
1
1
2
1
Träd Obs
Individ
3
7
11
1
1
3
4
12
1
2
2
3
6
18
2
2
1
2
2
2
5
41
2
9
1
4
13
1
1
1
1
1
1
1
1
1
3
11
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
2
2
246 277 651
2816
131 114 213
213
Bilaga 3. Artlista gaddsteklar och flugor i systematisk ordning.
RL2015: NT = nära hotad; Ny: S = ny för landet, TL = ny för faunaprovinsen Torne lappmark; Obs = antal
fällor med arten; Individ = totalt antal individer i materialet. I familjer där bara delar materialet
artbestämts står familjenamnet inom hakparentes. Observera att för flera flugfamiljer saknas
provinskataloger.
Art
GADDSTEKLAR
Stritsäcksteklar (Dryinidae)
Lonchodryinus ruficornis
RL2015
Ny
Getingar (Vespidae)
Dolichovespula adulterina
Dolichovespula media
Dolichovespula norwegica
Dolichovespula norvegicoides
Vespula rufa
Vespula vulgaris
Rovsteklar (Crabronidae)
Crossocerus leucostoma
Crossocerus nigritus
Crossocerus ovalis
Ectemnius ruficornis
Passaloecus monilicornis
Pemphredon lugubris
Pemphredon montana
Grävbin (Andrenidae)
Andrena lapponica
Vägbin (Halictidae)
Lasioglossum fratellum
Långtungebin (Apidae)
Bombus cryptarum
Bombus flavidus
Bombus hypnorum
Bombus jonellus
Bombus lucorum
Bombus pascuorum
Bombus sporadicus
FLUGOR
Vedflugor (Xylophagidae)
Xylophagus ater
Xylophagus junki
TL
55
Obs
Individ
1
1
1
1
2
1
1
2
1
2
3
1
1
3
1
3
1
1
1
1
1
1
3
1
1
1
1
1
6
8
2
2
3
1
1
3
3
1
1
3
1
1
4
6
1
1
1
1
1
1
Art
Vapenflugor (Stratiomyidae)
Zabrachia tenella
Snäppflugor (Rhagionidae)
Rhagio scolopaceus
Pyttesvävflugor (Mythicomyiidae)
Glabellula arctica
Puckeldansflugor (Hybotidae)
Bicellaria nigra
Bicellaria subpilosa
Drapetis sp.
Euthyneura myrtilli
Hybos grossipes
Platypalpus brevicornis
Platypalpus confinis
Platypalpus macula
Platypalpus nigricoxa
Platypalpus nigritarsis
Platypalpus stigmatellus
Tachypeza fennica
Tachypeza heeri
Tachypeza nubila
Tachypeza truncorum
Dansflugor (Empididae)
Empis lucida
Hilara abdominalis
Hilara interstincta
Hormopeza obliterata
Rhamphomyia anomalina
Rhamphomyia dispar
Rhamphomyia hybotina
Rhamphomyia poplitea
Rhamphomyia rufipes
Rhamphomyia trilineata
Rhamphomyia unguiculata
Anthepiscopus oedalinus
Iteaphila nitidula
Styltflugor (Dolichopodidae)
Dolichopus stenhammari
Medetera obscura
RL2015
Ny
Obs
Individ
TL
1
1
5
5
1
1
1
1
2
5
1
10
1
2
2
2
7
1
5
5
6
2
1
2
10
1
72
1
2
3
2
20
1
12
21
23
14
1
3
1
1
8
6
7
1
1
5
1
10
185
2
8
1
2
44
8
25
1
1
8
1
36
1
3
1
3
TL
TL
TL
NT
56
Art
Svampflugor (Platypezidae)
Callomyia speciosa
Microsania capnophila
Microsania pallipes
Vapenflugor (Stratiomyidae)
Zabrachia tenella
Microsania pectinipennis
Blomflugor (Syrphidae)
Brachyopa dorsata
Brachyopa testacea
Cheilosia alpina
Cheilosia longula
Cheilosia sootryeni
RL2015
Ny
Obs
Individ
TL
S
TL
1
1
6
1
1
7
TL
1
1
1
1
3
7
1
2
3
9
6
2
1
2
1
1
8
5
3
1
4
2
1
1
2
1
1
2
1
3
14
1
2
3
34
10
2
2
2
1
2
12
7
3
1
6
4
1
1
2
1
1
4
1
1
1
1
4
6
2
1
1
4
2
16
19
2
1
2
4
Chrysosyrphus nasutus
Chrysosyrphus niger
Dasysyrphus pinastri
Dasysyrphus postclaviger
Dasysyrphus venustus
Eupeodes nielseni
Ferdinandea cuprea
Lejota ruficornis
Melanostoma mellinum
Melanostoma scalare
Neoascia tenur
Parasyrphus tarsatus
Parasyrphus vittiger
Pipiza quadrimaculata
Platycheirus holarcticus
Platycheirus manicatus
Sericomyia lappona
Sphaerophoria batava
Sphegina spheginea
Xylota tarda
Skridflugor (Micropezidae)
Calobata petronella
Stjärtflugor (Lonchaeidae)
Dasiops appendiculus
Dasiops spatiosus
Lonchaea affinis
Lonchaea bukowskii
Lonchaea cf. contigua
Lonchaea scutellaris
Lonchaea zetterstedti
TL
TL
TL
TL
TL
57
Art
Prickflugor (Pallopteridae)
Toxoneura usta
Ostflugor (Piophilidae)
Amphipogon flavum
Boreopiophila tomentosa
Mycetaulus bipunctatus
Parapiophila baechlii
Parapiophila flavipes
Parapiophila lonchaeoides
Parapiophila pectiniventris
Parapiophila vulgaris
RL2015
Ny
S
Fläckflugor (Ulidiidae)
Homalocephala albitarsis
Homalocephala apicalis
Borrflugor (Tephritidae)
Noeeta pupillata
Kärrflugor (Sciomyzidae)
Tetanocera ornatifrons
Träflugor (Clusiidae)
Clusiodes apicalis
Clusiodes caledonicus
Clusiodes geomyzinus
Lövbuskflugor (Acartophthalmidae)
Acartophthalmus nigrinus
Tickflugor (Odiniidae)
Odinia boletina
Odinia czernyi
Odinia ornata
Odinia sp.
Smalvingeflugor (Asteiidae)
Leiomyza curvinervis
[Kadaverflugor (Carnidae)]
Meoneura pappi
Meoneura vagans
Sprickflugor (Milichidae)
Neophyllomyza acyglossa
Phyllomyza formicae
[Fritflugor (Chloropidae)]
Elachiptera cornuta
Gampsocera numerata
Tricimba cincta
S
TL
TL
58
Obs
Individ
7
9
2
2
5
1
1
7
2
1
4
2
8
1
1
10
2
1
2
2
3
2
1
1
1
2
8
1
4
24
1
5
1
1
1
2
1
5
2
2
1
7
4
5
3
3
3
10
1
1
1
1
1
1
10
1
1
34
Art
Myllflugor (Heleomyzidae)
Borboropsis puberula
Gymnomus amplicornis
Heteromyza oculata
Neoleria inscripta
Scoliocentra collini
Scoliocentra flavotestacea
Scoliocentra scutellaris
Obs
Individ
Suillia flavifrons
Suillia fuscicornis
Suillia humilis
Suillia mikii
Suillia nemorum
Tephrochlamys flavipes
Tephrochlamys rufiventris
Tephrochlamys sp.
8
3
7
3
2
4
1
8
1
1
2
9
8
1
4
49
3
15
3
2
9
1
25
1
1
2
38
34
1
6
[Hoppflugor (Sphaeroceridae)]
Crumomyia fimetaria
Crumomyia pruinosa
2
1
6
1
1
2
1
13
3
1
1
1
1
3
2
2
2
9
1
2
1
272
5
1
3
2
1
14
2
3
3
20
1
1
1
13
1
1
1
1
67
1
1
1
[Daggflugor (Drosophilidae)]
Amiota rufescens
Amiota subtusradiata
Cacoxenus argyreator
Chymomyza costata
Chymomyza fuscimana
Drosophila alpina
Drosophila bifasciata
Drosophila eskoi
Drosophila funebris
Drosophila obscura
Drosophila transversa
Leucophenga quinquemaculata
Scaptomyza pallida
Stegana coleoptrata
RL2015
Ny
TL
TL
TL
TL
TL
TL
TL
Vattenflugor (Ephydridae)
Pelina aenea
Kolvflugor (Scathophagidae)
Cordilura pudica
Microprosopa haemorrhoidalis
Scathophaga furcata
Scathophaga pictipennis
Scathophaga suilla
59
Art
Takdansflugor (Fanniidae)
Fannia melania
Fannia rondanii
Fannia slovaka
[Husflugor (Muscidae)]
Mesembrina mystacea
Spyflugor (Calliphoridae)
Calliphora genarum
Calliphora loewi
Cynomya mortuorum
Lucilia magnicornis
Protocalliphora nuortevai
Trypocalliphora braueri
Köttflugor (Sarcophagidae)
Brachicoma devia
Parasitflugor (Tachinidae)
Trigonospila ludio
RL2015
Ny
Obs
Individ
S
1
1
1
1
1
1
1
1
1
11
3
2
1
1
1
30
5
3
1
1
2
2
1
1
TL
TL
60
Bilaga 4. Bilder från branden
Figur 23. Den bruna röken tyder på ofullständig förbränning och är typiskt för en intensiv brand.
Sannolikt fick branden fart i den brantare sluttningen. Brandområdet sträcker sig från myrar upp
genom barrblandskog till fjällbjörkskog högst upp, där branden avtog av sig själv.
Foto: Jan-Erik Nilsson.
Figur 24. Branden var huvudsakligen en markbrand, men områdesvis tog elden fart i kronorna i tätare
delar och på lägre träd. Foto: Jan-Erik Nilsson.
61
Figur 25. Brandområdets östra kant på Vazasgoppat. I bakgrunden syns Vittankivaara-massivet.
Branddödade träd känns igen på de gråbruna trädkronorna. Lägg märke till hur ojämnt det brunnit i
nedre delen. Den lilla hårt brända delen till höger är beståndstyp 1. Vänstra delen utgör beståndstyp 2,
Långt upp i sluttningen skymtar ett kraftigare bränt område, beståndstyp 3. Foto taget året efter
brand: Anna Högdahl.
Figur 26. Beståndstyp 1. Fläckvis har särskilt täta ansamlingar av granar brunnit intensivt genom s.k.
torching. Foto taget året efter brand: Anna Högdahl.
62
Figur 27. I övre delen av sluttningen har branden skapat en nästan total dödlighet i trädskiktet.
Förmodligen startade branden längre ner och tog fart i den branta sluttningen. Beståndstyp 3.
Foto taget året efter brand: Anna Högdahl.
Figur 28. Branden slutade där skogen övergick i fjällbjörkskog, beståndstyp 4. Sannolikt gjorde den
mindre mängden bränsle (fjällbjörk) och kallare, fuktigare förhållanden högre upp att branden
bromsades upp spontant. Foto taget året efter brand: Anna Högdahl.
63
Figur 29. Flera större granar som överlevt branden hade blåst omkull eftersom rotsystemet skadats
genom försvagade eller avbrända rötter. Beståndstyp 1. Foto taget året efter brand: Länsstyrelsen.
Figur 30 och 31. Uppslag av bland annat skogsfräken (rhizombildande) och stybbskål. Beståndstyp 1.
Foto taget året efter brand: Länsstyrelsen.
64
Figur 32. Redan före branden fanns lågor och torrakor av tall med varierande nedbrytningsgrad.
Enstaka torrakor av björk fanns också. Branden var lågintensiv inom detta område och blåbärsriset har
börjat skjuta nya skott. Beståndstyp 2. Foto taget året efter brand: Länsstyrelsen.
Figur 33. Många mjuka (väl nedbrutna) granlågor samt enstaka hårda fanns redan före branden. Det
fanns också enstaka mjuka björklågor. Lägg märke till högörten (skogsnäva) som börjat återkolonisera
det näringsrika dråget i beståndstyp 3. Foto taget året efter brand: Länsstyrelsen.
65
Figur 34. En vit filt/hinna upptäcktes i ett näringsrikt dråg efter branden i beståndstyp 3. Okänt vad det
är för något, men sannolikt är det ett svampmycel, möjligen av någon sporsäckssvamp.
Foto taget året efter brand: Länsstyrelsen.
Figur 35. Närbild på den ”vita hinnan” som troligen är ett svampmycel.
Foto taget året efter brand: Länsstyrelsen.
66
Bilaga 5
Insektsfällor
Tabell 5. Fällor av tre olika typer: Ff = trädfönsterfölla, Ibl = frihängande, stor fönsterfälla, Gul =
gulfärgad fallfälla. X och Y avser koordinater i Sweref 99TM och höjd avser meter över havet.
Fälla
X
Y
Höjd
Kommentar
Ff1
735325
7558760
411
Ff2
Ff3
Ff4
735326
735365
735345
7558732
7558689
7558690
419
437
421
Ff5
Ff6
Ff7
Ff8
Ff9
735343
735358
735396
735413
735441
7558626
7558585
7558566
7558644
7558698
404
412
416
407
411
Ff10
Ff11
Ibl4
735430
735406
735336
7558629
7558690
7558809
408
405
408
Ibl5
Ibl6
Ibl9
Gul1
Gul2
Gul3
Gul 4
735363
735415
735487
735328
735345
735424
735415
7558560
7558677
7558658
7558799
7558690
7558650
7558677
413
413
404
407
421
400
413
Grov tall som dött i branden. Troligen gammalt brandljud. Urbränd
granlåga.
Grupp med granar i olika diametrar. Alla döda.
Grov tall. Levande, men kraftigt skadad med mycket kådflöde. Bränd gran.
Gammal grov torrfura som blivit kraftigt kolad nedtill. Medelgrov död
gran.
Sotade, levande björkar. Kraftigt brända rötter. En stam död innan brand.
Medelgrova, levande tallar med kraftiga kådflöde,, Död björkstam.
Grövre, kraftigt sotad, levande björk som gått av. Grupp med småbjörkar.
Mycket stor, kraftig gammal gran. Brunnit kring rötterna.
Gammal klen gran med låg dubbeltopp bredvid en grov tall som är
döende.
Medelstor gammal död gran i grupp med några klena döda granar.
Grov död tall. Två klena, döda granar med avbrända rötter bredvid.
Två stora, gamla granar. Brända upp till toppen. Döda. Hackade
spår/borrhål.
Två levande, grov/medelgrova tallar. Sotade lågor på marken.
Två medelstora, kolade och döda granar.
Gammal, medelgrov/klen död gran samt en grov, nästan död björk.
Vid stor, gammal död gran. Sand och aska.
Placerad vid granen. Gråaktig skålsvamp.
Sandig mark bredvid grupp med något svedda granar.
Brandgrop där en trädstam legat och kolat.
67
Figur 36. Fönsterfälla 2 i en grupp döda granar, kraftigt svedda av elden.
Foto taget året efter brand: Anna Högdahl.
Figur 37. Fönsterfälla 3 på en grov tall som levde, men var kraftigt skadad med mycket kådflöde. Bränd
medelgrov gran bredvid. I fällan hittades bl.a. en hane av rökdansfluga Hormopeza obliterata
(Empididae). Foto taget året efter brand: Anna Högdahl.
68
Figur 38. Fönsterfälla 4 placerades på en gammal grov torrfura som blivit kraftigt kolad nedtill. Lägg
märke till markfällan i form av en gulskål (Gul2), som placerats i mineraljorden vid granen.
Foto taget året efter brand: Anna Högdahl.
Figur 39. Fönsterfälla 5 i en grupp med sotade, men levande björkar. Observera de kraftigt brända
rötterna! En stam var död redan före branden. I fällan hittades bl.a röksvampflugan Microsania
capnophila (Platypezidae) som är en helt ny art för Sverige. Foto taget året efter brand: Anna Högdahl.
69
Figur 40. IBL-fälla 6 mellan två medelstora, kolade och döda granar. IBL-fällorna sattes inte fast i
marken för att de inte skulle riskera att blåsa sönder. Foto taget året efter brand: Anna Högdahl.
Figur 41. IBL-fälla 9 placerades mellan en gammal, medelgrov/klen död gran samt en grov, nästan död
björk. I fällan hittades bl.a ostflugan Boreopiophila tomentosa (Piophilidae) som är en ny art för
Sverige. Foto taget året efter brand: Anna Högdahl.
70
Figur 42. Gulskål 3 placerades i sandig mark bredvid grupp med något svedda granar.
Foto taget året efter brand: Anna Högdahl.
71