Lepplax bykyrka 22.2.2015 kl 13
1 (4 )
Bön: Käre Jesus, du som har övervunnit alla
den ondes frestelser, kom och ge oss kraft genom ditt ord för att kunna övervinna och besegra de frestelser som möter oss. Lär oss att
förstå och glädja oss över att våra namn är
skrivna i himlen. Amen.
som man brukar förknippa med Satans fall
från himlen, Jes 14:12:
Första söndagen i fastan, Jesu seger över frestelserna. Predikotext: Luk 10:17–20.
En del översättningar har här ”morgonstjärna”.
Den latinska översättningen har Lucifer, som
man vanligen förknippar med djävulen. Men
sammanhanget talar om Babels kung, som är
fylld av högmod men som blir nedstörtad från
sin tron. Giertz menar i sin kommentar att Jesus anknyter till detta ord i Jesaja när han talar
om blixten.
17 De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: ”Herre, till och med de onda andarna
lyder oss i ditt namn.” 18 Han sade till
dem: ”Jag såg Satan falla ner från himlen
som en blixt. 19 Se, jag har gett er makt att
trampa på ormar och skorpioner och över
fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin
skada er. 20 Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era
namn är skrivna i himlen.”
Herre, helga oss i sanningen. Ditt ord är
sanning. Amen.
Jesus hade en stor lärjungaskola. Utom de
tolv, som han kallade apostlar (sändebud), utsåg han en grupp praktikanter, hela 70 stycken, för att två och två gå före honom. Talet
70 finns redan i 1 Mos 10, där 70 folkslag i
världen nämns. Och så finns det i 4 Mos 11,
där Herren säger till Mose att kalla samman
70 av de äldste i Israel, när folket knotar och
klagar sedan de hade brutit upp från Sinai,
och så kommer Anden över dessa 70 så att de
profeterar.
Lukas är den enda av evangelisterna som berättar om denna grupp av 70 lärjungar. Både
han och de andra synoptikerna talar om hur
Jesus sände ut de tolv apostlarna. Då gav han
dem uttryckligen makt över onda andar. Det
står ingenting om den fullmakten när det gäller de 70, men annars fick de ungefär samma
instruktioner. Men de får makt över de onda
andarna, och det fyller dem med glädje. Det
föranleder Jesus att tala om sin kamp med Satan. Det är den kampen som är ämnet för dagens predikan, framför allt hur Jesus segrar
över honom.
Djävulen är utkastad från himlen
Vi ska se på tre andra bibelställen som anknyter till det här. Vi ska börja med ett profetord
Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har
du inte blivit fälld till jorden, du som slog
ner folken till marken!
Låt oss sedan gå till två ställen i NT, som är
mycket klarare. I Joh 12, i det sammanhanget
när Jesus talar om vetekornet några dagar före
sin död, står det att en röst kom från himlen
när Jesus bad om att Gud ska förhärliga sitt
namn. Då trodde människorna att det var åskan, och andra trodde att en ängel talade med
honom. Sedan förklarar Jesus (v 30f):
Den rösten kom inte för min skull, utan för
er. Nu går en dom över denna värld. Nu
ska denna världens furste kastas ut. Och
när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag
dra alla till mig.
Johannes förklarar sedan att han på detta sätt
anger hur han skulle dö. Han skulle upphöjas
från jorden, och det var inte en sådan upphöjelse som hans lärjungar väntade, utan han
skulle upphöjas på ett kors.
Då skulle domen gå över världen, då skulle
denna världens furste kastas ut.
Vi ska sedan gå till det andra stället i NT som
talar om hur djävulen kastas ut, Upp 12:7–10:
Och det blev strid i himlen: Mikael och
hans änglar stred mot draken. Och draken
och hans änglar stred, men han var inte
stark nog, och det fanns inte längre någon
plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul
och Satan och som förleder hela världen,
kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. Och jag hörde en
stark röst i himlen säga:
”Nu tillhör frälsningen och makten och riket vår Gud och väldet hans Smorde, för
Lepplax bykyrka 22.2.2015 kl 13
våra bröders åklagare är nerkastad, han
som dag och natt anklagade dem inför vår
Gud.”
Genom att jämföra de här ställena kan vi se
att den himmelska striden kulminerar innan
Jesus blir korsfäst. Då kastas djävulen ner på
jorden tillsammans med hela sin änglahär.
Han har inte längre någon plats i himlen.
Vi kan fråga: har han haft det då? Har djävulen haft möjlighet att möta Gud i himlen?
Enligt Job har han det. I Job 1 omtalas hur
”Guds söner” kom och trädde fram inför Herren, och Åklagaren kom också med. På hebreiska står det Satan. Och så följer en berättelse
hur Gud och Åklagaren för ett samtal om Job.
Gud ger Åklagaren rätt att skada Job, men
bara till en viss gräns.
Vi kan alltså dra slutsatsen att djävulen hade
större rörelsefrihet före Jesu död på korset.
Men då kastas han ut. Då krossas ormens huvud. Då har han inte längre någon rätt att vistas i himlen. Där finns i stället vår Frälsare,
som vi sjunger om i en sång:
Ja, min rättfärdighet däruppe sitter
på himlens tron på Faderns högra hand.
Och fienden, fast ondskefull och bitter,
kan inte skada den det minsta grand.
Uppenbarelseboken berättar också om att
djävulen har kommit ner till jorden i stor vrede. Det är den vreden som möter Jesus i form
av de onda andarna. Det verkar ha varit ett
särskilt svårt angrepp just runt Jesus. Och så är
det också kring dem som vill försvara Guds
ord – där går han till den hårdaste attacken.
När han nu sänder ut sina lärjungar så får
också de pröva på dem. Och de har fått makt
över de onda andarna! Därför är de så glada,
så överväldigade av den kraft som Ordet om
Jesus ger dem.
Och då har vi kommit till det andra ämnet i
dag:
Era namn är skrivna i himlen
Det talas på många ställen i Bibeln om Livets
bok. Särskilt i Uppenbarelseboken, där det
finns sex ställen. Ett exempel är brevet till Sardes, Upp 3:5:
2 (4 )
Den som segrar ska alltså bli klädd i vita
kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn
ur livets bok utan kännas vid hans namn
inför min Far och hans änglar.
Det finns alltså ett domsperspektiv i det här.
Särskilt tydligt blir det i Upp 20:12, 15:
Och jag såg de döda, stora och små, stå
inför tronen. Och böcker öppnades, och
ännu en bok öppnades, livets bok. Och de
döda dömdes efter sina gärningar, efter det
som stod skrivet i böckerna.
Och om någon inte fanns skriven i livets
bok kastades han i eldsjön.
När vittnesmålet om våra liv öppnas ska alla
våra gärningar läggas fram, och boken innehåller berättelser om allt. Då kommer vi att
skämmas. Men det finns ett undantag: de som
har sina namn i livets bok ska behandlas annorlunda. De får nämligen sitt vittnesbörd av
Jesus, som med sin rättfärdighet ställer sig
framför dem och hänvisar till sina gärningar,
som täcker över deras synder, och därför är de
rättfärdiga.
Paulus skriver också en gång om Livets bok, i
Fil 4:3:
Ja, även dig, trofaste medarbetare, ber jag:
hjälp dessa kvinnor som har kämpat med
mig i evangeliets tjänst, tillsammans med
Clemens och mina andra medarbetare som
har sina namn i livets bok.
Det är oklart vem Paulus riktar sig till. Det kan
antingen vara Epafroditus som överlämnade
brevet till församlingen i Filippi, eller en person som hette Zyzygus, dvs medarbetare på
grekiska. Men poängen är att Paulus menar sig
veta vilka som har sitt namn i livets bok. Det
är de som bekänner Jesu namn, de heliga.
Vi ska ännu se på Upp 13:8:
Alla jordens invånare kommer att tillbe det,
alla som inte från världens skapelse har sitt
namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet
som är slaktat.
Den här översättningen är omdiskuterad. En
variant är att tala om Lammet som är slaktat
från världens skapelse. Men i Upp 17:8 står
det:
Lepplax bykyrka 22.2.2015 kl 13
De av jordens invånare som inte har sina
namn skrivna i livets bok sedan världens
skapelse ska förundras när de ser vilddjuret.
Här är det obestridligt att namnen har stått i
livets bok sedan världens skapelse. Det handlar alltså om samma sak som i Ef 1:4–5:
Han har utvalt oss i honom före världens
skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. I kärlek har han förutbestämt
oss till barnaskap hos honom genom Jesus
Kristus, efter sin goda viljas beslut.
Det är fråga om Guds nådaval, utkorelse i
Kristus. Livets bok är färdig långt innan vi har
kunnat medverka. Det är inte vi som efter att
vi skaffat tillräckligt mycket meriter blir beviljade rätt att skrivas in i boken.
På ett personligt plan brukar vi också säga att
våra namn skrivs i livets bok i dopet. Det kan
vi se på som en likadan förvissning, att det har
skett innan vi har kunnat vara med själva.
Men det ska inte ses som att vi inte kan gå förlorade även om vi är döpta. Vi har många varningar att gå bort från Jesus, och vi löper risk
att komma bort från tron. Det är den andra
sidan av saken, och den gör att vi behöver lagens tillrättavisning och fostran. Men ur evangeliets synvinkel är livets bok något som vilar
fullständigt i Guds händer.
Det är den här glädjen som Jesus visar på i vår
text. Det är samma glädje som Johannes uttrycker i sitt första brev, 1 Joh 3:1:
Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att
vi får kallas Guds barn! Och det är vi också.
3 (4 )
Visst är det sant. Jesus ljuger inte. Men han
säger också, att det ska gå hans lärjungar som
det går för honom. Och han blev avrättad.
Hur går det ihop?
Svaret är att det handlar om två olika slags
skador. Vi tänker på skador till kroppen, men
Jesus talar om verkliga skador, alltså skador
som leder till förtappelse, helvete. Det säger
han tydligt i Matt 10:28:
Var inte rädda för dem som dödar kroppen
men inte kan döda själen. Frukta i stället
honom som kan fördärva både själ och
kropp i Gehenna.
Den som kan fördärva både själ och kropp i
helvetet är Gud, ingen annan. Inte ens djävulen själv har den makten. Om han skulle ha
den makten skulle inte Jesus ha vunnit någon
verklig seger.
Men nu har Jesus vunnit seger! Därför får vi
vara helt förvissade om att våra namn är
skrivna i himlen. Och var och en som tror på
Jesus får lita på att han tar hand om oss och
att djävulen inte kan skada oss.
Men hur är det då med allt det hotfulla som vi
ser runt omkring oss? Varför kan döpta, kristna
människor överge sin tro, också sådana som
varit hängivna lärjungar och vittnat om ett liv
som kristna?
Ja, det här är den sorgliga verkligheten. T.o.m.
Jesus har sagt att många ska komma inför honom på den yttersta dagen och visa på sina
fina insatser, men han ska svara dem (Matt
7:23):
Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni
förbrytare.
Guds beskydd – mitt i ofrid
Fruktansvärda ord! Vad var felet?
Hur kan Jesus säga: ”Ingenting ska någonsin
skada er”?
En sak är säker: dessa människor har inte trott
på Jesus som sin Frälsare – som den enda
vägen till himlen. För han har ju sagt att var
och en som tror på honom inte ska gå förlorad, utan ha evigt liv. De kan ha vittnat hur
fint som helst, levt ett liv som goda kristna föredömen, men de har hycklat. Och vi kan inte
se deras tro, vi kan bara se deras bekännelse.
Men Gud ser till hjärtat.
Nyss hörde vi om ett tjugotal kristna egyptiska
gästarbetare i Libyen som ställdes upp för att
avrättas. Kanske vi också har sett den gruvliga
bilden där svartklädda bödlar står färdiga med
sina knivar.
Är det verkligen sant att ingenting kan skada
oss kristna?
Det här gör att vi ska ta varningarna på stort
allvar. Medan det heter idag ska vi ta vara på
Lepplax bykyrka 22.2.2015 kl 13
Guds ord och löften, men också på hans varningar att gå bort från honom. På teologiskt
språk säger man att vi behöver både lag och
evangelium. Vi behöver varningar och bud,
och vi behöver tröst och försäkringar om Guds
beskydd. Just i dag får vi denna försäkran: Inget ska kunna skada er. Amen.
Bön: Jesus, i din vård mig tag, jag ditt barn vill
vara! Följ mig, led mig varje dag, skydda i all
fara!
Ensam villas jag så fort bort från rätta vägen.
Jesus, håll min hand alltfort sluten i din egen!
Frestelsernas makt är stor, kan mig lätt förföra.
Ondskan i mitt hjärta bor, vill från dig mig
föra.
Lär mitt hjärta öppna sig för din nåd allena, se
min frälsning blott i dig, i ditt blod det rena!
Amen.
4 (4 )
