Yttrande
Hav- och vattenmyndigheten
2016-11-18
Dnr: 613-16
Avdelningen för fiskförvaltning
[email protected]
Yttrande avseende; Remiss om fördelning av fiskemöjligheter för att
underlätta genomförandet av landningsskyldigheten
Fiskekommunerna organiserar nio kommuner i Bohuslän, vilka tillsammans med Västra
Götalandsregionen samverkar med berörda intressenter för att skapa en bärkraftig
utveckling av Havs – och fiskerelaterade näringar längs Bohuskusten. Kommunerna
yttrar sig här som ett gemensamt nätverk kring fiskerelaterade frågor och utifrån den
kompetens som byggts upp sedan mitten av 1990-talet, då nätverket startade sitt
samarbete.
Remisstiderna medger oftast inte ordinarie handläggning och förankring genom
politiska beslut i berörda instanser. Fiskekommunernas ledningsgrupp representeras av
både politiker och tjänstemän vilka har tagit del av remissen och står bakom följande
gemensamma remissvar.
Fiskekommunernas synpunkter
Inledning
Sverige står inför ett viktigt systemskifte i samband med införandet av en ny form av
resursfördelning av våra svenska fiskekvoter. Systemets utformning kommer att få
avgörande betydelse för yrkesfiskets och kanske framförallt kustfiskets framtid.
Kustfisket, som trots att det står för en mindre del av den totala mängd fisk och skaldjur
som landas i Sverige, har en avgörande betydelse för de bohuslänska kustsamhällenas
identitet och framtida utvecklingsmöjligheter. Vår svenska fiskeflotta bör även i
framtiden bestå av både större och mindre båtar och där ett livskraftigt, lokalt kustfiske
bidrar till attraktiva och levande kustsamhällen för boende och tillresta.
Systemet berör 700 företag enligt konsekvensutredningen där 240 ingår i kvotsystemet
och 450 fiskar på kustkvoten. Utöver dessa finns även 600 besättningsmän,
beredningsindustri, kringverksamheter samt 400 förstahandsmottagare.
Förslaget skall, enligt remissen, beakta det småskaliga kustnära fisket, främja
selektivitet samt i största möjligaste mån ge förutsättningar att nyttja den svenska
kvoten. Fiskekommunerna betvivlar att nuvarande remissförslag fullt ut leder fram till
dessa målsättningar.
Frågor och förslag kring kvotfördelning och bifångstkvoter
Som remissen är formulerad uppstår många frågor kring fördelningsprinciperna. Nedan
följer några frågor och förslag till fördelningsprinciper som bör utredas ytterligare eller
redovisas.
Frågor
Har effekter av ett system med bifångstpooler (i motsats till individuell
tilldelning) som fördelas till producentorganisationerna, utretts?
Borde kräftkvoten fortsatt fördelas utifrån redskapssegment i syfte att stödja ett
selektivt fiske och minska risken för omstrukturering?
Kan kräft- och räkkvoterna hanteras utifrån mer enhetliga fördelningsprinciper?
Kan/ska även andra kvoter fördelas enligt liknande fördelningsprinciperna som
räkan?
Står fördelningen av bifångstkvoterna i relation till tilldelad kvot av målarten?
Bör det avsättas en rekryteringskvot för nyetableringar? Kan denna kvot
hanteras av producentorganisationerna med särskilda fördelningsrutiner
Förslag
Genomför en analys och redovisa effekterna av förslaget i samband med den
färdiga fördelningen av kvoterna
Det pelagiska fisket skall inte kunna omfördela till sig demersala kvoter upp till
kapacitetstaken utan bara för att täcka eventuella bifångster.
Negativa effekter måste undvikas som att t.ex en burfiskare inte skulle få
tillträde till kustkvoten eftersom det tilldelats en demersal kvot, samtidigt som
fiskeföretaget har ett fiskfiske på kustkvoten.
De få nyetablerade burfiskare som finns och som saknar historik för 2011-2014
bör kunna tillgodoräkna sig en historik från de senaste åren.
Risk för strukturomvandling
Höga koncentrationsnivåer
Systemets syfte är inte att leda till en strukturomvandling av fiskenäringen men med de
höga koncentrationsnivåer som föreslås är risken överhängande, trots att det enbart rör
sig om ettåriga beslut. Förslaget måste justeras och på ett tydligare sätt stödja en
livskraftig och väl avvägd fiskeflotta.
Överlåtelsebegränsning
Det bör även utredas om kräftan (och andra arter) borde omfattas av liknande
överlåtelsebegränsningar som räkfisket när det gäller överlåtelse mellan större och
mindre segmenten i syfte att stödja kustfisket.
Högre grundtilldelning för kräfta
Fördelningen av räkfisket sker enligt ett speciellt system som gynnar de mindre
fiskefartygen. Detta är positivt då det bidrar till förutsättningar för flexibilitet för de
mindre skaldjursfiskarna. Fördelningsprinciperna för havskräfta bör omfattas av samma
synsätt så att det möjliggör för de mindre fiskeföretagen (med räk- och kräfttillstånd)
att växla mellan ett kräft- och räkfiske och därmed få fler ben att bygga sina
verksamheter på. Denna flexibilitet blir allt viktigare genom att begränsande arter kan
stoppa vissa fisken under året. En högre grundtilldelning av havskräfta än den nu
föreslagna om 1200 kg (och som följer den nationella kvotens utveckling) till de fiskare
som traditionellt fiskat på båda arterna, kan bidra till denna flexibilitet. Den svenska
kräftkvoten är hög vilket borde möjliggöra detta.
Selektivt historiskt fiske bör premieras
Tilldelningen av fisk kommer att få stor betydelse, kanske helt avgörande betydelse för
fiskeföretagens ekonomi och överlevnad då det kan innebära möjligheten att bedriva
sitt fiske. Tilldelningen är även värdefull i händelse av att den skulle blir permanent i
framtiden.
De fiskare som under torskåterhämtningsplanen enbart fiskat selektivt har en bristande
historik av fisk under referensperioden. Det innebär att de löper större risk för att inte
tilldelas tillräckligt av fiskkvot av de så kallade begränsande arterna som därmed inte
täcker deras bifångster. De som inte fiskat selektivt har en högre infiskningshistorik av
fisk som de kan använda för att täcka sina bifångster. Det kan härmed uppstå en olycklig
obalans i förutsättningarna för företagen att bedriva sitt fiske fullt ut. En kvottilldelning
av fisk för selektiva kräftfiskare kan bidra till att minska denna obalans.
Infiskningskrav
Förslaget innebär även infiskningskrav om 1000 kg för att få förnyat tillstånd. Det finns
fiskare som fiskar efter räka i både Skagerrak och i Norsk zon och som enligt förslaget
måste redovisa infiskningskrav för både Norsk zon och Skagerrak i samband med att
infiskningskrav införs för Norsk zon. Detta kan uppfattas både onödigt och krångligt.
Tilldelning av torsk till effortgarnbåtar
Det garnbåtar, idag nio stycken, över 10 meter som fiskat torsk inom effortsystemet på
den passiva delen av torskkvoten har enats om ett förslag till kvotfördelning. Hav och
vattenmyndigheten bör utreda förutsättningarna och överväga detta förslag i samarbete
med näringens organisationer. Det är viktigt att fördelningen blir rätt från början.
Konsekvensutredningen är bristfällig
I Havs rapport från 2014: ”Effekter av systemet med överlåtbara fiskerättigheter inom
pelagiskt fiske” kan man läsa följande slutsats; Vid förändring eller byte av
förvaltningssystem för andra fisken är det viktigt att noga överväga fiskets förutsättningar
och vilka effekter som eftersträvas
Konsekvensutredningen är bristfällig och redovisar inte vilka effekter systemet får för
yrkesfisket. Detta gör det svårt att fullt ut yttra sig om förslaget.
Även yrkesfiskare skall svara på remissen utan att de känner till vilka effekter förslaget
för med sig. Detta är mycket otillfredsställande.
Fiskekommunerna efterlyser en analys som noga överväger fisket förutsättningar och
redovisar effekterna av nuvarande förslag så att det inte resulterar i oavsiktliga
utslagningar och eller andra negativa effekter. Vi upplever inte att systemet är utformat
så att det leder till goda förutsättningar för efterlevnad av landningsskyldigheten.
Lärotid
Den omfattande förändring systemet innebär borde medge någon form av ”lärotid” med
kontinuerliga utvärderingar för att undanröja oönskade effekter. HaV och näringen bör
var för sig kunna ”rycka i nödbromsen” för att kunna göra nödvändiga justeringar.
Producentorganisationernas roll i framtiden
Fortsatt dialog kring fördelningsfrågor
HaV bör ha nära samarbete med fiskenäringen och hitta rutiner för dialog när det gäller
fördelningen av de framtida nationella kvoterna. Det kan till exempel handla om att
fördela ut kvoter alternativt hålla inne någon del av en kvot i syfte att kunna förhandla
och byta till sig kvot av en ”begränsande art”, från andra länder. Samsyn mellan
myndigheten och näringen kommer att bli än viktigare i framtiden och besluten bör om
möjligt tas gemensamt.
Möjlighet till förhandling
Systemet är omfattande och det bör finnas utrymme för lyhördhet från myndighetens
sida när det gäller näringens förutsättningar. Särskilda skäl bör kunna resultera i
förhandlingar om dispenser eller undantag. Det kan exempelvis handla om hur företag
redan idag byggt upp och bedriver sina verksamheter, eller där samarbeten mellan
företag redan startat. Ett förslag är att dessa förhandlingar sker tillsammans med en
tredje part som förslagsvis kan utgöras av Länsstyrelserna.
Handläggningstiden måste kortas
Handläggningstiden för överlåtelse mellan företagen är inledningsvis 3-4 veckor enligt
remissen. Detta är ingen rimlig handläggningstid och det kan även leda till att den
svenska kvoten inte hinner bli utnyttjad inför årsslut. Här måste myndighet och näring
utarbeta gemensamma rutiner som kan korta ner handläggningstiden. Jmfr rutiner för
det pelagiska fisket.
Mot bakgrund av alla oklarheter i remissförslaget upplevs genomförandet riskfyllt. De
föreslagna ändringarna ska träda i kraft redan vid årsskiftet och remisstiden går ut den
18 november 2016 så det kommer blir svårt för myndigheten att beaktas remissvaren
innan genomförandet. Fiskekommunerna vill lyfta behovet av en kontinuerlig
uppföljning och utvärdering under året samt att nödvändiga åtgärder vidtas för att
minimera oönskade effekter och utslagningar.
För Fiskekommunerna
Clas-Åke Sörkvist
Ordförande
