Slututvärderingsrapport Notis 2011_3010067

Hur kan studenter rustas för
arbetslivet?
En utvärdering av projektet NOTIS – natur och teknik i samhället
Juni 2014 Christina Ehneström • Andreas Sävenstrand Apel FoU
1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. BAKGRUND................................................................................................................................................... 3
1.1 MOTIV TILL PROJEKTET ........................................................................................................................................ 3
1.2 OM ARBETSLIVSANKNYTNING ............................................................................................................................... 3
2. PROJEKTET – NOTIS ...................................................................................................................................... 5
2.1 SYFTE OCH MÅL ................................................................................................................................................. 5
2.2 ORGANISATION – PROJEKTÄGARE, STYRGRUPP OCH PROJEKTGRUPP ............................................................................. 7
2.3 MÅLGRUPP ....................................................................................................................................................... 7
2.4 INNEHÅLL OCH GENOMFÖRANDE ........................................................................................................................... 7
2.5 JÄMSTÄLLDHET ................................................................................................................................................ 10
2.6 UTVÄRDERING OCH FÖLJEFORSKNING ................................................................................................................... 10
3. UTVÄRDERINGENS SYFTE ........................................................................................................................... 11
4. NÅGRA TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER .................................................................................................... 12
4.1 BEGREPPET LÄRANDE UTVÄRDERING .................................................................................................................... 12
4.2 PROGRAMTEORI .............................................................................................................................................. 13
4.3 ORGANISATIONS- OCH VERKSAMHETSUTVECKLING SOM STRATEGI.............................................................................. 14
4.4 PROJEKT OCH PROJEKTARBETE ............................................................................................................................ 15
5. UTVÄRDERINGENS GENOMFÖRANDE......................................................................................................... 17
5.1 UPPLÄGG ....................................................................................................................................................... 17
6. PROJEKTETS RESULTAT ............................................................................................................................... 19
6.1 UTVÄRDERINGENS ÅTERFÖRING .......................................................................................................................... 19
6.2 ENKÄTRESULTAT .............................................................................................................................................. 25
6.3 MÅLUPPFYLLELSE ............................................................................................................................................. 31
6.4 LÅNGSIKTIGA EFFEKTER ..................................................................................................................................... 34
6.5 LÄRDOMAR ..................................................................................................................................................... 34
7. UTVÄRDERARNAS SLUTSATSER OCH REFLEKTIONER .................................................................................. 37
8. LITTERATURREFERENSER ........................................................................................................................... 40
2
1. Bakgrund
1.1 Motiv till projektet
Kraven på högskolelärares kompetenser har förändrats väsentligt under senare år och i dag är
utmaningar som rör samspel med omvärlden i såväl upplägg som genomförande av utbildning och
forskning centrala, särskilt mot bakgrund av en växande konkurrens (regional, nationell, global) om
studenter och medel.
Förmåga till systematisk och uthållig interaktion med omvärlden inom högskoleutbildningen betonas
i dag som en särskilt viktig kompetens av såväl arbetsmarknadens parter som av många företag.
I dag finns krav på att all utbildning ska ge studenterna kunskaper och färdigheter att möta
arbetsmarknadens långsiktiga behov och nya examensbeskrivningar fokuserar på vad studenten lär
sig snarare än vad som lärs ut. Det är lärandemålen (kunskap och förståelse, färdighet och förmåga,
värderingsförmåga och förhållningssätt), och hur dessa ska säkerställas, examineras och
kommuniceras, som ska styra utbildningsplaneringen. Högskolorna har också utbildat sina
högskolelärare i pedagogiska och didaktiska färdigheter bland annat genom obligatoriska
högskolepedagogiska kurser för alla högskolelärare. Men behovet av arbetslivsanknytning i
utbildningen är fortfarande svagt tillgodosett på många håll. Att lärare kan sakna egna
arbetslivserfarenheter utanför högskolan är en bakomliggande faktor, brister i de stödjande
strukturerna en annan.
De nya kraven har uppmärksammats inom svenska högskolor, bland annat inom KTH och Stockholms
universitet (SU). Men trots framsteg i enskildheter är kvarstående problem att flertalet
högskolelärare i sin arbetssituation saknar såväl motiv till som verktyg för ökad omvärldsinteraktion
och arbetslivsanknytning i upplägg och genomförande av kurser.
Projektansökan för Natur och teknik i samhället (NOTIS) redogör för den ovan beskrivna
problematiken och avser dessutom att angripa de problemen. Samtidigt ges högskolelärare möjlighet
till en stärkt ställning på arbetsmarknaden genom nya kontakter och bättre kunskaper om
arbetslivets villkor och efterfrågan på personer med högre utbildning.
1.2 Om arbetslivsanknytning
Utvärderarna har valt att inte definiera arbetslivsanknytning eftersom projektet inte har gjort det och
att det har framförts olika syn på begreppet. Däremot presenteras här en syn för att ge en känsla för
vad det kan handla om. Högskoleverket (2012) diskuterar begreppet ”arbetsmarknadsanknytning”
(vilket här likställs med arbetslivsanknytning) utifrån det engelska begreppet ”employability” – the
ability to gain meaningful employment, or to become self-employed, to maintain employment, and to
be able to move around within the labour market.
Kritik har framförts att det fokuserar på anställning och studenternas arbete direkt efter studietiden
och bortser från sådan kompetens som är gångbar inom flera olika ämnesområden. Dessa s.k.
generiska kompetenser kan handla om kritiskt tänkande, muntlig och skriftlig förmåga,
samarbetsförmåga samt förmåga att inhämta, bearbeta och värdera information. Ett alternativt
begrepp som förts fram till anställningsbarhet är utbildningens användbarhet i arbetslivet. Det
3
framförs också begreppet ”beyond skills” som innebär att högskoleutbildningar ska rusta studenter
att ta ansvar för sin egen kunskapsutveckling, att ha tilltro till den egna förmågan och att aktivt kunna
bidra till samhällsutvecklingen. I samma rapport har Högskoleverket kartlagt vilka resurser och
aktiviteter som erbjuds på landets lärosäten för att anknyta utbildningarna till arbetsmarknaden (se
bilaga 1). Rapporten anger dessutom ett antal utvecklingsområden för landets högskolor när det
kommer till att anknyta utbildningar till arbetslivet:




Tydlighet i vad man vill uppnå med arbetslivsanknytning och vilket innehåll som då behövs.
De flesta av dagens verksamheter bygger på att tillhandahålla information snarare än att
utveckla utbildningar.
Ansvaret för arbetslivsanknytning är sällan formaliserat och formuleras ibland som allas
ansvar vilket i praktiken ofta blir ingens ansvar. Ansvaret är oftast något av ytterligheterna
alltför centraliserat eller alltför decentraliserat.
Den samverkan som finns kring forskning, innovation respektive uppdragsutbildning spiller
sällan över på grundutbildningarnas innehåll och upplägg.
Avsaknaden av mål på området gör att uppföljningen brister och det är svårt att värdera de
hur de insatser som görs fungerar.
En undersökning från Svenskt näringsliv (Krassén, 2013) konstaterar att under åren 2007–2012 har
årligen mellan 30 och 40 procent av examinerade studenter saknat kvalificerat arbete ett år efter
examen. Vidare uppger 54 procent av de företag som har haft problem att rekrytera att det berodde
på avsaknad av personer med rätt utbildning. Hälften av studenterna anser att samverkan med
arbetslivet var bristande under deras utbildning. Företagen fäster stor vikt vid att högskolan ska
förbereda studenter för arbetsmarknaden (65 procent anger att det har stor betydelse), men det är
bara 28 procent som anser att högskolan lyckas leva upp till det uppdraget. Svenskt näringsliv hävdar
därmed att det finns en ”mismatch” mellan högre utbildning och arbetsmarknadens behov.
4
2. Projektet – NOTIS
Som ett svar på ovanstående problematik ansökte Stockholms Akademiska forum (StAF) om medel
från Socialfondens programområde Främja Kompetensutveckling. Syftet med detta programområde
är att underlätta för sysselsatta att utvecklas i takt med arbetslivets krav. Insatsen ska bidra till att
individen har den kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. Det kan handla om att förvärva
nya kunskaper för att utföra sitt nuvarande arbete eller för att kunna åta sig mer utmanande
arbetsuppgifter.
NOTIS startade formellt sett i februari 2012 med en mobiliseringsfas som blev försenad och förlängd.
Själva genomförandet startade i september 2012. Projektet syftar till att bidra till ökad
arbetslivsanknytning för högskolelärare. Lärare som undervisar på grund- och masternivå skulle
erbjudas studiebesök, utbildningar, näringslivspraktik och andra typer av utbyten med arbetsplatser
som efterfrågar naturvetenskaplig och teknisk kompetens.
2.1 Syfte och mål
NOTIS inriktar sig på att öka högskolelärarnas handlingsförmåga och handlingsutrymme avseende
arbetslivsanknytning. Projektet innehåller dels kompetensutveckling av individer (högskolelärare),
dels utveckling av organisationernas strukturer för att skapa utrymme för stärkt arbetslivsanknytning
i undervisningen. En tredje viktig del av NOTIS är samverkan med arbetslivet genom centrala parter
från arbetsmarknaden som bidrar med kunskap om hur arbetslivsanknytning kan integreras. På det
sättet kan NOTIS möta en regional utmaning som gäller den framtida kompetensförsörjningen.
Projektet fokuserar på ämnena naturvetenskap (SU) och teknik (KTH), områden som av regionen ses
som särskilt strategiskt viktiga.
De övergripande målen med projektet är:





Att ge högskolelärare ökad kompetens att möta samhällets krav och förväntningar på
arbetslivsanknytning i högskoleutbildningarna.
Att ge högskolelärare möjlighet till en stärkt ställning på arbetsmarknaden genom nya
kontakter och bättre kunskaper om arbetslivets villkor samt om efterfrågan på personer med
högre utbildning.
Att stärka konkurrenskraften vid regionens högskolor vad gäller högskolelärare såväl som
studenter.
Att samverkanspartners från arbetsmarknaden genom sitt engagemang i utbildning även
ökar sitt engagemang inom högskolornas forskning och innovationsverksamhet
(”kunskapstriangeln”).
Att i linje med RUFS 2010 erbjuda en bättre matchning mellan högutbildade och
arbetsmarknaden genom ökad arbetslivsanknytning i högskoleutbildningarna.
Projektmålen är:
A. Att kompetensutveckla 1300 högskolelärare (40 % av lärarna) och ge dem handlingsförmåga i
hur arbetslivsanknytning kan integreras i högskoleutbildningar för att möta samhällets
förväntningar.
B. Att kompetensutveckla 200 personer inom ledning/beslutsfattare, nyckelpersoner inom
utbildningsplaneringen samt pedagogiska utvecklare för att ge högskolelärarna
handlingsutrymme.
5
C. Att högskolelärarna ges nya samverkanskontakter från arbetslivet och därmed får en stärkt
ställning på arbetsmarknaden.
Projektets nu gällande1 delmål är:
Handlingsförmåga
1. Högskolelärarna medvetandegörs om behovet av arbetslivsanknytning i undervisningen och
av matchning mellan högutbildade och arbetsmarknaden
2. Högskolelärarna har fått kännedom om villkor samt om arbetsmarknadens efterfrågan av
personer med högre utbildning
3. Högskolelärarna har kontakt med individer från arbetsmarknaden utanför akademin
4. Högskolelärarna förvärvar kunskaper som hjälper dem att förmedla färdigheter som
efterfrågas på arbetsmarknaden
5. Högskolelärarna förvärvar arbetslivserfarenhet från relevanta områden av arbetsmarknaden
Handlingsutrymme
6. Utveckla strukturer inom lärosätet för spridning av kunskap och erfarenheter av att integrera
arbetslivsanknytning i högskoleutbildningarna
7. Ledning/beslutsfattare har ökad kunskap om varför det är viktigt att man som ledare ska
skapa handlingsutrymme för lärarna inom arbetslivsanknytning
8. Utveckla resurser/verktyg för att stödja arbetslivskontakter
9. Framgångsrika projektresultat implementeras i den löpande verksamheten
Samverkan
10. Ge samverkanspartners insikt i lärosätenas utbildningsutveckling och genomförande
11. Samverkanspartners förankrar projektet hos sina medlemmar/sin organisation samt
engagerar sina medlemmar/sin organisation i aktiviteter
12. Samverkanspartners har fått kunskap om utbildningsnivåer och inriktningar inom
naturvetenskap och teknik
Tillgänglighet
13. Projektets aktiviteter är tillgängliga för projektets samtliga deltagare och samverkanspartner
Jämställdhet
14. Projektets resurser fördelas rättvist mellan könen
1
De ursprungliga delmålen omarbetades hösten 2013 eftersom projektgruppen ansåg att de pga. sina formuleringar var
svåra att uppfylla. Förändringarna var på formuleringsnivå och handlade t.ex. om lärarna skulle få kännedom istället för
kunskap om arbetsmarknadens villkor etc.
6
Transnationalitet
15. Projektet utvecklar ett program för erfarenhetsutbyte dels för personer på ledningsnivå och
för pedagogiska utvecklare
16. Projektet utvecklar ett program för en begränsad del av processen ”arbetslivsanknytning i
utbildning”
2.2 Organisation – projektägare, styrgrupp och projektgrupp
Projektägare är Stockholms Akademiska Forum (StAF). StAF ansvarar för ekonomi och
budgetuppföljning i projektet samt för avrapportering till ESF.
Projektet styrs av en styrgrupp med fem medlemmar - KTH, Naturvetenskapliga fakulteten på SU, två
externa representanter samt StAF.
Projektgruppen består av en projektledare anställd av StAF samt delprojektledare från de deltagande
lärosätena. Det har också funnits en kommunikatör knuten till projektet.
Samverkanspartners ingår i en referensgrupp. Dessa kommer från Södertörns högskola,
Teknikföretagen, Naturvetarna, SULF KTH, Sveriges ingenjörer, IT och telekomföretagen, Stockholms
läns landsting samt Länsstyrelsen i Stockholms län.
Under projekttiden har flera personer i de olika grupperna ovan slutat. En del positioner har ersatts
av nya personer, en del inte. StAF har under projekttiden haft tre verksamhetschefer. Detta innebär
att StAF har representerats av tre olika personer i styrgruppen. Utöver detta har styrgruppens två
externa representanter bytts ut då de ursprungliga representanterna från Läkemedelsverket
respektive Ericsson gick till andra tjänster. Projektledaren har varit föräldraledig och ersattes under
denna tid av en av delprojektledarna från SU som arbetade 50 % som projektledare och 50 % som
delprojektledare på SU. Under denna tid kompenserades inte delprojektledarens arbetstid med
motsvarande 50 %. Stockholms Universitets andra delprojektledare slutade i december 2013 och
ersattes inte heller. KTH har haft flera delprojektledare varav en har arbetat under hela projekttiden.
Mot slutet av projekttiden anställdes två nya deltjänster med uppdrag att arbeta uppsökande mot
lärarna och inspirera till att delta i aktiviteter samt att arbeta mer fokuserat med utåtriktade
aktiviteter.
2.3 Målgrupp
Den primära målgruppen för projektet är lärare, doktorander samt annan personal som undervisar
på grund- och masternivå vid KTH och Naturvetenskaplig fakultet vid SU samt personer på
ledningsnivå – beslutsfattare, nyckelpersoner inom utbildningssystemet och pedagogiska ledare vid
KTH och Naturvetenskaplig fakultet vid SU. De senare ska skapa handlingsutrymme för lärarna.
De sekundära målgrupperna är branschorganisationer/samarbetspartners i referensgruppen samt
andra lärosäten i stockholmsregionen.
2.4 Innehåll och genomförande
Projektets mobiliseringsfas förlängdes till och med september 2012 eftersom den egentliga
mobiliseringsfasen försenades. Under mobiliseringsfasen arbetade man dels med att skapa en
projektorganisation och att förankra projektet. Förankringsarbetet handlade om att skapa en
fördjupad problem- och behovsbild och att konkretisera projektet. Detta gjorde man genom att
7
engagera målgrupperna att delta i bl.a. workshops och informationsmöten eller bjuda in sig till redan
planerade möten. Projektet genomförde också en kompetenskartläggning under mobiliseringsfasen
avseende arbetslivsanknytning och högskolelärare.
Projektet har erbjudit högskolelärare olika insatser, allt från kortare möten i form av lunchseminarier
till längre insatser så som mentorsprogram. Totalt har 1 387 personer deltagit i projektet varav 929
unika individer2. Nedan beskrivs kortfattat de insatser som erbjudits.
Det har inte varit möjligt för utvärderarna att beräkna hur många personer som deltagit i respektive
insats. Vid de aktiviteter där antalet deltagare tydligt framgått redovisas detta nedan.
2.4.1 Gemensamt
NOTIS spridningskonferens, juni 2014
NOTIS presenterar resultat och lärdomar av ökad arbetslivsanknytning för högskolelärare. Antalet
deltagare var 52.
NOTIS i Almedalen, 2013 och 2014
20143: Hur kan Arbetslivsanknytning i utbildningen stärka Sverige? KTH, SU och projektledaren
redogjorde för syfte och resultat i NOTIS. Därutöver redogjorde KTH och SU hur man kommer att
arbeta vidare med frågan efter NOTIS. Skanska och Sweco redogjorde för hur de kan bidra i detta
arbete och vilket ansvar de har.
2013: Debatt om hur man kan förbättra matchningen av akademikers kompetens och
arbetsmarknadens behov samt vem som ansvarar för vad.
Rundabordssamtal i april, 2014
Syftet med rundabordssamtalet var att ta del av lärdomarna från NOTIS och gemensamt diskutera
hur aktuella aktörer kan ta ansvar för att stärka kopplingen mellan högskoleutbildningarna och
arbetslivet. Antalet deltagare var 21.
Workshop i maj, 2014
En diskussion mellan viktiga aktörer om hur man kan stärka Stockholmsregionen genom väl utvecklad
samverkan kring arbetslivsanknytning i högre utbildning. Antalet deltagare var 75.
Lärare besöker Saab Technology i Järfälla, 2013
Lärare från KTH och Stockholms Universitet besökte Saab i Järfälla. Rundvandring i produktionen,
dialog kring Saabs tankar vid rekrytering vad gäller färdigheter samt öppet samtal mellan lärare och
företagsrepresentanter. Syftet med studiebesöket var att skapa värde för lärarna som de sedan kan
ta med sig tillbaka till sina respektive högskolor för att forma program och kurser så att de ger rätt
förutsättningar till studenterna.
2
För mer information om antal deltagare, se avsnitt 6.3.
Formellt sett inföll Almedalsveckan 2014 efter projektets slut, men tas ändå upp här då förberedelserna låg under
projekttiden och har en tydlig koppling till projektets resultat.
3
8
2.4.2 KTH
Projekt som arbetsform
Syftar till att ge lärare ökad kunskap om projektledning. Innehållet handlar om projekt som
arbetsform, färdigheter för att jobba i projekt, projektmodell för kreativitet, vanliga roller i projekt
samt riskhantering – att analysera och bemöta risker.
Projekt som styrmodell del 2
En fördjupning av Projekt som arbetsform. Syftar till att öka och fördjupa kunskapen om
projektledning. Innehållet handlar om styrning av projekt, om projektmognad (effektivitet i
linjeorganisation att genomföra projekt), skillnad mellan projektledare och linjechef, projekt i olika
branscher, vad ett projektkontor är samt projektledning i internationella perspektiv
Samverkansdialog med ABB, Scania
Ett lunchseminarium med respektive företag och uppföljande studiebesök. Dessutom erbjöds
möjlighet till kortare praktik våren 2014.
Speed-networking/Alumnträff
Möte mellan alumner och lärare från olika skolor.
Mentorskap i samverkan
Mentorprogram för lärare där tolv lärare på KTH fick var sin mentor från näringslivet, bland annat
Ragnsells, Ge Healthcare, WSP international, Saab AB, Scania. Lärare och mentor träffas fem gånger.
En arbetsuppgift lämnas in av läraren som handlar om vilka krav och förväntningar som finns inom
yrket, konkreta exempel på vad anställda inom yrket arbetar med för metoder, verktyg och uppgifter,
vad de anställda har för tankar om sin egen utbildning, samt idéer om hur denna information kan
användas i undervisningen.
Lunchseminarier
Har arrangerats vid ett flertal tillfällen och haft olika teman och olika målgrupper.
2.4.3 Stockholms universitet
Workshop
Har arrangerats vid ett flertal tillfällen och haft olika teman.
Speed-networking/Alumnträff
Möte mellan alumner och lärare från olika institutioner
Lunchseminarier
Syftar till att lärare får tillfälle att lära sig naturvetares arbetsmarknad och ta del av alumners
erfarenheter från arbetslivet och syn på sin utbildning.
9
Kurs: Arbetslivsanknytning för doktorander
Syftar till att öka kunskapen om möjliga yrkesroller efter en forskarutbildning, om vilka färdigheter
arbetsgivare letar efter och hur man tar kontakt med en arbetsgivare för att söka jobb.
2.5 Jämställdhet
Enligt ansökan skiljer sig könsfördelningen vid KTH och Naturvetenskapliga fakulteten, SU. Andelen
kvinnliga lärare vid KTH är 25 % och vid Naturvetenskapliga fakulteten, SU, 41 %. Av
nybörjarstudenterna vid KTH är 1/3 kvinnor (med en variation på mellan 10 och 61 % mellan olika
utbildningsprogram). På program inom Naturvetenskapliga fakulteten, SU, är drygt 60 % av
studenterna kvinnor.
Projektet har inte haft som huvudsyfte att arbeta med jämställdhetsfrågan men i enlighet med de
krav som Socialfonden ställer har en jämställdhetsplan tagits fram och fastställdes av styrgruppen i
maj 2013. Likaså har en checklista för ett jämställt NOTIS tagits fram.
Det har inte varit möjligt för utvärderarna att få fram statistik på hur könsfördelningen ser ut bland
deltagarna inom projektet och därmed inte heller att studera resursfördelningen mellan könen (se
delmål).
2.6 Utvärdering och följeforskning
Projektet valde att dela upp den lärande utvärderingen i två delar – en utvärderingsdel och en del där
en forskarstuderande fungerar som följeforskare4. Dessutom genomförde projektledningen egna
uppföljningar. Syftet var att den interna uppföljningen, följeforskningen och utvärderingen skulle
befrukta varandra med data och resultat.
Eftersom utvärderarna hade ett förhållandevis begränsat utrymme att samla data var
överenskommelsen att följeforskaren och projektets egen uppföljning skulle bidra med data.
Följeforskaren och hennes handledare har deltagit i tre analysseminarier tillsammans med
utvärderarna och där bidragit med sin kunskap och sina reflektioner. Utvärderarna har också kunnat
ta del av två papers som följeforskaren författat. Utöver detta har en enkät utformats gemensamt
mellan utvärderare, följeforskare och projektgrupp. Utvärderarna har också fått tillgång till projektets
egen uppföljning i form av antal deltagare och vad de anser om aktiviteterna.
4
De forskningsfrågor som relaterar till NOTIS är: What are faculty attitudes towards working life issues and their integration
into the curriculum? What activities related to working life do faculty members introduce to the curriculum? What support
structures are present at the universities as regards integration of work related learning? What incentives and reinforcing
factors would encourage faculty to give work related learning a higher priority? Who has the responsibility for the
integration of work related learning in higher education?
10
3. Utvärderingens syfte
En lärande utvärdering fokuserar på såväl projektets process som dess resultat. Den bygger på nära
och kontinuerliga relationer med projektet. Det gäller såväl utformning av utvärderingen och tolkning
av resultat. Resultaten återkopplas regelbundet för gemensam tolkning och analys. Ambitionen är att
kritiskt följa och studera utvecklingssatsningen på ett sätt som ger underlag för en konstruktiv dialog
kring projektets genomförande så att det leder till långsiktiga effekter.
De frågor som utvärderingen ska försöka besvara eller i alla fall belysa handlar om
högskoleledningens ägarskap, långsiktiga relationer med arbetsgivare samt hur resultaten tas om
hand och långsiktigheten säkras.
11
4. Några teoretiska utgångspunkter
4.1 Begreppet lärande utvärdering
En lärande utvärdering bör uppfylla två syften – dels ska den följa processerna i projektet med avsikt
att förbättra dem under arbetets gång och dels ska den mäta och bedöma i vilken utsträckning målen
uppfylls och vilka resultat som åstadkoms. Båda syftena är kommunicerande kärl genom att de data
som samlas in utgör underlag för att förbättra projektet och dess delaktiviteter och genom att göra
justeringar under resans gång uppkommer förhoppningsvis bättre måluppfyllelse och förväntade
resultat infrias. Detta innebär bland annat att uppdragsgivaren får en större effekt av projektet och
dess insatser. Denna dubbla ambition medför att utvärderingen bör utgöras av flera olika upplägg
och metoder. Det innebär dessutom att resultatet av utvärderingen i hög grad är beroende av det
mått av förtroende som finns mellan utvärderare och beställare/mottagare. Graden av förtroende
påverkar engagemanget att styra uppdraget och att göra något av den återföring som ges.
En lärande utvärdering syftar också till att ta fram ny kunskap och förklaringsmodeller till varför eller
varför inte saker och ting utvecklas som det var tänkt. Det kan handla om inre såväl som yttre kritiska
faktorer och denna kunskap ska kunna bidra till projektets utveckling så väl som till
kunskapsuppbyggnad och strategisk påverkan.
Ansatsen lärande utvärdering bygger på teorier kring interaktiv och dialoginriktad utvärdering.
Sådana utvärderingar präglas av en kunskapssökande dialog mellan intressenten och utvärderaren
där en ömsesidig medvetenhet utvecklas om problem och behov som behöver åtgärdas. Dialogen är
avsedd att leda till en konstruktiv och kritisk granskning av den egna verksamheten. Datainsamlingen
utgör utgångspunkt för ett ömsesidigt lärande mellan verksamhetens intressenter och syftar till att
ge intressenterna tillfälle att ”stanna upp” och reflektera över vad som skulle behöva förändras i
projektet. Detta sätt att arbeta blir som ett slags ”störning” där intressenternas invanda tanke- och
handlingsmönster bryts, och nya, alternativa lösningar skapas vilka i sin tur ska kunna bidra till
nödvändiga förändringar och utveckling av projektet. Denna utvärderingsmodell syftar alltså till att
utifrån en genomtänkt programteori (se avsnitt 4.2.1) både störa och stödja den verksamhet som
utvärderas (se figur nedan).
Planering/styrning utifrån en
genomtänkt programteori
Lärande
utvärdering
Störning - utvärdering som
Stöd för lärande (t ex genom
inbyggt farthinder
återkoppling och handledning)
Figur 1. Den lärande utvärderingens olika funktioner
12
4.2 Programteori
Programteori är en av utvärderingens grundpelare och utgör utgångspunkten för både uppföljning
och utvärdering.
En programteori kan ses som en logisk karta över hur ett projekt är tänkt att fungera. Programteorin
utgör i denna bemärkelse ett analytiskt ramverk för vilken typ av resultat och effekter som är
intressanta att följa upp och om det faktiska genomförandet stämmer överens med det tänkta (se
vidare Mc David m.fl., 2006). I programteorin tydliggörs sambandet mellan vilka aktiviteter som är
tänkta att leda till vilka resultat och effekter för olika målgrupper på kort och lång sikt enligt figur 2.
Resurser
Aktiviteter
Direkta
resultat
Resultat på
längre sikt
Effekter på
lång sikt
Figur 2. De fem stegen i en projektlogik
En programteori är alltså ett verktyg för att tydliggöra huvuddragen i ett projekt, vilka som är
målgrupper för insatserna och vilka förändringar som ska ske hos respektive målgrupp liksom vad
projektet vill åstadkomma på längre sikt och hur de tänkta relationerna mellan dessa delar hänger
ihop. Med hjälp av en programteori kan det bli lättare att beskriva vad man vill åstadkomma och hur
det ska gå till.
NOTIS programteori
En rekonstruktion av projektet NOTIS togs fram i inledningen av utvärderingsuppdraget. Den
utarbetades utifrån olika projektdokument, bland annat från avstämningsrapporten som avslutade
mobiliseringsfasen. Därefter validerades den av projektledare, projektägare samt projektets
styrgrupp. Resultatet av rekonstruktionsprocessen illustreras i figur 3.
13
Figur 3. NOTIS programteori. Figuren finns också i ett mer läsvänligt format i bilaga 2.
De gröna pilarna illustrerar hur deltagarna i projektet uppnår resultat genom att få ökade insikter om
och mer kunskap och kompetens i arbetslivsanknytning. De orangea pilarna illustrerar bland annat
hur samverkanspartner uppnår resultat genom att få ökade insikter om och kunskap i hur
utbildningarna på de två deltagande lärosätena ser ut. De blå pilarna illustrerar hur ledningen på de
två lärosätena får bättre kunskap om hur man kan skapa handlingsutrymme för lärande kring
arbetslivsanknytning samt ger förutsättningar för detta. Sammantaget skapar dessa resultat ett antal
effekter i form av t.ex. bättre och mer relevant högskoleutbildning, bättre samverkan mellan
högskola och övrigt arbetsliv samt i slutänden en mer attraktiv högskoleutbildning. I alla delar tas
hänsyn till jämställdhet och tillgänglighet.
4.3 Organisations- och verksamhetsutveckling som strategi
För att en organisation ska kunna förbättra, effektivisera och kvalitetssäkra sin verksamhet måste de
anställda kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett professionellt sätt. Det betyder att när ett företag
eller organisation satsar på kompetensutveckling grundar detta sig i antagandet att insatsen ska
påverka organisationens effektivitet som i detta fall ytterst handlar om att öka
arbetslivsanknytningen i undervisningen så att studenterna har kunskaper och färdigheter att möta
arbetsmarknadens långsiktiga behov. För att uppnå den eftertraktade effektiviteten måste de
anställda skaffa ny kunskap och kanske även få nya insikter. De förvärvade kunskaperna måste nu
omsättas i det vardagliga arbetet för att de anställda ska utveckla sin kompetens. Till sist måste
kanske verksamheten förändras och utvecklas för att kunna uppnå den önskade effektiviteten.
14
Men ofta har kompetensutveckling ett utbildningsperspektiv, vilket innebär att den anställde går en
kurs och därmed förvärvar ny kunskap som hen får ett intyg på eller ett betyg för. Valet av kurs styrs
kanske mer av utbudet än av organisationens behov och ges ofta i sammanhang som är skilda från
arbetsplatsen och vardagen. Medarbetarnas nya kunskaper tas heller inte alltid tillvara eller delas
mellan kolleger, i alla fall inte på ett organiserat sätt. Som bäst ger kurstillfället inspiration eller
kanske ökad kompetens för den enskilde medarbetaren snarare än att det påverkar hela
organisationen.
Forskning visar att lära tillsammans är en framgångsfaktor (se t ex Ellström, 2010). Likaså betonas
vikten av att det i organisationen skapas rätt förutsättningar för lärande t.ex. att det finns tid för
reflektion och erfarenhetsutbyte medarbetare emellan och att det på alla nivåer skapas delaktighet
och engagemang för kompetensutvecklingsinsatsen. Där framgår också hur viktigt det är att
ledningen är engagerad och ser till att skapa just delaktighet och en fungerande lärandemiljö på
arbetsplatsen. Andra viktiga faktorer handlar om att kompetensutvecklingen pågår under en längre
tid och att extern input bidrar till nya perspektiv och nya utmaningar.
4.4 Projekt och projektarbete
Ett sätt att illustrera en idealiserad projektorganisation är den s.k. hållbarhetskedjan (figur 4).
Modellen visar hur viktigt det är att alla aktörer som berörs av ett utvecklingsprojekt har ett
engagemang och axlar sin roll. Varje aktörsgrupp kan ses som en länk i en kedja och en svag länk kan
innebära att projektet inte når upp till sina mål eller att projektresultaten inte tas om hand av den
ordinarie verksamheten.
Krävande
finansiärer
Strategiska
beslut i
samspel med
ägarna
Pröva idéer
och
genomföra
förändringar
Ak vt
ägarskap
Sä a ramar
Följa utveckling
Implementera
resultat
Professionell
styrning
Engagerade
deltagare
Organisera
Kompetent nätverk
ledning
Engagera
Mo vera
Föra dialog
Målgrupper med
inflytande
Figur 4: Funktioner och uppgifter i en projektorganisation. Källa: Att äga, styra och utvärdera stora projekt (Brulin &
Svensson 2010)
En aktiv finansiär påverkar utvecklingen i projekt genom att ställa krav och erbjuda olika stödinsatser
som kan bidra till utveckling och lärande. Ett aktivt ägarskap är viktigt då det är ägarna som ska skapa
förutsättningar för att projektet utvecklas och att resultaten tas om hand, ge förutsättningar för att
projektet kan ros i land och ta ansvar för det. Genom styrgruppen (som utses av ägarna) tas de
15
strategiska besluten medan projektledaren ansvarar för det operativa arbetet (Brulin & Svensson
2010). Brulin och Svensson (2011) anser att projektledning ofta tillskrivs en (alltför) stor roll vid
förändringsarbete i projektform. En handlingskraftig projektledare har tidigare framförts som en
viktig framgångsfaktor för projekt (se t ex Tillväxtverket 2011). Fokus på projektledaren är viktigt om
man fokuserar på aktiviteter och kortsiktighet (Brulin & Svensson, 2011). För långsiktighet krävs dock
inte bara en engagerad ledare utan en hel projektorganisation. Utförarnivån kan i NOTIS fall handla
om ledningspersoner som varit aktiva i planering av enskilda aktiviteter såsom studierektorer eller
grundutbildningsansvariga. Ofta glöms deltagarna (i detta fall lärarna) bort i projektorganisationen
men de är också en viktig länk i kedjan.
Även hur projekt startas är viktigt för effekterna t ex om projekt initieras av en extern konsult finns
stor risk att projektägare inte uppfattar sig aktiva och som ägare av idén då det största
engagemanget ligger hos någon annan. Balans mellan de olika aktörerna i ett projekt ger förmodligen
större hållbarhet. Ingen länk ska vara för stark eller för svag.
16
5. Utvärderingens genomförande
5.1 Upplägg
Utvärderarna har byggt datainsamlingen på intervjuer med högskoleledning och samverkanspartners
genom referensgruppen. Intervjuerna skulle bidra till att tränga in i hur ägarskap och engagemang
kan bidra till hållbarhet och långsiktiga effekter.
För att stimulera lärande föreslog utvärderarna att resultaten av datainsamlingen skulle återkopplas
och analyseras tillsammans med styrgrupp och andra strategiska partners. Syftet var att skapa
underlag för att styra projektet i rätt riktning.
Utöver den planerade datainsamlingen genomfördes också en enkätstudie som vände sig till
högskolelärarna och till ledningen på de båda högskolorna i början respektive slutet av
genomförandet.
Datainsamlingen har, utöver intervjuerna och enkäten som nämnts ovan, också bestått av
dokumentstudier av ansökan, avstämningsrapporten från mobiliseringsfasen, minnesanteckningar
från ett flertal möten, två papers från följeforskaren samt från projektets egen uppföljning.
5.1.1 Intervjuer
De första intervjuerna genomfördes sommaren 2013 då nio representanter från styrgrupp,
projektgrupp respektive referensgrupp intervjuades. Andra intervjuomgången genomfördes under
våren 2014. Då intervjuades fyra studierektorer på Stockholms universitet och fyra
grundutbildningsansvariga från KTH.
Intervjuerna har haft fokus på frågor om ägarskap, måluppfyllelse, behovet av arbetslivsanknytning
samt hållbarhet och långsiktiga effekter. Intervjuerna har varit semistrukturerade vilket ger möjlighet
till följdfrågor utifrån respondenternas svar. Det ger också en möjlighet att tränga bakom eventuella
”fasader” och upptäcka t.ex. svagheter, utmaningar och annat som kan påverka hur projektet
utvecklas och vilka resultat som uppnås.
Utöver ovanstående intervjuer skickades frågor till samtliga personer i projektgruppen ut i mars 2014
som besvarades skriftligt av alla. Frågorna fokuserar på måluppfyllelse, hinder och framgångsfaktorer
samt en bedömning av vilka resultat som kan bli hållbara.
5.1.2 Möten
Utvärderarna deltog sammantaget på fyra styrgruppsmöten. Dessa låg samtliga under 2013 då det
inledningsvis tog tid att finna den externa utvärderingens roll i relation till uppföljning och
följeforskning. Mot slutet av projektet valde projektet att utvärderingen skulle koncentrera kraften
på andra saker än återföring till styrgruppen. Vid två av styrgruppsmötena presenterades
utvärderarnas analys från intervjuer och enkäter.
Med jämna mellanrum – ungefär en gång i månaden - har utvärderarna stämt av med projektledaren
om hur projektet utvecklas och vilka utmaningar projektet står inför. Avstämningarna har både
genomförts som möten och via telefon.
17
Utöver ovanstående har utvärderarna haft fem möten där hela projektgruppen har deltagit. Syftet
har varit att diskutera projektets utmaningar och ge stöd i hur dessa kan hanteras. Under våren 2014
genomfördes två möten som fokuserade på projektets måluppfyllelse och på långsiktighet.
I januari 2013 genomfördes ett utvärderingsseminarium där representanter från styrgrupp,
projektgrupp och referensgrupp deltog. Syftet med detta möte var att ha en dialog kring hur
projektet kunde styras och resultat tas om hand.
I april 2014 deltog en av utvärderarna som observatör i ett rundabordssamtal där representanter
från universiteten, arbetsgivarna och regionala samverkansaktörer deltog. Frågan handlade om hur
samverkan kan öka mellan högre utbildning och arbetsliv i Stockholmsregionen.
5.1.3 Enkät
Utvärderarna genomförde också, som ett separat uppdrag, en enkätstudie. Två enkäter
distribuerades till projektets målgrupp, dvs. lärare och ledningspersoner. Den första enkäten
skickades ut i december 2012 när de första aktiviteterna hade påbörjats, den andra i april 2014 när
projektet var i avslutsfas. Frågornas utformning styrdes i hög grad av de delmål som satts upp av
projektledningen. Frågorna stämdes av med projektgruppen och testades dessutom på fyra personer
ur målgruppen. Vid den andra enkäten formades frågorna genom att utgå från enkät 1 och i samråd
med projektets följeforskare revidera dem.
Tanken med enkäterna var ursprungligen att mäta effekterna av projektet genom att se eventuella
förändringar i attityder eller ageranden hos målgruppen. Men det visade sig att svarsfrekvensen blev
mycket låg, som sämst 13 % bland lärare på Stockholms universitet. Med så litet underlag är det
omöjligt att uttala sig om vad projektet eventuellt har förändrat sammantaget hos hela lärarkåren på
de två lärosätena. I samband med den andra enkäten blev fokus därför mer att fånga åsikter om
arbetslivsanknytning något mer kvalitativt, snarare än att mäta förändringar. Det gjordes genom att
svarsalternativ ändrades utifrån nya kunskaper och funderingar som kommit fram i
projektgenomförandet, men också fler möjligheter till fritextsvar.
Enkäten distribuerades via webben. Mottagare var ungefär 2 400 lärare och 400 ledningspersoner på
KTH samt 1238 lärare och 108 ledningspersoner på Stockholms universitet. Adresslistor togs fram av
lärosätena och det var tyvärr inte möjligt att kategorisera mottagare. Enkäten nådde därför t.ex.
administrativ personal i viss utsträckning och det var svårt att exakt räkna ut hur många relevanta
respondenter det fanns. En ändring gjordes i utskicket på KTH för den andra enkäten. Doktorander,
som inte ansågs tillhöra den huvudsakliga målgruppen, plockades bort och då blev antalet mottagare
istället 1069 lärare.
En särskild delrapport5 skrevs om resultatet av den första enkäten. Rapporten lyfte kritiska frågor för
projektet att hantera. Frågorna presenterades för styrgruppen. Resultaten av enkät 2 har enbart
integrerats i föreliggande slutrapport.
5
Förutsättningar för arbetslivsanknytning – resultat av nollbasenkät för projekt NOTIS på KTH respektive Stockholms
universitet, februari 2013.
18
6. Projektets resultat
Nedan ges en sammanfattning av den data vi samlat in under projekttiden.
6.1 Utvärderingens återföring
6.1.1 Utvärderingsseminarium
Vid utvärderingsseminariet i januari 2013 deltog för projektet viktiga intressenter. Man diskuterade
vilka förväntningar man hade på projektet samt hur man skulle arbeta för att skapa hållbarhet.
Projektets ägare och styrgrupp förväntade sig att projektet skulle konkretisera kontakterna med
näringslivet och bredda kontaktytan till annat än näringsliv på KTH, samt formalisera samarbeten
som finns genom t.ex. avtal. Lärarna behöver få konkreta kontakter och få en ökad förmåga att
förklara varför studenter behöver vissa saker i arbetslivet genom att få arbetslivskontakter tidigt i
årskurserna.
Man förväntade sig också att arbetslivet skulle få ökad förståelse för akademin och att akademin fick
kunskap om vilka behov som finns i arbetslivet. Man önskade sig konkreta samverkansuppgifter, att
göra saker tillsammans, mer än ”besök”. Deltagarna i NOTIS ska märka att projektet finns och gör
skillnad.
Referensgruppen förväntade sig att NOTIS skulle bidra till att begreppet handlingsutrymme skulle
definieras (tid, pengar, kultur/acceptans) och tillgängliggöras. Man ville att projektet skulle öka
medvetenheten om behovet av arbetslivsanknytning i akademin och att ämneskunskap inte är en
motsättning till kunskap om arbetslivet.
Man önskade sig en verktygslåda som beskriver vilka metoder som är bäst och som kan spridas till
andra högskolor och regioner. Likaså att lärare fick verktyg att skaffa nätverk i arbetslivet och ha ett
strukturerat utbyte.
Detta ska i slutänden leda till att studenterna blir bättre förberedda för arbetslivet.
För att kunna skapa långsiktighet har KTH bildat en egen referensgrupp till projektet. På Stockholms
universitet har projektgruppen deltagit på prefektråd. Ett annat sätt att skapa hållbarhet är att se till
att kurser som utvecklas inom NOTIS ger högskolepoäng och att dokumentera erfarenheter inom
projektet så att de kan spridas. Även resultaten från följeforskningen måste spridas utanför KTH och
Stockholms Universitet.
Referensgruppen menade att deras roll är att sprida information om projektet i de egna nätverken
och att öppna dörrar för projektet.
6.1.2 Återkoppling till styrgruppen
Februari och mars 2013
I februari 2013 skulle den första återföringen till styrgruppen genomföras. Återbud från
styrgruppsledamöter gjorde dock att man valde att sätta in ett extra styrgruppsmöte i mars för
utvärderingens återföring. Februarimötet blev endast deltagande observation.
19
Vid det extrainsatta styrgruppsmötet presenterades först projektets programlogik. Utvärderarnas syn
på ägarskap och styrning stämdes av med styrgruppen. Därefter redovisades delar av resultaten från
den första enkäten. Resultaten från enkäten redovisas delvis i avsnitt 6.2 och nedan följer en kort
sammanfattning av strategiska frågor som utvärderarna bedömde vara viktiga för styrgruppen att
diskutera.
Redan tidigt våren 2013 konstaterade projektgruppen att projektets mål om 1300 deltagare skulle bli
svårt att nå och intervjuerna med projektgruppen indikerade att man bedömde att enbart
aktiviteterna inte kommer leda till förändring. Styrgruppen hade inte klart uttryckt hur deltagarmålet
skulle hanteras. Enkäten hade framförallt en låg svarsfrekvens och av de svarande var det mycket få
som kände till och pratade om NOTIS. Utvärderarna lyfte därmed frågan om den låga förankringen
skulle mötas med bredd byggd på mer marknadsföring eller spets som fokuserade insatserna till de
skolor/institutioner som var mest intresserade. Diskussionen uppehöll sig länge vid denna fråga, dock
utan att styrgruppen vid detta tillfälle kom fram till något svar. Utvärderarnas dragning tog även upp
nedanstående punkter.
Enkäten indikerade att ledningen på de båda lärosätena värderade egen insikt om behovet av
arbetslivsanknytning hos lärarna som en betydligt mer motiverande faktor än lärarna själva. Såväl
lärare som ledare ser däremot ett engagemang från arbetsgivare som mycket motiverande. På
Stockholms Universitet efterfrågas en resursperson som stödjer arbetet med arbetslivsanknytning.
Utvärderarna frågade om det uppfattas som ett reellt behov och vad en sådan roll i så fall skulle
omfatta.
Vid utvärderingsseminariet talade man om vikten av att konkretisera kontakterna med näringslivet
och att referensgruppen har en viktig roll att öppna dörrar för projektet. Utvärderarna menade
därför att det är viktigt att diskutera vem som ska ansvara för arbetslivsanknytningen och vilka
incitament som behövs. Frågor som utvärderarna ställde var; Hur ska ansvaret fördelas och vad
innebär detta ansvar för respektive part, dvs. vilka olika roller har man? Och hur ska man arbeta för
att arbetsgivare mer systematiskt och konkret kan involveras i utbildningarna? Hur fungerar
referensgruppen idag och hur kan den bidra till att konkretisera kontakterna med näringslivet? Vilka
arbetsgivare är mest intressanta för respektive skola/institution?
Vidare indikerade enkäten att lärarna inte har så bra kunskap om hur de kan få stöd i att bygga upp
arbetslivskontakter. Detta stöd kan antas motsvara det som man i projektet NOTIS beskriver som
handlingsutrymme.
Utvärderarna menade att det är viktigt att diskutera hur man skapar handlingsutrymme och hållbara
strukturer. Lika viktigt är kanske att definiera vad man menar med begreppet handlingsutrymme. Vid
utvärderingsseminariet framförde referensgruppen ett förslag på definition; tid, pengar,
kultur/acceptans för arbetslivsanknytning. Kan man lära av de skolor/institutioner som har en mer
etablerad arbetsform för arbetslivsanknytning? Hur har de skapat den? Och vad krävs för att den ska
bli långsiktigt hållbar?
Maj 2013
Utvärderarna deltog på styrgruppsmötet men hade ingen återföring.
20
Oktober 2013
I oktober 2013 återförde utvärderarna sina iakttagelser till styrgruppen som byggde på intervjuer,
enkät, deltagande i möten samt inläsning av dokumentation.
Utvärderarna menade att referensgruppen inte getts förutsättningar att bidra på strategisk nivå.
Referensgruppens roll var otydlig. Det tycktes heller inte finnas någon koppling mellan
referensgruppen och styrgruppen. Enkäten indikerade att lärarna ansåg att ett engagemang från
arbetsgivare och partnerskap med arbetsgivare var viktiga motivatorer för att kunna arbeta med
arbetslivsanknytning. Enligt utvärderarna skulle det betyda att referensgruppen borde kunna ha en
viktig strategisk roll att nå projektets mål om samverkan med arbetslivet. Utvärderarna frågade
därför styrgruppen om arbetsgivarkontakter är en operativ fråga (huvudsakligen skött av enskilda
lärare) eller en strategisk fråga (som sker genom en formaliserad samverkan).
Vidare konstaterade utvärderarna att den lokala styrningen av projektet på respektive lärosäte
ansågs viktigast. På KTH finns en lokal referensgrupp och på Stockholms universitet deltar
delprojektledarna på prefektråden. En fördel med denna lösning är att dessa grupper kan koppla till
lärosätenas behov och de har dessutom mandat att styra och ta beslut. Som en följd av detta frågade
utvärderarna vad den centrala styrgruppens roll är och menade att styrningen kan upplevas som
otydlig då lärosätena har olika viljor för projektet. Utvärderarna hävdade också att agendan för
styrgruppsmötena och därmed en viktig del av projektet i praktiken sätts av projektledaren och i viss
mån projektägaren snarare än lärosätenas representanter, medan de externa representanterna
saknar en uttalad roll.
Projektgruppen är generellt nöjd med återkopplingen från styrgruppen men önskade däremot fler
egna proaktiva, initiativ från styrgruppen. Frågan som lyftes till styrgruppen var om ledamöterna
ansåg att de skulle vara reaktiva eller proaktiva.
Trots att enkäten visade att varken lärare eller ledningen på lärosätena ansåg att studenterna har det
huvudsakliga ansvaret för arbetslivsanknytning menade Fakultetsnämndens arbetsutskott på
Stockholms universitet att ansvaret för arbetslivsanknytningen ska ligga på studenterna6. Lärarnas
huvudfokus ska vara forskning och undervisning. Utvärderarna undrade i detta sammanhang vilken
ståndpunkt styrgruppen tar i detta läge och vilka initiativ som tas.
6.1.3 Återkoppling till projektgruppen
Utvärderarna träffade hela projektgruppen första gången i januari 2013 då uppdraget för
utvärderingen och våra utgångspunkter gicks igenom.
6
Delprojektledarna hade tagit fram ett förslag till beslut som gick ut på att inrätta en arbetslivskoordinator. Svaret som gavs
var i korthet att lärarnas huvudfokus ska vara forskning och undervisning och att huvudansvaret för arbetslivsanknytning
bör läggas på studenterna. Det är en ståndpunkt som går emot hela projektidén med NOTIS, vilket gjorde det intressant hur
styrgruppen agerade på detta besked.
21
Ett andra möte i mars 2013 utgick från enkätresultaten. En gemensam diskussion fördes om vad
resultaten sa och vilken betydelse det hade för projektets fortsättning. Enkätrapporten avslutas med
ett antal slutsatser och diskussionsfrågor:









Det pratas relativt mycket om arbetslivsanknytning generellt på lärosätena. Hur kan NOTIS
komma in i de samtalen och göra nytta där?
Ledningspersonal pratar betydligt mer om arbetslivsanknytning än vad lärarna gör. Hur kan
lärare involveras i de samtalen?
Det är mycket få personer som pratar om NOTIS och det verkar inte beröra vardagsarbetet.
Ska denna brist mötas med hårdare information och marknadsföring eller mer riktade
insatser till skolor/institutioner som intresset är starkast?
Vem som bör bära ansvaret för arbetslivsanknytning ger splittrade svar och flera menar att
det inte kan vara en funktion som bär hela ansvaret. Vilka är de viktigaste parterna och vilka
roller har respektive part?
I undervisning intereras arbetslivet främst genom egna exempel, examensarbeten och
fallstudier/data från arbetslivet. Det behöver inte nödvändigtvis involvera en extern part i
någon större utsträckning, även om flera på främst KTH har flera externa kontakter. Hur kan
arbetsgivare involveras mer systematiskt i utbildningar?
För enskilda lärare är direktkontakt med arbetsgivare det mest relevanta. Har man
identifierat vilka arbetsgivare som är mest relevanta för respektive skola/institution? Kan
fack och branschorganisationer vara dörröppnare till dessa arbetsgivare? Vad kan göras
tillsammans med dessa arbetsgivare som går utöver att besöka varandra?
Enkäten visar starkt stöd för en resursperson för att stärka arbetslivskontakter. Är det ett
reellt (snarare än uttryck för om det vore smidigt om ”någon annan” skötte det hela) och
vad skulle uppdraget i så fall vara?
Okunskapen är stor om vilka resurser och stöd som finns att tillgå för arbetslivsanknytning
inom lärosätena. Detta beskrivs i ansökan som handlingsutrymme, men ingen kan riktigt
svara på vad som menas eller vad som behöver stärkas.
Det finns skolor/institutioner som kommit längre vad gäller arbetslivsanknytning. Vad kan
andra lära av dessa?
I juni 2013 hölls ett möte som framförallt var en avstämning av läget i projektet där projektgruppen
fick berätta om vilka aktiviteter som var på gång, hur de fungerade och vilka svårigheter som fanns.
I januari 2014 hölls ett möte för utbyte av erfarenheter från de tre datakällorna intern uppföljning,
extern utvärdering samt följeforskning. Var och en fick presentera sina viktigaste slutsatser så långt
och diskutera med övriga vilken betydelse det har för projektets avslutning och generella lärdomar.
Utvärderarna framförde följande som positiv utveckling i projektet:
•
Deltagarmålet har sänkts
•
Mer fokuserade insatser genomförs till vissa institutioner/skolor
•
Vikten av generella kompetenser har synliggjorts som del av arbetslivsanknytning
•
KTH knyter an till befintliga samverkansparter, befintliga internutbildningar, aktuella
utvecklingssatsningar
22
•
Budgetöverskottet används till ny personal som bl.a. sätter fokus på samverkanspartners
Vidare lyfte utvärderarna fram svagheter i projektet:
•
Har inte från början diskuterat innebörden av begreppet arbetslivsanknytning
•
Främst doktorander deltar i aktiviteter
•
Projektgruppen beskriver misstro att de aktiviteter som genomförs bidrar till långsiktig
förändring
•
Samverkan med arbetsgivare sker främst i enskilda aktiviteter snarare än samtal kring
långsiktig samverkan
•
Ingen mottaglighet för erfarenheter från yngre (mer framgångsrika) högskolor
Dessutom knöts slutsatserna till hållbarhetskedjan som vid flera tillfällen presenterats och använts
som utgångspunkt för utvärderingen (se figur 5)
Figur 5. Hållbarhetskedjan samt utvärderarnas kommentarer kring projektets utmaningar (mörkgrönt)
I maj 2014 hade utvärderarna ett sista dialogseminarium med projektgruppen. Datainsamlingen
byggde på intervjuer med studierektorer på Stockholms universitet och grundutbildningsansvariga på
KTH, på svar på utskickade frågor till projektgruppen, samt delvis på enkäten som genomförts under
våren 2014. Själva dialogseminariet fungerade som ytterligare ett tillfälle för datainsamling och
diskussionen fokuserade på projektets måluppfyllelse och på själva begreppet arbetslivsanknytning.
Datainsamlingen indikerar att projektgruppen inte är ense om hur väl projektet uppnått sina mål.
Intervjuerna med grundutbildningsansvariga och studierektorer indikerar att NOTIS har bidragit till
att uppmärksamma frågan om arbetslivsanknytning men att intervjuerna i övrigt snarare indikerar att
ledningen på de båda högskolorna inte har bidragit med att skapa nödvändigt handlingsutrymme
inom ramen för NOTIS. Däremot är det tydligt att KTH redan före NOTIS och utan NOTIS inblandning
hade en hel del arbetslivsanknytning i sin undervisning.
23
Viktiga framgångsfaktorer för projektet har varit att det funnits ett stort engagemang hos
delprojektledarna och en tydlig arbetsfördelning i projektgruppen. Olika kompetenser i gruppen har
stärkt arbetet.
På KTH har hela lärosätet varit engagerat. Intresset har funnits sedan tidigare och en egen
referensgrupp på KTH fick igång arbetet i NOTIS. Stödet från Naturvetarna och alumnerna har varit
en viktig resurs för projektet på Stockholms Universitet.
Av alla aktiviteter som prövats är Alumni-träffarna med speed-networking en insats som har fått
lärare att reflektera över behovet av arbetslivsanknytning. Studiebesöken och mentorskapet på KTH
har gett djupare insikter hos de som deltagit. En handbok kommer att sammanställa hur man kan
arbeta med arbetslivsanknytning.
Projektet har varit förankrat på högsta nivå men inte hos chefer på lägre nivå och hos lärarna. Det
har varit svårt att genomföra de aktiviteter som egentligen behövdes eftersom mycket tid har gått åt
till att överhuvudtaget nå lärarna. På Stockholms Universitet har fakulteten visat ett svagt intresse, t
ex har ingen i ledningen prioriterat att delta i aktiviteterna. Inte heller de intervjuade
grundutbildningsansvariga på KTH hade deltagit i några aktiviteter. Styrgruppens styrning anses ha
varit svag, likaså stödet från styrgruppen. Utöver detta har som också redan nämnts referensgruppen
haft svårt att finna en roll i projektet.
StAF har haft flera chefsbyten och projektgruppen har bytt personal flera gånger. Projektet har varit
underbemannat och i allt för hög utsträckning sysslat med administration mot ESF, t.ex.
närvarolistor. Projektet saknade initialt kunskap om ESF och hur projektstödet kunde användas.
Denna kunskap har dock byggts upp under projekttiden.
Tidsbrist har inneburit att strategiska diskussioner uteblivit och projektgruppens kompetens har inte
alltid kunnat utnyttjas.
Projektet har skapats efterhand. Flera i projektgruppen menar att det hade varit bättre att initialt
välja ut skolor/institutioner som man kunde arbeta systematiskt med istället för öppna inbjudningar
till alla lärarna. Vissa resultat som genererats i projektet kommer att leva vidare (se avsnitt 6.4).
Projektgruppen menar att en ny bild av vad arbetslivsanknytning kan vara har utvecklats under
projekttiden. Det handlar om något som sker i utbildningen och inte utanför och ska bidra till att
studenten ska vara väl förberedd för arbetslivet. Hur detta ska uppnås kan se olika ut men målet
måste alltid vara detsamma. De studierektorer som intervjuats på Stockholms universitet har mycket
olika syn på hur ökad arbetslivsanknytning ska uppnås. Det spänner över studierrektorernas samtal
med enskilda lärare till alumniverksamhet och en särskild funktion med ansvar för
arbetslivsanknytning.
Projektgruppen menar att arbetslivsanknytning både kan vara ett mål och ett förhållningssätt. Ett
viktigt nästa steg handlar om att försöka ringa in vad det egentligen är. Intervjuerna med
grundutbildningsansvariga på KTH indikerar att för dem är arbetslivsanknytning kopplat till
gästföreläsare, studiebesök och projektarbeten. Men projektgruppen menar att man inte kan anta
att en gästföreläsare bidrar till att studenterna får de färdigheter som behövs för arbetslivet.
Kursansvarig är sällan på gästföreläsningar, de är inte obligatoriska och de följs aldrig upp eller är del
av examination. Arbetslivsanknytning och de färdigheter det innebär är inte något man får utan
24
något man skapar som student. Intervjuerna med studierektorer på Stockholms Universitet visar en
stor skepsis mot att integrera arbetslivet i undervisningen – ”vårt uppdrag är att ge kunskap och vi
ska inte styras av arbetslivet”. Synen på begreppet arbetslivsanknytning är att veta vad det finns för
tänkbara yrken och vad man gör där.
På högskolan har forskare och lärare ett stort intresse att byta idéer kring forskning även om det inte
direkt tillhör det egna ämnesområdet men motsvarande intresse och incitament finns inte för varken
för undervisning eller för arbetslivsanknytning.
6.2 Enkätresultat
Som redovisades i avsnitt 5.1.3 var tanken att kunna mäta skillnader av projektet genom en startrespektive slutenkät. Genom en mycket låg svarsfrekvens har detta enligt vår bedömning
omöjliggjorts. Det är också i hög grad olika individer som har svarat på start- respektive slutenkät.
Men enkäterna har ändå bidragit med värden till utvärderingen genom att ge lärare7 och
ledningspersoner8 möjlighet att ge sin syn på arbetslivsanknytning. Då de medverkande lärosätena
har skilda förutsättningar redovisas enkätresultaten i två separata delar.
6.2.1 Enkätresultat Stockholms universitet
Svarsfrekvensen framgår av tabell 1. Det är många av de svarande som inte har deltagit på något sätt
i NOTIS, varannan ledare och 8 av 10 lärare. Det verkar därmed inte vara de mest positiva som har
besvarat enkäten. Det är ungefär lika många som aldrig har pratat om NOTIS (45 % bland ledare och
75 % av lärarna). Det indikerar att NOTIS inte har nått ut till merparten av de anställda.
Tabell 1. Svarsfrekvens Stockholms universitet. Enkäten skickades ut till 108 ledningspersoner och 1 238 lärare vid båda
tillfällena. I ”lärare” ingår även doktorander vid båda tillfällena.
Antal svar ledare
Startenkät
Slutenkät
47
62
Svarsfrekvens
ledare
44 %
57 %
Antal svar lärare
159
215
Svarsfrekvens
lärare
13 %
17 %
I startenkäten gavs en nulägesbild av hur det arbetas med arbetslivsanknytning i dagsläget. Hälften
av lärarna hade 2012 inte interagerat alls med externa kontakter under det senaste året. De
vanligaste exemplen på arbetslivsanknytning i undervisningen är (medelvärde tillämpningsfrekvens
skala 1-6 inom parentes):
1.
2.
3.
4.
5.
Egna exempel från ditt arbetsliv (2,7)
Fallstudier eller data från arbetslivet (2,4)
Gästföreläsare (2,0)
Examensarbeten (1,9)
Studiebesök (1,7)
7
Med lärare avses här doktorand, adjunkt, forskarassistent/biträdande lektor, lektor, post doc, forskare, professor, vikariat.
20 personer som svarat på lärarenkäten var något annat.
8
Med ledningspersoner avses här dekan/prodekan/sektionsdekan, prefekt/stf prefekt/biträdande prefekt,
studierektor/utbildningskoordinator, studievägledare, kanslipersonal. 31 personer som besvarat enkäten var något annat.
25
Inget av detta kan sägas vara vanligt förekommande då medelvärdena ligger väl under 3 för samtliga
alternativ. Det är dessutom lite förvånande att egna exempel är störst eftersom 2 av 3 lärare inte alls
har arbetat utanför akademin de senaste 10 åren. Möjligen används exempel äldre än så eller
exempel från arbetslivet som forskare.
Bland de svarande finns det ett övergripande starkt stöd för att stärka arbetslivsanknytning, både
bland ledare och bland lärare. Den låga svarsfrekvensen kan dock göra att stödet hos all personal är
så låg som 10 %. Intresset var också stort att arbeta med arbetslivsanknytning i sin undervisning. I
startenkäten angavs intresset till medelvärde 4,2 på en sexgradig skala och endast 16 % hade ett lågt
intresse (1-2).
De främsta motiven till att öka arbetslivsanknytningen är att ge studenterna ökad insikt i hur deras
kompetens kan användas, att göra arbetslivsparter mer medvetna om studenternas kompetens och
att göra utbildningen mer attraktiv. Mer personliga skäl som att utveckla sig själv kom längst ner i
prioritet. Men det framförs också argument mot att arbetslivsanknytning är något som universitetet
ska arbeta med överhuvudtaget. Två argument lyder så här:
-
Universitet har till uppgift att sprida kunskap, nytänkande och forskning, inte tillgodose
arbetsgivares personalbehov.
Om studenterna vill ha mer praktisk kunskap och en direkt koppling till den privata sektorn
bör de söka till en högskola.
Men det finns alltså mycket mer som tyder på att man generellt vill ha mer av arbetslivsanknytning.
Däremot skiljer sig uppfattningen om på vilket sätt man ska arbeta med det. Via enkätens fritextsvar
har flera dilemman och svårigheter lyfts upp9.
Arbetsmarknadens struktur. Några tar upp att det finns mycket få potentiella arbetsgivare utanför
akademin. Det är såklart problematiskt för den student som vill söka sig utanför akademin. Å andra
sidan bör dessa utbildningar ha ovanligt lätt för att samarbeta med de arbetsgivare som finns.
Arbetsgivarnas diversifierade behov. Flera personer framför att arbetsgivare framförallt söker
kandidater som har en akademisk grundträning och rätt sätt att tänka och förhålla sig till
arbetsuppgifterna. Det som är specifika behov för anställningen kan de lära sig på arbetsplatsen. Det
är alltså en uppgift för arbetsgivarna och inte för universitetet menar dessa personer. Vidare är det
så att de olika arbetsuppgifter som man kan jobba med utifrån en viss utbildning kan vara så olika att
det skulle vara svårt att täcka upp dem under utbildningens gång. Universitetets utbildningar anses
inte heller vara knutna till särskilda yrken vilket gör det svårare att konkretisera
arbetslivsanknytningen.
Utbildningens status. Hur lärosätet och utbildningen rankas är viktigt och några menar att ett
breddat fokus med mer inriktning på näringsliv skulle medföra att utbildningen tappar i jämförelse
med andra utbildningar i Sverige och utlandet. Svaret, menar man, är att tydligt kommunicera till
blivande studenter att det är en forskningsförberedande utbildning de söker till.
9
Dessa dilemman kan komma från enstaka personer och ska inte ses som en generell bild med starkt stöd. Däremot vill
utvärderingen synliggöra frågor som kan vara viktiga att vara medveten om och kanske ta ställning till i liknande arbeten.
26
Personalens bakgrund och kontaktnät. En mer praktisk fråga är det faktum att den akademiska
personalen sällan har egen erfarenhet av och liten kontakt med arbetslivet utanför akademien. Det
blir lätt en tröskel och knappast en prioritet att lämna det trygga som man kan väl och skapa
kontakter med något ”okänt”.
Studenternas ansvar. Slutligen kan man fråga sig vilket ansvar studenterna själva har att engagera sig
i sin framtid efter studierna10. Någon menar att studenterna blir mer och mer selektiva i sin inlärning
och drivs mer av nyttoaspekter än av nyfikenhet. Om det stämmer är det något som universitetet
behöver förhålla sig till?
Men de som är mer positivt inställda har i vissa fall konkretiserat några exempel på hur
arbetslivsanknytning kan eller bör utformas:
Fler praktiskt inriktade kurser. Inom meteorologi finns en kurs i praktisk meteorologi med
målgruppen blivande prognosmeteorologer. Där används många lärare från SMHI och SVT.
Motsvarande kurs skulle kunna skapas för t.ex. klimatsamordnare. Ett annat exempel är att inkludera
praktikkurs på 15 hp i utbildningsplanerna för programmen.
Väl genomtänkta studiebesök. Det behövs en bättre organisering av företagsanknutna examens- och
projektarbeten.
Involvera alumner. Alumner kan involveras i kurser på olika sätt.
Mer samarbeten med industri. Excellent-projektet ger stor nytta till de doktorander som deltar. Att
få till stånd gemensamma "case studies" och mindre projekt som har anknytning till relevanta
arbetsgivare tidigt i utbildningen kan öka motivationen hos studenterna. Man skulle också kunna
erbjuda GLP/GMP-certifiering redan under utbildningen, kanske i samarbete med industrin.
Ansvarsfrågan är såklart avgörande för att frågan ska tas framåt. Dessvärre ges en splittrad bild
snarare än samsyn. De flesta svarar med omkring fem funktioner, men samtliga svarsalternativ har
21-52 % av ledarsvaren och 23-50 % av lärarsvaren. Då de flesta har fördelat ansvaret på så många
funktioner redovisas samtliga alternativ i tabell 2. Något som sticker ut är att lärarna rankar
arbetsgivare högst medan det kommer först på femte plats bland ledarna. En ny funktion med
särskilt ansvar för arbetslivsanknytning rankas däremot tydligt lägst av båda. Men lärarna har i en
annan fråga satt resurspersoner bland de högst motiverande faktorerna för att själva arbeta mer
med arbetslivsanknytning. Detta kan tolkas som att resurspersoner kan vara ett stöd som motiverar
och hjälper till med praktiska saker, men de har inget eget ansvar i frågan.
10
Rapporten Arbetslivsanknytning = praktik? från Naturvetarnas studentråd (2013) kommer till samma slutsats, att det inte
behövs fler aktiviteter för arbetslivsanknytning utan att få studenter att ta del av dem som redan ges.
27
Tabell 2. Svarsfördelning i slutenkäten på frågan ”Vem/vilka anser du bör bära det främsta ansvaret för att stärka
arbetslivsanknytningen i utbildningen?” Möjlighet fanns att kryssa flera alternativ.
Funktion
Programansvariga
Arbetsgivare på arbetsmarknaden
Lärarna
Institutionsledningen
Studierektorer
Grundutbildningsansvariga
Studievägledarna
Fakultetsledningen
Ny eller utökad funktion
Ledare
52
40
50
46
44
38
35
40
21
Lärare
49
50
37
38
38
41
42
26
23
6.2.2 Enkätresultat KTH
Svarsfrekvensen framgår av tabell 3. Det är många av de svarande som inte har deltagit på något sätt
i NOTIS, 84 respektive 88 procent av ledare/lärare. Det verkar därmed inte vara de mest positiva som
har besvarat enkäten. Det är ungefär lika många som aldrig har pratat om NOTIS (67 % bland ledare
och 82 % av lärarna). Men det säger också att NOTIS inte har nått ut till merparten av de anställda.
Tabell 3. Svarsfrekvens KTH. Enkäten skickades ut till 400 ledningspersoner vid båda tillfällena. Däremot gick den vid
startenkäten till 2 400 lärare och vid slutenkäten 1 069 lärare. Skillnaden var att doktorander inte inkluderades vid andra
tillfället.
Antal svar ledare
Startenkät
Slutenkät
135
89
Svarsfrekvens
ledare
34 %
22 %
Antal svar lärare
755
276
Svarsfrekvens
lärare
31 %
26 %
I startenkäten gavs en nulägesbild av hur det arbetas med arbetslivsanknytning i dagsläget. Under
2012 hade en tredjedel av lärarna interagerat med fyra eller fler externa kontakter. De vanligaste
exemplen på arbetslivsanknytning i undervisningen (med tillämpningsfrekvens på en skala 1-6) är:
1.
2.
3.
4.
5.
Egna exempel från ditt arbetsliv (3,3)
Examensarbeten (3,2)
Fallstudier eller data från arbetslivet (3,1)
Gästföreläsare (3,1)
Projekt tillsammans med externa organisationer (2,6)
Medelvärdena ligger strax över 3 för de vanligaste och det är uppenbarligen måttligt förekommande i
undervisningen. Lärarna på KTH har relativt stor egen erfarenhet av arbetslivet utanför akademin. En
fjärdedel har arbetat sex år eller mer och 17 % arbetar fortfarande deltid utanför akademin. En dryg
tredjedel saknar extern arbetslivserfarenhet.
Bland de svarande finns det ett övergripande stöd för att stärka arbetslivsanknytning, både bland
ledare och bland lärare. Intresset var också stort att arbeta med arbetslivsanknytning i sin
undervisning. I startenkäten angavs intresset till medelvärde 4,5 på en sexgradig skala och endast 10
% hade ett lågt intresse (1-2).
28
De främsta motiven till att öka arbetslivsanknytningen är att göra studenterna mer medvetna om hur
deras kompetens kan användas på arbetsmarknaden, göra utbildningen mer attraktiv (4,7) och göra
kursen mer intressant. Mer personliga skäl som att utveckla sig själv kom längst ner i prioritet. Men
några framför argument mot att arbetslivsanknytning ska styra undervisningen för mycket. Två
argument lyder så här:
-
-
Det vad företaget och arbetstagare behöver är kreativitet och fantasi, bred kunskap, våga
tänka tvärs osv. Det är det vad vi måste göra studenter bra på för att det har företagen svårt
med själv att skaffa. Resten kan de lära sig på jobbet för att det är arbetsgivarna bra på.
KTH utbildar ingenjörer som ska ha generella kunskaper så att de har möjlighet att arbeta
hos många olika arbetsgivare. En alltför stark anknytning till ett eller flera stora företag kan
leda till likriktning av utbildningen mot just dessa företag, vilket motverkar målet.
Men det finns alltså mycket mer som tyder på att man generellt vill ha mer av arbetslivsanknytning.
Men via enkätens fritextsvar har flera dilemman och svårigheter lyfts upp11.
”Överlämning” utan samarbete. Studenter gör projekt i industrin, men lärarna ser eller hör inget av
dem förrän de är klara. Det finns ingen tid för handledning eller anpassning av projektet för att ha ett
värde för studentens förberedelse för arbetslivet. Studenterna ses ibland som billig arbetskraft. Att
studenten har utbildning i arbetslivet behöver inte alltid betyda att det stärker utbildningen eller
förbereder studenten för arbetslivet på bästa sätt. Den arbetslivsanknytning som görs i
undervisningen kan också utgå från en gammaldags syn på arbetsmarknad och arbetsuppgifter. Det
räcker alltså inte att arbetslivsanknytningen finns i viss omfattning, den måste också ha ett relevant
innehåll och förmedlas på kloka sätt.
Otydlig relation. Att släppa in externa aktörer i planering av utbildningens upplägg är inte
oproblematiskt. Vilken roll och makt har arbetsgivaren? En respondent ger exempel på dåliga kurser
som införts ”på order” av arbetsgivare.
Arbetsliv ≠ anställning. Studenterna ska vara förberedda för ett helt yrkesliv och inte för en specifik
anställning. Det anses då viktigare med förmåga att lösa problem och söka ny kunskap tillsammans
med grundläggande kunskap inom teknikvetenskap. Det är således en balansgång mellan generella
kompetenser kontra specifik och kanske mer kortsiktig nytta.
Konkretiserade exempel på hur arbetslivsanknytning kan eller bör utformas ges av några:
Långsiktigt och småskaligt. Tillfälliga satsningar som NOTIS anses kortsiktiga. De nya tjänsterna där
innovativa lärare får jobba som ”pedagogiska stödpersoner” på 50 % i ett år anses däremot lovande.
Motsvarande skulle kunna ge stöd om arbetslivsansknytning.
Mer dialog med arbetsgivare. Fler möten med arbetsgivare efterlyses för att visa högskolans
kunnande och spegla det i arbetsgivarnas behov och på så sätt hitta samarbeten.
11
Dessa dilemman kan komma från enstaka personer och ska inte ses som en generell bild med starkt stöd. Däremot vill
utvärderingen synliggöra frågor som kan vara viktiga att vara medveten om och kanske ta ställning till i liknande arbeten.
29
Synergier med forskning. I skolor med applikationsnära forskning kan den mer naturligt utgöra inslag
i undervisningen och bidra till arbetslivsanknytning. Att hantera dessa frågor mer parallellt i möten
med arbetsgivare kan bidra till synergier.
Umgås med alumner. En person uppger att hen lunchar med tidigare studenter för att uppdatera sig
om vad som händer i branschen. Det kan ses som ett mer engagerat och personligt sätt att själv få
kunskaperna än att bjuda in alumner att gästföreläsa. Personen kopplar också detta till
kommersialisering och affärsmöjligheter, vilket är unikt i kommentarerna.
På KTH är synen på vem som har ansvar att driva frågan vidare relativt tydlig. Programansvariga,
lärare och arbetsgivare ges en särställning. Det finns också en samsyn om rangordningen mellan
ledare och lärare. Samtliga svarsalternativ redovisas i Tabell 1tabell 4. En ny funktion med särskilt
ansvar för arbetslivsanknytning rankas däremot tydligt lägst.
Tabell 4. Svarsfördelning på frågan ”Vem/vilka anser du bör bära det främsta ansvaret för att stärka
arbetslivsanknytningen i utbildningen?” Möjlighet fanns att kryssa flera alternativ.
Funktion
Programansvariga
Lärarna
Arbetsgivare på arbetsmarknaden
Skolledningen
Grundutbildningsansvariga
Institutionsledningen
Studierektorer
Studievägledarna
Ny eller utökad funktion
Ledare
75
64
45
40
42
32
30
15
19
Lärare
62
55
49
37
34
26
26
25
18
Flera av kommentarerna tar upp att det tar tid att skapa kontakter och att resurser för den tiden
saknas. En person menar att representanter från industrin gärna ställer upp, men att problemet är
att hitta tider och att administrativt krångla med eventuell ersättning. Ytterligare en kommentar
handlar om att enkätens frågor om arbetslivsanknytning är meningslösa så länge man inte ställer det
mot vad som ska bort istället. Också det ett uttryck för att det är nog med ”pålagor” som inte åtföljs
av resurser.
I kommentarerna ges uttryck för en aspekt som inte har tagits upp i projektet. Det är utländska
studenters möjlighet att få en anställning i Sverige. Dels menar en person att det är tydligt att
svenska arbetsgivare anställer svensktalande före andra och därmed går miste om kompetens, dels
att migrations- och visumlagarna försvårar en anställning genom ständiga förnyelser av visum och att
bara ha ett fåtal månader på sig att få en anställning efter de har tagit examen.
Det är bara ett fåtal som faktiskt konkretiserar vad de anser att respektive funktion ska ha för roll.
Men de har en relativt samstämd syn på hur ansvarsfördelningen bör se ut. Här ges en sammanvägd
beskrivning:

Rektorsgruppen ska organisera utbildningen på ett skolövergripande och effektivt sätt med
stor kontaktyta mot industrin. Skolledning och institutionsledning behöver tillse att det finns
30




resurser för att arbeta med kontakter och bidra med kontakter på högre nivå i företagen. En
central funktion som stödjer kan finnas, men den är utan ansvar.
Programansvariga att utbildningen leder till en användbar examen som lär ut väsentliga
generella färdigheter och kommunicerar industrins krav till studenterna. Utbildningen bör ha
en progression även vad gäller arbetslivsanknytning.
Lärarna använder exempel från industrin via kontakter på personnivå, kommunicerar
industrins krav, ordnar studiebesök och hämtar in projekt från industrin i ett fåtal
projektkurser. Ansvarar för lärandet mot uppsatta mål.
Arbetsgivare kommunicerar vilka krav de ställer på ingenjörer som de anställer och påpekar
om de ser brister i utbildningen och samarbetar med enskilda lärare.
Studievägledarna kommunicerar vilka konsekvenser studieval ger för framtida anställningar.
6.3 Måluppfyllelse
Som konstateras i andra delar av rapporten har projektmål A om att kompetensutveckla 1 300 lärare
stått i fokus och varit till problem under stor del av projektet. Totalt deltog 1 387 personer varav 929
unika i projektet12. Dessutom bedöms av projektpersonalen omkring 15 % ha fallit bort till följd av
oläsliga data. Men detta inkluderar även möten och förberedande aktiviteter som inte utgör direkta
kompetensutvecklingsinsatser till lärare. Enligt projektets interna uppföljning av aktiviteter har
delmål 1 om att medvetandegöra lärare om behovet av arbetslivsanknytning haft 662 deltagare.
Delmål 2 och 3 om kännedom om arbetsmarknadens villkor och efterfrågan på personer med högre
utbildning och att man har kontakt med individer utanför akademin har nått 654 personer. Delmål 4
om att kunna förmedla färdigheter som efterfrågas på arbetsmarknaden är deltagarantalet 183.
Slutligen är det 17 personer som fått arbetslivserfarenhet på arbetsmarknaden genom projektets
aktiviteter. Dessutom är det 25 ledningspersoner som deltagit i aktiviteter som bidragit med ökad
kunskap om vikten att skapa handlingsutrymme för arbetslivsanknytning.
Nedanstående resonemang kring måluppfyllelse grundar sig främst på projektgruppens egen
bedömning men också på intervjuer och enkätstudien. Genom projektgruppen och deltagande i
rundabordssamtalet i maj 2014 har utvärderarna uppfattat att ledningen på KTH och på
Naturvetenskapliga fakulteten på Stockholms universitet är mycket nöjda med projektet NOTIS och
att det har inneburit att frågan om vikten av arbetslivsanknytning i undervisningen har synliggjorts
och kommit upp på dagordningen.
6.3.1 KTH
Handlingsförmåga. På KTH arbetade många lärare med arbetslivsanknytning före NOTIS även om
intervjuerna med grundutbildningsansvariga indikerar att det finns mycket mer att göra. Det har inte
varit lika svårt att ”sälja in” frågan som på Stockholms universitet, varken hos ledning eller hos lärare.
En del av lärarna på KTH har tyckt att ambitionen i NOTIS varit för låg, de är redan medvetna om
behovet. Samtidigt är den målgrupp som projektet mött redan medvetna om vikten
arbetslivsanknytning. På det sättet kan man säga att projektet inte har nått nya målgrupper.
12
Utvärderarna har inte haft möjlighet att dela upp siffrorna på lärosäte.
31
KTH har följt upp några av insatserna och de indikerar att flera av lärarna som deltagit i NOTIS
studiebesök på Scania haft kontakter efter besöket varav flera vid flera tillfällen.
Projektledningskursen, studiebesök och Mentorsprogrammet har inneburit att de som deltagit har
bidragit till ökade kunskaper som hjälper lärarna att förmedla färdigheter som efterfrågas på
arbetsmarknaden.
Under juni månad kommer ett antal högskolelärare på KTH vara ute på praktik och på det sättet
kommer de att förvärva arbetslivserfarenhet från relevanta områden av arbetsmarknaden.
Handlingsutrymme. Handlingsutrymmet finns redan i ganska stor utsträckning på KTH men kan se
lite olika ut. Men en utmaning är att lärarna sällan har tid att integrera arbetslivsanknytning i
undervisningen på ett sätt som vore önskvärt. T.ex. om en lärare ska välja mellan att skapa ett eget
problem inför ett projektarbete eller be ett företag om ett konkret problem är det lätt att förstå att
läraren väljer det förstnämnda om hen är i tidsnöd.
På KTH har man börjat undersöka hur man skulle kunna utveckla strukturer för att öka
arbetslivsanknytningen i undervisningen. En av NOTIS delprojektledare kommer att fortsätta arbeta
med frågan på ca 60 %. Det finns flera idéer t.ex. att ingå i KTHs samverkansgrupp som fram till idag
varit mer inriktade på forskning men som är intresserade av att ta upp frågan arbetslivsanknytning i
undervisningen. En annan idé är att få in perspektivet om arbetslivsanknytning i den
högskolepedagogiska kursen. Även olika incitament t.ex. att arbetslivsanknytning ska in i
fördelningsnyckel om samverkan för att erhålla forskningsmedel diskuteras och skulle kunna göra
frågan mer angelägen.
Det finns exempel på att NOTIS bidragit till att utveckla resurser/verktyg för att stödja
arbetslivskontakter. Dels kommer den planerade inspirationsskriften kunna spridas både på KTH och
på andra lärosäten. KTH har dessutom haft en hemsida där aktiviteter inom NOTIS har beskrivits och
erbjudits och planen är att denna sida ska vara kvar även efter projektet.
6.3.2 Stockholms Universitet
Handlingsförmåga. På Stockholms Universitet har projektet stått inför större utmaningar än på KTH.
En av dem har varit att deltagarna i stor utsträckning varit doktorander och inte tillsvidareanställda
lärare.
De som deltagit på aktiviteter anordnade av NOTIS har uttryckt att de har fått en ökad medvetenhet
om vikten av arbetslivsanknytning och de har genom bland annat möten med alumner fått
kännedom om arbetsmarknadens villkor och efterfrågan av personer med högre utbildning.
Det finns exempel på lärare som genom projektet skapat kontakter med alumner men det är
tveksamt om lärarna fått ett ökat intresse och ökad kunskap att arbeta med arbetslivsanknytning i
undervisningen. De studierektorer som intervjuats anser att NOTIS ingång att förändra
undervisningen är fel. Arbetslivet ska inte få styra universitetsutbildningen – högskolans uppdrag är
att ge kunskap. En del hänvisar också till enkäter till nya studenter som säger att de flesta som söker
sig till Stockholms universitet är intresserade av att forska och att de som vill ha ett jobb söker sig
någon annanstans.
32
Handlingsutrymmet handlar om att utveckla strukturer inom lärosätet för spridning av kunskap och
erfarenheter av att integrera arbetslivsanknytning i högskoleutbildningarna. Intervjuerna med
studierektorer indikerar att det saknas samsyn om hur arbetslivsanknytningen ska stärkas. Flera ser
sig själva som nyckelfunktioner på något sätt, men att stärka den befintliga alumniverksamheten är
också ett av huvudspåren. Utvärderarnas uppfattning är dock att skillnaderna är så pass stora att det
lösningar måste utgå från enskilda institutioners förutsättningar och vilja.
Ursprungligen fanns en idé på Stockholms Universitet om att bilda en grupp med representanter från
varje institution för erfarenhetsspridning kring hur man kan arbeta med arbetslivsanknytning men
det blev bara en träff med den gruppen. Det finns inga strukturer på Stockholms Universitet som
arbetar med att utveckla undervisningen.
Handlingsutrymmet förutsätter stöd från ledningen och ett viktigt mål i NOTIS var att ledningen
skulle ha ökad kunskap om varför det är viktigt att man som ledare ska skapa handlingsutrymme för
lärarna inom arbetslivsanknytning.
I augusti 2013 lade NOTIS fram ett förslag till Fakultetsnämndens arbetsutskott om att arbeta för att
lärare ansvarar för arbetslivsanknytningen i undervisningen. Arbetsutskottet avslog förslaget och
menade att detta ansvar ska ligga på studenten.
Innan projektet är slut kommer NOTIS att anordna workshoppar med doktorander som diskuterar
vad som är utmaningen med att ta steget ut i arbetslivet där ledningen är med och lyssnar in. Dessa
initiativ kan kanske bidra till att skapa kunskap om varför det är viktigt med arbetslivsanknytning.
Kopplat till målet om att utveckla resurser/verktyg för att stödja arbetslivskontakter har en
alumnkoordinator skapats på en institution. Inspirationsboken syftar också till att stödja
arbetslivskontakter.
6.3.3 Samverkan
Projektet hade tre delmål kopplat till samverkan. De handlar om att samverkanspartners



har insikt i lärosätenas utbildningsutveckling och genomförande
förankrar projektet hos sina/sin medlemmar/organisation samt engagerar sina/sin
medlemmar/organisation i aktiviteter
har fått kunskap om utbildningsnivåer och inriktningar inom naturvetenskap och teknik
Projektgruppen menar att det länge var förvirrat vilka som avsågs – var det referensgruppen eller alla
utanför akademin? Projektgruppen menar att samverkanspartnerna inte varit särskilt aktiva att
sprida och förankra projektet. De exempel som finns är att Naturvetarna har skrivit artiklar om NOTIS
och att Landstinget och Länsstyrelsen har varit mycket engagerade och bjudit in NOTIS till olika
sammanhang. Referensgruppens roll har varit otydlig och mötena har mest handlat om rapportering
från projektet. Möjligen hade inte referensgruppens ledamöter rätt position i sina egna
organisationer eller så var de ensamma med frågan.
I styrgruppen fanns det initialt några externa representanter. Styrgruppsledamöter från lärosätena
ansåg att de bidragit med kunskap om arbetslivet, konkreta kontakter och hur företagen kan
organisera sitt arbete med universiteten. Själv tyckte en extern representant att de saknade någon
roll och kanske fungerade mer som ”gisslan för det externa perspektivet”.
33
Länsstyrelsen och landstinget tog initiativ till rundabordssamtalet och en gemensam workshop.
Sammantaget har inte några av ovanstående mål varit huvudfokus i projektet och målen har därför
heller inte uppnåtts.
6.4 Långsiktiga effekter
Projektet har varit viktigt för att få upp frågan om arbetslivsanknytning på dagordningen.
På KTH finns en potential att frågan om arbetslivsanknytning kan etablera sig i akademins
stödstruktur och integreras i de högskolepedagogiska kurserna. Där kommer också en av
delprojektledarna att arbeta vidare med frågan efter projektets avslut. Utvärderarna bedömer detta
som ett viktigt resultat som är starkt knutet till att en av delprojektledarna hade ansvar för de
högskolepedagogiska kurserna.
Mentorsprogrammet på KTH har visat sig vara framgångsrikt och det finns tankar om att fortsätta
erbjuda denna utbildning.
KTH kommer också att arbeta med att ta fram förslag på lärandemål och kursmål för att visa hur de
kan se ut kopplat till arbetslivsanknytning.
På Stockholms Universitet finns det intresse av att fortsätta arbeta med frågan kring
arbetslivsanknytning och samverkan inom utbildningen men kanske inte på fakulteten. Och arbetet
med alumner på Stockholms Universitet kommer troligen att intensifieras på fakulteten som ett
resultat av NOTIS.
Även kontakter som skapats mellan företag och lärare kommer sannolikt att användas i framtiden.
Likaså kommer enskilda lärare och studierektorer på Stockholms universitet att fortsätta jobba med
arbetslivsanknytning.
6.5 Lärdomar
Vid analysseminariet i maj diskuterade projektgruppen vad man har lärt sig under projekttiden och
vad man skulle ha gjort annorlunda om man fick börja projektet idag.
Projektgruppen menar att man då skulle börja arbeta för hållbarhet tidigt i projektet genom att
förankra på strategisk nivå t.ex. genom att mycket tidigare i projektet ha rundabordssamtal. Men
man skulle också arbeta mer för att förankra hos alla målgrupper, även lärarna. Förankring tar tid och
administrativa krav från ESF har inneburit att man varit tvungen att ha aktiviteter för tidigt. Antalet
deltagare har varit en indikator för projektet som för snabbt drivit projektet att anordna aktiviteter
innan frågan var tillräckligt förankrad i organisationen.
Man skulle arbeta ännu mer fokuserat på att få universitetsledningarnas engagemang t.ex. för att
skapa tid för högskolelärarna. Och också arbeta för att skapa andra former av belöningssystem.
Styrgruppen skulle ha externa ledamöter som tar ett gemensamt ägarskap för projektet.
Projektorganisationen skulle vara tydligare liksom ansvarsfördelning. Och bemanning av projekt- och
styrgrupp skulle vara säkerställd.
Man skulle också ha lokala projekt på högskolan och välja ut institutioner/skolor och arbeta tydligare
mot dessa och inte arbeta så mycket med öppna inbjudningar, t ex engagera lärare att jobba med
34
egen kursutveckling för att integrera arbetslivsanknytning. Man skulle fortsätta arbeta med att skapa
alumnkontakter och studiebesök.
35
När man pratar med lärare bör man kunna svara på frågor bättre, att ha en djupare problemanalys
när man går ut och en annan bild av arbetslivsanknytning skulle förmedlas med mindre fokus på
samverkan och mer fokus på att det handlar om studenternas färdigheter som efterfrågas på
arbetsmarknaden.
36
7. Utvärderarnas slutsatser och reflektioner
När det gäller lärarnas handlingsförmåga var det tänkt att höja medvetenhet om behovet av
arbetslivsanknytning, öka kännedom om arbetsmarknadens villkor och ge fler kontakter med
arbetsgivare. Utvärderarnas bedömning är att medvetenheten har höjts i form av att frågan har
kommit upp på agendan. Kännedom och kontakter har skapats i vissa fall för de som deltagit i
aktiviteter, men i relation till all personal är de försvinnande få. Grundproblemet är att det är så få
som har deltagit, att de som gjort det tagit del av enstaka aktiviteter samt att större delen av
deltagarna är doktorander. Många av aktiviteterna har heller inte varit särskilt omfattande utan ofta
handlat om ett möte på någon timme.
Målen att lärarna skulle förvärva kunskaper och arbetslivserfarenhet har projektet bara arbetat med
på KTH och i ganska liten omfattning. Men det finns ändå exempel genom de mentorsprogram som
har provats och den praktik som en handfull lärare kommer genomgå i sommar som kan komma att
få en fortsättning. KTH har överhuvudtaget haft en lättare utgångspunkt och har därför också kunnat
arbeta mer med strukturer.
Enligt de som vi intervjuat känner de till max tre aktiviteter som de sett som aktuella att gå på.
Aktiviteter på platser där man behövt lämna byggnaden har inte varit intressanta. Med i bästa fall tre
aktiviteter under två års tid reser vi frågan vilken typ av förändring det kan ge? Vårt svar är att endast
mycket enkla förändringar kan uppnås genom enstaka tillfällen medan attitydförändring och ny
handlingsförmåga kräver en kombination av insatser över tid.
Få av de förutsättningar som behövs för att kompetensutveckling ska leda till verksamhetseffekter
har funnits på plats. Vår bedömning är att ledningen inte varit tillräckligt engagerad och t.ex. sett till
att skapa delaktighet och en fungerande lärandemiljö på arbetsplatsen genom att ge förutsättningar
för att lära tillsammans, få tid för reflektion och erfarenhetsutbyte medarbetare emellan.
Tillsammans med det faktum som nämns i stycket ovan, att ytterst få i målgruppen har deltagit i
projektets aktiviteter på något djupare plan, menar vi att sannolikheten är liten att projektet skapat
förutsättningar för bestående effekter på verksamhetsnivå, vilket ju var det yttersta syftet med
projektet.
Några av projektgruppens lärdomar stärker den återföring som gjorts från utvärderingen. Vid ett nytt
projekt skulle projektgruppen vilja genomföra rundabordssamtal kontinuerligt för att ge frågan en
strategisk tyngd. De skulle arbeta mer med utvalda skolor/institutioner och arbeta med
kursutveckling. De skulle vilja se en tydligare roll för externa parter i en projektorganisation med
tydlig ansvarsfördelning.
På Stockholms Universitet har Fakultetsnämndens arbetsutskott avfärdat NOTIS förslag om att
arbeta för att lärare ansvarar för arbetslivsanknytningen i undervisningen. Arbetsutskottet menar att
detta ansvar ska ligga på studenten. Tillsammans med en styrgrupp med svagt mandat är det
tveksamt om projektet NOTIS kommer att skapa några långsiktiga effekter. I projektets absoluta
slutfas kan dock noteras hur rundabordssamtalet lyckats involvera lärosätenas högsta ledningar att
prata väl om projektet. Men vår uppfattning är ändå att det mer handlar om retorik om frågans
angelägenhet. Det är krasst uttryckt ”riskfritt” att göra och kan i bästa fall bädda för nya
projektmedel. Ett annat scenario skulle kunna vara att ta hand om de resultat som kommit ut av
projektet. Här uppfattar vi att de initiativ som finns främst ligger på den operativa personalen.
37
Det är uppenbart att Stockholms universitet inte har samma drivkraft som KTH att arbeta med
arbetslivsanknytning av den enkla anledningen att utbildningarna inte anses vara yrkesförberedande.
Utbildningen är mer generell och det kan vara otydligt vilka arbetsgivare eller sektorer studenterna
kommer att arbeta inom. Men flera av de vi intervjuat har också fört fram att det skiljer mycket
mellan kurser – vissa är mer teoretiska och andra mer praktiska. Arbetslivsanknytning behöver inte
gälla en hel utbildning eller hanteras likartat i alla kurser. Med detta synsätt skulle alla
skolor/institutioner kunna stärka sin arbetslivsanknytning.
Personalen på olika skolor/institutioner har dessutom olika bakgrund och kontakter utanför
akademin. En del arbetar deltid i näringslivet medan andra aldrig har haft ett arbete utanför
akademin. I kombination med att arbetsmarknaden ser mycket olika ut för olika utbildningar så är
det en nödvändighet att man för samtal och formar stödbehov på den nivån, dvs. skolor/institutioner
alternativt utbildningsprogram.
Stockholms universitet vill lägga ansvaret för arbetslivsanknytning på studenterna. Rapporten från
Naturvetarnas studentråd pekar på att studenterna inte inser vikten av arbetslivsanknytning och
därmed inte deltar på de aktiviteter som ges13. En reflektion från projektgruppen var att t.ex.
gästföreläsningar aldrig är del av någon examination och därför inte prioriteras av studenter. Ett
konkret exempel från en av de intervjuade studierektorerna var att de hade provat att erbjuda
studenterna medel för studiebesök om de själva kom med förslag, men det hade inte kommit några.
Frågan är om inte arbetslivsanknytningen ändå behöver integreras i undervisningen för att
studenterna ska motiveras att använda den och se nyttan av den, även om ansvaret läggs på dem?
Utvecklingsarbeten kan generellt sett stimuleras av nya intryck utifrån. Projektgruppen har föreslagit
utbyten med andra högskolor utan att få något gensvar från den egna personalen. I våra intervjuer
har exempel på mer eller mindre förakt mot nyare och mindre meriterade högskolor framförts.
Samtidigt är just samverkan med det omgivande samhället något som de nyare högskolorna många
gånger haft större drivkraft att satsa på och därmed blivit bättre på. Högskoleverket (2012) lyfter
t.ex. fram Karlstads universitet som mycket framstående vad gäller att integrera
samverkansuppgiften i all verksamhet. Istället har nya intryck hämtats genom transnationella
kontakter. Det kan givetvis vara väl så givande, men man måste inte alltid gå över ån efter vatten.
De dilemman som lyfts från enkäten (avsnitt 6.2) kan utgöra diskussions- och planeringsunderlag för
såväl det fortsatta arbetet som för andra lärosäten som ska ta sig an liknande satsningar. Även om
projektet har nått vissa resultat så är det också tydligt att det inte finns några generella rätt eller fel.
Däremot finns det flera svåra ställningstaganden och dessa är viktiga att synliggöra.
En reflektion mer knuten till förutsättningarna i socialfonden rör deltagarmålet. När en indikator som
antalet deltagare tvingar projektet att sätta igång aktiviteter innan projektet är förankrat finns risk
för att s.k. perversa bieffekter (Lindgren, 2006) uppstår. Kravet på att ha så många deltagare som
möjligt leder till att projektet anordnar aktiviteter som kanske inte är de rätta och mest lämpade
insatserna för att åstadkomma resultat och nå projektets mål. I det här fallet var det också fel
målgrupp som deltog i hög grad (doktorander), men om målet är att samla så många deltagare som
möjligt uppstår förstås en risk att projektet hellre välkomnar fel målgrupp än att allt för få deltagare
13
De aktiviteter som avses i det fallet är praktik, karriärservice, studiebesök, arbetsmarknadsdagar samt alumnverksamhet.
38
dyker upp. Styrgruppen var sen att reagera på detta och förordade först den breda vägen. Ett citat
från av projektledarna beskriver dilemmat; “Jag har inte haft möjlighet att prata med [funktion
ansvarig för utbildning], att räkna huvuden var fokus från ESF men jag hade behövt prata med
[funktion ansvarig för utbildning]. Projektet hade fått andra förutsättningar om vi inte haft siffran 1
300 i vägen.” Å andra sidan förväntas att förankringen genomförs i mobiliseringsfasen och kanske till
och med innan man ansöker om medel vilket i de bästa av världar skulle inneburit att alla som skulle
delta och/eller engagera sig i projektet skulle vara väl förberedda. Detta tycks dock inte ha varit
fallet.
Vid intervjuerna med grundutbildningsansvariga var det några som menade att det saknas drivkrafter
för lärare att integrera arbetslivsanknytning i undervisningen. Arbetslivsanknytning skulle kunna vara
en indikator (av flera) på bra kvalitet i undervisningen. Men utbildningsverksamhet har ett mycket
litet meritvärde, även om KTH arbetar för att öka meritvärdet vid nyanställningar. Vägen till att
undervisning följs upp på kvalitet på samma sätt som forskning, är sannolikt ganska lång.
För att återknyta till Högskoleverkets (2012) utvecklingsområden (se s. 4) för arbetslivsanknytning så
kan man fråga sig vilka av dessa som NOTIS har bidragit till att utveckla. NOTIS har bidragit till ökad
tydlighet genom den inspirationsskrift som arbetats fram. Där framförs argument för vilka värden en
ökad arbetslivsanknytning medför. Det planeras även att ge exempel på hur kursmål för
arbetslivsanknytning utformas. Fokus har också legat på att utveckla utbildningar även om det finns
en lång väg kvar att gå där. Ansvarsfrågan är fortfarande oklar. NOTIS har lett till en ny funktion som
jobbar vidare med frågorna och vissa programansvariga har klivit fram och säger sig personligen vilja
ta ett större ansvar, men det finns inga förslag på strukturer som pekar ut vilka funktioner som är de
som ska driva frågan och vilka roller man förväntas ta. Det förslag om arbetslivskoordinator som
avslogs i Fakultetsnämndens arbetsutskott på Stockholms universitet indikerar att man vill fortsätta
med informationsfokus som separeras från undervisningen. KTH har gjort ansatser kring samverkan
om utbildning genom att arbeta med sina partnerföretag för att bredda det normala perspektivet
kring forskning till att även omfatta arbetslivsanknytning i utbildningen. Frågan om
arbetslivsanknytning har också försökt föras in i den samverkansgrupp som finns. Vad gäller mål för
området som är uppföljningsbara på lärosätesnivå har vi inte uppfattat att det är något som har
arbetats med alls. Det är projektets mål som har stått i fokus snarare än att utveckla lärosätenas egna
mål kring denna fråga. Det som ligger utanför projektets måluppfyllelse är att på kursnivå försöka
tydliggöra hur mål för arbetslivsanknytning kan se ut. Sammantaget kan vi konstatera att de flesta
utvecklingsområden har berörts, vissa framsteg har gjorts, men stegen som kvarstår är betydligt fler.
39
8. Litteraturreferenser
Brulin, G. & Svensson, L. (2011) Att äga, styra och utvärdera stora projekt. Lund: Studentlitteratur
Ellström, P.-E. (2010). Forskning om kompetensutveckling i företag och organisationer. I: Kock, H.
(red.) Arbetsplatslärande. Att leda och organisera kompetensutveckling. Lund: Studentlitteratur.
Högskoleverket (2012). Kontaktiviteter – högskolornas verksamheter för utbildningarnas
arbetslivsanknytning. Rapport 2012:23 R.
Krassén, P (2013). Företagens syn på högre utbildning. Svenskt näringsliv.
Lindgren, Lena (2006). Utvärderingsmonstret. Lund: Studentlitteratur
Mc David James C.&Hawthorn Laura R. L. (2006), Program Evaluation and Performance
Measurement: An Introduction to Practice
Naturvetarna studentråd (2013). Arbetslivsanknytning = praktik? Arbetslivsanknytning på
biologiprogrammet.
Svensson, L., Brulin, G., Jansson, S. & Sjöberg, K. (2009). Lärande utvärdering genom följeforskning.
Lund: Studentlitteratur
Internetkällor
Ekonomistyrningsverket, ESV, Verksamhetslogik, http://www.esv.se/Verktyg-stod/Publikationer/2001/Verksamhetslogik/
40
Bilaga 1 – Verksamheter för att anknyta arbetslivet till svenska
högskoleutbildningar
Källa: Högskoleverket (2012)
Omvärldsbevakning och analys



Karriärcentrum som informerar studenter om möjligheter på arbetsmarknaden
Programansvariga följer utvecklingen inom berörd arbetsmarknad
Statistik, trender och analyser via olika hemsidor
Karriärvägledning

Studie- och yrkesvägledning samt karriärvägledning med bl.a. CV-granskning, intervjuträning
och karriärplanering
Representanter från arbetslivet




Ledamöter i lärosätenas styrelser eller fakultetsnämnder för utveckling av samverkan
Rådgivande representant i programråd för synpunkter på utbildingarnas upplägg och innehåll
Särskilt skräddarsydda uppdragsutbildningar vid sidan av ordinarie utbildningsutbud
Lärare och utbildningsansvarigas representation i externa branschråd eller andra kontaktnät
Arbetslivskopplad verksamhet






Verksamhetsförlagd utbildning och annan praktik
Uppmuntran till studenter att söka utlandspraktik
Examensarbeten i arbetslivet med externa handledare och projektarbetskurser med
frågeställningar från arbetslivet
Fadderföretag där kortare studentuppgifter kan genomföras eller varifrån representanter
kan delta i undervisningen
Cooperative education där näringsliv och studenter har ett nära samarbete genom hela
utbildningen
Mentorsprogram där yrkesverksamma vägleder studenter
Informationsutbyte




Studiebesök på arbetsplatser
Arbetsmarknadsdagar för överblick av arbetsmarknad och kontaktskapande mellan
arbetsgivare och studenter. Somliga arrangeras helt och hållet av studenter.
Gästföreläsning av yrkesverksamma
Adjungerad personal på deltid
41
Föreläsningar
Workshops med arbetslivskontakter
Speed-networking
Studieresor
Studiebesök
Diskussionsmöten med företag
Aktiviteter
Kick off
Info-möten
Workshops
Workshops mellan arbetslivsparterna
och högskolelärare
Studiebesök
Nätverksträffar
Workshops mellan arbetslivsparterna
och högskolelärare
Skapa referensgrupp med
samverkanspartners
Konferenser med referensgrupp
Informera om projektet
Workshops mellan arbetslivsparterna
och högskolelärare
Alumner
Ökad kunskap och kompetens att förändra och
förbättra arbetssätt och beteende kopplat till
högskolelärarnas handlingsförmåga avseende
arbetslivsanknytning
Utbildning i sociala nätverk
Info till lärarna hur de kan få kontakt
med arbetslivet
Info till arbetslivspartners
Databaser
Alumni
Mer
attraktiv
högskoleutbildning
Ökade insikter och förhållningssätt kring
behovet av arbetslivsanknytning i
undervisningen
Ökade insikter hos samverkanspartners i
lärosätenas utbildningsutveckling och
genomförande
Högskolelärarna har nätverk med
kontakter från arbetsmarknaden
Bättre och mer relevant
högskoleutbildning
Ökade kunskaper om utbildningsnivåer och
inriktningar inom naturvetenskap och teknik
Samverkarpartners förankrar projektet hos
sina medlemmar och engagerar dem i
aktiviteter
Ökat handlingsutrymme finns för att förändra
och förbättra arbetssätt och beteende kopplat
till högskolelärarnas avseende
arbetslivsanknytning
Förbättrade strukturer inom lärosätet för
(spridning av kunskap och erfarenheter) att
integrera arbetslivsanknytning i
utbildningarna
Workshops med ledningsgrupper
VIP-möten, konferens med
nyckelpersoner
Transnationella aktiviteter med
nyckelpersoner
Arbetslivslärande genom
organisationskonsult
Workshops
Info vid prefektmöten
Samarbete med samverkanspartner
Högskolelärarna har stärkt sin
Effekter
position i arbetslivet
Resultat på kort och längre sikt
Ledning och beslutsfattare har ökad
kunskap om hur man kan skapa
handlingsutrymme för lärarna inom
arbetslivsanknytning
Bättre samverkan
mellan högskola och
arbetsliv
Resurser finns som
stödjer
arbetslivskontakter
Bilaga 2 – NOTIS
programteori
42
I alla delar tas hänsyn till tillgänglighet och jämställdhet